13:19 Länge hade jag i dag för avsikt att slopa Melodikrysset och i stället Ã¥ka till Stockholm för att fira min gamle vän Leif Karlsson pÃ¥ 75-Ã¥rsdagen. Jag känner honom ända sedan 1960-talet och tiden i Socialdemokratiska studentförbundet – han var aktiv i stockholmsklubben och jag i Laboremus i Uppsala – men närmare bekanta blev vi när vi bÃ¥da arbetade pÃ¥ Socialdemokratiska partistyrelsen i Stockholm, han som hjälpreda Ã¥t Sten Andersson. Leif och jag har sen fortsatt att ha kontakt. Bland annat har han och hans hustru hälsat pÃ¥ mig och Birgitta i Öregrund, och vi har varit hemma hos dem pÃ¥ Leifs jämna födelsedagar. Där har jag ocksÃ¥ träffat deras dotter Sofia, och jo, jag talar om sÃ¥ngerskan Sofia Karlsson, vars skivor vi i flera fall har signerade.
Men min hälsa och rörelseförmåga är inte vad den en gång var, så till slut ändade det i att hustrun ringde till Leifs hustru och berättade, att jag nog inte orkade. Men vi har förstås uppvaktat med pengar för ett gott ändamål. Och grattis, Leif, även via nätet.
Så då blev det Melodikrysset i alla fall.
I det stora hela var det hyggligt lätt i dag, men som nästan alltid fanns det åtminstone en kryssfråga, som jag inte spontant klarade.
Att känna igen lÃ¥ten som spelades som illustration, ”Both Sides, Now”, var inte svÃ¥rt. Jag har den pÃ¥ skiva med Joni Mitchell, som skrev text och musik, ocksÃ¥ med Judy Collins. Dessutom har den spelats in av Pete Seeger, som jag har nästan allt av pÃ¥ skiva. Men vem i helvete var det som sjöng här? Jo, hon heter tydligen Cleo Lane, och henne har jag noll skivor med, har över huvud taget inte hört henne.
Jag har inga skivor med Diana Ross heller, men henne känner jag ändÃ¥ till, sÃ¥ jag klarade frÃ¥gan där hennes ”Upside Down” utgjorde ljudillustration.
”Indiana Jones” har jag till och med sett pÃ¥ TV, sÃ¥ jag kände igen den signaturmelodi som skrevs av John Williams.
Ännu lättare, för mig i alla fall, var det att känna igen ”Oh What a Beautyful Morning” ur Richard Rogers’ och Oscar Hammersteins ”Oklahoma”.
1959 deltog jag i den första elevriksdagen i Sverige, och en av kvällarna erbjöds vi som deltog att gÃ¥ pÃ¥ Oscars och se den av Gösta Rybrant översatta ”My Fair Lady”, skapad 1956 av Frederick Loewe och Alan Jay Lerner pÃ¥ basis av Bernhard Shaws ”Pygmalion” och med Jarl Kulle och Ulla Sallert i huvudrollerna. Det vi fick höra var ”Med en gnutta flax”.
FrÃ¥n scenvärlden kom ytterligare en ljudillustration, barkarollen ur ”Hoffmans äventyr” av Jacques Offenbach.
Ur Ã¥rets melodifestival hade Eldeman hämtat ”My Turn”, som sjöngs av John Lundvik.
Och sÃ¥ blev det nÃ¥got ur Eurovision Song Contest ocksÃ¥, närmare bestämt den 2002: Finlands bidrag, ”Sing It Away”. Svaret skulle därför bli Finland.
Agnetha Fältskog har jag inte bara med ABBA utan ocksÃ¥ pÃ¥ soloplatta med bland annat ”The Heat Is On”. I dag fick vi höra den instrumentalt, men jag föredrar Agnetha framför Lennart Palm.
”Blinka lilla stjärna där” kom ocksÃ¥ i instrumental version, i en inte helt lättidentifierad sÃ¥dan.
Dagens Evert Taube var ”Fritiof och Carmencita”, även kallad ”Samborombon”. Men i dag fick vi den i en insjungning av Jakob Hellman.
Den enda frÃ¥ga vars svar dÃ¥ Ã¥terstÃ¥r att redovisa hade som ljudillustration ett stycke ur TV-teaterns uppsättning av ”Hemsöborna”. Jag har sett den, men jag läste August Strindbergs bokoriginal under min gymnasietid pÃ¥ 1950-talet. PÃ¥ en jämn födelsedag fick jag av min arbetsgivare, Socialdemokratiska partistyrelsen, ett presentkort till numera nedlagda Risbergs bokhandel och använde pengarna till att köpa stora delar av Svenska akademiens och Norstedts strindbergutgivning. Jag tror jag har allt i den strindbergutgÃ¥van, som löper över flera hyllor i bokhylleraden i sovrummet.