Det blev sent i gĂ„r kvĂ€ll – vi satt uppe och sĂ„g ”I nattens hetta” i TV, och sen diskade jag efter middagen, och lĂ€ste i sĂ€ngen gjorde vi ocksĂ„.
Lika fullt kom jag upp klockan sju i morse och hann bland annat Àta frukost och lÀsa morgontidningarna före Melodikrysset.
Veckans kryss hörde vĂ€l inte till de allra svĂ„raste, men jag fumlade med anteckningarna om frĂ„gorna och var svaren skulle in i krysset; jag Ă€r inte lĂ€ngre sĂ„ snabb som i yngre dar. Det har sina sidor att ha passerat 80-Ă„rsdagen. ĂâŠldern har jag nytta av bara nĂ€r krysset innehĂ„ller riktigt gamla lĂ„tar som ljudillustrationer.
Som i dubbelfrĂ„gan med tvĂ„ Ă€ldre schlager. Dels ”Nu ska vi opp, opp, opp”, som sjöngs av Karl Gerhard men skrevs av Jules Sylvain och Gösta Stevens och förekom i filmen ”Sara lĂ€r sig folkvett” (1937). Dels den ursprungligen danska ”HĂ€lsa dem dĂ€rhemma”, som senare blev en succĂ© Ă€ven i Sverige i bland annat Bertil Boos insjungning.
En populĂ€r gammal sĂ„ng Ă€r ocksĂ„ ”Jag har bott vid en landsvĂ€g” med Edvard Persson – den blev kĂ€nd gnom filmen ”Kalle pĂ„ SpĂ„ngen” frĂ„n 1939.
Eftersom jag Àr född 1937, dessutom i Estland, har jag förstÄs inte hört dem nÀr de var alldeles nya, men förr i vÀrlden fick bra schlager ett lÄngt liv, spelades bland annat i Äratal i radion.
OmvĂ€nt finns det musik som jag inte Ă€r sĂ„ förtrogen med. Taylor Swift har jag till exempel inte hört mycket av. Det gĂ€llde till exempel den lĂ„t som spelades i dag, ”Ready For It?”.
Och det hĂ€r har inte att göra med att vi hĂ€r talar om en amerikansk artist. Bessie Smith, kallad ”Empress of the blues”, har jag en mĂ€ngd skivinspelningar med.
OcksĂ„ Dolly Parton finns i min skivsamling, och hennes insjungning av ”I’ll Be Home With Bells On” med Kenny Rogers har jag hört förut.
Darin har jag förstĂ„s hört mĂ„nga gĂ„nger, och det Ă€r lĂ€tt att med hjĂ€lp av hjĂ€lpbokstĂ€verna förstĂ„ att det Ă€r han som sjunger ”RĂ€dda mig”. Han Ă€r OK, men Ă€ndĂ„ lockar han inte just mig att köpa hans skivor.
DĂ„ lyssnar jag hellre pĂ„ Lordi frĂ„n Finland i deras Eurovision Song Contest-succĂ© ”Hard Rock Hallelujah”.
Hasse Anderssons ”Ăânglahund” – i dag reducerad bara till hund – Ă€r en utmĂ€rkt lĂ„t, men i dag fick vi hör den pĂ„ finska i en version som inte adderade nĂ„got till originalet.
Fast utlĂ€ndska sĂ„nger blir inte nödvĂ€ndigtvis bĂ€ttre för att de görs pĂ„ svenska. Ett exempel Ă€r ”Pomp And Circumstance”, i Sanna Nielsens svenska tolkning ”Jag tror pĂ„ en stjĂ€rna”.
NĂ„, jag Ă€r medveten om att publiken i varje enskilt land gĂ€rna vill höra utlĂ€ndska hitlĂ„tar pĂ„ sitt eget sprĂ„k. Det var dĂ€rför Dan Hylander gjorde en svensksprĂ„kig version av Elvis Presleys ”Always On My Mind”, ”Alltid inom mig”, och Totta NĂ€slund sjöng in den.
I bĂ€sta fall blir covers gjorda i andra lĂ€nder hyggligt bra. ABBA sjöng ju i och för sig sjĂ€lva in en massa lĂ„tar pĂ„ engelska, men jag tror nog att Ă€ven den av upphovsmĂ€nnen till ”Chichiquita”, som efterlystes i dag, Benny Andersson, hĂ„ller med om att den version Sinead O’Connor frĂ„n Irland gjorde ocksĂ„ Ă€r hörvĂ€rd.
Och plötsligt Ă€r det bara ett svar kvar att redovisa: Vem var upphovsmannen till ”Fimpen och tĂ€ndstickan”, som vi i dag hörde Fred ĂâŠkerström göra en utmĂ€rkt version av – jag har den förstĂ„s sjĂ€lv pĂ„ skiva med Fred. Jo, det var den mycket begĂ„vade vismakaren Ruben Nilson.
Och nu ska jag gÄ ut i köket och laga lunch Ät min stackars hustru, som pÄ grund av mitt tragglande med Melodikrysset har fÄtt vÀnta alldeles för lÀnge pÄ maten..