16:16 Jag är ganska frustrerad över utgången i regeringsförhandlingarna, men det ska jag skriva om separat. I dag är det lördag, och då är det Melodikrysset som gäller.
Och för att genast hitta en lämplig övergÃ¥ng: ”We Are All the Winners” gäller nog inte riktigt resultatet för Socialdemokraterna i den segdragna process som i gÃ¥r ändade i en överenskommelse om regeringsprogram och budget – mitt parti fick visserligen behÃ¥lla regeringsmakten men fick betala ett mycket högt pris för att fÃ¥ det. Nick Borgens bidrag till Mellon 1993 backades upp av en kvinnlig trio i vilken bland andra Maria Akraka ingick.
Den kryssfrågan var ju inte särskilt svår, men Melodikrysset i dag innehöll låtar som var betydligt svårare att klara, för mig i alla fall.
”Private Emotion”, ett samarbete 1999 mellan Meja och Ricky Martin, hade jag till exempel aldrig hört tidigare, fastän jag förstÃ¥s känner till bÃ¥da.
Ed Sheeran har över huvud taget inte fäst sig i mitt musikminne, och ”Be Mine Forever” frÃ¥n 2014 är ett exempel.
Och jag har ju tidigare bekänt att TV-serier inte riktigt är mitt bord. SÃ¥ vitt jag minns har jag aldrig nÃ¥gonsin sett TV-serien ”Skenet bedrar”, vilket är den svenska titeln pÃ¥ en engelsk serie som sändes 1990-1995, ”Keeping Up Appearances”.
Äldre svenska schlager är normalt nÃ¥got jag behärskar, och när jag kom till Sverige i slutet av andra världskriget spelades ofta Sven-Olof Sandberg i radio. Men ”Lyssna till mig i kväll, lilla mor” har inte fastnat i mitt melodiminne, och kanske beror det pÃ¥ att SOS sjöng in den sÃ¥ tidigt som 1928, alltsÃ¥ drygt tio Ã¥r innan jag föddes.
När jag, med lite Ã¥ldersfördröjning, fick börja i svensk skola, var Alice Tegnérs sÃ¥nger ständigt närvarande. Hon var den som skrev den mest använda svenska texten till en engelsk barnklassiker, ”Baa, Baa, Black Sheep”: ”Bä, bä, vita lamm, har du nÃ¥gon ull?”.
Jag hade en mamma, som i hela sitt liv läste kopiösa mängder av skönlitteratur, och bland det hon köpte till sin egen bokhylla fanns BFB-utgÃ¥van av Margaret Mitchells ”Borta med vinden”, som i amerikanskt original (frÃ¥n 1936) hette ”Gone With the Wind”. Den filmades ocksÃ¥, Ã¥r 1939.
Och för att dÃ¥ fortsätta pÃ¥ USA-spÃ¥ret: Dolly Parton har jag faktiskt skivor med, dock inte countrylÃ¥ten ”Blue Smoke” frÃ¥n 2013.
Country kan vara OK ibland, sÃ¥ ocksÃ¥ enstaka dansbandslÃ¥tar, men ”Sträck ut din hand” med Carina Jarnek är faktiskt inte tillräckligt bra. Jag förstÃ¥r motivet att inte spela den med upphovsmannen, Lasse Berghagen – det hade blivit för lätt – men lite fÃ¥nigt var det ocksÃ¥ att konstra till det genom att frÃ¥ga efter hans riktiga förnamn, Lars. Berghagen har jag för övrigt inte mött bara genom AllsÃ¥ng pÃ¥ Skansen. PÃ¥ den tiden dÃ¥ Ulf Adelsohn var landshövding i Stockholm, blev hustrun och jag inbjudna till en middag hos Ulf och Lena, och bland de övriga gästerna fanns bland annat Lasse Berghagen.
Lill Lindfors har jag däremot aldrig träffat personligen. Men naturligtvis har jag mängder av gÃ¥nger hört henne sjunga ”Du är den ende” (1967). Den svenska texten skrevs av poeten Bo Setterlind. Musiken, ”Romance”, är spansk och äldre. Fast i dag hörde vi den i en instrumental version.
Kul ar det ocksÃ¥ att Ã¥ter fÃ¥ höra ”Snabbköpskassörskan”. Jag minns den frÃ¥n 1985 med gotländska ”Di sma under jÃ¥rdi”, där Göran Ringbom var sammanhÃ¥llande kraft och var den som var kund. Fast upphovet till den här succén är Tomas Ledin – visste ni det?
Jag har varit pÃ¥ Gotland ganska mÃ¥nga gÃ¥nger, sÃ¥ ocksÃ¥ i Finland, och min ganska stora sibeliusavdelning i skivhyllorna innehÃ¥ller förstÃ¥s ocksÃ¥ ”Finlandia”. Jean Sibelius skrev den redan 1899, och den är fortfarande ett av hans mest hörvärda verk.
Efter att ha hört ”Finlandia” en gÃ¥ng till, dessutom strax efter att ha läst om det sakpolitiska resultatet av regeringsförhandlingarna, känns det underbart att fÃ¥ möta nÃ¥got som bÃ¥de är nÃ¥got bestÃ¥ende och ett känslomässigt lyft.
