1851465 items (1851465 unread) in 479 feeds
Veckans ledare och aktuell artikel:
Ledare: Länge leve PolEtik!
Aktuellt: Hon vill satsa på infrastruktur och kompetensförsörjning
Klicka på omslaget! (kräver prenumeration och inloggning)
LEDARE.Länge leve PolEtik!
Politiken verkar ha allt svårare att göra skillnad på huvudsak och bisak. Politiken verkar ha svårt att dra gränser för sig själv.
LEDARE. Det här är det sista numret av tidningen Kristdemokraten. Nästa vecka kommer du i stället att ha ett helt nytt samhällsmagasin i din hand, när PolEtik tar vid där Kristdemokraten slutar. I ljuset av de senaste årens utveckling av den politiska debatten kan jag inte annat än känna förhoppning över att en nysatsning görs för att djupare belysa samhället utifrån ett etiskt och kristdemokratiskt perspektiv.
Meningsfullt politiskt samtal
Politiken verkar ha allt svårare att göra skillnad på huvudsak och bisak. Frågor som på marginalen betyder något för samhällsutvecklingen tar enormt stort utrymme, samtidigt som de stora frågorna lyser med sin frånvaro. Politiken diskuterar vem som gör vad av hushållsarbetet, men har inte förmåga att ta ställning till hur äldreomsorgen ska se ut och finansieras, när äldre blir en allt större del av befolkningen.
Politiken verkar ha svårt att dra gränser för sig själv. Exempelvis diskuterar politiker hur lagstiftningen ska bidra till normförändringar och ser ut att vilja ta över allt mer av den kultur- och normkritik som hör det
civila samhället till.
Politiken verkar ha allt svårare att vara principiell. När ett parti med säte i både riksdag och regionparlament annonserar i kollektivtrafiken går debatten i spinn på ett sätt som ger medborgarna intrycket av att ett partis agenda förtjänar att presenteras i offentligheten – men inte ett annat. Antingen tillåter man politisk reklam i kollektivtrafiken – eller så gör man det inte. Huruvida ett partis budskap är förenligt med svensk lag är en fråga för rättsväsendet, inte för vare sig andra politiska partier eller gatans parlament.
Politiken verkar ha allt svårare att belysa problem på djupet. Istället för kunskap kopplat till politiska värderingar och målsättningar, tycks den politiska debatten kretsa kring strategi, spel och spontanitet. Frågan om varför någon föreslagit något eller gjort ett visst utspel har blivit viktigare än vad förslaget skulle ge för faktiska konsekvenser för medborgare och samhällsutveckling. I grunden är det ett problem som uppstått i samspelet mellan en allt grundare politisk journalistik och politiker som är beroende av att få uppmärksamhet för att kunna bli valda. Det lämnar både medborgare – och faktiskt också politikerna själva – i ett klimat där det blir svårt att föra ett meningsfullt politiskt samtal.
Länge leve PolEtik
PolEtik har ambitionen att reda ut, förklara belysa och sätta samhällsfenomen och samhällsutveckling i ett etiskt perspektiv. När samhällsdebatten allt mer tycks kretsa kring vem som över huvud taget har rätt att ha en åsikt och om dessa åsikter över huvud taget har rätt att diskuteras offentligt, känns ambitionen som ett löfte. Ett löfte om salt och ljus – och viss uppstyrning av perspektiven.
Henrik G Ehrenberg
AKTUELLT. Hon vill satsa på infrastruktur och kompetensförsörjning
Örebro läns nya landshövding Maria Larsson ser möjligheter där andra ser problem. Strax efter det att hon tillträdde samlade hon länets tolv kommunstyrelseordföranden för att få en bild av utvecklingsmöjligheterna i länet. Snabb järnväg till Stockholm och Oslo genom länet önskades.
REPORTAGE. Den 4 maj i år började regeringens förre barn- och äldreminister, Maria Larsson, KD, sitt nya jobb som Örebro läns landshövding. En uppgift som hon tog över efter partikollegan Rose-Marie Frebran. Om inget oförutsett inträffar kommer hon att, efter ett sexårigt förordnande, sitta kvar i residenset till 30 april 2021.
En svag doft av kaffe
Att solen lyser starkt denna tisdagseftermiddag känns nästan overkligt, efter en regnig vår och sommar.
Lite småsvettig står jag därför utanför dörren till Örebro slott och hör Maria Larssons röst, som efter det att ringsignalen på dörrklockan tonat ut, förkunnar att det bara är att kliva in i residenset.
Jag känner en svag kaffedoft då jag sakta börjar gå uppför den gamla stentrappan, som bär på en röd högtidsskapande matta, vilken leder mig upp till det slott som jag så många gånger som örebrobarn bara fått tittat på.
Maria Larsson möter mig i en färgstark blå klänning, med röd-rosa blommor. Hon ser glad ut.
– Du kan börja med att skriva något i gästboken. Det får alla göra som kommer hit, säger hon.
Fick vänta på besked om jobb
Vi går in i Gula Salongen, som är hennes favoritrum på slottet, och börjar prata om hur det gick till då hon blev erbjuden jobbet som landshövding.
– Jag blev uppringd av civilminister Ardalan Shekarabis statssekreterare och tillfrågad om jag var intresserad av tjänsten som landshövding. Då hade jag faktiskt redan ett annat jobb på gång. Men intresserad var jag ju, givetvis. Sedan var det tyst under några veckor, så jag tänkte ett tag att det inte skulle bli något av. Men så ringde man upp mig igen och frågade om jag kunde tänka mig att ta jobbet. Då hade jag redan sagt nej till det andra jobbet som jag hade på gång vilket gjorde att det kändes som att jag spelade ett högt spel. För som före detta politiker kan man inte vara säker på att få jobb. Det finns fler politiker i samma situation, speciellt efter ett val. Efter det andra samtalet gick allt fort. Jag tackade ja, och nu sitter jag här, säger Maria Larsson.
Hur har du upplevt omställningen från att ha varit politiskt aktiv sedan 1988 till att helt byta inriktning på jobb?
– Efter åtta år i opposition och lika många år som minister i regeringen var jag med om att förlora det senaste valet, och en riksdagsplats. Då tog jag en välbehövlig paus i ett halvår, för att vila upp mig. Under den tiden ägnade jag mig bland annat åt att städa garderober och renovera köket i vår sommarstuga. Men nu känns det fantastiskt bra att få komma igång igen och göra en meningsfull samhällsinsats, fast på ett annat sätt.
– Sedan kan jag säga att jag har ganska lätt för att ställa om och vara både flexibel och professionell, när det behövs. Att lämna ett uppdrag och vara lojal mot ett nytt uppdrag har jag inga problem med. Jag tycker bara att det är roligt att få gå in och fokusera på nya arbetsuppgifter och lära mig olika saker. Och så älskar jag att upptäcka och lära känna nya människor.
Du är ofta glad och har en positiv inställning till det eller dem du möter. Varifrån har du fått den?
– Ända sedan jag var liten och växte upp på landet i Långasjö i Småland, har jag fått med mig en grundtrygghet i livet. Och en uppfattning om att jag duger som jag är. Det beror nog mycket på att jag hade en mamma som, fast vi levde under mycket enkla förhållanden, hela tiden höll fast vid det positiva. Det gör jag också. Jag ältar inte problemen utan fokuserar i stället på lösningarna, säger Maria Larsson.
Många känner inte riktigt till vad en landshövding gör. Kan du berätta lite om det?
– Mitt uppdrag som landshövding består av två delar. Den ena är att vara myndighetschef för Länsstyrelsen i Örebro län. Där består mycket av jobbet av tillståndsgivning och tillsyn. Vi fördelar exempelvis pengar till länet, inte minst från EU, till miljöstöd och sociala projekt.
– Länsstyrelsen har 180 personer som jobbar på 13 enheter. Jag började mitt arbete där med att träffa varje enskild enhet, efter att först vid ett annat tillfälle innan ha hållit ett tal till alla anställda och berättat lite om mig själv.
– Jag har samtalat med de anställda och gått igenom deras arbetsuppgifter och frågat dem vad som är problematiskt och vilka glädjeämnen de möter. Jag ville ta reda på vad de ser för förbättringsmöjligheter i sina jobb inför framtiden. Detta var jättenyttigt både för dem och mig och har lärt mig mycket, samtidigt som jag har förstått att det har uppskattats av personalen. Jag är en lagspelare, ingen soloartist, och vill ta vara på all kompetens som finns och leta förbättringar tillsammans med de människor jag arbetar med.
Främja länets utveckling
– Den andra delen av jobbet som landshövding består i att främja länets utveckling och vara en representant för staten.
Maria Larsson berättar att hon kontaktat och samtalat med länets tolv kommunstyrelseordföranden för att få dem att berätta om vad de upplever som problemområden i sin respektive kommuner, och vad de tänker om samarbetet med Länsstyrelsen.
– Av dem har jag fått många direkta och ärliga svar om hur de ser på sin kommuns viktigaste frågor. Det visade sig vara ett utmärkt sätt att lära känna deras situation, säger Maria Larsson.
Vilka frågor vill du som nybliven landshövding särskilt framhålla som viktiga för Örebro län?
– Ett län måste ha bra och ändamålsriktiga kommunikationer. En driftsäker och snabb järnvägsförbindelse på sträckan Oslo-Karlstad-Örebro-Stockholm, där resan tar högst tre timmar mellan Oslo och Stockholm, är därför en viktig vision och fråga för mig.
– En annan angelägen fråga handlar om länets kompetensförsörjning. Ska vi ha en stor bredd på näringslivet här i länet så måste företagen kunna få tag på den arbetskraft och den kompetens de behöver. Det handlar därför mycket om att länet ska få möjlighet att erbjuda bra utbildningsmöjligheter. Här spelar Örebro universitet en stor roll. Framtidens välfärd kräver att kompetensförsörjningen är säkerställd, säger Maria Larsson.
Mötesplats för strategi
Landshövdingen berättar att en av hennes egna verksamhetsidéer går ut på att samla myndigheter och olika företagspartners i länet i residenset, som en mötesplats för strategiska samtal.
– Det ser jag som en mycket spännande och meningsfull uppgift, säger hon.
Händer det att du saknar politikens hetluft?
– Nej. När jag ser tillbaka var det roligt att gå från att ha varit i opposition till att få vara med i regeringen och genomföra de idéer som man tidigare kämpat för utan resultat. Men efter det senaste valet, då
Alliansen förlorade makten, hade det varit jobbigt att komma i
opposition igen. Därför blev jag väldigt tacksam för att få erbjudandet om att bli landshövding. Det kom verkligen vid ett rätt läge i livet för mig, säger Maria Larsson.
Till sist måste jag få fråga dig vad det är som är rött och vitt och ligger i vattnet framför slottet. Det ser ut som ett sjöodjur.
– Det är en tjocktarm med en magsäck, och är en del av en konstnärlig utställning som heter OpenArt 2015. Vi har olika spännande konstverk över hela staden.
Och så fyller Örebro 750 år.
– Det firar vi 10–16 augusti. Välkommen hit då. Det kommer att bli fantastiskt, säger Maria Larsson.
Tommy Wiberg
Veckans ledare och aktuell artikel:
Ledare: Dags att skola nya kandidater
Aktuellt: På Pride lyfter Ebba Busch Thor människovärdet
Klicka på omslaget! (kräver prenumeration och inloggning)
LEDARE.Dags att skola nya kandidater
Den samhällsgemenskap som kristdemokrater kan vara med och styra in mot är svenska folket väl värda att få uppleva. Det är många som kan göra skillnad.
LEDARE. I Sverige har Kristdemokraterna suttit i regeringsställning 11 av de senaste 24 åren, sedan man kom in i riksdagen av egen kraft. I kommun- och landstingsvalen har partiet nått makten i olika koalitioner.
Att inneha makten och sätta agendan är ett oerhört viktigt inslag i ett partis existensberättigande. Inte det viktigaste. Det finns alltid gränser för vad som går att kompromissas bort.
2018 är det valår igen
Om tre år är vi inne i valrörelse. Flera erfarna ledamöter kommer tacka för sig och dra sig tillbaka med ålderns rätt, eller av andra goda skäl.
Nya måste träda till. Nya kandidater som ska lanseras i valen till riksdag, kommun- eller landstingsfullmäktige. Att ersätta erfarenhet med entusiasm och nyfikenhet är inte alltid enkelt. Vissa saker kan man bara lära sig den långa vägen.
För att nå makten måste kandidater vinna förtroende. Väljarna vill ha svar och en politik de kan ställa sig bakom. Men väljarna vill också hitta kandidater som de kan identifiera sig med. Flera kristdemokratiska avdelningar har fortfarande en stor förbättringspotential att bredda sin medlemsbas.
Att värva nya kandidater som kan ge nya aspekter på uttolkningen av kristdemokratisk ideologi. Att få med personer med nya personliga nätverk, som kan riva ned fördomar.
Det jobbet kan man inte starta under valåret. Det måste börja nu. Och har det varit svårt de senaste åren, så hjälper det antagligen inte göra om samma aktiviteter. Istället är det läge att hitta nya mötesformer och nya sätta att nå ut.
Självklart är det angeläget att vårda och utveckla befintliga medlemmar. Flera av dessa kan ta steget och bli medarbetare. Medarbeta att värva. Medarbeta att hitta nya kandidater. Medarbeta att fortbilda och dela med sig av erfarenheter.
En del har fått stå tillbaka för att personkemin inte stämt. En del har innehaft samma uppdrag under många år och därmed blivit en propp för att nya tankar ska komma fram. Ett parti får inte vara: ”One (wo)mans show”. Inte heller en lokalavdelning. En ledare har ansvar att komplettera sig med olikheter och bredd. Kritiska vänner.
Många kan göra skillnad
Du som är i ledare i lokalavdelning eller distrikt – använd mellanåren att stärka organisationen, utbilda nya kandidater och fundera på hur listorna till de olika valen kan bli riktigt starka och representativa. Du som är medlem, ta steg till att bli en medarbetare och kanske kandidera i nästa val.
Den samhällsgemenskap som kristdemokrater kan vara med och styra in mot är svenska folket väl värda att få uppleva. Det är många som kan göra skillnad.
Thord Andersson
AKTUELLT. På Pride lyfter Ebba Busch Thor människovärdet
Köerna var långa till hörsalen i Kulturhuset i Stockholm när Ebba Busch Thor blev utfrågad på Pride. Intresset var stort och lokalen fullsatt.
REPORTAGE. Den fråga Ebba Busch Thor hade väntat sig att få, men inte fick när hon blev utfrågad på Pride Stockholm, var om hon ska gå i prideparaden.
– Om de hade frågat så skulle jag svarat nej, men att jag hoppas kunna gå nästa år.
Vad är ditt mål med att i så fall gå i prideparaden?
Ebba Busch Thor spänner ögonen i mig och säger:
– Jag har suttit med människor som darrat av skräck vid tanken på att ”komma ut” som homosexuella.
I Sverige i dag?
– Ja, i Sverige i dag! Att vi skapar ett samhälle som respekterar var och ens människovärde är grundläggande kristdemokratisk politik, säger Ebba Busch Thor.
Det var RFSL:s ordförande
Ulrika Westerlund och RFSL ungdoms ordförande Gisela Janis, som ställde frågorna. Utom just frågan om prideparaden.
Frågan om transpersoners rättigheter, könsbyte och könskorrigering fick stor plats under utfrågningen.
– Det är bra att vi har lämnat kravet på tvångssterilisering av den som vill korrigera sitt kön. Det är helt orimligt att vara tvungen att välja mellan att få barn och att få vara den man är, sade Ebba Busch Thor. Könsbyte är inget man gör bara för skojs skull.
Hon uteslöt heller inte möjligheten att staten ska betala skadestånd till personer som tvångssteriliserats på senare tid.
Skilj på juridik och medicin
Hon fick frågan om det inte är dags att ta bort alla åldersgränser för personer som känner behov av att byta eller korrigera sitt kön.
– Här gäller det att inte agera för lättvindigt. Jag är öppen för att diskutera sänkning av åldersgränsen för att korrigera kön, men inte för att byta kön juridiskt så där i allmänhet, sade Ebba Busch Thor. Man måste skilja mellan den medicinska och den juridiska åtgärden.
Ska transpersoner inkluderas i lagstiftningen om hets mot folkgrupp? undrade Ulrika Westerlund.
– Ja, svarade Ebba Busch Thor.
Skyddsbehövande ska skyddas
Hon fick frågan om varför hon lyft fram frågan om temporärt uppehållstillstånd för invandrare vid sitt tal i Almedalen.
– Många väljer ju Kristdemokraterna för den generösa asylpolitiken, sa Ulrika Westerlund. Flörtar ni med Sverigedemokraterna?
Ebba Busch Thor tog sats.
– Jag är så trött på att politiska förslag i invandrarfrågan alltid ska bedömas i förhållande till Sverigedemokraterna. Vi har en egen politik. Det är det ena jag vill säga. Det andra är, och jag vill vara väldigt tydlig här, Kristdemokraterna står utan minsta tvekan upp för asylrätten.
Hon påminde om att hon inte har någon annan uppfattning än sin företrädare Göran Hägglund.
– Den som har skyddsbehov ska få skydd. Men utgångspunkten bör vara ett treårigt, tillfälligt uppehållstillstånd. Om den asylsökande efter tre år har fortsatt skyddsbehov så ska hen få skydd, sade Ebba Busch Thor med eftertryck.
Hörsalen var fullsatt
Hon gav i förbifarten en liten känga till Migrationsverket, som behöver, som hon sade, ”stärkas upp i sitt arbete”.
– Vi behöver stärka rättssäkerheten i asylprocessen, även om jag inte har något konkret förslag i dag.
Publiken var verserad och lyssnade uppmärksamt. I en sakfråga korrigerades Ebba av publiken.
Vid några tillfällen applåderade åhörarna. Frågan är bara om det var för Ebba Busch Thor eller för utfrågaren Ulrika Westerlund. Det kan nog inte sägas vara helt klart.
Men intresset var stort. Man var tvungen att byta lokal och kön till hörsalen ringlade sig genom kulturhuset. Salen var fullsatt och förväntningarna synbarligen på topp.
Efter utfrågningen, som hölls i kulturhuset i Stockholm, bar det av till festivalområdet vid Östermalms idrottsplats, där folkmassorna skulle beredas tillfälle att prata med Ebba Busch Thor vid Kristdemokraternas tält.
Huttrande
Och folk kom, huttrande i regnet. Men bara några stycken. Om det var regnet som utgjorde hindret, eller om det var attraktionerna i de andra tälten, är svårt att säga.
Men samtal av skiftande slag fördes under paraplyerna.
När Ebba Busch Thor åkt hem till sonen Birger, vidtog schlagerkväll i Pride Park.
Anders Tiger
Veckans ledare och aktuell artikel:
Ledare: Vinn striden om väljarna
Aktuellt: Ingen vapenexport till diktaturer
Klicka på omslaget! (kräver prenumeration och inloggning)
LEDARE.Vinn striden om väljarna
Våga stå emot domedagsprofetior som skrämmer till egoism. Våga formulera lösningar grundade i personalism, förvaltarskap, solidaritet och subsidiaritet.
LEDARE. Vi måste bli mer relevanta. Vi måste bli bättre på att presentera lösningar och svar på dagens problem. Detta har konstaterats i olika formuleringar och sammanhang sedan förra höstens valnederlag, som ett recept på vägen framåt för Kristdemokraterna. Det kan naturligtvis låta alldeles självklart att ett parti som gör anspråk på att vara med och styra landet måste kunna presentera lösningar på problem och möta utmaningar. Frågan är dock vilka problemen är.
Ett av oräkneliga publika samtal under Almedalsveckan ägde rum på SVT:s scen under rubriken ”Fingret i luften”. Deltog gjorde professor Jonas Hinnfors från Göteborgs universitet och Ulrica Schenström, numera PR-konsult. Hur mycket ska politiker lyssna och när ska de leda? löd frågan. I samtalet konstaterades att politiker förstås måste både lyssna och leda – och gärna samtidigt. De måste också lyssna in vilka problem medborgarna möter och upplever.
Väljarna brydde sig inte
Det första problem som lyftes upp var, föga förvånade, integrationen. Hinnfors och Schenström var överens om att valrörelsen 2014 varit tondöv. Politikerna pratade om saker som väljarna varken förstod eller brydde sig om. Att valets enda vinnare var Sverigedemokraterna fick nästan samtliga övriga partier att dra tidigare nämnda slutsatser.
Vi måste bli bättre på att presentera lösningar och svar på dagens problem och utmaningar. Och problemet som drev väljarna i famnen på Sverigedemokraterna antogs vara invandringen.
Förmåga att formulera lösningar på dagens problem är en självklar tillgång i striden om väljarna. Men i kampen för ett gott samhälle är förmågan att urskilja och formulera problemen minst lika viktig.
Att den utbredda uppfattningen att ”man inte får prata om invandringsfrågan” är en uppenbar vanföreställning i en tid när det nästan inte talas om något annat spelar ingen roll.
Det parti vars existens kommer ur en vilja att bevara Sverige svenskt anses ha vågat inse och prata om det som alla andra blundat för. De har lagt beslag på det privilegium det innebär att få formulera problemet. Medan övriga betraktas som sent uppvaknade syndare som tävlar om att presentera svar och lösningar.
Både lyssna och leda
Att låtsas som att migration inte medför några som helst problem eller utmaningar är varken ansvarsfullt eller en sannolik väg till framgång. Men att försöka tävla med Sverigedemokraterna genom att presentera lösningar på problem som formulerats utifrån en främlingsfientlig agenda är både ansvarslöst och en säker väg till undergång.
I denna, min sista, ledartext vill jag därför skicka med en vädjan till alla kristdemokratiska vänner där ute om att inte bara lyssna, utan också leda. Att våga stå emot de domedagsprofetior som skrämmer människor till egoism och istället våga identifiera och formulera de samhällsproblem och utmaningar som längtar efter kristdemokratiska lösningar grundade i personalism, förvaltarskap, solidaritet och subsidiaritet.
Elisabet Lann
AKTUELLT. Familjepolitiken gör att familjen flyttar
Svensk familjepolitik och bristen på valfrihet i frågor som rör barnomsorg och skola får familjer att flytta ifrån Sverige.
REPORTAGE. Katie Litke och hennes man samt deras tre barn har nyligen lämnat Sverige och flyttat till USA, eftersom de inte är nöjda med Sveriges familjepolitik.
Magkänslan sa något annat
– Första gången en känsla av obehag infann sig var när vi fick vårt första barn, Linnea, säger Katie Litke, trebarnsmamma, född i USA och gift med en svensk man.
Hon hade tidigare känt sig helt bekväm med den svenska familjepolitiken och själva idén om jämställdhet mellan könen – och en familjepolitik som syftade till att få ut småbarnsföräldrar i arbete så tidigt som möjligt. Men efter att ha fött dottern så infann sig en annan känsla, där magkänslan sa något annat.
– Det jag kände då var hur mycket vårt barn hade behov av att vara med oss föräldrar, eller någon som verkligen brydde sig om henne – och det längre tid än 12–18 månader, säger hon.
Under en längre resa tillbaka i USA var det många pusselbitar som föll på plats.
– Vi tillbringade en tid i Chester CT, en liten stad med många artister och musiker från New York City, säger hon.
Atmosfären var helt annorlunda och det berodde inte på alla artister och musiker som bodde där:
– Vi har sådana kontakter och vänner i Sverige också, men den vänliga och öppna atmosfären här berodde på alla framgångsrika kvinnor som hade omsorgen om sina barn själva.
Kreativa hemamamammor
Samhället var fyllt av framgångsrika, kreativa kvinnor som valt att ta en paus från heltidsarbete fram till dess att deras barn skulle börja skolan.
– Vi hade dagar fyllda med aktiviteter och när vi gick till det lokala biblioteket, affären, byns café, så kände de anställda alltid igen oss och kunde våra barns namn.
– Det vi tyckte var så härligt var hur våra barn socialiserades med människor i alla åldrar, inte bara barn. Ett roligt exempel är hur dottern Linnea sedan vi återvände, dagligen har frågat när Matthew och Elizabeth ska komma över på middag (en filosof och en konstnär som båda är i femtioårsåldern), säger hon.
Den varma vänliga miljön gjorde att Katie Litke när andra dottern Clementine föddes, bestämde sig för att ha båda barnen hemma till tre års ålder.
När äldsta barnet var tre år tyckte hon sedan att det var dags att sätta henne i förskolan och det var då hon på allvar började ifrågasätta det svenska systemet, trots att hon innan varit riktigt förväntansfull inför förskolestarten. Personalen var underbar och miljön verkade idyllisk.
Gråtande barn och tuffa lekar
– Det jag såg under inskolningen ändrade mina känslor inför att ha Linnea i förskolan, säger hon.
I förskolan fick hon se små gråtande barn som gick omkring och var ledsna hela dagen och saknade sina föräldrar, tuffa hårda inomhuslekar, en liten flicka som låg helt okontaktbar på golvet under flera minuter, hur hennes ettåring hela tiden knuffades omkull på golvet av en treåring, äldre barn som det inte gick att få ögonkontakt med och som bara mumlade ohörbart när de blev presenterade för hennes dotter.
– Med 19 barn på två pedagoger så gjorde de säkert ett fantastiskt jobb men förmodligen ändå inte av en kvalitet som många föräldrar skulle vara nöjda med, säger hon.
Vanmakt hos många föräldrar
Efter den här upplevelsen började Katie Litke se på svenska familjepolitiken med mer kritiska ögon. Hon började lyssna in mer vad andra föräldrar tyckte och sa och upptäckte att många kvinnor inte var nöjda med hur det fungerande.
– Många uttryckte en oro över att förskolans kvalitet inte höll måttet men var samtidigt uppgivna, ”vad kan vi göra”.
– Jag fick också lära mig att det finns en väldig press från familj och vänner att det är viktigt att sätta barnen i förskolan, eftersom det är bättre att de får träning av professionella pedagoger än att de ”bara” är hemma med en förälder, säger hon.
Hemmavalet har inte stöd
Ett resultat av det här är, enligt Katie Litke, att föräldrar inte längre tror att de har ett val att kunna fostra sina egna barn.
– Jag mötte en mamma som hade en känsla av att hon måste gå ”under jorden” efter att ha bestämt att hon skulle stanna hemma med sin dotter, sedan flickan gråtit under två års tid i förskolan. Och då var den här mamman ändå hemma med en nyfödd.
– En annan mamma trivdes så bra med att vara hemmamamma under sina år utomlands att hon valde att inte flytta hem till Sverige igen,
eftersom hemmaalternativet inte är ett val som har något stöd.
En annan sak som Katie Litke reagerar över är, att samtidigt som vissa politiker går ut och säger ”död åt familjen” eller ”familjer är farliga” – så kan man se hur kvinnors hälsa precis som barn och tonåringars försämrats sedan styrningen av familjerna ökat.
”Träning för verkligheten”
– Inne i Stockholms stad har jag sett förskolegrupper som är ute och går med västar där det står: ”Träning för verkligheten” … och jag har undrat vilken verklighet pedagogerna och familjerna då har i åtanke?
Svensk familjepolitik och alla de sidoeffekter som Katie Litkes upplevt gjorde att hon och maken till slut fattade beslutet att lämna Sverige och flytta till USA.
Vad skulle kunna få er att stanna i Sverige?
– Om Sverige skulle ha en mer balanserad syn på familjepolitiken så skulle det ha varit ett alternativ för oss att bosätta oss permanent i landet, säger hon.
Annorlunda atmosfär i USA
Vad är det bästa med att flytta till USA?
– Det bästa med att flytta till USA är den energi, öppenhet och kreativa anda som finns i det samhälle som vi valt att bosätta oss i. Jag är så glad att mina barn får växa upp i den atmosfären.
Hur har ni löst er hemmatillvaro?
– Jag arbetade i tolv år innan jag fick barn. Sedan när jag insåg att alternativet att stanna hemma fram till skolstarten var det som var rätt för vår familj, så startade jag eget och arbetade deltid. Min man startade också eget och har en verksamhet som gör det möjligt att ha ett flexibelt schema.
– Jag blir verkligen inspirerad av alla kvinnor som startar företag och som gör det möjligt att ha både karriär och familjeliv, säger Katie Litke.
Svenska familjer flyr till Åland
Sveriges familjepolitik har under senare år även försvårat för de föräldrar som vill hemundervisa sina barn och efter en förändring i skollagen 2010 har det i princip blivit förbjudet i Sverige.
– Det har aldrig varit enkelt att hemundervisa i Sverige säger
Therese Lomner, tvåbarnsmamma och boende på Åland sedan två år tillbaka.
Hon och hennes man och deras två barn på 9 och 11 år är en av tolv familjer som lämnat Sverige för att i stället flytta till Åland, där de har helt andra möjligheter att själva sy ihop en bra lösning som passar deras livspussel – och där de kan hemundervisa sina barn.
Skolan utmanade inte sonen
Therese Lomner tycker att i Sverige finns en syn kring barn som bygger på att alla barn är lika.
– Vår son hade läst 30 böcker innan han började ettan och hade en stor kunskapstörst och var väldigt förväntansfull inför skolstarten, säger hon.
Det tog fyra månader, sedan hade sonen tappat intresset för att gå i en skola som inte såg hans behov av utmaningar.
– Vi hade en utåtriktad och tävlingsinriktad kille, som inte var mobbad eller något sådant, men han kom bara hem och sa: ”Mamma jag vill inte gå till skolan”, säger hon.
Skillnad i synen på lärandet
Åland har läroplikt – inte skolplikt som i Sverige och därför är det inte heller några problem med att föräldrar hemundervisar. För att få en bra balans har familjen Lomner down-shiftat (dragit ner på alla kostnader) och hyr ett hus ute på landet. Maken har egen firma och Therese arbetar som personlig assistent. Till hösten har de tänkt arbeta 50 procent var.
Madeleine Lidman
Veckans ledare och aktuell artikel:
Ledare: Är det etiskt att inte fysiskt få träffa sin patient?
Aktuellt: Ingen vapenexport till diktaturer
Klicka på omslaget! (kräver prenumeration och inloggning)
LEDARE.Är det etiskt att inte fysiskt få träffa sin patient?
Är det orimligt att människor ska ha tillgång till läkare dygnet? Den tekniska utvecklingen är en möjlighet att förändra till det bättre.
LEDARE. Under årets Almedalsvecka formligen exploderade programmet av teman som ehälsa, mhälsa och innovation. Hemtjänstens städhjälp kan underlättas av självgående dammsugare. Den personliga hygienen av duschrobotar. Hemtjänstens nattpatrull kan titta om allt verkar okej genom video istället för att störa brukarens nattsömn. Hudspecialister kan kontrollera hudförändringar med hjälp av fotografier tagna och skickade med en iPhone.
Hos Kry.se kan du via en app i mobilen träffa en läkare med hjälp av videosamtal. De erbjuder drop-in-tid eller tidsbokning och läkaren som du talar med kan vid behov skriva remisser eller recept. I USA genomförs
redan två miljoner läkarbesök om året på detta sätt.
Bolaget Appva erbjuder en app för personal i vård- och omsorgsboende som underlättar de boendes ofta komplicerade medicinering. Elektronisk signering underlättar också dokumentationen.
Hederligt förbättringsarbete
Intrycket är att spridningen av redan existerande och lokalt använd teknik inte sker särskilt snabbt. Kanske skrämmer ord som innovation och teknik – en del uppfattar dem som ”krångliga nyheter”, hotande personalneddragningar eller som kostnadsdrivande projekt. Istället borde det ses om vanligt hederligt förbättringsarbete. Kanske beror det också på kultur. Man kan fråga sig om stora system är en särskilt bra miljö för innovation och utveckling?
Den som vill utveckla en mobil tjänst för läkarkonsultation kommer omedelbart att mötas av kritiska frågor: Är det etiskt att inte fysiskt träffa sin patient? Splittras inte vården upp och hur går det med journalföringen? Är det inte orimligt att människor ska ha tillgång till läkare dygnet? Hur ska läkaren få betalt inom ramen för vårdvalssystemet?
Den som vill utveckla den typen av tjänster – och förbättra tillgängligheten till vården och effektiviteten i densamma – kommer ofta behöva göra det i motstånd mot rådande uppfattningar, lagar och regelverk.
Teknisk utveckling kan underlätta
Kan den som kommer på ett nytt och bättre sätt att organisera vården få betalt inom rådande vårdvalssystem? Gagnas innovationen i vården av att det saknas en nationell infrastruktur för lagring av journaluppgifter? Ser landsting och kommuner på utveckling som en nödvändig, strategisk och avgörande del av verksamheten?
Finns det utrymme att pröva och utvärdera användningen av robotduschar, och uppmuntras chefer och personal att ta initiativ utan att det hotar den egna verksamhetsbudgeten om försöket inte faller väl ut?
Vård och omsorg har under lång tid präglats av tidsproblem. Köer till vården. Bristande tid till social kontakt. Pressade tidscheman för hemtjänstpersonalen. Den tekniska utvecklingen är en möjlighet att förändra till det bättre.
Politikens uppgift är att se till att den utveckling som drivs av entreprenörer och enskilda verksamheter får förutsättningar att slå igenom.
Henrik G Ehrenberg
AKTUELLT. Totalitära stater hindrar frihetsprocess
Alf Svensson gav sin talartid till frihetskämpen Rosa Rodríguez från Kuba. Men representanter från flera länder försöker störa och hindra så att hon inte skulle kunna tala.
REPORTAGE. Alf Svensson återkommer aningen desillusionerad från FN:s möte för mänskliga fri- och rättigheter i Genève.
– När man ser ut över världen så inser man hur många människor och folk som lider under förtryck och förföljelse. Och det är kvinnor och barn som drabbas värst, konstaterar han.
Alf Svensson som är vicepresident för CDI, representerar tillsammans med Sofia Damm, riksdagsledamot och kristdemokraternas utrikespolitiska talesperson, CDI vid FN:s konferens i Genève.
CDI står för Centrist Democratic International och är den världsomspännande samarbetsorganisationen för kristdemokratiska och dem närstående partier, en av världens största politiska rörelser.
Vanskligt och kort
Alf Svensson är desillusionerad, men inte utan hopp. Han konstaterar att det är så här världen ser ut och att man måste tro på diplomati, utrikespolitik och kommunikation.
– Dessutom tror jag att handeln har stor betydelse. Den öppnar på sikt upp världen för människor i förtryckande diktaturer. Och regimer byts faktiskt ut då och då…
Alf Svensson citerar, bildad som han är, Esaias Tegnér: ”Vad våldet må skapa är vanskligt och kort, det dör som en stormvind i öknen bort”.
– Det finns hopp! Våld klarar sig inte i längden mot människors frihetslängtan, säger han. Att USA nu lyfter handelsembargot mot Kuba har stor betydelse. Det ger även andra länder mod att upprätta kontakter, som försvårar upprätthållandet av den kubanska diktaturen.
Inför den här konferensen har Alf Svensson agerat för att hjälpa en av Kubas mest kända dissidenter, Rosa Rodríguez, att få talartid. Det är inte mycket tid, ett tre minuters tal.
Men när Rosa Rodríguez kliver upp i talarstolen så utbryter tumult i salen. Representanter från flera länder, bland dessa Ryssland och Kina, protesterar högljutt och försöker hindra henne att tala. De begär ordningsfråga och protesterar mot att hon fått talartid.
De totalitära ländernas delegater försöker inte bara stoppa Rosa Rodríguez, även de som talar för frihet i Eritrea och flera andra länder blir störda genom rop och tjafsande.
Till slut får Rosa Rodríguez hålla sitt tal. Men man har lyckats skapa oro och störa ordningen.
Beskriver trakasserier
Hon beskriver, så långt hon nu hinner på sina tre minuter, hur människor berövas sin frihet, hotas, förföljs och trakasseras i Kuba. Hur talet om de lättnader som införts under så stort ståhej, inte betytt ett dugg för vanliga människor i Kuba.
– Samtidigt som man konstaterar att vanliga människor lever under förtryck och trakasserier, så måste man inse att det inte finns några andra vägar att gå, säger Alf Svensson.
Han menar att man måste arbeta långsamt på den diplomatiska och politiska vägen, och då det gäller Kuba, släppa handelsembargot.
Sofia Damm säger:
– Det amerikanska embargot har gett den kubanska regimen moralisk support från omvärlden och en retorisk grund på vilken de försvarar sitt oacceptabla förtryck av den demokratiska oppositionen och sina brott mot de mänskliga rättigheterna.
Demokrati före stabilitet
Alf Svensson citerar även USA:s förra utrikesminister Condoleezza Rice, som självkritiskt konstaterat att ”vi satsade på stabilitet för att få demokrati. Vi fick ingendera.”
– Jag är övertygad om att demokratin måste komma först. Därefter finns eventuellt förutsättningar för stabilitet, säger Alf Svensson.
Han lämnar Genève med blandade känslor:
• En känsla av beklämning över att så många länder väljer att inte leva upp till sina underskrifter och sin ratificering av deklarationen av de mänskliga rättigheterna.
• En glädje över att han kunnat bidra till att Rosa Rodríguez fått tala.
• En spirande förhoppning att politiken, diplomatin, handeln och kommunikationerna ger ett visst hopp. Man sitter i alla fall ner tillsammans.
• Insikt att de västerländska länderna lyckligvis har en gemensam mentalitet av respekt för mänskliga rättigheter.
• Stor tacksamhet att få vara född i en demokrati. Även om Sverige inte heller går fri från kritik från FN, så är det ändå en jätteskillnad.
Anders Tiger
Veckans ledare och aktuell artikel:
Ledare: Företag är bäst på innovationer
Aktuellt: Ingen vapenexport till diktaturer
Klicka på omslaget! (kräver prenumeration och inloggning)
LEDARE.Företag är bäst på innovationer
Det finns uppenbara brister i de statliga finansieringsinsatserna. Många innovativa och växande företag har svårt att få finansiering.
LEDARE. Drygt hälften av alla svenska innovationer kommer till genom entreprenörer som samverkar med kunder och omvärld för att producera bättre, billigare eller i en ny marknadsnisch. Det visar en rapport från Entreprenörskapsforum.
En djupdykning i en ny innovationsdatabas visar dessutom att svenska företag som introducerar innovationer drivna av vetenskapliga landvinningar, ny teknologi och liknande inte växer snabbare än företag som ägnar sig åt marknadsdrivna, entreprenöriella innovationer.
Det är alltså i redan etablerade företag som det mesta av innovationer sker, snarare än genom universitetsforskning. Trots detta lämnas entreprenörskapet utanför en stor del av policyagendan, konstaterar rapporten.
Tydligt fokus krävs
Det är på ett sätt svårt att förstå politikers förkärlek till universiteten som innovationsmotor. Å andra sidan är det en verksamhet som man kan styra och ställa med lättare än det privata näringslivet. Universitetens påverkansarbete ska heller inte underskattas.
Mycket av svenska innovationer har däremot kommit till i symbios mellan statliga verk och storindustrin. Tydligast är kanske gamla Televerket och Ericssons. Även försvarsindustrins bidrag är betydande, där stora civila landvinningar gjorts som spin offs i sann Nobel-anda. Karlskoga är för övrigt den mest patenttäta kommunen.
Numera är näringslivet slimmat. ”Core business” ger inte utrymme för experimentverkstäder som inte har ett tydligt fokus.
Färre med mer muskler
Under det FP-styrda utbildningsdepartementet i Alliansregeringen inrättades så kallade Innovationskontor vid universiteten. Med Entreprenörskapsforums rapport i ryggen skulle näringsdepartementet självklart ha öppnat Innovationskontor i de starka industriorterna.
Allt för många har fel syn på vad en innovation är. För dem är det snarare en idé än något som vunnit insteg på en marknad.
En statlig utredning som kom i dagarna visar att det finns uppenbara brister i de statliga finansieringsinsatserna. Många innovativa och växande företag har svårt att få finansiering. Utbudet av riskvilligt kapital i tidiga utvecklingsfaser behöver stärkas. Utredningen föreslår också strukturförändringar och insatser för att uppnå en mer samlad aktörsstruktur utan långsiktiga inlåsningar i investeringsmandat. Det är bra!
Staten och regionerna äger en organisation gemensamt – Almi företagspartner. Det borde vara här man gör gemensam sak i företagspolitiken. Färre organisationer med mer muskler är ett självklart val.
Thord Andersson
AKTUELLT. Ingen vapenexport till diktaturer
RIKSDAG. –Jag är jättenöjd, vi har kommit otroligt långt på väg. Nu är det upp till regeringen att göra proposition av våra förslag.
Det säger Désirée Pethrus, Kristdemokraternas representant i den parlamentariska kommitté, Kex, som efter tre års arbete lägger fram förslag om skärpta riktlinjer för svensk vapenexport.
Gruppen har kommit fram till att Sverige bör ha ett demokratikriterium för export av krigsmateriel. Ett sådant demokratikriterium finns inte i något annat land i dag.
Däremot stämmer det med det demokratikriterium som sedan 2001 finns i Kristdemokraternas principprogram. Det var också KD som tog initiativ till Kex-utredningen.
I KD-programmet står det att ”vapenexporten ska begränsas till demokratiska stater” och ingen export till ”länder där det förekommer systematiska kränkningar av mänskliga rättigheter”.
Mänskliga rättigheter
”Ju sämre situationen för mänskliga rättigheter är, desto mindre utrymme ska det finnas att bevilja tillstånd. I allvarliga fall blir det stopp”, skriver Kex-gruppen i Dagens Industri 26 juni. Och ”Därmed lyfts de mottagande staternas demokratiska status tydligare fram som ett centralt villkor.
Bedömningen av en stat bör utgå från en gradskillnad och ta hänsyn till om en stat har demokratiska institutioner på plats och hur väl dessa fungerar – både formell demokrati och reell demokrati. Till det kommer de kriterier som redan finns i dag vad gäller mänskliga rättigheter. Det bör göras tydligare och mer tillämpbart.”
För att Sverige ska kunna bekosta en egen försvarsindustri av hög kvalitet och omfattning, vilket är viktigt ur säkerhets- och försvarspolitiskt perspektiv, behövs exporten av krigsmateriel. Samtidigt är det en export med etiska dilemman eftersom man inte ska bidra till väpnade konflikter i omvärlden. I nuvarande kriterier står det att Sverige inte ska sälja till stater där grova kränkningar av mänskliga rättigheter förekommer.
Kristdemokraterna, liksom flera fredsorganisationer, har ställt krav på skärpta riktlinjer för Inspektionen för strategiska produkter, ISP, som tar besluten.
Kommitténs förslag avseende mänskliga rättigheter och demokratisk status lyder: ”Respekt för mänskliga rättigheter och den mottagande statens demokratiska status utgör centrala villkor vid tillståndsprövningen /… Ju sämre den demokratiska statusen är desto mindre utrymme föreligger för att tillstånd beviljas”.
Désirée Pethrus säger att man även fått med en skrivning om att särskilt beakta kvinnors och barns situation när det gäller exporten. Där har hon som kristdemokrat ensam drivit på om formuleringen om barnen.
– Barn utsätts för sexuellt våld och som barnsoldater i krig, säger hon.
Ingen lista
– Vi gör ingen lista på länder utan precis som med lagstiftning är det hur praxis utvecklas som får utvisa om regelverket följs, säger Désirée Pethrus.
För att försvarsindustrin, som all industri, ska ses som en pålitlig leverantör, är följdleveranser viktiga. Utredarna vill att det, som i dag, ska föreligga presumtion för ytterligare tillstånd, om ”inte ovillkorligt hinder som exempelvis ett vapenembargo uppstår. I tillståndsprövningen ska även beaktas om situationen i den mottagande staten avsevärt försämrats i förhållande till hur situationen var när det ursprungliga beslutet togs”.
Mer insyn
Skälen för besluten bör också i större utsträckning offentliggöras, vilket Désirée Pethrus säger kommer att stämma bättre med den svenska offentlighetsprincipen.
Genom ökad öppenhet förbättras möjligheten till politiskt ansvarsutkrävande. Man måste kunna förklara och försvara den avvägning som sker mellan utrikespolitiska skäl och försvars- och säkerhetsintressen.
Det är alltid regeringen som har det yttersta ansvaret.
Maria Wilhelmson
Veckans ledare och aktuell artikel:
Ledare: Avståndet växer mellan vi och dom
Aktuellt: I Markaryd genomförs kristdemokrati i praktiken
Klicka på omslaget! (kräver prenumeration och inloggning)
LEDARE.Avståndet växer mellan vi och dom
En alltför trång åsiktskorridor kväver viktiga samtal och debatter och skapar klyftor mellan det som brukar kallas för etablissemang och vanligt folk.
LEDARE. Det var under rubriken ”Väljare är inga dumbommar” som Henrik Oscarsson, professor i statsvetenskap, i december 2013 drog igång den alltjämt pågående diskussionen om åsiktskorridoren. Många tyckare på vänsterkanten förnekar dess existens samtidigt som både liberala och konservativa opinionsbildare beskyller den för Sverigedemokraternas valframgång och
Alliansens valförlust.
Henrik Oscarsson hade nog rätt i att en del uppfattningar som delades av många inte fanns representerade i den offentliga debatten. Något som, menade han, tyder på en smal åsiktskorridor. Det finns sannolikt fortfarande sakfrågor som är svårdiskuterade och omgärdade av tabun. Men någonting har hänt i Sverige. Någonting som är ett långt större bekymmer än en smal åsiktskorridor.
Otrevligt att snubbla över tiggare
Den fråga som mest kommit att förknippas med åsiktskorridoren, som egentligen inte alls är en enda fråga – utan en rad företeelser som alla har med människors ursprung och rörelser över nationsgränser att göra, har lämnat korridoren med besked.
Alltifrån IS fasansfulla härjningar i Mellanöstern till medborgarskapsceremonier, tiggare utanför affärerna, gästarbetare, plikten att känna tacksamhet och det förfärliga mordet på Lisa Holm ältas i alltmer främlingsfientliga tongångar på sociala medier och i kommentarsfält.
Medan företrädare för de mest etablerade medierna fortfarande försöker hålla någon slags respektabel nivå har Sverigedemokratiska sympatisörer fått god uppbackning från andra håll i diskussionstrådar som sprängt alla gränser till vad som kan betraktas som anständigt och hederligt.
I mitt facebookflöde länkar människor okritiskt till öppet främlingsfientliga nyhetssajter och de vitt skilda, ovan uppräknade företeelserna klumpas ihop under begrepp som ”importerade problem”. I en diskussionstråd uttrycker människor indignation över en kvinna som bär svenska flaggan som huvudduk, trots att kvinnans syfte är att visa tacksamhet.
I en av Sveriges största morgontidningar riktar en företrädare för Kristdemokraterna kritik mot kyrkan och prästen som hjälper tiggare. ”Personligen mår jag illa och tycker det är otrevligt att snubbla över tiggare”,
säger han.
Djupt destruktivt och förpestande
En alltför trång åsiktskorridor som kväver viktiga samtal och debatter och skapar klyftor mellan det som brukar kallas för etablissemang och vanligt folk är naturligtvis inget att eftersträva. Men det finns något djupt destruktivt och förpestande i det förakt och ibland till och med hat som förökar sig i samhällsdebatten när anständighetens gränser suddats ut.
Politiker och opinionsbildare som ”vågar sticka ut hakan” eller ”ta bladet från munnen” påhejas och hyllas för modiga utspel. Verkligheten saknar inte utmaningar. Men utspelen syftar oftare till att vinna politiska poäng än att möta utmaningarna.
Och medan vi alla blir lite mer avtrubbade växer avståndet och rädslan mellan de som ibland kallas för vi och dom.
Elisabet Lann
AKTUELLT. I Markaryd genomförs kristdemokrati i praktiken
Markaryd är i topp när företagare i 290 kommuner får sätta betyg på företagsklimatet. Här finns många småföretag, och storföretaget Nibe har sitt huvudkontor här.
REPORTAGE. Kristdemokratiskt styrda Markaryd är bästa företagskommunen i landet när företagarna själva rankar landets 290 kommuner. Det visar Svenskt näringslivs rapport som nyligen presenterades. Mycket är kommunstyrelseordförande Bengt Germundssons, KD, förtjänst.
– Det handlar om att kommunen ska stå för kvalité, gott bemötande och vara serviceinriktad. Vi har fortfarande mycket att lära av näringslivet, säger Bengt Germundsson.
Uppvuxen i bruksorten Strömsnäsbruk lärde han sig tidigt devisen: gör din plikt, kräv din rätt.
Näringslivets betydelse
– Jag lärde mig respekt för hårt och ansvarsfullt arbete, säger han. Dessutom har jag under hela mitt politiska liv drivits av övertygelsen om näringslivet och företagarnas betydelse för vårt välstånd.
Hur kommer det sig att Markaryd nu toppar organisationen Svenskt näringslivs lista över de företagsvänligaste kommunerna? Bengt Germundsson ger tre faktorer:
1. Tydligt ledarskap: Ett politiskt ledarskap som är uthålligt och dialoginriktat gentemot företagen.
2. Samverkan på lika villkor: Kommunen måste gå före och visa vikten av samverkan och ställa upp på de villkor företagen har, exempelvis när det gäller tider att träffas. Deras bygglov är också prioriterade. Det är skillnad på samhällsbygge och privatbygge.
3. Uthållighet: Bra företagsklimat är aldrig ett mål man når, utan en väg man beträder. Idag firar vi vår placering, i morgon måste vi ödmjukt jobba vidare.
Aldrig ångrat
Den resa Bengt Germundsson påbörjade år 2003, som nytillträdd kommunstyrelseordförande, beskriver han som fantastisk. En resa han aldrig ångrat att han påbörjade. Då lämnade han sitt arbete som tandläkare och arbetet på den mottagning med 15 anställda i Markaryd som han är delägare i och sköter bokföringen åt.
– Jag har däremot aldrig sett mitt politiska uppdrag som ett jobb utan som ett uppdrag där väljarna vart fjärde år avgör om jag ska få förnyat förtroende, säger han.
Och väljarna har belönat honom, val efter val. Han har aldrig haft ett starkare stöd än han har idag: 44,9 procent av rösterna i senaste kommunvalet, 2014.
Sjönära byggande
Direkt från start tog han itu med det dåliga självförtroendet som fanns i Markaryd. Han har medvetet jobbat för att få kommunen attraktiv, både genom att jobba serviceinriktat som kommun men också att exempelvis skapa bostäder i attraktiva, sjönära lägen och skapa attraktiva offentliga rum.
Trenden var nedåtgående när Bengt Germundsson tillträdde. Utflyttningen ökade. Servicen blev sämre. Kommunen var inte attraktiv.
– Jag och näringslivschefen inbjöd direkt efter mitt tillträde till ett möte med företrädare för näringslivet för att höra vad vi tillsammans kunde göra för att vända trenden och lyfta Markaryd, berättar han.
Ett 60-tal personer kom till mötet och lämnade synpunkter på vad som skulle kunna göras tillsammans.
– Vi bestämde oss för att plocka de lågt hängande frukterna först, säger han. Det gav omedelbart effekt genom att företagarna såg att vi tog dem på allvar. Vi bestämde oss för att tillsammans skapa förändring. Och jag kan bara konstatera efter dessa år att vi har kommit en bra bit på väg.
Bengt Germundsson betonar att det är företagarna själva som är en stor del av förklaringen till att situationen för Markaryd vänt.
– Som politiker ska jag möjliggöra för entreprenörer och företagare, inte lägga mig i och styra, säger han.
Populär person
Oavsett om det är vid lunchstället i centrala Markaryd, ute på torget eller på besök i ett företag, märker man att Bengt Germundsson är en populär centralgestalt. Han hejar glatt på alla och är noga med att ta tid till möten med enskilda personer.
– Det är ju i mötet med människor som utveckling sker, säger han. Det är i det mötet jag får en tydligare bild av hur människor har det.
Däckspecialisten Martin Bengtsson blir glad när Bengt Germundsson berättar att han stoppat ett förslag som tjänstemännen på kommunen lagt fram, som innebar att parkeringsplatser utanför hans butik skulle tas bort.
– Jag tvekar inte att gå in och tycka till om beslut, om jag anser dem felaktiga, säger Bengt Germundsson. Jag som politiker ska inte vara så nära kompis med tjänstemännen på kommunen att jag blir styrd av dem. Jag måste ha distans och försöka se ärenden ur företagarnas vinkel och ur den enskildes perspektiv.
Nibe stor aktör
I Markaryd, med en befolkning på drygt 9 600 invånare, finns över 700 företag.
– Vi är mer Gnosjö än Gnosjö, säger han på sitt slagkraftiga sätt.
De flesta företag är små men i Markaryd finns också ett av börsens starka, internationella företag, Nibe. Det tycker Bengt Germundsson om.
– Det är inte många börsföretag som har sitt huvudkontor utanför Stockholm, konstaterar han med belåtenhet.
Nibe är en stor aktör i kommunen. Under hela den resa Bengt Germundsson gjort som framgångsrik kommunstyrelseordförande, har han haft en bra och nära dialog med ledningen för Nibe, utan att de för den skull sitter i knät på varandra. Företaget skapar arbetstillfällen och sponsrar lokala initiativ och är en aktiv part i företagsnätverket Tillväxt Markaryd.
På senare år har flera tunga företag investerat i Markaryd, till viss del på grund av kommunens smidiga handläggning, men förstås också på grund av det strategiska läget vid E4:an. Bengt Germundsson har haft en bidragande roll också i utvecklingen av infrastrukturen. Han är engagerad i regionala utvecklingsplaner och sitter med i kommunerna och landstingen/regionernas gemensamma nationella arbete inom SKL (Sveriges kommuner och landsting).
Snabbtåg genom Markaryd
Det var en stor framgång när E4:an utanför Markaryd förvandlades till motorväg år 2006.
– Den har betytt mycket för vår utveckling, säger han. Likaså att tvärförbindelserna förbättrats både med väg och järnväg. Vi har skapat en tågförbindelse med Hässleholm och jag vill nu att vi fortsätter väster ut till Halmstad och Göteborg och därmed skapar förutsättningar att växa ytterligare. Jag ser också fram emot att det
europeiska snabbtågsnätet ska dras genom Markaryd.
Vi besöker Markaryds bowlinghall. Ett typiskt exempel på en entreprenör som tog kontakt med kommunstyrelsens ordförande när han ville starta en verksamhet. Det var år 2003. Tio år senare var hallen på plats med stöd av kommunen och två företag som sponsrade.
– Nu är det en blomstrande verksamhet med över 300 medlemmar i föreningen, säger arrendatorn Joachim Back.
Ett annat exempel är turistföretaget Smålandet, Markaryds älgsafari.
– Bengt var här och klippte bandet för nästan tio år sedan, berättar Robert Karlsson som driver företaget tillsammans med sina föräldrar och syskon.
Nu har man närmare 50 000 besökare per år.
– Jag är full av beundran för dessa entreprenörer som vågar satsa, säger Bengt Germundsson. Vi som kommun gjorde en markaffär med entreprenören. På den affären tjänade både vi som kommun och företaget.
Tar fighten
Fenomenet Bengt Germundsson, förklarar tandläkaren Göran Giselsson, har en unik förmåga att ta sig an den enskilda människans utmaningar.
– Han står på den lilla människans sida, säger han. I dessa bygder tycker vi om personer som tar fighten mot överheten. Det har vi sett gång på gång att Bengt gör, och han gör det med kompetens och uthållighet. Det är beundransvärt.
Göran Giselsson tar ett exempel. När länsstyrelsen ville lägga en död hand över en yta rakt genom Markaryd, 1,5 kilometer på vardera sidan om en vattentunnel som går 70 meter ner i berget, så gick Bengt Germundsson emot detta och vann mot länsstyrelsen. Tack vare denna seger kunde Markaryd fortsätta erbjuda attraktiv mark till företagsetableringar.
Bengt Germundsson är ett fenomen inom den kommunpolitiska branschen i Sverige. För Kristdemokraterna, som på riksplanet ligger och darrar på 4 procentnivån, är han en viktig inspirationskälla som visar att allting är möjligt. Med 44,94 procent av rösterna i kommunvalet 2014, behåller han med råge en topplacering bland kommunstyrelseordföranden i landet.
Handlar om förvaltarskap
– Det jag står för i Markaryd, är kristdemokrati, säger han.
– Det handlar om människovärdet, det unika och okränkbara. Det handlar om att ta strid för den enskilda människan och den enskilde företagaren.
– Det handlar om att beslut ska tas på lägsta ändamålsenliga nivå, att inte vi politiker ska gå in och styra och ställa i människors eller företagens liv.
– Det handlar om förvaltarskap. Jag har fått förtroende att förvalta en bit av jorden, Markaryds kommun, och jag vill göra mitt yttersta för att sköta det.
– Det handlar om etik och moral i kommunens arbete. Kvalitetstrappan städas som bekant uppifrån. Det gäller att gå före som ledare, inte peka med handen åt andra.
Resa utan slut
Bengt Germundsson har varit med i den yttersta ledningen i Markaryds kommun i mer än tolv år. Och han vill fortsätta.
– Den här resan tar inte slut. Det finns alltid något som kan förbättras, säger han.
Magnus Ramstrand
Veckans ledare och aktuell artikel:
Ledare: Utan DÖK nyval och ny regering varje år
Aktuellt: Klåfingriga politiker gör föräldrar sjuka
Klicka på omslaget! (kräver prenumeration och inloggning)
LEDARE.Utan DÖK nyval och ny regering varje år
Decemberöverenskommelsens själva fundament är att övriga partier inte accepterat Sverigedemokraternas utpressningsförsök.
LEDARE. Är Sverigedemokraterna på väg att bli navet i svensk politik? Risken är överhängande, efter att allt fler debattörer, i och utanför politiken, verkar som besatta av SD:s position. Migrationsfrågor kan inte problematiseras utan anklagelser om att man går SD:s ärenden. Det räknas pinnar i riksdagsomröstningar för att se om SD är mer vänster än höger. En ledarredaktion filosoferar över att moderaterna valt fel partiledare, eftersom SD inte tycks få vikande opinionsstöd.
I förra veckan kastade sig den förre Volvochefen Sören Gyll in i debatten tillsammans med ett par bekanta. Gör upp med SD eller gå till nyval, var budskapet till Alliansen.
Författarna skriver bland annat: ”de som har valt att rösta på ett alliansparti har inte gjort det för att något av dessa partier aktivt ska bidra till att vi i Sverige får en politik som påtagligt försämrar svenskt välståndsbygge och svensk konkurrenskraft.”
Sverigedemokraterna har ett enda utlimatum
Det är förstås sant. Men symptomatiskt för decemberöverenskommelsens kritiker är att de glömmer ganska viktiga delar av hur det politiska läget ser ut. Socialdemokraterna vann inte valet. Däremot var det tydligt att Alliansen förlorade valet. Det enda parti som gick segrande ur valrörelsen var SD.
SD har bara ett krav: Gå oss till mötes i migrations- och integrationsfrågorna. Inget parti är villigt att göra det, eftersom Sverige behöver invandring och Alliansen till skillnad från SD tycker att någon form av integrationspolitik faktiskt är nödvändig.
SD har också ställt ett ultimatum: Vi fäller varje regering som inte går med på vårt krav. På detta ultimatum har de sedan agerat i höstens budgetomröstning.
Italifiera inte svensk politik
Decemberöverenskommelsens själva fundament är att övriga partier inte accepterat utpressningsförsöket. Så länge SD är vågmästare finns ingen anledning att tro att de skulle agera annorlunda än de gjorde i höstas. Utan överenskommelsen skulle Sverige bli ett nytt Italien, med ny regering eller nyval varje år.
I debatten är det mycket resonemang på temat ”om inte om hade varit”. En del tror att SD inte alls skulle göra verklighet av sitt hot mot en Alliansregering. And-ra anför att SD:s verkliga hatobjekt är Miljöpartiet. Ytterligare andra hävdar att lite rattande i migrationspolitiken skulle få SD på knä. Ett litet fåtal är beredda att i förhandlingar göra upp med SD om migrationspolitiken.
Decemberöverenskommelsen är ämnad att göra svensk politik till en fråga om någonting annat än Sverigedemokraterna och deras politik. De som kritiserar överenskommelsen får gärna göra det, men skulle göra Sverige en större tjänst om de diskuterade sakpolitik och lade grunden för en Alliansseger 2018.
Ingenting tyder på att väljarna skulle imponeras av en Allians som hjälper till att italifiera svensk politik.
Henrik G Ehrenberg
AKTUELLT. Klåfingriga politiker gör föräldrar sjuka
Heltidsarbete under småbarnsåren leder till ökad sjukskrivning för kvinnor. Pappor som är föräldralediga längre får också fler sjukskrivningsdagar.
AKTUELLT. På S-kongressen i maj ställde sig partistyrelsen bakom en helt tvångsdelad föräldraförsäkring, med målet att därmed styra ut föräldrar i arbete ännu tidigare under småbarnsåren.
Föråldrade könsroller ska bort
– Föräldraförsäkringen är ett viktigt kitt i en svensk välfärds- och arbetsmarknadsmodell. Men då krävs ett tydligt politiskt syfte. Så länge tanken om familjers valfrihet får vara den överordnade principen för kommande reformer kommer försäkringen att fortsätta försvåra för arbetsgivare och fortsätta låsa in kvinnor och män i föråldrade könsroller i ett föråldrat arbetsliv, skriver Joa Bergold, utredare på Arbetslivsenheten på LO.
I rapporten: ”Jämställdhet ur ett europeiskt perspektiv ”, av Nima Sanandaji, teknologie doktor vid KTH och samhällsdebattör framgår det att Sverige är det enda medlemsland i EU som i dag uppnår unionens målsättning om att ha en sysselsättningsgrad på 75 procent bland båda könen.
Jämställdhet kan innefatta många olika parametrar och andel kvinnor i chefsposition kan vara en.
– Sverige stod inför stora utmaningar i slutet av 1990-talet. Då var endast var sjätte chef och en dryg fjärdedel av företagarna kvinnor, säger Nima Sanandaji.
Många kvinnor i servicesektorn
Under samma period sjönk andelen kvinnliga företagare från en låg nivå till en ännu lägre – trots att det kvinnliga företagandet ökade i övriga Europa. En anledning är att Sverige har en väldigt uppdelad arbetsmarknad där kvinnor är koncentrerade till färre yrken, framförallt i servicesektorn. Tidigare fördes det en politik som stängde ute möjligheten till eget företagande i den kvinnodominerade offentliga sektorn.
– En annan kvinnodominerad sektor är personliga tjänster, alltifrån hushållsnära tjänster till läxhjälp och datakonsulttjänster som marknadsförs till individer. Skattesystemets utformning gjorde att få köpte dessa tjänster, lagligt, säger Nima Sanandaji.
Sedan Alliansen tillträdde och påbörjade olika reformer som gjorde det möjligt för kvinnor att starta eget inom vård och omsorg samtidigt som RUT-avdraget infördes, vände den nedgående företagartrenden.
Alliansen gynnade företagande
– Mellan 2006-2013 ökade andelen kvinnor bland företagarna från 26 till 28 procent. Om den tidigare negativa trenden hade fortsatt skulle Sverige haft 26 500 färre kvinnor bland företagarna., säger han.
Kvoteringslinjen är stark hos vänstern och FP. Mycket av jämställdhetsdebatten har därför också kommit att handla om kvotering i börsbolagsstyrelser, enligt Nima Sanandaji, när det i själva verket handlar om att öka rekryteringsbasen av kvinnor till olika chefspositioner, vilket man gör genom att underlätta för dem att nå dessa positioner genom eget företagande.
– De bästa chanserna att öka företagandet är i de branscher där kvinnor återfinns till stor del: vård och omsorg samt hushållsnära tjänster. Men där nuvarande regering väljer en väg som begränsar jämställdheten genom förslagen om att stoppa vinster i välfärden och begränsa användningen och sänka RUT-avdraget, säger Nima Sanandaji.
Privat regi gav högre lön
I en rapport från Svenskt Näringsliv har man tittat på inkomstutvecklingen för de personer som var offentliganställda och som år 2002 var med om att deras verksamheter övergick i till privat drift. Fram till och med 2006 fick dessa personer fem procentenheter högre inkomsthöjning jämfört med offentliganställda som stannade kvar i offentlig sektor.
Enligt statistik från Arbetsmiljöverket så är de vanligaste yrkena för arbetande kvinnor i Sverige undersköterska/sjukvårdsbiträde, personlig assistent/vårdbiträde, barnskötare och bokförings- och redovisningsassistent. 9 av 10 som arbetar inom vård och omsorg är kvinnor och de arbetar också deltid i större utsträckning.
Personal i vården ofta sjuka
Kvinnor som arbetar inom vård och omsorg löper störst risk att bli sjukskrivna. Långtidssjukskrivning för sjukdomar rörelseorganen, alltså i muskler och skelett drabbar oftare kvinnor än män, visar en ny rapport från AFA Försäkring. Bland de sjukskrivna med sådana diagnoser finns till exempel en stor andel undersköterskor och vårdbiträden.
Mia (som inte vill ha sitt efternamn med i tidningen) är en tvåbarnsmamma som tidigare arbetade i vården inom LSS och hon är en av de kvinnor som LO och socialdemokraterna genom förändringar i föräldraförsäkringen vill se arbeta heltid:
– Personligen tycker jag att det är helt sjukt jobbigt att utöva omsorg på arbetet och sedan ge barnen omsorg när jag kommer hem – då barnen nu är så pass små att de behöver mycket omsorg. Det tas liksom från samma ”energikonto”.
– De enda två lösningarna för mig att välja mellan blev därför att vara hemma helt eller byta yrke. Med små var valet enkelt – jag valde att vara hemma på heltid, säger hon.
Heltidsarbete en riskfaktor
Enligt en studie från Försäkringskassan så löper mammor i Stockholms län 25 procent större risk att bli sjukskrivna i jämförelse med landet i sin helhet. Det är främst efter första barnet som mammor löper störst risk att bli sjukskrivna, men även efter andra. Orsaken till varför Stockholm skiljer sig så kraftigt från andra län är inte säkert, men en förklaring kan vara att Stockholm har högst andel heltidsarbetande kvinnor i landet.
Rent statistiskt tycks därför heltidsarbete under småbarnsåren leda till ökad sjukskrivning. En slutsats som får ytterligare stöd när det visar sig att pappor som är mer föräldralediga också får fler sjukskrivningsdagar.
Är upprörd
Emma Henriksson, KD, är upprörd över att jämställdhetsfrågan och möjligheten för föräldrar att få mer tid med sina barn ska spelas ut mot varandra, på det sätt som nu sker genom den ökade kvoteringen av föräldradagar.
– Bättre då att jobba på båda fronterna. Jämställda förhållanden och nära trygga relationer kan dock inte tvingas fram med politik. Vi kan skapa förutsättningar, genom likvärdiga löner och möjligheten att kombinera arbete och föräldraskap – för både män och kvinnor, men det är hemma vid köksbordet som besluten kan och ska tas, skriver hon på DN Debatt.
Nej tack till statlig kvinnofälla
En annan mamma som provat att arbeta inom vården är Sandra Lagestrå, tvåbarnsmamma.
– Min dröm om att bli barnmorska försvann ganska snabbt efter att jag jobbat som undersköterska och barnsköterska. De låga lönerna och de dåliga arbetsförhållandena inom vården gjorde att jag valde en helt annan väg, säger Sandra Lagestrå, som i stället valde att ha omsorgen om sina barn hemma – samtidigt som hon startade eget företag och nättidningen Parenteser för miljömedvetna föräldrar.
– Genom att välja en helt annan väg än arbete inom vård och omsorg så slapp jag fastna i den statliga kvinnofällan, säger Sandra Lagestrå.
Madeleine Lidman
Veckans ledare och aktuell artikel:
Ledare: Tyst om Trafikverkets planeringsbrister
Aktuellt: ”Inga svenska vapen till diktaturer”
Klicka på omslaget! (kräver prenumeration och inloggning)
LEDARE.Tyst om Trafikverkets planeringsbrister
Snabba akuta insatser tar hårt på Trafikverkets underhållsbudget och de pengar som var avsatta till planerade åtgärder får stryka på foten.
LEDARE. Tillväxten i svenskt näringsliv brottas varje dag mot en eftersatt transportinfrastruktur. Försenade tåg, inställda flyg, omdirigerade vägar och en för gles turtäthet på sjötransporter. Årtionden av försummelser kommer nu bokstavligen upp till ytan.
Flest antal mil motorväg byggdes för över 40 år sedan. Här finns en underhållsskuld som är en tickande bomb. Stopp och stora kostnader rakt in i resultaträkningen för våra varuproducerande företag. Många av dem är aktörer på en global marknad.
Det är svårt att förstå att regelbundna reinvesteringar och underhåll inte är vardag för ansvariga. Inom näringslivet kan man mista jobbet om man inte sköter underhållet på en maskin eller av en fabrik. Hur ser det ut med ansvaret att sköta det kontinuerliga underhållet?
Inom Trafikverket har många varit övertydliga om att det inte fungerar. Avslöjandet förra året om stora brister i planeringen svischade bara snabbt förbi i media för att nu vara ganska tyst.
Samma sak på järnvägen
Snabba akuta insatser tar hårt på Trafikverkets underhållsbudget och de pengar som var avsatta till planerade åtgärder får stryka på foten. Det får i sin tur följden att nya akuta problem kommer att uppstå, och så är vi inne i en spiral som snurrar åt fel håll.
Näringslivet i Sverige är inte alls med på att infrastrukturens vidmaktshållning skulle vara ett offensivt mål. Istället pekar man ut nya projekt. Nu senast är det att binda ihop huvudstäderna Oslo och Stockholm via snabb järnväg, idag tar resan över sex timmar med tåg när det går på halva tiden mellan Göteborg och Stockholm.
Att utspelen kommer fram är inte så konstigt. Exporten till Norge är i storleksordning med Tyskland. 1,4 miljoner flygresor mellan huvudstäderna sker årligen och ökar stadigt. Infrastrukturkommissionen har just tagit sig an sträckan Oslo–Stockholm för att se om man skulle kunna räkna hem en helt privat investering utanför statsbudgeten. Så här långt är optimismen stor.
Flera näringslivsföreträdare har talat sig varma för att öppna möjligheterna att de svenska pensionsfonderna skulle kunna användas för finansiering av infrastruktur. Statsminister Stefan Löfven gav sitt svar under S-kongressen förra veckan.
Regelverket ska ändras
Regeringens Sverigeförhandlare besöker nu de större kommunerna för att diskutera samhällsbyggnad, framförallt bostäder och infrastruktursatsningar. Vad är samhällsekonomiskt lönsamt? Gradvis sker en glidning där staten backar från sitt ansvar att förse landet med god tillgänglighet på transportinfrastrukturen. Kommuner och regioner vaggas in i förhandlingslösningar. Dialog är bra, men ett mer renodlat system är att föredra. Låt staten ha huvudansvaret och komplettera med privata lösningar, där företagskalkylen fungerar. Men lämna kommunerna utanför finansieringsansvaret.
Thord Andersson
AKTUELLT. ”Inga svenska vapen till diktaturer”
Kristdemokraterna tog initiativ till den parlamentariska utredning som i tre år har arbetat med förslag till skärpta riktlinjer för vapenexporten. Frågan är om utredningen kan enas om ett starkt ”ska” eller ett svagare ”bör”. Sista juni får vi veta.
RIKSDAG. Sista juni ska den så kallade KEX-utredningen vara klar att överlämnas till regeringen. KEX står för Krigsmaterielexportöversynskommittén, och utreder alltså svensk vapenexport. Désirée Pethrus, riksdagsledamot för Kristdemokraterna, sitter i den parlamentariska utredningent vars uppdrag är att ge förslag på skärpta riktlinjer som riksdagen kan ta, förhoppningsvis nästa år, när det gäller kontrollen av vapenexport till ickedemokratiska stater.
Undantag tillåts
– Själva lagstiftningen blir det nog inte så stora förändringar i, säger Désirée Pethrus. Redan i dag råder förbud mot vapenexport i Sverige, men undantag tillåts.
KEX-utredningen tillkom efter ett utskottsinitiativ 2011, som blev ett kommittéedirektiv 2012 under alliansregeringen.
Varje år går utrikesutskottet igenom svensk export, och åren 2010 och 2011 blev det mycket diskussioner om vapenexporten till diktaturer, som Saudiarabien.
2010 var försvarssamarbetsavtalet som Sverige slöt med Saudiarabien 2005 aktuellt för förlängning, och det blev också en sådan.
– Som jag minns det var Kristdemokraterna och Göran Hägglund emot det redan då, säger Désirée Pethrus.
I principprogrammet
– I vårt principprogram från 2001 har vi inskrivet att ”vapenexporten ska begränsas till demokratiska stater” och att vi inte ska exportera vapen till länder där det ”förekommer systematiska kränkningar av mänskliga rättigheter”, säger hon.
En riktigt stor diskussion om avtalet med Saudiarabien blossade upp i våras. Den ledde till att avtalet inte förlängdes och att utrikesminister Margot Wallström fördömde bristen på demokrati och mänskliga rättigheter i Saudiarabien. Men redan 2010 tyckte Kristdemokraterna alltså att det var dags för en förändrad syn på vapenexport, och Désirée Pethrus berättar att KD fick respons i den dåtida så kallade samordningen, där Alliansens fyra partier brukade tala ihop sig om politiken.
Behöver exporten
Regeringen gick ut med tillkännagivandet att se över svensk krigsmaterielexport och i juni 2012 utsågs den parlamentariska KEX-gruppen. Man önskar sig en så bred och enig överenskommelse som möjligt.
– Utgångspunkten i svensk lagstiftning är förbud mot vapenexport. Det är liksom grundplattan, säger Désirée Pethrus. Men vi tillåter export för att hålla vår egen vapenindustri levande, och med säkerhetspolitiska argument.
– Försvarsindustrin hävdar till exempel att om vi inte haft export till Gulfstaterna, så hade vi inte kunnat utveckla vår larm-, radar-, och flygövervakningsteknik.
Sverige ligger långt framme när det gäller avancerad teknik av det slaget.
Désirée Pethrus säger att Sverige skiljer sig från andra länder genom att ha en vapenindustri som inte ägs av staten. Den ojämförligt största delen av svensk vapenindustri står Saab för.
– Man ju fundera över vad vi skulle ha kunnat göra med våra egna resurser. Alternativet skulle vara att använda skattemedel istället, säger hon.
– Sverige behöver alltså sälja försvarsmateriel, inklusive vapen, för att kunna ha en stark försvarsindustri. Men hur mycket mer kan vi sälja till demokratier, frågar hon retoriskt. Men det blir ju väldigt konstigt om vi måste sälja till diktaturer för att kunna utveckla vår egen industri.
Det är alltså inte önskvärt. Tvärtom ska utredningen komma med förslag på skärpta regler.
Vilka stater kan det bli som vi säger nej till?
– Det blir upp till Inspektionen för strategiska produkter, ISP. Den ansvarar för tillstånds- och utförselfrågor för krigsmateriel. (IPS är det nya namnet på Krigsmaterielinspektionen, KMI, reds anm).
IPS ansvarar för kontrollen av svensk krigsmaterielexport, och verkar i nära samråd med Utrikes-, och Försvarsdepartementet. Myndigheten har löpande kontakt med företag som berörs av kontrollverksamheten och i större eller känsliga ärenden ska ISP överlägga med det parlamentariskt tillsatta Exportkontrollrådet där alla partier finns representerade. I principiellt viktiga ärenden ska ISP överlämna ärendet till regeringen.
Désirée Pethrus säger att man i KEX-utredningen vill se ett tydligare uttryckt regeringsansvar.
– Det är alltid regeringen som är ytterst ansvarig för de tillstånd till vapenexport som ges, men har delegerat ansvaret. Ibland verkar det som om regeringen inte vill låtsas om sitt ansvar. Därför ska det nya förslaget innehålla ett förtydligande av att det är regeringen som ytterst är ansvarig för de tillstånd som ges.
Hon säger att ingen i KEX-utredningen vill ha listor över länder dit man inte får exportera.
– När ISP fattar beslut behöver inspektionen inte ange varför man säger nej till en stat.
Sverige säljer inte bara vapen. Man gör skillnad på Krigsmateriel för strid, KS, och Övrigt krigsmateriel, ÖK. Hur blir det med export av ÖK, till Saudiarabien, till exempel?
– När det gäller diktaturer tycker jag inte man ska skicka någotdera.
Men om Saudiarabien med hjälp av svensk övervakningsteknik kan bekämpa terrorism? Vid gränsen till Irak till exempel, är det inte önskvärt med exporten då?
– Med hjälp av sådan teknik kan man förtrycka och övervaka den egna befolkningen också.
– Sverige var med och gjorde en insats, med våra vapen, i Libyen. I en speciell situation kan Sverige bidra med insatser och hjälpa till.
– Men som sagt, understryker
Désirée Pethrus, demokrati ska spela roll när vi fattar beslut.
Nya EU-regler
Att Sverige behöver uppdatera lagstiftning och riktlinjer på området beror också på att nya internationella regler tillkommit, bland annat EU:s gemensamma ståndpunkt, ett regelverk som tillkom 2009, och Arms Trade Treaty, ATT, ett multilateralt regelverk med några år på nacken.
Désirée Pethrus säger att det endast är i Sverige vi pratar om vilket land vi skickar till. De andra regelverken handlar istället om vilken typ av vapen och försvarsmateriel man kan och bör exportera, vad de kan användas till.
Inte per automatik
Så kallade följdleveranser är en annan fråga som KEX-utredningen ska föreslå skärpta regler för. När ett företag i dag fått ja till en leverans, får det nästan automatiskt ja till kommande leveranser. Det kallas positiv presumtivitet.
– Där vill vi skärpa upp det. Vi är ganska eniga om att det ska avgöras från fall till fall, säger Désirée Pethrus.
Kristdemokraterna driver också på för ökad öppenhet och transparens.
I Exportkontrollrådet sitter en ledamot från varje parti. Caroline Szyber är Kristdemokraternas representant.
– De har total tystnadsplikt, säger Désirée Pethrus. Caroline kan inte ens tala med partiledaren. Det blir väldigt svårt med ansvarsutkrävande och ingen får egentligen veta utifrån vilka bevekelsegrunder rådet fattar sina beslut. Det stämmer inte överens med hur vi jobbar i Sverige. Det måste finnas någon form av folklig insyn. Vi är inte framme än, men det är Kristdemokraternas linje i förhandlingarna.
När regeringen fått KEX-utredningens förslag på sitt bord sista juni, ska den ut på remiss, bland annat till olika freds-, bistånds-, och andra organisationer och Svenska kyrkan, som har tryckt på om en skärpning av vapenexporten.
– Min uppfattning är att det finns en bred folklig uppslutning för det, säger Désirée Pethrus.
Enligt Sveriges radios Ekot har man i utredningen inte kunnat enas om det förpliktigande ordet ska i skrivningen om demokratikriterium. Det har istället blivit ordet bör, så här:
”Förslag till demokratikriterium: Vid tillståndsprövningen ska den mottagande statens demokratiska status utgöra ett centralt villkor. Den demokratiska statusen ska bedömas utifrån förekomsten av demokratiska institutioner, samt statens respekt för demokratiska processer samt de medborgerliga och politiska rättigheterna. Ju sämre den demokratiska statusen är desto större utrikespolitiska hinder föreligger för att tillstånd ska beviljas. I de fall det finns brister i statens demokratiska status bör (Kristdemokratens kursivering) tillstånd beviljas med restriktivitet. Tillstånd bör inte beviljas till stater med omfattande brister i den demokratiska statusen.”
– Jag kan i dag inte säga mer än att vi från Kristdemokraterna driver en tuff linje i förhandlingarna om att skärpa lagen. Vi försöker få så tuffa skrivningar så att det inte ska vara möjligt att skicka vapen till diktaturer i framtiden, säger Désirée Pethrus.
– De punkter som jag försöker hålla fast vid, hela tiden i utredningen, och där det också har varit jobbigast, är de demokratikriterier som finns med i direktivet från regeringen och som också finns i Kristdemokraternas principprogram: Vi vill inte skicka vapen till diktaturer.
– Men vi är inne i förhandlingsskede fortfarande så jag vill inte säga mer, säger Désirée Pethrus i slutet av maj.
Den 30 juni får vi veta vad KEX-utredningen kommit fram till.
Maria Wilhelmson
Veckans ledare och aktuell artikel:
Ledare: Håll medborgarskapet utanför straffsystemet
Aktuellt: ”Vi ska inte urholka papparollen”
Klicka på omslaget! (kräver prenumeration och inloggning)
LEDARE.Håll medborgarskapet utanför straffsystemet
Det vore fel att degradera värdet av ett medborgarskap för en stor grupp människor, det skulle innebära att allas medborgarskap inte har samma värde.
LEDARE. Islamiska statens framfart i Syrien och Irak har ställt omvärlden inför en ny typ av konflikt och hot. En utomstatlig aktör drar fram med sällan skådad grymhet och tar över territorier. Personer, utan koppling till landområdet, åker från andra delar av världen, från
Europa och Sverige, för att delta i Islamiska statens, IS, alltigenom vedervärdiga strid för ett nytt kalifat.
Utvecklingen i Syrien och Irak får återverkningar också i andra delar av världen. Inte bara genom de flyktingströmmar som skapas utan också genom att människor rekryteras till att resa och strida för IS.
Medan kvinnor kidnappas och våldtas, kristna utrotas eller drivs på flykt och muslimer med ”fel” övertygelse radas upp och avrättas har den politiska debatten i Sverige kommit att handla om huruvida de som rest ned för att delta i terrorverksamheten ska få bostad och jobb eller bli av med sitt medborgarskap när de kommer tillbaka.
Ska straffas
Människor som ägnat sig åt terrorism bör inte hanteras som struliga ungdomar som behöver en vänlig knuff i rätt riktning och hjälp med att ordna en meningsfull sysselsättning. Människor som valt att resa iväg för att slakta och våldta ska straffas.
Sverige har en tämligen omfattande terrorlagstiftning. Det finns luckor och dem bör man täppa till. Det bör till exempel vara kriminellt att resa för att delta i strid för terrorlistade organisationer. Redan idag är det kriminellt att förbereda, uppmana till, rekrytera andra för samt utbilda för terroristbrott. Det är också kriminellt att samla in, tillhandahålla eller ta emot pengar avsedda att användas för att begå terroristbrott.
Köpslå inte om medborgarskapet
Nu höjs också röster för att ta ifrån IS-terrorister medborgarskapet. Det är ett mycket tveksamt förslag. Inte för att det skulle vara ett för hårt straff för dem man vill komma åt. Men för att det skulle degradera värdet av ett medborgarskap för en stor grupp människor och innebära att allas medborgarskap inte har samma värde.
Förslaget urholkar både medborgarskapets innebörd och principen om människors likhet inför lagen eftersom vi inte kan göra någon statslös. Medborgarskapet bör därför hållas utanför det svenska påföljdssystemet.
Däremot har vi lagar mot folkrättsbrott och brott mot mänskligheten. Ett antal personer har i Sverige dömts för brott mot mänskligheten.
Problemet är alltså inte i att den svenska lagstiftningen brister. Problemet är delvis att det handlar om svårutredda brott som begåtts i områden med dåliga förutsättningar för samarbete med lokal polis. Men framför allt har brotten haft för låg prioritet och Krigsbrottskommissionen, som ansvarar för utredningar av folkmord och folkrättsbrott har för knappa resurser och för klen bemanning.
Detsamma gäller Internationella åklagarkammaren som är specialiserad på ärenden som rör krigsförbrytelser. Terroristerna som återvänder till Sverige kan och ska straffas utan att vi köpslår med medborgarskapet.
Elisabet Lann
AKTUELLT. ”Vi ska inte urholka papparollen”
AKTUELLT. Enligt ett lagförslag från regeringens utredare ska singelkvinnor i Sverige få rätt att skaffa barn genom assisterad befruktning, (insemination). Lagen är tänkt att träda i kraft från och med nästa år. Kristdemokraterna säger nej till en sådan lag.
Barnkonventionen säger nej
– Från vårt parti vill vi inte vara med och urholka pappornas betydelse, eller barns rätt till sina föräldrar, säger Emma Henriksson som är Kristdemokraternas talesperson i familjepolitiska frågor.
I radioprogrammet, ”Människor och tro”, säger hon att barnets intressen och rättigheter måste få stå i centrum, när det gäller frågan om assisterad befruktning för singelkvinnor i Sverige.
Emma Henriksson säger sig samtidigt förstå att det kan uppstå en intressekonflikt i frågan. Dels handlar det om att det kan upplevas som en tragedi att vara ofrivilligt barnlös, dels måste man respektera att barn har rätt att få uppfostras av sina föräldrar så långt det är möjligt.
– Ett samhälle ska inte medverka till att barnet tas i från sin pappa, säger hon.
Två kolliderande regelverk
Emma Henriksson delar också riksdagsledamot Tuve Skånbergs, KD, uppfattning, då han skriver i Dagen att regeringens inseminationsförslag står i motsats till det Barnkonventionen står för.
– Den föreslagna lagstiftningen om assisterad befruktning för singelkvinnor strider mot konventionens krav om att barnets bästa ska få komma i främsta rummet.
Tuve Skånberg menar att regeringen försätter svenska domstolar och myndigheter i en situation med två kolliderande regelverk.
– Det är uppenbart att genom lagförslaget om assisterad befruktning för singelkvinnor får barnet inte rätt till ”att från sin födelse, så långt det är möjligt, få vetskap om sina föräldrar och bli omvårdat av dem.” Barnet fråntas rätten att få vetskap om sin far och få omvårdnad också av honom. Därmed har inte barnets bästa kommit i främsta rummet vid lagstiftningen, säger Tuve Skånberg.
Kritik mot regeringens förslag
Martin Tunström skriver i en ledare i Barometern att kritiken mot förslaget om assisterad befruktning har varit mycket hård.
– Socialstyrelsen och Sveriges kommuner och landsting, kräver att prövningen av en kvinna som ska göra en assisterad befruktning måste vara lika hård som för de som vill adoptera ett barn. Där görs det ju en omfattande utredning av socialnämnden som avser: ekonomi, sociala sammanhang, arbete och bostad. Även Psykologförbundet vill se en bred prövning av den blivande föräldern, skriver Martin Tunström.
Åker utomlands
I dag har ofrivilligt barnlösa gifta par och sambopar rätt till assisterad befruktning inom svensk hälso- och sjukvård. Regeringen bedömer att det är cirka åttahundra singelkvinnor som reser utomlands och får assisterad befruktning. Det är därför man tagit fram ett nytt lagförslag.
Tommy Wiberg
Veckans ledare och aktuell artikel:
Ledare: En aktiv opposition som driver sina frågor
Aktuellt: Vinster behövs för utveckling
Klicka på omslaget! (kräver prenumeration och inloggning)
LEDARE.En aktiv opposition som driver sina frågor
Landet måste styras, konstaterar Löfven. För att styra landet måste man ha stöd – så fungerar det i parlamentariska demokratier.
LEDARE. Sveriges regering har inte en majoritet bakom sig i riksdagen. I många frågor är det tvärtom så att en majoritet är emot den politiska linje som socialdemokraterna och miljöpartiet gemensamt kommer fram till.
Därför duggar det tätt av riksdagsbeslut som går regeringen emot. Sedan regeringen Löfven tillträdde har drygt hundra tillkännagivanden kommit från riksdagen, som i praktiken betyder att riksdagen ger regeringen instruktioner.
Det tycker inte statsministern om. Tvärtom kallar han miljön i den riksdag som han inte har majoritetsstöd i för gnällig. Han menar att riksdagens majoritet håller på med någon typ av spel och att oppositionen sitter i ett hörn, istället för att vara med och forma politiken. För omvärlden ter det sig möjligen som precis tvärtom – som en aktiv opposition som driver sina frågor framåt.
Löfven höjer konfliktnivån
Löfvens utsträckta hand – med en inbjudan om samarbete – ter sig sitta på en allt för kort arm. Det är svårt att spekulera i varför statsministern – varje gång han öppnar munnen – väljer att höja konfliktnivån i förhållande till Allianspartierna.
Än så länge, från valrörelsen till idag, har den utsträckta handen aldrig följts av en retorik som sluter upp bakom en ambition att få till stånd samförståndslösningar.
Kanske beror det på det enkla faktum att Löfven, liksom finansminister Andersson, aldrig suttit i riksdagen. Antalet personliga känningar inom Alliansen är antagligen få och kunskapen om hur man egentligen får andra partier på gott humör låg.
En sak som är säker är att ett ständigt hamrande på oppositionens förslag knappast gör oppositionen mer samarbetsvillig. Än mindre när regeringen lägger starkt ideologiskt präglade förslag – så som stopp för vårdvalet – eller tillsätter utredningar ämnade att sätta punkt för människors valfrihet i välfärdstjänsterna.
Riksdagen är inte problemet
Landet måste styras, konstaterar Löfven. Det äger förstås sin riktighet. Men för att styra måste man ha stöd – så fungerar det i parlamentariska demokratier – och sist vi kollade var Sverige en sådan.
Den som saknar stöd, men ändå vill styra, gör kanske klokast i att upphöra med retoriska grepp som bäst passar i en valrörelse. Den som vill bjuda in med övertygelse har alternativet att identifiera sina motståndares hjärtefrågor och erkänna dem som viktiga. Tala om motståndarnas önskemål som rimliga. Bjuda in till en kompromiss.
Ingenting av det har vi ännu sett, med undantag för samtalen som ledde fram till Decemberöverenskommelsen. Visserligen en insikt om och ett erkännande av motståndarnas önskemål som kom fyra år för sent och i dagsläget mest gynnar sittande regering. Men ändå.
Det duger inte av en statsminister att kräva en passiv opposition. Klarar man inte att själv hitta vägar för att lägga förslag som kan vinna en majoritet i riksdagen, är det kanhända inte riksdagen som är problemet.
Henrik G Ehrenberg
AKTUELLT. Vinster behövs för utveckling
Det är som om vi gått i ide, säger VD för omsorgsföretaget Vårdstyrkan. Bankerna vågar inte låna ut och företagen vågar inte expandera.
AKTUELLT. Marita Eerola är VD för omsorgsföretaget Vårdstyrkan, och driver Allégården i Täby, ett särskilt boende med plats för 58 personer, några är par som bor tillsammans. För henne och hennes nätverkskolleger i Välfärdens grupp 8 har regeringens beslut om att begränsa vinstmöjligheterna i välfärdsföretag inneburit en stor osäkerhet för framtiden.
– Man svänger hit och dit,
ibland ska det vara inga vinster alls,
ibland ett visst uttag på insatt kapital. Och man vill inte ha in riskkapital. Men det behövs i alla branscher.
Hon berättar att det i dag är svårt att få banklån, vilket drabbat en kollega som vill överlåta verksamheten på nästa generation.
– Bankerna vill inte låna ut till företag som inte går med vinst. De vill ju ha tillbaka sina pengar.
Ingen uppskattning
Marita Eerola tycker inte att småföretagare får den uppskattning för sitt engagemang som de är värda.
– Jag hade inget stort kapital att sätta in. Jag hade mitt liv, min hälsa, mitt engagemang och mitt hem som jag pantsatte. Man satsar kropp och själ men ska inte få ha någon avkastning.
– Samtidigt säger de att vill ha kvar den engagerade lilla företagaren. Det går inte ihop.
– Jag tar inte ut marknadsmässig lön, och det är si och så med pensionsinbetalningar. Men företaget blir som en bebis.
– Vårt önskemål är tre procent i vinst men dit når vi inte.
Marita Eerola säger att det inte går att argumentera med hur det ser ut i verkligheten när man ska argumentera mot en ideologi, och en dröm om att ”så här skulle jag vilja att det var.” Så som Vänstern argumenterar.
– Det går inte att mötas, säger hon. Det är som att de tycker att vi ska tillbaka till Florence Nightingale.
Vad händer med Allégården om vinstförbudet blir en realitet?
– Jag vill ju expandera och ge de äldre ett bra liv, på mitt sätt, och bidra till en förbättring i hela branschen. Vi påverkar ju varandra.
– Vi har inte sämre arbetsmiljö, inte lägre bemanning, inte lägre löner. Vi kostar inte mer än kommunala boenden. Det måste vara kvaliteten som räknas.
Marita Eerola tycker att det är synd att kommunal verksamhet inte kan vara lika flexibel som en privat och berättar om när hon tog över chefskapet för en sådan med uppdraget att vända minus till plus. Hon fick med sig personalstyrkan och de lyckades. Hon ville göra något roligt med personalen som uppskattning, en liten resa. Hon fick nej från högre ort.
”Så kan vi inte göra, inga andra får göra så”. Men de reste ändå.
– Det fick jag käka upp många gånger, det var inte okej, säger hon.
Hemsjukvård som extra
Marita Eerola driver också hemtjänstföretag i dag och erbjuder hemvård till kunderna, på sjuksköterskenivå. De slipper ta sig till vårdcentral.
– Det hade aldrig gått i kommunal regi. Det kostar oss, men vi erbjuder tjänsten för att vi tycker att det är viktigt, säger hon.
Maria Wilhelmson
Veckans ledare och aktuell artikel:
Ledare: Lokal, regional, nationell och internationell nivå
Aktuellt: Nytt härbärge riktar sig specifikt till romer
Klicka på omslaget! (kräver prenumeration och inloggning)
LEDARE.Lokal, regional, nationell och internationell nivå
Regeringen har öppnat för att fortsätta med fler ”Hallandslösningar” i regionfrågan. Det kan fungera som ett första steg.
LEDARE. Subsidiaritetsprincipen tar upp frågan om hur samhället bör vara organiserat och på vilken nivå makten ska ligga. Kristdemokraterna eftersträvar att beslut ska fattas på lägsta möjliga ändamålsenliga nivå. Men hur ändamålsenlig är själva nivån? Är det skillnad på kommun och kommun?
Några spännande observationer på temat. Den så kallade Ansvarskommittén kom 2007 med förslag om hur man skulle kunna stärka den regionala nivån. Alliansregeringen sa OK till försöket med Västra Götaland och Skåne. Två nya, stora och starka regioner. Och så blev Gotland med 57 000 invånare, och Halland med 310 000 invånare egna regioner. Vi har tidigare på ledarplats satt frågetecken hur samma lagstiftning ska kunna gälla för regioner med så enormt heterogena regionbildningar.
I Danmark genomfördes en kommunreform 2007, där kriteriet var minst 30 000 invånare i den nya kommunen. Norska regeringen har helt nyligen föreslagit en liknande reform, där 428 norska kommuner kan bli 100 med minst 20 000 invånare. Finland lär vara på väg mot en liknande reform.
Unikt i Värmland
Och så något mer oväntat: I Värmland har Handelskammaren prioriterat att driva tre frågor: Kompetensförsörjning och infrastrukturfrågor står på de flesta av landets elva handelskamrars dagordning. Men i Värmland är man unika att ha med kommunsammanslagningar som en tredje punkt. En näringslivsorganisation som driver på denna administrativa fråga.
Vi vet också att invånarantalet spelar roll. Det kan till exempel handla om de företag som letar efter nya städer att etablera sig i, och som enbart tittar på kommuner med över 100 000 invånare. I dag finns ingen sådan kommun i Värmland, konstaterar Handelskammaren.
Fler ”Hallandslösningar”
Färre kommuner och större lokala arbetsmarknadsregioner ökar tillgången till kompetens. Större kommuner ger en tyngre röst och ökade finansiella muskler, vilket är viktigt när vi exempelvis konkurrerar om nationella infrastrukturpengar.
Sverige har genomgått tre landsomfattande kommunreformer, 1863, 1952 och 1971. Däremellan har kommuner också delats eller lagts samman. Sedan 1980 har tre kommundelningar genomförts. I dag finns det fem kommuner där kommundelning diskuteras: Tullinge, Skogås-Trångsund, Järna-Vårdinge, Torshälla samt Torslanda. Fyra har hållit folkomröstning. Men kravet på kommundelningar bygger inte samma tillväxtanalys som företagen i Värmland gjort.
Regeringen har öppnat för att fortsätta med fler
”Hallandslösningar” i regionfrågan. Det kan fungera som ett första steg, men det är först när riksdagen närmar sig Ansvarskommitténs intentioner som någon förändring av vardagen för människor och företag kommer synas. Sveriges nästa kommunreform kommer säkert inom tio år.
För att kunna leva upp till subsidiaritetsprincipens grunder måste vi ha starka organisationer på lokal, regional, nationell och internationell nivå. De två första nivåerna har för stor bredd på styrkeförhållandena. Då kommer kraven på förstatligande som ett brev på posten. Vi behöver väl bara säga skolan och vården
.
Thord Andersson
AKTUELLT. Nytt härbärge riktar sig specifikt till romer
Stockholms stad samarbetar med Filadelfiakyrkan föra att ge EU-migranter rätt till övernattning under fem nätter.
REPORTAGE. Vid årets början kunde Stockholms stad räkna till 44 bosättningar på trottoarer och under viadukter, i parker och i skogsområden, där omkring 500 hitresta EU-migranter hade slagit läger. Förra året fanns det 17 stycken, enligt SvD.
Svensk lag gäller alla
– Det är rätt att avhysa olagliga bosättningar. Svensk lag gäller i Sverige för alla som vistas här. Vi kan omöjligt ha parallella lagsystem beroende på människors ursprung, säger Erik Slottner, KD.
– Däremot välkomnar jag de sociala insatser som många församlingar och frivilligorganisationer gör. De ska ha en stor beundran för sitt arbete.
Han anser också att långsiktiga lösningen finns i hemländerna. Där kan man hjälpa till att bygga upp fungerande institutioner och frivilligorganisationer kan hjälpa till att skapa ett värdigt liv.
– Det är en utsatt grupp människor vi har att göra med, men den utsattheten kan inte lösas på svenska gator. Sverige tar ett stort ansvar med att hjälpa utsatta genom att ha en generös flyktingpolitik. Den politiken ska vi stå fast vid och försvara. Men därutöver kan vi inte ha ett eget socialsystem för personer som saknar asylskäl, säger Erik Slottner.
Stockholm stad saknar budget
Veronica Wolgast Karlberg är projektledare på socialförvaltningen i Stockholm stad och berättar att staden just nu arbetar med att lindra den akuta nöden som finns, men att man inte kan erbjuda en långsiktig lösning.
Vad finns det i dag för budget i Stockholms stad för att lösa frågan med EU-migranter?
– Det är en fråga som ständigt utvecklas och det finns i dag ingen sammanställning som jag kan dela med mig av, säger hon.
Stockholms stad arbetar i dag enligt ett 16-punkts program där man löser saker via socialjouren samt ger bidrag från Socialnämnden till frivilligorganisationer som ska erbjuda nattplatser samt dagverksamhet.
– Sedan har vi kostnader för avhysningar, säger Veronica Wolgast Karlberg och berättar att det snart kommer en strategi och ett program för hur staden ska arbeta med frågor som rör EU-migranterna.
2,4 miljoner till Filadelfiakyrkan
Filadelfiakyrkan i Stockholm driver i dag det största härbärget i staden för EU-migranter och har från mars till december i år fått 2,4 miljoner kronor av Stockholm stad för sitt härbärge.
– Vi startade projekt ”Vinternatt” med 12 övernattningsplatser för EU-migranter 2013, säger Sören Eskilsson vice föreståndare på Filadelfiakyrkan och berättar att 2014 utökade de antalet platser till 16 stycken.
Det är fyra organisationer som samarbetat kring projekt ”Vinternatt”: Frälsningsarmén, Stadsmissionen, Convictus och Filadelfiakyrkan – tillsammans med Stockholm stad.
Hur finansierade ni det hela?
– Vi fick söka bidrag för drift och lokalkostnad hos Stockholm stad, säger Sören Eskilsson.
I vintras frågade Stockholm stad om Filadelfiakyrkan kunde bedriva en utökad verksamhet året om, i stället för bara under vintern.
– I en lokal på Slakthusområdet har vi nu startat upp en året-runt-verksamhet med 50 platser, som riktar sig enbart till EU-migranter, säger han.
Måste legitimera sig
Verksamheten bedrivs enligt bestämda riktlinjer över vilka öppettider som gäller samt vilka som ska erbjudas plats. Människor erbjuds övernattning under fem nätter. Efter två nätter någon annanstans kan de ansöka om plats fem nätter igen. För att vara säkra på att det endast är EU-migranter som vill övernatta, så måste de visa upp pass eller legitimation så att de kan visa att de är berättigade till en plats.
Romerna är prioritet ett
Vad händer med andra hemlösa som kommer och vill få en övernattningsplats?
– Prioritet inom Stockholms stad är grupper och familjer som är från den romska kulturen i Rumänien.
Alla romer som vill övernatta erbjuds att sova familjevis i egna rum.
– Vi tycker att det är viktigt att bemöta det kulturella behovet att de vill bo med sin familj, säger han.
När du säger familj handlar det då om barn också?
– Nej vi har inga barn i Stockholm, säger Sören Eskilsson.
Enligt en artikel i SvD är en anledning till att romerna i Stockholm inte har med sig barn, är att det inte tillåtet för familjer att låta barnen bo i bilar eller tält. I artikeln står det att socialtjänsten agerar direkt om de upptäcker att romerna har barn med sig:
Upptäcks barn som bor i tältläger eller bilar när stadens EU-team kommer, den grupp vid Socialförvaltningen som arbetar med gruppen fattiga EU-migranter, kopplas socialtjänsten in. Familjen erbjuds en biljett för att åka hem. Väljer man ändå att stanna övervägs möjligheten att omhänderta barnen.
– Barn som sover i bil eller tält får inte förekomma i Stockholm. Det här vet de som vistas här. ”Barnen har vi lämnat hemma”, säger de direkt när vi kommer, vi behöver inte ens fråga längre, säger Robert Dragan, från EU-gruppen”, enligt artikeln i SvD.
I Göteborg där man erbjuder plats i förskola och skolan för romska barn, är det många EU-migranter som har barn med sig. Göteborgs stad har även skjutit till en halv miljon kronor för att erbjuda platser för EU-migranter där de kan ställa upp sina husvagnar.
Konstaterad tuberkulos
Trångboddhet och undermåliga bostäder ökar risken för smittsamma sjukdomar och Stockholm stad har nyligen avhyst en större bosättning av EU-migranter i Högdalen, trots att en av romerna där konstaterats ha tuberkulos, tbc.
Har det här gjort att ni i Filadelfiakyrkan har förändrat något i ert sätt att arbeta?
– Vår personal är uppmärksam på om personer visar symptom och vi samarbetar med Läkare i världen som kan bistå med rådgivning, säger Sören Eskilsson.
Läkare skyldiga spåra smittade
Anders Tegnell på Smittskyddsinstitutet är medveten om att det finns några konstaterade fall av tuberkulos bland romerna, men säger samtidigt att det inte är särskilt vanligt.
Hur kan man spåra smittade personer och vilken anmälningsskyldighet finns det?
– Det är bara inom vården som Smittskyddslagen gäller. Om en läkare kommer i kontakt med en person som har en konstaterad smitta så har man en skyldighet att försöka spåra andra smittade. Frivilligorganisationer och andra har inga sådana skyldigheter, säger Anders Tegnell.
Om en EU-migrant visar sig ha tuberkulos har den personen rätt till gratis sjukvård och mediciner i Sverige. Är det en variant som kräver livstidsmedicinering så ansvarar Sverige för mediciner och sjukvård så länge EU-migranten i fråga vistas i landet.
Ingen vet hur länge de stannar
Enligt regeringens nationella samordnare för utsatta EES-medborgare, Martin Valfridsson, så vet man i dag inte hur länge EU-migranterna vistas i landet.
– Vi registrerar inte människor som kommer hit och ingen kontroll över inresa eller utresa i landet, säger han och berättar vidare att han just nu arbetar med att ta fram en rapport över EU-migranternas situation som ska presenteras 1 februari 2016.
Verksamheten i Filadelfiakyrkan bedrivs av volontärsteam. 19.30 samlas volontärsteamet och förbereder kvällsmaten.
– Vid 21.00-tiden öppnar härbärget och incheckningen börjar. Alla erbjuds en möjlighet att duscha, får hygienartiklar och rena underkläder, säger Sören Eskilsson.
Vissa kvällar erbjuder man även möjlighet till tolk för att samtala och erbjuda rådgivning till de boende.
– Sedan vid 23.00-tiden så släcker vi ner och 06.00 tänds det upp och gästerna får frukost. Vid 7-tiden stänger man härbärget.
Härbärget har 5–6 anställda och 1–2 personer som arbetar varje natt. Allt som allt handlar det om 150 volontärer à 14 team som arbetar enligt ett rullande 14-dagarsschema 19.30-21.00. En personal är vaken hela natten och 1–2 personer sover över som bakjour.
Omsorg här och hjälp där
– Vår tanke är omsorg här och hjälpa där. Därför samarbetar vi med Life and Light som bedriver socialt arbete sedan 20 år i Rumänien, säger han.
Hjälparbetet för romerna i hemlandet handlar om tre saker:
Barnen ska erbjudas skolgång
En bostad värdig namnet
Möjlighet till arbete och egen försörjning.
Madeleine Lidman
Veckans ledare och aktuell artikel:
Ledare: Människors samveten är samhällets grundpelare
Aktuellt: ”Vi står mer enade än på mycket länge”
Klicka på omslaget! (kräver prenumeration och inloggning)
LEDARE.Människors samveten är samhällets grundpelare
Att vi följer lagen gör oss inte omedelbart till goda medmänniskor. För det behöver vi också låta samvetet tala och våga lyda dess röst.
LEDARE. ”Människors samveten är samhällets grundpelare.” Så avslutar Reinhold Fahlbeck, professor emeritus i juridik, en debattartikel om samvetsfrihet. Det är en radikal tanke i en tid då människor skyr det dåliga samvetet som pesten.
Istället för att utgöra en oumbärlig ledsagare i livet har det degraderats till en glädjedödande företeelse som ska motas bort med egoboost och självpepp. Så kan vi följa minsta motståndets lag i trygg förvissning om att vad som är rätt och fel regleras i lag. Så länge vi följer lagen, arbetsbeskrivningen och gör som vi blivit tillsagda kan vi vara säkra på att stå utan skuld och ansvar.
Goda medmänniskor
Att lag och rätt ska byggas på etik och moral upplevs nog rimligt för de flesta. Men det innebär naturligtvis inte att alla handlingar som inte bryter mot lagen är moraliskt riktiga. Att vi följer lagen gör oss inte omedelbart till goda medmänniskor. För det behöver vi också låta samvetet tala och våga lyda dess röst.
Samvetsbegreppet kommer inte till sin rätt när vi pratar om våra ostädade hem eller för mycket sötsaker i vardagen. Vi måste släppa in samvetet i de stora och viktiga frågorna tillsammans med en så obehaglig sak som skuld och ånger. Samvetet hör ihop med vår förmåga att uppfatta och handla utifrån vad som är gott och ont, rätt och fel.
Människors förmåga, men också vilja, att uppfatta och handla utifrån vad som är moraliskt rätt är naturligtvis helt avgörande i det goda samhällsbygget. För var och en som tror att det finns allmängiltiga goda värden borde det vara självklart att människor ska uppmuntras att lyssna till, inte döva, sina samveten. Med den utgångspunkten är inte heller tanken om samvetsfrihet särskilt kontroversiell.
Kollektivt endimensionellt tunnelseende
Dock verkar samvetets samband med skuld skapa nervositet. Om man dessutom kopplar dessa obekväma ting till något som är så opratbart som abort lamslås en viktig diskussion totalt av kollektivt endimensionellt tunnelseende.
En kvinna som väljer att få en abort utförd ska inte riskera att möta personal som känner att arbetsuppgiften strider mot det egna samvetet. Säger sjukvårdsministern. Nej, så kan man ju tänka. Men då kanske vårdgivarna till och med kan tycka att det är bra att personal i vissa fall kan tilldelas andra arbetsuppgifter än just sådana som de av samvetsskäl önskar avstå?
Inte enligt en massiv majoritet av proffstyckare och politiker. De anser att man inte får hysa några som helst samvetsbetänkligheter kring att medverka vid aborter oavsett orsaker eller omständigheter. Och om man ändå är så medeltida ondskefull att man gör det så får man byta jobb. Annars är aborträtten hotad.
Aborträtten är inte hotad i Sverige. Kvinnans rätt att själv besluta om att fullfölja eller avsluta en graviditet under den första tiden har ett näst intill enhälligt stöd. Däremot är samvetet hotat. Det är mycket allvarligt. Ty ”människors samveten är samhällets grundpelare.”
Elisabet Lann
AKTUELLT. Ukraina behöver mer stöd från väst
AKTUELLT. Kristdemokraternas europaparlamentariker Lars Adaktusson har besökt Kiev och östra Ukraina. Syftet med resan var att som ledamot i EU-parlamentets utrikesutskott få information om läget, politiskt och humanitärt, i landet.
Han säger att Ryssland och Ukraina, är stora frågor på dagordningen i Bryssel. Nästan varje vecka ligger det en eller flera frågor i ämnet på utrikesutskottets bord. Till exempel ska sanktionspolitiken mot Ryssland utvärderas under våren. Sanktionerna innebär att europeiska företag inte får låna ut pengar till statsägda ryska banker och inte lånefinansiera tre försvars- och energibolag. De riktas också mot ett hundratal enskilda personer, oligarker.
Fortsätt med sanktionerna
Lars Adaktusson säger att signalerna från ukrainarna han mötte under sin resa var entydiga: Se till att sanktionerna forsätter, att de byggs ut och att de är effektiva.
– Det finns EU-länder som är tveksamma till sanktionerna, som Grekland, men ett nytt beslut ska tas i ministerrådet, antagligen i juni., säger han.
På sin resa besökte Lars Adaktusson och hans två medarbetare från KD-kansliet i parlamentet huvudstaden Kiev, där man inte märkte så mycket av det militära läget.
Här träffade han representanter för president Poroshenkos parti, och företrädare för Kristdemokraternas systerparti. Det är ett relativt nybildat parti, sprunget ur en ungdomsrörelse. Partinamnet kan översättas med Demokratisk
allians, och partiet ställde upp i det senaste valet.
– Man kan säga att det är adjungerat till EPP, och det intressanta är att det samlar många unga människor och inte är belastat av det gamla korrupta systemet.
Svårt läge
Efter besöket i huvudstaden flög teamet 50 mil, till den näst största staden i östra Ukraina,
Kharkiv. Han träffade ukrainska militärer och frivilligsoldater.
– Det humanitära läget är svårt. Det är en dyster utveckling, Ryssland tillför hela tiden nya grupper av soldater och nytt materiel.
– Upprustningen pågår på båda sidor av gränsen mellan Ryssland och Ukraina. Man undrar hur det ska gå om Putin bestämmer sig för att gå vidare, säger han. Hur ska Ukraina kunna försvara sig?
I Kharkiv besökte han ett flyktingläger. Tusentals människor är internflyktingar i landet. Flera tusen till har dött under stridigheterna, och många skadades.
– Flyktingssituationen är allvarlig och ställer stora krav på regeringen i Kiev, med arbete och bostäder.
Här träffade Lars Adaktusson representanter för civilsamhälle och kyrkor, vilka gör stora insatser.
Vill bilda opinion
Han berättar att organisationerna även engagerar sig politiskt. De driver på för reformer och demokrati, och mot den omfattande korruptionen.
– Men det arbetet går sakta, långsammare än vad EU önskar, säger Lars Adaktusson.
Det är svårt i ett land där stenrika oligarker styr och påverkar enskilda politiker och partier för sina egna syften.
Ukraina och EU har tecknat det associationsavtal som den tidigare president Janukovytj vägrade att skriva under. I dag finns det en stabil majoritet i parlamentet för ett närmande till Europa.
Ett syfte med Lars Adaktussons besök i Ukraina är att samla information för att bilda opinion. Han vill att omvärlden ska engagera sig mer för Ukraina, humanitärt, ekonomiskt och militärt.
Maria Wilhelmson
Veckans ledare och aktuell artikel:
Ledare: Allt var bättre på Caremas tid
Aktuellt: ”Vi står mer enade än på mycket länge”
Klicka på omslaget! (kräver prenumeration och inloggning)
LEDARE.Allt var bättre på Caremas tid
Inte särskilt många medier intresserar sig för övergången av vård och omsorg från privat till kommunal regi.
LEDARE. ”Allt var bättre på Caremas tid. Allt. Skriv det!”
Uppmaningen riktades till Dalarnas Tidningar från anställda på ett kommunaliserat demensboende. Personalen hade gått igenom resan från kommunal drift, till enskild drift, och åter till kommunal. Oaktat hur den politiska debatten kring privat driven vård och omsorg ser ut, var personalen på boendet i Falun mer intresserade av sin vardag och omsorgens kvalitet, än om driftsform och spekulationer om rovdrift i välfärdssektorn.
Det är dock inte särskilt många medier som intresserar sig för övergången från privat till kommunal regi. I Falun krävdes det att ledarsidan gjorde ett besök för att personalens syn på förändringen skulle rapporteras om. Journalistkollektivet verkar ha bestämt sig för att utgångspunkten – det naturliga tillståndet – är att välfärdstjänster bedrivs i offentlig regi. Det rapporteras flitigt om kommande privatiseringar, om vinster för privata välfärdsbolag och om de politiker som är upprörda över ”vinstjakten”.
Tyst om ambitionen att minska valfriheten
Efter valet 2014 domineras kommuner och landsting av vänstern. I Stockholm, som kommit långt i arbetet med att erbjuda medborgarna olika alternativ inom den skattefinansierade verksamheten, har återkommunaliseringarna börjat. Trots att medierna domineras av stockholmsbaserade redaktioner, är det relativt tyst om ambitionen att minska valfriheten – och debatten om konsekvenserna för kvaliteten och servicen till medborgarna lyser med sin frånvaro. Det är lite konstigt.
Motståndet mot mångfald och valfrihet ser nämligen inte riktigt ut så som man skulle kunna få intryck av. När regeringen efter valet snabbt var ute och ville avskaffa obligatoriet för landsting att erbjuda vårdvalssystem, väntade den sig nog en promenaddebatt. Borgarna skulle gnöla, men vad mer kan man vänta?
När förslaget kom visade det sig dock att motståndet mot att avskaffa vårdvalet var kompakt. Läkarförbundet protesterade. Vårdförbundet ville inte ha tillbaka arbetsgivarnas monopol och ett system som inskränker patienternas rättigheter. Patientorganisationerna var kritiska.
Välfärdens kvalitet medialt ointressant
I botten finns en övertygelse om att patientens rätt till inflytande över vården är något gott, och att den riktigt viktiga frågan handlar om välfärdens kvalitet. Det verkar dock som att man måste vara anställd i vård och omsorg, eller organiserad patient, för att få perspektiv på frågan.
I dagsläget tycks medborgarna vara hänvisade till ledarsidan på Dalarnas Tidningar för en mer nyanserad bild av kvalitet, omsorg och driftsform. Liksom till politikens husorgan, Dagens Samhälle. Det är naturligtvis ett kvalitetsbevis för ledarsidan och Dagens Samhälle. Hur övriga redaktioner i landet tänker är höljt i dunkel. Att välfärdens kvalitet tycks vara av medialt ointresse är synnerligen deprimerande.
Henrik G Ehrenberg
AKTUELLT. ”Det krävs mer för att vi ska lyckas”
Acko Ankarberg Johansson förlorade kampen om partiledarposten, men fortsätter som Kristdemokraternas partisekreterare. Hon menar att det nu är viktigt att partiets politik uttrycks och levereras för att få fler röster.
INTERVJU. Kristdemokraternas partisekreterare heter även fortsättningsvis Acko Ankarberg Johansson. Hon tackade ja då hon fick frågan från Ebba Busch Thor om att fortsätta som partisekreterare.
Många undrar säkert hur ditt samarbete med KD:s nya partiledare Ebba Busch Thor kommer att fungera. Du förlorade ju kampen om partiledarposten till henne. Kommer det att på något sätt påverka ert samarbete?
–Nej, inte alls. Jag konstaterade tidigt att jag inte hade det stöd som krävdes för att bli vald till Kristdemokraternas partiledare, och meddelade därför valberedningen att jag inte längre stod till förfogande. Därför var jag inte med i slutrundan av partiledarvalet.
Hur gick det till då Ebba Busch Thor tog kontakt och frågade dig om du ville fortsätta som partisekreterare?
– Det var inte märkligt alls. Vi träffas ju ganska ofta.
Bestämde du dig direkt, eller behövde du ha betänketid?
– Naturligtvis tog jag mig tid och tänkte noga igenom hur jag ville ha det innan jag sa ja.
Funderade du någon gång på att sluta som partisekreterare?
– Nej. Men däremot sa jag rakt ut till alla att det alltid är en ny partiledning som bestämmer vem man vill ha som partisekreterare. Det har varit min hållning och det som gällt hela tiden, vilket jag även sagt offentligt.
Kommer din tid som partisekreterare med Ebba Busch Thor att skilja sig mot tiden med Göran Hägglund?
– Varje partiledare är en egen person och har ett eget arbetssätt, för att kunna utforma den politik man vill föra. Jag känner tillförsikt inför att få jobba tillsammans med Ebba Busch Thor, Jakob Forssmed och Emma Henriksson. Allt kommer att fungera väl och Ebba Busch Thor kommer att bli en utmärkt partiledare.
Under en intervju som jag gjorde med dig i januari 2013 sa du att det var viktigt för partiet att hitta rätt målgrupper bland väljarna, och att inte bolla med för många frågor samtidigt. Gäller samma strategi också fram till valet 2018, eller hur skulle du vilja beskriva er strategi.
– Vår valanalysgrupp sa att vi agerade rätt förra valet då vi vände oss till de väljare som vi trodde skulle rösta på oss. Vi skulle alltså inte inrikta oss på hela väljarkåren utan mer på vissa grupper. Samtidigt konstaterade man efter valet att det inte räckte. Vårt budskap till dem måste bli bättre och vi måste nå dem på ett sätt så att de också lägger sin röst på oss. Där kan vi konstatera att vi inte lyckades. Valanalysgruppen gav oss godkänt för den analys vi gjorde, men konstaterade samtidigt att det krävs mer för att vi ska lyckas i nästa val.
– Partistyrelsen uppgift blir nu därför att tillsammans med presidiet starta processen med att ta fram en strategi inför nästa val, vilket partifullmäktige beslutade i höstas.
Du har ju varit med rätt länge i partitoppen. Kommer din roll som erfaren rådgivare att få mer utrymme nu än tidigare?
– Jag tror att vi som är i ledande ställning kompletterar varandra väl. Sen har ju Ebba Busch Thor lång erfarenhet av att arbeta med både KDU och partiet. Men visst är det väl så att är man lite äldre så har man fler erfarenheter. Men det som gäller nu är att jobba som ett team som kompletterar varandra.
– Rikstinget har röstat fram en stark partistyrelse och enhälligt bestämt att Ebba Busch Thor ska vara kapten för skutan.
Vilken funktion har du på den skutan?
– Jag är partisekreterare och ska se till att skeppet körs lugnt och sansat.
Då är du kanske förste styrman?
– Vet inte. Jag kan inte alla termer för ledarskap på båtar.
Hur ser du på att partiledaren inte har en plats i riksdagen?
– Det har ju partiet varit medvetna om då man valde henne, så det är ju ingen överraskning. Och det har ju dessutom hänt andra partier tidigare.
– Under mandatperioden har vi en ordning som innebär att det är andra som företräder partiet i olika debatter.
Blir det KD:s gruppledare som tar debatterna i riksdagen?
– Det kommer partiledningen att titta på framöver. Budgetdebatterna företräds alltid av den ekonomisk politiske talespersonen. Sen ser man över hur man ska hantera partiledardebatterna. Hos de flesta partierna, där inte partiledaren suttit i riksdagen, har det varit gruppledaren som trätt in. Men det här kan varje parti själv bestämma om. Det är viktigt att komma ihåg att väljarnas möte med partiledaren oftare förekommer i miljöer utanför riksdagen, och inte så mycket i riksdagen.
Tycker du att Ebba Busch Thor har fått en bra start som partiledare?
– Ja, verkligen. Rikstinget blev riktigt bra. Det kändes skönt att både hon och presidiet valdes enhälligt. Det ger stadga åt det nya presidiet. Hon har även gjort bra ifrån sig i alla intervjuer. Inte minst i SVT:s partiledarutfrågning nyligen.
Men det har varit en del rubriker om högervridning och framför allt ett utspel om samvetsfrihet i samband med aborter?
– Ebba fick en fråga från Aftonbladet om hur hon ser på samvetsfrihet. Hon svarade på den och beskrev den linje som partiet har stått för under en längre tid. Så något utspel var det inte.
När ska KD:s opinionssiffror vända, och hur?
– De kommer inte att vända över en natt, som Ebba Busch Thor så riktigt sa i sitt rikstingstal.
– Vi har fått en utmärkt partiledare och nu gäller det att hela partiet bestämmer sig för att bli mer synliga, göra lite mer och delta i ännu fler debatter, så att politiken uttrycks och levereras på ett sånt sätt att människor röstar på oss. Det handlar om ett träget arbete fram till valet 2018.
I intervjun från 2013 frågade jag dig om du ville bli partiledare. Då svarade du att det kommer aldrig att ske. Det var nära att du fick äta upp det påståendet.
– Frågan blev aktuell för mig först när Göran Hägglund uppgav att han skulle sluta. Då först meddelade jag valberedningen att jag stod till förfogande. Om man går omkring och funderar på att bli partiledare tror jag man tappar fokus på det man ska göra.
Tommy Wiberg
Veckans ledare och aktuell artikel:
Ledare: Vardagsdrickandet lite mer accepterat
Aktuellt: ”Vi står mer enade än på mycket länge”
Klicka på omslaget! (kräver prenumeration och inloggning)
LEDARE.Skolan och högskolan bär allas vår framtid
Det är väl känt från forskningen om attityder till alkohol, att ju mindre alkohol man dricker, desto mer återhållsam syn på alkohol har man.
LEDARE. Tre större trender när det gäller inställningen till alkohol de senaste fem åren går att läsa ut i IQ:s alkoholindex: (IQ är ett fristående dotterbolag till Systembolaget AB, reds anm).
Inställningen till att dricka sig berusad i offentliga sammanhang – på restauranger eller på firmafest – har blivit klart mer restriktiv.
Färre anser att det är rätt och fler anser att det är fel. Attityden till att dricka sig berusad i privata sammanhang har inte förändrats på samma sätt. En mer flytande eller obestämd inställning till detta kan noteras.
Vardagsdrickande ökar och inställningen till det är i stor utsträckning tillåtande. Knappt var femte tycker att det är fel att dricka alkohol en vardag på restaurang.
Undersökningen visar att andelen som dricker alkohol flera gånger i veckan ökar i förhållande till andelen som dricker någon gång i veckan.
Yngre är mer måttfulla
Det behöver självklart inte vara ett problem att dricka lite grann då och då i vardagen, menar IQ:s vd Magnus Jägerskog. Men faran med en sådan normalisering av alkohol är att vi inte uppfattar de risker det kan innebära att dricka lite för ofta.
Svenskens attityd till berusning har alltså blivit mer återhållsam över femårsperioden. Generellt har yngre personer en betydligt mer tillåtande attityd till alkohol än äldre. Men det är ändå bland de unga som måttfullheten ökar mest.
Mellan könen är trenden att skillnaderna minskar men männens inställning till alkohol är fortfarande mer tillåtande än kvinnornas.
Det är också väl känt från forskningen om attityder till alkohol, att ju mindre alkohol man dricker, desto mer återhållsam syn på alkohol har man.
Systembolaget före Ikea
Systembolaget redovisar i sin kvartalsrapport nya toppnoteringar om stödet för bolaget. I rankingen Sustainable brand index intar Systembolaget toppositionen under socialt ansvarstagande, före Apoteket och Ikea.
Samtidigt ökar de kommersiella investeringarna i alkoholreklam till en ny rekordnivå på 1 376 miljoner kronor 2014. Kanske kan Konsumentverkets nya allmänna råd för marknadsföring av alkoholdryck till konsument, som trädde i kraft första mars, bromsa ökningen.
Det finns anledning att hålla ögonen på utvecklingen av vardagsdrickandet. Och på marknadskrafternas aggressiva annonsering att påverka våra attityder.
Mer pengar till forskning är ett viktigt steg i formandet av framtidens alkoholpolitik.
Thord Andersson
AKTUELLT. 200 köade i riksdagen för att tacka Göran Hägglund
Kön var lång då personer från olika politiska sammanhang radade upp sig i riksdagens sammanbindningsbana för att tacka Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund för hans 11 år som partiledare och 24 år i riksdagen. Under uppvaktningens två timmar fick han ta emot både presenter och uppmuntrande ord från över 200 personer.
AKTUELLT. – Den gåva som överraskade mig mest var nog den röda kavaj som jag fick av Folkpartiet, säger Göran Hägglund.
Kavajen överlämnades av Erik Ullenhag, Folkpartiets ekonomisk-politiske talesperson, då Hägglund i riksdagens sammanbindningsbana tog emot de 200 personer som ville gratulera honom för hans elva år som KD:s partiledare och 24 år i riksdagen.
Den röda kavajen fick Hägglund som ett minne av att han enligt egna beräkningar suttit på cirka 900 riksdagsgruppsmöten med sitt parti, och för att han dagarna före avskedskalaset skämtsamt sagt att hans kavaj på ishockeymanér borde hängas upp i riksdagens kammare. På baksidan av kavajen stod att läsa: ”Hägglund 900”, och på framsidans jackficka stod det ”Degerfors”.
Ett solklart MVG
– Jag ger Göran Hägglund ett solklart, mycket väl godkänt betyg för hans elva år som partiledare, sa hans blivande efterträdare Ebba Busch Thor. Hennes present till Hägglund var en gåva till Dr Mukweges arbete för utsatta kvinnor i Kongo.
Partikollegorna Stefan Attefall och Maria Larsson lämnade ett antal böcker och en resecheck för ”förslagsvis en resa tillsammans med hustrun mot ett valfritt mål”.
Vänsterpartiets ledare, Jonas Sjöstedt, kom också med en bok. Den handlade om design och inredning.
– Trots att vi ofta haft olika meningar i debatter respekterar jag Hägglund för hans självdistans, humor och ärlighet, sa Jonas Sjöstedt.
Liknar drottning Kristina
Även Kristdemokraternas förre partiledare Alf Svensson kom till sammanbindningsbanan.
Han hängde omsorgsfullt en medalj runt Hägglunds hals, med en bild på Sveriges drottning Kristina.
– Jag tycker de påminner om varandra. Hon var också beslutsam, intellektuell och visste vad hon ville, men regerade för kort tid, sa Alf Svensson.
Av Kristdemokraternas europaparlamentariker i Bryssel, Lars Adaktusson, fick Hägglund ett par manschettknappar.
Statsminister Stefan Löfven kom direkt från en utfrågning i konstitutionsutskottet och överlämnade ett presentkort att användas för framtida besök på Jönköpings konserthus.
Västerbottenost och tunnbröd
Av Centerpartiets ledare, Annie Lööf och förre partiledaren Maud Olofsson fick Hägglund en påse med texten: ”The best is yet to come”, fylld med Västerbottenost, tunnbröd och balsamvinäger.
Moderaternas partisekreterare Tomas Tobé och före detta arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson, gav Hägglund en bok.
Moderaten Tobias Billström gav honom en halsduk med Moderaterna-tryck.
Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin lämnade ett begagnat exemplar av Åsa Petersens bok, ”Bortom normen”.
Framtidsfunderingar
På frågan om vad Hägglund tänker göra i framtiden svarade han att han fått en del förfrågningar och anbud, men att han inte bestämt sig än.
– Det är nog bra att ta det lite lugnt ett tag framöver. Det hinner rinna mycket vatten under broarna innan ett beslut måste tas. Men en sak är helt klar. Det kommer definitivt inte bli ett jobb som har med politik att göra, sa Göran Hägglund.
Tommy Wiberg
Veckans ledare och aktuell artikel:
Ledare: Skolan och högskolan bär allas vår framtid
Aktuellt: ”Vi står mer enade än på mycket länge”
Klicka på omslaget! (kräver prenumeration och inloggning)
LEDARE.Skolan och högskolan bär allas vår framtid
Att läraren är en auktoritet med mer kunskap än eleven tycks kontroversiellt. Eleven ”kan själv”. Precis som femåringen.
LEDARE. Det förekommer att jag hummar lite vagt, men instämmande, när min femåring presenterar en teori om tillvarons beskaffenhet som har påtagliga brister. Oftast opponerar jag mig, det ska sägas, men ibland avslöjar femåringens röst att ett utbrott är nära. Och hur angelägen jag än är om barnens sanningssökande så finns det en gräns för hur många utbrott man orkar hantera på en dag.
När jag läser en rad artiklar i Axess Magasin på temat ”Växtvärk i den högre utbildningen” lovar jag mig själv att orka med lite fler utbrott. Vi behöver nämligen alla göra vad vi kan för att värna kunskap och värdet av bildning.
Att den svenska skolans brister ofelbart får konsekvenser för högskolan torde inte överraska någon. Bristande kunskaper efter avslutad grundskola och gymnasieutbildning ger naturligtvis sämre rustade studenter inom högre utbildning. Samtidigt har man byggt ut högskolan med fler platser, vilket leder till att studenter med sämre betyg och, oftast, sämre förutsättningar att klara studierna blir antagna. Dessutom har platsutbyggnaden delvis finansierats av färre föreläsningstimmar och mer självstudier.
Det är alltså en rad faktorer som tillsammans driver hela utbildningsväsendet i fel riktning. Redan för ett par år sedan slog ett antal historiker vid Uppsala och Linköpings universitet larm i en uppmärksammad debattartikel. De hade redan vant sig vid, och accepterat, att historiestudenterna saknade grundläggande kunskaper i historia. Men de kände sig manade att ”gå ut i offentligheten med ett veritabelt nödrop” då studenterna saknade det nödvändiga redskapet för att ens kunna tillgodogöra sig undervisningen – nämligen språket.
Käpprätt åt skogen
I nyss nämnda nummer av Axess bekräftar Ebba Lisberg Jensen, docent i humanekologi vid Malmö högskola samma allvarliga situation. Hon delar med sig av exempel på obegripliga formuleringar och egensnickrade ord. Hon menar att bristerna delvis beror på
läraryrkets devalvering, men också på att utvärderingar tycks ha blivit viktigare än kunskap. Att läraren är en auktoritet med mer kunskap än eleven tycks kontroversiellt. Eleven ”kan själv”. Precis som femåringen. Och de är mer intresserade av kunskapsmåtten – betygen – än av kunskap.
Politikernas, lärarnas och föräldrarnas klagan över den svenska skolan har varit så ihärdig under senare år att det är svårt att skymta något hopp någonstans i den massiva uppgivenheten. Men vi får inte ge upp. Skolan och högskolan bär trots allt allas vår framtid i sina händer. Så vad gör regeringen? Jo, den satsar på 6 500 nya utbildningsplatser inom komvux, folkhögskola, högskola och universitet. Vad blir nästa drag? Obligatorisk högskola? ”Alla ska med” i ett utbildningsväsende som är på väg käpprätt åt skogen.
Elisabet Lann
AKTUELLT. ”Vi står mer enade än på mycket länge”
Kampen om vem som ska leda Kristdemokraterna är över. Ebba Busch Thor har segrat och ställs nu inför utmaningen att formulera en politik som gör att partiet ökar sitt inflytande i Sverige.
INTERVJU. Om ett par dagar väljs Ebba Busch Thor till ny partiledare för det kristdemokratiska partiet. Hon efterträder därmed Göran Hägglund, som innehaft den posten de senaste tio åren.
Hur ser du på din roll som Kristdemokraternas nya partiledare?
– Jag tar mig an den rollen med stor entusiasm, men också med ödmjukhet. Jag har en stor kärlek till vårt parti och har många gånger, under mina år som aktiv i partiet, fascinerats av det ideella engagemang som finns bland våra medlemmar. Det är ett styrkebevis för KD att människor vill ge av sin tid, och ett bevis för att vi har en politisk värdegrund som berör och engagerar. Jag är också stolt över att få företräda kristdemokratin och kommer att kämpa för att våra idéer ska få större genomslag.
Vad tycker du är viktigast att jobba med för att ge KD en starkare profil i svensk politik?
– De samhällsutmaningar som människor diskuterar kring köksbord och fikabord på arbetsplatser är det frågor vi behöver se till att ha relevanta svar och lösningar för. Då krävs det att vi är beredda att förnya och utveckla vår egen politik, och göra den fast förankrad i våra värderingar. Nya utmaningar kräver en tydlig värderingskompass och nya svar.
Hur ska KD få fler röster i valet 2018? Ska partiet inrikta sig på missnöjda moderater?
– Vi ska rikta in oss på våra potentiella väljare. Det är tydligt att vi och våra väljare står mer till höger än till vänster i svensk politik. Det gör vi inte minst för att vi alltid lyfter fram att människan är unik. Därför säger vi nej till vänsterns ovanifrånlösningar som tvingar in människor i en och samma mall, istället för att ge enskilda, familjer företag och det civila samhället utrymme.
– Det kommer att krävas ett systematiskt och hårt arbete med målet att fler väljare ska se att vi har förslag som berör dagens samhällsutmaningar.
– Jag är övertygad att om många väljare efterlyser en politik som både ser samhällsutmaningarna och på ett klokt sätt tar sig an dem.
– Vi har en regering som gång på gång lägger förslag som begränsar människors frihet och som kommer med ovanifrånlösningar som pressar in människor i en samma mall istället för värna att människor är olika och unika. Ett exempel är signalerna från socialförsäkringsministern om att försämra föräldraförsäkringen, antingen genom att förkorta ledigheten, eller genom att begränsa möjligheten att ta ut obetalda dagar. Regeringen har inte barnen och familjernas bästa för ögonen. Med en regering som förklarat krig mot familjens valfrihet behövs den kristdemokratiska rösten mer än någonsin.
Hur ska KD ta tillbaka de väljare som lämnat partiet för andra partier? Till exempel missnöjda pensionärer som gått till Sverigedemokraterna.
– Vi kan konstatera att alla partier tappat väljare till SD, vilket inte är unikt för Kristdemokraterna. Som jag tidigare sa behöver vi prata mer om de utmaningar som människor ser och upplever. Det ska vi alltid göra utifrån vår kristna värdegrund. Vi kan inte blunda för den svåra situation som tusentals människor befinner sig där många avrättas, förföljs, eller fördrivs från sina hem på grund av att de är kristna, eller tillhör en annan minoritet. Vi har därför ett moraliskt ansvar att stödja människor på flykt. Samtidigt behöver vi lösningar på hur vi välkomnar människor in i det svenska samhället genom jobb och bostad.
Hur ser du på Alliansens möjligheter att vinna valet?
– Alliansen har goda förutsättningar att vinna nästa val, framför allt beroende på politiken. KD kommer att, tillsammans med
Alliansen, gå fram med förslag som ökar människors frihet, förbättrar välfärdens kvalité, som tar tag i integrationsutmaningen och ger förutsättningar för nya jobb.
Kan du tänka dig ett blocköverskridande samarbete?
– Vänsterregeringen lägger förslag som slår mot jobben, företagen, det civila samhället och mot familjers frihet. Den politiken står i total kontrast mot vårt partis politik, som i stället syftar till att bygga samhället underifrån. Kristdemokraterna kommer aldrig stödja en sådan politik. Däremot har vi pekat ut några enskilda områden, som till exempel försvar och
energi, där vi skulle behöva hitta lite närmare på långsiktiga blocköverskridande lösningar.
Hur ser du på Decemberöverenskommelsen?
– Jag har inga förslag eller ambitioner på att riva upp Decemberöverenskommelsen. Samtidigt upplever många väljare problem med den överenskommelsen, vilket är något vi måste ta på allvar och förhålla oss till. Jag har därför länge sagt att Kristdemokraterna bör lägga en egen budgetmotion i höst för att tydliggöra de politiska alternativen, vilket hela Alliansen också nu har lovat.
Du har sagt att du vill minska skatten för barnfamiljer. Hur vill du kommentera det?
– Jag anser att vi ska ta ytterligare steg för att öka familjens frihet. Att titta närmare på skattetrycket är ett sätt. Hushållsekonomin spelar också en viktig roll för människor möjligheter att forma sin vardag.
Hur ser Du på uppgiften att få samman partiet? Det verkar som om KD är inne i en generationsväxling.
– Vårt parti står mer enat än på mycket länge. Jag tror, precis som min företrädarte Göran Hägglund, att ett parti nu och då behöver nya ansikten och nya personer som kan komma in föra vidare det som andra har byggt upp. Vi ska vara stolta över vårt arv, över det arbete som tidigare generationer har utfört och dra lärdom av dem. I vårt parti finns utrymme för alla åldrar och jag vill ta vara på engagemanget från alla medlemmar, och givetvis också från dem som nu lämnar till exempel partistyrelsen.
Det har spekulerats i om Folkpartiets Jan Björklund kommer att ersättas av Birgitta Ohlsson. Hur ser du i så fall på en Allians med endast kvinnor i ledningen?
– Jag spekulerar inte i om andra partier kommer att byta partiledare. Att fler allianspartier nu får partiledare som är kvinnor är ett tydligt bevis för att kvotering inte är lösningen för jämställdheten.
– Vi står för en verklig jämställdhetskamp som inte betraktar människor utifrån kön utan istället lyfter fram egenskaper och kompetens.
Tommy Wiberg
Veckans ledare och aktuell artikel:
Ledare: Fira en ny partiledning och början på något nytt
Aktuellt: Kvinnor jobbar mer med Rut
Klicka på omslaget! (kräver prenumeration och inloggning)
LEDARE.Fira en ny partiledning och början på något nytt
I förslaget till presidium återfinns förnyelse, kommunikationsförmåga och erfarenhet från områden viktiga för ett parti som vill vara regeringsdugligt.
LEDARE. En ny partiledare – en ny tid. Ebba Busch Thors företrädare har alla satt sin specifika prägel på partiet. Och det kan nog sägas vara en förväntan om en fortsättning på den trenden som gett Ebba Busch Thor ett starkt mandat och ett enat parti. Ska man kort sammanfatta diskussionerna under partiets öppna nomineringsprocess så blir det detta: Vi vill ha den partiledare som bäst av alla kan kommunicera vad partiet står för!
I nomineringskommitténs förslag till presidium för Kristdemokraterna återfinns förnyelse, kommunikationsförmåga och erfarenhet från områden viktiga för ett parti som vill vara regeringsdugligt; kommunala myllan, regeringsansvar och arbetet att få ihop fyra partiers viljor för att vinna riksdagsmajoriteter. Partiet står med andra ord väl rustat vid vad som måste sägas vara ett generationsskifte.
Eftertankens kortlista
Det finns dock anledning att skicka med lite eftertanke till hela partiet inför kommande klang- och jubelfest. Partiledare kan inte göra jobbet ensamma! Så för vad det kan vara värt, en eftertankens kortlista:
1. En partilednings kommunikation – i både med- och motgång – måste ha sin fortsättning i samtal på gator och torg, i arbetsplatsernas fikarum och på lokaltidningens insändarsida. Runt om i landet finns hundratals kristdemokrater som ingår i den lokala partiledningen. Om opinionen ska gå partiets väg måste alla åka från rikstinget och hålla i den där känslan av gemenskap, självförtroende och framtidstro.
2. Om entusiastiska valarbetare vinns med idéer och idealism, vinns de flesta nya väljare med hjälp av relevanta och vardagsnära sakfrågor. Att luta sig tillbaka och tro att väljarna kommer om vi bara kommunicerar bättre är troligen kortsiktigt. Den sakpolitiska förnyelsen måste få gå som en orkan genom partidokumenten under de kommande två åren.
3. Sakpolitisk förnyelse går bäst hand i hand med ideologisk förankring och vitalisering. Partiet bör se till att ideologisk bildning och samtal blir en angelägenhet för hela partiet. I ett borgerligt landskap som domineras av tre liberala partier, finns alla möjligheter att hitta sakpolitisk förnyelse i det som gör kristdemokratin unik i svensk politik.
4. Låt alla medlemmar som vill vara med och diskutera politik. Partier har en tendens att fastna i det politiska hantverkets vardag – som lämnar lite plats åt alla de som saknar politiska uppdrag att diskutera samhällsförändring. Skapa sådana plattformar. Det bidrar till kunskap, politisk vitalisering och glada valarbetare.
5. Ge organisationsfrågorna det utrymme de förtjänar. Om Kristdemokraterna ska undvika att bli ett parti tomt på medlemmar och fyllt av proffstyckare måste organisation och arbetsformer förnyas. Det kräver både tankearbete, planering och hårt arbete.
Något att fundera över. Men fira först in en ny partiledning och med det början på något nytt.
Henrik G Ehrenberg
AKTUELLT. Kvinnor jobbar mer med Rut
Avsikten med Rut-reformen 2007 var att öka kvinnors möjlighet att delta i arbetslivet. En studie visar att gifta kvinnor som använt reformen arbetat mer och höjt sin årsinkomst.
REGERING. Med vänsterpartiernas vokabulär: Pig- och drängjobben ska bli färre. I alla fall vill regeringen i sin budget att tjänster som omfattas av Rut- och Rot-avdrag begränsas vid årsskiftet.
Den årliga maxsumman för Rut-avdraget för hushållstjänster ska sänkas för den som inte fyllt 65. För de som fyllt 65 år behålls maxtaket för avdraget på 50 000 kronor. För övriga sänks det till hälften.
När det gäller Rot så sänks avdraget för arbetskostnader från 50 procent till 30 procent.
Jobbar och tjänar mer
Det är många seniorer som använder Rut-avdraget för tjänster i hemmet. Även barnfamiljer är förtjusta i Rut-avdraget.
Men i och med begränsningen i Rut och Rot kan det återigen löna sig bättre för sjuksköterskan att jobba deltid för att hinna städa, eller att ta ledigt från jobbet och måla om garaget. Dessa alternativ är inte bra för samhällsekonomin. Det är bättre att sjuksköterskan tar hand om sjuka och målaren målar. Delar man med sig av fredagsstädningen kan någon annan få jobb och inkomst.
En ny studie visar att det lönar sig för till exempel en gift kvinnlig sjuksköterska att använda Rut-avdraget. Kvinnor generellt, och inte minst inom vården, arbetar oftare än män deltid. Men med köpta tjänster i hemmet ökar dessa kvinnor sin närvaro i yrkeslivet. Studieresultatet visar att gifta kvinnor har använt ungefär 60 procent av den tid som frigjorts till förvärvsarbete.
Dessutom visar studien att kvinnor som använt Rut ökat sin årsinkomst. Och ökad lön ger fler pensionspoäng, och antagligen påverkar även uppgången i arbetstid karriär- och valmöjligheterna i arbetslivet.
Ville minska svartjobben
För dem som utför hushållstjänsterna som kvalificerar till avdrag, kan arbetsmarknaden komma att krympa i och med regeringens förslag. Rut-avdraget har särskilt gynnat dem som är på väg in i arbetslivet, de unga och utlandsfödda. Dessutom är det en sektor som har gynnat kvinnligt företagande.
Den som har varit med några år minns hur det var före Rut och Rot, när det var nästan omöjligt att få vit städhjälp, eller en hantverkare som med kort varsel ställde upp vitt. Svartjobben gav varken försäkringar, pensionspoäng eller skattekronor till välfärdssystemen.
Avsikten med Rut-reformen 2007 var förutom att minska svartjobben och förbättra arbetsvillkoren för dem som arbetade inom hushållssektorn, att öka kvinnors möjligheter att kombinera familj och arbete. Med detta hoppades man utjämna könsskillnader på arbetsmarknaden.
Studien visar alltså att kvinnor i familjer som använder Rutavdraget arbetade fler timmar och höjde sin årsinkomst. När det gäller svartjobben ser man en mindre minskning, och fler vita arbetstillfällen ska ha skapats.
När det gäller jämställdheten kan författarna till studien, Karin Halldén och Anders Stenberg, inte säga hur reformen påverkat denna. Men de konstaterar att merparten av de som utför hushållsnära tjänster med Rut-avdrag är kvinnor.
Maria Wilhelmson
Veckans ledare och aktuell artikel:
Ledare: Namnfrågan behöver tas upp i förnyelsen
Aktuellt: Svårt att tala om alkohol
Klicka på omslaget! (kräver prenumeration och inloggning)
LEDARE.Namnfrågan behöver tas upp i förnyelsen
Efter 24 år i parlamentet och 11 år av dessa i regeringskansliet blir man ju ändå förvånad när Sveriges Television ger Göran Hägglund bibelfrågor i partiledarutfrågningen.
LEDARE. ”Jag får ofta upp Kristdemokraterna som mitt parti när jag gör test på webben. Men jag är ju inte medlem i Svenska kyrkan längre.”
I Kristdemokraternas förnyelsearbete behöver varje sten vändas på som gör att svensken inte vill ta en kristdemokratisk valsedel. Mannen från samtalet härom veckan är långt ifrån unik. Han är heller inte outbildad eller politiskt ointresserad.
Skeptiska till KD
Av och till möter vi människor med en skeptisk hållning till att KD skulle just vara ett särintresse för kyrkan. Här finns knappast nån kritik att partiledning och aktiva kristdemokrater på alla nivåer varit otydliga. Men ändå slår det inte rot.
Självklart bär partiet ansvar över hur bilden av partiet uppfattas.
Men efter 24 år i parlamentet och 11 år av dessa i regeringskansliet, blir man ju ändå förvånad när Sveriges Television ger Göran Hägglund bibelfrågor i partiledarutfrågningen.
Kanske var det menat som glimten i ögat, men det är svårt att se att Angela Merkel skulle kunna vara med om samma rond i tysk television.
Kristdemokraterna är i dag ett regeringsdugligt parti med ett heltäckande program. Ändå leder namnet på partiet en del väljare fel.
Ekvationen är förstås inte så enkel som att byta namn och sedan stiger opinionssiffrorna till 1998 års valresultat.
Men nya partiledningen bör ta med namnfrågan i förnyelsearbetet. Och i den kristdemokratiska rörelsen utöver världen finns det både bra och dåliga exempel på namnförändringar.
I andra partier har det varit epitet som Nya som satts till eller lagt till en slogan á la Framtidspartiet.
Innehållet är det bärande
Självklart är det politikens innehåll som är det bärande över tid men med valresultat som nu närmar sig riksdagsspärren måste nya partistyrelsen vända på många stenar. Namnfrågan är en sådan.
Thord Andersson
AKTUELLT. Svårt att tala om alkohol
Mottagningen för alkohol och hälsa har ett koncept som verkar passa kvinnor. 45
procent av de som söker vård är kvinnor.
AKTUELLT. På Riddargatan i Stockholm finns Mottagningen för alkohol och hälsa. Är man mellan 18 och 25 år finns på samma adress Livsstilsmottagningen, som också är en del av Beroendecentrum Stockholm.
Och ordet livsstilsförändring kan sägas vara ett nyckelord för den behandling som erbjuds, och den rådande inställningen till alkohol och till den som är alkoholberoende. Att man har en livsstil som inte är bra för hälsan, eller för det sociala livet och kan få hjälp att förändra den.
Här träffar jag överläkare Sven Wåhlin, som undviker att använda ord som alkoholist och missbruk. Det är inga medicinska termer, och har en negativ laddning. Att inte skuldbelägga den som söker hjälp är viktigt på mottagningen.
Svårt att tala om det
En anledning till att människor sällan är ärliga när en läkare frågar om alkoholvanor tror han beror på att man inte har ett tillräckligt förtroende för läkaren, så att man törs berätta om något så skamligt som att man har problem med alkoholen.
Att som läkare ta upp frågan om alkoholvanor kan också vara svårt, trots att alkohol kan vara bakomliggande orsak till många ohälsotillstånd, som högt blodtryck till exempel.
– Det gäller att ställa frågan så den inte känns integritetskränkande, säger Sven Wåhlin som har skrivit en bok om hur man som vårdgivare kan hantera dessa frågor: Alkohol – en fråga för oss i vården. (Studentlitteratur).
Sven Wåhlin kommenterar intervjun med Marianne på föregående uppslag. Det finns mycket i hennes berättelse som han känner igen från sina patienter. Till exempel att hon vet att hon dricker för mycket.
De flesta storkonsumenter vet om det, och kvinnor vet i större utsträckning än män exakt hur mycket de dricker.
Ingen föds alkoholberoende
Sven Wåhlin understryker att människor är olika och måste ta sig an sitt problem på det sätt som passar just dem.
– Ingen föds ju alkoholberoende, det är något man dricker sig till, säger han. Men man kan ha en genetik som gör att man lättare blir beroende.
Han säger att människor ofta är på det klara med vad de behöver för stöd. En del kan lära sig att dricka måttligt, andra måste sluta helt. För vissa blir det för påfrestande att dricka måttligt. Om tankarna hela tiden uppehåller sig kring den mängd alkohol man bestämt sig för att man får dricka, till exempel på en middag, blir det en lättnad att avstå helt.
Mottagningen på Riddargatan har funnits i fyra år och en utvärdering har börjat. Men Sven Wåhlin säger att intrycket är att man lyckas väl med behandlingarna.
Av någon anledning är 45 procent av patienterna kvinnor, trots att män som grupp fortfarande konsumerar mer alkohol. Kanske passar det kvinnor att söka sig till en mottagning där man talar i termer av livsstilsförändring och undviker skuldbeläggande, vilket kvinnor som dricker för mycket ofta utsätts för.
Kvinnor i yrkesför ålder dricker allt mer och samtidigt ökar sjukskrivningarna för psykisk ohälsa i samma grupp. Sven Wåhlin tror på ett samband.
– Kvinnor uppger oftare än män att de dricker för att slappna av, för få egen tid.
Men även om alkohol innebär avkoppling för stunden så ökar stresshormonerna när den går ut kroppen.
Maria Wilhelmson
Veckans ledare och aktuell artikel:
Ledare: Viljor och visioner som drar åt olika håll
Aktuellt: Maria Larsson ny hövding i Örebro
Klicka på omslaget! (kräver prenumeration och inloggning)
LEDARE.Viljor och visioner som drar åt olika håll
Låt oss visa varandra och Kristdemokraterna större respekt och omsorg än att dras med i intrigsökandet.
LEDARE. När Göran Hägglund aviserade sin avgång som partiledare var det sannolikt en och annan engagerad kristdemokrat som, med den förra partiledarstriden i färskt minne, fruktade en vår kantad av intriger, smutskastning och falangstrider. Det finns nämligen inom Kristdemokraterna, precis som i alla politiska partier och andra sammanslutningar av ofullkomliga människor, vissa spänningar. Viljor och visioner som drar åt lite olika håll. Det är ofrånkomligt och sannolikt nyttigt – även om det inte alltid känns så.
Om det finns flera kompetenta kandidater till partiledarposten slutar det ofelbart med att några tvingas se sin favoritkandidat kliva av eller förlora kampen. Det medför sannolikt besvikelse men måste inte innebära någon dramatik. Den öppna process som valberedningen tidigt presenterade skapade ett gott och hoppfullt klimat. Människor pläderade för istället för emot. Stämningen mellan kandidaterna framstod som god. När endast två kandidater återstod arrangerades uppskattade och välbesökta utfrågningar. Därefter valde den ene kandidaten att kliva av för att undvika strid och slitningar i partiet. Kvar som ensam kandidat fanns Ebba Busch Thor.
En renhårig nomineringsprocess
Istället för att bjuda på falangstrider inför öppen ridå kunde vi när nomineringstiden löpt ut konstatera att vi i vårt parti, tillsammans, hanterat en viktig nomineringsprocess renhårigt, öppet och snyggt med en hel del positiv mediebevakning på köpet. Personer som tidigare öppet stöttat någon av de kandidater som klivit av var genast ute och berömde, uppmuntrade och talade gott om valberedningens förslag. Fruktan för intriger såg ut att kunna arkiveras under kategorin ”saker jag oroat mig för i onödan”.
När denna text lämnas till tryck har dock ryktesspridning och hårda ord börjat cirkulera i sociala medier. Alla var nämligen inte nöjda med resten av valberedningens förslag. När denna text nått din brevlåda kan de upprörda känslorna ha lagt sig eller mångfaldigats. Att skriva om känsliga och aktuella ämnen som når mottagarna först efter en tid kräver särskild försiktighet. De senaste dagarnas upprörda utrop bland partivänner i sociala medier avslöjar ett behov av liknande villkor på Facebook.
Tänk om det jag skrev blev synligt i andras flöden först efter en vecka. Eller om det åtminstone tvingades passera ett filter av integritet och eftertänksamhet.
Avstå impulsstyrda utspel
Intriger förekom redan i de grekiska dramerna. Och den amerikanska TV-serien Glamour lär ha visats för miljontals människor i 130 länder i över 7 000 intrigspäckade avsnitt. Medierna trånar efter konflikter och konspirationer som kan hotta upp politikbevakningen. Låt oss visa varandra och partiet större respekt och omsorg än att dras med i intrigsökandet.
Om någon gör dig besviken. Prata med denne eller strunta i det. Anförtro dig åt en vän om du behöver. Men låt bli att blogga eller statusuppdatera på varje impuls av frustration eller besvikelse.
Elisabet Lann
AKTUELLT. Maria Larsson ny hövding i Örebro
AKTUELLT. Hon blir landshövding nummer 43 i Örebro län, sedan starten år 1634 – Maria Larsson,
tidigare kristdemokratisk riksdagsledamot från småländska Gnosjö och senast Barn- och äldreminister fram till valet 2014. Hon blir den andra kristdemokraten på denna post.
Förra veckan presenterade hon sig på anrika Örebro slott tillsammans med avgående landshövdingen sedan 2008, Rose-Marie Frebran, och länsrådet Kjell Unevik, som vikarierar på landshövdingestolen tills Maria Larsson installerar sig 4 maj.
Kalas på köpet
– Jag känner mig stolt och glad över att ha fått förtroendet att bli landshövding i ett fantastiskt län och jag ser fram emot att få flytta hit, sa Maria Larsson som noterade att hon får ett födelsedagskalas på köpet, då hon tillträder under det år då Örebro firar sitt 750-årsjubileum med en mängd arrangemang och begivenheter.
– Här har varit den starkaste tillväxten efter storstadsregionerna under senare år. Här finns också ett geografiskt läge som gör att man är ett logistiskt centrum, som kan utvecklas än mer. I dag fick jag lära mig att vi är en demografisk mittpunkt, vi har lika mycket befolkning på båda sidor, norr som söder.
Maria Larsson blir också myndighetschef för Länsstyrelsen i Örebro, både ett service-och myndighetsorgan.
Från hemkommunen Gnosjö tar hon med sig betydelsen av ett aktivt näringsliv med gott samarbete mellan företag och företagarorganisationer.
– I Gnosjö finns ingen vanlig jantelag. Den är omvänd: ”Kan han så kan jag!” Den inställningen, ett visst mått av kaxighet parat med ödmjukhet, tror jag är bra, sa hon.
Maria Larsson växte upp som bonddotter, blev lärare för att sedan under 16 år vara heltidspolitiker, från 2006 statsråd på Socialdepartementet. Från politiken tar hon med sig erfarenheter av frågor om tillväxt, näringsliv, arbetsmarknad och jämställdhet.
Många besök
När hon fick frågan att bli landshövding var det inte svårt att tacka ja och hon har gjort många besök i länet, som riksdagsledamot och minister.
Som sin företrädare vill hon fortsätta att ha ett öppet slott.
– Under hösten räknar jag med att besöka alla kommuner i länet. Min politiska erfarenhet, men också att ha jobbat med statlig förvaltning som ansvarigt statsråd, tror jag att jag kommer ha stor nytta av.
Andra kristdemokraten
Att hitta en balans mellan det lilla och det stora, den stora kommunen Örebro och de många mindre kommunerna är något hon också vill arbeta med.
Frågan hur det kommer sig att Maria Larsson blir den andra kristdemokraten på posten i ett starkt socialdemokratiskt fäste, tycker hon att regeringen är bäst lämpad att svara på.
Per Danielsson
Veckans ledare och aktuell artikel:
Ledare: Har lyckats reta upp både vän och fiende
Aktuellt: Ny partistyrelse föreslagen
Klicka på omslaget! (kräver prenumeration och inloggning)
LEDARE.Har lyckats reta upp både vän och fiende
För att ha inflytande måste man vara en del av det internationella samfundets olika processer.
LEDARE. Det brukar sägas att ett av diplomatins mest användbara ord är ”intressant”. Den som inte vill uttrycka en åsikt kan när som helst utbrista ”intressant!” istället för att hamna i pinsam och menande tystnad.
– Och här inne avrättar vi fångar, skördar deras organ, som vi sedan säljer på den internationella organmarknaden. Intressant! Ja, konceptet är lätt att förstå.
När den Rödgröna regeringen i februari deklarerade sin utrikespolitik muttrades det på sina håll i utrikespolitiska kretsar om att deklarationen kanske var diplomatisk i överkant. Man kan ana att regeringen inte ville reta upp allt för många inför prövningen av Sveriges kandidatur till FN:s säkerhetsråd. Det blev därför en relativt generell innehållsdeklaration, med formuleringar som få makthavare i världens regeringskanslier har anledning att bli särskilt upprörda över.
Därför är det förvånande att regeringen på kort tid lyckats reta upp både vän och fiende bland regeringschefer. Hemkallade ambassadörer, stopp för visum för svenska affärsmän och stoppade konferenstal är både omskrivna och omdebatterade exempel. Det är svårt att vara kritisk till att regeringen valde att säga upp Saudiavtalet. Problemet är väl i grunden att det inte skedde med särskilt stor diplomatisk fingertoppskänsla.
Ingen är emot
Det är lovvärt om Sverige pekar på brott mot mänskliga rättigheter. Höjer sin röst mot kapprustning. Förbannar terrorism och ISIS framfart i Syrien. Driver en hård och konsekvent linje inom EU för hur relationen till Ryssland ska hanteras. Ingen är emot.
Samtidigt är det bra om omvärlden förstår vem som är Sverigevän. Med vilka länder delar vi värdegemenskap? Vilka länder vill vi kroka arm med och i vilka internationella konflikter och på vilka problemområden ska vi vara med och vara konstruktiva möjliggörare?
Går det att säga upp ett samarbetsavtal utan att dra diskussionen i offentlig långbänk där ett land vari Sverige har andra strategiska intressen än militära känner att det kan ha relationer med oss utan att förlora ansiktet helt?
Hopp, finess och tydlighet saknas
Om man ska lyckas vara både tydlig och ha inflytande, måste man också klara den svåra konsten att vara diplomatisk. I alla fall om man inte har en avgörande vapenarsenal att skramla med. Diplomatins väsen handlar om att främja intressen – det må vara Sverige, miljö, fred eller skydd av mänskliga rättigheter som ska främjas – men för att lyckas måste man också bli hörd. Det är då det krävs ett visst mått av finess.
För att ha inflytande måste man vara en del av det internationella samfundets olika processer – även när de inkluderar regimer som man värderingsmässigt har väldigt lite gemensamt med. I alla fall så länge man tror att det finns hopp om det aktuella landets framtid.
Just nu verkar svensk diplomati sakna både hopp, finess och tydlighet.
Henrik Ehrenberg
AKTUELLT. Ny partistyrelse föreslagen
Ebba Busch Thor, Jakob Forssmed och Emma Henriksson. Så kan Kristdemokraternas ledartrio se ut om valberedningen får ja.
AKTUELLT. – Det är en glädje för valberedningen att kunna lägga fram ett förslag med så bra och kompetenta personer som vi anser ska leda partiet vidare framåt.
Så kommenterar valberedningens ordförande Chatrine Pålsson Ahlgren det enhälliga förslaget till Kristdemokraternas nya partistyrelse. Den ska väljas på det extra rikstinget, i Stockholm 25 april.
Som partiledare är som väntat och tidigare aviserat, Ebba Busch Thor, Uppsala, föreslagen.
Vid sin sida föreslås hon få
Jakob Forssmed, Sollentuna, som förste vice ordförande och Emma Henriksson, Nacka, som andre vice ordförande. Båda vice ordförandena är riksdagsledamöter och kommer att kunna ta partiledardebatterna i riksdagen då Ebba Busch Thor inte är riksdagsledamot.
I dag är Emma Henriksson partiets gruppledare och ordförande i socialutskottet. Jakob Forssmed är partiets ekonomisk-politiske talesperson med erfarehet från Alliansens samordningsarbete under åtta år i regeringsställning.
Lega ordinarie
Dagens förste vice ordförande
Maria Larsson har tidigare avsagt sig omval, och andra vice ordförande David Lega föreslås av valberedningen bli ordinarie ledamot.
Några föreslås fortsätta som ordinarie: Andreas Carlson,
Peter Kullgren, Monica Selin, Bengt Germundsson och Anders Sellström.
Flera i den nuvarande partistyrelsen har tackat nej till att ingå i den kommande styrelsen, och andra är nytillkomna namn i valberedningens förslag.
Nya namn som föreslås bli ordinarie är Aron Modig, Sofia Damm, Birgitta Sacrédeus och Annika
Eclund. Två kan gå från ersättarplats till ordinarie: Soledad Henriques och Caroline Szyber.
Av dagens ordinarie som inte velat fortsätta, eller där valberedningen valt att ersätta dem, är Ewa Sundkvist, Stefan Attefall, Robert Halef, Sofia Modigh och Ewa Samuelsson.
Tackat nej
Ersättare som föreslås fortsätta som ersättare: Michael Anefur, Lars Thunberg och Per Landgren.
Nya namn som ersättare är Irene Oscarsson, Stig Nyman, Erik Slottner och Behcet Barsom.
Ella Bohlin, som tidigare suttit i partistyrelsen, föreslås återkomma som ersättare. Johnny Kärkkinen, Sakarias Winberg och Thorbjörn Larsson är i dag ersättare men återfinns inte i valberedningens förslag.
Adaktusson inte med
Lars Adaktusson, europaparlamentariker för Kristdemokraterna, fanns med bland de nominerade till partiledarposten, men avböjde att kandidera. Han finns inte med i valberedningens förslag till ny partistyrelse.
Den 25 april ska rikstinget besluta. Efter nomineringar och pläderingar kommer först den nya partiledaren väljas och efter att denna hållit sitt första tal som ledare för Kristdemokraterna, kommer ledamöterna till partistyrelsen att väljas av ombuden.
Maria Wilhelmson
Veckans ledare och aktuell artikel:
Ledare: Strandskyddet ett kommunalt ansvar?
Aktuellt: Stöd i EU för fredad zon för kristna i Irak
Klicka på omslaget! (kräver prenumeration och inloggning)
LEDARE.Strandskyddet ett kommunalt ansvar?
Utökningen av strandskyddet sker utan att länsstyrelserna uppger tydliga skäl och regeringen är fortsatt tyst.
LEDARE. Sverige har drygt 42 000 mil stränder. Det motsvarar jordens omkrets gånger tio. Vid varje sjö, vattendrag och havskust har staten ett generellt byggstopp hundra meter från strandkanten.
De senaste åren har länsstyrelserna haft i uppdrag att förtydliga skälen för tidigare beslut om att utvidga vissa strandskydd till att gälla mer än 100 meter. Uppdraget har också varit att, vid behov, föreslå nya utökningar – men i så fall med tydliga motiveringar. Snart nog märkte många kommuner att länsstyrelserna gick på tvärs mot uppdraget. Många områden föreslogs istället att få så mycket som 300 meter strandskydd.
Tre sådana exempel är Länsstyrelsen i Västra Götaland som nu vill ha 300 meter strandskydd längs hela Bohusläns kust. I Södermanland har länsstyrelsen överlåtit åt flera kommuner att motbevisa varför det utökade skyddet inte behövs. Samma sak i Skellefteå där Länsstyrelsen ser det nödvändigt att utöka strandskyddet från 100 meter till 200 meter, utan motivering.
I höstas krävde Sveriges kommuner och landsting tillsammans med Lantbrukarnas riksförbund, Företagarna och Fastighetsägarna Sverige att regeringen skulle agera mot länsstyrelsernas utökade strandskydd. Men fortfarande är det tyst.
En död hand över många stora områden
Förbiser regeringen myndigheternas rättsosäkra agerande? undrar nu Sveriges kommuner och landstings, SKL, VD Håkan Sörman i en krönika. Utökningen av strandskyddet sker utan att länsstyrelserna uppger tydliga skäl, menar Sörman och är rädd för att det läggs en död hand över många stora områden.
Sveriges kommuner och landsting, SKL skrev redan i november till regeringen om att utökningen blir ett hinder för fastighetsägare och företagare som har verksamheter i områden där skyddet ska börja gälla. För kommunerna, inte minst på landsbygden, försämras möjligheterna att planera för nya bostäder kraftigt.
En överlevnadsfråga för många kommuner
Alliansregeringen genomförde 2009 förenklingar i strandskyddet för att öka landsbygdens möjlighet att locka till sig boenden. Bakom låg idén att hela Sverige ska leva och landsbygdens fördelar behöver bättre tas till vara på.
I riksdagen har bostadsminister Mehmet Kaplan (Mp) duckat helt för frågeställningen. I opposition motsatte sig Miljöpartiet alla former av ökade möjligheter att bygga strandnära. Den linjen fortsätter. Ingen ska få möjlighet att bygga nära någon av Sveriges alla strandkanter.
Den absoluta merparten av Sveriges strandlinje är skogsbeklädd, otillgänglig för allmänheten och obebyggd. Vettiga strandskyddsregler är en överlevnadsfråga för många kommuner. Men alla kommuner har inte en vettig länsstyrelse. I alla fall inte när det gäller frågan om strandskyddet. Kanske är det dags att kommunerna får ta över frågan om strandskyddet?
Thord Andersson
AKTUELLT. Stöd i EU för fredad zon för kristna i Irak
Safe Haven, alltså fredad zon, är något som kristdemokraterna Lars Adaktusson och Robert Halef arbetat hårt för. För att de fördrivna minoriteterna ska kunna återvända och den kulturella, etniska och religiösa mångfalden ska kunna leva vidare.
AKTUELLT. – Du kan inte förstå hur överväldigad och glad jag är. Äntligen, det är fantastiskt! Det säger Robert Halef, kristdemokratisk riksdagsledamot, efter att Europaparlamentet har beslutat att stödja förslaget om fredad zon för kristna folkgrupper, som kaldeer, syrianer och assyrier, på Nineveslätten i Irak.
Partikollegan Lars Adaktusson har drivit frågan i EU-parlamentet, så det är Kristdemokraternas förtjänst att frågan tagits upp och resolutionen fått stöd, trots initialt motstånd från gröna, liberala och socialdemokratiska partier.
I många år
Robert Halef är inne på sin andra mandatperiod i riksdagen, och har arbetat för en fredad zon på olika sätt sedan 2003, då USA med allierade invaderade Irak. På den tiden var han gruppledare för KD i Södertälje dit många irakier tagit sin tillflykt.
Robert Halef är syrian och kom till Sverige från Turkiet som ung. Hans idé om fredad zon har inspirerats av det kurdiska självstyret. Han säger att politik handlar mycket om lobbying, skaffa vänner och skapa nätverk, och det har han gjort. För tre år sedan träffade han den kurdiska presidenten, andra politiker och kyrkoledare och framförde budskapet att dessa borde stötta kravet på en fredad zon. Det sa de ja till och även att de skulle ta upp frågan med regeringen i Bagdad.
Halef har också fått stöd från flera europeiska ambassadörer i Sverige, liksom från USA:s ambassadör.
Rädda kristendomen
För ett par månader sedan besökte Robert Halef tillsammans med Lars Adaktusson staden
Erbil i norra Irak. Hit har många fördrivna kristna tagit sin tillflykt, omkring 200 000 av de flera hundra tusen som flytt. Här sa politiker och kyrkoledare till de svenska besökarna att det som kan rädda kristendomen kvar i Irak är en fredad zon. De underströk vikten av att behålla den mosaik av olika
etniciteter och religioner som finns i regionen. Man vill inte förlora sina minoriteter och ett viktigt kulturarv.
Viktig valfråga
För Lars Adaktusson var förföljelsen av kristna i världen och hur man ska kunna motarbeta förföljelsen, en viktig fråga i valrörelsen till Europaparlamentet. Den har han aktualiserat som parlamentariker.
Europaparlamentet har visserligen återkommande uppmärksammat förföljelsen av religiösa minoriteter i Mellanöstern, men Lars Adaktusson kommenterar att det skett för sent. Socialdemokrater, gröna partier och liberaler har agerat bromsklossar.
– När en rapport initierad av min partigrupp EPP behandlades i april 2014 var ambitionen att få till stånd en bred partipolitisk samling bakom en text där religionsförföljelsen i världen aktualiserades. Socialdemokrater och liberaler gjorde dock gemensam sak och stoppade det ursprungliga betänkandet – med motiveringen att kristna specifikt nämndes i texten, skriver han på sociala medier, och beklagar att rapporten var rejält urvattnad när den senare antogs.
Insåg till sist problemet
När Europaparlamentet i september 2014 skulle anta en resolution fick Lars Adaktusson gehör i sin partigrupp, EPP, för förslaget om en fredad zon. Förslaget kom in i EPP:s förslag till resolution.
I förhandlingen med de andra partigrupperna motsatte sig de gröna, socialdemokraterna och liberalerna skrivningen.
Men inför sessionen i mars 2015 tog Lars Adaktusson återigen upp förslaget om fredade zoner så att det fanns med i EPP:s förslag till resolution.
– Glädjande nog har fler grupper nu insett att flyktingsituationen i norra Irak är akut; de gröna och EU-kritiska EFDD har ändrat sig och stod denna gång bakom förslaget, och föreslår en fredad zon för kaldéer, assyrier och syrianer och andra minoriteter på Nineveslätten.
Kristna soldater utbildas
Man understryker också behovet av samarbete med de regionala och lokala skyddsstyrkor som strider mot IS, såsom Syriac Military Council.
Just nu utbildas ett tusental unga kristna av peshmerga, den kurdiska armén, för att kunna strida mot IS.
Även FN och europeiska länder kan bidra med skydd i framtida fredade zoner.
Den antagna resolutionen är inte bindande för EU:s medlemsstater.
–Men det faktum att Europaparlamentet, med parlamentariker från 28 länder, för första gången ställer sig bakom förslaget om en fredad zon i norra Irak är ett viktigt steg mot ett förverkligande, så att människor som tvingats fly ska kunna återvända till sina hem och leva i en fristad där de kan känna sig trygga, kommenterar Lars Adaktusson.
Till FN:s säkerhetsråd
Nu vill han att frågan tas upp i FN:s säkerhetsråd och arbeta för att zonen förverkligas.
– Att resolutionen antagits har stort symboliskt värde för de som flytt. De förstår att man i
Europa bryr sig om deras mänskliga rättigheter, säger Robert Halef.
Maria Wilhelmson
Veckans ledare och aktuell artikel:
Ledare: Nyheterna i SVT ska också granskas
Aktuellt: Fria vårdvalet räddat
Klicka på omslaget! (kräver prenumeration och inloggning)
LEDARE.Nyheterna i SVT ska också granskas
SVT ska var opartiskt och sakligt men fjolårets valrörelse visar på motsatsen. Skildringen av svensk äldreomsorg stämmer inte med de äldres bild.
LEDARE. Under fjolårets valrörelse försökte de rödgröna partierna tillsammans med Sverigedemokraterna att frammana en känsla av allt var dåligt. Det mest anmärkningsvärda var när Jimmy Åkesson påstod att 15000 äldre svälter ihjäl. För detta påstående angreps han, det ansågs vara orimligt (och det var också). Men källan var SVT.
När detta medieföretag med egna ord ska presentera sig skriver man: ”SVT ska vara opartiskt och sakligt.” Vidare görs det gällande att utbudet ”präglas av demokratiska och humanistiska värden, folkbildningsambitioner”. Problemet är att SVT har svårt att leva upp till denna programförklaring. Valåret 2014 visade det från dess absoluta början till valrörelsens slutskede. SVT kom med påståenden om den svenska äldreomsorgen som antingen utgick från högst begränsade undersökningar eller enskilda fall.
Missvisande undersökning
I januari 2014 beställde SVT en Sifoundersökning som besvarades av cirka 1000 personer. Två tredjedelar svarade att de inte känner sig trygga med att åldras. Detta togs som intäkt för att äldreomsorgen i Sverige fungerar dåligt. Vad denna oro eller otrygghet bestod av klargjordes aldrig. Var det olusten inför klivet in i ålderdomen som gavs sig till känna i svaret? En omställning från arbetande till pensionär som i värsta fall innebär att den dagliga gemenskapen ersätts av lika påfallande ensamhet. Eller var det tanken på sjukdomar som kommer med en stigande ålder och som kan förändra livet totalt?
Förklaringen uteblev och SVT basunerade ut att ”bara två av 100 helt trygga med att åldras”. Klart är att undersökningen var missvisande eftersom det var inte enbart äldre som hade tillfrågats. Ändå lät man påskina motsatsen.
Först två dagar efter nyhetssändningen förtydligades denna uppgift på SVT:s hemsida, att de svarande var 18 år och uppåt. Hade SVT verkligen velat veta vad de äldre tycker om den vård och omsorg som de får, finns det uppgifter på detta.
Helt annat besked än från SVT
Alliansregeringen gav Socialstyrelsen i uppdrag att genomföra en undersökning där man frågade alla äldre med hemtjänst eller särskilt boende vad de tycker om äldreomsorgen. Detta påbörjades år 2008 och i den senaste undersökningen för 2014 svarade 130735 äldre. Resultatet är att nio av tio känner sig både trygga och nöjda med omsorgen. Siffrorna var till och med lite högre år 2013. Ett helt annat besked än från SVT.
Under kristdemokraten Maria Larssons åtta år som svensk äldreminister blev villkoren bättre för våra äldre. Förbättringarna som genomfördes framhåller OECD dessutom som föredömen att ta efter. Organisationen HelpAge International rankade år 2013 Sverige som världens bästa land att åldras i. Detta missade SVT i sin rapportering.
När nu diskussionen (återigen) förs om programutbudet i SVT och rollen för public service, får inte nyhetsförmedlingen glömmas bort. Ovanstående visar i bästa fall på stor okunskap. I värsta fall inslag av politiskt vinklade nyheter. Nyheterna i SVT måste granskas.
Marcus Jonsson
AKTUELLT. Fria vårdvalet räddat
RIKSDAG. Det obligatoriska fria vårdvalet i primärvården som infördes i Sverige under KD-ledare Göran Hägglunds tid som socialminister har hotats av den rödgröna regeringen och vänsterpartiet.
I nobember 2014 ville regeringen i en proposition ta bort skyldigheten för landsting att erbjuda vårdvalet. Sedan tog regeringen tillbaka förslaget. Man ville fortsätta att behandla frågan. Osäkerheten om ifall valfriheten skulle finnas kvar eller inte har gjort att ägarledda vårdenheter inte vågat satsa, och de som velat etablera sig har inte kunnat få banklån.
I Socialutskottet, där Emma Henriksson, Kristdemokraternas gruppledare, är ordförande, ville oppositionen i majoritet att riksdagen skulle uppmana regeringen att låta bli att lämna ett nytt lagförslag om att ta bort landstingens skyldighet att ha vårdval. I sitt ställningstagande skrev utskottet att vårdvalet inneburit en stor och positiv förändring för många människor vad gäller tillgänglighet och kvalitet.
Stafettläkare har blivit avsevärt färre, och fler kroniskt sjuka, och personer från socioekonomiskt svaga områden har haft lättare att söka vård, påpekade Barbro Westerholm, FP, i debatten i riksdagen.
För kort remisstid
Emma Henriksson underströk hur viktigt det är att få bestämma själv över var man vill söka vård, och var mycket kritisk till den korta remisstiden på regeringens lagförslag, 20 dagar, och att inga patientgrupper hade fått komma till tals.
Socialutskottet, förutom S, V och MP som reserverade sig, uppmanade regeringen i skarpa (men mer byråkratiska ordalag) att sluta upp med att besvära riksdagen med lagförslag som hotar det fria vårdvalet.
Utskottets förslag till beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen att regeringen ska avsluta beredningen av frågan som behandlades i den återkallade propositionen 2014/15:15 Upphävande av kravet på vårdvalssystem i primärvården och inte återkomma till riksdagen med lagförslag som innebär att landstingens skyldighet att ha vårdvalssystem inom primärvården upphävs.
Riksdagen gick på utskottets linje i voteringen. Det fria vårdvalet räddades kvar.
Veckans ledare och aktuell artikel:
Ledare: Vill vi verkligen ha den här debatten?
Aktuellt: Dags att nominera igen
Klicka på omslaget! (kräver prenumeration och inloggning)
LEDARE.Vill vi verkligen ha den här debatten?
Att lockas in på hatets och rasismens planhalva är det största misslyckandet av alla.
LEDARE. Fokus på biologiskt och kulturellt arv förenar allt fler, även om utgångspunkterna är diametralt olika. Vi tycks beskåda ett kollektivt haveri, där både personliga karaktärsdrag och ideologiska konflikter verkar irrelevanta. Frågan alla bör ställa sig är – vill vi verkligen ha den här debatten? På det här sättet?
Ett ljus i tunneln kunde anas i twitterstormen efter att SVT:s nyhetsredaktion gjort en genomgång av mångfalden i svenska bolagsstyrelser. Till genomgången valde SVT att lägga den illa genomtänkta hashtaggen #vitabolag. Saken gjordes inte bättre av att SVT i sin metodredovisning lät meddela att man i sin kartläggning bland annat tittat på fotografier. Hudfärgens betydelse hade plötsligt fått sin legitimitet på en av Sveriges största redaktioner.
Problemet är dock inte ett enskilt inslag i en nyhetssändning. Problemet är att fördämningarna tycks brista överallt i det offentliga samtalet. De som normalt sett kan förväntas inta en reflekterande position förmår antingen inte komma igenom bruset, eller sällar sig till den allt större grupp samhällsdebattörer som accepterat rasbegreppet som relevant, eller helt enkelt nöjer sig med att använda etnicitet eller underrepresentativitet som förklaringsmodell för samhällskonflikter.
Etnicitet eller klasstillhörighet
Kristdemokraterna vann efter Andra världskriget förtroende i Europa eftersom väljarna fått nog av ideologier som ställde människor mot varandra – vare sig konflikten baserades på etnicitet eller klasstillhörighet.
Europa behövde ett perspektiv där människor gick samman och arbetade för det gemensammas bästa. En idé om en samhällsutveckling där alla kunde vara vinnare – vare sig man var jude, katolik eller protestant – arbetstagare eller arbetsgivare.
I ett svenskt perspektiv år 2015 önskade man ett större fokus på det som förenar och vad som egentligen är det gemensamma framtidsprojektet. Och en större medvetenhet om vad politisk naivitet och politisk radikalism egentligen gör med både människor och samhälle.
Konsekvent människosyn
I Aftonbladet lyckades exempelvis Jan Guillou för lite sedan ställa hoten mot judar i konflikt med hoten mot muslimer. Man skulle kunna tänka sig att hoten i sig skulle förena både de som är hotade och det omgivande samhället. Istället sker debatten på de villkor som ställs upp av rasister och en intet ont anande gruppkampslogik.
Nazister och extremistiska islamister företräder värderingar som står i bjärt kontrast till en människosyn som ser varje person som unik och som bärare av ett okränkbart människovärde.
Vi som delar den senare människosynen måste hitta ett sätt att diskutera demokrati, rasism och främlingsfientlighet som är konsekvent med vår människosyn. Att lockas in på hatets och rasismens planhalva är det största misslyckandet av alla.
Henrik G Ehrenberg
AKTUELLT. Dags att nominera igen
Ebba Busch Thor, kommunalråd, eller Jakob Forssmed, riksdagsledamot, kommer att bli Kristdemokraternas nya partiordförande.
AKTUELLT. Så blev de bara två. Efter att först partisekreterare Acko Ankarberg Johansson, och sedan riksdagsledamot Penilla Gunther dragit tillbaka sina kandidaturer, och europaparlamentariker Lars Adaktusson efter en extra funderare vidhållit sitt nej, presenterade valberedningens ordförande två kandidater till posten som Kristdemokraternas partiledare: Ebba Busch Thor, kommunalråd, och Jakob Forssmed, riksdagsledamot.
Efter en kort presskonferens där båda berättade varför just de var lämpade att leda partiet i framtida utmaningar, gick de vidare till en träff med ett 90-tal kristdemokrater från landets 26 KD-distrikt. Efter att journalist Willy Silberstein lett en utfrågning av de båda, blev det kristdemokraternas tur att känna de båda kandidaterna på pulsen. Utfrågningarna hölls dock bakom stängda dörrar.
Senast 12 mars ska distrikten komma in med nya nomineringar, denna gång får distrikten bara nominera en person, inte flera. Därefter kommer valberedningen att överlägga, och antalet nomineringar är en av de faktorer man beaktar. Valberedningen har även ett antal kriterier som man går efter när man ska utse den man tycker är allra mest lämpad. Vilka dessa kriterier är håller valberedningen för sig själv.
Ny partistyrelse
Valberedningen ska även föreslå en helt ny partistyrelse.
På presskonferensen sa Jakob Forssmed att han tror att han har förutsättningar att driva en förnyelseagenda och göra Kristdemokraterna mer relevanta i svensk politik. Han vill arbeta för en stark svensk ekonomi med fler jobb, och för att KD ska fortsätta vara partiet med de bästa innovativa välfärdslösningarna.
Ebba Busch Thor sa att Sverige aldrig varit i så stort behov av en stark kristdemokratisk röst som i dag, och hon vill vara med och leda arbetet i striden mot politiska ovanifrånlösningar, och värna den enskilda människans rätt till självbestämmande, men också att det är viktigt att vi tar ansvar för våra medmänniskor.
Ingen av de båda kunde säga hur de ställer sig om de inte föreslås som partiledare, det vill säga om det då blir en kamp mellan dem på rikstinget 25 april.
Maria Wilhelmson
Veckans ledare och aktuell artikel:
Ledare: Mer fokus på förslag som gör skillnad
Aktuellt: ”Vårt parti behöver en ny profil”
Klicka på omslaget! (kräver prenumeration och inloggning)
LEDARE.Mer fokus på förslag som gör skillnad
Var femte KD-väljare svarar att partiledaren var mycket betydelsefull för deras partival i det senaste valet, vilket är lägre än för andra partier.
LEDARE. Kristdemokraternas valutvärderingsgrupp har borrat i frågeställningen efter supervalåret 2014 med EU-val samma år som riksdagsval, landstingsval och kommunval. Och kanske ännu mer varför inte fler svenskar röstade på partiet. Gruppen menar att i EU-valet var toppkandidaten Lars Adaktusson partiets största ”flöte” och levererade ett antal röster. I riksdagsvalet hade enskilda personer inte samma effekt. I rapporten visas på partiledarens sjunkande betydelse. En tydlig förändring över tid.
Vid valet 1998 och 2002 var Kristdemokraterna det parti som hade störst andel väljare som angav att partiledaren var mycket betydelsefull för deras val. Valet 2006, Göran Hägglunds första som partiledare, var Kristdemokraterna det parti med näst flest väljare som angav detta. Valet 2010 avvek Kristdemokraterna inte längre ur denna aspekt. I höstas uppgav drygt var femte KD-väljare att partiledaren var mycket betydelsefull för deras partival, vilket är lägre än genomsnittet om man jämför med andra partier.
Analysen är gjord på uppgifter ur de svenska vallokalundersökningar som utförs på uppdrag av SVT. 2014 fyllde 12 909 väljare i VALU-enkäten. Gruppen har också använt sig av Demoskops undersökning med 3 888 väljare. Syftet är att få veta mer om vem som röstade på Kristdemokraterna och även de som övervägde att rösta men tog ett annat partis valsedel. Gruppens slutsats: att partiet under valrörelser ska låta ”potentialfrågorna” ta större plats, även om de sker på ”hjärtefrågornas” bekostnad. Gruppen marknadsför att partiet måste klara av att politiskt stå på tre ben – hjärtefrågor, måstefrågor och potentialfrågor. ”Potentialfrågorna föll bort ju närmare valet vi kom, och några kontroversiella ’gamechangers’ som kunde agera snackisar vid väljarnas frukostbord släpptes inte inom ramen för potentialfrågorna. Partiet föll istället tillbaka till de bekväma hjärtefrågorna och satsade sin energi på det. Det räcker inte”.
Skillnad mot andra partier
Gruppen vill i kommande politiska utvecklingsarbete ha mer fokus på förslag som utgör en säljbar skillnad gentemot övriga partier. När partiet nu går in i en valprocess av ny partiledare och partistyrelse är uppgiften än större. Det handlar inte om att i första hitta skiljelinjerna, utan att hitta svar på människors frågor idag.
Skiljelinjerna finns. Men ibland känns det som att det krävs en enorm folkbildning av väljare i allmänhet, men media i synnerhet. Höger-vänster-skalan används som om engagemang för jämställdhet är vänster. Engagemang för företag är höger. Miljökampen är vänster. Försvarsfrågor höger.
Förenklingar i all ära, men de leder fel. Kristdemokrati handlar om förvaltarskapstanken som är radikal miljöpolitik, samhällsgemenskap som är långt större än välfärdsstat eller offentlig sektor, subsidiaritetsprincipen som ger inspiration att driva en vässad kamp mot ovanifrånperspektivet.
Civilsamhället behöver en renässans! Hur kan vi säkra att människor kan gå från utanförskap till en samhörighet? Hur ser företagens möjligheter ut på den lilla orten, men också i större städer? Hur får familjer och små gemenskaper livspusslet att gå ihop?
Men en förnyad samhällsdebatt, med tydliga svar och engagerade ledare på alla nivåer kommer fler att rösta på kristdemokraterna.
Thord Andersson
AKTUELLT. ”Vårt parti behöver en ny profil”
Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund uppmanade i sitt avskedstal på kommun- och landstingsdagarna i Örebro, sina partikamrater att fråga sig vad det är som hindrar Kristdemokraterna från att få ökad popularitet.
AKTUELLT. – I dag översköljs jag av vemodig saknad. Det är svårt att förstå att den här delen av mitt liv snart är över. Det kommer att bli svårt att lämna er.
Det sa en märkbart rörd Göran Hägglund då han höll sitt sista stora officiella tal som Kristdemokraternas partiledare, på partiets årligen återkommande kommun- och landstingsdagar i Örebro.
Stämningen bland de drygt 800 kristdemokraterna på kongresshallen Conventum var både förväntansfull och känsloladdad, då Göran Hägglund äntrade scenen till popgruppen Europes kända låt: ”The Final Countdown”.
Avslöjade en hemlighet
I inledningen av sitt tal blev Göran Hägglund mycket personlig då han uppmanade sina partikamrater att hitta nya, bättre och kreativa lösningar för partiet.
– Ni kommer att uppleva dagar som är svåra, men också många av de där bästa dagarna när Kristdemokraterna gör skillnad. Jag kommer att sakna att få dela de dagarna med er.
Sedan beskrev han hur han var med och bildade Allians för Sverige och avslöjade en hemlighet, som nog inte kändes speciellt hemlig för åhörarna.
– Jag kan avslöja att våra alliansvänner inte var direkt jublande glada när vi efter sega förhandlingar fick igenom vårdnadsbidraget. Men den frågan var och är viktig för oss. Det var inte för Kristdemokraternas skull som vi förhandlade fram vårdnadsbidraget. Det var för familjernas skull, sa han och fick en lång applåd.
Exempel på framgång
I sitt tal fortsatte han sedan att rada upp några av de politiska framgångar som han är stolt över att ha varit med och genomfört: Borttagandet av fastighetsskatten och gåvoskatten, införandet av kömiljarden, reformeringen av psykiatrin och ökningen av antalet apotek, läkare, sjuksköterskor och vårdcentraler.
– Mina vänner, ni är en del av Sveriges bästa och mest visionära sjukvårdsparti, sa Göran Hägglund.
Med anledning av det pågående samtalet, både inom och utanför partiet, om vem som kommer att ta över hans fallna mantel noterade Göran Hägglund att en förändring och förnyelse av partiet inte bara handlar om nya personer.
– Partiledarbytet blir ett sätt att väcka väljarnas intresse och kommer att ge en intern nystart. Men det räcker inte med nya personer. Kristdemokraternas politik måste förändras också. Vi vinner inte 2018 års val med den politik som vi 2014 förlorade med. Vårt parti behöver en ny profil. För om väljarna inte väljer oss, trots att vi har de bästa förslagen, måste vi fundera på vad vi kan göra bättre.
– Skrämmer vi bort folk? Är vi för tråkiga? Känner väljarna inte igen sig i vår beskrivning av vardagen? Pratar vi om rätt saker? Detta är frågor som vi måste ställa oss.
Nära till tårar
Som svar på de våldshandlingar som nästan dagligen utförs av olika terrorgrupper, sa Göran Hägglund:
– Hatet och hotet mot det judiska folket förpestar den europeiska luften. Nu måste alla demokratiska rörelser bli som en moralisk mur mot våldet och hatet. När det gäller antisemitismen, fascismen och den militanta islamismen, ska vi säga: Vi känner er och vet vad ni vill. Vi släpper aldrig fram er.
På de orden följde eftermiddagens i särklass längsta applåd.
Efter talet ropades Göran Hägglund upp på scenen två gånger och sågs då kämpa med att dra djupa andetag för att hålla tillbaka tårarna.
Tommy Wiberg
Veckans ledare och aktuell artikel:
Ledare: En ny partiledare bör lära av McDonald’s
Aktuellt: ”Det ska märkas att KD är i stan”
Klicka på omslaget! (kräver prenumeration och inloggning)
LEDARE.En ny partiledare bör lära av McDonald’s
När väljargrupper jagas framför sökande efter svar på samhällsutmaningar, slutar man tomhänt. Ett utbud som ska vara alla till lags fungerar inte.
LEDARE. Det går trögt för världens största snabbmatskedja. McDonald’s försäljning går sämre och gav därmed ett vinstresultat för fjolåret som är 15 procent lägre jämfört med år 2013. Allvaret framträder än tydligare i siffrorna för sista kvartalet där vinstminskningen är hela 21 procent. Siffrorna är nödvändigtvis inte intressanta för svenska politiker, men slutsatsen som dras av bolagsledningen bör politiker och partistrateger läsa.
Trenden att äta nyttig och mer hälsobetonad mat har inte lämnat menyn för hamburgerkedjan orörd. Tvärtom har McDonald’s anpassat sitt utbud och försökt locka kunderna med sallader som huvudmål och andra tillbehör än pommes frites.
Bevara grundtanken
I kampen om de hungriga och kostmedvetna har McDonald’s meny de senaste tio åren utvidgats med runt 100 produkter, skriver tidningen Washington Post. Problemen har därefter staplats på varandra. Kök har saknat det nödvändiga utrymmet för att tillreda det utökade antalet rätter. Bilköer har blivit längre för de som köper via McDrive då hela välja-beställa-tillaga-processen blivit mer komplicerad.
Viljan att behålla låga priser på ett begränsat och mindre påkostad utbud har tvingat fram en prisökning på andra delar av sortimentet med resultatet att färre köper dessa dyrare och mer tillagade alternativ. Matupplevelsen blir därefter, med följden att försäljningen och vinsten minskar. Slutsatsen är att minska på utbudet.
Det går inte att vara alla till lags.
Egentligen är detta en återgång till det som är själva framgången för McDonald’s. Den första restaurangen som bröderna Dick och Mac McDonald öppnade år 1940 hade ett stort utbud av maträtter och skiljde sig inte från mängden. Framgången kom åtta år senare. Då hade menyn rensats till nio produkter med hamburgaren i fokus och det var självservering. Man skapade ett vinnande koncept. En egen nisch.
Identifiera utmaningar och ge svar
McDonald’s visar att även ett framgångsrikt bolag med stor erfarenhet kan förlora sitt huvuduppdrag i jakten på bevarad maktbas och större framgång. Att partier inte är vaccinerade mot denna smitta visar varje valrörelse.
När väljargrupper jagas framför sökandet efter svar på stora samhällsutmaningar, slutar man tomhänt. Det spelar ingen roll om känslan är att väljarna är inom greppbart avstånd. Så länge partiet bara är utrustat med ett lockrop hörs inget annat än ett eko av andra och
måhända gamla läten.
Den kristdemokratiska ideologin ger dock förutsättningar till unika svar på frågor som alla brottas med. En ny partiledning bör därför först identifiera utmaningar, komma med lösningar på dem och presentera dessa. Detta bör partistrategerna tänka mer på än att tala om Kristdemokraternas omnämnda potential på tolv procent.
Det är lätt att stirra sig blind på större andelar så att man missar de uppnåbara målen. För ett parti som
ligger runt fyra procent är det en bedrift att dubbla stödet till åtta. Men en ökning med ett par procentenheter kan dock vara mer varaktig och dessutom ske utan att försöka vara alla till lags.
Marcus Jonsson
AKTUELLT. ”Det ska märkas att KD är i stan”
AKTUELLT. – Örebro fyller 750 år i år och det kommer naturligtvis att uppmärksammas på Kristdemokraternas kommun- och landstingsdagarna i Conventum här i Örebro. Men det viktigaste nu är att staden kommer att invaderas av många trevliga kristdemokrater, säger Ewa Sundkvist, distriktsordförande.
Arrangemanget tidigarelades
Det är som alltid ett krävande arbete att få till alla seminarier, föreläsare, lokaler, mat och fest. Men Tommy Bernevång, Kristdemokraternas kommun- och landstingspolitiske sekreterare, har som alla tidigare år lyckats planera och ordna allt på bästa sätt, trots att hela
arrangemanget tidigarelades.
Från Örebros håll har Marie Magnusson hållit i trådarna tillsammans med bland andra Sven-Erik Sahlén, Elin Enes och ett trettiotal frivilliga.
– Det jag själv ser fram emot är inledningen med valanalytikern Marcus Oscarsson från TV4. Han brukar vara intressant att lyssna på och det kan vara bra för honom att träffa en massa kristdemokrater. Sedan är naturligtvis Göran Hägglunds tal extra spännande på söndagen, eftersom det antagligen blir ett av hans sista riktigt stora tal till partiet. Vad vill han skicka med inför framtiden, säger Ewa.
Intressant upplägg
Årets kommun och landstingsdagar har ett intressant upplägg med seminarier kring ideologi, ledarskap och strategi, vilket kommer att kopplas ihop med de nämndinriktade seminarierna där ideologin får landa i det praktiska politiska arbetet.
– Middagen på lördagskvällen kommer att gästas av Jeremias Session Band, ett band med Staffan Ernestam i spetsen. Bandet spelar en mix av rock, pop, blues och folkvisa kombinerat med den för oss örebroare kände poeten Jeremias i Tröstlösa. På festen delar även tidningen Kristdemokraten ut priset till Årets Kristdemokrat, säger Ewa Sundkvist.
Under dagarna före 21–22 februari kommer det att vara mycket praktiskt som ska ordnas, men arbetsgruppen som håller i allt verkar ha läget under kontroll.
– Jag vill hälsa alla mycket välkomna till Örebro och hoppas att vi ska trivas. Tillsammans ska vi göra dagarna så bra de kan bli. Det ska märkas att det är många kristdemokrater i stan, säger Ewa Sundkvist.
Kommun- och landstingspolitiska rådets ordförande, Ewa Samuelsson, har i vanlig ordning ingått i den arbetsgrupp som har planerat dagarna i Örebro. Hon tycker att det är fantastiskt att så många kristdemokrater har hängt med i svängarna och kunnat boka om tiden då man fick tidigarelägga allt på grund av det utlysta och sedan inställda extravalet.
– Det visar att vi har en bas av människor i partiet som har ett genuint intresse för kommun- och landstingspolitiska frågor. Dagarna i Örebro kommer att bli ett bra tillfälle att träffas och sammansvetsas inför valet av en ny partiledare och se över hur vi i opposition kan lyfta fram KD:s frågor inför nästa val, säger Ewa Samuelsson.
Tommy Wiberg
Veckans ledare och aktuell artikel:
Ledare: Jämlikt inte liktydigt med likadant
Aktuellt: ”Vi måste våga sticka ut och ta mer plats”
Klicka på omslaget! (kräver prenumeration och inloggning)
LEDARE.Jämlikt inte liktydigt med likadant
Jämlik vård handlar inte om att alla får samma pryl – utan att så många som möjligt får den produkt som är bäst anpassad för den enskilde personen.
LEDARE. Just som man trodde att samhällsdebatten nått så långt att ”jämlikt” inte var liktydigt med ”likadant”, slår Statens medicinsk-etiska (Smer) råd till. I en ny rapport hävdar rådet att det uppstår etiska problem när en patient kan betala extra för att exempelvis få en hörapparat annan än den som landstingets centrallager erbjuder.
Tyvärr låter Smer låna sig till argument som vore de skjutna ur närmaste SSU-kanon. Grunden för svensk hälso- och sjukvård är att alla patienter ska få vård efter behov. Den som inte behöver isolering på sjukhus kan få dela rum med andra patienter. Den som behöver en ny ögonlins får en som vården bedömt är tillräckligt bra för att möta patientens behov. Den som behöver en hörapparat får en apparat som gör jobbet tillräckligt bra.
Om man har tilltro till att den bedömningen fungerar – och ingenting i Smers argumentation tyder på att de misstror vården på den punkten – kan privat medfinansiering av vården aldrig vara ett problem.
Bedömningen av vårdbehov tar nämligen inte hänsyn till allt. Som om jag inte gillar att dela rum med andra. Eller om jag vill kunna se lite bättre än vad som bedöms vara nödvändigt. Eller om jag vill ha en hörapparat med funktioner eller en design som vården inte tycker är helt nödvändig att betala för.
Vård på lika villkor
Smer menar att det uppstår ett problem sett ur begreppet ”vård på lika villkor” när medfinansiering erbjuds i vissa landsting, men inte i andra. Dock är ju problemet det omvända – att man i vissa landsting förvägras rätten att med egna pengar få en vård som passar en själv lite bättre än den av landstinget givna.
För väldigt många svenskar blir det en ekonomisk orimlighet om man ska betala hela kostnaden för att få ett bättre eller individanpassat hjälpmedel. Samtidigt har vården bedömt att man ska ha ett visst hjälpmedel till en viss kostnad.
Det finns inte några hållbara invändningar mot att man då får använda den bedömt rimliga kostnaden för att välja ett hjälpmedel efter eget tycke – men som kostar lite mer. Annat än att man ser varje olikhet mellan människor som orimlig – och att denna orimlighet på något vis blir än större om man har en diagnos.
Medfinansiering en självklarhet
Tittar man lite närmare på argumentationen visar det sig att det etiska problemet kanske egentligen inte alls rör sig om huruvida en medborgare kan få den hörapparat denne vill ha, utan om risken att andra medborgare börjar känna avund när de jämför sin egen till fullo landstingsfinansierade hörapparat med medpatientens till del finansierade apparat.
Jämlik vård handlar inte om att alla med nödvändighet får samma pryl – utan att så många som möjligt får den produkt som är bäst anpassad för den enskilde personen. Om en patient därutöver har synpunkter – och är villig att betala för att uppnå andra mål med sin behandling – måste medfinansiering ses som en självklar möjlighet.
Henrik Ehrenberg
AKTUELLT. ”Vi måste våga sticka ut och ta mer plats”
I valrörelsen 2014 saknade Kristdemokraternas medlemmar och valarbetare svar på frågor om integrationspolitiken. Det visar den valutvärdering som partiet gjort. I den konstateras också att den säljbara skillnaden, varför man ska välja just KD, istället för andra partier, var för liten.
REPORTAGE. En säljbar skillnad? Jakten på KD-väljare 2010–2014. Det är namnet på rapporten från Kristdemokraternas valutvärderingsgrupp. Rapporten har tagits fram på uppdrag av partistyrelsen. Tanken är att den ska fungera som ett underlag då Kristdemokraternas styrelse börjar snickra på hur man på bästa sätt ska nå väljarna i valet 2018.
Som underlag till rapporten finns en enkätundersökning med valarbetare och kandidater, som många valt att svara på, samt väljar- och opinionsstatistik.
Saknade integrationsfrågorna
Peter Kullgren, kommunalråd i Karlstad, har varit valutvärderingsgruppens ordförande. Han ser en tydlig skillnad i valet 2014 jämfört med valet 2010. Medan Kristdemokraterna för fyra år sedan fortfarande brottades med fördomar om partiet, har de frågorna inte alls varit dominerande i 2014 års valrörelse. En fråga som sticker ut är istället integrationspolitiken.
– I enkätsvaren är det tydligt att man som medlem i partiet, som valarbetare och kandidat, saknade relevanta svar i integrationspolitiken, berättar Peter Kullgren.
De utspel som Göran Hägglund gjort på området efter valet 2014 har fallit väl ut, anser utvärderingsgruppen och menar att partiet ska fortsätta att prioritera integrationsfrågorna.
Också den så kallade ”pensionärsskatten” hör till den fråga som medlemmarna anser agerade ”sänke” för partiet.
Varit självkritisk
Även om rapporten innehåller både ris och ros har valutvärderingsgruppen tvingat sig till att vara självkritisk, säger Peter Kullgren. Man konstaterar också att valresultatet bör dömas efter en trend. ”Pekar kurvan uppåt eller nedåt. Om den pekar nedåt i val efter val behöver något göras”.
I EU-valet i maj tog Kristdemokraternas toppkandidat Lars Adaktusson plats i Europaparlamentet. Valet av Lars Adaktusson som förstanamn och Ebba Busch Thor som andranamn föll väl ut. Men att det gick så pass bra för Kristdemokraterna, 5,9 procent, beror inte bara på kandidaterna, utan också på att partiet valde att ha en mer EU-kritisk hållning, jämfört med tidigare.
– Vi vacklade inte på att EU är viktigt och bra, men vi vågade också kritisera det som är dåligt. Det i kombination med att kandidaterna gjorde riktigt bra valrörelser, bidrog till framgången. Dessutom gjorde Moderaterna ett väldigt dåligt val, vilket påverkade till vår fördel, säger Peter Kullgren.
Krockade med S
När det gäller valen i september till kommuner, landsting/regioner och riksdagen var det olika frågor som gjorde att väljarna valde att lägga sin röst på KD. Frågan om förstatligande av landstingen, anses ha gynnat partiet i landstingsvalen. Medan frågor som familjepolitik, värdegrunden, skola/utbildning, taktiska skäl och den enskildes rätt att bestämma över sitt liv var andra områden som avgjorde valet av KD.
I partiorganisationen var man generellt nöjd med sådant som material, budskap och affischer. Valfilmen som rullade i TV tyckte man var sådär.
Temat barns och ungas uppväxtvillkor enade partiet, anser valutvärderingsgruppen,
– Men de politiska utspelen inom området uppfattades nog inte som rakt igenom konkreta. De innebar en för liten säljbar skillnad, säger Peter Kullgren.
Inte obetydlig del taktikröster
Till exempel drev KD frågan om mindre barngrupper i förskolan, något som även Socialdemokraterna satsade på.
– Där kan det ha blivit lite olyckligt att man pratade om samma sak som S och inte fick den här säljbara skillnaden gentemot människor som ser sig som borgerliga. Valundersökningarna visar att det är de borgerliga väljarna vi bör försöka locka, eftersom nästan inga rödgröna väljare rör sig till oss, och vi tappar inte till dem heller.
Av rapporten framgår också att Kristdemokraterna är det parti som har flest väljare som bestämmer sig sent i valrörelsen för att rösta på partiet. 43 procent av partiets väljare bestämde sig sista veckan, att jämföra med 34 procent av väljarkåren som helhet. Detta förklaras enligt Demoskops väljarundersökning av att KD har en icke obetydlig del som säger att de röstar på partiet av taktiska skäl.
– Vi behöver bli vassare för att människor inte ska rösta på oss av taktiska skäl, till exempel för att gynna Alliansen, utan för att man tycker att vi är bra, säger Peter Kullgren med betoning på ”vi”.
– Vi måste kunna ge väljarna sådana argument och förslag så att de lämnar det parti de röstade på förra gången och väljer oss, säger Kullgren och fortsätter:
– Många kan tycka att vi är vettiga och bra och säger att det är viktigt att vi är med. Men är vi så viktiga att man faktiskt röstar på oss, eller förlitar man sig på att andra gör det? Vi måste ha det som utgör den säljbara skillnaden.
Kristdemokraterna lockar fortfarande många äldre väljare, men för första gången på mycket länge ökade man bland förstagångsväljarna. Från två till fyra procent.
Ökar bland unga väljare
– Det är mycket bra och det bådar gott för framtiden. Fyra procent är inte särskilt långt från väljarna i allmänhet och så har det inte sett ut förut. Det är viktigt att titta på och att hålla i, säger Peter Kullgren.
Vad, konkret, behöver då göras för att locka fler väljare i valet 2018? Svaret på den frågan lämnar man åt partistyrelsen att ta tag i. Men man drar vissa slutsatser.
Det ena är att man aldrig får släppa basen som innehåller partiets hjärtefrågor. Bland annat sjukvård, familjepolitik och socialpolitik.
– Men vi kan inte stå barskrapade inom vissa politikområden. Vi måste ha en politik inom ekonomi, statsfinanser, tillväxt och sysselsättning, säger Peter Kullgren.
För det tredje ska man satsa på de frågor där man har potential. Det gäller rättsväsende, migration/integration, försvar och kriminalpolitik.
– Det är i potentialfrågorna vi måste våga sticka ut och ta lite mer plats.
Inför valet 2018 behöver Kristdemokraterna också sträva efter att få en mer mångfacetterad bild av partiet genom att på så sätt skapa nya kontaktytor. Det gäller inte minst i arbetet med att ta fram valsedlar. Partiet behöver också bli bättre på att hitta nya arenor där man kan marknadsföra sin politik.
Anneli Leijel
Veckans ledare och aktuell artikel:
Ledare: Företagsklimatet avgörs inte bara på riksnivå
Aktuellt: Hägglund lämnar även riksdagen
Klicka på omslaget! (kräver prenumeration och inloggning)
LEDARE.Företagsklimatet avgörs inte bara på riksnivå
I dagarna frågar Svenskt Näringsliv 67 000 företagare runt om i Sverige om det lokala företagsklimatet.
LEDARE. När företag växer skapas fler arbetstillfällen, mer skatteintäkter som bygger välfärd och en bättre kommun. Redan i dag genererar varje anställd i det privata näringslivet den skatteintäkt som betalar för ytterligare en halv anställd i den offentliga sektorn. Dessutom försörjer man ytterligare drygt två medborgare med utbildning, hälsovård och omsorg. Hur bra villkoren är för att driva företag avgörs genom lagstiftning i riksdagen och initiativ av regeringen.
Men företagsklimatet avgörs inte bara på riksnivå. I dagarna tillfrågar Svenskt Näringsliv 67 000 företagare runt om i Sverige om det lokala företagsklimatet. Enkätsvaren ligger till grund för den årliga ranking av kommunernas företagsklimat som organisationen gör.
Bästa företagarkommun
Syftet med rankingen är att visa var det är bäst att starta och driva företag i Sverige, menar Svenskt Näringsliv. Rankingen sätter fingret på en central fråga för vår gemensamma välfärd – hur gott klimat företagen har där de verkar. Genom ett genomtänkt och strategiskt arbete kan kommuner stiga i rankingen, men än viktigare förbättra klimatet och därmed stå bättre rustade att möta framtiden.
När det gäller kommunpolitikers attityd till företagande ligger Markaryd i framkant visar Svenskt Näringslivs ranking, år efter år. Kommunens starke man Bengt Germundsson, KD, förklarar varför: ”Attityden börjar alltid i toppen. Vi i kommunledningen måste gå före i arbetet med företagsklimatet och våga vara långsiktiga. Företagen ska verkligen känna att de är viktiga och att de betyder mycket för samhällsutvecklingen. Enligt Svenskt Näringsliv förväntar sig företagen av kommunens policydokument att de visar vägen för vad kommunen vill med sin näringslivspolitik. Att den har tydliga och mätbara mål.”
Ett varmare företagsklimat
Det är olika vikt på parametrarna i enkäten. Det sammanfattande omdömet via enkäten har tyngden 1/3. Andra parametrar är Kommunens service till företagen, Tillämpning av lagar och regler, Tillgång till kompetens, Infrastruktur och Tele/IT-nät, Kommunpoltikers attityd, Medias attityd plus en rad andra inspel.
Ett område är konkurrens från kommunen, där frågan beskriver i vilken utsträckning företagen anser att kommunens verksamheter tränger undan privat näringsverksamhet. Entreprenader visar andelen av den kommunala verksamheten som genom upphandling eller direktupphandling köps in från privata företag, föreningar och stiftelser, mätt i kronor av kommunens totala omsättning.
Vid 2014 års mätning blev det tre kommuner i Stockholmsregionen som tog pallplatserna. Solna är etta för sjunde året i rad, Sollentuna och Upplands Väsby har genom en uppåtgående trend hamnat på silver- respektive bronsplatsen. Av landets 290 kommuner är det bara åtta kommuner som når betyget bra vad gäller service till företagen. Längre fram i vår presenteras 2015 års mätning. Då bör kommunledningarna i de orter som får underkänt bjuda in över blockgränser för att forma en lokal politik med ett varmare företagsklimat.
Thord Andersson
AKTUELLT. Hägglund lämnar även riksdagen
AKTUELLT. Det var säkert både många kristdemokrater ute i landet och på partikansliet som satte förmiddagskaffet i halsen förra torsdagen, då Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund oannonserat aviserade sin avgång vid en välbesökt presskonferens i riksdagen.
Du var väldigt hemlighetsfull innan du avgick och höll på ett beslut som fattades i julhelgen efter samråd med familjen. Varför går du nu när du gjort flera framgångsrika utspel om integration?
– Någon gång måste man lämna en uppgift, och jag tycker att elva år räcker. Att jag avgår just nu beror på att jag vill ge min efterträdare en så lång startsträcka som möjligt, fram till valet 2018. Hade jag bestämt mig för att fortsätta hade min familj ställt upp på det. Det här är mitt eget beslut.
Kommer du att sitta kvar som riksdagsledamot för KD?
– Efter partiets extra riksting 25 april lämnar jag riksdagen för att ge plats för en ny person som kan få möjlighet att påverka vår politik.
Vad vill du ge för råd till din blivande efterträdare?
– Allt man gör måste bottna i den egna personligheten och en egen övertygelse. Sedan gäller det att ha goda rådgivare omkring sig som man kan bolla sina åsikter mot, både på nära håll och personer som kommer från helt andra sammanhang.
Kan du tänka dig att bli lokalpolitiker i Jönköping när du lämnat riksdagen?
– Det har jag inte tänkt på än. Nu fokuserar jag bara på att i lugn och ro klara mina åtaganden.
Har du fått något erbjudande om nytt jobb?
– Nej.
Räknar du med att få det?
– Ja, men nu tänker jag lägga ned all min kraft på att göra ett bra jobb tills en ny partiledare väljs. Och funderar inte på något nytt jobb förrän jag har slutfört mitt uppdrag som partiledare Detta anser jag vara en hederssak mot partiets medlemmar.
Vilka profilfrågor anser du att din efterträdare ska satsa på, för att dra fler röster till KD?
– Först och främst måste min
efterträdare fortsätta att satsa på integrationspolitiken. Här gäller det att utveckla en politik som bygger på att vi försöker hjälpa så många som möjligt som flyr undan krig och förföljelse.
– Sedan tror jag att partiets familjepolitik måste fortsätta utvecklas. För trots att det är många människor som gillar den har vi inte lyckats med att få det röststöd som behövs för att få upp familjefrågorna på agendan. I alla fall inte på det sätt som vi tycker att de förtjänar.
Som en röd tråd i politiken
– Det viktigaste är att vår familjepolitik får fortsätta vara en röd tråd genom de övriga politikområdena. Här finns det naturligtvis mycket att göra för att partiet ska bli ett tydligt alternativ för fler väljare, säger Göran Hägglund.
Tommy Wiberg
Veckans ledare och aktuell artikel:
Ledare: Integrationen är partiernas blinda fläck
Aktuellt: KD vill ta bort lagen om ”ebo”
Klicka på omslaget! (kräver prenumeration och inloggning)
LEDARE.Integrationen är partiernas blinda fläck
Göran Hägglund har på kort tid gjort två utspel som ställt honom och Kristdemokraterna i centrum för den integrationspolitiska debatten.
LEDARE. Svensk debatt tycks ha varit upptagen av motståndet mot rasism och främlingsfientlighet under så lång tid att partierna gjort integrationen till sin blinda fläck. Så till den grad att personer som vill diskutera konkreta integrationspolitiska problem och förslag snabbt kastas in i en diskussion om rasism och politiskt strategispel. Ingenting kan vara mer talande än detta för den så omtalade – och trånga – svenska åsiktskorridoren.
Göran Hägglund har på kort tid gjort två utspel som ställt honom och Kristdemokraterna i centrum för den integrationspolitiska debatten. Man behöver inte hålla med om ett enda av de förslag som förs fram. Att de kritiska tunnorna skramlar tomt blir dock allt mer
uppenbart.
More of the same
Den som glatt konstaterar att Sverige inte har något som helst problem med att integrera nya svenskar på arbetsmarknad och i samhällsliv har det förstås lätt. Då behövs inga integrationspolitiska förslag och kritiken mot den som framför sådana förslag blir intellektuellt hederlig. De som menar att dagens politik är höjden av effektivitet och måluppfyllnad är dock lätträknade.
Kvar står den majoritet av politiker som famlar i blindo. I förra veckan möttes de två största partiernas talespersoner i integrationsfrågor för en radiodebatt. För att sammanfatta: Det är skamligt att människors förmåga inte tas tillvara, men Sverige är ändå inte jättedåligt på integration.
Antingen behövs mer utbildningsinsatser. Eller mer jobbskapande skattesänkningar. Mer av det som redan är, med andra ord.
Än så länge ger de flesta partier väljarna intrycket att ingenting speciellt behöver göras. More of the same är vägen framåt. Väljarna och landets samlade kår av kommunalråd tycks vara av en annan uppfattning.
Svenskarna är ett öppet folk.
Toleransen ökar och den principiella inställningen till invandring är mest positiv i Europa. På listan över de femton länder i världen som tagit emot flest flyktingar per capita finns två europeiska länder: Sverige och Turkiet.
Den svenska villigheten att hjälpa människor på flykt är bra och en följd av att vi vill följa internationella konventioner och göra vårt för en mänskligare värld. Därför hedrar det också Göran Hägglund att han diskuterar integrationsfrågor – inte asylrätten i sig och vilka volymer Sverige klarar att hantera.
Frågan är i stället: Hur tar vi hand om den utmaning som uppstått? Om vi sedan länge har svårt att slussa nya svenskar ut på bostads- och arbetsmarknaderna?
I dagsläget är det bara Kristdemokraterna som försöker hitta den mänskliga vägen framåt. Hos övriga är förvirringen påtaglig, vare sig de är för öppna eller stängda gränser.
Om vi inte ska lämna över samhällsutvecklingen till de som enkom ser medmänniskor i nöd som ett hot, måste debattklimatet mogna betydligt. Bara då kan vi rädda landet från det politiska vansinne som så länge brett ut sig över Europa.
Henrik Ehrenberg
AKTUELLT: KD vill ta bort lagen om ”ebo”
Före jul kom Göran Hägglund med ett reformpaket för bättre integration av flyktingar. Nu lägger Kristdemokraterna nya förslag.
RIKSDAG. I januari redovisade Kristdemokraternas partiledare ytterligare förslag på en förbättrad integrationspolitik. Slopa ersättningen (cirka 70 kronor per dag) för den flykting som väljer eget boende, ebo, istället för av Migrationsverket anvisat boende, är ett förslag.
Eget boende innebär oftast inneboende, och riksdagsledamot Robert Halef, KD, som även är kommunpolitiker i Södertälje, är väl förtrogen med problemet. Som politiker får han ofta uppmaningen: ”Gör något, se till så att det finns bostäder”, från desperata hyresgäster. Det är redan etablerade invandrare som känner sig tvungna att välkomna nyanlända släktingar, och låta dem flytta in, ibland under flera år. Nu är det flyktingar från Syrien som ber om husrum.
Barnen drabbas hårt
Det finns exempel på att tio-tolv vuxna och barn trängs i en tvåa, med slitningar, psykisk ohälsa och social misär som följd. Särskilt barnen far illa, det blir svårt att göra läxor och många driver vind för våg. Det är för trångt hemma.
I massmedia har man kunnat läsa om hur människor tjänar stora pengar på att hyra ut lägenheter, eller rum, svart och till överpriser, år ut och år in, till desperata och behövande flyktingar. Det är en skrupelfri och kriminell verksamhet som blomstrar i vissa bostadsområden, även i Södertälje. Men den göds av att ett av de största problemen för framför allt nyanlända är bristen på bostäder.
Kristdemokraterna anser att byggtakten måste öka, och att det behövs bostäder för människor med små resurser. Sådana reformförslag ska KD att återkomma med.
Men Göran Hägglund säger att Sverige måste minska den akuta bostadsbristen. KD anser att staten bör kunna ge hyresgarantier för byggen av modulbostäder med tidsbegränsade bygglov. Migrationsverket bör också få äga boenden för asylsökande. Det får det inte i dag. Kommuner behöver få fram mark där modulbostäder med tidsbegränsade bygglov kan uppföras. Modulbostäder kan stå klara på sex månader.
Att många väljer att flytta till invandrartäta områden nära större städer beror på att läget ger hopp om jobb. Därför vill Kristdemokraterna också se nya kollektivtrafiklösningar så att människor lättare ska kunna pendla mellan bostadsort och jobb eller utbildning.
KD-förslaget om att ta bort ersättningen för flyktingar som vill ordna boende på egen hand har fått kritik från bland andra Maria Ferm, MP-talesperson för migration. Miljöpartiet och Alliansen gjorde tillsammans upp om dagens svenska migrationspolitik år 2011. Ferm menar att det inte underlättar integrationen om människor som flyttar in hos släkten blir fattigare.
Bäst för barnen
Robert Halef säger att det är ett uttalande från en som inte vågar ta tag i problemet.
Det kan ses som den enklaste och tryggaste lösningen att flytta till någon man känner. Men för integrationens skull, och framtiden för barnen, är det bättre att rota sig i ett mindre segregerat område. Och har man väl fått ett fungerande eget boende så är det så man vill leva, är Robert Halefs erfarenhet.
Maria Wilhelmson