9:14 
Jag är uppväxt i tron att jag är en prins som gått vilse, ett blåblodigt gossebarn som mist sin spira och fått nöja sig med talltopparna.
Historierna jag fått berättade är följande – att ett skepp kommer lastat. Med vadå? Jo med galanta spanjorer som lägger till i Luleå hamn. Detta skulle då vara grunden till att mor och hennes syskon är svarthåriga, har yviga gester, hett temperament och mörkbruna ögon. Förutom detta så är de en halv meter längre än alla släkten invid (min fars släkt, 10 km från mors gård – är blåögda och en tvärhand hög)
Det här är något jag varit stolt för, att vi inte bara var något alldagligt från skogen utan att vi i själv verket kom från kontinenten med grace och elegans.
Nu för tiden så finns det hjälpmedel för att spåra sitt ursprung och 600:- senare så fick jag min bakgrundshistoria kollad. Nej, här syns inga spår av någon stilig spanjor, på sin höjd en reselysten bländande balt. Kontenta: Jag är alltså från skogen och landsbygden är mitt arv. Är detta historiens slut?
Nej historier förändras allt efter de berättas och efter de språng vi gör åt olika håll. Vi bestämmer själva om vi har rosa blod eller inte – och så går sägner vidare. Byt stad eller land och finn din vagga. Byt ditt efternamn om så önskas och välj något som passar bättre (Är du rädd för förändringar så kan du som på 80-talet bara piffa till stavningen. Våra grannar ändrade från Silverspets till Silfverspetz. Strunta i jantelagen)
Korrigera näsa om den känns fel och ta bort bekymmersrynkan mellan ögonen om den bekymrar. Byt förnamn om det klingar stumt och byt kön om du hamnat i fel. Byt partner och familj om kärlek inte finns där och skapa åt dig själv en ny ljus och prunkade framtid och något att förtälja för kommande släkten.
Var vi kommer ifrån är sekundärt, ja det går ju inte att ändra på – men det är vart vi är på väg som gör det hela så spännande och intressant.
