VÄldsamt svÄrt var vÀl inte veckans Melodikryss.
Jag gissar dock att en del melodikrysslösare, som inte Ă€r sĂ„ hemma pĂ„ klassisk musik, kan ha haft svĂ„rt med veckans exempel, vars titel man dessutom ville ha pĂ„ tyska: ”Also sprach Zarathustra”, skriven 1896 av Richard Strauss.
Dagens första historia för barn skrevs av norrmannen ThorbjĂžrn Egner: ”Folk och rövare i Kamomilla stad”. Den var mycket populĂ€r, nĂ€r vĂ„ra barn var smĂ„, men jag har ingen aning om hur kĂ€nd den Ă€r för dagens barn.
Inte riktigt lika lĂ€tt var det att genast identifiera vem som lĂ€ste ”Sagan om pannkakan”. LedbokstĂ€verna tydde pĂ„ att det var frĂ„ga om nĂ„gon Inga, sĂ„ jag googlade sagotiteln tillsammans med Inga Gill, och det visade sig vara korrekt.
TvÄ av dagens frÄgor var TV-anknutna.
Jag hörde till dem som sĂ„g ”Bröderna Cartwright” i TV, sĂ„ den hĂ€r seriens signaturmelodi kĂ€nde jag omedelbart igen.
OcksĂ„ den svensk-danska ”Bron”, i vart fall den senast sĂ€nda delen, har jag med intresse följt i TV. Fast hĂ€r tog det ett tag, innan jag förknippade signaturmelodin med serien.
Utan tvivel var det Whitney Houston som sjöng ”Wanna Dance With Somebody”.
Och Adele (Adkins) har ju Anders Eldeman spelat tidigare i krysset, sĂ„ det var inte heller svĂ„rt att komma pĂ„, vem vi i dag hörde i ”Hello”.
After Dark fick vi höra i ”La Dolce Vita”, kĂ€nd frĂ„n Melodifestivalen 2004.
Och sÄ fick vi höra tvÄ melodifestivalare till:
Dels Carola HĂ€ggkvists ”FrĂ€mling” frĂ„n 1983, dels Arja Saijonmaas ”Högt över havet” frĂ„n 1987.
Lennart Palm spelade Magnus Ugglas ”Jag mĂ„r illa”. För egen del har jag inte alls mĂ„tt illa, men jag har kallats till en rad blodprov pĂ„ VĂ„rdcentralen för Waran-dosering av för mig sjĂ€lv helt obegripliga skĂ€l. Just nu verkar mina vĂ€rden ligga rĂ€tt igen i alla fall.
HjĂ€rtat pumpar pĂ„ det ocksĂ„, fast med hjĂ€lp av pacemaker. SĂ„ jag kĂ€nner inte heller nĂ„gon spontan lust att sjunga Bonnie Taylors ”It’s a Heartache”. Fast om jag tvangs sjunga den svenska versionen, ”Om du gĂ„r nu”, skulle jag nog kĂ€nna mig mindre vĂ€l till mods.
Inte heller vÀntar jag mig att det ska gÄ med Idrottsgatan 12 som med kÀra gamla 34an: ingen rivning Àr, sÄ vitt jag vet, planerad av huset vi har bott i allt sedan mitten av 1960-talet.
OcksÄ er önskar jag ett liv i godan ro.