Mina förmiddagar anvÀnder jag till en utdragen frukost med lÄngsam tidningslÀsning.
NĂ€r jag i dag nĂ€stan hade lĂ€st klart den sista tidningen av tre, ringde telefonen. En man frĂ„gade efter min hustru. Jag förklarade att hon var ute pĂ„ stan – vad ville han?
DÄ framgick det att han var försÀljare i telefonbranschen.
Eftersom vi för lĂ€nge sedan spĂ€rrade telefonen för telefonförsĂ€ljare, rann sinnet pĂ„ mig och jag hĂ€vde ur mig – nĂ€rmast röt – att han, eftersom vi uttryckligen hade undanbett oss telefonförsĂ€ljare, kunde dra Ă„t helvete.
Morskt försökte han dÄ slÄ tillbaka genom att frÄga, hur gammal jag var, varvid jag svarade att jag Àr nÀrmare 80 Är.
Sen slÀngde jag pÄ luren.
Vi har telefoner med lur.