TorsdagskvÀllens dirigent för konserten med Uppsala kammarorkester var norrmannen Eivind Aadland, som har varit verksam bland annat i Bergen, och han hade valt att inleda med tvÄ verk, knutna till brittiska landsdelar som inte heller Àr kÀnda för att vara lÄgland, Hebriderna och Highlands.
Felix Mendelssohn (1809-1847) blev klar med sin konsertouvertyr ”Hebriderna” 1832 men inspirerades till den under en resa till Skottland 1829 – bland annat lĂ€r han ha inspirerats av grottan Fingal’s Cave pĂ„ ön Staffa. MĂ„ det vara hur det vill med den saken, men musikaliskt gav det hĂ€r besöket ett hörvĂ€rt resultat.
NĂ€r Andrea Tarrodi (1981-) fick en bestĂ€llning pĂ„ en cellokonsert av VĂ€sterĂ„s Sinfonietta, fick hon som utgĂ„ngspunkt, att Mendelssohns ”Hebriderna” skulle spelas vid samma tillfĂ€lle, och följaktligen Ă„kte hon till Skottland för att hĂ€mta inspiration. Hennes ”Highlands” knyter an till det som verkar ha fĂ„ngat henne mest: DĂ€r finns bland annat ett cellonummer, ”Seagull glissando”. Som cellosolist fick vi höra Jakob Koranyi.
En annan typ av natur inspirerade Robert Schumann (1810-1856), nĂ€r han skrev sin rhenska symfoni, ”Symfoni nummer 3 i Ess-dur” (1851), men ocksĂ„ i det hĂ€r fallet var naturen en inspirationskĂ€lla. Inte heller i det hĂ€r fallet behöver man tolka verket programmusikaliskt för att ha utbyte av dess fem satser. Verkets musikaliska kraft och variationsrikedom bĂ€r mer Ă€n vĂ€l upp det.
* * *
Före konserten Ät Birgitta och jag som vanligt middag tillsammans med Bengt, Inger och Anna. Vi Ät en mycket smakrik middag pÄ Amazing Thai pÄ andra sidan Vaksalagatan.