12:56 I morse gick jag upp lika tidigt som jag brukar pÃ¥ lördagsmorgnarna men fick vänta en extra halvtimme pÃ¥ Melodikrysset – sÃ¥ här Ã¥rs anses skidÃ¥kning vara viktigare än ett av bÃ¥de mig och mÃ¥nga, mÃ¥nga andra älskat musikprogram.
Man kunde lika gärna ligga kvar i sängen och ägna sig Ã¥t snarkning. Detta apropÃ¥ att Evert Taubes ”Nocturne” / ”Sov pÃ¥ min arm” förekom i dagens kryss.
Jag vet inte om det är en tillfällighet, men i samma kryss förekom ocksÃ¥ ”Drömmen om Elin”, Calle Jularbos bearbetning av ”Borgholmsvalsen”.
Och ”Kungens lilla piga” har väl sjungits som godnattsÃ¥ng. Fast spelar man den i den version vi i dag hörde, med Göran Ringbom och Lasse Ã…berg, somnar väl inte ungen.
Ett par filmanknutan frågor fanns det förstås också i dagens kryss.
”New York, New York” sjöngs av Liza Minnelli i filmen frÃ¥n 1977 med samma namn.
Och ”Singin’ In the Rain” förekom i filmen med samma namn frÃ¥n 1952. I den sÃ¥gs Gene Kelly och Debbie Reynolds i huvudrollerna, men här skulle vi komma fram till – lätt för mig som bÃ¥de har sett och har filmen – att man för att kunna sjunga i regnet bör vara utrustad med regnrock.
Vi fortsätter pÃ¥ det amerikanska spÃ¥ret med ”The Perfect Year” ur ”Sunset Boulevard”. Den senare är ursprungligen en amerikansk film men gjordes till musikal av britten Andrew Lloyd Webber. Och här sjöngs lÃ¥ten av svenskan Myrra Malmberg.
DÃ¥ är vi samtidigt inne pÃ¥ brittisk musik. Rätt tidigt i krysset hörde vi Oasis, med Liam och Noel Gallagher som frontfigurer, i ”Don’t Look Back In Anger”. Den här titeln mÃ¥ste för övrigt rimligen vara en polemik mot titeln pÃ¥ en klassisk teaterpjäs, John Osbornes ”Look Back In Anger” (här i Sverige ”Se dig om i vrede”).
Ett brittiskt inlÃ¥n gjorde Hasse & Tage i sin ”88 öresrevyn” pÃ¥ Skeppet 1970-1971. Birgitta och jag var förstÃ¥s där, i Värtahamnen, och hörde dem sjunga ”Ett glas öl”, vars original skrevs av paret Flanagan & Allen. Man kunde bÃ¥de äta middag och ta ett glas öl där pÃ¥ Skeppet – mycket trevligt alltihop!
Hasse & Tage var en gång i världen sossar, uppträdde till och med i socialdemokratisk valreklam. Kanske märkligare är att jag en gång på en socialdemokratisk valvaka har sett Alexander Bard, men han rörde sig sen ganska snart politiskt vidare.
Jag har inga horn i sidan mot honom för det. ”Give My Life” med Army of Lovers, bland andra Bard, är ett förträffligt nummer i sin genre.
Men jag hör ocksÃ¥ till dem som kan lyssna pÃ¥ Richard Wagner, i dag ”Valkyrian”, utan att av politiska skäl döma ut honom och hans verk.
Och sÃ¥ är det dÃ¥ bara allra sista frÃ¥gan kvar. Det vi hörde var en finsk version av ”Det börjar verka kärlek, banne mig” frÃ¥n 1968, och den var knappast ett exempel pÃ¥ det röda vi förknippar med detta Ã¥r. Men en hygglig schlager var det.
MittÃ¥t: Jag glömde ju att redovisa titeln pÃ¥ en älskad gammal schlager, ”Kan du vissla, Johanna?”, i dag kanske mest känd genom en mycket känd och älskad film, som brukar visas pÃ¥ julafton. Liksom Per Oscarsson i den börjar jag tydligen bli gammal. Men jag är inte död än.