21:26 Jag har börjat följa LO-bloggen – länk finns nere till höger. Där skriver de som arbetar Ã¥t organisationen, ofta om sÃ¥dant som hör hemma pÃ¥ det omrÃ¥de som är deras.
När det är som bäst dessutom utifrån egna erfarenheter och värderingar.
I dag fanns det pÃ¥ den här sidan en text, ”Kan Alvar Yliaho lära oss nÃ¥got om flyktingpolitiken?”, skriven av Kjell Rautio, välfärdsutredare vid LOs arbetslivsenhet. Han ser socialförsäkringarna som en möjlighet för människor att växa och ”kunna förverkliga sina bästa stämningars längtan”, vilket är ett Hjalmar Branting-citat – vi använde det i rapporten ”Jämlikhet” 1970, ett resultat av Socialdemokraternas och LOs gemensamma jämlikhetsgrupp, som leddes av Alva Myrdal och där jag satt i sekretariatet.
Rautio, född 1964 i Vittangi, berättar personligt, levande och medkännande om en man som han och andra barn var rädda för, Alvar Yliaho, därför att denne blev helt oregerlig, när han drack sig full. Men Rautio såg också att hans farsa då och då bistod Yliaho med pengar och när sonen undrade sa:
”Alvar är en bra karl. Han kan ha det lite jobbigt ibland. Men det beror pÃ¥ att han upplevt kriget. Han betalar tillbaka.”
Yliaho hade blivit vad han hade blivit på grund av sina upplevelser under andra världskriget.
För att sammanfatta en lÃ¥ng text: Rautio drar en parallell mellan den här krigsskadade finnen och en del av dem som i dag kommer hit frÃ¥n krigets Syrien. Och sÃ¥ kommer slutsatsen: ”Kommer nÃ¥gon pappa med lÃ¥g lön att klappa dem pÃ¥ axeln, se in i deras ögon och säga: ‘Du är en fin människa. Jag litar pÃ¥ dig!’”