Våldsamt svårt var väl inte veckans Melodikryss.
Jag gissar dock att en del melodikrysslösare, som inte är sÃ¥ hemma pÃ¥ klassisk musik, kan ha haft svÃ¥rt med veckans exempel, vars titel man dessutom ville ha pÃ¥ tyska: ”Also sprach Zarathustra”, skriven 1896 av Richard Strauss.
Dagens första historia för barn skrevs av norrmannen Thorbjørn Egner: ”Folk och rövare i Kamomilla stad”. Den var mycket populär, när vÃ¥ra barn var smÃ¥, men jag har ingen aning om hur känd den är för dagens barn.
Inte riktigt lika lätt var det att genast identifiera vem som läste ”Sagan om pannkakan”. Ledbokstäverna tydde pÃ¥ att det var frÃ¥ga om nÃ¥gon Inga, sÃ¥ jag googlade sagotiteln tillsammans med Inga Gill, och det visade sig vara korrekt.
Två av dagens frågor var TV-anknutna.
Jag hörde till dem som sÃ¥g ”Bröderna Cartwright” i TV, sÃ¥ den här seriens signaturmelodi kände jag omedelbart igen.
OcksÃ¥ den svensk-danska ”Bron”, i vart fall den senast sända delen, har jag med intresse följt i TV. Fast här tog det ett tag, innan jag förknippade signaturmelodin med serien.
Utan tvivel var det Whitney Houston som sjöng ”Wanna Dance With Somebody”.
Och Adele (Adkins) har ju Anders Eldeman spelat tidigare i krysset, sÃ¥ det var inte heller svÃ¥rt att komma pÃ¥, vem vi i dag hörde i ”Hello”.
After Dark fick vi höra i ”La Dolce Vita”, känd frÃ¥n Melodifestivalen 2004.
Och så fick vi höra två melodifestivalare till:
Dels Carola Häggkvists ”Främling” frÃ¥n 1983, dels Arja Saijonmaas ”Högt över havet” frÃ¥n 1987.
Lennart Palm spelade Magnus Ugglas ”Jag mÃ¥r illa”. För egen del har jag inte alls mÃ¥tt illa, men jag har kallats till en rad blodprov pÃ¥ VÃ¥rdcentralen för Waran-dosering av för mig själv helt obegripliga skäl. Just nu verkar mina värden ligga rätt igen i alla fall.
Hjärtat pumpar pÃ¥ det ocksÃ¥, fast med hjälp av pacemaker. SÃ¥ jag känner inte heller nÃ¥gon spontan lust att sjunga Bonnie Taylors ”It’s a Heartache”. Fast om jag tvangs sjunga den svenska versionen, ”Om du gÃ¥r nu”, skulle jag nog känna mig mindre väl till mods.
Inte heller väntar jag mig att det ska gå med Idrottsgatan 12 som med kära gamla 34an: ingen rivning är, så vitt jag vet, planerad av huset vi har bott i allt sedan mitten av 1960-talet.
Också er önskar jag ett liv i godan ro.