13:24 Jag har med hjälp av vårdcentralen fått en hostmedicin, som åtminstone har dämpat min långvariga hosta. Men min kondition är lika med noll, och när jag i går eftermiddag tog bussen in till centrum och där i tur och ordning besökte min vanliga bank (en av de där som inte gillar kontanthantering), köpte de serietidningar som har kommit ut under min långdragna sjukdom, var på Apoteket (bara för att finna att det recept jag hade bett att få förnyat för åtta dar sen ännu inte hade skrivits ut), var på Forex för att manuellt betala ett par småräkningar och lördagshandlade på Coop på stationsområdet, hann klockan förstås bli oväntat mycket innan jag lyckades ta mig hem; jag går ju långsamt som en skadskjuten kråka och måste ideligen stanna och vila mig. Hemma väntade en hustru, närmast i upplösningstillstånd: Var har du varit så länge? Fast sen blev det middag plus kväll framför TVn.
I morse kom jag upp i god tid före Melodikrysset, inte så våldsamt svårt för en 79-åring. Krysset innehöll egentligen bara två frågor med någorlunda ny musik.
Det började med Niklas Stömstedt och ”Varför är du i Göteborg?”.
Och en bit in i programmet fick vi höra Laleh i ”BehÃ¥ll ditt huvud”. Men henne hör man ofta, och jag uppskattar själv henne.
Men resten illustrerades med äldre lÃ¥tar, och i den kategorin hörde ”En dag”, 1989 med Tommy Nilsson, till de mer moderna. Fast i dag fick vi höra den med Spotnicks.
ABBAs ”Ring, ring” är väl i och för sig välbekant för de flesta – själv har jag bland annat hört den i en scenföreställning pÃ¥ Broadway – men det här att koppla ihop den i en dubbelfrÃ¥ga med Franz Schuberts ”Ave Maria” frÃ¥n 1825 är helt obegripligt för min och jag antar de flesta andras logik.
Dagens andra klassikerfrÃ¥ga var ocksÃ¥ den en dubbelfrÃ¥ga, men dess bÃ¥da delar hängde Ã¥tminstone ihop. Vi hörde ouvertyren till ”Barberaren i Sevilla”, och den skrevs Ã¥r 1816 av Gioacchino Rossini.
Ett slags klassikerstatus fÃ¥r man väl säga att även Lasse Brandebys Kurt Olsson fick. Med pÃ¥ ett hörn i programmen, i dag i ”Den person som tillgrep en väska i grönt pÃ¥ Centralen i gÃ¥r”, var ocksÃ¥ Anki Rahlskog, känd som Gudrun: hon spelade triangel.
En annan känd svensk revydam, ocksÃ¥ sÃ¥ngerska, var Laila Westersund. Henne hörde vi i dag i ”Körsbär mÃ¥ste vara söta”.
Fast själv föredrar jag Caisa Stina Ã…kerström, även om det inte var henne utan Lars Roos vi i dag hörde i ”Av längtan till dig”.
Det skulle vara kul att fÃ¥ veta hur mÃ¥nga av dagens yngre radiolyssnare som över huvud taget känner till Sveriges forne hawaiimusikartist Yngve Stoor. Själv förstod jag omedelbart att det var han, sÃ¥ snrt jag hörde de första tonerna i ”Rytmen frÃ¥n Hawaii”.
Franska ”Comme d’habitude”, som i Paul Ankas engelska version, ”My Way”, fick helt ny text, skriven av Paul Anka, och sjöngs in av Frank Sinatra, har ju Eldeman däremot använt i krysset otaliga gÃ¥nger. Och dÃ¥ kan man knappast förvilla krysslösarna genom att spela den instrumentalt.
Som mina läsare vet, har jag aldrig varit intresserad av idrott, heller aldrig läst sportsidor. Men en person som i hela sitt liv har läst mängder av dagstidningar och oftast haft radion på kan ju knappast ha undgått att dels stöta på Åke Strömmer, dels lista ut att den han 1965 intervjuade måste ha varit Mohammed Ali.
FrÃ¥n boxning är steget inte sÃ¥ lÃ¥ngt som man skulle kunna tro till ”Love Me Tender”, insjungen 1956 av Elvis Presley. Den finns nämligen i en dialektal svensk version, signerad Ewert Ljusberg och dÃ¥ döpt till ”LÃ¥n mä tänder”. Fast i dag försökte Eldeman fÃ¥ oss pÃ¥ villovägar genom att spela Maxie Priests version ”Once Again In Summertime”.
Vi gÃ¥r i mÃ¥l i dag med den allra sista lÃ¥ten, ”Visa frÃ¥n Utanmyra”, som finns i en alldeles utmärkt ny inspelning med Malena Ernman. Men vi som är lite till Ã¥ren minns den framför allt med Jan Johansson – jag har den själv pÃ¥ hans ”Jazz pÃ¥ svenska” frÃ¥n 1963.
Inte bara melodin utan också texten, skriven av Olof von Dalin, är helt underbar, så jag tror att jag vidarebefordrar den till min egen läsekrets:
O tysta ensamhet (Visa från Utanmyra)
O tysta ensamhet,
var ska jag nöjen finna?
Bland sorg som ingen vet
ska mina dar förrinna.
En börda tung som sten
mig möter vart jag går.
Bland tusen finns knappt en,
som kärlek rätt förstår.
Det är den tyngsta sorg,
som jorden månde bära.
Att man ska mista bort
sin allra hjärtans kära.
Det är den tyngsta sorg
som solen övergår.
Att man ska älska den
man aldrig nånsin får.
Ett rent och ädelt sinn,
en dygd som ensamt blänker,
en mun som talar ett
med allt vad hjärtat tänker.
Jag tror en sådan vän
är mer än mycket rar.
Var ska jag finna den
som dessa dygder har?
Emellan dig och mig
där tändes upp en låga
där tändes upp en eld
som är en daglig plåga.
Hur ska jag dämpa den
vet jag alls ingen rÃ¥’,
jag sörjer till min död
om jag dig ej kan få.
