Jag är ensam hemma. I morse Ã¥kte Birgitta till Värmland – Skoghalls arbetarekommun har bett henne tala vid deras jubileum. Birgitta kan mycket om svensk historia, inte minst arbetarrörelsehistoria, och det är ett jubileumstal med den inriktningen hon ska hÃ¥lla. Dessutom har hon med sig en rullväska med sin memoarbok ”I rörelse. Minnen frÃ¥n ett innehÃ¥llsrikt liv” (Premiss, 2016).
Det är fascinerande, och en smula hoppingivande, att den äldre och mer radikala socialdemokrati både hon och jag i våra unga år anslöt oss till åter börjar väcka intresse. Nu i veckan var till exempel två unga kvinnor, Anna Jonsson och Sara Nilsson, här hos oss för en lång intervju med Birgitta. De skriver en pjäs om trädkramaraktionen i Bohuslän, och deras attityd var verkligen inte fientlig mot den forna miljöministern.
Det sista ger en lämplig övergång till åtminstone två ljudillustrationer i dagens melodikryss.
Dels spelades ”Regndroppspreludiet” av Frédéric Chopin. (Fast när det gäller musiken ägnade sig Eldeman Ã¥t nÃ¥got som jag avskyr, särskrivning: regndropps preludiet.)
Dels spelade han ”SÃ¥ng om syrsor”, skriven av Jules Sylvain men i dag inte sjungen av Zarah Leander utan av Arja Saijonmaa.
Och pÃ¥ tal om politik: När det gäller Moderaternas nya samarbetshÃ¥llning till Sverigedemokraterna, ber jag att fÃ¥ citera Magnus Uggla: ”Jag mÃ¥r illa” (i dag dock i Lennart Palms tappning).
Och för att sen en smula byta ämne – för egen del har jag i min skivsamling det mesta av en gammaldags radikal, Ulf Lundell. I dag hörde vi honom i ”Jag vill ha fest”, som jag av nÃ¥gon anledning inte har pÃ¥ skiva.
Lasse Ã…berg känner jag rent av, bland annat för att han i likhet med min hustru är sÃ¥ kallad hedersupplänning. Under min tid som chefredaktör för Aktuellt i politiken (s) intervjuade vi honom, och han bekände dÃ¥, att han var sosse. Men detta har ju egentligen ingenting att göra med innehÃ¥llet i hans ”Den ofrivillige golfaren”, där den musik vi hörde dock skrevs av Stefan Nilsson, som jag en gÃ¥ng i världen var med om att ge ut pÃ¥ salig a disc. Men det är bäst att ni ocksÃ¥ fÃ¥r det sökta ordet, golf.
Vi fortsätter pÃ¥ filmlinjen. Vi hörde ”Bel Ami”, ocksÃ¥ titeln pÃ¥ en bok av Guy de Maupassant som vi har i en av vÃ¥ra mÃ¥nga bokhyllor.
Från film är inte steget långt till TV.
”Jubel i busken” har jag väl sett Ã¥tminstone lite av, men sambandet mellan ”Knö dig in” med Sten-Ã…ke Cederhök och Sonya Hedenbratt och, mer allmänt, Albert och Herbert tyckte jag inte var solklart.
Fast den riktigt svÃ¥ra frÃ¥gan, i alla fall för mig, var i dag den som till svar hade ”American Pie”. Efter mycket nätletande kom jag fram till att det vi hörde var knutet till ”American Pie – the Wedding”, 2003. Rätta mig om jag har fel (dock sannolikt inte i frÃ¥ga om själva svarsordet).
Desto flera gÃ¥nger – bland annat i Melodikrysset – har jag hört ”Itsy Bitsy Teenie Weenie Yellow Polkadot Bikini”. Men det är ju en kul lÃ¥t.
För egen del blir jag inte lika entusiastisk över Lisa Ajax och ”I Don’t Give A”. Men det vet ju ni som har läst mina utgjutelser över Ã¥rets Melodifestival.
Allt var inte bättre förr, men dÃ¥ skrevs det schlager som mycket lättare fastnade i musikminnet och ocksÃ¥ fick ett längre liv. ”Du gamle mÃ¥ne” skrevs redan 1924 av danskarna Normann Andersen och Alfred Kjærulf, men i radio spelades den fortfarande under 1950,talet, som var min tonÃ¥rstid. Här kändes frÃ¥gan sökt igen – det mÃ¥nen ibland är är halv; i vart fall ser vi ibland en halvmÃ¥ne.
FrÃ¥n den tiden – närmare bestämt 1956 – minns jag ocksÃ¥ ”That’s Amore” med Dean Martin. I texten finns en referens till en stad i Italien som jag har besökt, Neapel, pÃ¥ italienska Napoli.
Och dÃ¥ passar det väl bra att avsluta med Anna Netrebko och ”O mio battino caro”, en aria ur ”Gianni schiacchi” (1918) av Giacomo Puccini.