Jag har, nĂ€r det gĂ€ller kroppsliga besvĂ€r, rent ut sagt haft ett helvete under den senaste tiden. Jag har nĂ€stan konstant varit kissnödig – för ett par dar sen mĂ„ste jag Ă„tta gĂ„nger i rad störta i vĂ€g till toaletten – och dĂ„ och dĂ„, ofta vid olĂ€mpliga tillfĂ€llen, har jag lĂ€ckt och behövt byta byxor dagligen. Det hĂ€r har lett till att jag helst inte har lĂ€mnat tomten, och Ă€nnu mindre har jag vĂ„gat Ă„ka buss in till Uppsala.
Jag nÀmner det hÀr dÀrför att jag sjÀlv har lyckats lösa problemet. Under det att jag plÄgades av det hÀr, har jag förstÄs grubblat över vad som har drabbat mig, alltsÄ utöver de mÄnga andra kroppsliga besvÀr som ocksÄ plÄgar mig och som jag tar olika mediciner för att mota. Och plötsligt kom jag pÄ svaret: Bland de mediciner jag sen lÀnge tar en tablett av varje morgon finns det urindrivande medlet Furix, men nyligen ville min lÀkare pÄ hjÀrtkliniken att jag skulle dubbla intaget till tvÄ tabletter, och helt uppenbart Àr det den hÀr dosen jag inte tÄl.
SĂ„ jag gick alltsĂ„ tillbaka till entablettsdosen, och si – det hĂ€r hjĂ€lpte med detsamma. Jag kunde gĂ„ den ganska lĂ„nga vĂ€gen till apoteket (för att köpa nya sprutspetsar) och sen pĂ„ hemvĂ€gen helghandla pĂ„ Coop utan att plĂ„gas av att stĂ€ndigt vara kissnödig.
SÄ plötsligt blev livet ljust igen. Den unga damen i Coops kassa gav mig beröm för nÄgot, och nÀr jag dÄ i riktning mot kön bakom mig ursÀktade mig för att det för mig, gamle man, gick lite lÄngsamt, kom mannen som stod nÀrmast bakom mig fram till mig nÀr jag packade varor och sa nÄgra uppmuntrande ord plus att vi faktiskt hade ett par saker gemensamt: dels handlade Àven han pÄ Coop, dels hade vi setts pÄ OD-tillstÀllningar hemma i Uppsala.
Vid det hÀr laget Àr jag helt övertygad om att jag gjorde rÀtt, nÀr jag gick tillbaka till den Furix-dos jag nu har tillÀmpat lÀnge, och jag tÀnker hÄlla fast vid det, vad Àn min hjÀrtlÀkare sÀger.
Dagens kryss tyckte jag pÄ det hela taget var lÀtt att lösa, kanske för att det innehöll sÄ mycket musik som gamla gubbar som jag har haft möjlighet att lyssna pÄ.
Den enda frĂ„ga jag egentligen fick jobba lite med var trippelfrĂ„gan om ett TV 4-program – jag brukar nĂ€mligen inte se pĂ„ ”SĂ„ mycket bĂ€ttre”. Det artistpar Anders Eldeman ville ha identifierade var Ison och Fille, som var med 2015, men eftersom jag Ă„tminstone kĂ€nner till dem, klarade jag deras namn. Men vem hade skrivit lĂ„ten de framförde, ”TĂ€nd ett ljus”? Jo, Niklas Strömstedt.
Vikingarna förekom tvÄ gÄnger.
Först instrumentalt i ”Lilla vackra Anna”. Den kom till redan 1824, men den som framför allt gjorde den kĂ€nd 1955, var Alf PrĂžysen. Under mina Ă„r som Socialdemokraternas nordiske sekreterare finkammade jag skivbutikerna i Oslo pĂ„ allt de hade med PrĂžysen, men han var förr lika kĂ€nd i Sverige som i hemlandet Norge, bĂ„de för skivor och för sina barnböcker. Han sjöng ocksĂ„ in mycket pĂ„ svenska, bland annat den i dag spelade lĂ„ten, och ”Lilla vackra Anna” fanns bland de skivor Birgittas dotter Anna hade med sig till sitt andra hem.
Vikingarna spelade ocksĂ„ in ”Till mitt eget blue Hawaii”, men det var inte deras version Eldeman spelade utan en med Gubbstrutt med Gunnel, som jag inte minns att jag nĂ„gonsin har hört. För en yngre generation kan det vara kul att fĂ„ höra hur stor hawaiimusiken en gĂ„ng var ocksĂ„ i Sverige – den ledande artisten i genren hette för övrigt Yngve Stoor. Och dĂ„ kan jag ju passa pĂ„ att berĂ€tta, att jag sjĂ€lv just nu lĂ€ser en deckare med Hawaii som miljö, ”Huset som saknade nyckel” av Earl Derr Biggers.
NÄ, jag Àr en person med stor spÀnnvidd i mitt musiklyssnande, som ocksÄ innefattar ganska unga artister.
Jag hade för all del tidigare inte hört just ”Undanflykter”, men visst kĂ€nner jag till Molly SandĂ©n.
Ola Salo har jag hört live, dĂ€remot inte Kent, i dag med ”Andromeda”, och jag har dem i min skivsamling. Men Kent har ju lagt av, sĂ„ jag lĂ€r aldrig fĂ„ höra dem live.
Jag framhÀrdar i att lyssna pÄ Melodifestivalen och Eurovision Song Contest trots att allt mindre dÀr innehÄller bidrag som har utsikter att bli evergreens.
Men som tur Àr spelade Eldeman i dag tvÄ lÄtar, som har utsikter att bli hÄgkomna ocksÄ framöver.
Den första var ”En dag”, Tommy Nilssons bidrag 1984.
Den andra, ”Lyssna till ditt hjĂ€rta” sjöngs 2001 av Friends, det vill sĂ€ga Nina (Inhammar) och Kim (KĂ€rnfalk). Men jag tror att det var en av upphovsmĂ€nnen, Alexander Bard, som borde fĂ„ credit.
I min stora skivsamling finns plattor med Lena Willemark, en del soloplattor, en del dĂ€r hon ingĂ„r i olika artistkonstellationer. Jag har ocksĂ„ hört henne live i vĂ„rt fina konserthus i Uppsala. I dag fick vi exempel pĂ„ att hon ocksĂ„ sjunger sĂ„nger frĂ„n Ăâlvdalen – hon behĂ€rskar och sjunger ocksĂ„ pĂ„ den mycket sĂ€rprĂ€glade dialekt som talas dĂ€r.
DÄ Àr det tre frÄgor kvar med anknytning till film.
MĂ„nga kĂ€nner till Roger Moore pĂ„ grund av hans roll som agent 007, men redan tidigare har han haft den ledande rollen i TV-serien ”Helgonet” frĂ„n tidigt 1960-tal.
Jules Vernes ”Jorden runt pĂ„ 80 dagar” frĂ„n 1873 Ă€r en pĂ€rla bland klassiska Ă€ventyrsberĂ€ttelser. SjĂ€lv tyckte jag ocksĂ„ att filmatiseringen 1956 med David Niven i rollen som Phileas Fogg blev bra, och jag minns fortfarande musiktemat. Det hĂ€r var inget svĂ„rt, men Eldemans frĂ„ga var lite konstigt konstruerad: Han ville ha första siffran i titeln, det vill sĂ€ga Ă„tta, men ska vi ta det med bokstĂ€ver, blir ju titelsiffran egentligen Ă„ttio.
Kai Gullmars (egentligen Gurli Bergströms) ”Uti Rio, Rio de Janeiro”, i dag exekverad av Roland Cedermark, blev förvisso en schlagersuccĂ©, men den skrevs för och blev kĂ€nd genom filmen ”PĂ„ kryss med Albertina” (1924).
Dagens Evert Taube har jag sparat till sist. Vi fick höra hans ”LinnĂ©a”, ocksĂ„ frĂ„n 1924. I handlingen nĂ€mns – för att citera Eldeman – en ”vattensamling”, nĂ€mligen Atlanten. SjĂ€lv har jag allt av Taube pĂ„ skivor och i sĂ„ngböcker, sĂ„ jag kan vĂ€l bjuda lĂ€sarna pĂ„ texten och ge skivtips:
ĂąâŹÂLinnĂ©aĂąâŹÂ Ă€r en enkel och vacker kĂ€rleksförklaring:
Linnéa
Text & musik: Evert Taube, 1924
Jag har skrivit till min flicka, jag har skrivit till min vÀn,
jag fick svar den nittonde i denna mÄnad,
jag har smyckat hennes kammare med blommor och med grönt,
och pÄ vÀggen hÀnger tavlorna sÄ skönt.
Hennes namn det Àr det vackraste som jag beskriva kan,
ty Linnéa Àr det skönaste pÄ jorden.
Det som blomsterkonungen inunder höga granar fann,
nÄgot skönare jag ej beskriva kan.
Men den flicka som Àr trogen den hon en gÄng lovat har,
har vÀl makt med bÄde vindar och med vÀder,
nÀr man tager fram portrÀttet man i kistelÀrkan har,
ja, dÄ mÀrker man att ingen Àr sÄ rar.
Och det lockar och det viskar och det hugger och det drar
nÀr man ser pÄ bilden av sin svenska flicka,
den som stÀndigt Àr iland och hos sin Àlskling vara kan,
vet ej hur det kÀnns ombord för en sjöman.
Men frÄn Baltimore till Vinga gick vÄr resa som en dans,
jag fÄr hoppas att min flicka varit trogen,
fast pÄ land gÄr vÀrre hajar Àn man skÄda fÄr pÄ sjön
och en sjöman kan bli lurad pÄ sin lön.
I min stuga uti BohuslÀn jag vÀntar pÄ min vÀn,
jag har lovat henne giftermÄl och trohet,
jag har prydit hennes kammare med blommor och med grönt,
och pÄ vÀggen hÀnger tavlorna sÄ skönt.
(HMV X 2017,1924)
SÄngen Äterfinns ocksÄ i Taubes originalinsjungning i tvÄ olika CD-boxar:
Den ena Ă€r en box med tio fullskale-CD, ĂąâŹÂDessa skivor har jag sjĂ€lv insjungit och godkĂ€nt. Evert Taubes samtliga skivinspelningar 1921-1970ĂąâŹÂ (EMI 0946 3 79860 2 5, 2006). Den hĂ€r fantastiska samlingen, som ocksĂ„ innehĂ„ller en bok i stort format om Taube och med detaljuppgifter om alla hans skivinspelningar, har gjorts av Kjell Andersson, Björn NorĂ©n och PĂ€r Wickholm.
Den andra, i form av Ă„tta CD ĂąâŹâ Ă€r trots sitt (norska) namn ĂąâŹÂDen ultimate Evert Taube SamlingenĂąâŹÂ (Scana mcps ToSo, 2006) inte den ultimata taubesamlingen: var och en av de hĂ€r CDna innehĂ„ller bara nio spĂ„r, och CD-konvoluten innehĂ„ller inga som helst upplysningar om materialet, till exempel nĂ€r det spelades in av Taube.
Den första klÀnningen bars av Jane Bennet, den tredje tillhörde mamman, Mrs Bennet. Den kvinnan fascinerar mig. 
Ni vet nÀr Elizabeth Bennet Àr pÄ Pemberly med sina slÀktingar. DÄ möter hon Mr Darcy som precis badat i en damm (en underbar scen om du frÄgar mig), de hÀr Àr klÀderna frÄn den scenen. Jag hade kunnat stÄ lÀnge lÀnge och tittat.
NĂ€r vi var fĂ€rdig med Austen fortsatte vi till UppklĂ€dd - kvinnligt mode 1730ĂąâŹâ2000. Midjan pĂ„ den hĂ€r klĂ€nningen frĂ„n 1850-talet har en midja bara 46 cm. Fyrtiosex centimeter! Det Ă€r helt galet. TĂ€nk vad kvinnan som bar den mĂ„ste ha lidit.
I Dekanhuset frÄn medeltiden stötte vi pÄ den hÀr skallen som tillhört Àrkebiskop Jakob Erlandsen. Det var lite ovÀntat kan man vÀl sÀga.
Det visade sig sÄ klart att det fanns en kyrka pÄ omrÄdet ocksÄ, den kommer frÄn Bosebo i SmÄland och Àr byggd 1652. NÀr vi skulle gÄ in i kyrkan visade det sig att det precis skulle börja en orgelkonsert. Det var tvÄ kvinnor frÄn Polen spelade orgel och tvÀrflöjt för oss. Lite mÀrklig musik mellan varven.
Det blev en svÀng förbi domkyrkan ocksÄ men dit ska vi igen pÄ visning imorgon sÄ de bilderna fÄr vÀnta. DÀremot mÄste jag visa en bild pÄ dagens inköp. Hönan Agda, pÄskkÀrringen Svea och tuppen Frans. Visst Àr de underbara! Och inte behöver man vÀl vÀnta till pÄsk för att ha sÄnt hÀr framme.
17:58 
).