På onsdag skulle den värmländska jazzikonen Monica Zetterlund ha fyllt 80 år. I Berwaldhallen i Stockholm väntar en stor hyllningskonsert men även på hemmaplan slås det på stora trumman. VF besökte museet till hennes minne i Hagfors. – Det jag kan ångra är att jag aldrig riktigt berättade för henne hur bra hon var, säger systern Margareta Nilsson.
I kafeterian på Monica Zetterlundmuseet i Hagfors sitter "järngänget" och fikar. De kallas så av museiföreståndaren Leif Andersson som var den som tog initiativ till ett minnesmuseum för bruksortens starkast lysande stjärna för ett antal år sedan.
Museet är under ständig utveckling, inte minst tack vare detta engagerade sällskap. Tillsammans tar de på onsdag bussen ner till Karlstad för Värmlandsoperans hyllningskonsert med bland andra Rigmor Gustafsson, en konsert som fått ingå i stiftelsens egna program på museet nästa vecka.
Leif Andersson guidar oss genom de många rummen som är fyllda till bredd och höjd av minnessaker. Här finns bland annat flera av Monica Zetterlunds konsertklänningar, en uppbyggd folkparksmiljö i miniatyr med autografböcker och så klart en mängd fotografier.
Närmast väntar man på en gåva från stiftelsen Swedish Music Hall of Fame vars utställning har vuxit ur kostymen intill Abbamuseet och ska flyttas.
– Bland annat kommer vi få hit klänningen hon bar i Melodifestivalen, säger Leif Andersson.
Han uppskattar att 90 procent av de som besöker museet kommer utifrån. Den stora utmaningen är att locka dit Hagforsborna.
– De tänker kanske att "äh, vi går dit nästa vecka istället". Men vi har haft ett bra samarbete med PRO och på några veckor hade vi kanske 150 pensionärer här som aldrig hade kommit hit annars. De flesta besökarna kommer från övriga Sverige och Norge. Och så en del långväga fanatiker så klart, bland annat en holländare som har varit här tio gånger.
Utställningen är ambitiöst upplagd och tar ett helhetsgrepp på Monica Zetterlunds uppväxt och mångfacetterade karriär. Många stannar också till vid släktträdet där det går att se hur hon var släkt med såväl Christer Sjögren som Stefan Borsch och Jimmy Jansson.
En särskild avdelning uppmärksammar också hennes idrottstalang.
– Monica höll på med allt i sin ungdom. Handboll, konståkning, gymnastik och friidrott. Det var nog tack vare idrotten hon kunde hålla på med artisteriet så länge, med tanke på de ryggproblem hon led av, säger Leif Andersson.
Att ständigt förnya och komplettera utställningen är något som roar honom och de andra som engagerar sig i museet.
– Folk som kommer hit regelbundet uppskattar att det varje år finns något nytt. Det är viktigt att utställningen ska kännas levande.
En avdelning som ska byggas på lite är revydelen.
– I och med att både Hasse Alfredson och Tage Danielsson är borta nu så känns det aktuellt att belysa deras betydelse för Monicas karriär. När hon inte var uppbokad internationellt så var hon ju primadonnan i deras revyer. Framförallt Tage var som en pappa för Monica, ett räddningsplank när hon hade det jobbigt.
Det största rummet är medvetet sparsamt inrett. Här står en flygel och på den ligger en röd ros och en Lp som Monica Zetterlund tillägnade sin syster Margareta Nilsson. Vid ena väggen hänger en klänning som stjärnan bar under den första USA-turnén 1959.
Det här rummet är Margareta Nilsson särskilt mån om, berättar hon när VF ringer upp henne.
– Jag ser det lite som "mitt" rum, även om det är Leif som har blicken för hela museet. Skulle jag själv börja sätta upp tavlor hade de hamnat härs och tvärs, säger hon.
Numer uppskattar Margareta Nilsson uppmärksamheten kring Monica Zetterlunds årsdagar.
– Det är klart att vissa delar är lite jobbiga, men mest tycker jag det är fint. Och att vi har det här museet känns väldigt roligt, det finns ju väldigt mycket material.
Hon är själv med och guidar besökare ibland.
– Det är väldigt olika vad folk förknippar med Monica. Jazzen, så klart, men folk kan också prata om "Söderkåkar" och sådant, den delen av allt hon gjorde som jag själv uppskattade minst.
Minnet av hennes syster är högst vitalt, berättar Margareta Nilsson.
– Monica var en väldigt generös människa, som läste och kunde mycket. Hon var rak med allting genom hela livet och stack inte under stol med de problem hon hade, som med alkoholen. Hon och pappa var som samma person, jag hade mitt eget. Det jag kan ångra är att jag aldrig riktigt berättade för henne hur bra hon var. Hon är fortfarande bäst.
Nästa veckas jubileumsprogram inleds på tisdag med ett besök av Tom Alandh, av många ansedd som Sveriges främsta dokumentärfilmare. Han kommer att visa sin dokumentär om Monica Zetterlund på en nyinstallerad ljus- och projektoranläggning som finansierats tack vare ett ekonomiskt bidrag från Monica Zetterlund-sällskapet i Stockholm.
Under resten av veckan kommer det att vara öppet hus på museet med flera musikuppträdanden i kaféet. Och alla ser så klart fram emot den stora konserten på Karlstad CCC. Inte minst Rigmor Gustafsson själv.
– Det ska bli oerhört roligt. Monica har ju liksom funnits med under hela min uppväxt och verkligen gjort ett stort intryck. Jag träffade henne också personligen vid några tillfällen och kände stark samhörighet på många plan. Att vara från Värmland och lära sig sjunga jazz på svenska var ett problem vi båda två varit tvungna att tampas med, säger hon.
