Vi tröttnade på att vara experter. Eller så blev vi mer erfarna och ödmjuka? Numera bloggar vi därför som normingenjörer på addgender.se.
The post Vi bloggar som normingenjörer appeared first on Jämställdhetsexperten.
1853676 items (1853676 unread) in 479 feeds
Vi tröttnade på att vara experter. Eller så blev vi mer erfarna och ödmjuka? Numera bloggar vi därför som normingenjörer på addgender.se.
The post Vi bloggar som normingenjörer appeared first on Jämställdhetsexperten.
Vi tröttnade på att vara experter. Eller så blev vi mer erfarna och ödmjuka? Numera bloggar vi därför på Normingenjörerna.se. Välkomna över eller varför inte börja med detta inlägg som förklarar mer varför vi går vidare.
The post Vi bloggar som normingenjörer appeared first on Jämställdhetsexperten.
Jag är inte så noga med högtider och traditioner. Jag blir nog tvärtom rastlös när saker upprepas och sker som förväntat. Gillar variation, avskyr rutiner. Jag tror att rutiner får oss att fastna i beteenden utan att egentligen reflektera, de får oss att lyda blint utan att ifrågasätta om det verkligen är den här ordningen som får oss att må bra.
Idag tog jag en promenad på Skogskyrkogården. Traditionsfrånvänd som jag är insåg jag först när jag kom dit att det just nu är den stunden på året där vi extra mycket hedrar våra döda. De som gått bort och lämnat minnen efter sig. Fina och tunga, svåra och lätta att bära vidare för dem som blivit kvar. Oavsett så har alla namnen på sten efter sten en stor betydelse för någon. För mig är det bokstäver och naturmaterial, för någon annan – saknad och själ.
Och jag drabbas så plötsligt av hur kort allting är. Den här dagen är kort. Igår susade förbi. Och imorgon… jag vet inte. Kanske imorgon inte ens finns för mig.
För någon kommer imorgon inte finnas.
Jag kramar handen jag har i min och tittar ut över gravarna. Alla dessa avslutade liv. Alla ord de sagt, skratt de skrattat, tårar de gråtit. Tystnaden och lugnet.
Jag kastar ett gulnat löv i önskebrunnen vid Skogskapellet och ber tyst: låt det komma en förändring. Och så faller tanken och landar i mörkret. Hjärnan börjar ställa mig frågor om ondska och jag har inga svar. Ser ner på mina kängor i ett försök att hindra tårarna från att stiga rakt upp i ögonen. Jag är en del av ett samhälle som sågar av grenen det sitter på. Ett samhälle där det som ”inte händer här” händer precis här. En värld där vi räddhågset, fåfängt och patetiskt stänger om oss som om det ens var möjligt att inte vara en del av övrig värld, sätter upp osynliga och meningslösa gränser. Där vi vill ha kakan men ändå äta den, trots att den är så stor att vi kräks när vi gör det.
Frågorna rusar omkring i huvudet som en hysterisk fluga i panik och landar i det som är omöjligt att greppa. Lika omöjligt att förstå som att jag en dag inte längre ska ha en kropp att gå omkring med.
Jag förstår inte hatet.
Varför ägnar så många människor sina begränsade timmar på jorden till att hata andra och deras olikheter?
Varför tillåter så många människor sina egna livstimmar att slukas upp av det? Hur orkar människor bry sig om vad andra – för dem helt okända! – gör eller beter sig? På vilket sätt är det relevant hur andra ser ut eller väljer att leva sina liv? På vilket sätt är det viktigt att ändra på det som inte angår oss? På vilket sätt är det störande vem någon annan älskar, vad någon annan tror på, vad någon annan väljer att ha på middagsbordet?
Så länge det inte skadar någon och så länge ingen annan tvingar dig att leva som dem – hur kan det vara värt att lägga tid, tankar och hat på det? Vi har ju så mycket annat att stå i innan det tar slut. Vi måste skratta och prata, älska och fundera, skrika och gråta, förstå och stå förundrade.
Hur har ni tid att hata?
Jag kommer aldrig förstå.
Vi går upp mot höjden och minneslunden. Två barn cyklar levande omkring. Några enstaka ljus fladdrar i eftermiddagsljuset. Ett äldre par står tysta och ser ut över kyrkogården, de har precis lagt ned en hjärtformad sten med texten ”Jag älskar dig”.
Och jag tänker: låt det komma en förändring.
För imorgon kan det vara för sent.
The post Låt det komma en förändring appeared first on Jämställdhetsexperten.
Grafer, pajdiagram, siffror och procent. Vissa älskar statistik, andra hatar det. Idag, den 20 oktober 2015 firar FN internationella statistikdagen och SCB passar samtidigt på att släppa en ny websida- Sverige i siffror. I Sverige säger lagen att officiell statistik ska vara könsuppdelad, detta för att bättre kunna se hur bland annat förutsättningar och behov ser ut hos kvinnor och män. Så långt är könsuppdelad statistiken tillgång.
Men vi ska inte tro att statistiken är fri från fördomar och normer. Vi har till exempel i Sverige idag två juridiska kön, samtidigt som det finns personer som inte ser sig tillhöra någon av dessa två alternativ. Hur kan de synliggöras om de inte har ett svarsalternativ som de är bekväma med?
Statistikens värde beror på hur den används, vilka frågor som ställs, och svarsalternativ som ges. Ni har hört talesättet: som en frågar får en svar. Ställer du till exempel frågan; Vilket pålägg har du på din frukostmacka? så blir det svårt för personer som inte äter frukost eller mackor till frukost att svara rättvisande. Ger du svarsalternativen; ost, prickigkorv och kaviar missar du alla som har marmelad på sin macka.
Trots att det finns många fallgropar så är statistik fortfarande ett bra hjälpmedel för att se mönster. Särskilt när det kommer till kvinnor, män, tjejer och killar så avslöjar fortfarande statistiken viktiga skillnader i till exempel resursfördelning. Statistik är också ett viktigt redskap i jämställdhetsintegrering när vi tittar på representation och resursfördelning på olika nivåer.
Så vi på Add Gender gillar ändå siffror och mönster, just nu håller vi på att sammanställa årets byråjämställdhetsindex i reklambranschen som ska ligga till grund för Jordens första Guldvågenprisutdelning på Guldvågengalan i november 2015.
Så håll utkik efter indexet på Guldvågens hemsida!
The post Statistik hjälper oss hitta mönster appeared first on Jämställdhetsexperten.
The wind is howling like this swirling storm inside
Couldn’t keep it in;
Heaven knows I’ve tried
Don’t let them in,
don’t let them see
Be the good girl you always have to be
Conceal, don’t feel,
don’t let them know
Ta på dig ledartröjan, innovera ditt ledarskap och agera för ett jämställt Blekinge! Hjärnan har fattat, hjärtat är med, nu är det dags att komma till handling. Så löd budskapet en minnesvärd förmiddag i ett soligt Karlskrona.
Add Gender hade fått äran att bidra under Region Blekinges slutkonferens för projektet Resurscentra för tillväxt i Blekinge som var en del av Tillväxtverkets satsning på jämnare fördelning av företagsfrämjande resurser. Målet var ett annorlunda upplägg som avviker från alla andra konferenser och seminarier deltagarna matas med. Dagen inleddes med intervjuer av personer som deltagit eller drabbats av projektet, vilket var olika perspektiv och känslor som florerat under 18 månaders tid. Flera hade med sig något att visa upp som symboliserar var projektet betytt.
Anders Cronholm från Blekinge Business Incubator bjöd på följande insikter: ”Min första känsla var att vi var under attack. Så därför har jag med en hockeyhjälm. Men under projektets gång insåg att det finns en förbannelse (ett snedvridet innovationssystem) som vi tillsammans måste hjälpas åt att bryta. Elsa från Frost får symbolisera detta. Och vi har nu samarbetspartners som vi antagligen skulle tackat nej till förut, parters som med facit i hand i hög grad bidrar till tillväxt i Blekinge.” Härligt och viktigt med öppenhet och Let it go, let it goooo!
Turn away and slam the door
I don’t care
what they’re going to say
Let the storm rage on.
The cold never bothered me anyway
Pernilla Alexandersson, certifierad makttekniker höll en workshop om makttekniker som vi alla använder. Hela tiden. Viktiga perspektiv att ha med sig i vardagen för att kunna identifiera och synliggöra. Ett av de verktyg vi kan använda för att gå från hjärna och hjärta till handling. Bakom konceptet står Retorikkonsult Sverige.
Avslutningsvis överfördes kunskaper och känslor från projektet och dagen över på varsin ledartröja att ta med in i det fortsatta arbetet för ett jämställt Blekinge med en blomstrande tillväxt.
Dagen dokumenterades grafiskt av Lana Leuchuk.
Heja Blekinge säger vi och tackar för att vi får vara med och bidra!
It’s funny how some distance
Makes everything seem small
And the fears that once controlled me
Can’t get to me at all
It’s time to see what I can do
To test the limits and break through
No right, no wrong, no rules for me,
I’m free!
That perfect girl is gone
Here I stand
In the light of day
Let the storm rage on
The cold never bothered me anyway!
The post Innovera ditt ledarskap – eller Let it go, let it gooo appeared first on Jämställdhetsexperten.
Tjejer och killar är ungefär lika nöjda med sin fritid, men det är vanligare att tjejer avstår från att besöka en fritidsaktivitet på grund av rädsla för att bli dåligt bemötta enligt Ungdomsstyrelsens rapport från 2014. Många ungdomar uttryckte också att personalen är en av de viktigaste anledningarna till att de vill delta i olika fritidsaktiviteter. För att kunna bemöta alla olika ungdomar på ett bra sätt är det därför viktigt att våga granska sig själv och sina normer och fördomar.
Hösten 2014 gjorde Järfälla kommun en stor satsning för att öka kunskapen och kompetensen kring jämställdhet och inkludering hos medarbetarna inom hela sin fritidsverksamhet. Stor vikt lades vid att inkludera alla fritidsgårdar i kommunen och även ledningen. Add Gender anlitades för att utveckla ett metodmaterial med syfte att öka personalens möjlighet att metodiskt arbeta med inkludering och jämställdhet på kommunens alla fritidsgårdar. I arbetet med Samspelskalendern, utryckte personalen att ”de äntligen kunde gå från snack till verkstad”.
Samspelskalendern finns till för att störa och beröra och har visat hur ett genusperspektiv kan påverka gamla vanor och föreställningar som ofta utgår från tanken om att ”här känner sig alla välkomna så vi gör bara som vi brukar”. Samspelskalendern är uppdelad för att skapa en balans mellan att prata och att agera. Detta gör det till ett flexibelt verktyg som kan anpassas efter verksamhetens egna behov och hur personalen vill lägga upp jämställdhetsarbetet. Samspelskalendern innehåller kompetensutveckling, övningar och konkreta mål för varje månad för att få arbetet integrerat i verksamheten. Varje månad inleds med en illustration som beskriver en situation som har inträffat eller kan uppstå inom ungdomsverksamheter. Illustrationen är till för att lättare kunna öppna upp för diskussion mellan medarbetarna och kan även fungera som diskussionsunderlag tillsammans med ungdomarna.
Ett konkret exempel, taget ur Samspelskalendern, är vikten av att reflektera vilka grupper som tilltalas av verksamhetens olika aktiviteter. När till exempel tävling används som metod är det ofta viktigt att det krävs olika kompetenser och speciellt viktigt att inte låta snabbhet och styrka dominera. Att istället betona vikten av exempelvis samarbete, noggrannhet, kvalitet eller estetik öppnar för att andra kvaliteter också värderas.
Ett annat handlar om tilltal och hur vi ställer frågor…
Med Järfälla fritidsgårdspersonals feedback i åtanke har vi på Add Gender nu utvecklat en andra version av Samspelskalendern, med syfte att sprida erfarenheter och slutsatser till en bredare målgrupp. Resultatet blev en kalender som är anpassad till att stötta alla som arbetar med unga, oavsett verksamhet.
Lärare, fritidsledare och andra vuxna som arbetar med ungdomar har en viktig roll i att påverka och ställa krav. Serierna och friheten i arbetsmomenten gör att det går att anpassa arbete och att det därmed blir effektivare och mer lustfyllt!
Är du intresserad av att veta mer, klicka här!
Samspelskalendern köper du enkelt genom att skicka ett mail till: Nakima.ackerhans.schreiber@addgender.se
The post Samspelskalendern – att störa och beröra appeared first on Jämställdhetsexperten.
Förra veckan var det världsdagen för datorspel. Jag tänkte därför nu diskutera lite om HBTQ-personer i datorspel.
Richard Dyer skriver i sin bok The Culture of Queers ”Works of art expresses, define and mould experience and ideas, and in the progress makes them visible and available. They thus enable people to recognize experience as shared and to confront definitions of that experience. This represents the starting point for a forging of identity grounded in where people are situated in society, in whatever strata. This sense of social identity, of belonging to a group, in a prerequisite for any political activity proper, even when the identity is not recognized as political. This role for culture has perhaps a special relevance for gay people, because we are ‘hidden’ and ‘invisible’. For many of us, reading about, say, David and Jonathan, or seeing The killing of Sister George, is one of the few ways to identifying other homosexuality inclined persons. Without that moment of identification, no other political practice is possible.” Boken är tolv år gammal, skriven 2002, men trots sin datering är den fortfarande sylvass i sin analys. Vi behöver kunna spegla oss själva i kulturen för att kunna förstå vilka vi är och att inte känna att vi är ensamma I världen. Det gäller oavsett vilken grupp du tillhör men blir tydligare när din grupptillhörighet inte grundar sig på yttre attribut utan på ett begär och en praktik. Och den marginaliserade grupp som transpersoner utgör, där kroppen är det som genomgår en förändring, är inte en grupp som är bortskämda med rättvisande kulturella gestaltningar.
Vikten av att kunna spegla sig är särskilt viktig skulle jag säga vad det gäller populärkulturen, och ett sådant exempel är datorspel och den allt mer framväxande e-sporten. I datorspel är du på olika sätt med och påverkar och bygger historien utifrån givna mekanismer, med mer eller mindre frihet i att bygga upp din egen värld. Denna värld kan vara allt från utopi till dystopi och allt däremellan, gemensamt är hur fantasin är det som lägger en grundbult, du kan få leva ut sådant du inte kan eller vågar i verkligheten. Men möjligheten till detta är i många fall begränsad, och möjligheten till självreflektion och spegling ännu svårare när det du möts av är stereotyper och bagatelliserade alibin som en stor grupp inom spelkulturen dessutom hånar och använder nedsättande jargong kring både figurer och spelare.
I rapporten Jag finns inte i spel som RFSL Ungdom (ungdomförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners och queeras rättigheter) och Sverok (ett av Sveriges största ungdomsförbund, samlar den svenska spelhobbyn) publicerade tidigare i år pekar på just detta. En stor del av respondenterna där svarar att de inte kan identifiera sig med karaktärerna som spelutvecklarna har gett dem utan att de behöver ta till olika strategier för att skapa queera läsningar. Queera läsningar är inte bara vanligt inom queerteori utan även inom hbtq-kulturen. Det är i de queera läsningar som en del av fan-fiction kulturen tagit sin utgångspunkt. I fanfiction skriver du berättelser där du utgår från fiktiva figurer i en kulturell skapelse. Här tar helt enkelt fansen utgångspunkt i små glimtar av homoerotik och bygger utifrån sin fantasi sina texter kring detta. de queera läsningarna är dock viktigt att förstå som mer än önsketänkande, det är en strategi för att hitta något att identifiera sig med. Om det är något som endast antyds, om en har tur, får en helt enkelt ta tag i det med egna händer. I spelvärlden finns dock modifikationer och fusk som kan laddas ner och förändra spelet med, för att nå en lite mer balanserad värld utifrån sina behov.
Datorspelandet är en inte bara en verklighetsflykt utan också en möjlighet att skapa en trygg miljö där gränser som finns i den verkliga världen kan överträdas och du som individ kan leva ut känslor du inte vågar annars, eller pröva en identitet som är könsöverskridande eller en som du inte har utanför spelet. När spel som Battlefield 3 använder begrepp som kuksugare (cocksucker) eller referenser till att vara den mottagande partern vid analsex (”I’m getting fucked up the ass over here!”) vid en i spelet prekär och utsatt situation, underförstått att det är något negativt, blir den trygga miljön inte lika säker längre. När spelare som spelar via nätet i grupp konstellationer använder ett homo- och transfobiskt språkbruk blir det tydligt vad som premieras. Det är den vita, heterosexuella, mannen som är spelets målgrupp och alias, det är han som är standardfiguren och i de fall det finns att välja på man eller kvinna att spela, är det mannen som syns på omslaget och i reklamen. Oftast är han dessutom mer lämpligt klädd för att slås.
I samband med lanseringen av Dragon age: Inquisition har en rätt udda diskussion uppstått mellan spelets fans. Den tredje delen i Dragon Age serien, har lanserat två helt homosexuella spelbara karaktärer. Detta i kombination med bisexuella alternativ, gör att de samkönade alternativen är fler än de olikkönade, vilket har fått ett antal av fansen (heterosexuella män företrädesvis) att fullständigt tappa konceptet och argumentera att detta är orättvist. Eftersom de är flest ska de tydligen ha flest alternativ. Ett kanske något magstarkt argument i en spelvärld där de samkönade kärleksrelationerna är en bristvara. Detta alltså i spel som i första hand handlar om att bekämpa ondskan, där möjligheten till relationer är en valbar del i spelets mekanik. Bioware, företaget bakom Dragon Age, har en historia av att ha samkönade relationer och bisexuella karaktärer med i sina spel. Tidigare har de haft samkönade romanser bland annat i den senaste delen av serien Mass Effect, Dragon Age och Jade Empire. Dessa, framförallt i Mass Effect, har i de flesta fall varit bifigurer, i ordets dubbla betydelse. Bioware har öppet sagt att om de får möjlighet att lägga in samkönade relationer som fungerar i historien kommer de att göra det, eftersom det är just en sådan brist.
Det är ändå lite lustigt, i en värld där det finns drakar och magi som Dragon Age eller med robotar och rymdvarelser som i Mass Effect, ja egentligen där i princip vad som helst kan hända eftersom det är en form av fantasy och science fiction, borde inte en samkönad kärlekshistoria vara något som upprör någon. Om vi ska prata fantasy så förekommer det samkönade relationer till och med i Game of Thrones, där det även finns både drakar, prostituerade och korpar med tre ögon. Vi kan istället vara upprörda över att den transperson som syns i spelet Dragon Age II (och hittills den enda transperson som synts i spelserien) är en prostituerad alv. Så att hävda att du endast speglar verkligheten är kanske ett argument som fungerar om du gör just ett spel som ska spegla sin samtid. Men kultur har en normerande effekt som vi behöver ta med oss, kulturen är inte bara ett sätt för oss spegla oss själva, det är också något som skapar vår verklighet. Normer, förväntningar och osynliga regler uppstår inte av sig självt, de är skapad i relation och kommunikation mellan människor. Alltså är de föränderliga och här kan kulturen påverka. När datorspelsskapare öppet deklarerar att deras mål är att göra relationer som är som vilken som helst, som bara råkar vara samkönade och som får sluta lyckligt visar de att datorspels-studior kan jobba för en mer inkluderande värld med rätt små medel om de bara vill. Men det är väl där problemet ligger, att den köpstarka heterosexuella mansgruppen är för viktig. Resultatet blir en kultur som låser normer och positioner där de är, istället för att försöka rucka på dem och utmana sina konsumenters tankesätt och föreställningar ens i det lilla. Eller som Dusty Everman, designer på Bioware som medverkat i produktionen av Mass Effect 3 säger ” I believe that by the 22nd century, declaring your gender preference will be about as profound as saying, “I like blondes.” It will just be an accepted part of who we are. So I tried to write a meaningful human relationship that just happens to be between two men.”
I Jag finns inte i spel nämns just Bioware och The sims som positiva exempel, ett av några få. Datorspel kan, som The sims, skapa verktygen för att spelaren kan skapa en värld som den skulle kunna vara. Men oftast fastnar skaparna i att vilja återskapa en bild av den värld som omger dem och majoriteten av spelarna, eller om man ska vara cynisk, en värld som är mer som de vill att den ska vara – sexistisk och transfob där kvinnor är horor, homosexuella inte är riktiga män och transpersoner något att skratta åt. Det är synd att det är en bestämd form av värld som återskapas gång på gång, en värld som utesluter så många och skapar tydliga bilder av vem som är välkommen eller inte.
The post Jag finns inte i spel appeared first on Jämställdhetsexperten.
Det talas om privilegier och vem som innehar dem och inte. Vissa känner inte igen sig själva som privilegierade men de flesta skriver under på att vi människor har olika förutsättningar här i världen. Denna korta film visar på hur privilegier påverkar oss i det dagliga livet. Det är viktigt att komma ihåg att beroende på vilka frågor som ställs så kommer fördelningen se olika ut. Det handlar inte om att hitta eller peka ut de som är mest utsatta eller de som har mest fördelar, det handlar om att skapa en förståelse för att vi alla lever i ett invecklat system av dem. Ett system av normer som ger oss fördelar och nackdelar i olika situationer.
Genom att bli mer uppmärksam på när du och andra har olika förutsättningar kan du bli duktig på att se strukturer. Om vi verkligen vill ha ett samhälle där människor har lika rättigheter, möjligheter och skyldigheter är kunskap om normer och normsamverkan en av nycklarna.
(Jag är nyfiken av mig så berätta gärna om dina spaningar och upplevelser i kommentarsfältet!)
The post i ett nät av normer lever vi appeared first on Jämställdhetsexperten.
Den här sommaren var jag inte ledig när jag var ledig. Jag och min särbo körde istället arbetsläger på det lilla torprucklet of mine.
Det började egentligen redan i våras – en gammal bod och en risig utbyggnad skulle rivas och förvandlas till en romantisk drinkveranda som skulle få Ernst att kyssa våra fötter och skola om sig. Målbilden var så extremt tydlig att jag ibland trodde att vi redan hade byggt klart.
Men det har vi inte gjort än. Det vill jag lova. Processen går numera under namnet ”Vatten-över-huvudet”-projektet (VÖH).
Ett gemensamt projekt av den här digniteten kräver sitt teamwork – särskilt när det ska sjösättas, drivas och genomföras av två överentusiastiska kontorsråttor. Uttrycket ”Hur svårt kan det vara?” har många gånger kombinerats med ”Vänta. Jag Googlar.” för att avslutas med ”Okej. Man måste tydligen ha en…”. Och sen fick vi åka till byggmarknaden. Igen. Men vi har lärt oss massor. Tillsammans.
Vid sådana här tillfällen (det är inte första gången vi bygger ihop) dras mycket till sin spets – humör, frustration, blodsockernivåer, viljor och tempo.
Och jämställdhet.
För vad enkelt det är att bli passiv och kliva tillbaka från situationer som inte känns helt igenom bekväma. Att inte välja att testa nytt, att istället välja gamla mönster, undvika att utmana sig själv och varandra. Det är så mycket bekvämare att stanna i de trygga invanda positionerna.
Så. Oerhört. Förutsägbart. Och långtråkigt. Jag vill bryta mig loss, såga, spika, borra, vidga mig, beräkna, kalkylera, bli större, bli bredare, kunna mer, behärska! Jag vill inte kliva åt sidan. Jag vill känna kompetensruset, bli hög på det. Men jag vågar inte alltid hela vägen av en ganska enkel anledning: det här inte mina hoods.
Så därför pratar vi oss genom bygget, för säkerhets skull. Följs åt. För att liksom undvika att glida in i slitna roller. Jag tror det kallas medvetenhet? Om vi pratar är det nämligen påtagligt mycket svårare att komma undan. Ibland åker jag snålskjuts på hans mod, ibland måste han pusha mig att kliva in, ibland får jag hybris… och han med för den delen. Men vi är ett team där en ibland kliver åt sidan för att en annan ska kunna ta plats. Åt båda håll. Vi växer båda. Och när vi gör det kommer de kreativa lösningarna, de vildaste idéerna och de knäppaste detaljerna. Allt det där som kommer göra vår veranda till vår gemensamma prestation.
Mången annan veranda får en annan historia berättad, den om mannens fantastiska bygge och inte så mycket om kvinnans supportande med mat, barnomsorg och allt det där trista som inte syns men som måste göras. Ett annat sorts teamwork. Inte sämre eller bättre, men ofta med lite orättvisare återgivning av prestationer kanske.
Vi vill ha en gemensam berättelse. Och, ja. Vi är olika. Vi har tränats och uppmuntrats att göra olika hela våra liv. Vi har levt i ett samhälle som tillskriver oss olika egenskaper på grund av våra kön och vi på olika sätt förhållit oss till det. Utöver det har vi olika kompetenser och färdigheter, vi är olika individer och personligheter. Inget – hör och häpna – av det har tagits ifrån oss längs vägen. En sak som dock förenar oss med all tänkbar tydlighet: vi gillar iskall gin and tonic.
Nästa sommar sitter vi med varsin i handen. Och skålar för att vi gjort ett grymt jobb.
Tillsammans.
The post Tillsammans får vi de vildaste idéerna appeared first on Jämställdhetsexperten.
”Åh är du vänsterhänt? Det måste ha varit jobbigt när du gick i skolan”.
Jag vet inte hur många gånger jag har fått höra detta, fler gånger än vad jag kan räkna till i alla fall. Varje gång jag ska skriva under ett papper, skriva på tavlan eller anteckna så kommer frågorna. Det är ju inte så att de är jobbiga. Men det är fascinerande. När jag växte upp på 90-talet så var detta med att vara vänsterhänt ingen större grej. Min pappa fick lära sig skriva med båda händerna, men han var å andra sidan uppvuxen på 1960-talet.
Igår var det Vänsterhäntas dag, en dag som lätt passerar under radarn. Vi vänsterhänta har inga insamlingsgalor, inga band att bära på kavajen eller någon ombudsman. Vi går likt fantomen på gatorna som vanliga män eller kvinnor som bara ibland får framträda med vår hemliga superkraft att skriva med vänsterhand. Annars är det mesta sig likt, jag har till exempel aldrig klippt med vänstersaxar eller liknande. Det enda är att jag håller pennan med en galen fattning (anser alla lärare) och täcker över det jag skrivit med handen och min handstil är lika oläslig som en läkares.
Men, det här inlägget handlar inte om min handstil, utan om människors förmåga att peka ut det avvikande. Naturligtvis är det ingen som vill mig illa genom att ställa frågor om hur det är att vara vänsterhänt, antagligen är de bara nyfikna, eller välvilliga. Men problemet är att varje gång vi påpekar att någon är avvikande så skapar vi själva avvikandet. Jag är inte avvikande förrän du påpekar det. Positionen som den avvikande uppstår först när den som inte avviker påpekar den.
Är det då fel att prata om olika minoritetsgrupper? Nej, men jag är mer än vänsterhänt. Jag är gift, medelklass, akademiker, glasögonbärare och homosexuell också. Att vara vänsterhänt är inte direkt något jag identifierar mig med, det är inte en grupp som idag blir strukturellt förtryckt (vilket till exempel homosexuella blir inom vissa områden). Det är sällan folk pekar på mig och säger ”du bär glasögon” och vill att man ska prata om sina barndomstrauman, vissa av våra karaktärsdrag är helt enkelt bara det.
Vi på Add Gender arbetar med intersektionalitet, normsamverkan. Vi belyser hur olika normer samspelar med varandra och skapar olika former av makt och utsatthet i olika situation, hur samma person kan inneha makt i en situation och vara utsatt i en annan. Vi människor är mer än en sak, och har vi förståelse för det kan vi komma längre med att arbeta med inkludering i vår närmiljö.
Till sist, du får såklart fråga mig om hur det var att vara vänsterhänt när jag var liten. Det är okej att fråga, men det är också okej att inte vilja svara. Min upplevelse av att vara vänsterhänt säger väldigt lite om hur det varit för vänsterhänta som gick i skolan under tidigt 1900-tal och som tvingades lära sig skriva med höger hand. Vi bär alla på våra egna erfarenheter och ingens erfarenhet är värd mer än någon annans, men när erfarenheterna blir mer än personliga öden och bildar en gemensam berättelse, då uppstår en struktur. De flesta förtryckande strukturer för vänsterhänta har som tur är upphört idag, men det finns andra vi behöver jobba med. En dag hoppas jag att mitt äktenskap med en man ska vara oviktigt som att jag är vänsterhänt, men där är vi inte riktigt än.
The post De vänsterhäntas dag appeared first on Jämställdhetsexperten.
I veckan har rapporten ”State of the World´s Fathers” presenterats. Det är den första globala sammanställningen av hur faderskapet ser ut i världen. Avsändarna är MenCare, en global kampanj för män som engagerade och omvårdande föräldrar.
Den visar bland annat att pappor som är engagerade föräldrar och skapar nära band med sina barn lever längre och blir lyckligare. Harmoniska pappor ger i sin tur trygga barn.
Det handlar med andra ord om att förändra bilden av män som föräldrar och samhällsmedborgare. Bilden av mannen i stora delar av världen är oftast inte förknippad med just föräldraskap, närhet till barn och omhändertagande i hemmet. Inte minst brukar man få det bekräftat av utländska gäster här i Sverige som blir förvånade över alla dessa pappor som går runt med barnvagnar. Rapporten djupdyker förstås i mer allvarliga saker också, såsom våld i nära relation och attityder mot homosexualitet med mera.
Rapporten finns att ladda ner via Rädda Barnens hemsida, som är en medlemsorganisation i kampanjen. Där du också kan läsa mer om initiativet på svenska.
The post Global sammanställning om faderskapet appeared first on Jämställdhetsexperten.
Byggnads och Byggcheferna har sin kampanj #stoppamachokulturen just nu. Den har mött stark kritik tidigare, till och med anklagats för att vara sexistisk – trots att det är det den ska motverka. Jag har också kritik att framföra.
För det första: Ett normkritiskt fokus som inte räcker hela vägen är mycket riskabelt. Det är mycket bra att deras kampanj inte handlar om att kvinnor ska ändra på sig för att passa in. Den hade lika gärna kunnat göra det eftersom så ser det ofta ut. Många företag satsar på kvinnliga nätverk – där man skickar kvinnorna på läger så att de ska lära sig mer för att passa in. (Resultatet kan till och med bli att de sticker till en annan organisation men det är en annan historia.) Så de fokuserar ändå på normen inom branschen: ”en grabbig jargong”. De vill att den ska stoppas, denna machokultur. Men det blir ju tyvärr så att de fokuserar på normen men klarar inte av att hela vägen uppbringa det kritiska förhållningssättet. Ett mer framgångsrikt normkritiskt förhållningssätt hade varit att ifrågasätta bilden av byggarbetaren och branschen som ”macho”. Nu förstärker de istället den bilden genom en påkostad kampanj. Alla både killar, tjejer och trans som inte identifierar sig som macho, eller för den delen tolkar ”grabbig jargong” som rå men hjärtlig, ser dessa affischer och tänker: ”oj då det där verkar jobbigt, kanske ska välja en annan karriär ändå?” Var det verkligen så de ville att det skulle bli?
För det andra: Bakgrundsfaktan är underligt insamlad. Undersökningen som kampanjen bygger på är gjord av TNS Sifo. Jag tar ut de frågor som redovisas i den debattartikel som i DN lanserade kampanjen:
”Två undersökningar har gjorts bland sammanlagt 2100 respondenter i bygg- och fastighetsbranschen. Parallellt har TNS Sifo ställt följande frågor till 1167 deltids- och heltidsarbetande svenskar:
• Tycker du att du arbetar på en jämställd arbetsplats, det vill säga att kvinnor och män behandlas i huvudsak lika?
• Förekommer det sexistiskt eller könsdiskriminerande språk på din arbetsplats?”
Ur de två utvalda frågorna kan man utläsa följande:
a. De vet inte vad jämställdhet är, att kvinnor och män ska behandlas lika är en underlig definition på jämställdhet. Om frågan hade varit ställd så här: ”vad betyder jämställdhet för dig” antingen med val eller med öppna alternativ. Då kan man få en bild av vad jämställdhet betyder för de som svarar och sedan arbeta vidare med de andra svaren. Det allra bästa dock är att fråga: ”Anser du att män och kvinnor i följande situationer behandlas likvärdigt:” för att sedan rada upp olika branschspecifika exempel. Lektion ett som jämställdhetsexpert är att om du inte ger exempel så kan du inte lita på svaren för när man säger saker som ”lika” eller ”jämställdhet” finns det en tolkning för varje svarande. Lektion två handlar om att inte fråga folk om kvinnor och män behandlas lika i en kontext där vittnesmål och befintlig statistik så uppenbart visar att så inte är fallet. Byggnads har inte gått sina lektioner.
b. De tror att ”sexistiskt” är detsamma som ”sexuellt”. Det är ganska vanligt att man blandar ihop detta på grund av att ”sexism” innehåller ordet ”sex” (dålig översättning från början). Om de inte trodde det skulle de inte ha ”sexistisk” OCH ”könsdiskriminerande språk” i en och samma fråga. Det är som att fråga: ”Förekommer det trappor och trappsteg i ditt tvåvåningshus?”. Så jag tolkar det som att de egentligen vill fråga om det förekommer sexuellt och könsstereotypt (dvs sexistiskt) språk?
När jag startade och drev jämställdhetsgruppen på mitt gymnasium var vår första insikt: skriver vi en fråga i en enkät där vi frågar ”har du utsatts för sexuella trakasserier” svarade i stort sett alla nej. Frågade vi istället: ”har du upplevt någon av följande händelser under din tid som elev på denna skola?” För att sedan radda upp konkreta exempel på både sexistiskt agerande (det vill säga könsstereotypt agerande såsom om vi tar ett exempel man kan ställa inom byggbranschen ”att du som yrkesperson har blivit ombedd att bytas ut mot en kollega av motsatt kön baserat på föreställningar om vad du klarar av i relation till din könstillhörighet?”) och på sexuella trakasserier (det vill säga branschrelaterat: ”har någon av dina kollegor ovälkommen anspelat på sexuellt umgänge i era samtal” eller liknande) så upptäckte vi genast de exempel som vi faktiskt ville komma åt. Och som i sin tur skadade flickor och pojkars arbetsmiljö varje dag på skolan.
Att använda ”könsdiskriminerande” är också en svår växel att lägga i för det tunnar ut betydelsen av just könsdiskriminering – där kön är en av diskrimineringsgrunderna i Sverige, medan sexistisk jargong kan och ska tolkas mycket bredare.
För det tredje: Jämställdhet blir lätt könsbinärt och heterosexuellt. Även om de i kampanjen nämner HBTQ så lyckas den inte leverera hela vägen gällande att inkludera transpersoner och stjärnfamiljer.
Med andra ord så når Byggnads och Byggchefernas kampanj #stoppamachokulturen inte hela vägen. Mest är jag missnöjd för att när en undersökning har sådana kunskapsluckor så gör det att den förlorar trovärdighet. De kallar sin fakta-sida för ”hårda fakta” vilket säkert kommer av krav på ”svart på vitt” som många efterfrågar för att ”gå med på att förändra sig”. Men allt det tragiska som att branschens könsrepresentation är 92 % män och 8 % kvinnor – en extremt könssegregerad miljö, att 99 % av Byggnads medlemmar är män, att 9 av 10 anger att de sett andra må dåligt av kulturen som finns idag… allt det ifrågasätts lätt om de andra frågorna är underligt formulerade. Då blir det inte hårda fakta: det riskerar istället att blir en hård ton mot de som driver frågan om förändring. Exempelvis så är har kampanjen blivit omdebatterat på den antifeministiska sidan Genusdebatten (som jag med viss ovilja länkar till eftersom det är lite som att länka till Darth Vader för en genusvetare – men okej då).
Grunden till kampanjen är enormt viktig. Jag kan inte nog understryka detta. Läs bland annat om vittnesmålen från branschen i den senaste artikeln om kampanjen i DN. Natalie Westmark är branschaktiv och intervjuas i artikeln:
”– Tyvärr är det också väldigt sällan de manliga kollegerna står upp för oss och säger ifrån. Många unga killar som från början är schysta formas på ett negativt sätt av äldre manliga arbetskamrater. Dessutom vågar många unga inte prata om det här, av rädsla för att uppfattas som jobbiga och få dåliga referenser.”
Här har vi en nyckel till hur kampanjen hade kunnat bli det där lilla extra. Normkritik hade varit att inkludera de som har upplevelser av diskriminering (både kvinnor, män och transpersoner) och de som kämpar för förändring, samt att låta dem få tolkningsföreträde – utan att kräva av dem att det är deras ansvar att stoppa något eller berätta sin historia. Kanske en kampanj mer i riktning mot: #vågavägramacho hade varit ett bättre alternativ? Då tror jag att den där som står på perrongen, läser kampanjens budskap, och inte orkar stoppa någon machostämning i resten av sin karriär mer hade tänkt: ”Vad spännande, det händer saker inom bygg, jag kanske ska välja den karriären ändå, och vara delaktig i denna förändring? Jag kan definitivt våga vägra macho!”
Förändring handlar om att ge kraft åt de som har bestämt sig för att förändra, det som de har makten att förändra. Det är svårt att stoppa något som man själv inte är delaktig i. Det är lättare att våga något som man inte vågar om inte andra stöttar en. Låt oss hylla dem inom byggbranschen, av alla kön, som idag vågar vägra macho!
The post ”#Stoppamachokulturen” – når inte ändra fram appeared first on Jämställdhetsexperten.
Region Värmland och Länsstyrelsen i Värmland har gjort en film. Den är en del, eller ett resultat av, en lång resa där jag har fått möjligheten att vara delaktig sedan 2012 då jag gjorde mitt första uppdrag med regionförbundet i Värmland. Jag vandrade runt i korridorerna och stack in huvudet lite här och var och frågade ”hur går det med jämställdheten?”. Jag gjorde andra saker också förstås, en genusanalys, kartläggningar och djupintervjuer. Men framförallt så stack jag in huvudet och ställde frågan. Ibland förutsätter vi för mycket saker i jämställdhetens namn. Vilka som är intresserade, vilka som är framgångsrika, vilka som är bromklossar och vilka som är mer eller mindre intresserade. Jag är mer för att ställa frågor och vara nyfiken.
I denna Värmländska produktion har de ställt just frågor. Till män. Det blev ett tolv minuter långt svar. En del av männens svar är just nyfikna frågor, förklädda till svar. En del är mer rakt på. Som ett stilla uppvaknande.
Fredrik Wass skriver på Resumés blogg ett par rader om denna långsamt reflekterande paus i en stressig vardag till film.
Jag kan inte annat än hålla med honom om att man först blir lite stressad, ”12 minuter lång – och så bara går de runt och funderar” men jag gillar den också, trots längden och sävligheten. Som ett inslag av hopp i en jämställdhetsdiskussion där vi liksom glömmer bort att aktivt synliggöra männens röster. Eller att männen inte tycker att det är upp till dem att synliggöra sig själva. Eller att de inte känner att de berör dem. Klokast av alla är barnet tycker jag, pojken. Alltid barnen! Tänk om de fick bestämma!
The post Män sätter Värmland på jämställdhetskartan appeared first on Jämställdhetsexperten.
På Add Gender har vi två år i rad gjort ett byråbranschindex tillsammans med tidningen Resumé för att lyfta frågan om jämställdhet i reklamvärlden från insidan. Vi tog fram ett index för att kunna skapa en bild av nuläget på byråerna med syftet att lyfta och fira de byråer som hade kommit längst. Många hade höga ambitioner, men längst ner på listan över det som byråerna de facto gör kom budget för jämställdhet. Vill alla ha jämställdhet utan att någon vill betala för den? Frågan borde med andra ord vara, vad är priset för att en organisation som inte är jämställd?
Den senaste tiden har frågan om representation lyfts av KOMM (branschorganisationen Sveriges Kommunikationsbyråer) som funderade över vem som får synas i Svenska reklam. Deras undersökning visar att den bild som infiltrerar oss genom TV:n, som blickar ner på oss på tunnelbaneperrongen, talar mjukt till oss i radion, de budskap som strömmar från tidningen, på bion, som pop-up fönster i datorn och som väntar på oss i hallen när vi kommer hem, indoktrinerar oss i vad som anses ”normalt”. Visst har vi det senaste året kunnat glädjas över att en kvinna med transbakgrund får fronta Åhléns vårkampanj Vårmod (som vi skriver om här). Men detta till trots ser det rätt vitt och normativt ut på reklampelarna. En kan fråga sig varför det oftast är samma bilder som visas (vit, heterosexuell och inte över 35 och utan synliga funktionsnedsättningar), samma normer som upprepas? Varför är det så lite variation?
Vi kunde i vårt första jämställdhetsindex visa att de medverkande byråerna hade 78 procent delägare och 65 procent Art Directors som var män, medan produktionsledare till 73 procent var kvinnor. Är det homogent och ensidigt bland de som producerar reklam kanske det inte är så konstigt att produkten, reklamen, sedan blir homogen och ensidig? Vi har en tendens att vara överens med de personer som har samma bakgrund som oss själva. Vi bekräftar varandra, håller med, instämmer, men vem ifrågasätter? Vem ska komma med de nya infallsvinklarna, erfarenheter från en annan kultur eller världsdel eller erfarenheter av en annan kropp för den delen? Vem vågar bryta normer och ny mark?
I den andra undersökningen som Add Gender gjorde av byråbranschen kunde vi se att efter bara ett år, då frågan om jämställdhet hade lyfts inom branschen, blev mer jämställdhetsarbete gjort på byråerna. Jämställdhetsplaner skrevs och uppdaterades, personer eller grupper som skulle arbeta dedikerat med jämställdhet tillsattes och ambitionerna höjdes. Fler såg även jämställdhet som en konkurrensfördel (dock utan att integrera det i sin affärsmodell). Men fortfarande finns utrymme för förbättring. En av de största utmaningarna som vi kunde identifiera var bland annat oförmågan för byråerna att själva ta ansvar för att skapa förändringar de ville dra nytta utav. Svaren visade på att ansvaret för förändring lades hos skolor, hos kvinnor och hos individer utan att tänka på att chefer, VD:ar och delägare också är individer med makt att förändra.
Add Gender vill skapa förändring och i och med detta har vi valt att stödja initiativet till det nya priset i reklamvärlden – Guldvågen. Trots en uppsjö av olika priser i branschen saknas det pris som belönar det företag som är den bästa arbetsgivaren ur ett jämställdhetsperspektiv. Syftet med Guldvågen är att visa Sveriges unga reklamare och kunder vilken byrå som är bäst – på riktigt. Kvinnor och män i reklambranschen ska ges lika möjlighet att avancera på byråerna.
Bakom initiativet står kreatörerna Ellinor Ekström och Sophie Lokko, som hoppas att priset kan få kunderna att höja kraven och de nyutbildade talangerna att undvika luftslotten. För att få fram resultatet till Guldvågen kommer vi på Add Gender genomföra en undersökning där resultatet analyseras av en kompetent jury från både reklam- och genusbranschen. Priset kommer att delas ut hösten 2015.
Vi föredrar att jobba med morötter, visa det som funkar, lyfta de goda exemplen och de som vågar utmana, tänka nytt, prova nya vägar och som satsar på en jämställd organisation.
Jämställdhet har ett pris – Guldvågen!
The post Priset för jämställdhet – Guldvågen appeared first on Jämställdhetsexperten.
Jag läste mer om vad en coach är:
En coach är en vuxen vän som har bott i Sverige hela sitt liv eller större delen av sitt liv. Vi väljer ut bra personer som frivilligt vill hjälpa till och träffa dig för att du ska känna dig välkommen till Stockholm. Kan- ske har ni samma intressen som musik, idrott eller matlagning som ni kan lära varandra? Kanske vill du bli bättre på att hitta i Stockholm och din coach kan hjälpa dig och visa dig runt och bjuda på fika, lunch, bowling eller bio? Ni träffas så mycket ni båda vill. Att ha en coach kan vara ett bra sätt att komma in i det Svenska samhället, att få en referens till ett framtida jobb eller bara ha någon att prata med och öva språket med.
Det är alltså en möjlighet att lära dig mer om världen och samtidigt lära känna en ny vän. Är det knapert i kassan behöver du inte oroa dig projektet betalar 500kr/månad för aktiviteter som görs gemensamt. Nu på tisdag den 5:e maj kl 18:30 är det informationsmöte på Fryshuset för de som är nyfikna på vad det skulle innebära mer konkret och en möjlighet att ställa frågor. Informationsmötet är på inget sätt ett tvång att sedan bli vän/coach. Jag ska gå. Det är dags att göra något på riktigt.
Jag hoppas vi ses där.
The post Att leva (med sig själv) i Sverige appeared first on Jämställdhetsexperten.
Under förra året genomförde Add Gender observationer på en fritidsgård i Järfälla kommun och under 2015 har vi arbetat vidare med ett konkret koncept för dem att kunna arbeta metodiskt med inkludering. Arbetet har de senaste månaderna drivits av Nakima Ackerhans Schreiber som är i slutfasen av sin utbildning till Kaospilot.
Under hennes ledning och med involvering av kommunen och hela fritidsverksamheten i Järfälla har ett koncept vuxit fram i nära samarbete med medarbetare. Det blev en kalender med både kompetensutveckling, övningar och mål för varje månad för att få arbetet integrerat i verksamheten. Att ledningen är med och stöttar är en viktig nyckel i jämställdhets- och jämlikhetsarbete och det är glädjande att Järfälla kommun satsar resurser på frågan. De har varit intresserade, stöttande och ställt bra krav under resans gång. Vilket gjort slutprodukten ännu bättre.
Det viktigaste (och svåraste) när man initierar ett förändringsarbete är viljan, förändring brukar möte motstånd oavsett om det leder till något bättre. Vi vet vad vi har men inte vad vi får. Men medarbetarna på ”vår” fritidsgård har hela tiden varit pådrivande och modiga i sitt förändringsarbete. Att våga titta på sig själv och sina normer och fördomar kan vara läskigt.
Kalendern är illustrerad med olika situationer i form av serier, dessa är för att medarbetare ska ha en situation att utgå ifrån som inte är för nära den egna verksamheten men som ändå skulle kunna ske. Denna situation diskuteras och övas på för att sedan kunna översättas till liknande situationer eller något som faktiskt inträffat på den egna gården. Meningen är att kalendern ska vara flexibel och gå att anpassa till hur arbetet läggs upp på den egna gården. Antingen kan kalendern användas på de ordinarie personalmötena eller så skapas ett speciellt utrymme för inkluderings- och jämställdhetsfrågor.
Kalendern har integrerat Järfälla kommuns värdegrund och de ord som medarbetare arbetar utifrån, att den är skräddarsydd är en förutsättning för att den ska bli ett användbart verktyg. Att nivån på språket hålls enkelt och inte alltför akademiskt är viktigt för att det ska bli begripligt. Serierna och friheten i arbetsmomenten gör att det går att anpassa och blir därmed mer lustfyllt att arbeta med. Begripligt, användbart och roligt – finns det något bättre sätt att arbeta med inkludering?
Exempel på hur kan du ställa samma fråga på olika sätt för att inkludera fler.
Illustrationer av Calle Thoor
The post Samspel – en kalender om inkludering appeared first on Jämställdhetsexperten.
Idag är det internationella barnboksdagen och vad passar väl bättre än att lyfta vår alldeles egna barnbok Styrkan sitter inuti – Anna kör skogsmaskin?!
Du kan följa boken på Facebook och läsa mer om den på vår hemsida.
Du beställer boken genom att maila jenny.claesson@addgender.se med hur många du vill köpa och din postadress, boken och faktura kommer i brevlådan. Boken kostar 50 kronor och vi skänker överskottet till barn med dolda handikapp.
The post Barnboksdags! appeared first on Jämställdhetsexperten.
April är inte bara den månad då vi på en dag kan få uppleva väder från alla fyra årstider, det är även Inventors Month (uppfinnarmånaden) och hur kul är inte det? Vi vill gärna uppmärksamma det med en lista med coola uppfinningar av coola brudar. Hur många av dessa personer kände du till? Produkter som blinkers, diskmaskinen och kevlar finns med på listan, bland allt annat!
Varsågoda;
19 Things You Might Not Know Were Invented by Women!
Ingen lista är dock komplett utan Hedy Lamarr eller Ada Lovelace. Eller Grace Hopper med för den delen.
Och här får du en smak på framtiden.
The post Kvinnor som uppfinner kickstartar Inventors Month appeared first on Jämställdhetsexperten.
Nu i dagarna kan vi runtom i Sverige se reklam för Åhléns nya kampanj Vårmod. Den presenteras med orden: ”Våren tillhör de som vågar prova nya mönster och bryta gamla. Nu finns massor av nya sätt att möta den på. Hitta ditt!”
Lea T från Åhléns kampanj Vårmod.
I den här kampanjen arbetar Åhléns tillsammans med en modell som i allra högsta grad representerar mod och styrka att bryta gamla mönster – den italienska toppmodellen Lea T.
Lea T är en internationellt känd och eftertraktad toppmodell, född i Brasilien och uppvuxen i Italien. Hon slog igenom som Givenchys ansikte 2010 och har blivit fotograferad för ett antal stora magasin, bland annat Vogue. Sedan 2014 frontar hon Redkens hårvårdskampanjer. Tidningen Forbes har utnämnt henne till en av de tio mest inflytelserika kvinnorna inom den italienska modeindustrin.
Och inflytelserik är hon, på mer än ett sätt. Genom sin enorma framgång inom modeindustrin bidrar hon till att förändra inte bara vår attityd kring stora brokiga mönster men också kring hur vi förhåller oss till köns- och cisnormer. Lea T är nämligen transkvinna.
Hon är inte heller ensam normbrytare i branschen. Vi börjar se allt fler modeller som utmanar de traditionella köns- och genusuttrycken inom modeindustrin. Exempelvis är modellen Casey Legler synnerligen aktuell i sammanhanget – hon har signats till Ford Models uteslutande för att visa herrkläder. Hon är därmed den första kvinnan någonsin som är signad som en internationell manlig modell.
Casey Legler som modell för Diesel.
Åhléns är heller inte enda svenska klädföretaget som väljer att arbeta med normbrytande modeller och uttryck. Svenska JC hade i Crocker-kollektionen från 2014 en och samma modell för både herr- och damjeans. Modellen Erika Linder stylas stereotypt manligt och stereotypt kvinnligt för de respektive könade kollektionerna.
Erika Linder är modell för både herr- och damkollektionen i JC:s Crocker-kampanj från 2014.
Det kan kanske tyckas ytligt, men att modeindustrin är med och sätter upp ramar för vad som går och inte går an enligt köns- och cisnormer är knappast nyheter. Därför är det också glädjande att se att fler och fler modeaktörer tar sitt ansvar och tänker utanför boxen.
Transpersoner världen över är en mycket utsatt grupp, och är även starkt överrepresenterade när det gäller såväl psykisk ohälsa, självskador, hot, hatbrott, våld och självmord. Lea T:s mod att vara öppen med sin transerfarenhet och hennes och andra normbrytares framgångar inom modevärlden kan förhoppningsvis medverka till att luckra upp cis- och könsnormer och normalisera transpersoners existens i offentligheten en smula, och därigenom både verka uppmuntrande för andra transpersoner men också minska de fördomar som uppkommer i tystnad och brist på möten.
Vi följer med stort intresse den normbrytande utveckling som nu sker inom den internationella modeindustrin!
Det våras för transinkludering!
The post Det våras för transinkludering! appeared first on Jämställdhetsexperten.