
Efter beskedet att cytostatikamottagningen på Skene lasarett lägger ner blev Gunilla Mohlén, vars make nyligen avled i cancer, väldigt upprörd.
Hon och sonen Michael Mohlén menar att det är viktigt för svårt sjuka att ha nära till vård.
Gunilla Mohléns make och Michael Mohléns pappa Tommy avled under hösten av cancer, som han under flera års tid kämpat mot. Under sjukdomstiden besökte han ofta cytostatikamottagningen på Skene lasarett och när hustrun Gunilla Mohlén fick höra att mottagningen flyttar till Borås blev hon väldigt upprörd.
– Det är mycket viktigt att behandlingen finns så nära som möjligt. Att åka långt när man är allvarligt sjuk och får behandling som man mår så dåligt av, är en ytterligare påfrestning. Den här behandlingen måste man ha för att leva vidare ett tag till, säger Gunilla.
Hon berättar att de var tredje månad även besökte sjukhuset i Borås för specialistvård, och att det har fungerat, men att det har varit viktigt att ha den mer regelbundna behandlingen nära hemmet. Hon och maken besökte cytostatikamottagningen i Skene var tredje vecka. Och där emellan även för andra behandlingar.
– Vi skulle ha fått åka drygt nio mil tur och retur till Borås, säger hon.
Både Gunilla och Michael Mohlén är överens om att flytten av mottagningen till Borås slår hårt mot kommunens cancersjuka. Att utsätta dem för regelbundna resor till Borås är inte rätt väg att gå, menar de.
– Sjuka patienter ska ha det så bra det bara går, då spelar det ingen roll vad det kostar, säger Michael Mohlén.
Just cytostatikamottagningen i Borås har de aldrig besökt, men när de besökte akuten på Borås lasarett fick de vänta sex timmar på läkare efter provtagningen. På närakuten i Skene, däremot, tog det bara två och en halv timme för inskrivning, läkarundersökning, röntgenbesök och inläggning på avdelning.
– Varför tar det så lång tid? Är det dålig organisation eller läkarbrist? Och så det här beslutet att lägga ner närakuten, så det blir ännu mer folk i Borås. Det är upprörande, säger Gunilla Mohlén.
– God vård och empati av patienten skall ligga i fokus, och det har man verkligen på Skene lasarett.
Att närakuten stängdes ner berodde på för få besök, men Gunilla Mohlén visste inte att det fanns en närakut i Skene.
– Det fick vi veta av en slump. Varför upplyser de inte invånarna om att det finns? Det känns som de medvetet utarmar sjukhuset långsamt och svälter ihjäl det, säger Gunilla Mohlén.
Familjen riktar mycket beröm till personalen på Skene lasarett och säger att det är en härlig stämning där. Gunilla Mohlén berättar om hur läkare från onkologen, när han var på besök från Borås på Skene lasarett, kom förbi med en sjuksköterska från cytostatikamottagningen som alltid hade en kram över till Tommy. De satte sig ner och pratade trots att Tommy inte hade något läkarbesök inbokat.
– Detta kallas god vård och empati, menar Gunilla Mohlén.
– Det är så det skall vara när man är i en svår situation, säger Michael Mohlén.