13:12 Jag har haft en period av allehanda kroppsligt elĂ€nde. Före pĂ„sk, nĂ€r vi hade flyttat ut till sommarhuset i Ăâregrund och tillsammans förpassade tomma vĂ€skor, bagar och kartonger upp pĂ„ vinden, klev jag fel pĂ„ vĂ€gen ner och skrapade ryggen mot vindsstegen. Inget ben brutet, men det gjorde jĂ€vligt ont i ryggen, vilket senare har lett till svullnad plus en stark blĂ„nad över nĂ€stan hela ryggen. I gĂ„r hade jag tid hos min huslĂ€kare, och hon förklarade det senare frĂ€mst med att det Waran jag dagligen tar pĂ„verkar blodet pĂ„ det hĂ€r sĂ€ttet.
Under pÄsken fick jag sen hosta, sÀrskilt besvÀrlig nÀr jag gÄr och lÀgger mig. Mot det fick jag recept pÄ en kraftfull hostmedicin, men vad hjÀlpte det, nÀr varken jag sjÀlv eller hustrun lyckades fÄ upp medicinflaskans kapsyl. Men hustrun Àr pÄ Apoteket just nu och ska dÄ passa pÄ att frÄga personalen om hur man gör.
De ovan nÀmnda ryggbesvÀren dominerar just nu, men nÀr jag var hos huslÀkaren, klagade jag ocksÄ pÄ att klismÀrtorna pÄ ryggen inte har gÄtt över trots att jag har anvÀnt de tvÄ föreskrivna tuberna av salva. SÄ nu har jag fÄtt ett nytt recept.
NÀr jag ÀndÄ var pÄ VÄrdcentralen, passade jag ocksÄ pÄ att lÀmna pÄ grund av göteborgsutflykten till S-kongressen plus pÄskhelg med barn och barnbarn försenat prov till Akademiska för Waran-dosering.
Men jag ska inte bara klaga. Till gÄrdagens middag hade hustrun pÄ ett nÀrliggande kondis köpt danska smÞrrebrÞd. KvÀllen avslutades med unge komissarie Morse i TV, ett riktigt vÀlgjort och spÀnnande avsnitt.
Och sen har jag, som alltid pÄ lördagsmorgnarna, klivit upp tidigt, rakat mig, duschat, tagit mina morgonmediciner och Àtit frukost, innan det blev dags för Melodikrysset.
För egen del tyckte jag det var ovanligt lÀtt i dag. Bara ett par frÄgor mÄste jag googla pÄ.
Den ena illustrerades med en barnvisa som, mĂ€rkligt nog, inte har kommit i min vĂ€g – men jag hade vĂ€l inga barn i rĂ€tt Ă„lder nĂ€r den kom, antar jag: ”Min tand Ă€r lös”. Men eftersom jag saknade bara vokalen, kunde jag Ă€ndĂ„ begripa, att det Lennart Palm spelade mĂ„ste handla om en tand.
BĂ„de Lasse Holm och Lotta Engberg Ă€r mig vĂ€lbekanta, men just lĂ„ten de tillsammans gjorde, ”Det mĂ„ste gĂ„”, mindes jag inte.
Robin Bengtsson Ă€r inte en artist jag spontant skulle lyssna mycket pĂ„, men jag minns faktiskt hans ”I Can’t Go On” frĂ„n senaste Melodifestivalen.
”SĂ„ mycket bĂ€ttre” i TV 4 brukar jag inte titta pĂ„, men dagens tvĂ„ artister hör till dem mina musiköron gillar. Vi hörde Little Jinder göra en egen version av Freddie Wadlings ”We Are the Freaks”.
Dolly Parton Ă€r faktiskt en sĂ„ngerska med mycket större bredd Ă€n mĂ„nga tycks ha förstĂ„tt – jag sjĂ€lv har CD med henne. I dag hörde vi henne i ”Blue Smoke”.
För egen del Ă€r jag hyggligt förtrogen ocksĂ„ med opera. Man kan ha invĂ€ndningar, Ă€ven politiskt betingade sĂ„dana, mot Richard Wagner, men jag hör Ă€ndĂ„ till dem som finner hans fyra verk om Nibelungens ring fascinerande – pĂ„ tyska Ă€r samlingsnamnet ”Der Ring des Nibelungen.
Men jag Ă€r som jag Ă€r. I unga Ă„r lĂ€rde jag mig att med Lasse Dahlquist sjunga ”Engelska flottan har siktats vid Vinga”, den som har titeln ”Oh boy oh boy oh boy”.
En annan av dagens havsanknutna lĂ„tar, ”Ta mig till havet” (ursprungligen med Peter Lundblad), har i mitt fall fĂ„tt en mycket mer sorglig innebörd Ă€n den texten ger fog för: Den var min lite Ă€ldre kusin Kreetes Ă€lsklingsmelodi, och en sonson till henne sjöng den vid kistan pĂ„ hennes begravning. Sen fick det hĂ€r en alldeles speciell fortsĂ€ttning. PĂ„ sommaren det hĂ€r hĂ€nde besökte jag och Birgitta Estland, gjorde ocksĂ„ en resa till min och Kreetes hemby vid Finska viken och fanns dĂ€r Kreetes söner med en urna med hennes aska. Enligt hennes önskan tog sönerna henne tillbaka till hennes (och alltsĂ„ mitt) forna hemvist och spred dĂ€r hennes aska i havet utanför Juminda, som byn heter. Jag har ingen religiös tro, men det hĂ€r Ă„terbördandet till ursprunget kĂ€ndes alldeles rĂ€tt.
SĂ„ kan man hantera evigheten. Fast ibland handlar det om att kunna reagera fort, mycket fort. Ett exempel pĂ„ detta Ă€r ”PĂ„ minuten”, i sin forna glans ett mycket bĂ€ttre program.
Till Anders Eldemans egenheter hör att han ofta ÄtervÀnder till vissa artister, filmer och temata.
I dag avslutade han Melodikrysset med Lasse Berghagen och ”Inte bara drömmar”. Ibland har jag tyckt att det har blivit för mycket Berghagen – mĂ€rk att jag inte alls har nĂ„got horn i sidan till honom – men nu har det ju inte skett sĂ„ ofta.
Jag Ă€r en varm Taube-vĂ€n – kolla Musik respektive SĂ„ngtexter under Kulturspegeln ovan – och tycks dela detta mitt intresse med Eldeman. I dag fick vi höra ”Balladen om briggen Blue Bird av Hull” fast med Ulrik och Mikael Neumann.
Och sĂ„ gĂ„r vi i mĂ„l med en James Bond-film, ytterligare en av Anders Eldemans specialiteter. LĂ„ten han spelade, ”Underneath the Mango Tree” med Count Basie, förekom i filmen ”Agent 007 med rĂ€tt att döda”, och dĂ€r mötte vi Dr No. (”Dr. No” Ă€r för övrigt den engelska filmtiteln.)
För egen del kommer jag i kvÀll att fÄ höra ganska mycket musik av helt annat slag. Birgitta och jag ska gÄ pÄ ODs konsert.
Och efter konserten Ă„ker vi ut till huset i Ăâregrund igen.
àTemperaturen just nu Àr blygsamma +2.