19:03 Giorgios Karpathakis hade ett mycket angeläget ämne för sitt Sommar-program, ADHD. Inte så att jag själv är drabbad av det men jag känner andra som på olika sätt har drabbats av den här funktionsrubbningen.
Karpathakis berättar hur den här störningen tidigt gjorde hans förhållande till skolan milt talat problematiskt, hur det ledde till konflikter och flyktförsök, så småningom med allt flitigare användande av droger, också desperata försök att slippa alltsammans genom att ta sitt liv.
Till slut kom han ändÃ¥ pÃ¥ fötter efter att ha fÃ¥tt en ADHD-diagnos och, kanske främst, dÃ¥ förstÃ¥ sig själv. ”Kriget med mig själv” var, för att citera Imperiet, slut. Nu försöker han hjälpa andra i samma situation.
Hans berättelse är mycket angelägen, så också hans ärende.
ÄndÃ¥ känner jag mig tveksam till att det här fick fylla just ett Sommar-program. När det här programmet startades, var programdevisen ”Lättlyssnat för er pÃ¥ badstranden, i hängmattan och pÃ¥ vägarna”.
NÃ¥got lättlyssnat utgjorde Karapathakis’ program inte i nÃ¥gon av de här miljöerna.
Och ser vi till musikvalet, spelade Karpathakis visserligen ytterligare några kända namn, till exempel Tracy Chapman, Mauro Scocco och Simon & Garfunkel, men det mesta av musiken var med all sannolikhet okänd mark för de traditionella Sommar-lyssnarna.