Begravning - Tips och råd inför:
När en anhörig har avlidit är det dags att börja planera för begravningen.
Det går till så att man väljer begravningsbyrå, plats för begravning, eventuell präst (eller annan begravningsförrättare) och sedan har man det första mötet med begravningsbyrån.
Ofta betalar man ett paketpris till begravningsbyrån för att byrån skall sköta allt det praktiska.
Begravningsbyrån ser ofta till att man får begravningen så billigt som möjligt, eftersom de är extra rädda för att ekonomiskt utnyttja människor i sorg.
En av de första sakerna man brukar gå igenom är om man vill ha någon dödsannons och hur den ska vara utformad.
Man får välja text, poesi och symbol och sedan får man välja var man vill publicera dödsannonsen - bara hos begravningsbyrån, eller i eventuella medier också.
Sedan bör man välja kista och klädsel på den avlidne.
Ofta klär (sveper) man den avlidne i de kläder som den avlidne gillade att ha på sig i livet.
Om den avlidne alltid hade exempelvis Adidas träningskläder på sig eller alltid gillade att gå i shorts, kan man välja dessa kläder på den avlidne.
Man kan även få med sig vissa av den avlidnes favoritsaker i kistan. Den amerikanske sångaren Frank Sinatra hade till exempel med sig en limpa Camel-cigaretter och Whiskey i sin kista.
Det finns även ett antal andra val man behöver göra, exempelvis hur man vill ha begravningen och var den avlidnes sista vila skall bli. Även själva nedläggningen i jorden (jordfästningen) bör preliminärt bestämmas.
I väntan på begravning läggs den avlidne i ett kapell eller liknande. Detta kallas för bisättning.
Under bisättningen har man möjlighet att besöka den avlidne och ta farväl av kroppen. Detta kallas för "Visning av avliden".
Själva begravningsakten
En begravningsakt brukar vanligtvis ta mellan 20 och 40 minuter och består ofta av tal, musik och defilering, det vill säga att man går fram och tar avsked av den avlidne vid kistan.
Man kan också välja om man ska ha någon minnesstund med anhöriga efter begravningen, eller om man skiljs åt direkt efter begravningsakten.
Hur går nedsättningen i jorden till ?
Kyrkogårdspersonalen förbereder ofta den plats som den avlidne ska vila på i god tid innan själva gravsättningen.
Rent praktiskt går det till så att personalen gräver ett hål i marken och lägger ett tillfälligt skydd över hålet, i väntan på nedläggningen i jorden.
Man gör också i ordning en tillfällig skylt med den avlidnes namn och personnummer och sticker ned i jorden, invid gropen.
Nedläggningen i jorden (jordfästningen) kan ske året om och är inte beroende av väder. Men ofta väntar man med nedläggningen i jorden till alla den avlidnes anhöriga som vill vara med, har möjlighet att närvara.
Det kan därför i vissa fall ta några månader och upp till ett år innan jordfästningen kan ske, beroende på pusslandet med alla anhörigas scheman.
Man kan också välja att ha gravsättningen på en viss högtid, exempelvis Påskafton, Pingstafton eller Alla helgons dag, etcetera.
I vissa fall sker dock nedläggningen i jorden direkt efter begravningen.
Många väljer idag att kremeras (brännas) och spridas för vinden och man slipper då anordna en nedsättning i jord.
Ofta sprider man då den avlidnes aska över en plats som den avlidne i förväg har valt och som den avlidne tyckte om.
För att få sprida någons aska för vinden måste man få tillstånd av Länsstyrelsen först.
Vem ska sköta en gravplats ?
Man bör bestämma om man själv vill ansvara för gravvården eller om man vill lämna över det ansvaret till Kyrkogårdsförvaltningen.
Man kan i så fall köpa skötsel av graven för exempelvis 25, eller 50 år framåt i tiden.
Det finns många sätt att begrava en avliden på:
Askgravlund:
En asklund/urnlund är ett ställe på en kyrkogård där man begraver kremerade (brända) människor och där askan ligger i urnor. Ofta består en asklund av naturstenar, det vill säga gravstenar som är handhuggna, men den kan även bestå av gravstenar i förutbestämda exakta mått.
Minneslund:
En minneslund är en ofta vacker plats på en kyrkogård, där man sprider ut askan av de avlidna anonymt. Man kan sedan gå dit och tända ett ljus över den avlidne och sitta och filosofera på en bänk, etcetera.
På en minneslund vet ingen exakt var askan av den anhörige finns.
Vanlig gravplats:
En vanlig gravvård använder man om man vill begrava den avlidne i kista, okremerad.
Det finns ingen ordning, hur man placerar de avlidna på en kyrkogård utan alla vilar tillsammans. Företagsledare och arbetare - moderater och vänsterpartister, barn och gamla, vilar sida vid sida.
Alla de strukturer och regler som skiljer oss människor åt i verkliga livet, försvinner märkligt nog på en kyrkogård.
Där blir vi till slut jämlika !