15:31 Det fanns knappast nĂ„got som intresserade mig i Arash ”Ash” Pournouris sommarprogram, möjligen dĂ„ med undantag för den blĂ„sning han utsattes för i den bedrĂ€gliga musikbranschen. Den housemusik han Ă€r frĂ€lst av fĂ„r det inte att spritta i mina ben, och det beror inte pĂ„ att de numera Ă€r giktdrabbade. Som radiolyssnare har jag förstĂ„s tidigare kommit i kontakt med hans stora fynd Avicii (Tim Bergling), men för egen del gillar jag bĂ€ttre Aviciis mamma, Anki LidĂ©n.
Det Ă€r nĂ€stan ett slags rekord, att en musikproducent lyckas göra ett helt Sommar-program utan att – trots att listan med artister och grupper faktiskt ocksĂ„ innehĂ„ller en del som jag tidigare Ă€r bekant med – egentligen beröra mig det minsta.
NĂ„, vad mig anbelangar fĂ„r Sveriges Radio gĂ€rna göra hur ensidiga program som helst om vi hĂ„ller oss till musikvalet, men om man som i gĂ„r respektive i dag lĂ€gger tvĂ„ sĂ„ helt olika program som HĂ©di Frieds och Ash Pournouris dagarna efter varann – tror man dĂ„ att nĂ„gon större del av Sommar-lyssnarna (om man bortser frĂ„n dĂ„rar som jag) kommer att lyssna pĂ„ bĂ„da?