23:21 Jag löste alltså Melodikrysset i morse men hann inte då skriva om det, eftersom jag och Birgitta skulle åka till Stockholm för ett årsmöte med Helga Henschens vänner. Jag hade ombetts att vara mötesordförande och Birgitta att berätta egna minnen av Helga.
Vi hann hem lagom till Melodifestivalen och sÃ¥g bÃ¥de kvällens avsnitt frÃ¥n SkellefteÃ¥ och slutet av ”Morden i Midsomer” innan jag kunde börja skriva.
Men här är nu det jag redan i morse kom fram till.
Nu var dagens kryss inte något av de svårare, men ett par saker var lite knepiga för mig.
TV-serien ”House of Cards” har jag aldrig sett, aldrig heller läst den roman av Michael Dobbs den tydligen bygger pÃ¥.
Det krävdes ocksÃ¥ tankemöda för att klara dagens frÃ¥ga om en lÃ¥t, framförd pÃ¥ finska. Jo, i original hette den ”I’m So Exited” när den sjöngs av Pointer Sisters.
”Miss Saigon” har jag pÃ¥ skiva, men jag har aldrig sett den pÃ¥ scen, alltsÃ¥ inte heller här i Sverige, men den här frÃ¥gan nystade jag upp genom att Anders Eldeman som ledtrÃ¥d gav att den manliga rösten i inspelningen av ”Last Night of the World” tillhörde Niklas Andersson. Nätsökning visade dÃ¥ att den kvinnliga rösten tillhörde Malena Laszlo.
Den näraliggande operafrÃ¥gans svar var Giacomo Puccini – vi hörde nämligen ett stycke ur ”La Bohème”.
Krysset började med en frÃ¥ga om efternamnet pÃ¥ sÃ¥ngaren vi hörde, och det var helt uppenbart HÃ¥kan Hellström. ”Lämna mig inte i det här skicket” heter lÃ¥ten han sjöng.
Men jag är ju, som ni vet, ganska förtrogen ocksÃ¥ med äldre sÃ¥ngare, sÃ¥ jag hade faktiskt inga svÃ¥righeter med att identifiera den som sjöng Evert Taubes ”Flickan i Peru”. Jo Sven-Olof Sandberg, populärt kallad SOS.
Sen var det en hel räcka låtar med artister som jag har i min skivsamling och/eller har ett personligt förhållande till.
Ed McCurdys ”Last Night I Had the Strangest Dream” och dess svenska översättning ”I natt jag drömde nÃ¥got som…”, signerad Cornelis Vreeswijk, finns bÃ¥da i min sÃ¥ngbok ”Upp till kamp!” frÃ¥n 1970.
Cornelis Vreeswijk har jag allt av som finns pÃ¥ svenska skivor, sÃ¥ledes ocksÃ¥ ”Balladen om herr Fredrik Ã…kare och den söta fröken Cecilia Lind”, sÃ¥ mig förvillar inte Anders Eldeman genom att spela den med Göteborgs Sinfonietta.
OcksÃ¥ Paul Simon tror jag att jag har allt med. SÃ¥ visst känner jag igen ”You Can Call Me Al”.
Lasse Ã…berg har jag träffat ett antal gÃ¥nger – han är liksom min hustru sÃ¥ kallad hedersupplänning, och dessa med respektive bjuds Ã¥rligen pÃ¥ middag hos landshövdingen i Uppsala. Dessutom vet ju mina läsare, att jag varje Ã¥r följer uttagningarna i Melodifestivalen – alltsÃ¥ har jag hört och sett Electric Banana Band göra ”Kameleont” i 2006 Ã¥rs upplaga.
Därmed närmar vi oss, sÃ¥ här pÃ¥ slutet, det barnsliga, och övergÃ¥ngen blir inte sÃ¥ stor till sista frÃ¥gan, även om vi i dag fick höra Astrid Lindgrens och Georg Riedels Pippi LÃ¥ngsrrump-relaterade ”SommarsÃ¥ngen” i en mycket jazzig version. NÃ¥, hur som helst: i texten talas det om bruna ben.
Ack, vore det den tiden på året!