14:27 Bäst i Agent X9 nummer 11 2015 är en historia om Modesty Blaise, ”Den skrattande mördaren” frÃ¥n 1993-1994, med manus av Peter O’Donnell och bild av Enric Badia Romero. Den skrattande mördaren är inte en utan tre, och den här trion agerar bÃ¥de för snöd vinning och av sadistisk vällust. Polisen lyckas inte identifiera eller spÃ¥ra mördarna, och dÃ¥ drar Modesty Blaises kompanjon Willie Garvin till sig mördarnas uppmärksamhet genom att i media grovt smäda dem – baktanken är att de ska blotta sig genom att ge sig pÃ¥ Willie. Willie och Modesty ger sig därefter ut till en i övrigt öde för att där invänta mördarnas ankomst. Och de kommer.
”Agent Corrigan”, ocksÃ¥ känd som ”Agent X9” och därmed den serie som har namngett serietidningen Agent X9, har, som jag tidigare har skrivit, gjorts av flera serieskapare. ”Doktor Sjus testamente”, som publiceras i det aktuella numret, publicerades urprungligen 1973-1974 och gjordes av Archie Goodwin (text) och Al Williamson (bild). Det aktuella avsnittet är inte oävet, men Corrigan kommer lite för enkelt undan de mÃ¥nga skurkarna.
Nysatsningen ”Velvet” (2014) med manus av Ed Brubaker och bild av Steve Epting gÃ¥r som fortsättningsserie, vilket gör det knepigt att inte tappa trÃ¥den i handlingen. Men den är mycket vältecknad, dessutom i färg.
Humor verkar inte vara äventyrsserietidningsredaktörernas genre. För min del kunde gärna ”George Parker: Mannen som sÃ¥lde New York” ur ”The Big Book of Hoaxes” av Carl Sifakis (manus) och Gray Morrow (bild), 1996, ha förblivit opublicerad.
Och vad ska man säga om Lars Krantz‘ – jo, det finns faktiskt flera, inte bara han som hade teorier om palmemordet – ”Den svarta jorden – Christers inferno” (2014), där Christer med efternamnet Pettersson har en pÃ¥taglig likhet med mannen som anklagades för att vara Olof Palmes mördare? Nej, det här gillar jag inte.