Fritidsklubben vid Hagaskolan ger paus i allt spelande, surfande och chattande. Verksamheten ska vara kravlös och inte upplevas som stressig. Mellanstadiebarnen lockas dit för att umgås och idrotta.
En idrottsintresserad discjockey, engagemang och ett tryck från föräldrahåll. Mer behövdes inte för att fritidsklubben vid Hagaskolan i Umeå skulle växa stadigt. I dag, 13 år efter starten, väljer nästan alla barn som börjar i årskurs fyra att fortsätta på ”klubben”.
– Inte ens när kommunen fördubblade avgiften i år märkte vi någon effekt. Jag tolkar det som att vår verksamhet har en viktig funktion att fylla, säger Leif Gustafsson samtidigt som han visar oss runt i skolans lokaler, strax norr om centrala Umeå.
”DJ Leif” hälsar vant på alla han möter. Fritidsklubben är något av hans livsverk. Av runt 500 barn på F–9 skolan är merparten av eleverna i årskurs 4–5 inskrivna vid klubben.
– Totalt 93 barn, varav 13 som går årskurs sex där färre väljer att fortsätta på klubben. Närvaron är väldigt individuell men en vanlig dag på klubben brukar det vara ett 50-tal barn som dyker upp efter lektionerna, säger Leif Gustafsson.
Lugnet bryts vid 14-tiden när de första eleverna droppar in. Leif och kollegorna Pernilla Nordlund och Johan Hjelmér sysselsätts direkt med frågor om dagens aktiviteter.
Pingisbord och avslappningshörna fylls med barn. Fritidsklubbens egen lokal är anspråkslös till sin storlek, men fungerar som nav när klubbens barn sprider ut sig över hela det vidsträckta skolområdet.
På en magnettavla markerar barnen var de är någonstans.
– Vi kan inte vara överallt och ska inte vara det heller. Det är frihet under ansvar som gäller, till en viss gräns. Fritidsklubb är lite av både fritidshem och fritidsgård i mina ögon.
Leif Gustafsson funderar en stund och tillägger:
– Jag brinner verkligen för det här och har gjort så i mer än tio år nu. Anledningen tror jag är att det här är barn som börjar blir stora och går att resonera med.
– Visst kan det uppstå konflikter, men väldigt sällan att det inte går att lösa här på skolan. När behövde vi ringa hem till en förälder senast, Pernilla? Nej, jag kan faktiskt inte minnas när det hände.
”Se igenom jargongen” är Leif Gustafssons grundknep när någon på klubben uppträtt stökigt.
– Det brukar ge resultat att låta personen reflektera över en händelse genom att resonera sig fram. Till exempel är det ganska vanligt att jag i lugn ton brukar inleda med att fråga: Hörru, hur tänkte du nu egentligen? Så får man ofta smidigt igång ett resonemang.
Pernilla Nordlund, som kombinerar sina lärarstudier med en deltidstjänst på klubben, ler igenkännande:
– Jag är fascinerad över hur man här hittat vägar att lösa konflikter som verkligen blir lösta och inte blossar upp igen. Det är en erfarenhet som säkert blir nyttig när jag själv börjar undervisa.
I en tid av åtskilliga timmar av daglig ”skärmtid” för en genomsnittlig skolelev erbjuder fritidsklubben en kontrast under några eftermiddagstimmar. Visst knappas det på en och annan smartphone runt om på skolan, men att umgås och idrotta dominerar verksamheten.
– Om det är någonting som uppskattas från föräldrahåll så är det just detta att barnen får en paus i allt spelande, surfande och chattande. En eftermiddagstimme, mellan 15 och 16, har vi reserverat som aktivitetstimme och då är det fullt fokus på det, säger Pernilla Nordlund.
– Även övrig tid är vi restriktiva med att tillåta datorer. Om jag tar Youtube som exempel så kan man få sitta en stund med det men då mer som uppslagsverk än någonting annat.
Innebandy, fotboll och kanske framför allt bordtennis är idrotter som präglar eftermiddagsaktiviteterna. Barnen får själv organisera små tävlingar och har tillgång till både en mindre gymnastiksal och en fullstor idrottshall.
– Vi som jobbar här har själva ett stort idrottsintresse. Det finns också en stark pingistradition vid skolan som vi hjälper till att hålla vid liv. Jag har själv jobbat som discjockey en gång i tiden och får ibland hoppa in i den rollen igen, säger Leif Gustafsson.
– Gillar man inte idrott kan man bara sitta ner och prata med varandra. Jag brukar säga att det här är den delen av en skolelevs vardag som har lägsta stressnivån. Det finns väldigt få krav, förutom att uppföra sig korrekt. Möjligen är det just det som får barnen att vilja gå fritidsklubb.
Olika workshops och terminslånga teman löper som en röd tråd genom verksamheten. Det kan handla om Star Wars-tema eller att bygga en skateboardramp.
Att Hagaskolan fick en fritidsklubb 2001 hade sin grund i ett föräldraengagemang som Leif Gustafsson fortfarande upplever som ett starkt stöd för klubbens aktiviteter.
– Jag jobbade på en annan Umeåskola då och rektor ringde mig med en direkt fråga om att starta en klubb här på skolan. Föräldrar efterfrågade det och jag vill minnas att det var 25 barn första läsåret. Men oj, vad provisoriskt det var. Vi hade inga egna lokaler utan fick hålla till i en matsal.
Känner du skolledningens stöd för att utveckla klubben?
– Det får jag nog säga när det gäller allt från givande utvecklingssamtal till fortbildning. Jag har själv gått en kurs i medievåld som var väldigt intressant.
– De senaste åren har vi fått mer kontinuitet på personalsidan och det har varit viktigt. Vi har tillgång till hörselpedagog under lovveckor, men skulle önska att vi hade den resursen även under vanliga skolveckor.
Med åren har antalet barn stabiliserats runt 100, främst elever från årskurs fyra och fem. Få barn fortsätter i årskurs sex men det bekymrar inte Leif Gustafsson nämnvärt.
– Det finns lite av en attityd bland en del sexor att det inte är coolt att gå tillsammans med fyror. Men å andra sidan tror jag man får acceptera att sexor är lite större och har andra behov.
Leif Gustafsson är i grunden förskollärare och har en heltidstjänst som även omfattar lektioner som resurslärare och inköpsansvar för fritidsklubb och skolans båda fritidshemsavdelningar.
Kollegan Johan Hjelmér har behörighet som både fritidspedagog och idrottslärare.
– Förutom arbete på klubben finns jag också med som lärare i teoretiska ämnen i årskurs sex för att fylla upp till en heltidstjänst. Jag började jobba här för två år sedan och har trivts bra från första stund, säger Johan Hjelmér
Johan Norberg, fritidspedagog och vice ordförande för Lärarförbundets lokalavdelning i Umeå, upplever att det över lag fungerar bra med de kombinerade tjänster för heltid som fritidspedagoger har i kommunen.
– Det har funnits förslag från arbetsgivaren av karaktären delade turer, med ett tidsmässigt glapp under dagen, men det har vi kunnat stävja.
Vad är din bild av fritidsklubbarna i Umeå kommun?
– Verksamheten varierar rätt mycket mellan olika skolor – med allt från fantastiskt bra enheter som Hagaskolan till mindre och medelstora skolor där man har svårt att få till klubbverksamhet på ett bra sätt.
Fredrik Mårtensson