Sent pÃ¥ kvällen i lördags Ã¥kte Birgitta och jag in till stan. Till Uppsala alltsÃ¥ – Öregrund är ju ocksÃ¥ en stad fast en mycket liten sÃ¥dan, för oss vÃ¥rt sommarland.
Söndagen gick helt i barnens och barnbarnens tecken.
När vi kom till lägenheten i Uppsala, möttes vi i hallen med kram av Kerstins dotter Klara. Klara berättade ocksÃ¥, att mamma Kerstin själv hade bakat smörgÃ¥stÃ¥rta, ett mÃ¥ste vid födelsedagar i vÃ¥r familj. Kerstin skulle nämligen fylla Ã¥r dan därpÃ¥, 46 närmare bestämt. SmörgÃ¥stÃ¥rta hade annars Birgitta tänkt göra – hon hade med sig ingredienser, köpta pÃ¥ Coop Konsum i Öregrund.
SÃ¥ pÃ¥ söndag morgon, födelsedagsmorgonen alltsÃ¥, uppvaktade vi Kerstin med att tÃ¥ga in och sjunga ”Röda smÃ¥ smultron” och lämna över den bukett astrar frÃ¥n trädgÃ¥rden i Öregrund Birgitta hade plockat. Vi fick sen var sin bit smörgÃ¥stÃ¥rta till morgonkaffet. SmörgÃ¥stÃ¥rtan plus ytterligare en vidunderlig egenbakad födelsedagstÃ¥rta finns att beskÃ¥da pÃ¥ Kerstins Instagram – ta en titt där, sÃ¥ kommer ni att förstÃ¥ det här att den här damen en bit upp i Ã¥ren sadlade om och blev bagare.
Vi har tre i vÃ¥r familj som fyller Ã¥r i september. Birgitta fyller 78 – kommer dÃ¥ i kapp mig – nästa söndag, och Kerstins son Viggo fyller 13 – blir tonÃ¥ring – den 25 september. Familjen brukar fira alla de här födelsedagarna samtidigt, och det blir pÃ¥ Birgittas födelsedag.
Först då kommer vi alltså att fira Kerstin på riktigt. Birgitta och jag tänker ge henne en gemensam present. Vad kan jag inte berätta, eftersom Kerstin är väl hemmastadd i bloggvärlden. Men kanske har presenten något att göra med den lägenhet hon nyligen har köpt och kommer att flytta in i senare i höst?
* * *
Men i gÃ¥r, söndag, skulle vi besöka ytterligare ett av vÃ¥ra barn, Matti, och hans familj – hustrun Karin och döttrarna Ella, 3, och Sofia, inget Ã¥r alls än sÃ¥ länge.
Den här familjen har alltsÃ¥ växt, och det gjorde att den lägenhet de hade (pÃ¥ Söder i Stockholm) blev för liten. Mellanstation blev en hyrd lägenhet i Hammarby Sjöstad – lägenhetens ägare har utlandstjänstgöring – men naturligtvis ville Matti och Karin ha en mer permanent lösning, och den dök upp i samma stadsdel, bara en liten bit frÃ¥n den bostad de hyrde.
I den här lägenheten har småflickorna fått var sitt rum. Framför allt det stora rummet har vidunderlig utsikt med mycket rymlig uteplats på en generöst tilltagen balkong. Ella ville förstås också visa oss sitt nya rum, och vi fick veta att hon snabbt hade skaffat sig en ny kompis i trappuppgången.
Men det jag beundrade mest var Mattis och Karins egna insatser: Trots att de bara har bott där kort tid och inte ens har hunnit packa upp riktigt alla flyttkartonger, fanns det en air av smakfull ordning över deras nya bostad, den som de nu sannolikt kommer att bo i mycket länge.
Lunchbordet väntade, och vi bjöds på köttgryta och kokt potatis. Efteråt blev det kaffe med bröd, och till mig, som är diabetiker, hade man köpt ett par särskilda bakverk på Gunnarsons konditori på Söder.
Sen gick vi ut pÃ¥ promenad. Ella matade änderna som sam omkring i den mycket grunda kanalen en bit bort – fast det kom en stor flock grÃ¥sparvar och ville ocksÃ¥ ha del av brödet.
Och så promenerade vi omkring i området, oerhört fint dels för att det är så enhetligt och stilrent byggt, dels för att det är fyllt av grönska: fantastiska innergårdar fyllda av lummig grönska, längs gatorna alléträd av olika sorter, vatten. Samtidigt är det här ju en ganska central del av Stockholm. Och här finns fullt av affärer, också Coop.
BÃ¥de jag och Birgitta hade med oss presenter till barnen.
Lustigt nog, av en ren slump faktiskt, hade vi båda skaffat var sin bok av samarbetsparet Ulf Nilsson (text) och Eva Eriksson (bild) till Ella.
Birgitta hade köpt ”Sommar i Stora Skogen” och jag ”Alla döda smÃ¥ djur”, den som jag skrev om här om dagen. Trots att ”Alla döda smÃ¥ djur” har ett gravallvarligt (!) ämne, skrattade vi högt allihop, när Matti läste den för Ella.
Innan vi Ã¥kte hem, tittade vi tillsammans pÃ¥ Paul Kings mycket sevärda film ”Paddington”, och den här filmen, inte animerad utan med skÃ¥despelare, är faktiskt mycket sevärd. Ibland, när det blir nästan outhärdligt spännande för en treÃ¥ring, kryper lilla Ella in i pappa Mattis famn, men Ella är en mycket mogen treÃ¥ring – hon gillar till exempel böcker som riktar sig till äldre barn – och själv tror jag, att barn kan bli trygga även om man inte försöker dölja de mörka och farliga sidorna av livet och världen för dem.
* * *
Sen åkte farfar och farmor hem till Uppsala och kom hem lagom för att hinna se Beck-filmen.
16:29