18:30 Jag var alltså på distriktskongress i går, med Socialdemokraterna i Uppsala län. Därför kunde jag inte lyssna på Melodikrysset (och lösa krysset) förrän i dag.
VÃ¥ldsamt svÃ¥rt tyckte jag inte gÃ¥rdagens kryss var, men Idol har jag aldrig sett, sÃ¥ följaktligen kände jag spontant inte till Mattias Andréasson heller utan fick rulla upp en del av svaret med hjälp av ”Your Song” och Sir Elton John.
Jag är gammal nog att minnas den tid dÃ¥ Yngve Stoor var stor och hawaiimusik ofta spelades i radio, men jag mindes först inte heller att han spelade in skivor tillsammans med Annica Risberg, däribland en lÃ¥t som heter ”Tamure”.
Den tredje och sista frÃ¥gan som vÃ¥llade mig lite besvär var ”Spanska klÃ¥dan” med Lasse Ã…berg och Electric Banana Band. Jag mindes inte ”Spanska klÃ¥dan” med dess hot om att rocken är död. Lite genant att jag inte genast kom pÃ¥ vem som sjöng, detta eftersom jag har träffat Lasse och hans hustru ett antal gÃ¥nger.
Däremot hade jag väl hjälp av min Ã¥lder när det gällde att identifiera en TV-serie frÃ¥n 1977 i regi av Leif Krantz, ”Ärliga blÃ¥ ögon”. En ganska roande historia vill jag minnas, vars signaturmelodi gjordes av Bernt Egerbladh.
Jag är ocksÃ¥ tillräckligt gammal för att minnas ”Kvällstoppen”, som gick i radio 1962-1975. Jag minns ocksÃ¥ signaturmelodin, ”The Stripper”.
Dolly Parton finns i mina skivhyllor, sÃ¥ hennes röst kände jag igen i ”Island In the Stream”. Att det var Kenny Rogers som sjöng med henne fick jag dock googla pÃ¥.
Opera och operett är jag hyggligt bekant med, och självklart känner jag dÃ¥ ocksÃ¥ till Birgit Nilsson, ofta kallad La Nilsson. Det var hon som sjöng ”Wien, mina drömmars stad”, i original ”Wien – du Stadt meiner Träumer” (1912).
För min del tyckte jag, att krysset innehöll ganska många ljudillustrationer, som vi som inte är helt purunga känner till genom eget radio- och skrivlyssnande.
Vi fick höra en lÃ¥t, gjord av Billy Meskel, en lÃ¥t som Lill Lindfors sjöng in i Peter Himmelstrands översättning, ”En man i byrÃ¥n”. ByrÃ¥ skulle kryssvaret bli.
Den evigt aktuelle Jules Sylvain var det som skrev ”Nu ska vi opp, opp, opp”, som Karl Gerhard gjorde succé med.
Thore Skogman minns jag inte bara som sÃ¥ngmakare. I valrörelsen 1968 ställde han, av politisk sympati, upp pÃ¥ en förvalsturné med Sten Andersson (s). Jag tror inte att han dÃ¥ sjöng sin ”Ja se pengar”, nÃ¥got som han sÃ¥g som ett bekymmer för fattig som för rik. Det sista har vi ju fÃ¥tt aktuella exempel pÃ¥ under publiceringen av namnen pÃ¥ alla de välbeställda, som har gömt undan pengar i Panama och i Karibien. De gör skäl för den beteckning som Anders Eldeman sökte till krysset, nämligen närig.
Evert Taubes glade bagare i San Remo befann sig däremot knappast i San Remo för att han skulle ha varit skatteflykting – han var en infödd italienare som för att tjäna sitt levebröd använde sig av en ugn.
* * *
Ett par läsare har hört av sig och pÃ¥pekat, att jag har glömt att redovisa svaret pÃ¥ en frÃ¥ga. Ja – jag ser det nu. Karl Gerhard förekom tvÃ¥ gÃ¥nger i det här krysset. Det jag tappade bort var en ganska svängig version av ”Jazzgossen”, och den skulle ge oss ordet ”gosse” (”och sÃ¥ kommer det en gosse”).
