LÖSNINGAR PÃ… ÄLDRE MELODIKRYSS: » June 9, 2016

Feeds

3584 items (3584 unread) in 7 feeds

(3584 unread)

• Ängel med bruten vinge (68 unread)
• Melodikryssbloggen (45 unread)
• vonkis (1797 unread)
• Kyrkoherdens tankar (536 unread)
• My Xanadu (30 unread)
• Enn Kokk (629 unread)
• Rissna - mitt i prick! (479 unread)

(2 unread)

• June 09, 2016
• 19:50

  Nytt försök med Östergötland runt

   » ‎ vonkis
  Välkommen till ReseBloggen
  
  Igår var alla vi i min årskurs ute på resa i Östergötland. Tidigt på morgon började vi och vädret var inte riktigt på vår sida men humöret hos alla var ändå på topp. Hur skulle det annars vara med ryggsäcken full av matsäck och sommarlovet nära förestående?
  
  På bussen blev jag genast bombarderad med en massa gåtor i stil med vad är det som går och går av eleverna jag satt med. Är helt värdelös på sådana gåtor så jag kunde inte en endaste en, vilket eleverna älskade.
  
  Första stoppet var Omberg. En kort men brant promenad upp till Hjässan gav oss denna fantastiska vy. Tyvärr var det rätt blåsigt, jag saknade fingervantarna jag lämnat kvar på mitt arbetsbord, det är ju ändå juni... Eleverna blev mest imponerad över att vara vid Vättern, sjön där Holger och Mortensen var vid vid ett av avsnitten i Geografens testamente.
  
  På vägen ner till bussen gav jag eleverna ett uppdrag. De skulle hitta blommor i färgerna gul, blå, vit, rosa och röd. Trodde de skulle tycka att det var ett fånigt uppdrag men icke, de gick (eller snarare sprang) in i den med liv och lust. Så fort de hittade en blomma kom de till mig och frågade, räknas den som gul. Den enda färg vi inte hittade efter vägen var röd. På bussen till Rök sa plötsligt eleven bakom mig i bussen, V, jag har hittat en röd blomma, titta ut. Och där stod de, en massa röda vallmo.
  
  Dagens andra stopp var vid Rökstenen. Först fick eleverna höra om och se på den. Måste säga att jag återigen blev imponerad av våra elever. Stå i kyla och lyssna på fakta om en runsten och de lyssnade intresserat, ställde frågor och svarade på guidens frågor. Ja guiden imponerade väldigt också. Hon lade informationen på helt rätt nivå och var så bra på att ta barnen. Efter miniföredraget fick vi (eller ja, barnen) leka lite vikingalekar. Tror det var dagens höjdpunkt.
  
  Vid Bergs slussar gjorde vi dagens tredje och sista stopp. Där skulle de köpas glass. Några elever hade faktiskt frågat under dagen om de måste köpa glass, det var så kallt. Men när vi kom fram till Berg började solen skina. Som en skickelse!
  
  På det stora hela en väldigt bra dag, speciellt efter att solen visade sig. Barnen var nöjda, vi lärare var nöjda. Det blir inte mycket bättre än så.
  
  
  #Blogg100
  94/100
  
  Modo vårt Hjärtelag
  Sverigedemokraterna ur Riksdagen - Ja tack
  Free Dawit Isaak

• 0:02

  När moralen styrs av pengar

   » ‎ Enn Kokk

  Stanley Kubrick baserade sin film ”Barry Lyndon” (1975) pÃ¥ William Thackerays roman frÃ¥n 1844, ”Den välborne Barry Lyndons memoarer”.

  Den här historien utspelar sig redan under 1700-talet, dÃ¥ Irland var en del av Storbritannien och fenomen som IRA inte ens var pÃ¥tänkta. Att den här historiens irländske huvudperson, Redmond Barry (i filmen spelad av Ryan O’Neill), fogar sig för överheten stÃ¥r alltsÃ¥ inte i konflikt med det vi genom mycket senare sÃ¥nger och berättelser om uppror förknippar med den gröna ön.

  En av Stanley Kubricks kännemärken som regissör är hans skepsis mot det meningsfulla med krig, och ett av credona i den här historien är att det dess värre inte verkar göra någon större skillnad, vilket lands eller furstes armé man råkar hamna i.

  Redmond Barry startar sin bana som tillbedjare av en ung dam, som dess värre bedrar honom och väljer en annan. Och när han felaktigt tror att han har undanröjt konkurrenten och därför måste fly, råkar han ut för stråtrövare som tar hans pengar, så för att kunna förtjäna sitt levebröd (och samtidigt gömma sig i uniform) tar han värvning.

  Sen följer en militär odyssé pÃ¥ den europeiska kontinenten, enligt min mening för lÃ¥ng, även om det här utspelar sig under det sÃ¥ kallade sjuÃ¥rskriget – filmen är drygt tre timmar lÃ¥ng. I det nämnda kriget befann sig Storbritannien, Hannover och Preussen pÃ¥ samma sida, vilket förklarar, att Barry, när han iförd brittisk uniform hÃ¥ller sig undan tjänst i det egna landets förband, lite av en slump i stället tillsammans med hopsamlat slödder hamnar i den preussiska armén.

  Hur som helst: på den preussiska sidan begriper man att Barry med sina kunskaper i engelska skulle kunna användas för att avslöja den professionelle spelaren Chevalier de Balibari (Patrick Magee) som spion, möjligen för Österrike, så Barry söker och får platsen som dennes betjänt. Tämligen omgående bekänner han sitt uppdrag för de Balibari, och sedan rapporterar han bara ganska oskyldiga och vardagliga saker till sina uppdragsgivare. Medan det här falskspelet pågår, lär han sig fingerfärdigt spelfusk med inslag av otillbörlig information av sin nye arbetsgivare. Det här pågår tills den senare blir utvisad ur Preussen.

  De båda vännerna fortsätter sin kortspelsfuskturné, men Barry vill komma längre i livet, så i samband med ett besök i Spa i Belgien börjar han kurtisera en rik countess of Lyndon (Marisa Berenson). Hennes man, Sir Charles Lyndon (Frank Middlemass) har bräcklig hälsa och dör mycket påpassligt, så han gifter sig med änkan och blir själv Barry Lyndon.

  Haken, bortsett från att vår irländske uppkomling egentligen aldrig älskar sin hustru, är att hon från sitt förra äktenskap har den tioårige sonen Bryan Patrick (Dominic Savage), som besitter en ungdomlig uppkäftighet, som av husets nye herre bemöts med våld, alltså stryk.

  Och medan han som nu är husets herre slösar bort allt mer av familjens tillgångar, bland annat på att få den här adelsfamiljens normala umgänge samt även hovet att lyfta in honom i sin krets, är sonen i huset under en lång period fördriven från sitt hem. Kvinnan Barry har gift sig med dränker resterna av sitt liv i alkohol.

  Allt det här ändar i att den unge rebellen utmanar den som har tagit över hans hem och hans mor på duell, och trots att han helt uppenbart är skräckslagen inför det här väpnade mötet, slutar detta med att Barry Lyndon fälls, allvarligt skadad i benet, som amputeras.

  Under tiden tar unge herrn kommandot över slottet, rehabiliterar mamman så gott det går och lyckas göra upp med de nu många och mot styvpappan vid det här laget fientliga kreditorerna.

  Han söker upp sin styvfar pÃ¥ sjukhuset och ger honom ett erbjudande och ett ultimatum: Han kommer att fÃ¥ 500 guineas per Ã¥r pÃ¥ villkor att han ger sig i väg utomlands och stannar där för gott – skulle han inte göra det, fÃ¥r han inga mer pengar. Och den besegrade Barry gÃ¥r med pÃ¥ det här.