3584 items (3584 unread) in 7 feeds
Jag har inte hunnit skriva sĂ„ mycket, men jag har varit upptagen av mycket – och dessutom satt jag i gĂ„r som klistrad vid radion och, under kvĂ€llen, TVn. Bryssel hör, nĂ€r det gĂ€ller bloggen, inte till det jag normalt bevakar, men tro för den skull inte, att jag inte följer eller berörd av hĂ€ndelserna dĂ€r.
NÄ, det hÀr Àr blad ur min dagbok i övrigt:
I söndags packade jag resten av mina saker, de som skulle med till Ăâregrund över sommarhalvĂ„ret. Men hustrun fick Ă„ka ensam med all packningen – fast som hjĂ€lp med i- och sen urlastningen hade hon en duktig och trevlig taxichaufför.
Att jag inte kunde följa med i flyttbilen berodde pĂ„ att jag hade lovat en SPF-förening att komma och tala om min och min familjs erfarenhet i andra vĂ€rldskrigets slutskede; rubriken för det hĂ€r föredraget, som jag har hĂ„llit mĂ„nga gĂ„nger, Ă€r ”Flykten frĂ„n Estland”. InnehĂ„llet Ă€r detsamma gĂ„ng frĂ„n gĂ„ng, och jag brukar varje gĂ„ng – sĂ„ Ă€ven den hĂ€r – markera, att mitt hjĂ€rta ömmar ocksĂ„ för dagens flyktingar.
Lokal för det hÀr mötet var servicehuset Ramund pÄ Dalgatan 3 pÄ yttre Luthagen. Under min första studenttid i Uppsala bodde jag pÄ Jumkilsgatan, inte sÄ lÄngt dÀrifrÄn, men hela det hÀr komplexet, dÀr det ocksÄ finns serviceboende för pensionÀrer, Àr av mycket senare datum.
Jag hĂ€lsades vĂ€lkommen av Berthold Lindersten, som jag en gĂ„ng i vĂ€rlden trĂ€ffade som folkpartistisk kulturpolitiker av den verdandiliberala sorten – mĂ„nga andra verdandister, bland dem flera ordförande, blev socialdemokrater och anslöt sig ocksĂ„ till det rent socialdemokratiska Laboremus, dĂ€r jag var aktiv.
Till min glÀdje drog mitt föredrag absolut full lokal, och bland dem som innan mötet kom i gÄng kom och hÀlsade fanns en dam, vars förÀldrar tydligen hade trÀffat mina förÀldrar, nÀr vÄr familj fortfartande bodde i JuniskÀr söder om Sundsvall. Jag behöver vÀl inte tillÀgga, att vi talade estniska med varann.
Och i samband med avtackningen av mig som föredragshÄllare kom det fram ytterligare en dam, som jag kÀnde igen: Gunilla Stenkula, som jag var pÄ stipendieresa i Norge med hösten 1956, som jag sen brevvÀxlade med och sÄ smÄningom Äter trÀffade: nu var vi bÄda studerande i Uppsala. (Och vi har sporadiskt trÀffats Àven efter det. Hon blev nÀmligen rektor i Uppsala.) Jag hade inte sett, att hon fanns i publiken, men jag kÀnde förstÄs igen henne Àven efter alla dessa Är. Hon ville ge mig ett blad med ett fotomontage, kopior av bilder hon tog under vÄr gemensamma resa i Norge.
Efter föredrag plus en kopp kaffe letade jag mig fram till en busshĂ„llplats och tog bussen ner till Stadshuset, ganska nĂ€ra avgĂ„ngshĂ„llplatsen för buss 811 till Ăâregrund. Det stod en buss inne, klar för avgĂ„ng, sĂ„ jag hann inte ens köpa Aftonbladet plus en varm korv till försenad lunch. Sen sov jag nĂ€stan hela vĂ€gen, Ă€nda fram till Ăâsthammar.
LĂ€ngs vĂ€gen ut mot Ăâregrund sĂ„g jag, att det lĂ„g snö kvar pĂ„ skuggsidor och i skog, men den hĂ€r mĂ€rkliga vintervĂ„ren hade hunnit ocksĂ„ ut mot roslagskusten.
Jag anlÀnde i hygglig tid före middag, sÄ pÄ vÀgen hem, till vÄrt sommarhem, slank jag in pÄ Coop Konsum för att handla Aftonbladet plus nÄgra nödvÀndiga saker till morgondagens frukost. En av de anstÀllda, Jessica, hÀlsade mig vÀlkommen och meddelade ocksÄ, att hustrun redan var dÀr, alltsÄ i Konsum. SÄ jag letade reda pÄ henne och vi kom överens om vem som skulle köpa vad, och sen skyndade hon sig hem för att pÄbörja middagslagningen. I kassan trÀffade jag sen Annica, en annan av vÄra mÄngÄriga konsum- och öregrundsbekanta.
PÄ tomten var det som överallt hÀr pÄ roslagskusten. Det mesta av snön hade smÀlt, sÀrskilt pÄ den innergÄrd vÄra vinkelstÀllda, hopbyggda hus bildar, men det finns fortfarande delvis snötÀckta partier pÄ tomten.
I gÄr kvÀll kom det nysnö, och vid lÀggdags var allt vitt, nÀr man sÄg ut genom fönstret, men i morse hade praktiskt taget allt det hÀr nyfallna smÀlt igen, sÄ jag hade inte behövt ta pÄ mig lÄgskor i stÀllet för de sedvanliga tofflorna, nÀr jag gick ner till brevlÄdan vid grinden för att hÀmta upp dagens morgontidningar.
Inomhus var det varmt och skönt redan nÀr jag anlÀnde. Birgitta hade dragit upp elradiatorerna, nÀr hon anlÀnde, och det har ju faktiskt inte varit sÀrskilt kallt.
I gÄr var jag Äter pÄ Coop Konsum och trÀffade dÄ Àven chefen, Leif, som med framgÄng driver den hÀr Coop-butiken, som med hÀstlÀngder slÄr den lilla ICA-butiken nere i hamnen, som under en period för övrigt lÄg nere, eftersom den dÄ hade gÄtt i konkurs. Leif (och sÄ hans anstÀllda) Àr besjÀlade av att tillgodose kundernas uttalade önskemÄl, och det Àr att hoppas, att Coop lÄter honom och hans omdöme rÄda, nÀr det gÀller varuutbud och annat.
I tisdagens Dagens Nyheter hade jag under Dagens middag hittat recept pÄ bakpotatis med lax- och sockerÀrtsröra, och eftersom det lÀt gott, gick jag till Coop Konsum för att inhandla de ingredienser jag inte redan hade, olivolja, sockerÀrter, dijonsenap och apelsin. PÄ Coop handlade jag bakpotatis, varmrökt lax och Àrtskott. Det enda jag inte hittade var salladslökar, men med Jessicas hjÀlp hittade jag nÄgot hyggligt snarlikt.
Det blev en riktigt god middag, kallt pÄ skivad och ugnsbakt potatis.