VĂ€lkommen till PresentBloggen
Har skaffat snapchat, pÄ elevernas önskan. De ville lÀgga till mig i klasschatten sÄ vad gör en inte.
HÀr om kvÀllen skrev en elev till mig i en egen chatt och undrade om hen mÄste komma pÄ avslutningen. Jag svarade att sÄ Àr det. Vi har avslutningen pÄ kvÀllen och sÄ blir vi lediga pÄ fredagen (idag) istÀllet. FörstÄr av svaret att eleven inte Àr nöjd. FrÄgar dÄ om hen inte vill komma pÄ avslutningen och fÄr svaret Egentligen inte. FrÄgar varför men fÄr inget svar.
I skolan dagen efter tar jag eleven Ät sidan och frÄgar varför hen inte vill komma pÄ avslutningen. Hen ser lite skamsen ut och sÀger För jag har ingen present...
DĂ„ dog jag lite.
Det finns ingen tradition pÄ skolan att samla pengar och ge oss lÀrare presenter. NÄgon enstaka elev har gett mig nÄgot ibland, saker som en blomma, lite godis, kanske ett ljus.
Det hÀr var EN elev. En elev som faktiskt ÀndÄ kunde uttrycka att det Àr jobbigt med skolavslutningen för att nÄgra ger presenter och hen inte kan göra det.
Jag undrar hur mÄnga fler det Àr hos oss som kÀnner sÄ hÀr. Och dÄ har vi som sagt var inte nÄgon tradition av insamlingar.
Svarade eleven att sjÀlvklart behöver hen inte ge nÄgra presenter, det behöver ingen, att för mig Àr det viktiga att hen kommer, inget annat.
Och visst kom hen kom pÄ avslutningen, vi hade en fin stund i kyrkan hela klassen, kramades efterÄt och önskade varandra ett riktigt bra lov.
Men jag kunde inte sluta att tÀnka pÄ de elever som inte dök upp. Hur mÄnga av dem stannade hemma för att de inte hade nÄgra presenter att ge?
Modo vÄrt HjÀrtelag
Sverigedemokraterna ur Riksdagen - Ja tack
Free Dawit Isaak