Med posten fick jag – jag har prenumererat sedan starten – ett tjockt nummer av Fronesis (nummer 52-53), en tidskrift som startades av Socialdemokratiska studentförbundet men nu framlever ett liv som oberoende vĂ€nstertidskrift, fortfarande drivet av socialdemokrater – jag kĂ€nner sen gammalt ansvarige utgivaren samt ytterligare nĂ„gon i redaktionen.
Fronesis har alltid ett huvudtema, den hÀr gÄngen ideologi.
NĂ€r jag blĂ€ddrade igenom det nyanlĂ€nda numret fastnade jag för att börja lĂ€sningen med en artikel, skriven av Daniel Strand, som jag tidigare har lĂ€st i Aftonbladet. Men det som lockade var ocksĂ„ rubriken, ”Inga alternativ”, och dess underrubrik, ”Ideologiernas död pĂ„ 1950-talet”.
Det Strand skriver kÀnner jag vÀl igen frÄn debatten under 1950- och 1960-talen. Dessutom lÀste jag om det Strand skriver om nÀr jag under 1960-talets första hÀlft lÀste statskunskap med egen inriktning pÄ politiska ideologier. Seymour Martin Lipset, Herbert Tingsten och andra som figurerar i Strands notapparat Àr mig vÀlbekanta frÄn dÄ, och en del andra som han nÀmner har jag lÀst senare.
För egen del har jag aldrig trott pÄ nÄgra teorier om ideologiernas död, och jag var under Palme-epoken och faktiskt ocksÄ under Carlsson-epoken i egenskap av huvudsekreterare i Socialdemokraternas programkommission med om att revitalisera socialdemokratins marxistiska arv.
De socialdemokratiska partiprogrammen frÄn 1975 och 1990 plus essÀer om hur det kom sig att socialdemokratin ÀndÄ stegvis fjÀrmade sig frÄn det hÀr radikala idéarvet vore kanske ocksÄ vÀrda en analys i Fronesis?