23:07 I morse, på Fars dag, väcktes jag av mor i huset med presenter på sängen.
Som vanligt fick jag böcker, bÃ¥de skönlitteratur och fackböcker: Michail Bulgakovs ”Det vita gardet”, Aris Fioretos‘ ”Mary”, Ingrid Bergmans ”Mitt liv” och William M Adlers ”Joe Hill”. Dessutom Ulf Starks och Anna Höglunds ”Göran och draken” och Emelie Östergrens serieversion av Selma Lagerlöfs ”Bortbytingen”-
Vidare nÃ¥gra dvd-filmer: Richard Lesters ”A Hard Day’s Night” med The Beatles, Roy Anderssons ”En duva satt pÃ¥ en gren och funderade pÃ¥ tillvaron” och sÃ¥ ”Den stora Alice Babs-boxen”.
Som ni kan ana är mycket av det här till gemensam glädje, och det mesta av det här är inte inköpt just till Fars dag. Hustrun är med i Böckernas klubb och köper där regelbundet böcker och spelfilmer, av vilka ganska mycket sparas för att ges bort kommande farsdagar, jular och födelsedagar. Det är helt enkelt ett smart sätt att till rimligt pris hålla familjens bibliotek och spelfilmsbestånd aktuella.
Men visst blir far glad, både för det här och för den läckra hemgjorda smörgåstårta som serveras både till morgonkaffet och till lunch.
PÃ¥ eftermiddagen i dag hade jag lovat att hÃ¥lla ett föredrag med rubriken ”Flykten frÃ¥n Estland” hos IOGT-NTO i Drabanten nere vid Uppsala C. Det har spritt sig bland föreningarna i stan att jag har egna erfarenheter av den första riktigt stora flyktingvÃ¥gen till Sverige, den över Östersjön i andra världskrigets slut, och dagens stora flyktingvÃ¥g, den här gÃ¥ngen över Medelhavet och upp över Europa, har gett förnyad aktualitet Ã¥t den här nu ganska avlägsna flykten, ocksÃ¥ den i mycket stor skala.
Många i publiken var gamla människor med egna minnen, men särskilt roligt var det att ämnet hade lockat också några, som inte hör hemma i IOGT-NTO kretsen. Bland dem som hade kommit för att lyssna fanns sålunda Küllike Montgomery med maken Henry Montgomery, hon flykting från Estland och nu dels pensionerad chef för Bror Hjorts hus, dels representant för Miljöpartiet i Kulturnämnden, han aktiv socialdemokrat.
Samtalet som följde efter mitt anförande drog ut pÃ¥ tiden, och när vi till slut bröt, insÃ¥g jag, att jag höll pÃ¥ att missa dagens 95-Ã¥rsuppvaktning, den som bland andra Birgitta och vÃ¥r dotter Kerstin skulle gÃ¥ pÃ¥. SÃ¥ jag lyckades fÃ¥ skjuts till Luthagen – bara för att finna, att Birgitta och Kerstin liksom flertalet övriga gäster redan hade gÃ¥tt.
Men eftersom mottagningen ägde rum hemma hos Karin, som alltså är Birgittas faster, tog jag ändå hissen upp och överlämnade den rosenbukett jag själv hade fått som tack för mitt anförande. (Birgitta hade tidigare haft med sig present.) Hann också få en kopp kaffe och en pratstund med Karin och ett par eftersläntrande gäster.
Karin är, trots sin höga ålder, häpnadsvägande alert och lika radikal som hon alltid har varit.
Sen blev det promenad hem till Svartbäcken och till den födelsedagsmiddag Birgitta var i full färd med att ställa i ordning.
Medan jag väntade, ringde sonen, Matti, och grattade, och efter middagen – i dag för första gÃ¥ngen pÃ¥ mycket länge serverad i det rum, där Kerstin och hennes bÃ¥da barn har bott – har det blivit TV, främst veckans avsnitt av ”Bron”.
Detta skrivet under väntan pÃ¥ reprisen av ”Modus”, vars senaste avsnitt i onsdags jag missade.