Dagens debatt om sex mot ersättning präglas ofta av stereotypa bilder som sällan inrymmer den mer komplexa verkligheten. Livsöden som inte syns i statistiska tabeller eller visas i populärkulturella prostitutionsskildringar. Ämnet som sådant är laddat både i normsamhället och hbtq-communityt. Är det repressivt eller sexpositivt? Handlar det om självbestämmande eller betalda övergrepp? Bidrar rösterna i debatten till glorifering, moralisering eller rättighetskamp?
Att hbtq-personer har sex mot ersättning i större utsträckning än hetero- och/eller cispersoner är befäst sedan tidigare.* Likaså att många börjar sälja sex i tonåren. RFSL Ungdom driver projektet Pegasus Råd och stöd, en unik stödverksamhet som riktar sig specifikt till hbtq-personer som har sex mot ersättning i åldrarna 15–25 år.
– Det kan vara olika saker som ligger bakom att en söker sig till oss, det kan vara dåligt mående på grund av sex mot ersättning eller på grund av andra saker i livet. Det kan också vara att en har fått dåligt bemötande av myndigheter eller inom vården. Det är ett stort rättighetsproblem, det är en grupp som inte kan få sina rättigheter tillgodosedda, säger Virág Finta, socionom, projektledare och kurator på Pegasus Råd och stöd sedan drygt tre år.
– Det är viktigt med rätten till självidentifikation och att själv få sätta ord på sina upplevelser. Det är kärnan i vår verksamhet, det är på våra besökares egna villkor. Vi kan hjälpa våra besökare att reflektera kring sina erfarenheter, hur de påverkar dem och stötta dem i att själva identifiera vad som behövs för att må bättre eller ändra en livssituation.
Personer som säljer sex är redan en utsatt grupp i samhället. Inom gruppen hbtq-personer är transpersoner historiskt negligerade och fortfarande marginaliserade, både utifrån tillgång på såväl kompetens som stödinsatser. Det lyfte bland annat RFSL i en kartläggning på uppdrag av regeringen och Länsstyrelsen Stockholm 2015. RFSL Ungdom tar också upp frågorna i rapporterna Respektera hur jag vill ta mig igenom allt, 2018, och Sex för X, 2015.
– Det återkommer i många studier och hbtq-communitys i hela världen egentligen, att transpersoner är en grupp som har sex mot ersättning i större utsträckning än andra grupper. Det är ingen nyhet och det hänger så klart ihop med livsvillkor för transpersoner – som möjligheten att få jobb och brist på vård – som skapar psykisk ohälsa, säger Virág Finta.
– Historierna, känslorna och tankarna är ofta mycket mer komplexa än de stereotyper som vi tycker om att måla upp i samhället. Det tror jag är en väldigt stor utmaning för många, att bli satt i en ”box”.
Mirjam och Sanna är två hbtq-personer med delvis olika upplevelser och åsikter om sex mot ersättning. Mirjam berättar att sälja sex var en del i ett destruktivt mönster. Hon började ha sex mot ersättning när hon var tonåring, först i skolan och sedan via hbtq-communityt Qruiser.
– Jag var 15 och hade mått dåligt i flera år innan dess. Jag blev så avskräckt och förvirrad efter första gången. Jag utsatte mig själv för andra grejer, som fester och drogmissbruk – jag hade ett sexuellt risk- och självskadebeteende under hela tonåren och framför allt efter den händelsen. När jag var 17 sålde jag mig via ett konto på Qruiser, egentligen för hbtq-personer. Där var det framför allt massa kåta gubbar, alltså straighta äldre män som tog kontakt med mig. Det var hur många som helst som ville betala mig för sexuella tjänster. Den första mannen jag mötte därifrån i verkligheten hämtade upp mig i sin lastbil efter skolan, och han tyckte om att jag inte var myndig.
– Jag skulle säga att sexköp alltid är betalda övergrepp och våldtäkt. Det jag hade varit med om kom i kapp mig, jag förstod att jag hade varit med om så många övergrepp. När jag började sälja mig som tonåring och träffade män i bilar, var jag superövertygad om att det var självvalt, att det var enkla pengar och att jag kunde ta det. Det var en överlevnadsstrategi, jag behövde intala och försäkra mig själv om att det var okej, säger Mirjam.
Sanna började sälja sex när hon var 22 år och blev introducerad för ett antal män, oftast ”kostymkillar” som ville ha en dominatrix som var transkvinna.
– Jag var aktiv som dominatrix. När jag började sälja hade jag redan vana av att vara dominant kvinna, men inte gentemot män eftersom jag är flata. För mig är det inte sexuella handlingar, det är ett hantverk. Mina kunder visste att jag var transperson och statusen på min könskorrigering. Det är en selling point, och du vill absolut inte ha och göra med en kund som blir upprörd, besviken eller arg.
Sanna berättar om att det hon själv vill beskriva som sexarbete tog en livsfarlig vändning efter bara ett år, när hon tog en köpare utanför sin vanliga krets.
– Det var 2004 som jag tog den första kunden själv som inte var godkänd av den gruppen som jag brukade sälja till. Den mannen våldtog och nästan mördade mig. Efter det var jag av i fyra–fem år.
– Jag hade inget stöd. Eftersom jag hade begått skattebrott så skulle jag åka dit mycket värre än mannen som våldtog mig, så det var ingen poäng att anmäla. Jag har systematiskt ägnat mig åt svartarbete och det är mycket lätt att sätta dit folk för det. Om jag hade haft namn och personnummer på min förövare så hade det varit enklare att åtminstone få upprättelse i efterhand.
Det skulle dröja tolv år innan Sanna kunde ta i och börja behandla traumat och det posttraumatiska stressyndrom som följde.
– Jag tog inte hand om problemet då utan jag tar hand om problemet nu. Jag bestämde mig för att det inte hade hänt och ignorerade det i tolv års tid innan jag bröt ihop. Jag fick klassiska PTSD-symtom, flashbacks, panikattacker, ångest och depression. Det kräver väldigt mycket att gå igenom en posttraumatisk stress-behandling, som jag nu som tur är får. Efter att jag hade brutit ihop fick jag vänta i två års tid innan jag fick komma in, säger Sanna.
Sanna blev sjukskriven och för att klara att försörja sig under tiden fortsatte hon att sälja sex.
– Jag har sålt sex under behandling för att jag har varit tvungen, eftersom jag blev sjukskriven. Jag hade inga pengar så jag var tvungen att gå tillbaka till att ha sex mot ersättning för att ha råd att överleva, för mat och hyra och sånt, så att jag kunde gå i behandling för upplevelser som jag har fått när jag arbetade med sex mot ersättning.
Trots den allvarliga händelsen vill Sanna göra skillnad på sexarbete och sexslaveri.
– Jag har trivts med att sälja, jag hade mycket roligt när jag jobbade. Den enda anledningen till att jag slutade är att det är för farligt. Och anledningen till att det är för farligt är på grund av att det är olagligt. Det är lagstiftningen som är problemet. Det är frustrerande att vi har en lagstiftning som försöker lösa problemet med sexslaveri och inte förstår skillnaden mellan sexslaveri och sexarbete.
– Jag är i en privilegierad position utifrån arbetet sett, dels för att jag bara har jobbat som dominatrix, som är mycket mindre psykologiskt påfrestande än traditionellt sexarbete, säger Sanna.
I samband med Metoo-uppropet #intedinhora 2017 fick Mirjam kontakt med andra personer på sociala medier med liknande erfarenheter som henne själv. Uppropet blev sedan nätverket och föreningen Inte din hora, för och av personer med erfarenhet av sexuell exploatering.
– Det var fantastiskt när jag fick kontakt med Inte din hora. Jag gick då i lång och omfattande mentaliseringsbaserad terapi för min EIPS (emotionellt instabilt personlighets- syndrom, reds. anm.). Mitt i det så hände Metoo, och alla mina trauman triggades. Jag fick den största panikattacken, jag kunde inte gå till jobbet på en vecka eller se män i ögonen – det gjorde mig livrädd, säger Mirjam.
– Inte din hora och Metoo är så viktiga eftersom det oftast är den sexpositiva, liberala synen på sexköp som hörs och syns utåt. Det kan ofta vara personer som saknar egna erfarenheter som instämmer med den liberala synen och idén om ”sexarbetare” som ”självständiga individer som bestämmer över sina kroppar”. Det är därför Inte din hora-kraften är så viktig, för att den erkänner sexhandeln som kommersiell sexuell exploatering.
Idag är Mirjam 23 år och ser tillbaka på den resa hon hittills gjort för sin psykiska hälsa.
– Idag förstår jag att jag var avstängd då, onekligen kom ju det här ikapp mig sedan. Jag var ett barn, jag förstod inte hur det skulle komma att påverka mig och jag var mitt i det. Numera är jag benhård med det, det är betalda övergrepp. Förstår man inte det så är det helt enkelt för att man inte har förstått det – än. Att traumat inte har hunnit komma ikapp en, det är min teori.
Sanna och Mirjam befinner sig på flera sätt långt ifrån varandra. De har olika syn på själva handlingarna att köpa och att sälja, på sexköpslagen och de som köper sex. Mirjam är ciskvinna, Sanna är transkvinna. Men de lyfter båda fram att rätten och tillgången till stöd och traumabehandling är livsviktigt.
– Standarden är att vi som har jobbat med sex mot ersättning har blivit utsatta för övergrepp eftersom våra kunder är så pass farliga. Det är bara en fråga om tid innan det händer. Vi har ofta behov av stöd från sjukvården när det gäller behandling av sexuellt våld. Det är ett lotteri om man hamnar någonstans där det finns hbtq-kompetens. När det kommer till stödinsatser är jag underprivilegierad, eftersom de är inriktade på specifikt ciskvinnor som allt som oftast är hetero och vill sluta, säger Sanna.
– Flera stödorganisationer som ägnar sig åt stödverksamhet där sex mot ersättning kan förekomma tar generellt sett inte emot transkvinnor alls. Om de tar emot oss transkvinnor, gör de det med armbågen. Det stora undantaget är Sveriges tjej- och transjourer, som är ett positivt exempel – de har generellt kompetens och är organiserade av kvinnor och transpersoner som är en del av hbtq-miljön. Vi finns där och erbjuder hjälp till oss själva inom de organisationerna. Pegasus hade varit fantastiska om de funnits när jag började, men vad händer när du fyller 25? Det finns ingen senior-Pegasus tyvärr.
Både Mirjam och Sanna går idag i behandling inriktad på posttraumatiskt stressyndrom. Mirjam vill inte gå tillbaka till att sälja, hon vill läka och förstå och hitta sin egen sexualitet.
– Jag har nyligen börjat förstå vad jag har varit med om. Jag får hjälp av Mikamottagningen i Göteborg och det har varit så jävla bra. De har hjälpt mig att förstå att det går att läka ifrån trauman, att det går att ”koppla om” sin sexualitet. Patriarkatet har berövat mig min sexualitet, placerat mig i den här rollen. Det är liksom ingen slump att majoriteten har varit straighta cismän. Jag är pansexuell, och de straighta gubbarna var så långt ifrån mig och min privata sexualitet. Jag frågade mig själv: ”Vad är min sexualitet?” Jag förstod inte min sexualitet och min hbtq-identitet har liksom fallit åt sidan. Det har varit otroligt skamfyllt, min kropp och hjärna har blivit kopplad och omprogrammerad att tända på det här jävla torsksexet. Jag är så skadad, min sexualitet är så skadad. Det är en stor sorg.
Sanna säger att hon är öppen för att sälja sex igen. Hon vill ha en förändring i lagen och påverka situationen i stort.
– Jag driver de här frågorna för jag vet att det inte blir så mycket värre än vad det redan är. Jag går just nu i en lång och svår behandling för posttraumatisk stress, jag är transperson, jag är diskriminerad på arbetsmarknaden. Och det finns så många platser på jorden som jag över huvud taget inte kan åka till för att det är förenat med omedelbar fara för mig. Vad har jag att förlora? Jag har redan förlorat så mycket att jag lika gärna kan riskera det jag har för att få det att bli lite bättre. Därför är jag väldigt öppen med det, jag pratar om det och driver på förändring, säger Sanna.
Mirjam och Sanna är fingerade namn.
*Källor: Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen, RFSL, RFSL Ungdom och RFSU.
Pegasus Råd och stöd är ett nationellt Arvsfondsprojekt som drivs 2017–2020 av RFSL Ungdom. Stödverksamheten riktar sig till den som är 15–25 år, är hbtq-person och har erfarenhet av eller funderingar kring sex mot ersättning. Anonymitet är garanterad för den som söker stöd. Pegasus Råd och stöd finns på Kik, Skype, mejl, telefon, chatt och samtalsmottagning i Stockholm. RFSL Ungdom är ingen myndighet och har därför ingen anmälningsplikt.
Andra stödverksamheter som finns är exempelvis: Mikamottagningarna i Stockholm och Göteborg, Evonhuset i Malmö, Sveriges tjej- och transjourer och stiftelsen 1000 Möjligheter.
Sex mot ersättning omfattar olika typer av ersättning, exempelvis pengar, presenter, alkohol, droger eller någonstans att bo. Sex kan innefatta många olika praktiker, även när det sker digitalt.
Den här texten publicerades i Bang 3/2019 med tema HBTQ-rörelsen. Stöd feministisk och antirasistisk journalistik genom att swisha till och/eller prenumerera på Bang!