En av de mest återkommande grunderna för att slentrianmässigt stämpla någon som rasist är att denne gör skillnad på folk. Jag är just en sådan – ja, jag går mycket längre, jag gör skillnad på barn och barn. Jag spenderar massa pengar på mat och kläder för tre specifika barn och nästan inga pengar på andra. Tre barn älskar jag mer än andra. De tre barnen är mina och min frus och jag gör denna skillnad på barn för att de tre barnen är just mina och för att jag älskar dem – och för att jag är rasist.
Jag behandlar inte heller vuxna människor lika. Jag köpte ett halsband till min fru förra månaden, men jag känner underligt nog ingen önskan om att förse samtliga kvinnor med halsband. Är jag därmed rasist, eller åtminstone kvinnohatare? Betyder det att jag anser att andra kvinnor har ett lägre människovärde? Ja, så måste det vara om man får tro den vanligt förekommande beskyllningen: att göra skillnad på folk är rasistiskt.
Men alla dessa människor som ropar ”Rasist!” lika ofta som pojken ropade ”Varg!”, gör de skillnad på folk? Jag antar att de flesta av dem har familjer vars gemenskap, lycka och framgång är viktigare för dem än exempelvis min. Är det inte direkt löjligt att påstå att det är rasistiskt att gilla något mer än något annat, att ha en anknytning till någon men inte till någon annan?
Graden av samhörighet med människor är i fallande ordning för min egen del ungefär: min familj, andra människor som står mig nära, min stad, Sverige, Norden, Europa, världen. Är en sådan känsla av skala i samhörighet rasistisk? Jag antar att svaret skulle vara, ja, Jakob du gör skillnad på folk.
Det är något i den offentliga retorikens logik som luktar bränt. Den ständiga sammanblandningen av preferenser och värde. Om jag hatar flintastek, men älskar burgare så är det för alla uppenbart att det handlar om preferenser – alltså tycke och smak, inte ”gastrorasism”. Om jag däremot skulle säga att jag tycker bättre om vita människor än svarta så är jag ovillkorligen rasist. Visst skulle det kunna vara så att det är ett utslag av verklig rasism, eller så är det, återigen, tycke och smak.
Värde – absolut godtyckligt, godtyckligt absolut eller absolut?Inte ens när det kommer till värde är frågan så enkel. Min Citroën C5 från 2006 är för en bilhandlare lika mycket värd som en annan likadan C5:a, men för mig är min bil mer värdefull för att den är min och jag kan använda den när jag vill (om den inte är på verkstan – det är en Citroën).
Min fru är mer värd än andra kvinnor, för att hon är min. (Hon är min på samma sätt som jag är hennes!) Men är inte alla människor lika mycket värda? I en abstrakt mening och i egenskap av att vara människor är de det, men i praktiken så blir inte värderingen absolut utan relativ. En snickare som utfört ett gott arbete i mitt hus är mer värd än en snickare i Australien, inte i abstrakt mening men för mig.
Sverige är mitt fosterland och därmed det mest värdefulla landet för mig. Det språk, den kultur och den historia som har format landet i samklang med den svenska naturens specifika förutsättningar håller jag högre än andra länder. Är det ondskefullt att tycka så? Är det rasistiskt att inte vilja dela landet med andra utifrån på ett sätt som gör mitt land för mig oigenkännligt?
Sverige har som land präglats av en omsorg om medmänniskan, från fattigstugans tid till dagens institutionaliserade och opersonliga omsorg. Det är en fråga öppen för diskussion på vilket sätt och hur långt denna medmänskliga omsorg skall sträcka sig. Det är inte självklart en fråga om rasism eller inte, utan kanske snarare om hur vi vill använda våra pengar och hur vi vill att vårt samhälle skall utvecklas.
Uppenbarligen finns det krafter ”i demokratins tjänst” som vill krossa såväl kärnfamiljen som nationalstaten, för en diffus utopi där vi har rekreationssex med vem vi vill, när vi vill i en värld utan gränser och där vi alla i ring lyckligt sjunger Kumbaya med Soma-pillren nära till hands, allt under HBTQ(r)-certifierade intersektionellt medvetna genuspedagogers antirasistiskt vakande ögon.
Jag får andnöd av tanken på den värld dagens ”rasist”-skrikande godhetsapostlar strävar emot.
PS Jag gilla olika. Flera olika viner och du kan inte ana hur olika de är. Det finns också olika böcker jag gillar. Men så måste jag skämmas, för det finns olika viner jag INTE gillar, och olika böcker jag inte gillar. Snacka om nyspråk. ”Nyspråk” var rätta ordet, sa Bull. DS
">[http%3A%2F%2Fwww.frianyheter.nu%2Ffolk-a-folk-din-rasist%2F">] 