ĂâŠter en lördagsmorgon med morgontidningar, god frukost och sen Melodikrysset.
Dagens kryss innehöll vÀl egentligen ingenting, som jag absolut inte kÀnner till.
DĂ€rmed inte sagt att jag brukar lyssna pĂ„ allt som Anders Eldeman i dag spelade. ”Lycklig” med Sven Ingvars tror jag inte ens att jag har hört förut, men nog var det Sven-Erik Magnusson som sjöng.
Jag gillar och minns för all del inte allt som förekommer i Melodifestivalerna heller, men att kĂ€nna igen Magnus och Henrik Rongedal i ”Just a Minute” klarade jag i alla fall, och för övrigt lĂ€t de riktigt bra.
Det som gjorde dagens kryss lite kul var att Eldeman spelade en del inte alldeles fÀrsk popmusik.
Det var ganska lĂ€nge sen jag hörde nĂ„got med Ola And the Janglers, sĂ„ deras ”Alex Is the Man” hörde till det dĂ€r jag tyckte det var roligt att höra igen.
Och det var ocksĂ„ lĂ€nge sen jag sist hörde ”Annie’s Song” med John Denver.
Tyska Modern Talking, i dag med ”You Are My Heart. You Are My Soul” frĂ„n 1984, var det ocksĂ„ ganska lĂ€nge sen jag lyssnade pĂ„.
Amerikanska Guns ‘N Roses har jag egentligen hört mer med, Ă€ven om jag inte mindes just ”Paradise City”.
”Dödligt vapen” har jag aldrig nĂ„gonsin sett, men jag har desto fler skivor med Eric Clapton och Sting, som framförde ”It’s Probably Me”.
Och pĂ„ tal om film: HollywoodstjĂ€rnan Mae West, hon med ”Come Up And See Me Sometime”, minns jag förstĂ„s ocksĂ„. Jag har alltid gillat hennes frĂ€cka, sexkryddade jargong, och jag gillar ocksĂ„ hennes gravskrift: ”Man lever bara en gĂ„ng. Men om man gör det rĂ€tt, rĂ€cker det med en gĂ„ng.”
Jag gillar ocksĂ„ Hagge Geigerts av Eva Rydberg insjungna ”Den nĂ€rsynta bofinken Knut”, en ny text till Helfrid Lamberts tonsĂ€ttning av Gustaf Frödings ”Det var dans bort i vĂ€gen”.
Den vals (ur en balett) som spelades av Kungliga hovkapellet kom frĂ„n Pjotr Tjajkovskijs ”NötknĂ€pparsviten”, vilket skulle ge oss kryssordet nöt.
Evert Taube har jag, som jag tidigare har berĂ€ttat, en fullstĂ€ndig skivsamling av, bland dem ”Fragrancia”, i dag visserligen i instrumental version med Dana Dragomir. Men den efterlysta första raden lyder: ”I Cubas natt en röst frĂ„n din estancia.”
Och sĂ„ avslutar vi med Alice TegnĂ©rs tonsĂ€ttning av den hjĂ€rtvĂ€rmande och vackra ”Ute blĂ„ser sommarvind”.
MÄtte den dÀr ljumma sommarvinden fortsÀtta att blÄsa Ànnu ett tag!