Det mesta i veckans melodikryss, sĂ€nt frĂ„n politikerveckans Visby, var inte sĂ€rskilt svĂ„rt, i vart fall inte för en i politiken hyggligt bevandrad person – lĂ„tvalet och frĂ„gorna var nĂ€mligen knutna till de partier som i tur och ordning har sin dag i Almedalen. Fast har vi inte redan nog med politikerförakt i det hĂ€r landet utan att Anders Eldeman ytterligare behöver förstĂ€rka det?
En enda frĂ„ga tyckte jag var svĂ„r. Svaret mĂ„ste rimligen bli Jimmie ĂâŠkesson, men jag hade faktiskt aldrig hört honom (pĂ„ piano) och bandet BedĂ„rande barn i en lĂ„t, vars melodi Ă€r den kristne Simon ĂâŠdahls ”Jag tĂ€nker be för Sverige”. Dessutom var frĂ„gan i Melodikrysset snĂ„rigt formulerad.
OcksĂ„ Socialdemokraternas partisymbol, en ros, blev lite av ett rosensnĂ„r. Jag har ”The Rose” med Bette Midler pĂ„ skiva, har lyssnat mĂ„nga gĂ„nger pĂ„ den och skrivit om den. Men hĂ€r var det inte alldeles lĂ€tt att kĂ€nna igen melodin.
Jan Björklund skulle man kÀnna igen pÄ rösten, men de tre bokstÀverna i hans förnamn skulle placeras i rutor, utspridda pÄ olika hÄll i krysset.
Det Ă€r sant att Cornelis Vreeswijk under en period stödde VPK, men han startade som socialdemokrat och Ă„tervĂ€nde sen till socialdemokratin – valturnerade bland annat med min hustru. Och nog har han gjort mer politiska sĂ„ngtexter Ă€n ”Turistens klagan”.
En motsatt politisk riktning illustrerades med en schlager, som innehĂ„llsligt inte har ett dugg med politik att göra, ”HĂ„ll dig till höger, Svensson”. Den skrevs nĂ€mligen av Peter Himmelstrand till högertrafikomlĂ€ggningen.
Varför vi fick höra Ace Wilders ”Busy Doin’ Nothing” i just det hĂ€r programmet fick jag inte klart för mig.
Normalt hade vĂ€l ”Fyra Bugg och en Coca Cola” inte heller hört hemma dĂ€r, men i just det hĂ€r fallet sjöngs (?) den av Carl Bildt.
Och ”BĂ€ttre och bĂ€ttre dag för dag”, lanserad av Ernst Rolf fast i dag framförd av Helen Sjöholm, Tommy Körberg och BAO, kan nog uppfattas som ett politikerlöfte.
Klart politisk Ă€r i alla fall Karl Gerhards ”Den ökĂ€nda hĂ€sten frĂ„n Troja”, skriven till en rysk melodi. Vill ni veta mera, kan ni ju gĂ„ upp under Kulturspegeln, SĂ„ngtexter.
Den frĂ„ga som skulle leda oss till Miljöpartiet de gröna illustrerades med Hasses och Tages ”Ăâppelkriget”, dĂ€r ledmotivet, ”Ăânglamark”, sjöngs av Sven-Bertil Taube, son till Evert Taube som skrev texten – Ă€ven den hittar ni pĂ„ samma stĂ€lle. Fast det hĂ€r var en dubbelfrĂ„ga: Vi skulle ocksĂ„ kunna att ett av Miljöpartiets sprĂ„krör heter Isabella Lövin.
NĂ€r det slutligen gĂ€ller den frĂ„ga, som illustrerades med ”Ingen kommer undan politiken”, en bra text av Ola Magnell, frĂ„gade Eldeman, vem som sjöng in den pĂ„ svenska. Jo, Marie Bergman – MB – gjorde Ă„tminstone den mest kĂ€nda och spelade versionen pĂ„ svenska. Den kanadensiska originalversionen heter ”Complainte pour Ste. Catherine” och handlar om nĂ„got helt annat – du hittar ocksĂ„ de hĂ€r bĂ„da texterna med skivtips ovan under Kulturspegeln, SĂ„ngtexter.