14:59 Eftersom jag ju har råkat ut för en olycka, som jag fortfarande har känningar av, passar det väl bra att dagens melodikryss var nummer 13 i ordningen.
Som en förstärkning av olyckan kom dessutom att den kaffepanna jag gjorde en viktig del av frukosten i kokade över.
Med Sonja Aldén frÃ¥gar jag: Vad är meningen med livet?”.
Ja, inte tror jag svaret finns i Cindy Laupers ”Girls Just Wanna Have Fun”. Inte tror jag heller att det är sÃ¥ enkelt som i Barbies svenska version: ”En vän är alltid en vän”. Men den hjälp och det stöd jag har fÃ¥tt av hustrun och av sonen och hans familj har gjort det pÃ¥tagligt lättare att klara mitt aktuella tillstÃ¥nd.
Fast inte tror jag att det är sÃ¥ enkelt som Lena Ph pÃ¥stod i Melodifestivalen 1986: ”Kärleken är evig”. Men om bÃ¥da anstränger sig, kan relationer bli riktigt lÃ¥ngvariga!
Och inte heller det är alltid sÃ¥ lätt. DÃ¥ gäller det att med Py Bäckman frÃ¥ga: ”Vad gör vi med vÃ¥rt liv?”. Py Bäckman har jag alltid gillat, bÃ¥de som artist och för att hon öppet har visat bÃ¥de vad hon känner och stÃ¥r för. När Olof Palme skändligt mördades och skulle begravas pÃ¥ Adolf Fredriks kyrkogÃ¥rd, som jag dagligen sneddade över pÃ¥ väg till och frÃ¥n jobbet, sÃ¥g jag där bland de mÃ¥nga kransarna en mycket stor och vacker frÃ¥n Py Bäckman och Dan Hylander.
Vid en minneshögtid, senare, pÃ¥ Norra Latins gÃ¥rd, spelade Nationalteaterns rockorkester, där en av de tongivande var Ulf Dageby. Bland de lÃ¥tar Dageby har gjort finns ”En dag pÃ¥ sjön”. Jag har ocksÃ¥ Lill Lindfors pÃ¥ skiva, men eftersom jag inte har följt ”SÃ¥ mycket bättre”, visste jag inte att även hon har sjungit in den här Dageby-lÃ¥ten.
Och för att fortsätta pÃ¥ okunskapslinjen: Michael Jackson är en artist jag inte har en enda skiva med. Inte med Vangelis heller, men hans namn hjälpte mig att komma pÃ¥ vem vi skulle förknippa med ”Billie Jean”.
FrÃ¥n Melodifestivalen 2009 – det sökta svaret är siffran nio – minns jag Emilia med ”Big Big World”, en ganska jazzpräglad lÃ¥t som gick till final. Hon kallade sig som artist Emilia men hade pÃ¥ den tiden efternamnet Rydberg. Eldeman kallade, om jag antecknade rätt, lÃ¥ten för ”You’re My World”, och dÃ¥ mÃ¥ste jag ju kolla pÃ¥ nätet, och om jag har fattat rätt, är det samma lÃ¥t som har bytt namn. Det har Emilia ocksÃ¥ gjort: Hennes efternamn är numera Mitiku. Tycker Eldeman att man ska veta allt det här?
Lite lurigt var det ocksÃ¥ att ha tvÃ¥ frÃ¥gor efter varann, som bÃ¥da hade samma svarsord – men ändÃ¥ inte.
Först fick vi höra ”You’re the Inspiration” med gruppen Chicago.
Därefter hörde vi lÃ¥ten ”Chicago”, i dag i en version spelad av Ove Lind & co men mer känd i Frank Sinatras insjungning.
Danny Kaye är en annan amerikan, som jag har sett i stort sett alla filmer han har gjort. En av dem har knytning till Danmark, ”Wonderful Copenhagen”. Men det var inte landets huvudstad Eldeman frÃ¥gade om utan om var huvudpersonen, H C Andersen, var född. Jo, i Odense pÃ¥ Fyn. Och jo, jag har varit bÃ¥de där och i København. PÃ¥ den tiden dÃ¥ jag var de svenska Socialdemokraternas nordiske och baltiske sekreterare reste jag som en skottspole mellan länderna.
Django Reinhardt har jag alltid gillat, sÃ¥ ocksÃ¥ ”Rose Room”. Om han levde i dag, skulle han väl, eftersom han var zigenare, inte bli insläppt i Danmark.
När jag själv mot slutet av andra världskriget kom till Sverige som flykting frÃ¥n Estland, välkomnades vi av de flesta svenskarna, och snart började jag i svensk skola. En av de sÃ¥nger jag dÃ¥ lärde mig sjunga – vi hade som sÃ¥ngbok ”Nu ska vi sjunga” frÃ¥n 1943 – var ”Kungens lilla piga” av Anna-Lisa Frykman. Jag kan inte bara melodin utan minns ocksÃ¥ delar av texten.
Detsamma gäller en annan lÃ¥t, i grunden en barnvisa men ocksÃ¥ insjungen av artister som man inte primärt förknippar med den genren: ”Per Olsson hade en bonnagÃ¥rd”, i engelsksprÃ¥kigt original ”Old Mac Donald Had a Farm”.
På den tiden fanns det fortfarande kvar mängder av småjordbruk med djurhållning. I min barndom gick jag varje kväll och hämtade mjölk hos någon med kor och lagård och på strandängarna nedanför huset i Juniskär där vi bodde betade det kor, så det var nästan oundvikligt att man då och då, när man gick barfota, trampade i koskit. Då gick man ner till stranden och tvättade foten.
