1851465 items (1851465 unread) in 479 feeds
Övergångsställe Beträffande väg nr 53 vid Harg så är det ej ett övergångsställe vilket det varit förut, många personer kanske inte insett det? I Nyköping är det klarlagt sen tidigare att cyklister saknar företräde för bilister vid övergångsställen, varken cyklister eller bilister verkar inte känna till detta faktum. Som vår trafikpolis i Nyköping tydligt klargjorde finns det inte några rättigheter utan bara skyldigheter när vi vistas i trafiken. Kontentan av detta resonemang blir: när ni passerar ett markerat övergångsställe är det ej bara att gå över som fotgängare eller ledande cyklist, ni måste försäkra er om att det är säkert att passera!
Dagligen ser jag att dessa trafikanter vid "grönt ljus" gladeligen går eller cyklar utan någon som helst kontroll på biltrafiken, ex Lennings väg där det dessutom finns trekantiga varningsmärken vilket inte verkar är bekant för många av våra cyklande medtrafikanter.
Jag har tidigare önskat någon form av körkort för cyklister vilket är högaktuellt i vår stad. Polismyndigheten bör bötfälla alla cyklister som färdas utan gällande belysningskrav. Fotgängare utan reflexer? Ja inte skulle jag göra det!
Att som "Lufsen" beskriver livsfarligt kan jag inte bedöma, själv har aldrig haft något problem att knalla över ett övergångsställe!
Tack för ordet och sköt om er i trafiken nästa år!!
Ulf Andersson
Efter att ha kryssat färdigt mellan innebandyarenorna och lagt på luren för sista gången på lördagskvällen var känslan mest – oj vilken otroligt jobbig helg för våra främsta lokala innebandylag.
Jag inledde helgen i Hedebyhallen där Trosa Edanös herrlag spelade division 2-match, seriefinal rentav, mot Torshälla. All heder till Trosa Edanö som fått ihop det bättre än ens de själva nog hade vågat räkna med, men denna säsong lär det inte bli någon serieseger. Torshälla är lite för starkt.
David Normark fick inte njuta särskilt länge med sitt lag efter segern senast. Resan till värmländska Hagfors blev lika svår som det verkade på papperet innan. Men det finns fortfarande alla chanser för nykomlingslaget i damallsvenskan att reda upp den svåra poängmässiga situation laget hamnat i.
Onyx herrar har sannerligen inte fått någon kul inledning på 2017. Det borde vara frid och fröjd med ett nästan skadefritt lag (okej, Viktor Palm ersätter ingen i en handvändning) särskilt efter Rabi Kahlajis återkomst. Men tre raka förluster mot toppkonkurrenter och tre raka matcher där laget tappat totalt i sistaperioden. Visserligen på olika sätt alla tre matcher och en gång är ingen gång men tre gånger börjar bli en tråkig ovana.
Oavsett om playoff-tåget börjar gå för Onyx kommer vi på SN-sporten, precis som Onyxlaget, kriga på. Nya möjligheter att följa de lokala lagen via våra direktrapporter finns redan till denna vecka, för vi märker att det finns ett stort intresse av att följa, även om ni inte kan ta er till arenorna.
På återskrivande!
SPORTREPORTER
0155-767 53
Nu är Obamas tid över, USA har fått sin nya folkvalda president. Ja, det var visserligen fler som röstade på Clinton, men det räknas inte riktigt.
Trump var redan tidigare en av världens mäktigaste män och i dag har han dessutom kärnvapenknappen i sin hand. I bästa fall kommer han även fortsättningsvis föredra att pilla på helt annat än just den knappen, men man vet aldrig med honom.
Och nu börjar även jag insinuera saker, negativa omdömen om en man jag visserligen har hört mycket om, men inte känner alls.
För det är så lätt att dras med.
Trump hade under hela den smutsiga valkampanjen ett tonläge som var unikt vidrigt. Så hela debatten skruvades upp.
Det märks även i Sverige. Partiledarna håller sig än så länge lugna, men andra politiska representanter och debattörer vrålar förolämpningar och skyller gärna på andra.
Jag hade en gäng en lärare som ju högre klassen pratade och skränade, desto lägre pratade hon. Det funkade faktiskt, eleverna dämpade sig av ren nyfikenhet för att över huvud taget hänga med.
Så nej, det var inte du som började vara taskig, men det är bara du som har ansvar för vad du själv säger och gör. Oavsett om det är bland kollegor på jobbet, klasskamrater i skolan eller i en Twittertråd som spårar ur allt mer.
Kan du i efterhand stå för vad du sagt, vad du gjort. Utan att säga "men han då, men hon då"? Om inte, avstå från att trycka på knappen.
FEATURECHEF
0155-767 46
Trafik Det kommer att finnas både kort- och långtidsparkeringar vid Nyköpings resecentrum. I detaljplaneförslaget hittas korttidsparkeringar intill entrén på Norra Bangårdsgatan. Långtidsparkeringar hittas utmed järnvägen på norra sidan. Vi har även diskussioner med fastighetsägare på Sunlightområdet och i Nöthagen samt med Landstinget för att hitta gemensamma lösningar där fler parkeringsplatser kan göras tillgängliga. Sen är ambitionen och målet att fler som bor i Nyköping väljer gång, cykel eller kollektivtrafik för att fortsätta utveckla vår stad med ytor för människor och möten. Med en tillväxt på ca 700 personer per år är vi år 2030 runt 65 000 invånare. För att behålla stadens karaktär är det viktigt att vi utvecklar stan varsamt och hållbart. Hur vi använder ytorna i centrala Nyköping är därför en angelägen fråga.
Under en del av byggtiden kommer passagen under Brunnsgatan att stängas av förutom för gång, cykel och kollektivtrafik samt utryckningsfordon. Övriga fordon får då ta andra vägar i staden, vilket förstås kan upplevas som besvärligt.
Avstängningen är beräknad till 1–2 år men vi arbetar för att korta den tiden. Det är ingen perfekt lösning att behöva köra via E4:an till centrala Nyköping. Vi arbetar tillsammans med Trafikverket med framkomligheten vid Påljungshage och vid Kungsladugården, där det blir en förbättrad av- och påfart i E4:ans norrgående riktning.
Det är viktigt med en helhetsbild över trafiksituationen i planeringen så att inte enskilda insatser genomförs som sen kan innebära att situationen förvärras i andra delar.
Platsen för Nyköpings resecentrum är beslutad och det är inte aktuellt med annat läge i till exempel Hemgårdsområdet.
Läs gärna mer på www.nykoping.se/resecentrum eller träffa oss på Culturum onsdag 25 januari kl 17–20. Då finns vi på plats tillsammans med tjänstemän från Nyköpings kommun och Trafikverket.
Hälsningar
Ingegerd Ask Projektledare, Nyköpings kommun Christian Udin Ostlänkenansvarig, Nyköpings kommun Magnus Bäckmark Trafikplanerare, Nyköpings kommun
På sin avslutande presskonferens som president (18/1) fick Barack Obama frågan vad han har sagt till sina barn om framtiden, utfallet av presidentvalet och det som nu väntar de närmaste fyra åren med Donald Trump i Vita huset. Obama lade ut texten om allt inte alltid går som man önskar och att ett förlorat val inte behöver vara ett allvarligt hot mot de egna värdena eller rättigheterna. Det enda som verkligen är världens undergång är världens undergång, underströk han.
Det är ingen brist på vare sig hot eller risker framöver, men inget är hugget i sten. En ny regim i Vita huset kommer även den att tvingas reagera och inte bara agera. Dåliga förslag kan därför hinna mildras och en del kanske inte ens kommer upp.
Donald Trump har byggt en egen mur att klättra över. Kostnaden för de ofta storvulna löftena från valrörelsen är gigantisk samtidigt som löftena om minskade utgifter är stora. Dessutom tillkommer ett antal vägval där hans styre behöver välja mellan det som är bäst för några av de egna ytterlighetsrösterna – som exempelvis Tea party-rörelsen – eller det amerikanska folket.
Utrikespolitiskt och säkerhetspolitiskt – vilket mer direkt påverkar oss i omvärlden – är signalerna från Trump är direkt oroväckande. Även om några tilltänkta ministrar har valt att kommunicera mer balanserade uppfattningar om USA:s relation till EU och Nato – såväl som till Ryssland och Kina.
I en uppmärksammad intervju i brittisk och tysk press drumlade den kommande presidenten in med ett lass anti-EU-argument, hot om handelskrig främst mot den tyska ekonomin – och en tes om eurozonens fall. Den där guldhissen i Trump Tower har uppenbarligen gått några varv i sällskap med brittiske extremnationalisten Nigel Farage – för att sedan fastna på mörkaste källarplanet. Ett svagare EU och vekare transatlantiskt samarbete ger sannolikt ett starkare Ryssland och ett starkare Kina, men inte nödvändigtvis ett starkare USA. Europas demokratier måste hitta sätt att motverka detta.
Gör Trump det han sagt sig vilja göra kommer de närmaste åren bli en hård resa för ett Europa som under lång tid har baserat sitt säkerhetstänkande på goda relationer med Washington, en demokratiska staters gemenskap. Men om Trumps utfall mer beror på okunskap om politiskt styrda miljöer, kan problemen bli något lindrigare. Ska löftet att Make America Great Again baseras på tidigare erfarenheter, så har USA:s styrka ökat när landet har vänt sig utåt och engagerat sig i omvärlden, i allt från handel till säkerhetspolitik.
Fördelen med demokratiska rättssamhällen är också att de inte ger absolut makt till en person. Även om den vinner val. Den amerikanska konstitutionen sätter gränser för den som vill handskas alltför vårdslöst med maktens verktyg. Såväl kongressens två kamrar som högsta domstolen har kraft i nyporna om det skulle krävas.
Nu stundar Donald Trumps tid. Det är inte Ragnarök, men det lär bli mycket tordön framöver.
Hurra för skatteåterbäringen! Så är det frestande att utropa när Försvarsmakten kommer till Nyköping med någon av sina musikkårer. För då brukar det vara riktigt låga biljettpriser och ändå bra musik på proffsnivå.
Roligt då att det också var en sådan känsla av nästan fullt i Culturum i går kväll, en fredagskväll minsann, när så mycket annat lockar, såsom tv-soffan efter en lång arbetsvecka.
Men bra musik piggar upp mer än tv, och sång kan föda ädla känslor. Och stiliga var de i sina ljusblåa uniformer de trettio musikerna i Dragonmusikkåren som gästspelade.
Och hör och häpna, måste man säga, nu när vi för första gången vad jag vet fick en rejäl dos riktig Wagner på en konsert här på hemmaplan. Man kan ha många invändningar mot hans storhetsvansinne och stolliga idéer och mossiga kvinnosyn och ännu värre saker. Men han kunde skriva storslagen musik.
Maffigt och mäktigt blev det förstås också med bara mässingsinstrument, det som engelsmännen kallar brass-band. Kanske ska det sägas direkt att gårdagens gäster inte riktigt nådde upp till den otroligt höga nivå som de bästa engelska banden har, men där är också konkurrensen om platserna stenhård.
Men det var inget jag tänkte på mer än marginellt. Tvärtom gjorde det gott i själen att bara föras med till Wiens konserthus och den långa fanfar för Wiener Philharmoniker som Richard Strauss skrev åt dem.
Sedan kom något av det bästa Wagner skrivit, nämligen förspelet till den tidiga och hyperromantiska operan om den flygande holländaren, han som aldrig får komma till ro. Där är det redan i originalet massor av brass och pukvirvlar i klangen i skildringen av en stormande havsresa och även det sjungade kvinnliga temat låg väl till för eufonium, så arrangemanget fungerade över förväntan.
Lite svårare var det att ge illusion av stråkskimmer och träblåsarnas klangfärger i Wolframs sång till aftonstjärnan. Men det hade David Björkmans löst fiffigt med att låta slagverkarna fladdra med klubborna på olika instrument med stavar. Solist var barytonen Fredrik Zetterström, som naturligtvis sjöng detta kända stycke fint och vackert men med noter och kanske just därför inte så fritt och flödande som jag vill ha det (till exempel jämfört med hur den unge Håkan Hagegård laddade sången med inlevelse).
Valkyrieritten avslutade före paus och lyckades än en gång bli en pulshöjare, även om musiken är sliten.
En underbar nyhet inledde akt 2 med musik svävande i rummet med tre trumpeter på scenen och tre på läktaren i John Zorns Antiphonal Fanfare från 2013. Och fantastiskt hur stämmorna kom och gick inuti varande, liknande det som kallas hocketus, att det alltså kan bli en melodi fast varje instrument bara spelar en ton.
Wagners sorgesymfoni engagerade mig rätt lite, och det var väl ändå Friskytten som var Webers mästerstycke? Mycket bättre då med Fredrik Zetterström mer i högform i Sachs monolog ur Mästersångarna.
Häpnadsväckande bra blev slutet med Björkmans tvärsnitt ur Lohengrin med underbart tryck från fyra bastubor och uppåt och sedan alla trumpetfanfarerna.
David Bowie gick bort. Och det gjorde även Leonard Cohen och Prince. För många människor kommer 2016 att bli ihågkommet för just dessa giganters hädanfärd. Det tycks i alla fall statistik över våra internetvanor visa: rockikonernas namn återfinns i toppen på listan över vad som googlades mest förra året.
Det här året börjar med en annan gigants hädanfärd, näm- ligen Zygmunt Bauman. Akademiker uppnår väl aldrig någon rockikonliknande stjärnstatus direkt, men den polskfödda socio- logen Zygmunt Bauman har i alla fall varit där och sniffat. När han reste runt i världen och höjde ett varningens finger för att allt riskerar att gå käpprätt åt skogen när moderniteten ställer till det i våra hjärnor, ja då ringlade stundtals köerna långa utanför föreläsningssalarna.
Bauman blev ofta kallad pessimist, vilket är lätt att förstå. Han såg inte Förintelsen som ett uttryck för ondska utan snarare som en logisk konsekvens av moderniteten. Och han har varnat för hur sociala medier erbjuder oss en möjlighet att engagera oss, utan att riskera något känslomässigt. Blir något obehagligt kan vi bara lämna en grupp, och byta till någon annan av de myriader som finns att tillgå. På så sätt riskerar vi att glömma bort vad kärlek är, sa han en gång i en DN-intervju.
Pessimist eller inte. För Zygmunt Bauman gjorde det nog det samma. Han såg som sin mission att varna, så att vi alla kunde agera. På måndagen avled han, 91 år gammal.