Det fullkomligt regnade dubbelfrÄgor i dagens Melodikryss, vilket gjorde att jag ibland i mitt eget kryssprotokoll antecknade fel och ibland inte heller hann göra nödvÀndiga kollar, medan jag fortfarande hade de spelade melodierna kvar i huvudet.
Ett exempel pÄ det senare Àr dubbelfrÄgan, dÀr svaret, de bÄda kompositörerna, skulle bli George Gershwin och Duke Ellington. SÄ lÄngt var det ganska enkelt, men sen, nÀr jag skulle skriva mitt lördagskÄseri om krysset, mindes jag inte lÀngre, vad som hade spelats och hade heller inga anteckningar att gÄ efter. MÀrk att jag har bÄda herrarna pÄ skiva i stor mÀngd, sÄ jag har verkligen lyssnat mycket pÄ deras musik, men jag Àr inte av den sorten att jag chansar.
Annat i dagens kryss var knepigt redan nĂ€r det gĂ€llde frĂ„ga och svar. Jag kĂ€nner förstĂ„s till Mia SkĂ€ringer, men inte primĂ€rt som sĂ„ngerska, och hennes ”Som eld” tror jag aldrig jag har hört förut.
Annat var desto lĂ€ttare. Jag har sett och hört bĂ„de Povel Ramel och Mikael Ramel pĂ„ scen, sĂ„ nĂ€r jag hörde dem i ”En ren familjeprodukt”, förstod jag genast, att efternamnet Ramel skulle in pĂ„ tvĂ„ stĂ€llen i krysset.
Jag har genom Ă„ren sett rader av James Bond-filmer, men det Ă€r faktiskt inte alltid lĂ€tt att minnas, vilken musik som spelades i den ena eller den andra av de nu ganska mĂ„nga Bond-filmerna. Dagens exempel mĂ„ste ha varit hĂ€mtat ur ”Ăâlskade spion” med Roger Moore i rollen som agent 007. I original (1977) hette den ”The Spy Who Loved Me”.
PĂ„ polarprisgalorna har jag inte gĂ„tt, men visst kĂ€nner jag till den amerikanska sĂ„ngerskan med mera Patti Smith med ”April Fool”, sĂ„ngerskan som fick priset 2011.
Den som har skrapat ihop pengarna till och skapat det hĂ€r priset Ă€r ju Stikkan Andersson. Ăâven han förekom i dagens kryss, med ett av sin tidiga alster, ”Det blir inget bröllop pĂ„ lördag”.
SjĂ€lv tillbringade jag tillsammans med hustrun samt hennes syster och systerns man gĂ„rdagskvĂ€llen hos vĂ„r ungdomsvĂ€n Hans O Sjöström och hans hustru Lill, sĂ„ det ligger nĂ€ra till hands att stĂ€mma in i det vi i dag hörde med Helen Sjöholm, Tommy Körberg och BAO, ”Timmarna gĂ„r sĂ„ fort nĂ€r man har roligt”.
Och nĂ€r vi sĂ„ smĂ„ningom Ă„terses ocksĂ„ hos oss, kan jag vĂ€l ta en annan av dagens ljudillustrationer, ””It’s My Party”, i dag dock med Amy Winehouse.
I dag Ă€r vi tillbaka i Ăâregrund, och eftersom jag har hustrun med mig, fĂ„r det bli ”En stilla flirt”, för att citera en lĂ„t i en film med Tutta Rolf frĂ„n 1934. Och fram mot kvĂ€llen, nĂ€r gatlyktorna tĂ€nds nere pĂ„ gatan, fĂ„r jag vĂ€l ta ”Nu tĂ€ndas alla ljusen i min lilla stad”, Ă€ven om texten dĂ€r handlar om Ăâstersund, den stad textförfattaren, Per-Martin Hamberg, kom ifrĂ„n.
Men just nu Ă€r det mer passande att sjunga ”Himlen Ă€r oskyldigt blĂ„”, med text av Teds bror Kenneth GĂ€rdestad. Jessica Anderssons version, som spelades, Ă€r vĂ€l OK, men jag gillar originalet bĂ€ttre. Vet ni förresten att det finns en film med samma titel ocksĂ„?
”Irma la Douce” Ă€r en fransk musikal frĂ„n 1956, med musik av Marguerite Mannot och sĂ„ngtexter och libretto av Alexandre Breffort. Den har getts ocksĂ„ hĂ€r i Sverige, men jag har sjĂ€lv aldrig sett den pĂ„ scen. DĂ€remot spelades förstĂ„s de bĂ€sta sĂ„ngerna i radio, sĂ„ dagens ljudillustration hade jag inga svĂ„righeter med att placera.
I dag gĂ„r vi i mĂ„l med en barnklassiker, skriven av den mycket skickliga Britt G Hallqvist: ”Var bor du lilla rĂ„tta?”
SjĂ€lv har jag försökt fĂ„ den frĂ„gan besvarad med ”Inte hĂ€r i alla fall!”, sĂ„ jag mĂ„ste bekĂ€nna att jag genom Ă„ren har tagit död pĂ„ en och annan genom att pĂ„ lĂ€mpliga stĂ€llen (alltsĂ„ inte utomhus, tillgĂ€ngligt för fĂ„glar) lĂ€gga ut rĂ„ttgift.
PS En annan varelse ur djurriket i vid mening hade jag tydligen glömt att redovisa. Vi hörde ocksĂ„ ”Gökvalsen”, och svaret skulle dĂ€r bli gök.