Först tycker jag att Alexander Ekmans Sommar inte har nÃ¥gon röd trÃ¥d. Men efter att ha lyssnat ett tag kommer jag pÃ¥ att hans agenda och nyckeln till hans framgÃ¥ngar i balettvärlden är att ständigt byta spÃ¥r och göra det oväntade, och dÃ¥ tänker jag inte bara pÃ¥ de märkliga samtal han har ringt till SLs upplysning. Bland det han har gjort är en ”Svansjön” med ovanligt mycket vatten pÃ¥ scenen (i Oslo) och en föreställning, där de dansande inte döljer sina kroppar. Fast eftersom han själv är homosexuell var det väl kanske inte främst de nakna kvinnliga dansarna som lockade honom. Egensinnig är han hur som helst. Han har tackat nej till Paris-operan, eftersom han där inte erbjöds tillräckligt stort eget manöverutrymme.
Hans egensinne speglades ocksÃ¥ i avsnittet om vistelsen i New York, och dÃ¥ tänker jag inte sÃ¥ mycket pÃ¥ att han passade pÃ¥ att gÃ¥ pÃ¥ gayklubb och där blev bÃ¥de full och glad utan pÃ¥ att han efterÃ¥t var sÃ¥ pissnödig att han mÃ¥ste tömma blÃ¥san pÃ¥ gatan – vilket förstÃ¥s ledde till att han greps av polisen och sen fick böta.
I andra avsnitt av programmet agerade han som en också ekonomiskt ansvarig kulturpolitiker och gav råd åt kulturminister Alice Bah-Kuhnke.
Somliga kanske associerar balett med klassisk musik, och visst fanns kompositörer som Jean-Philippe Rameau, Maurice Ravel och Wolfgang Amadeus Mozart representerade i spellisan, men den innehöll ocksÃ¥ Henry Mancinis ”Moon River” och Anna Von Hausswolff samt tvÃ¥ lÃ¥tar med Nina Simone. Plus ytterligare annat som det var kul att fÃ¥ höra.