3584 items (3584 unread) in 7 feeds
Torsdagskonserten i Musikens hus visade upp ett bredare spektrum Àn vanligt av det Musik i Uppland bjuder oss lÀnsbor. Vi fick lyssna pÄ Uppsala kammarorkester under ledning av Paul MÀgi och dessutom Àven Trio X, som jag och Birgitta tidigare bland annat har hört vid OD-konserter.
Trio X – Lennart Simonsson, piano, Per V Johansson, bas, och Joakim Ekeberg, trummor – Ă€r ju kĂ€nda frĂ„n mer utprĂ€glat jazziga sammanhang, men hĂ€r spelade man ett nytt bestĂ€llningsverk, ”Pyramus & Thisbe”, signerat Lennart Simonsson (född 1962), och den hĂ€r kompositionen spelades tillsammans med kammarorkestern och hade mycket riktigt, Ă€ven om det innehöll jazzelement, ett lite bredare musikaliskt anslag. Kul ocksĂ„ att den mestadels klassiskt inriktade konserthuspubliken hĂ€r inte bara bjöds nĂ„got nykomponerat utan ocksĂ„ musik som utvidgar de musikaliska grĂ€nserna för det som bjuds under abonnemangskonserterna.
För gamla latinare som jag och Birgitta Ă€r Ovidii hexameterdikt om det tragiska kĂ€rleksparet vĂ€lbekant, sĂ„ vi börjar bĂ„da pĂ„ latin citera inledningen: ”Pyramus et Thisbe—”.
Nu var ”Pyramus & Thisbe” inte den enda klassiska kĂ€llan till den musik, som i gĂ„r spelades under rubriken ”Sagospel”.
Konserten inleddes med musik ur Carl Nielsens (1856-1931) ”Alladinsvit (1919). Nielsen ombads skriva musik till vad som primĂ€rt var ett scenverk och gjorde det motvilligt. Saken blev inte bĂ€ttre av att han tyckte att musiken vid premiĂ€ren kom bort. Fast senare (1926) repade han nytt mod och skrev en konsertsvit i fem satser. Den hĂ€r musiken blev inte sĂ„ tokig, men inte lĂ€t den ”afrikanska dans”, som spelades i gĂ„r, sĂ€rskilt afrikansk.
KvĂ€llens clou blev utan tvekan den likaledes Tusen och en natt-inspirerade ”Scheherazade” (1888) av Nikolaj Rimskij-Korsakov (1844-1908). Scheherazade var den förslagna kvinna som natt efter natt lyckades fĂ„ sin grymme man, sultanen ShariĂÂąr, att avstĂ„ frĂ„n att avrĂ€tta henne, vilket han hade gjort med alla sina tidigare hustrur: Hon berĂ€ttade natt efter natt spĂ€nnande sagor för honom, men slutet skulle han inte fĂ„ höra förrĂ€n nĂ€sta natt. SĂ„ dĂ€r höll det pĂ„, och den listiga Scheherazade, berĂ€ttade alla de dĂ€r historierna, till exempel den om Aladdin, i dag tyvĂ€rr mest kĂ€nd i Disney‘s version. SjĂ€lv har jag sen unga dar ”Tusen och en natt” i en sexbandsutgĂ„va frĂ„n Tidens förlag och med illustrationer av Peter Weiss.
Huruvida Rimskij-Korsakov lyckas berĂ€tta den hĂ€r historien i musikalisk form kan man diskutera, men oavsett detta Ă€r hans ”Scheherazade” en mycket lyckad komposition, mycket hörvĂ€rd ocksĂ„ i Uppsala kammarorkesters version med Klara Hallgren pĂ„ soloviolin.
* * *
Som vanligt fick Birgitta och jag skjuts i bil av Bengt och Inger. PĂ„ restaurang Lucullus mötte ocksĂ„ Bengts och Birgittas dotter Anna och hennes dotter Amanda upp – Amanda kom frĂ„n VĂ€sterĂ„s, dĂ€r hon gĂ„r pĂ„ musikutbildning. Vid de hĂ€r middagarna bestĂ€mmer alla sjĂ€lva vad de vill ha. Jag valde en rĂ€tt frĂ„n forna Jugoslavien, cevapçiçi, grova köttfĂ€rsrullar med rödlök, pepperoni, grĂ€ddfil, stark paprikasĂ„s och pressad potatis. Till det drack jag ett stort glas lĂ€ttöl.