17:10 Sommaren är lite för torr – jag tänker pÃ¥ vÃ¥r trädgÃ¥rd här i Öregrund – men lika fullt bedövande vacker. Men jag klarar sällan att gÃ¥ ut, betraktar den oftast bara genom fönstren. Jag har rÃ¥kat ut för en rad fallolyckor, och eftersom jag ser sÃ¥ dÃ¥ligt framför allt i solsken, vÃ¥gar jag inte riskera det jag har kvar av liv och hälsa. När jag för kort tid sedan kom hem frÃ¥n apoteket och Coop och var pÃ¥ väg upp längs den stenlagda gÃ¥ngen upp till huset, tappade jag plötsligt balansen och föll rak lÃ¥ng ner i rosenrabatten längs gÃ¥ngen och klarade inte att ta mig upp igen. Jag försökte förstÃ¥s ropa till Birgitta, men hon var inne i huset och hörde inte. Och till slut lyckades jag ändÃ¥ Ã¥la mig ut baklänges, nu med sÃ¥r av rosentaggar bland annat i hÃ¥ret och i pannan.
Så jag har nästan inte alls varit ute i vår lilla sommarstad, över huvud taget inte besökt eller badat i vår badvik i Tallparksbadet.
Jag försöker kompensera genom att till exempel, som i gÃ¥r kväll, se filmer som Ingmar Bergmans ”Smultronstället”.
Också Birgitta gör vad hon kan för att stötta och muntra upp mig. Här om kvällen hade hon plockat massor av jättegoda bigarråer i det träd jag ser, när jag tittar ut genom fönstret i arbetsrummet med datorn.
SÃ¥ i dag är det väl lämpligt att börja med frÃ¥gan där svaret skulle bli gardin och ”Visa vid vindens ängar”, skriven 1966 av Mats Paulson som jag har haft en smula samarbete med inför utgivningen av min sÃ¥ngbok frÃ¥n 1969, ”Joe Hills sÃ¥nger”. Texten till ”Visa vid vindens ängar” börjar sÃ¥ här: ”Det gÃ¥r en vind över vindens ängar. Det fladdrar till i en tyllgardin.”
Det går en vind över vindens ängar
Det fladdrar till i en tyllgardin
Och jag ska skriva en sommarvisa
Med sol och blomdoft i melodin
Jag ville sjunga om Katarina
Till träklangsflöjter och alcymbal
Men vindens toner blir sommarsånger
Jag bara lyssnar i björklövssal
Det går en vind över vindens ängar
Det fladdrar till i en tyllgardin
Och jag ska skriva en sommarvisa
Med sol och blomdoft i melodin
Det går en flicka i aspelunden
Jag har ett gulnat fotografi
Med åren blev hon en dröm en saga
En ensam vandrares sympati
Jag ville skriva en liten visa
Där ögonblick blir till evighet
Men ord blir stumma och toner döva
Och visans tanke blir hemlighet
Det går en flicka i aspelunden
Jag har ett gulnat fotografi
Med åren blev hon en dröm en saga
En ensam vandrares sympati
Det går en vind över vindens ängar
Det fladdrar till i en tyllgardin
Och jag ska skriva en sommarvisa
Med sol och blomdoft i melodin
Benny Andersson och Orsa spelmän hörde vi sen i en annan vacker visa, ”Födelsedagsvals till Mona” frÃ¥n 1983.
Samma Ã¥r gjorde The Beatles en fantastiskt fin insjungning av Paul McCartneys ”Yellow Submarine”. PÃ¥ svenska döptes den till ”Gul, gul, gul är vÃ¥r undervattningsbÃ¥t”, och den sjöngs in av Per Myrberg.
En annan beatle, George Harrison, var en del av den 1988 bildade supergruppen Traveling Wilburys, som utöver av Harrison bestod av Bob Dylan, Roy Orbison och Tom Petty (plus Jeff Lynne, som jag först glömde att nämna). I dag hörde vi dem i ”Handle With Care”.
Jag gillar ocksÃ¥, mycket, Louise Hoffsten, bland annat för att hon sjunger blues. ”Guess I’m a Fool”, som hon sjöng i dag, är ett exempel frÃ¥n 2002. Jag har alla hennes skivor och även hennes självbiografi.
Det hindrar inte att det finns massor av hitlÃ¥tar som mina öron ocksÃ¥ gillar. Per Myrberg förtjänade verkligen framgÃ¥ngen 1964-1965 med ”34an”, men det var Olle Adolphson som gjorde den svenska versionen av ”This Old House”. Adolphson har jag, tror jag, allt av pÃ¥ skiva.
DärifrÃ¥n är egentligen steget inte särskilt lÃ¥ngt till ”Gamle Svarten”, i engelskt original gjord redan 1954, ”Old Faithful”. Men i Sverige blev den stor, mycket stor, först 1954, dÃ¥ Cacka Israelsson> sjöng in den.
Det var trevligt att ocksÃ¥ fÃ¥ höra ”Anna, du kan väl stanna” i en instrumentalversion med Ove Lind, som jag har hört live med swingmusik pÃ¥ 1950-talet. Men den svenska versionen är mycket äldre, frÃ¥n 1927, och skrevs av Waldemar Dahlquist och den makaläöst skicklige och produktive Jules Sylvain.
Jag vet ju att många av de äldre krysslösarna, de som minns de två senast nämnda låtarna, själva kan ha svårigheter med att känna igen låtar med flera av de yngre stjärnor, som i dag lyser på pophimlen.
Justin Bieber, född 1994, hördes i dag i ”Friends” frÃ¥n 2017.
Madonna, född 1958, är ju i dag i sextioÃ¥rsÃ¥ldern, sÃ¥ hon är säkert mer känd – men det är ju för den skull inte säkert, att de äldre krysslösarna har hört ”Ready To Jump” frÃ¥n 2017.
Fast det finns ocksÃ¥ artister och lÃ¥tar som spränger alla tidsgränser, till och med Ã¥ldersgränser. Ett exempel är Lasse Berghagens ”Teddybjörnen Fredriksson”, i dag i en instrumental version. Och alla vet väl att den här björnen var utrustad med en nos.
Allt som framförs i Melodifestivalen fÃ¥r för den skull inte evergreenstatus. Ett exempel frÃ¥n 2018 är ”Livet pÃ¥ en pinne”, framförd av Edward Blom. Han borde nog mer hÃ¥lla sig till sÃ¥dana pinnar som kineserna äter med.
