Jag har med hjÀlp av vÄrdcentralen fÄtt en hostmedicin, som Ätminstone har dÀmpat min lÄngvariga hosta. Men min kondition Àr lika med noll, och nÀr jag i gÄr eftermiddag tog bussen in till centrum och dÀr i tur och ordning besökte min vanliga bank (en av de dÀr som inte gillar kontanthantering), köpte de serietidningar som har kommit ut under min lÄngdragna sjukdom, var pÄ Apoteket (bara för att finna att det recept jag hade bett att fÄ förnyat för Ätta dar sen Ànnu inte hade skrivits ut), var pÄ Forex för att manuellt betala ett par smÄrÀkningar och lördagshandlade pÄ Coop pÄ stationsomrÄdet, hann klockan förstÄs bli ovÀntat mycket innan jag lyckades ta mig hem; jag gÄr ju lÄngsamt som en skadskjuten krÄka och mÄste ideligen stanna och vila mig. Hemma vÀntade en hustru, nÀrmast i upplösningstillstÄnd: Var har du varit sÄ lÀnge? Fast sen blev det middag plus kvÀll framför TVn.
I morse kom jag upp i god tid före Melodikrysset, inte sÄ vÄldsamt svÄrt för en 79-Äring. Krysset innehöll egentligen bara tvÄ frÄgor med nÄgorlunda ny musik.
Det började med Niklas Stömstedt och ”Varför Ă€r du i Göteborg?”.
Och en bit in i programmet fick vi höra Laleh i ”BehĂ„ll ditt huvud”. Men henne hör man ofta, och jag uppskattar sjĂ€lv henne.
Men resten illustrerades med Ă€ldre lĂ„tar, och i den kategorin hörde ”En dag”, 1989 med Tommy Nilsson, till de mer moderna. Fast i dag fick vi höra den med Spotnicks.
ABBAs ”Ring, ring” Ă€r vĂ€l i och för sig vĂ€lbekant för de flesta – sjĂ€lv har jag bland annat hört den i en scenförestĂ€llning pĂ„ Broadway – men det hĂ€r att koppla ihop den i en dubbelfrĂ„ga med Franz Schuberts ”Ave Maria” frĂ„n 1825 Ă€r helt obegripligt för min och jag antar de flesta andras logik.
Dagens andra klassikerfrĂ„ga var ocksĂ„ den en dubbelfrĂ„ga, men dess bĂ„da delar hĂ€ngde Ă„tminstone ihop. Vi hörde ouvertyren till ”Barberaren i Sevilla”, och den skrevs Ă„r 1816 av Gioacchino Rossini.
Ett slags klassikerstatus fĂ„r man vĂ€l sĂ€ga att Ă€ven Lasse Brandebys Kurt Olsson fick. Med pĂ„ ett hörn i programmen, i dag i ”Den person som tillgrep en vĂ€ska i grönt pĂ„ Centralen i gĂ„r”, var ocksĂ„ Anki Rahlskog, kĂ€nd som Gudrun: hon spelade triangel.
En annan kĂ€nd svensk revydam, ocksĂ„ sĂ„ngerska, var Laila Westersund. Henne hörde vi i dag i ”KörsbĂ€r mĂ„ste vara söta”.
Fast sjĂ€lv föredrar jag Caisa Stina ĂâŠkerström, Ă€ven om det inte var henne utan Lars Roos vi i dag hörde i ”Av lĂ€ngtan till dig”.
Det skulle vara kul att fĂ„ veta hur mĂ„nga av dagens yngre radiolyssnare som över huvud taget kĂ€nner till Sveriges forne hawaiimusikartist Yngve Stoor. SjĂ€lv förstod jag omedelbart att det var han, sĂ„ snrt jag hörde de första tonerna i ”Rytmen frĂ„n Hawaii”.
Franska ”Comme d’habitude”, som i Paul Ankas engelska version, ”My Way”, fick helt ny text, skriven av Paul Anka, och sjöngs in av Frank Sinatra, har ju Eldeman dĂ€remot anvĂ€nt i krysset otaliga gĂ„nger. Och dĂ„ kan man knappast förvilla krysslösarna genom att spela den instrumentalt.
Som mina lĂ€sare vet, har jag aldrig varit intresserad av idrott, heller aldrig lĂ€st sportsidor. Men en person som i hela sitt liv har lĂ€st mĂ€ngder av dagstidningar och oftast haft radion pĂ„ kan ju knappast ha undgĂ„tt att dels stöta pĂ„ ĂâŠke Strömmer, dels lista ut att den han 1965 intervjuade mĂ„ste ha varit Mohammed Ali.
FrĂ„n boxning Ă€r steget inte sĂ„ lĂ„ngt som man skulle kunna tro till ”Love Me Tender”, insjungen 1956 av Elvis Presley. Den finns nĂ€mligen i en dialektal svensk version, signerad Ewert Ljusberg och dĂ„ döpt till ”LĂ„n mĂ€ tĂ€nder”. Fast i dag försökte Eldeman fĂ„ oss pĂ„ villovĂ€gar genom att spela Maxie Priests version ”Once Again In Summertime”.
Vi gĂ„r i mĂ„l i dag med den allra sista lĂ„ten, ”Visa frĂ„n Utanmyra”, som finns i en alldeles utmĂ€rkt ny inspelning med Malena Ernman. Men vi som Ă€r lite till Ă„ren minns den framför allt med Jan Johansson – jag har den sjĂ€lv pĂ„ hans ”Jazz pĂ„ svenska” frĂ„n 1963.
Inte bara melodin utan ocksÄ texten, skriven av Olof von Dalin, Àr helt underbar, sÄ jag tror att jag vidarebefordrar den till min egen lÀsekrets:
O tysta ensamhet (Visa frÄn Utanmyra)
OĂÂ tystaĂÂ ensamhet,
varàskaàjagànöjenàfinna?
BlandĂÂ sorgĂÂ somĂÂ ingenĂÂ vet
skaàminaàdaràförrinna.
Enàbördaàtungàsomàsten
migàmöteràvartàjagàgÄr.
BlandĂÂ tusenĂÂ finnsĂÂ knapptĂÂ en,
somàkÀrlekàrÀttàförstÄr.
DetàÀràdenàtyngstaàsorg,
somàjordenàmÄndeàbÀra.
AttĂÂ manĂÂ skaĂÂ mistaĂÂ bort
sinàallraàhjÀrtansàkÀra.
DetàÀràdenàtyngstaàsorg
somàsolenàövergÄr.
AttàmanàskaàÀlskaàden
manàaldrigànÄnsinàfÄr.
EttàrentàochàÀdeltàsinn,
enàdygdàsomàensamtàblÀnker,
enĂÂ munĂÂ somĂÂ talarĂÂ ett
medàalltàvadàhjÀrtatàtÀnker.
JagàtroràenàsÄdanàvÀn
ÀràmeràÀnàmycketàrar.
VarĂÂ skaĂÂ jagĂÂ finnaĂÂ den
somĂÂ dessaĂÂ dygderĂÂ har?
EmellanĂÂ digĂÂ ochĂÂ mig
dÀràtÀndesàuppàenàlÄga
dÀràtÀndesàuppàenàeld
somàÀràenàdagligàplÄga.
HuràskaàjagàdÀmpaàden
vetĂ jagĂ allsĂ ingenĂ rĂ„’,
jagàsörjeràtillàminàdöd
omàjagàdigàejàkanàfÄ.