17:08 Jag vet inte om jag nÃ¥gon gÃ¥ng i det akademiska Uppsala har mött ocksÃ¥ Maria Strømme, men sÃ¥ begÃ¥vad och även vacker som hon att döma av bilderna inför dagens Sommar-program verkar vara, borde jag ju i sÃ¥ fall minnas det. Fast missförstÃ¥ mig inte – hon är 45 och jag 78, och vi har bÃ¥da livskamrater och barn – mina är i hennes Ã¥lder.
Jag är en superhumanist som i gymnasiet sÃ¥ fort det gick valde bort ämnen som matte, fysik och kemi. Hon är civilingenjör och professor i nanoteknologi, dessutom ledamot av Ingenjörsakademien och Vetenskapsakademien. När jag i dag börjar lyssna pÃ¥ hennes Sommar, känner jag inledningsvis klyftan mellan de här bÃ¥da kulturerna, men ganska snart lyssnar jag fascinerat pÃ¥ henne – en av öppningarna är att hon ser nya möjligheter att bota fysiska krämpor som ocksÃ¥ jag har drabbats av, dessutom med hjälp av mycket mer mÃ¥linriktad och effektiv medicinsk teknik.
Det sympatiska med henne är också att hon har nått en del av sina riktigt stora framgångar genom att pröva helt nya fält.
Helt oväntat är det inte att hon spelar en del musik som inte riktigt är min – därmed inte sagt att den inte skulle vara värd att lyssna pÃ¥. Men en del av det hon spelar finns ocksÃ¥ i min musiksfär: Roxy Music, Leonard Cohen, Bruce Springsteen, Pink Floyd, Shakira.
Och allra roligast var det att fÃ¥ höra ”Elsker dae” med Ã…ge Aleksandersen, en artist jag bÃ¥de har hört live och har pÃ¥ skiva. Aleksandersen kommer liksom Strømme frÃ¥n Norge.