Filmtiteln ”Frances Ha” (2012) är egentligen en brevlÃ¥deförkortning av Frances Halliday, en roll som spelas av Greta Gerwig. Gerwig, som i verkliga livet bildar par med filmens regissör, Noah Baumbach, har ocksÃ¥ tillsammans med densamme skrivit manus.
Det här är en amerikansk film, trots att den är gjord i svart-vitt mycket sevärd också på grund av sin miljöskildring. Historien börjar i Brooklyn, där 27-åriga Frances bor tillsammans med sin kompis Sophie (Mickey Summer), åtminstone till dess att Sophie skaffar sig en bostad i Tribeca, där Frances inte har råd att bo, vilket senare, eftersom hon inte har råd att ensam betala för den tidigare gemensamma bostaden, inte helt utan komplikationer för henne vidare till Chinatown och tak över huvudet hos kompisarna Lev (Adam Driver) och Benji (Michael Zegen).
Storyns inledande huvudtema, att Frances är en lovande dansare, som arbetar hÃ¥rt för sitt genombrott men, möjligen av ekonomiska skäl, ställs Ã¥t sidan och, Ã¥tminstone momentant, blir arbetslös, visar sig sedan vara en falsk dröm, som gradvis spricker – hon är inte den skickliga dansare hon lÃ¥tsas vara. Över jul tar hon sig hem till föräldrarna i Sacramento, och ett slags bekräftelse över hur illa det är ställt kommer med att hon med hjälp av kreditkort utan ekonomisk täckning gör en resa till Paris. Det här leder till att hon genom att ta jobb som servitris och en del andra uppdrag fÃ¥r ägna sig Ã¥t att Ã¥terställa balansen i sin ekonomi.
En cirkel sluts också i och med att gamla kompisen Sophie åter hittar Frances, detta efter att själv en tid ha bott i Japan, dess värre i ett olyckligt äktenskap.
I sitt sätt att berätta en historia är den här filmen släkt med franska filmer från sent sextiotal och tidigt sjuttiotal.
Men den är amerikansk – mer antydningar än öppet berättande om sex – när det gäller Frances’ förhÃ¥llande till män, ja faktiskt ocksÃ¥ den kvinnliga kompisen.