18:24 Kalle Mattssons fotomontage Åsa-Nietzsche i Galago nummer 2 2105 är suveränt roligt. Inte riktigt lika roligt, framför allt inte för Jan Guillou, är samme upphovsmans Jan Guillousef Stalin.
Det här numret av Galago är, som så ofta, en blandning av klart publiceringsvärt och sådant som jag själv inte skulle öda trycksidor på, om det var jag som var redaktör.
Galago nummer 2 öppnar med en riktigt bra och tänkvärd Mats Jonsson-serie, ”SÃ¥gade trävaror”, med fokus pÃ¥ barndomens Kramfors och det lilla som finns kvar av stan. Fast det visar sig ju att den storstad han flydde till inte heller gÃ¥r att värja mot vämjeliga förändringar.
Theresa W Ahlmans ”Historieätarna” är jag inte lika imponerad av. Inte heller lyckas hon övertyga mig om att människan inte fÃ¥r äta djur.
Max Anderssons ”Inspelningen” är formellt välgjord men mycket absurdistisk, och veteranen John Anderssons ”Pudelns kärna 4” närmast obegriplig.
Karolina BÃ¥ngs ”Punkan” verkar till att börja med ha goda ansatser, men sen förstÃ¥r jag inte riktigt vad hon vill med den här serien.
Varken Elin Lucassis ”Hej” eller Sara Granérs ”Hata hälsa”, den senare Ã¥tminstone intressant tecknad, är serier i genrens mer vanliga mening.
Nog vore det roligt om Galago i större utsträckning användes för att promota nya serietecknare, sådana som skapar just serier.