VĂ€gen till den hĂ€r julen har varit kantad av förtret och förhinder – och dĂ„ tĂ€nker jag inte frĂ€mst pĂ„ att grĂ€smattan Ă€r helt grön – men till slut Ă€r den Ă€ndĂ„ hĂ€r, julen.
Jag ska villigt erkÀnna, att de flesta julförberedelserna hÀr hemma har gjorts av Birgitta. Hon har till exempel, för att knyta an till dagens lunch, lagat sillsallad, lagt in glasmÀstarsill och gjort skinkan Àtklar i ugnen. I vanlig ordning har jag för min del av kalvkött och flÀsklÀgg lagat julsylta efter min estniska mammas recept.
Men gammaldags matlagning frÄn grunden har i dag sina hinder. Kalvkött till skinkan gick att köpa i den lilla lanthandeln/delikatessbutiken i vÄr stadsdel, men den stora Coop-butiken i centrum dÀr vi i övrigt handlar lyckades inte fÄ hem flÀsklÀgg. I det fallet fick jag tips om att ICA Torgkassen vid Vaksala torg har lÀgg, sÄ dit gick jag och handlade det plus en del andra ÄtrÄvÀrda varor, som Konsum inte behagar saluföra. Dock har den hÀr Coop-butiken lagom till jul börjat sÀlja Fyris senap, ett mÀrke ni bör frÄga efter.
Dagarna före jul har jag förstÄs ocksÄ varit ute och julhandlat, klappar till framför allt barnbarnen. HÀr har inte bara min usla ork satt hinder i vÀgen. Somliga skulle dÄ sÀga, att en del av mina problem Àr egenförorsakade, detta eftersom jag vÀgrar att ha bankkort av nÄgot slag. Det hÀr har inget att göra med att jag inte skulle kunna fÄ eller sköta ett sÄdant utan med det faktum att jag Àr en inbiten försvarare av kontantsamhÀllet. Detta straffar Handelsbanken, dÀr jag numera har mina pengar, med att förvÀgra mig och andra kunder att ta ut mer Àn 5.000 kronor per dag. Taktiken Àr helt uppenbart, att sÄna som jag ska tröttna pÄ att dag efter dag köa till bankens underbemannade kassor. Och i gÄr, den stora julruschdagen, stÀngde banken, visade det sig nÀr jag kom dit efter att ha varit hemma pÄ lunchpaus, tidigare, sÄ jag fick tÀnka igenom mycket noga, hur jag skulle anvÀnda de slantar jag hade kvar i plÄnboken.
Men ger mig gör jag aldrig – det vet alla som kĂ€nner mig. Och banker som trakasserar mig ger jag inte mycket för. SĂ„ jag flyttar nog mina pengar till Forex pĂ„ Kungsgatan nĂ€ra Centralstationen.
Birgitta och jag var tillsammans uppe vid blomsterhandeln vid Torbjörns torg och köpte en stor och stilig julgran. Den fick stÄ ute pÄ balkongen tills den skulle tas in och klÀs sent i gÄr kvÀll. NÀr jag till slut hade sÄgat av en bit av stammen nertill och fÄtt den att stÄ nÄgorlunda rakt i julgransfoten, upptÀckte jag att tvÀttkorgen och kartongen med alla tillbehör och prydnader inte innehöll nÄgon julgransbelysning. Kontroll med dottern, Kerstin, som nyligen flyttade till egen lÀgenhet i stadsdelen, visade, att de elektriska julgransljus vi under senare Är har anvÀnt var hennes, och att hon förstÄs hade tagit med dem att anvÀndas i hennes och hennes barns gran pÄ det nya stÀllet. Varken jag eller Birgitta fann det dÄ meningsfullt att klÀ vÄr gran innan vi, sannolikt pÄ annandagen, har lyckats fÄ tag pÄ ny julgransbelysning.
DÄ ska vi ocksÄ, kan hÀnda pÄ samma stÀlle, köpa den strykbrÀda Ät henne som fanns pÄ hennes önskelista och var en av mina julklappar till henne.
Jag ska inte nÀrmare gÄ in pÄ vÄra övriga julklappar till varann, men vi hade bÄda köpt böcker och skivor.
Extra tid för sÄdant har vi fÄtt dels för att det stora julkalaset för barn och barnbarn hemma hos oss Àger rum först pÄ söndag, dels för att det besök i Stockholm i morgon Birgitta och jag skulle ha gjort Àr instÀllt pÄ grund av sjukdom. Vi skulle ha Äkt hem till Matti, Karin, Ella och Sofia, men i dag fick vi höra, att hela familjen, frÀmst minstingen Sofia, har drabbats av svÄr förkylning, i Sofias fall Àven hög feber. NÄ, sÄnt hÀnder ju barnfamiljer, och gÄr det vÀgen, kommer de ju hit pÄ söndag.
I gĂ„r kvĂ€ll placerade Birgitta ut olika julsaker, införskaffade under ett lĂ„ngt liv tillsammans, allt det dĂ€r som ger julstĂ€mning: tomtar, en demonstrerande gris med plakattexten ”Ner med julen”, en halmekorre, ett luciatĂ„g (alltid pĂ„ köksbordet), en blĂ„ linneduk (alltid pĂ„ vardagsrumsbordet). Redan tidigare, som ett led i advent, har sĂ„dant som julstjĂ€rnan i köksfönstret och uppsalalyktan i vardagsrumsfönstret kommit pĂ„ plats. Som vanligt finns hĂ€r och var amaryllis och hyacinter, alltid blĂ„. Och i förmiddags gick jag upp till blomsterhandeln vid torget och hĂ€mtade och betalade den av mig, i Ă„r som alla Ă„r, bestĂ€llda jĂ€ttebuketten med höga, blommande vita syrener. De Ă€r en gĂ„va till hustrun varje jul, och pĂ„ kortet som fĂ€sts vid en av syrenkvistarna stĂ„r det alltid ”7”.
Mycket av det bĂ€sta med julen Ă€r faktiskt tradition. Det gĂ€ller Ă€ven TV-filmerna pĂ„ julafton. Det Ă€r sjĂ€lvklart att vi ser disneykavalkaden med alla de gamla fina filmavsnitten. Det Ă€r numera ocksĂ„ lika sjĂ€lvklart att vi ser ”Karl Bertil Jonssons julafton”. Och dĂ€r emellan ser vi, numera Ă„r efter Ă„r, Ulf Starks ”Kan du vissla, Johanna?”.
En hjÀrtans god jul, pÄ ert sÀtt, önskar jag er, alla mina trogna lÀsare!