
.wp-post-image { float: left; width: 45% !important; margin-right: 12px; } td:empty { display: none; } .teaser-entryword { text-transform: uppercase; font-weight: bold; }
HELGREPORTAGE De flesta har säkert varit på en återvinningscentral där man själv sorterar sitt skräp i stora containrar. Men vad händer sedan, och vad gör man med våra hushållssopor?
Vi åker till Hässleholms återvinningscentral för att få en insyn i det komplexa system där vårt avfall tas om hand.
Ytan på anläggningen är 90 ha. I Sverige finns ett tiotal anläggningar i storleksordning och inriktning som HKC.
Avfallet kommer från hela södra Sverige.
HKC har unika metoder att ta hand om farligt avfall och förorenat vatten (med bakterier).
45 personer jobbar på HKC.
2019 hanterades 262 852,23 ton avfall. 94 253,06 ton deponerades, varav hushållsavfall 70,73 ton (enbart asbest från privatpersoner).
Det som inte deponeras har gått till energiutvinning, återvinning och konstruktionsmaterial.
Från fyrfackskärlen och hushållsnära trädgårdskärl har vi samlat in 12 522,12 ton.
Totalt har 107,78 ton gått till återbruk (loppis och textil) från ÅVC.
Vi möter enhetschefen Veronika Ekstrand och miljösamordnaren Sofie Vessling vid återvinningscentralen (ÅVC).
Några privatpersoner sorterar från fulla släp. Det dunsar och dunkar när saker kastas ner i containrarna. Ibland ser man något fint demoleras och tänker, nej vad synd! Det tycker de som arbetar här också.
– Men en hel del går till olika samarbetspartners som återvinner allt från cyklar till glasögon och vi utvecklar hela tiden vårt återbruk, säger Veronika
Leon Simonsen som övervakar slängandet ger ett hett tips om hur man kan tänka när man lastar släpet.
– Speciellt på lördagar kan det bli köer. Har man sorterat redan hemma går det fortare.
Från självsorterandet går vi längre in på området, till högar med plastförpackningar och pappersförpackningar. Allt återvinns av förpackningsindustrier.
Området är stort så Sofie hämtar en bil som vi kan åka runt med. Hon förklarar på vägen att förutom ÅVC är också HKC (Hässleholms kretsloppscenter) en del av verksamheten. Där tar man emot avfall från industrier och företag.
Man har dock inte alltid varit så noga. Det går inte att bortse från det Fujiliknande berg som syns över allt annat. Det är den gamla deponin, gamla synder som man nu måste ta hand om.
– Den kom till 1979 och stängdes 2008. Deponin producerar lakvatten som vi jobbar hårt med att rena. Vi har lagt ner ledningar som samlar in vattnet i ett slutet system och för det till vårt eget reningsverk. För att hindra vatten att komma ovanifrån ska vi lägga på en tät duk, täcka med jord och plantera gräs, förklarar Sofie.
På grund av att man då deponerade organiskt avfall genererar den också metangas, inte bra för klimatet. Men det har man också löst. Gasen går nämligen till en motor som producerar el – som i sin tur bland annat värmer upp kontoren.
På den nya deponin är man desto noggrannare. Där får bara material som inte bryts ner ligga. Det kan vara schaktmassor från byggen, asbest från eternitskivor och isoleringsmaterial. Allt deklareras och kontrolleras minutiöst innan det deponeras. Och bara en liten del av allt som kommer in hamnar där, för det mesta återvinns även här.
– Det gäller att återföra så stora mängder som möjligt i kretsloppet, säger Sofie. Metall återvinns. Trä går till värmekraftverk. Matavfallet blir biogas. Trädgårdsavfall blir jord som säljs till privatpersoner. Det brännbara går till vårt eget värmeverk och vi tar själva vara på tegel och porslin som krossas som används till våra byggen.
Att utnyttja bakterier till rening är en annan metod. Lakvattnet som kommer till reningsanläggningen renas på så sätt. Vi tar oss till ”reaktorn” där bakteriemagin sker. Via en stege klättrar vi till toppen och ser ner på en brunaktig soppa.
– Bakterierna omvandlar bundet kväve till kvävgas här.
Innan vattnet kommer in i tanken, har det passerat sex dammar där det sedimenterats och luftats. Efter tanken filtreras tungmetaller bort i sandfilter och så blir det ännu lite dammvistelse innan vattnet släpps ut i Prästabäcken utanför. Prover tas minst två gånger per månad för att säkerställa renheten.
Men man vilar inte på lagrarna. Sofie håller på att utveckla en ny metod att ta bort tungmetaller ur lakvattnet.
– Det är ett lyckat försök att rena lakvatten från tungmetall uppströms i systemet genom bakterier. Det minskar kemikalieanvändningen på anläggningen. Vi är den första anläggningen i Sverige att testa den metoden på lakvatten, och den enda anläggningen som har en pilotanläggning för detta, förklarar Sofie. Nu ska vi bara se om vi kan utföra det i stor skala.
Andra ambitioner är ett våtmarksområde nedströms, och förstås att ständigt bli bättre på att återbruka och rena allt vi slänger. Och så en viktig sak till – snus ska i brännbart, att lägga det i toan är ett stort no-no.
Ytan på anläggningen är 90 ha. I Sverige finns ett tiotal anläggningar i storleksordning och inriktning som HKC.
Avfallet kommer från hela södra Sverige.
HKC har unika metoder att ta hand om farligt avfall och förorenat vatten (med bakterier).
45 personer jobbar på HKC.
2019 hanterades 262 852,23 ton avfall. 94 253,06 ton deponerades, varav hushållsavfall 70,73 ton (enbart asbest från privatpersoner).
Det som inte deponeras har gått till energiutvinning, återvinning och konstruktionsmaterial.
Från fyrfackskärlen och hushållsnära trädgårdskärl har vi samlat in 12 522,12 ton.
Totalt har 107,78 ton gått till återbruk (loppis och textil) från ÅVC.