1851465 items (1851465 unread) in 479 feeds
Kanske kan monarkin bli ett aktiebolag med Investor som huvudägare men där vanliga rojalistiska medborgare kan få köpa var sin B-aktie, skriver Jonas Sjöstedt efter att ha läst Kungen – Sveriges ledare skriven av ekonomiprofessor Mikael Holmqvist.
KOMMENTAR. Jag ska erkänna det direkt, jag är helt ointresserad av kungahuset. Jag läser aldrig artiklar om kungen, ser inga TV-program. Med ansträngning kan jag påminna mig vad kungens barn heter, men fråga mig inte om barnbarnen.
När jag var tvungen att lyssna på kungens intetsägande tal vid riksdagens högtidliga öppnande vandrade mina tankar ofelbart till min familjs planer inför helgen eller inköp inför dagens middag.
Inför de journalister och historiker som genomför okritiska och insmickrande reportage om kungen känner jag främst sekundärskam.
Kungahuset är en otidsenlig kvarleva från en fördemokratisk tid. Hur orimligt är det inte att uppdraget som Sveriges statschef ärvs inom familjen Bernadotte, inte utses genom demokratiska val?
Medlidande och tacksamhetMikael Holmqvist har tidigare skrivit uppmärksammade böcker om Djursholm och Handelshögskolan. Boken Kungen – Sveriges ledare om kungen blir den tredje delen i serien om Sveriges eliter och hur de konstrueras.
Efter att ha läst den känner jag både medlidande och tacksamhet inför författarens gärning.
Medlidande för att han noga har plöjt enorma mängder enformiga program, tal, inbjudningar, medaljutdelningar och artiklar av och om kungen. Han har läst hyllmeter med hyllningar, hur tråkigt måste inte det ha varit?
Tacksamhet för att han helt struntar i kungens privatliv och i stället fokuserar på kungens roll som statschef.
För en gångs skull görs en systematisk analys av kungens agerande utifrån ett maktperspektiv, inte ett reportage för nöjesläsning om kungafamiljens väl och ve. För även om kungen i stort sett saknar formell politisk makt enligt våra grundlagar så har han en betydande informell makt, inte minst genom att kunna höja upp och ge andra ”kunglig glans”.
Bevakas av nöjesreportrarKungabevakningen utförs av nöjesredaktioner, inte politiska reportrar. Några få undantag finns som när kungen ifrågasatt successionsordningen eller uttryckt sin sympati för Bruneis diktator.
Men ingen har tidigare gjort den systematiska analys av kungens roll som Holmqvist gör.
En tydlig bild växer fram ur den noggranna genomgången. Vår statschef är mer än något annat näringslivets kung.
Han lyfter upp och hyllar direktörer och kapitalägare. Han jagar med, delar ut ordnar till, äter middag och reser med den lilla grupp mäktiga män som utgör Sveriges ekonomiska maktelit. Han är storföretagens kung, och mest av allt är han familjen Wallenbergs kung.
Den ekonomiska makteliten har som inga andra direkt tillträde till kungen. Han talar ständigt okritiskt om och framhåller dem som föredömen för vårt samhälle.
Som en röd tråd genom kungens tal lyfter han fram ett ledarideal skräddarsytt för att passa marknadssamhället och kapitalismens ideal.
Det präglar också de tal som riktas till de mer vanliga medborgarna, men då är tonen mer uppfordrande och ibland moraliserande.
Under kungens första år som regent var Tom Wachtmeister förste hovmarskalk, sannolikt hade han stor betydelse för monarkens utveckling. Wachtmeister som tidigare arbetade för Wallenbergföretaget Atlas Copco bodde i Djursholm och var utbildad vid handelshögskolan.
Oavsett om det handlar om viktiga anställda vid hovet, medföljande vid statsbesök eller inbjudna till jakt så är det den typen av kapitalägande manlig elit som är kungens omgivning. Det är de han umgås med, det är deras värderingar han delar.
Systematiskt konstruerad bildGenom boken fick jag respekt för hur systematiskt hovet konstruerat bilden. Okritiska journalister belönas, kritiska får inte tillträde.
Kungens miljövänsimage används för att försöka skapa en mer folklig bild av monarken. Men hans egen livsstil med många flygresor och stort intresse för motorsport kan knappast kallas särskilt miljövänlig.
Engagemang för scouterna används också för imagebygget. Men även där genomsyras engagemanget av okritisk tilltro till marknadssamhällets ledarideal.
Kritiskt tänkande lyfts inte fram, i stället är det positivt tänkande och hyllningar av entreprenörer.
Kungen besöker gärna industrier och talar om innovationer, men verkar vara måttligt intresserad av kultur eller sociala frågor.
Det blir även tydligt hur hovet till betydande del fungerar och sköts som ett företag. Trots att det handlar om Sveriges statschef är insynen i kungafamiljens ekonomi begränsad. Här gäller inte offentlighetsprincipen och riksrevisionen utför inga granskningar.
Det gör det enklare att bygga upp en bild av kungen som ”hela Sveriges kung” trots att hans agerande mest verkar gå ut på att vara kung för hela Svenskt Näringsliv.
Självklar överklassAtt kungen är överklass är en självklarhet. Men han är unik eftersom han i egenskap av kung också kan låna ut sin glans för att bekräfta och upphöja andra till överklass. Det är ingen tvekan om vilka han då främst väljer – landets ekonomiska elit.
På så vis bidrar kungen till att befästa och bekräfta det ekonomiska system som samlar så mycket makt och rikedom hos ett fåtal mäktiga personer och familjer.
Näring åt att bli republikHolmqvists granskning kan också ge näring åt debatten om Sveriges ska ha kvar monarkin eller införa republik. Kungen verkar dela direktörernas ideal och värderingar.
Han hjälper företagen att ”öppna dörrar” vare sig det handlar om handel med Finland eller att få det Saudiska kungahuset på gott humör. Han utser företag till kungliga hovleverantörer. Han verkar trivas bäst i direktörernas sällskap.
Den naturliga lösningen på frågan om Sveriges statsskick vore därför att privatisera kungahuset och omvandla det till ett företag.
Det ligger ju också ”i tiden” som kungens valspråk säger. Kanske kan monarkin bli ett aktiebolag med Investor som huvudägare men där vanliga rojalistiska medborgare kan få köpa var sin B-aktie.
De företag som tycker att kungen gör så mycket nytta för dem kan få betala sponsorpengar för att finansiera middagar och medaljer. Kungen själv skulle kunna jobba på som vanligt.
Så kan vi andra få välja oss en president för hela Sverige.
Läs merKultur 16 mar 2023
Kultur 13 mar 2023
Kultur 08 mar 2023
I flera yrken går kollektivavtalets lägsta lön inte längre att försörja sig på. Personliga assistenter, tandsköterskor och anställda i privat äldreomsorg klarar inte rimliga levnadskostnader även om de jobbar heltid.
En 25-åring som bor i en etta i Storstockholm behöver 16 718 kronor efter skatt för att klara hyra, mat och hushållsutgifter, beräknade utifrån Konsumentverkets referensvärden.
Då handlar det inte om något lyxliv. Att äta lunch på restaurang ryms inte i den summan. Inte heller sjukvårdskostnader, eller en resa på semestern.
Ändå är det inte säkert att arbete på heltid räcker.
Före skatt behöver 25-åringen tjäna minst 20 147 kronor i månaden.
Lägsta lönerDen lägsta lönen för tandsköterskor i Unionens avtal med Vårdföretagarna ligger under den gränsen: 19 096 kronor i månaden före skatt.
Det gör även den lägsta lönen i Kommunals avtal för privat äldreomsorgen, som är 19 915 kronor (även här är Vårdföretagarna motpart).
Och den lägsta lönen i Kommunals och Vårdföretagarnas avtal för personliga assistenter, som ligger på 20 129 kronor.
Även i industrin finns grupper där kollektivavtalets lägsta lön inte räcker till. Bilmekaniker är ett exempel: IF Metalls avtal för motorbranschen har en lägsta lön på 19 711 kronor i månaden för yrkesarbetare med två års erfarenhet.
Även i IF Metalls avtal stål- och metallavtal ligger minimilönen lågt: 19 974 kronor i månaden.
15 091 för levnadskostnaderFör ett år sedan, före inflationens härjningar, behövde en 25-åring i Stockholmsområdet 15 091 kronor i månaden efter skatt för att klara hyra, mat och hushållskostnader.
Då räckte kollektivavtalets lägsta lön i samtliga yrken som nämns ovan för att klara kostnaderna (räknat på de löner som gäller från och med våren 2022).
Men sedan dess har mat, el, boende och annat alltså blivit så mycket dyrare att lönerna inte räcker.
I ytterligare ett antal yrken ligger kollektivavtalets lägsta löner nu farligt nära gränsen för vad en 25-åring kan leva på.
Anställda på callcenter och tjänstemän i hotell- och restaurangnäringen är exempel på det. Men även verkstadsarbetare: Den lägsta lönen i teknikavtalet, som är IF Metalls största avtal, ligger på 21 161 kronor i månaden.
Majoriteten tjänar merI de flesta branscher får bara en liten del av de anställda kollektivavtalets lägsta lön, majoriteten tjänar mer. Men för dem som berörs är avtalens lägsta löner viktiga, särskilt i tider då allt blivit dyrare.
I avtalsrörelsen kräver LO-förbunden därför en höjning av avtalens lägsta löner med 1 371 kronor i månaden. Samtidigt kräver facken i industrin att avtalens lägsta löner höjs med 1 600 kronor.
Kravet möter motstånd från arbetsgivarna, säger IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälää.
– De vill hålla nere de lägsta lönerna, det är en gammal inställning. Men jag är förvånad över att de inte förstår det speciella behovet i tider med hög inflation. Att de inte visar mer mänsklighet.
Så har vi räknatVi har utgått från en 25-åring som är singel och bosatt i Stockholm. Personen betalar skatt i Stockholms stad och är inte medlem i Svenska kyrkan.
(Enligt SCB var medelhyran 2022 för en etta i Storstockholm 5 331 kronor. Den hyran har vi räknat upp med 4,45 procent, vilket är den höjning Hyresgästföreningen och de tre allmännyttiga bostadsbolagen i Stockholm förhandlat fram)
SUMMA: 16 718 kronor. Det förutsätter en lön på 20 147 kronor före skatt.
Läs mer Avtalen där man inte klarar sig på lägstalönenTabellen är ett urval av lägstalöner som är så låga att en singel på 25 år bosatt i Stockholm inte kan leva på sin lön. I de flesta fall krävs att man fyllt 18 för att få den lägsta lönen i respektive avtal. Källa: Medlingsinstitutet
!function(e,i,n,s){var t="InfogramEmbeds",d=e.getElementsByTagName("script")[0];if(window[t]&&window[t].initialized)window[t].process&&window[t].process();else if(!e.getElementById(n)){var o=e.createElement("script");o.async=1,o.id=n,o.src="https://e.infogram.com/js/dist/embed-loader-min.js",d.parentNode.insertBefore(o,d)}}(document,0,"infogram-async");För att se det här innehållet måste du godkänna cookies från våra tjänsteleverantörer.
Ändra cookieinställningarKälla: [https:]]
Läs merNyheter 24 jan 2023
I kristider är det viktigare än någonsin att ta gemensamt ansvar. Vi måste så snabbt som möjligt pressa ner inflationen, skriver Almegas Stefan Koskinen och Patrick Joyce i replik till Kommunal, Seko och Fastighets.
REPLIK. De tre ordförandena i Kommunal, Seko och Fastighets är oroliga för att 2023 kommer att bli ett mardrömsår. Med all rätta.
Situationen är svår och den kommer att bli svårare. Hur djup och hur långvarig krisen blir beror dock på hur vi agerar i dag.
Sverige är på väg mot den allvarligaste lågkonjunkturen på mycket länge.
När allt omkring oss blir dyrare och många människor kämpar med ekonomin är det något som går före allt annat: Bekämpandet av inflationen.
Bister sanningDen bistra sanningen är att om vi ska få ned inflationen måste konsumtionskraften minska under en tid.
Lyckas detta, kommer vi så småningom återigen uppleva de höga reallöneökningar som vi länge tog för givna i Sverige.
Om inflationen däremot inte viker, utan i stället eldas på av för höga löneökningar, hotar inte bara en prislönespiral utan även stagflation.
Då väntar år av ökande priser, låg tillväxt och ökad arbetslöshet. Detta vore en mardrömssituation, inte minst för medlemmarna i Kommunal, Seko och Fastighets.
Ta gemensamt ansvar i krisI kristider är det viktigare än någonsin att ta gemensamt ansvar. Med samlade krafter måste vi så snabbt som möjligt pressa ner inflationen.
Det är det bästa sättet att rädda så många jobb som möjligt. Att bli arbetslös är alltid en olycka, oavsett vem det drabbar.
Att bli arbetslös i dag, när inflationen skenar och räntorna stiger, kan sluta i tragedi. Speciellt för de som redan lever på marginalen.
Tuffa tiderDet är tuffa tider. Att alla kommer att få det tillfälligt sämre innan det blir bättre är ett dystert konstaterande.
Almegas fokus är att göra krisen så kort som möjligt.
Därmed tar vi ansvar för företagen, jobben och vår gemensamma välfärd.
Debatt 14 mar 2023
En unik dom skulle leda till att fler åkte fast för människoexploatering, spådde experterna. Men ökningen av fall har uteblivit, visar Arbetets uppgifter.
Efter att en restaurangägare förra året dömts för att ha exploaterat två anställda väntades fallen bli fler.
Mannen betalade inte lön och hotade personal med utvisning. I februari 2022 dömdes han till villkorlig dom av Högsta domstolen.
På tisdagen kunde Arbetet berätta att de anställda som målet handlade om inte har fått någon ersättning för det de utsatts för.
Men utöver deras situation väckte domen, när den kom, förväntningar på ett flitigare nyttjande av lagstiftning om människoexploatering som infördes sommaren 2018. Högsta domstolens besked skulle ge vägledning.
– Jag tror att vi kan använda lagen betydligt mer, sa till exempel Per Wadhed, samordnare i polisens arbete mot arbetslivskriminalitet, till Arbetet.
Men uppgifter som Arbetet begärt ut visar att fallen fortfarande är väldigt få. Sedan domen kom förra året har endast två nya åtal om människoexploatering i arbetslivet väckts.
Krävs ”uppenbart orimliga” villkorÅtalen, som ännu inte prövats i domstol, gäller barnflickor och städare i Västsverige. I båda fallen ska personalen ha varit kameraövervakade samt ha jobbat med mycket dåliga villkor.
Åklagaren Thomas Ahlstrand driver båda målen.
Han säger till Arbetet att en anledning till det låga antalet ärenden är att lagen inte övervakas tillräckligt.
– Polisen har väldigt mycket att göra med andra viktiga saker. Då blir det så här, det är en kostnad som gängkriminaliteten och skjutningarna fört med sig.
Han menar också att målen kan vara svåra att driva för att det finns en allmän förväntan på att den som är utnyttjad ska vara mer eller mindre fastkedjad. Men lagstiftningen tar sikte även på personer som själva kanske inte klagar på sina villkor, för att samhället har en ribba för vad som är acceptabelt.
– Det är en bedömningsfråga. Villkoren ska vara uppenbart orimliga.
Nytt mål prövas i majNär lagstiftningen infördes 2018 var bakgrunden att få fall drivits enligt en tidigare lag om människohandel i arbetslivet. Den infördes 2004 för att motverka utnyttjande, men hade visat sig svår att tillämpa.
Med lagen om människoexploatering skulle det bli lättare att komma åt grovt utnyttjande av arbetskraft.
Men 4,5 år efter att lagen infördes och ett drygt år efter domen mot restaurangägaren i Norrköping är han fortfarande den enda som har dömts för brottet i arbetslivet. Det finns också en enda friande dom.
I maj prövas fallet om barnflickorna i Västsverige i tingsrätten.
Läs merNyheter 15 mar 2023
Nyheter 14 mar 2023
Nyheter 15 aug 2022
Arbetsmiljö 05 jul 2022
Arbetsrätt 02 maj 2022
Vi uppmanar till en landsomfattande civil olydnad om regeringen och SD:s förslag om angiveri blir verklighet, skriver uppropet ”Vi anger inte”.
Vi som skriver denna artikel är vårdarbetare och engagerade i kampanjen “Vi anger inte”.
Det är en gräsrotskampanj skapad med anledning av ett förslag i Tidöavtalet mellan regeringspartierna och Sverigedemokraterna.
Där föreslås att personal som arbetar i myndigheter, till exempel hälso- och sjukvården, skall göras skyldiga att ange patienter som saknar uppehållstillstånd till polisen.
Vi menar att detta är oacceptabelt. Över 1 600 anställda i vården har också hittills (2023-03-15) via kampanjens hemsida avlagt ett anonymt löfte om att aldrig ange papperslösa.
Beredda att bryta mot lagenOm lagen ändras så vi blir skyldiga att göra det, då är vi beredda att bryta mot den. Detta av flera anledningar:
För det första är patientens juridiska status en migrationspolitisk fråga, inte en medicinsk. Att ange människor som därmed riskerar att frihetsberövas och deporteras går emot etablerad vårdetik.
Vi är utbildade i att lindra och bota, och i att respektera patienters integritet. Lagförslaget går stick i stäv med vad vi utbildats i.
Skada förtroende för vårdenFör det andra skulle angiveri av papperslösa skada förtroendet för vården. Om människor blir rädda och låter bli att söka vård när de behöver det, kommer det i praktiken innebära att både vuxna och barn blir utan vård som kan vara livsnödvändig.
Vi förväntar oss att vårdpersonal håller sin tystnadsplikt och inte för vidare uppgifter om oss till myndigheter utan vårt medgivande.
Det finns undantag då vi som vårdpersonal behöver bryta mot tystnadsplikten, till exempel vid fara för liv och hälsa eller vid orosanmälningar gällande barn som far illa. Det är något helt annat än angiveri av politiska skäl.
Vi har redan fullt uppFör det tredje har vi vårdpersonal redan fullt upp på våra jobb.
Vi har har nog med att vårda, lindra och bota, hantera etisk stress över att inte räcka till, och få vården att fungera som den ska för människor när de behöver den. Angiveri har vi varken tid, ork eller vilja till.
Vi är glada att det höjs allt fler röster mot förslaget om angiverilagar, som i en debattartikel från SACO-förbunden häromdagen.
Men vi vill gå längre än så. Vi vill att vi tillsammans, alla vi i vården, lovar varandra att vi aldrig kommer bli angivare.
Vi kommer inte följa en sådan lag, vi kommer följa vår yrkesetik. Vi kommer inte bli utförare av den för stunden rådande migrationspolitiska uppfattningen, vi kommer vårda våra patienter.
Vi uppmanar till civil olydnadDärför uppmanar vi till landsomfattande civil olydnad om förslaget blir verklighet. Lagarna finns ännu inte på plats, så vi har tid att agera preventivt.
Det är nu vi behöver visa att vi kan lita på varandra, och visa våra patienter att de kan lita på oss, om lagarna blir verklighet.
Det är nu och inte sen vi ska visa att Sveriges vårdpersonal aldrig kommer agera angivare!
Arbetsmiljö 22 nov 2022
Arbetsmiljö 25 nov 2022
Arbetsmiljö 25 nov 2022
Arbetsmiljö 24 nov 2022
Arbetsmiljö 23 nov 2022
Arbetsmiljö 22 nov 2022
Nivån på a-kassan är inte förhandlingsbar, markerar SD-toppen Magnus Persson, med ansvar för jobbfrågorna. I en Arbetet-intervju passar han också på att driva med Johan Pehrsons jobbturné. Och svarar ”ja, det är klart” på frågan om han själv skulle anmäla en papperslös.
A-kassan blir kvar på den högre pandeminivån. Det blev beskedet när Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna i höstas presenterade sitt Tidöavtal, grunden för regeringssamarbetet.
Men hur länge? Det är en budgetfråga som avgörs år för år. Frågan är därför om nivån blir kvar 2024 och hur det blir resten av mandatperioden. Tre av fyra partier är egentligen emot höjningen. Bara Sverigedemokraterna ville ha den.
– Nivån på a-kassan är inte förhandlingsbar för oss, säger Magnus Persson.
Han är arbetsmarknadspolitisk talesperson för Sverigedemokraterna och blev i höstas även ordförande i riksdagens arbetsmarknadsutskott.
Är a-kassan en fråga som skulle kunna göra att regeringssamarbetet spricker?
– Det skulle vara en fråga, säger han men tillägger:
– Men om samarbetet spricker tror jag inte Sverigedemokraterna är anledningen till det.
”Finns stora meningsskiljaktigheter”Hans bedömning är att samarbetet kommer hålla, men tillägger att det finns ”stora meningsskiljaktigheter”. Framför allt mellan Sverigedemokraterna och Liberalerna.
– Det är ingen hemlighet att de som syns, hörs och härjar mest är Liberalerna. De har ju mest problem med det här samarbetet.
Tidöavtalet ligger utskrivet på Magnus Perssons skrivbord i hans nya arbetsrum, vägg i vägg med arbetsmarknadsutskottet.
Uppträda med värdighet. Tala respektfullt om de andra. Ett gott samarbetsklimat. Det är uppförandekoden i Tidöavtalet, hur de fyra partierna ska vara mot varandra.
Frågan är om det går att avtala bort den bitska tonen och det ideologiska gapet mellan en liberal och en sverigedemokrat?
Magnus Persson har på avstånd följt arbetsmarknadsminister Johan Pehrsons (L) jobbturné de senaste veckorna. Han har praoat. Först som pizzabagare, sedan som bussförare.
– Han är ute på turné och lär sig arbeta. Jag har arbetat som byggnadsarbetare i 26 år så jag behöver inte göra det, men det är väl bra att han börjar där ändå, säger Magnus Persson.
– Han hade kunnat följa med mig ut och byggt lite ställningar så hade han sovit ganska gott om kvällarna.
De har bara träffats någon gång sedan Tidöavtalet slöts, Johan Pehrson och Magnus Persson. Förhandlingarna mellan partierna sker i regeringskansliet.
Själva Tidöavtalet är väldigt tomt på arbetsmarknadsfrågor. De ligger utanför avtalet, konstaterar Magnus Persson och inflikar:
– Och det finns kanske en anledning till att de gör det.
Hur menar du?
– Det är ingen hemlighet att det är många av de frågorna där vi ligger ganska långt ifrån varandra. Vi kan ta a-kassan som exempel. Där var det väldigt hårda förhandlingar.
Riksdagsrummet bredvid Magnus Perssons tillhör arbetsmarknadsutskottet vice ordförande, socialdemokraten Teresa Carvalho. När det gäller utskottsarbetet har de ett gott samarbete.
– Problemet med Socialdemokraterna är att de vägrar samarbeta med Sverigedemokraterna. De har konstant i åtta år röstat nej till sina egna förslag när vi lagt dem på bordet.
Ett sådant förslag är förlängda preskriptionstider för arbetsmiljöbrott. Enligt SD-politikern är det ett bra första steg för att lösa fler brott.
– Socialdemokraterna har gått till val på det. Men när förslaget ligger på bordet, då röstar S nej. Har man den inställningen, att avståndstagandet från Sverigedemokraterna är viktigare än att få igenom sin egen politik, då tycker jag att då sviker man sina väljare, säger Magnus Persson.
Moderaterna har tidigare varit positiva till förlängda preskriptionstider. Kristdemokraterna och Liberalerna har inte uttalat sig, påpekar han.
Men varför har han då själv inte drivit frågan hårdare? Han svarar att hans egen motion om just det ska upp i utskottet snart.
– Då får vi chans att känna dem på pulsen.
”Välfärdsarbetare som socialarbetare, förskolepersonal eller bibliotekarier ska inte behöva medverka till regeringens och SD:s agenda för angiveri och splittring.” Så skrev vänsterpartisten Marie Brynolfsson, kommunalråd i Göteborg med ansvar för personalfrågor, på Arbetet Debatt i februari i år.
Det finns skarpa formuleringar i Tidöavtalet som går ut på att offentliganställda ska bli skyldiga att anmäla personer de kommer i kontakt med och som saknar tillstånd att vistas i Sverige.
Papperslösa, säger vissa. Magnus Persson betonar att det här inte är hans ansvarsområde men att han står bakom partiets linje.
Skulle du själv anmäla en person?
– Har du fått din sak prövad i Sverige och du inte har fått tillfälligt eller permanent uppehållstillstånd, då ska du lämna landet. Så är lagen. Så ja, det är klart jag skulle anmäla personen.
En fråga där Sverigedemokraterna har en profilerad inställning är skyddsombudens roll. De vill bland annat att de regionala skyddsombuden ersätts med oberoende arbetsmiljörådgivare. Partiet tycker att kopplingen mellan Socialdemokraterna och facket, som utser skyddsombuden, är för stark.
Magnus Persson menar att han själv petades från sitt uppdrag som skyddsombud på grund av att han var aktiv SD-politiker.
Men skyddsombudens roll nämns inte i Tidöavtalet. Regeringen och SD är helt enkelt inte överens, bland annat när det gäller vilka arbetsplatser de regionala skyddsombuden, eller då arbetsmiljörådgivare, ska få komma in på.
SD är inte heller överens med varken S eller facken i frågan. Men Magnus Persson menar att Sverigedemokraterna och facken delvis har samma mål – att de ska få komma in på fler arbetsplatser.
– Jag har räckt ut handen till facken, men de tar inte den, i varje fall inte LO-facken.
Vilka har du pratat med?
– Akademikerna. Ingenjörerna ville också träffa oss, men det är tyst från LO-facken.
I höstas pratade både LO-ordföranden Susanna Gideonsson och Byggnads ordförande Johan Lindholm om vikten av att prata med alla partier, även SD. Det var nya tongångar.
– De sa det. Men det har varit väldigt, väldigt tyst. Men min dörr står alltid öppen.
Många av våra läsare är just skyddsombud. Kommer deras vardag och roll att förändras under mandatperioden?
– Det kan inte jag svara på i dagsläget. Det är det en budgetfråga och det ligger inte med i den här budgeten. Och hur det kommer se ut i nästvarande vet inte jag. Så i dagsläget ser jag inga förändringar när det gäller skyddsombuden.
Men vad kommer väljarna i övrigt märka av när Tidöavtalet gapar tomt på jobbfrågor?
– Det kommer säkert hända mycket. Vi har inte suttit så länge och det tar tid att hantera vissa frågor. Nu är det mycket skattefrågor och el- och energifrågor som tar mycket fokus. Det är jätteviktiga frågor för företagen och löntagarna.
Den allra viktigaste jobbfrågan just nu är att råda bot på arbetslösheten, tycker Magnus Persson.
– Där måste hända något väldigt snabbt för ju längre de går arbetslösa desto fler kommer de långtidsarbetslösa, som är ett problem på lång sikt, att bli.
Och samtidigt finns nästan inga jobbfrågor i Tidöavtalet.
– Det finns annat som bromsar arbetslösheten. Man får kanske titta på lägre arbetsgivaravgifter. Hur ska vi göra för att företagen ska anställa fler?
För att hjälpa de som varit arbetslösa länge att hitta ett jobb handlar det om utbildning till bristyrken och att ställa krav på individen.
– När jag växte upp kunde du gå ner till den lokala industrin om du inte ville läsa vidare. I Bromölla fanns det alltid jobb. Men den tiden är förbi, de enkla jobben finns inte.
Därför är han också kritisk till att undanta exempelvis undersköterskor som vill arbetskraftsinvandra till Sverige från det högre lönekravet som Tidöpartierna nu ska utreda. Just undantagen ledde först till strandade förhandlingar mellan samarbetspartierna. Det finns redan arbetslösa här i landet som kan utbildas till de jobben, menar han.
– Så länge vi har en enorm skenande långtidsarbetslöshet så anser jag att vi har personer i Sverige som vi kan utbilda. Vi behöver inte ha någon arbetskraftsinvandring när det gäller de här jobben. Absolut inte.
Läs merPolitik 07 feb 2023
Politik 28 sep 2022
Arbetsmiljö 25 nov 2022
Näthandeln och nischbankerna sitter i samma båt – alla utom kunderna tjänar på det, skriver Arbetets politiska redaktör.
När de svenska storbankerna nu höjer boräntorna och riskerar bränna hål i hushållsbudgeten så manar en del till lugn. Bankerna har ju sett till att man inte lånat mer än vad man faktiskt klarar av.
Och visst, att ta ett bolån i Sverige är inte superlätt.
Samtidigt är det busenkelt att skuldsätta sig genom att ta lån för att köpa andra saker. Kläder, möbler, smink, mobiltelefoner, resor eller en ny stereoanläggning till exempel.
Med några enkla klick kan man på några minuter skaffa sig skulder på hundratusentals kronor hos Klarna, Qliro, Collector bank, Svea ekonomi och allt vad det heter.
Aldrig enklare att handla på kreditDet har aldrig varit enklare att handla på kredit eller avbetalning än i dag. Det har aldrig varit enklare att ta ett lån utan säkerhet. Kombinationen av en e-handel som har öppet dygnet runt, lättillgängliga krediter och en konsumtionskultur har bidragit till att många handlar mer än vad de har råd med.
Mellan 2010 och 2021 växte svenskarnas konsumtionslån med 81 procent. Enligt den senaste statistiken omfattar lånen cirka 260 miljarder kronor och ges allt oftare av nischbanker och säljfinansieringsbolag som samtidigt är aktiva inom e-handeln.
Kritik mot sådana företag har funnits länge. De lurar in folk i kreditbetalningar och de gör för dåliga kreditprövningar.
Men det är ju hela affärsidén. Svenska Dagbladet har i en granskning avslöjat den lönsamma symbios som uppstått mellan svenska näthandlare och de företag som erbjuder snabba lån utan säkerhet. Nätbutikerna agerar en sorts inkastare till lånekaruseller och alla – utom kunderna – tjänar på det.
Aggressiv marknadsföringVi vet att de med hjälp av en aggressiv, slug och uppsökande marknadsföring riktar in sig på personer som har dåliga förutsättningar att kunna betala tillbaka.
En konsumtionsorienterad popkultur och influencers som via sociala medier säljer drömmar om det ljuva livet är bra business för kreditbolagen.
”Klarna är till för unga och att avbetala garderob och sprit är ett livsstilsval, eller i alla fall ett val som möjliggör en livsstil. Den som är skuldsatt, verkar företaget lova, är mer fri än den som inte är det”, har författaren Tone Schunnesson skrivit i Göteborgs-Posten.
Men till slut måste räkningarna betalas och om man inte klarar det så är det staten genom Kronofogden som får i uppdrag att driva in skulderna. Nu larmar myndigheten om att allt fler unga människor ansöker om skuldsanering.
Skuldberg har vuxit till 1,56 miljarderSent i fjol berättade Kronofogden att antalet unga människor med skulder hos myndigheten förvisso minskat lite under de gångna tio åren.
Men de ungas skuldberg har vuxit med 410 miljoner till 1,56 miljarder kronor. Unga män står för lejonparten av den sammanlagda skulden, men den stora ökningen har skett hos kvinnorna.
Enligt Finansinspektionens beräkningar kan 35 procent av alla som har ett blancolån gå med underskott om inflationen biter sig fast och Riksbanken fortsätter att höja räntan.
Många är det som i år kommer inse att det blir tufft att betala tillbaka sina konsumtionslån. Många kommer att få en betalningsanmärkning – något som omöjliggör allt från telefonabonnemang till att hyra en lägenhet. Dessutom finns anmärkningen kvar i tre år – vare sig skulden är betald eller inte.
Ännu dystrare blir det när man tar in att Kronofogden i förfjol upptäckte 24 dödsfall i samband med skuldindrivningar. 2022 larmade myndigheten att de får fler suicidhot än någonsin.
Köpfest kostsam för samhälletKöpfesten har varit bra för kreditbolag och e-handel men med den lågkonjunktur som står för dörren kommer baksmällan att bli kostsam för samhället och rent av farlig för konsumenterna.
Så kan vi inte ha det. Om vi har en situation där vägen in till stora skulder är vidöppen så måste det finnas vägar ut.
Givetvis måste kreditmarknaden och e-handeln regleras hårdare, och det måste bli lättare att få hjälp med skuldsanering. Sverige borde inspireras av Finland och tillåta skuldavskrivningar. Aftonbladets Andreas Cervenka har noterar det orimliga i att preskriptionstiden för ett rån är 15 år – men på lån finns det ingen bortre gräns.
Dessutom måste vi fråga oss om det verkligen är rimligt att staten använder sig av Kronofogden för att driva in en skuld av en tonåring som köpt ett par skor på avbetalning.
Läs merLedare 03 mar 2023
Ledare 01 mar 2023
Ledare 28 feb 2023
Från och med mars förlorar Johan 3 200 kronor i månaden på att fackets sjukförsäkring inte hänger med när pensionsåldern höjs. ”Ett dråpslag. Skulle cheferna på Svenskt Näringsliv själva acceptera en lönesänkning på 20 procent?”, undrar han.
Johan arbetade i plastindustrin innan han blev sjuk.
– Sjukersättningen från Försäkringskassan är låg, ungefär 64 procent av vad jag tjänade tidigare. Så ersättningen från den kollektivavtalade sjukförsäkringen, AGS, är viktig. Den ger ytterligare 15 procent.
För Johan betyder det 3 200 kronor i månaden före skatt. Han har utgått från att de pengarna skulle hänga med tills han kan få garantipension och bli ålderspensionär.
– Men så fick jag ett brev från försäkringsbolaget AFA om att AGS-ersättningen skulle upphöra. Det kom som en blixt från klar himmel.
Pensionsåldern höjsOrsaken är att pensionsåldern har höjts. Från och med 2023 måste man ha fyllt 66 år för att få garantipension och bostadstillägg, mot tidigare 65 år.
Som en följd av den höjda pensionsåldern betalas sjukersättning ut till 66 års ålder (den tog tidigare slut vid 65). Men tillägget från AGS hänger inte med.
Så för Johan, som fyller 65 år i mars, blev februari den sista månaden med pengar från AGS.
– Min inkomst sjunker med nästan 20 procent – från en redan låg nivå. Och det i tider med hög inflation. Det är dramatiskt.
För Johan känns orättvisan ännu starkare av att kommunalt anställda får behålla sin AGS-ersättning tills de fyller 66 år.
– Varför ska privat anställda ha sämre villkor? Det som har hänt är hårresande.
Svenskt Näringsliv nobbar förhandlingarLO har begärt förhandling med Svenskt Näringsliv om att höja åldersgränsen i AGS-försäkringen. Men arbetsgivarna har avböjt, och kopplar frågan till vårens avtalsrörelse.
Först när ett märke är satt går Svenskt Näringsliv med på att diskutera försäkringen.
I Johans ögon är detta snudd på avtalsbrott.
– Avsikten med försäkringen är ju att den ska täcka upp inkomstförlusten fram till pensioneringen, säger han.
Johan har själv skrivit till ledningen för Svenskt Näringsliv – men inte fått svar.
– Jag skulle vilja fråga dem: Skulle ni själva acceptera en lönesänkning på närmare 20 procent?
LO-arbetare har haft hårda jobbMånga i LO-kollektivet har haft fysiskt hårda jobb, betonar Johan.
– Att då bli behandlad så här av arbetsgivarorganisationen är under all kritik. Det faller en stor skugga över Svenskt Näringsliv om de inte löser det här.
Arbetet har sökt Svenskt Näringsliv för en kommentar.
Fotnot: Johan i artikeln har ett annat namn i verkligheten
Läs merLöner & Avtal 08 feb 2023
Debatt 17 feb 2023
Det är Premiär för Drag Race Sverige, Emil Åkerö pekar på hur det hänger ihop med andra berättelser.
KOMMENTAR. Det börjar med en kavalkad av vad som ska komma, idel gråtfest och kända jurymedlemmar som ska bedöma 9 stycken svenska dragqueens.
När det annonserades att det skulle göras en svensk version av Drag Race var min och flera andras förvåning två saker. Det första är att det görs av SVT och inte TV4.
Det andra är att man har castat den avantgardistiska drugan Robert Fux och inte ett hushållsnamn så som Christer Lindarw eller Babsan.
Drag Race Sverige bygger på den amerikanska förlagen RuPaul’s Drag Race som nu går på sin femtonde säsong i USA. Det leds av RuPaul Charles, född 1960. Babsan är född 1958 och Lindarw 1953. Robert Fux är född 1979. Det är alltså viss generationsskillnad.
Det faktum att Fux uppträder med en avantgardistisk stil inspirerad av Rustas restlager, mammas köksvaxduk och en julgran gör honom också till en annan form av performer än RuPaul, Babsan och Lindarw. De står för en drag som bygger på att skapa en illusion av Kvinnan, om än i en överdriven extravagant form.
SVT signalerar seriöstAtt det är SVT och inte TV4 som gör den svenska versionen borgar för att man vill göra något seriöst.
Så pass seriöst man nu kan göra något i ett strömlinjeformat format där man köpt rättigheterna till en mall ägarbolaget World of Wonder håller lika hårt i som producenterna av musikalen Mamma Mia.
Oavsett var du är så är Drag Race samma scen, samma upplägg och samma dåliga pappavitsar som RuPaul använder sig av. Med det kommer också den snäva bilden av vad en dragqueen är och gör, framför allt att deras främsta kunskap är att mima till låtar.
Den slutgiltiga bedömningen i varje avsnitt utgörs av att de två sämsta i veckans tävling uppmanas att ”mima för era liv”.
Försvenska programmetDet har dock gjorts ansträngningar för att försvenska programmet och sätta den prägel som går på det och de börjar med det svenskaste som finns, midsommar.
De nio drugorna i lag på tre ska posera för ett foto taget i Midsommarmiljö. Och här någonstans tänker jag att vi behöver prata om diskussionen kring dragkultur i Sverige idag.
Bilden av drugor som firar midsommar tangerar det som Jasbir K. Puar har beskrivit som homonationalism. Homonationalismen tar sig dock oftast i uttryck av att lyfta fram det mer lagom normöverskridande och används som ett sätt att visa hur exceptionellt och tillåtande ett land är.
I Sverige görs detta till exempel genom att ÖB sjunger Elvis i Prideparaden medan partiledare viftar med regnbågsflaggor och säger att ”alla ska få älska den de vill”.
Detta ackompanjerat av Det Välartade Homot, en återkommande trop i berättelsen om det toleranta och öppna landet. Den lagom maskulina villabögen i Bromma som inte annat vill än att få passa in och komma på gårdsfesterna.
Det är bättre att han klagar på allt snusk som förekommer i prideparaden. Sedan kan han möjligtvis ha monogamt homosex i sitt nersläckta sovrum med fördragna persienner och ljudisolerade väggar. Som tack.
Babsan som moster AgnetaPå samma sätt kan drag kan accepteras om det är i form av ofarliga Babsan som påminner om moster Agneta som blivit lite väl pratglad efter andra nubben på midsommarfesten.
Så länge drugan inte pratar om bögsex eller på något sätt försöker påskina att man kan vara något annat än man eller kvinna tolereras det och blir en del av narrativet om det öppna och (lagom) toleranta Sverige.
Suzanna Danuta Walters beskriver i boken The Tolerance Trap hur tolerans alltid är en fälla. För den ger sken av att inkludera när den i själva verket villkorar andras existens. Du får vara med och leka, om du är lagom mycket som oss. Drugan får vara med, så länge hon är underhållande och lagom utmanande.
Sedan finns det ju de som inte ens låtsas. Vi lever i en tid där ett högerextremt parti styr vår regering i skuggorna samtidigt som de jagar dragqueens som gör vad de kan för att sprida glädje genom sagoläsning för barn.
Som stoppar Prideparader och vill förbjuda allt som på olika sätt utmanar en snäv illusion av vilka som passar in deras berättelse om Sverige. När dragqueens läser sagor för barn kallas det för perverst. Att det förvillar barn och får dem att bli perversa.
Allt blir perverstAllt som inte är heterosexuellt och utmanar bilden av vad en man eller kvinna är blir i den här tankevärlden perverst.
Drag som konstform, samkönat begär och transpersoners existens är inget nytt, det är något alltid funnits men under olika namn.
Något annat som inte är nytt är hatet och föraktet som möter den som bryter mot snäva föreställningar om vad en man eller en kvinna är och ska vara.
För det har aldrig varit kärleken, att älska vem man vill, som motståndet har handlat om, utan om kroppen. Kroppen är politisk. Vad vi gör med våra kroppar är politiskt, de arenor som vi intar, vad för slags sex vi har, vad vi pratar om och befäster med vårt språk skapar vår verklighet.
Hoppas på mer om SverigeI Drag Race Sveriges första avsnitt berörs detta, förutom att faktiskt åtminstone snudda vid konceptet bögsex sätter de fokus på vilka erfarenheter av hat, förföljelse och utsatthet drugorna bär på.
Det ingår i konceptet, men jag hoppas på att vi i den svenska får mer faktiskt verklighet om homo-, bi- och transfobi i dag och mindre amerikansk evangelisk stämning av att alla kan lyckas så länge de kämpar tillräckligt hårt.
Som sen åttiotalist växte jag upp med att sjunga We Shall Overcome på FN-dagen och budskapet att världen bara skulle bli bättre. De vuxna hade fel. Det blev inte bättre. Den flamboyanta bögen är fortfarande ett hot mot bilden av nationen och den tolerans som den ska stå för.
I dag har vi till och med politiker från Riksdagens andra största parti som säger det öppet.
Uppträder på Allsång på SkansenVinnaren av Drag Race Sverige vinner att få uppträda på Allsång på Skansen, kanske något av det mest hushållskända vi har i det här landet.
SVT gör vad de kan för att skapa en mer förstående värld och att utmana bilden av vad som är en del av historien om Sverige. Vilket de ska ha en eloge för.
Det är väl bra att de passar på, innan Göran Hägglunds Public Service-utredning kommer fram till att SVT ska förmedla att män är män, kvinnor är kvinnor och allt annat inte är önskvärt av Verklighetens folk.
Läs merKultur 01 mar 2023
Kultur 27 feb 2023
Kultur 24 feb 2023
”Det dummaste beslut man någonsin tagit”. Så säger lokföraren Melissa Svenhard om att tågvärdarna försvinner från många pendeltåg i Stockholm.
Ansvarslöst. Jättekorkat. Det dummaste beslut man har tagit, någonsin. Melissa Svenhard, lokförare och med i styrelsen för lokförarnas klubb på MTR, skräder inte orden.
Det gäller beslutet att från 1 mars ersätta tågvärdarna med kameror på hälften av alla pendeltåg i Stockholm.
Nu har två dagar gått. Många lokförare har sjukskrivit sig vilket orsakat kaos i trafiken. Melissa Svenhard är egentligen föräldraledig men har gått in och jobbat fackligt under krisdagarna.
Vilka konsekvenser får beslutet för er lokförare?
– Vi känner oss otrygga på tåget. Vi får ensamt ansvar för alla resenärer. Vi kan ha upp till 1 800 resenärer med oss på ett långt tåg i rusningen.
Melissa Svenhard säger att tågvärdarna är oumbärliga. När något går sönder är det de som rapporterar in felet. Om någon förstör tågdörren kan de hjälpa till att återställa den. Tågvärdarna har helt enkelt funnits där och fångat upp sådant som lokförarna inte alltid hinner om trafiken ska flyta på. På så vis kan det innebära en säkerhetsrisk för passagerare, menar hon, men också för lokförarna.
– Jag blir ju ensam, så om något händer mig så är det en säkerhetsrisk. I dag märker tågvärdarna om jag inte är tillgänglig. Säg att jag blir utsatt för hot och våld, vilket sker, då finns ingen där som kan hjälpa mig, säger Melissa Svenhard.
Som facklig har hon följt med oroliga medlemmar på möten med chefer. Många säger att de inte vill, orkar eller kan köra tåg utan tågvärd.
– Verkligheten är att tågen kommer gå utan tågvärdar och vill du inte köra utan tågvärd så kan du inte köra pendeltåg. Men om du känner att du har för dålig utbildning eller att du fått för dålig stöttning kan vi gå in och försöka se till att du får det du behöver.
Lagt skyddsstoppSkyddsombuden på MTR har även lagt två skyddsstopp inför förändringarna.
Enligt arbetsmiljölagen får skyddstopp läggas då fara finns för arbetstagarnas liv eller hälsa. Men Arbetsmiljöverket landade i att det inte fanns fog för att stoppa arbetet. Då gällde det bland annat bristande riskanalyser.
Nu när det är skarpt läge tittar skyddsombuden på att eventuellt lägga nya skyddsstopp, enligt Melissa Svenhard.
”De svek löftet”I valrörelsen kampanjade många i Melissa Svenhards fackklubb, Seko Lok Pendeln, för att Socialdemokraterna skulle ta hem regionvalet.
På Facebook inför valet skrev socialdemokraten Jens Sjöström, nu förste vice ordförande i regionens trafiknämnd, att ”Vi socialdemokrater lovar att riva upp detta beslut och behålla tågvärdarna.”
– De lovade oss att riva det här systemet om de vann region Stockholm, vilket de gjorde, mycket tack vare den fackliga kampen. Men de svek löftet.
Hur känns det?
– För jävligt. Jättetråkigt. Man hoppas ju att politiker ska hålla sina löften. Sedan förstår jag att det handlar om kompromisser, men det här känns inte som att man har kompromissat heller utan man har gått på den linje som redan var satt.
Arbetsmiljö 01 mar 2023
Arbetsmiljö
I min värld är det betydligt större sannolikhet att Mats Löfving drabbats av dålig arbetsmiljö än att han skulle ha mördats. Därför anmälde jag Polismyndigheten för misstänkt arbetsmiljöbrott, skriver Thomas Agnevik, tidigare polis, kollega och facklig företrädare.
Beskedet om regionpolischefen Mats Löfvings död tog många med bestörtning.
Var det möjligt? Vad hade hänt?
Polisen i Norrköping, där händelsen inträffade, hade påbörjat en utredning om mord vilket är en vanlig åtgärd vid oväntade oklara dödsfall utanför sjukvården.
När den första chocken lagt sig något började jag reflektera och fundera över hans arbetsmiljö.
Poliser har en extrem arbetsmiljöNär vi båda arbetade på polisen i Östergötland pratade vi ofta arbetsmiljö. Han som arbetsgivare, jag som personalföreträdare.
Polisers arbetsmiljö är verkligen speciell, på så många sätt. Jag skulle säga extrem. Om arbetsgivarens åtgärder svarar mot det som poliser utsätts för?
– Jag skulle inte säga det. Långt därifrån faktiskt.
I den efterföljande dagens medierapportering nämndes ”mordutredning, tragisk händelse, vi tänker på de anhöriga”.
Arbetsmiljöspåret glöms bortIngenting om arbetsmiljön tänkte jag. Jag har upplevt det så många gånger tidigare. Att fokus riktas på brottsutredningen men att arbetsmiljöspåret helt glöms bort.
I min värld var det betydligt större sannolikhet att Mats Löfving drabbats av dålig arbetsmiljö än att han skulle ha mördats.
En brottsutredning måste påbörjas tidigt för att inte få en dålig start. Därför anmälde jag till Åklagarmyndigheten att jag ansåg att det finns anledning att anta att ett arbetsmiljöbrott genom vållande till annans död hade inträffat på Polismyndigheten.
Åklagare granskar anmälan”Anledning att anta” är formuleringen på den ”tröskel” för att en förundersökning ska påbörjas. När anmälan har inkommit ska sedan en särskilt utsedd åklagare granska den och fatta nödvändiga beslut.
Ska jag vara helt ärlig är mina förhoppningar inte stora att den här anmälan ska göra underverk.
Arbetsmiljölagstiftningen är komplicerad och många juridiska parametrar måste stämma för åtal och fällande dom.
Den största skadan redan skeddDen största skada som kan drabba en arbetstagare är redan skedd.
Ännu en arbetstagare, medlem, vän, kollega, pappa, son har tagits ifrån oss.
Ingen ska behöva ha det så på jobbet.
Kompressorn som skulle ge den anställda syre under blästringen placerades under fartygets däck. Det hade kunnat leda till döden, konstaterat Åklagarmyndigheten.
Saneringsföretaget hade kallats in för att torrisblästra en tank på ett fartyg i en skånsk hamn. Blästring frigör höga halter koldioxid.
Den anställda som utförde arbetet bar mask och skulle få syre via en slang kopplad till en kompressor. Men i stället för ute i det fria så placerades kompressorn under fartygets däck, nära tanken där blästringen ägde rum.
Det ledde till att mannen inte fick ren luft i slangen. I stället fick han luft med höga halter av koldioxid, konstaterar Åklagarmyndighetens riksenhet för miljö- och arbetsmiljömål i ett strafföreläggande.
Den anställde drabbades av svår koldioxidförgiftning och var nära att helt förlora medvetandet.
”Fara har förelegat för arbetstagarens liv”, skriver Åklagarmyndigheten.
Slarv med riskbedömningenSaneringföretaget har genom oaktsamhet åsidosatt sitt lagstadgade arbetsmiljöansvar, anser myndigheten. Det handlar dels om slarv med riskbedömningen, dels om bristande information till den anställda.
Hade den anställda vetat om att kompressorn var tvungen att stå utomhus eller på en väl ventilerad plats hade koldioxidförgiftningen med stor sannolikhet kunnat undvikas.
Det fanns heller ingen räddningsutrustning på plats när tillbudet inträffade.
Olyckan ägde rum i januari 2022. Nu har Åklagarmyndigheten utfärdat ett strafföreläggande om arbetsmiljöbrott och kräver att saneringsföretaget ska betala en företagsbot på 400 000 kronor.
Företaget accepterar botenFöretaget har valt att acceptera strafföreläggandet.
”Vi har granskat handlingarna och det finns tydliga brister i hur vårt risk- och konsekvensarbete har skett vid aktuell arbetsorder”, skriver vd:n i ett mejl till Arbetet.
Vd:n tillägger att företaget ”agerat kraftfullt” för att förbättra rutinerna. Den anställda som drabbades av koldioxidförgiftning är kvar på firman och deltar aktivt i arbetsmiljöarbetet.
Företagsbot för arbetsmiljöbrottEtt företag kan bli skyldigt att betala företagsbot på två sätt: Antingen genom en dom i domstol, eller genom att åklagare utfärdar ett strafföreläggande.
Om arbetsmiljöbrottet har begåtts av oaktsamhet, och om en fällande dom inte väntas leda till strängare påföljd än böter, ska åklagare som huvudregel utfärda företagsbot i stället för att väcka åtal.
En företagsbot för arbetsmiljöbrott kan som lägst uppgå till 5 000 kronor och som högst tio miljoner kronor. Om företagsboten utfärdas genom strafföreläggande får den högst uppgå till tre miljoner kronor.
Företaget kan bestrida ett strafföreläggande. Åklagare har då möjlighet att i stället väcka åtal.
Källa: Åklagarmyndigheten
Läs mer Läs merArbetsmiljö 2023-01-18T07:00:46
Arbetsmiljö 2023-01-10T12:41:33
Arbetsmiljö 2021-01-29T13:04:23
Regeringen och Sverigedemokraternas walk-over från bostadspolitiken sviker både studenter och byggnadsarbetare. Studenter tvingas hoppa av sina utbildningar och den sänkta byggtakten försämrar arbetsmarknaden för byggare, skriver Byggnads ordförande Johan Lindholm tillsammans med Emma Fastesson Lindgren och Johan Ekegren från S-studenter.
Tusentals studenter har nyligen börjat sina nya utbildningar på universitet och högskolor runt om i Sverige.
Trots att terminsstarten ska vara förknippat med förväntan och entusiasm är det många studenter som inleder sin studietid med oro och ångest över sin bostadssituation på sin nya hemort.
Samtidigt som det innebär ett svek mot studenter innebär avvecklingen uteblivna byggprojekt och jobbtillfällen.
Slopandet av investeringsstödet blir nu därför en påminnelse om regeringens och Sverigedemokraterna svek mot studenter såväl som mot Sveriges byggnadsarbetare.
Bostadsbrist på studentorterI höstas rapporterade Sveriges förenade studentkårer (SFS) att tre fjärdedelar av Sveriges studenter bor på studentorter med bostadsbrist.
På dessa orter kan inte studenter erbjudas en fast bostad under den första terminen eller om studenten har tur kan ett boende erbjudas lång in på terminen.
Konsekvensen av bostadsbristen blir att många studenter antingen fokuserar mer på sin bostadssituation än på studierna eller rentav behöver tacka nej till sin exempelvis lärar- eller sjuksköterskeutbildning.
Lägg därtill att 87 procent av landets befolkning bor i en kommun med bostadsbrist så förstår man att bostadsfrågan är en angelägenhet för alla.
Slopat investeringsstödFler studentbostäder behöver byggas. Men tyvärr har regeringen och Sverigedemokraterna satt käppar i hjulet för nya byggnationer då de slopade investeringsstödet vid årsskiftet.
Investeringsstödet gav incitamenthöjande effekt till byggbolag då stödet möjliggjorde delfinansiering till nya byggprojekt.
Detta gjorde att ungefär 71 000 bostäder kunde ges startbesked under 2021 vilket enligt Boverket kan halveras på grund av det slopade investeringsstödet.
Sett till studentbostäder byggdes cirka 6 300 sådana med hjälp av investeringsstödet mellan 2017–2020. Totalt bidrog det till att över 50 000 hyresrätter med rimlig hyra byggdes eller påbörjades under samma tid.
Hyror som studenter har råd medSamtidigt som investeringsstödet skapar fler bostäder möjliggör stödet även lägre hyror som vanligt folk och studenter har råd med.
För studentbostäder där investeringsstödet inte har utnyttjats tvingas studenter att betala över 60 procent av sitt studiemedel i boendekostnader. Då blir det inte så mycket över när det samlade studiemedlet ligger på 12 052 kronor.
S-studenter har kunnat visa att investeringsstödet har kunnat pressa ner hyrorna på nyproducerade studentbostäder till rimligare nivåer för studentbudgeten.
Måste leverera politik för fler jobbInvesteringsstödets avveckling är inte enbart ett svek mot landets studenter utan även ett svek mot landets byggnadsarbetare.
I en stundande lågkonjunktur behöver regeringen leverera en arbetsmarknadspolitik som skapar fler jobb.
Matematiken är enkel: Fler byggprojekt är lika med fler arbetstillfällen för byggnadsarbetare i Sverige.
Men det handlar inte bara om byggnadsarbetare, byggsektorn är en motor för ekonomin, och en byggnadsarbetare sätter tre andra i arbete.
”Börja jobba nu, bostadsministern”Regeringen och Sverigedemokraternas walk-over från bostadspolitiken sviker både studenter och byggnadsarbetare i Sverige.
Studenter tvingas hoppa av sina utbildningar och den sänkta byggtakten försämrar arbetsmarknaden och på sikt ekonomin i stort.
Det behövs en aktiv bostadspolitik där staten tar ansvar både för bostadsbristen och för jobben. Bostadsminister Carlsson, det är dags att sluta slappa och börja jobba.
Sverige behöver fler arbeten, bostäder och tillväxt!
Över 7 000 industriarbetare strejkar i Finland. Facket kräver löneökningar som kompenserar för inflationen: ”Det är dags att köra en hård linje.”
I tisdags strandade avtalsförhandlingarna i den finska industrin.
Då hade arbetsgivarna erbjudit löneökningar på 6,6 procent över två år. Men Industrifacket kräver mer.
Nu strejkar 7 300 anställda veckan ut. Ett femtiotal arbetsplatser berörs på företag som ABB, Sandvik och Outokumpu.
– Elen, maten, bränslet, alla priser har stigit. Man hör på jobbet folk säga att det nu börjar på allvar bli svårt att betala räkningar, säger Jan Lindevall, klubbordförande på ABB Smart Power i Vasa, till Industrifackets tidning Tekijä.
Elda på infaltionenArbetsgivarna i Teknologiindustrin varnar för att högre löneökningar riskerar att elda på inflationen. Facket kontrar med att reallönerna i fjol föll mer än vad de gjort på 60 år.
Liksom i Sverige har löneökningarna i industrin traditionellt utgjort ett riktmärke för den finska avtalsrörelsen.
Men i mitten av december beslutade Finlands fackförbunds centralorganisation (FFC), motsvarande LO, om en ny form av samordning. Medlemsförbunden ska gemensamt ta ställning till Industrifackets avtal innan det undertecknas.
– För att trygga medlemmarnas köpkraft måste samarbetet intensifieras inom alla avtalsbranscher, säger FFC:s ordförande Jarkko Eloranta till de finska socialdemokraternas tidning Demokraatti.
– Målet är ett brett samarbete som ger medlemmarna ett resultat som är jämförbart med den löneuppgörelse som uppnåddes inom industrin i Tyskland, slår Eloranta fast.
IG Metall fick 8,5 procentDet tyska industrifacket IG Metall tecknade i november avtal om löneökningar på 8,5 procent över två år. Dessutom ingick en skattefri engångsersättning på motsvarande 34 000 kronor till alla anställda.
Med andra ord är det bäddat för en turbulent avtalsrörelse i grannlandet. Förutom Industrifacket strejkar även Elektrikerförbundet och tjänstemannafacken PRO och YTN under veckan.
Industrifacket dessutom har varslat om ytterligare två, större, strejker under februari. På ABB i Vasa tror Jan Lindevall att det kommer att behövas.
– Det räcker nog inte med en våg, tror jag. Det är dags att köra på en hård linje, vi har gått så länge på högst 2 procent per år. Folk här tycker om att det den här gången verkar som om facket har kört på hård linje, säger han till Tekijä.
Är du provanställd och gravid? Eller har krassliga barn? Då är risken att arbetsgivaren struntar i lagen. Det menar Diskrimineringsombudsmannen som nu stämmer två städbolag.
Kvinnan hade precis fått provanställning på städföretaget i Småland. Efter en vecka på nya jobbet behövde hon vara hemma med sjukt barn.
Det uppskattades inte av städföretaget. Enligt kvinnan tyckte arbetsgivaren att barnets andra förälder borde ha vabbat i stället. Kort därefter avslutade städföretaget provanställningen
En annan kvinna var provanställd hos ett städföretag i Skåne. När kvinnan blev sjukskriven för graviditetsrelaterade besvär avbröt städföretaget provanställningen.
Nu kräver Diskrimineringsombudsmannen (DO) de bägge städföretagen på ersättning.
Läs också Lista: Det här gäller dig som inte har fast jobb Provanställda särskilt utsattaProvanställda är enligt DO en särskilt utsatt grupp på arbetsmarknaden.
Myndigheten har tidigare flaggat för att den kommer att driva fler ärenden där gravida eller vabbande provanställda diskrimineras eller missgynnas.
– Min uppfattning är att det enda sättet att få till en förändring på det här området är att kontinuerligt påminna om det lagskydd som finns, och att den som handlar i strid med lagen ska veta att det kan få konsekvenser, säger diskrimineringsombudsman Lars Arrhenius.
Kräver 200 000 kronor av städbolagenDO begär 200 000 kronor vardera i diskrimineringsersättning till kvinnorna.
I det småländska fallet anser myndigheten att arbetsgivaren har brutit mot föräldraledighetslagen.
Städföretaget i Skåne har enligt DO diskriminerat på grund av kön.
Om bolagen inte betalar kommer DO att ta fallen till Arbetsdomstolen.
Provanställningar och diskrimineringEn provanställning får pågå högst sex månader. Arbetsgivaren har rätt att när som helst avbryta provanställningen utan att ange något skäl. Däremot får arbetsgivaren inte diskriminera.
Det betyder att arbetsgivaren inte får behandla en provanställd sämre än vad någon annan skulle ha behandlats i en liknande situation, om missgynnandet har samband med någon av diskrimineringsgrunderna – exempelvis kön, etnicitet eller sexuell läggning.
På samma sätt säger föräldraledighetslagen att en arbetstagare som har barn inte får missgynnas.
Läs mer Läs merArbetsrätt 2018-11-28T11:54:28
Arbetsrätt 2022-10-27T06:46:43
Nyheter 2022-12-15T06:55:28
De lockas av löftena om hög lön och bra villkor – men blir hårt utnyttjade. Arbetarna från Ukraina, Uzbekistan och de baltiska länderna vittnar om den svenska arbetsmarknadens skuggsida. Och de finns inte bara i byggbranschen.
Byggfusket
Del 1: Byggjobbarna
Del 2: Fuskföretaget
Del 3: Regelbrytaren
Del 4: Politikpudlarna
Del 5: De utnyttjade
– Är det här mötet är?
En efter en droppar byggjobbarna in på fackföreningen SAC Syndikalisternas kontor i Stockholm. Det är söndag eftermiddag, men många har arbetskläderna på sig.
Syret tar snabbt slut då uppemot 40 män och några få kvinnor bänkar sig i den ganska trånga möteslokalen. Pelle Sunvisson från SAC välkomnar på ryska med några ord om vad facket är till för.
Så visar han bilder från ett bygge i Trångsund där arbetsgivaren systematiskt har tagit in en handfull arbetare åt gången, struntat i att betala lön och ersatt dem som slutar med nya som luras på samma sätt. Hela huset har byggts utan byggställningar.
Flera män i stolsraderna nickar igenkännande. På byggena i Stockholmsområdet finns omkring 11 000 utländska arbetare, enligt en beräkning från Byggnads, och en del av dem som råkar illa ut söker sig hit.
3 000 har tagit kontakt med SACSedan SAC startade sitt projekt för migrantarbetare för knappt tre år sedan har omkring 3 000 personer tagit kontakt. SAC har förhandlat för omkring 600 arbetare och säger sig ha dragit in 16 – 17 miljoner kronor till medlemmarna.
Till skillnad från LO-förbunden hjälper SAC personer som inte varit med i facket tidigare, utan blir medlemmar först efter att de har råkat illa ut. När mötet är över köar en rad arbetare till SAC:s förhandlare för att beskriva sina problem.
Här finns bland andra Ahtma från Uzbekistan, som krävs på 20 000 kronor av sin arbetsgivare för att han har ertappats utan hjälm på arbetsplatsen. Och Jannis, vars arbetsgivare hotade att döda honom om han anmälde sin skadade hand.
Även de anställda vid byggfirman Grumeco som Arbetet har berättat om har vänt sig till SAC. Så sent som i mitten av januari fick den siste av dem, Valerij Repnin, ut den lön som arbetsgivaren vägrade att betala när han jobbade för Grumeco sommaren 2022.
Utnyttjas inte bara i byggbranschenMen utländska arbetare utnyttjas inte bara i byggbranschen. Före byggjobbarnas möte hålls två möten för städare, ett på ryska och ett på spanska. Där är kvinnorna i majoritet.
– Först är arbetsgivarna vänliga, lovar skriftligt anställningskontrakt och till och med semester. Sedan stämmer ingenting av det, berättar Maria från Ukraina.
Bakhodur från Uzbekistan städade för en uzbekisk arbetsgivare i Stockholm, först som asylsökande, sedan med arbetstillstånd.
– På pappret tjänade jag 25 000 kronor i månaden, det blev 19 000 efter skatt. Men en stor del av lönen var jag tvungen att betala tillbaka till arbetsgivaren i kontanter. Jag stod ut i två år för att inte förlora arbetstillståndet.
Anastasia Omelian från Ukraina blev lovad lön enligt kollektivavtal när hon började på en städfirma med estniska ägare. Men antalet arbetstimmar anpassades inte efter hur svår städningen var.
När en etta på Södermalm i Stockholm skulle flyttstädas fick hon sex timmar på sig. Lägenheten var så ingrodd att hon fick slita i tolv timmar.
– När jag gick hem såg jag att jag var blodig om ena benet. Jag hade skurit mig på en ugnslucka som stod öppen, men jag var så stressad att jag inte märkte såret.
Titthål på arbetsmarknadens skuggsidaMötena med de utländska arbetarna är titthål in till den svenska arbetsmarknadens skuggsida. Bygg, städ, transport, avfall, restaurang, kroppsvård, bilvård och jord- och skogsbruk är riskbranscher för arbetslivskriminalitet, enligt polisen och Arbetsmiljöverket.
Det betyder att människor utnyttjas till villkor som strider mot lagar och avtal, att arbetsmiljön i många fall är farlig, och att en del av de anställda saknar rätt att arbeta i Sverige.
Hur många som berörs är okänt. I februari ska den statliga delegationen mot arbetslivskriminalitet försöka sig på en beräkning, men mörkertalet kommer alltid att vara stort.
Ska någon bransch nämnas före de övriga är det förmodligen byggbranschen, där Skatteverket bedömer att 18 miljarder kronor i skatt ”fattas” varje år.
– Den bild de utländska arbetarna vid Grumeco har givit i Arbetets artiklar – muntliga kontrakt, låga löner, bråk om betalningen – stämmer till 100 procent med hur det brukar se ut, säger Conny Svensson vid Skatteverket, som har arbetat mot oseriösa företag i byggbranschen i många år.
Fuskmetoder utvecklasEn del reformer på senare år verkar visserligen i rätt riktning, säger Conny Svensson, som nämner entreprenörsansvaret och kravet på personalliggare.
Fack och byggarbetsgivare jobbar också aktivt mot fusket. Förra året lämnade Byggmarknadskommissionen, som branschen själv tagit initiativ till, förslag om allt från en ny lag mot arbetskraftsexploatering till krav på elektroniska personalliggare för rot-arbeten i hushållen.
Men samtidigt utvecklas metoderna att fuska hela tiden, säger Conny Svensson. På frågan vem som leder racet – fuskarna eller de som bekämpar fusket – svarar han:
– Utvecklingen går åt fel håll, det blir bara värre och värre. Det är alarmerande.
Läs merArbetsrätt
Arbetsrätt
Arbetsrätt
Nyheter
Chefredaktören 2023-02-01T06:45:14
Ledare 2023-02-01T08:00:43
Antalet medlemmar i LO-förbunden minskade med 22 804 förra året. Människor väljer mellan medlemsavgiften och mat på bordet, säger Kommunals förbundssekreterare.
LO-förbundens medlemssiffor har svängt kraftigt sedan 2020.
Under det första pandemiåret sökte sig många till facket, och i slutet av 2020 hade LO-familjen vuxit med drygt 22 000 medlemmar jämfört med 2019.
Men 2021 tappade förbunden nästan lika många medlemmar som de hade vunnit året innan.
Och 2022 fortsatte alltså tillbakagången. Vid årsskiftet 2022-2023 hade LO-förbunden tillsammans 1 389 449 medlemmar, vilket är 22 804 färre än ett år tidigare.
– Inte heller 2022 blev ett ”normalår”. Inledningen på året präglades av pandemin, vi kunde inte vara ute på arbetsplatserna och värva medlemmar, säger Emmelie Göransson, ansvarig för organisering vid LO.
Hösten 2022 var utvecklingen betydligt bättre än under våren, enligt Emmelie Göransson.
– När vi kan vara ute på arbetsplatserna och prata medlemsnära frågor, så ger det resultat.
Kommunal tappar flestKommunal är LO:s i särklass största förbund, och också det förbund som har tappat flest medlemmar. Kommunal krympte under 2022 från 514 531 medlemmar till 502 909, en minskning med 11 622 personer eller 2,6 procent.
– Tidigare har en del tyckt att det är dyrt att vara med i facket. Nu har många verkligen inte råd. Det är slut på kontot när hyran och maten är betald, säger Kommunals förbundssekreterare Jessica Leiding.
Kommunal kan peka på att hemförsäkring, inkomstförsäkring och försäkring för olyckor på fritiden ingår i medlemsavgiften, vilket gör medlemskapet till en bra affär rent ekonomiskt.
– Men ute på arbetsplatserna har jag mött människor som väljer mellan medlemsavgift och hemförsäkring – eller mat på bordet. Inför det är jag ödmjuk, säger Jessica Leiding.
Även Seko och Livs har gjort relativt stora medlemsförluster, omkring 2,5 procent.
För Handels är tappet mindre: 2 140 medlemmar, vilket motsvarar ungefär 1,4 procent. Men bakom den ganska måttliga nedgången finns stora medlemsströmmar åt båda hållen.
– Jag vet inte om vi någonsin har haft ett så kraftigt inflöde av nya medlemmar, den första pandemivåren undantagen, säger Karin Lindehoff, enhetschef på Handels med ansvar för organisering.
– Tyvärr tappar vi ändå något fler än vi vinner. Det verkar vara en trend att gå ur facket.
Tufft ekonomisktDen trenden kan delvis förklaras av att fler har det tufft ekonomiskt, tror Karin Lindehoff, som vill att LO-förbunden tar sig an problemet med gemensamma krafter.
– Inom Handels jobbar vi stenhårt med att visa fackets relevans. Det gäller att förklara medlemskapets innehåll: kollektivavtalet, försäkringarna, rådgivning och stöd. Vi har ambitionen att nya medlemmar i år ska få ett välkomstsamtal där vi förankrar medlemskapets värde.
Elektrikerna: Fler studerandeElektrikerförbundet är det enda av LO:s 14 förbund som ökade antalet medlemmar förra året.
– Vi har fått fler studerandemedlemmar. Under pandemin kunde vi inte komma ut till skolorna. Nu är vi uppe i samma antal medlemmar bland studerande som före pandemin, säger Louise Ohlsson, förste vice ordförande i Elektrikerförbundet.
– Bland yrkesverksamma elektriker har vi haft en liten tillbakagång. Branschen har vuxit på senare år, så vi borde egentligen ha vuxit.
Medlemssiffror LO-förbunden 221231 !function(e,i,n,s){var t="InfogramEmbeds",d=e.getElementsByTagName("script")[0];if(window[t]&&window[t].initialized)window[t].process&&window[t].process();else if(!e.getElementById(n)){var o=e.createElement("script");o.async=1,o.id=n,o.src="https://e.infogram.com/js/dist/embed-loader-min.js",d.parentNode.insertBefore(o,d)}}(document,0,"infogram-async");För att se det här innehållet måste du godkänna cookies från våra tjänsteleverantörer.
Ändra cookieinställningarKälla: [https:]]
Kvinnor – både unga och mogna – har känt att hormonerna skadat dem, gjort dem avstängda, tagit ifrån dem deras lust, gjort dem gråtmilda och depressiva, skriver America Vera-Zavala.
ESSÄ. Det är ett par veckor in i november covidåret 2020. Exakt samtidigt som jag har mitt första publikgenomdrag på en pjäs har statsminister Stefan Löfven på en presskonferens, aviserat ytterligare nedstängning. Max åtta personer får samlas. Några timmar senare får jag för andra gången det året en premiär inställd.
Det är mörkt ute, och kallt. Jag frågar min förläggare hur många böcker jag har sålt och när han svarar är det som att jag blir vimmelkantig.
Är det möjligt att sälja så få böcker, efter alla positiva recensioner? Mörkret utomhus kryper in i mig och tar alltmer plats.
När jag ser mig i spegeln lägger jag märke till hur rynkorna breder ut sig, de gråa håren blir fler och magen är plufsig efter tre graviditeter. Orkeslösheten ökar min känsla av att vara ständigt yr. Som om jag när som helst skulle kunna falla till marken.
Sex droger och biopublikFilosofen Paul B Preciado gör i den uppmärksammade essän ”Testo yonqui” med undertiteln ”Sex, droger och biopolitik” (min översättning) en sexualpolitisk analys av världsekonomin. Precarido kallar vår tid förfarmakopornografisk (farmacopornografica): en tid när kön och sexualitet definieras under kapitalismen av läkemedelsföretagen och av pornografin.
När jag var tonåring, inte långt efter att jag fått min mens, rekommenderades jag att börja äta p-piller av en trevlig sköterska på ungdomsmottagningen. Jag kan inte minnas om jag hade haft sex men jag hade definitivt inte ett aktivt sexliv som skulle kunna föranleda skydd mot oönskade graviditeter.
Men pillret, sa sköterskan, skulle ge andra önskade effekter såsom mindre ont vid mens. Jag kan inte minnas att jag hade problem med det, men följde rekommendationen.
Preciado skriver i sin essä om kapitalismens strävan att dela in befolkningen i två kön och ge vardera vissa bestämda egenskaper. Hormonforskningen blir därmed ett sätt att korrigera eventuella avvikelser.
Maskulint hormonTestosteron definieras som ett maskulint hormon och ges till män i syfte att öka virilitet och sexualitet. Östrogen och gestagen kodas som feminina hormon och ges som preventivmedel i form av piller i syfte att kontrollera reproduktionen.
Både män och kvinnor har både testosteron och östrogen i kroppen. Nivåerna skiftar, men det är den politiska tolkningen av vem som behöver vad som avgör förståelsen av de hormonella nivåerna. Det är förståelsen av manligt och kvinnligt som avgör vad läkemedelsföretagen tar fram för slags läkemedel med vilka funktioner riktade till vem.
När allt är över och jag berättar för väninnor vad jag varit med om samlas ett stjärnfall av vittnesmål. Kvinnor – både unga och mogna – har känt att hormonerna skadat dem, gjort dem avstängda, tagit ifrån dem deras lust, gjort dem gråtmilda och depressiva.
Att hormonerna gjort dem till vad många skulle kalla för en typisk kvinna. Minnen från ungdomen, från medelåldern och menopausen – men de vittnar också om hur de har klarat av att gå en annan väg.
Skäms över svaghetMörkret följer med mig in i julen 2020. Jag inser att jag står ensam och jag skäms över mig svaghet och nedstämdhet. Samtidigt säger min intuition mig att det är uppenbart att mina känslor inte står i proportion till mitt liv, varken professionellt eller privat – så kan det vara något annat?
I slutet av oktober 2020 hade jag, på uppmaning av min gynekolog, bytt från kopparspiral till hormonspiral. Precis som på ungdomsmottagningen hade jag följt en professionell rekommendation och läkaren hade tydligt sagt att hormonerna endast hade lokal påverkan.
Men i den populära Facebook-gruppen Fittlife hittar jag en tråd om biverkningar. Där skrivs om symtom jag känner ingen mig i. Andra kvinnor har samma erfarenhet som jag.
Preciados beskrivning av världen visar hur det farmakopornografiska samhället kodar mannen som aktiv, kvinnan som passiv. Hormoner delas ut för att bekräfta denna uppdelning. Och pornografin, förstådd som den penetrerande sexualiteten, visar upp uppdelningen för oss som en instruktion om vilka vi ska vara.
Mannens behov av sex, kvinnans behov av… vad?
Antidepressiva psykofarmakaNär en man får antidepressiva psykofarmaka erbjuds han i stort sett alltid potenshöjande Viagravarianter som komplement (testosteron) för att kompensera den fallande libidon. En kvinna erbjuds inte något likvärdigt.
P-piller, hormonstavar och spiraler (östrogen och testagen) har depressioner och minskad sexlust som biverkningar. Varför skulle min sexualitet tämjas när jag var tonåring? Varför ska den tämjas nu när jag återigen kan blomstra efter en period av barnafödande?
Julen 2020 är mörk. Jag faller men lyckas ändå fatta beslutet att hur jag mår inte beror på hormonerna. Så jag ställer klockan på 07.55, ringer till kliniken prick 08.00 och de ringer upp 08.15. Jag får en tid 09.20. Min gynekolog tittar på mig med förakt, säger att hormonspiralen funkar bra, att jag kanske borde gå i terapi för min nedstämdhet, men att det är jag som bestämmer.
För en gångs skull går jag emot en läkares rekommendation. Smärta i underlivet. Spiralen är ute på två minuter.
Vaknar utviladDagen efter vaknar jag 06.44, utvilad för första gången på många veckor. Det är som att någon lyft bort det tryck jag har haft över panna och ögon. Jag känner mig inte misslyckad, inte oroad över framtiden och mina rynkor, gråa hår och plufsiga mage ägnar jag inte en tanke åt.
Det tog 20 timmar för (hormon)depressionen att försvinna.
Det är en lättnad – för mig. Runt omkring fortsätter människor ordineras testosteron, östrogen, serotonin för att prestera i den perfomance som kallas liv.
Läs merKultur 2023-01-31T07:57:49
Kultur 2023-01-30T08:15:46
Kultur 2023-01-27T06:54:08
Vi kan inte ha kvar politiska system som främst gynnar de rikaste utan måste satsa våra gemensamma resurser på reformer som ökar jämlikheten, skriver Ulrika Lorentzi i en slutreplik till Almega.
SLUTREPLIK. I en replik på min och Susanna Gideonssons debattartikel skriver Jessica Forss Katz, från Almega Hemserviceföretagen, att avsikten med rutreformen inte var fördelningspolitik.
Det stämmer att rutavdraget inte har motiverats med att det ska fördela resurser från rik till fattig.
Men avdragets konstruktion blir fördelningspolitisk eftersom det fördelar resurser från fattig till rik. Nästan hälften av statens kostnad för avdrag för hushållsnära tjänster går till tiondelen med högst inkomster.
Rutavdragets fördelningsprofil ökar ojämlikheten och undergräver stödet för en av de viktigaste pelarna för att skapa ett jämlikt samhälle – den gemensamt finansierade välfärden som fördelas efter behov.
Personer kan köpa sig hjälpPersoner med höga inkomster har inte längre ett intresse av att det finns barnomsorg på kvällar och helger eller att hemtjänsten har tillräckligt med tid att städa.
De kan köpa sig den hjälpen, med halva kostnaden betald av staten. Då är det lätt att fortsätta kräva lägre skatter och en ”effektiviserad” välfärd.
När den generella välfärden är av hög kvalitet så skapar den en vilja bland breda grupper att betala skatt. Alla bidrar och alla får välfärd när de har behov.
Rutavdraget har politiskt stödDet listiga med rutavdraget är att det lyckas bygga ett politiskt stöd på individnivå trots den orimliga fördelningsprofilen.
Pensionären som får råd med en storstädning eller fönsterputs när kommunen skurit ned på tiden för hemtjänst, eller en vanlig löntagare som har råd att köpa en flyttstädning, ser förstås fördelar med det, men missar vart de stora pengarna går.
För de som verkligen tjänar på rutavdraget är det övre medelklasspar som kan anställa en barnflicka och få hälften av lönekostnaden upp till 25 000 kronor i månaden betald av alla oss andra.
Som forskarna Sara Eldén och Therese Anving har visat, ger det den familjen möjlighet att förverkliga ideal om jämställdhet mellan föräldrarna och ett gott föräldraskap, men det blir en fråga om ekonomi vilka familjer som får den möjligheten.
Orimligheten i detta blir uppenbar först när vi tittar på rutavdragets fördelningsprofil.
De med högst inkomst drar ifrånHäromdagen visade SCB att inkomstskillnaderna fortsätter att öka. Framför allt beror det på att tiondelen med högst inkomst drar ifrån med kraftig förbättrad ekonomisk standard.
Inte minst den här vintern, när många LO-familjer går back, måste vi genomskåda högerreformer som rutavdraget.
Vi kan inte ha kvar politiska system som främst gynnar de rikaste utan måste satsa våra gemensamma resurser på reformer som ökar jämlikheten.
Debatt 2023-01-24T10:09:32
Debatt 2023-01-20T07:00:00
Han hade blivit blåst på pengar förr – men aldrig tidigare slagits blodig. Aleksej från Lettland har fått känna på byggbranschens skuggsida in på bara skinnet.
Byggfusket
Del 1: Byggjobbarna
Del 2: Fuskföretaget
Del 3: Regelbrytaren
Del 4: Politikpudlarna
Del 5: De utnyttjade
En söndagsmorgon blir Aleksej uppringd av sin chef på byggfirman Grumeco.
Chefen står utanför den bostadslänga i Bromma där Grumecos utländska arbetare är inkvarterade och ber Aleksej att komma ut.
I över tre månader har Aleksej arbetat med renoveringar i Stockholm. Precis som sina arbetskamrater från Lettland och Ukraina har han blivit lovad ungefär 150 kronor i timmen (14 euro), men fått ut betydligt mindre.
Om detta har Aleksej ställt frågor. Irritationen har vuxit. Nu hoppas han att han ska få betalt.
Svimmar efter misshandelnDet rann blod ur ena örat
Han går till entrén och ser att chefen har kommit i sällskap med Aleksejs arbetsledare.
Därefter minns Aleksej bara att det säger ”pang”. En arbetskamrat hör bullret och skyndar genom korridoren.
– Jag hittade Aleksej avsvimmad på golvet. Ansiktet var blodigt, kepsen låg bredvid honom. Det rann blod ur ena örat.
När Aleksej kvicknar till har chefen och arbetsledaren gått. Han ringer själv efter ambulans och förs till Sankt Görans sjukhus.
I några dagar mår han illa och kräks, vilket är vanliga symtom vid hjärnskakning. På sjukhuset förhörs Aleksej också av polisen, som fortfarande utreder händelsen.
Enligt byggföretaget blev Aleksej nerslagen efter en hård ordväxling med arbetsledaren, som ska ha slagit i förebyggande syfte.
Aleksej själv säger sig ha en minneslucka kring ögonblicket då han slogs ner. Men hans skador vittnar om grovt våld. När Arbetet träffar honom och två arbetskamrater utanför bostadslängan, som ligger undanskymt i ett industriområde, har fem dagar gått, och ansiktet är fortfarande blått och gult.
De tre arbetarna är upprörda. De ser misshandeln som det yttersta uttrycket för de utländska byggjobbarnas svaga ställning.
Till vardags märks den främst i den ständiga osäkerheten kring lönen.
– Jag blev lovad att få första lönen efter två veckor. Nu har sex veckor gått utan pengar, säger en av männen, som är från Ukraina.
– Jag sa till chefen att jag inte har råd med mat och bensin för att ta mig till jobbet. Han svarade att jag skulle gå till fots, två mil. Annars skulle jag få sparken.
De försökte lura oss
Grumecos vd Reijo Ligi hävdar att lönerna har betalats ut korrekt. Att Aleksej och hans kamrater inte har fått den timlön de väntat sig beror på att de har fuskat och jobbat dåligt.
– De skrev upp arbetstimmar och väntade sig att få betalt fastän de inte jobbar. De försökte lura oss.
Han medger dock att löneutbetalningar har dröjt, något han skyller på att det varit ”supermycket att göra”.
Hittade jobbet i FacebookgruppMännen hittade jobbet på Grumeco i en ryskspråkig grupp på facebook. I forum som ”rabota v Shvecii” (jobb i Sverige) och ”Svenska Palmen” läggs nya jobbannonser ut varje dag, till löner som ofta utlovas ”i handen”, ibland med tillägget att arbetsgivaren ordnar boende.
Sådana annonser är inkörsporten till en parallell arbetsmarknad, långt från kollektivavtalens ordnade tillvaro. Kontrakten är muntliga, anställningarna osäkra.
Det senare fick Aleksej och hans kamrater känna av då de klagade på att den överenskomna lönen inte kom. De fick sparken utan uppsägningstid, och åkte ut från bostadslängan efter några dagar.
Jobbet på Grumeco är inte första gången männen råkar illa ut på svenska byggen. Ändå fortsätter de att ta jobb i Sverige.
Utbudet är stort. Bara i Stockholm arbetar 11 000 utländska byggjobbare, enligt Byggnads region Stockholm-Gotland.
Måste betala sjukhusräkningenJag får betala, medan den som slog mig går fri
Aleksejs kamrater hittade nya arbeten nästan direkt. Aleksej själv väntade lite längre, han ville inte visa upp sitt blåslagna ansikte. Han tackar också nej till att ha sitt efternamn i tidningen för att inte minska sina chanser att få jobb.
– Nu jobbar jag i en firma med ukrainsk chef. Jag har fått ett skriftligt kontrakt. Jag hoppas det går bättre den här gången, säger han till Arbetet några veckor senare.
Tre tänder blev lösa i samband med misshandeln. Nu har en av dem, en framtand, ramlat ut. Aleksej hade inte råd att gå tandläkare.
För vården på Sankt Görans sjukhus har han fått en räkning på drygt 5 500 kronor. Till det kommer en räkning för ambulanstransporten.
– Jag visste inte att det fungerar så i Sverige. Jag får betala, medan den som slog mig går fri.
Efter mötet med Aleksej och hans arbetskamrater söker Arbetet fler som har arbetat för Grumeco. Vi hittar dem i Norrland. Och byggherrarna är oväntade.
Reporter/research: Mårten Nilsson
Research: Mattias Dahlgren
Arbetsrätt
Arbetsrätt
Nyheter
Chefredaktören 2023-02-01T06:45:14
Han jobbar 290 timmar, men får bara betalt för hälften. När byggjobbaren Valerij Repnin klagar får han sparken. Byggföretaget Grumeco skyller på ”lata ukrainare”.
Byggfusket
Del 1: Byggjobbarna
Del 2: Fuskföretaget
Del 3: Regelbrytaren
Del 4: Politikpudlarna
Del 5: De utnyttjade
Efter år av planering ska byn Ängebo i Hudiksvall få ett nytt trygghetsboende för äldre. Våren 2022 tas det första, ceremoniella spadtaget, och Anna-Carin Keisu (S), ordförande i kommunens bostadsbolag Glada Hudikhem, tycker att det är ”fantastiskt roligt” att bygget äntligen är i gång.
Trygghetsboendet har upphandlats noga. Styrelsen för Glada Hudikhem kräver bland annat att alla som jobbar på bygget ska ha lön och villkor enligt kollektivavtal.
Det har Valerij Repnin, byggjobbare från Belarus, ingen aning om när han kommer till Hudiksvall på sommaren. Grumecos vd Reijo Ligi har lovat honom 120 kronor i timmen.
Det är mindre än en svensk byggnadsarbetare skulle få – för den här sortens arbete låg snittlönen för dem som har tidlön (inte ackordslön) på 209:32 kronor i timmen tredje kvartalet 2022, enligt Byggnadsarbetaren. En riktig jämförelse är dock omöjlig att göra, eftersom det är oklart i vilken mån Grumeco betalar arbetsgivaravgifter och skatt för sina utländska arbetare.
– Om de 120 kronorna var brutto eller netto var lite oklart. Jag hade inget kontrakt, jag kom bara överens med Reijo om att börja, säger Valerij Repnin.
Valerij Repnin har då fått tips av landsmän om att Grumeco behöver folk. Under våren har han renoverat bostäder i Strängnäs och Ekerö för en litauisk firma. Företaget har ordnat ett litauiskt arbetstillstånd som han använder i Sverige, och ett litauiskt ID-kort som han visar upp på sin nya arbetsplats.
Fattades pengarI det nya trygghetsboendet, som är rött med vita knutar, jobbar Valerij Repnin med att montera gipsskivor och spackla väggar och tak. När det är dags för lön väntar han sig betalt för de 290 timmar han har rapporterat. Men den summa han får motsvarar bara 140–145 timmar.
– När jag protesterade sa de att jag skulle få mer om några dagar. Men jag fick bara omkring 5 500 kronor till.
Det fattades uppemot 8 000 kronor, enligt Valerij Repnins beräkning. En arbetskamrat från Ukraina ger ungefär samma bild. På telefon från en mindre ukrainsk stad berättar han:
– Vi fick inga klagomål på hur vi jobbade medan arbetet pågick. Men efter en och en halv månad, när det var dags för lön, började de hitta fel och ville inte betala.
Erbjöds kontanterMännen vänder sig till fackföreningen SAC Syndikalisterna. SAC hjälper även personer som inte varit medlemmar i facket när de fått problem, och har kontaktats av tusentals migrantarbetare de senaste åren. Lite senare ska också Grumecos arbetare i Stockholm, som Arbetet berättat om, be SAC om hjälp.
När arbetarna vänt sig till facket erbjuder Grumeco några av dem kontanter rätt i handen.
– De ringde och ville komma till oss med sedlar, cash. Men vi tackade nej, säger Aleksej och hans arbetskamrater.
Pelle Sunvisson vid SAC förhandlar sedan fram uppgörelser med Grumeco steg för steg.
– Mönstret var det samma som hos andra byggföretag som använder migrantarbetare. Först försöker arbetsgivaren slippa betala. Sedan erbjuder de stegvis mer pengar för att slippa problem, säger Pelle Sunvisson.
Grumescos vd: ”De ljög”I det här skedet nöjer sig arbetarna med de uppgörelser SAC förhandlat fram, och de får pengarna till sina bankkonton. Fast enligt Pelle Sunvisson borde de egentligen har fått mer. För ett par av dem saknas bland annat lön under två veckor då de gick sysslolösa, samt semesterersättning.
Både i Hudiksvall och Stockholm fick arbetarna sluta direkt när de var missnöjda med lönen. I det läget borde de egentligen ha fått lön under en månads uppsägningstid, säger Pelle Sunvisson.
– Enligt lagen gäller ju en anställning tillsvidare, om man inte har träffat avtal om tidsbegränsad anställning. När jag förklarade det för Grumecos representant såg han ut som ett frågetecken.
Är bara lata Ukrainare
Enligt Grumeco har de anställda skrivit upp alldeles för många timmar i förhållande till det arbete de har utfört.
– De försökte lura oss. Vi betalade för det antal timmar arbetet normalt ska ta, men inte för alla de timmar de här killarna skrev upp, säger Reijo Ligi.
Men även om arbetarna faktiskt skulle ha varit långsamma får arbetsgivaren inte dra in lönen, förklarar Conny Tegnerud, ombudsman vid Byggnads region Stockholm – Gotland. Har man inte enats om ackordslön spelar prestationen ingen roll, då är det den överenskomna timlönen som gäller.
Grumeco tonar ner det som hänt. ”Från vår sida har det aldrig varit ett problem att betala lönerna. De få fall ni tar upp är bara lata ukrainare som ljög om att de kan jobba men i själva verket inte är riktiga byggnadsarbetare”, skriver Reijo Ligi i mejlsvar på Arbetets frågor.
Fler fallVi hade knappt råd att köpa mat
Men byggjobbarna i Hudiksvall och Stockholm är inte de första som haft problem med lönen. Redan hösten 2019 jobbade Aleksandras Kornia, byggnadsarbetare från Litauen, för Reijo Ligi i den estniske företagarens dåvarande byggfirma.
– En litauisk kompis berättade att det fanns jobb. Reijo mötte mig vid färjan, minns Aleksandras Kornia.
Aleksandras Kornia och hans kamrat arbetade främst med att bygga nya bostadshus i Bagarmossen i Stockholm. Under några kalla höstveckor gjorde de också takarbeten.
För närmare två månaders arbete fick de 150 euro var, ungefär 1 600 kronor.
– Det var ju ingenting. Vi hade knappt råd att köpa mat, säger Aleksandras Kornia.
– När jag frågade om lönen svarade de först att det var något strul med Skatteverket, jag skulle bara vänta lite. Sedan sa de att jag hade jobbat för dåligt och inte skulle få mer.
Aleksandras Kornia stämde byggfirman med hjälp av en litauisk advokat i Sverige. I bevisningen ingick kläder med företagstryck och ett ID06-kort med firmans namn. Inför rättegången nekade arbetsgivaren nämligen till att Aleksandras Kornia någonsin hade haft med firman att göra.
På vägen till förhandlingen i Solna tingsrätt gick Aleksandra Kornias bil sönder. Han kom för sent, och domstolen avskrev målet.
– Jag ringde till domstolen och försökte förklara, säger Aleksandras Kornia. Men min engelska räckte inte till.
Blåstes på över 40.000 kronorAleksandras Kornia beräknar att han och hans arbetskamrat blev blåsta på 3 900 – 4 000 euro var (drygt 40 000 kronor). SAC Syndikalisterna kan inte driva Aleksandra Kornias sak, eftersom det aktuella byggföretaget inte längre finns.
Ett sätt att kontrollera om ett företag sköter sina löner är att granska hur stora arbetsgivaravgifter som betalas in.
Grumeco betalade in 14 439 i arbetsgivaravgifter i augusti, 19 512 i september och 26 843 i oktober. Inte ens den högsta siffran (för oktober) motsvarar mer än högst fyra lågavlönade byggjobbare.
Enligt Arbetets uppgifter har Grumeco haft betydligt fler anställda än så. Bolagets vd Reijo Ligi förklarar de blygsamma arbetsgivaravgifterna med att många av företagets arbetare är inhyrda (från vem säger han inte).
De sammanlagt sju utländska byggnadsarbetare som Arbetet har intervjuat har dock varit övertygade om att det är Grumeco som är deras arbetsgivare. På frågan hur många anställda Grumeco har ger Reijo Ligi heller inget svar.
Grumeco har inte kollektivavtal med Byggnads och lever inte upp till kollektivavtalets villkor. Därmed borde företaget inte kunnat vara underentreprenör på kommunala Glada Hudikhems bygge.
Hur kunde Grumeco ändå få uppdraget? Det ska visa sig att spärrarna är svaga – eller att de inte används.
Fyra utländska arbetare om lönefusk hos underentreprenören
Aleksandras Kornia, byggnadsarbetare, Litauen: – En litauisk vän berättade att det fanns jobb i Sverige. Chefen mötte mig vid färjan. Jag började jobba direkt: bära material, gipsa och sätta upp mellanväggar i bostadshus i Bagarmossen.
– Under närmare två månader fick jag och min vän bara 150 euro var. Vi hade knappt råd att köpa mat. När jag frågade om lönen svarade de först att det var något strul med Skatteverket, jag skulle bara vänta lite. Sedan sa de att jag hade jobbat för dåligt och inte skulle få mer.
”V”, byggnadsarbetare från Ukraina: – Vi fick inga klagomål på hur vi jobbade medan arbetet pågick. Men när det var dags för lön började de hitta fel och ville inte betala.
”M”, byggnadsarbetare: – När jag ville ha betalt sa chefen plötsligt att han inte visste vem jag var. Fastän han hade fört över en mindre del av pengarna till mig via SE-banken i Estland. Jag har bankens uppgifter om överföringen tillsammans med chefens namn i min mobil.
”O”, målare från Ukraina: – Jag blev lovad att få första lönen efter två veckor. Efter sex veckor hade jag fortfarande inte fått någonting. Jag hade inte pengar till mat och kunde inte tanka bilen. När jag sa till chefen att bensinen var slut svarade han att jag skulle gå till jobbet till fots, två mil varje dag. Annars skulle jag få sparken.
Reporter/research: Mårten Nilsson
Research: Mattias Dahlgren
Arbetsrätt
Arbetsrätt
Nyheter
Chefredaktören 2023-02-01T06:45:14
Bolaget har vunnit kommunala byggkontrakt värda 250 miljoner. Men företaget struntade i att kontrollera byggjobbarnas villkor. Det blev de som fick betala priset.
Byggfusket
Del 1: Byggjobbarna
Del 2: Fuskföretaget
Del 3: Regelbrytaren
Del 4: Politikpudlarna
Del 5: De utnyttjade
TG11 Entreprenad, ett ungt byggföretag i Stockholm, har bytt fokus från privata till offentliga beställare. Det har varit ”fruktsamt”, enligt årsredovisningen för 2021. I slutet av det året vann företaget fem upphandlingar till ett kontraktsvärde av 250 miljoner.
I offentliga upphandlingar är krav på att byggnadsarbetarna har löner och villkor enligt kollektivavtal mycket vanligt.
Och det är bra, tycker TG11:s vd Henrik Moricz, entreprenör som bland annat varit med och startat ett nytt klädmärke och tidigare har spelat i Hockeyettan.
– Det blir bara skit om man tar in folk som inte har kollektivavtal. Det blir ofta bråk.
TG11 hade med andra ord inga problem med att Hudiksvalls kommuns bostadsbolag, Glada Hudikhem, krävde löner i nivå med kollektivavtalet när TG11 fick förtroendet att bygga ett nytt trygghetsboende.
Eller med att Bodens kommun ställde upp detaljerade villkor när TG11 fick uppdraget att bygga en ny förskola, bland annat att alla involverade i projektet skulle kunna prata svenska.
Ändå har utländska arbetare på de här byggena jobbat på villkor som är främmande för Byggnads kollektivavtal.
Känner sig ”lurad”Hos byggfirman Grumeco, som TG11 anlitat som underentreprenör, har arbetarna bara fått muntliga kontrakt. När arbetarna har klagat på lönen har flera av dem fått sparken, utan uppsägningstid.
Enligt Grumecos vd Reijo Ligi beror konflikten på att arbetarna har försökt lura företaget och skrivit upp orimligt många timmar i förhållande till det jobb de gjort.
När Arbetet konfronterar Henrik Moricz med de uppgifterna säger han att han blir ”jätteledsen” och ”känner sig lurad”.
Men redan det faktum att TG11 har hängavtal med Byggnads betyder att TG11 inte får anlita en underentreprenör som saknar avtal med facket. Grumeco borde alltså aldrig ha kommit ifråga.
– Det stämmer, bekräftar Henrik Moricz. Vi ska träffa Byggnads och tala om det här.
Kontrollerar ni alls om era underentreprenörer har kollektivavtal?
– Vi frågar alltid.
Men Grumeco har ju inte kollektivavtal. Gjorde ni ingen koll där?
– Jag ska vara ärlig och säga att vi missade det. Vi borde vara bättre på det där, svarar Henrik Moricz.
Vet du om era övriga underentreprenörer har kollektivavtal?
– Menar du i Hudiksvall? Jag tror det. Men jag har inte kollat.
Sedan lägger Henrik Moricz till:
– Jag ska skylla lite på systemet också. Vi har sagt till Byggnads att vi saknar ett enkelt sätt att kolla de underentreprenörer vi tar in.
Har inte koll på kollektivavtalskollenFlera gånger under samtalet återkommer Henrik Moricz till att det är svårt och tidsödande att kontrollera om underentreprenörer har kollektivavtal. Han efterlyser en sökmotor där man skriver in företagets organisationsnummer och får svar direkt.
I själva verket finns just ett sådant hjälpmedel, Kollektivavtalskollen, på Byggnads hemsida sedan februari 2021.
Enligt Henrik Moricz kontrollerar TG11 varje tilltänkt underentreprenörs omsättning, så att den står i rimlig proportion till antalet anställda. Därtill tar man en kreditupplysning.
Frågan är vad den kontrollen ger. När TG11 fick uppdraget att bygga studentbostäder och en ny förskola åt Svenska Bostäder, Stockholms stads bostadsbolag, anmälde TG11 hela 59 underentreprenörer.
Medger bristande kontrollDet såg för jävligt ut
Svenska Bostäder kontrollerade alla 59 – och hade invändningar mot 31 av de dem. Alltså fler än hälften.
– Det är en ovanligt hög andel. Normalt har huvudentreprenören gjort någon form av kontroll själv, men vi upplevde att TG11 inte hade kollat över huvud taget på sina firmor, säger Morgan Jansson, verkställande chef på organisationen Rättvist Byggande, som hjälpte Svenska Bostäder att granska underentreprenörerna.
Henrik Moricz medger att kontrollen har brustit.
– Vi borde ha kontrollerat mer själva innan vi anmälde underentreprenörer till det här projektet.
Bland de underentreprenörer som TG11 tänkte använda på Svenska Bostäders bygge och som inte släpptes in fanns Grumeco. Svenska Bostäder avvisade företaget dels därför att det saknar kollektivavtal, dels därför att lönerna var för låga.
Ändå fick Grumeco vara med på era byggen i Boden och Hudiksvall under hösten 2022. Var inte Svenska Bostäders underkännande av företaget en varningssignal?
– Jo. Med facit i hand borde vi reagerat tidigare, svarar Henrik Moricz.
Så frågar TG11:s vd:
– Orkar du lyssna på ett långt svar?
Absolut.
– När vi började för tio år sedan och jag såg de här jävla leden av underentreprenörer, såg att det är fullt med ryssar och talas ryska på arbetsplatserna… Jag såg att de kommer i sina egna kläder och sina egna skor och det ser ut som att de är plockade från gatan i Sankt Petersburg. Det såg för jävligt ut.
Därför började TG11 anställa egna hantverkare för några år sedan, fortsätter Henrik Moricz.
– Då lärde vi oss Byggnads avtalsregler. För jag får inte hit några duktiga hantverkare om jag inte betalar Byggnads löner. Duktiga polacker eller människor från Baltikum kommer inte om de inte får runt 200 spänn i timmen.
Men TG11:s egna anställda räcker inte till, och därför behövs underentreprenörerna – som TG11 alltså inte har granskat tillräckligt.
”Vi borde ha grävt djupare”Under sammanlagt tre samtal med Arbetet ger Henrik Moricz olika förklaringar till att det har brustit, som att TG11 har många projekt på gång samtidigt, att de direktiv han ger ibland inte når fram till alla i organisationen, eller att platschefer kan agera utan att vd har koll på allt.
Varje gång avbryter han sig själv:
– Äh, jag ska inte skylla på att det är svårt att kolla. Vi har inte varit tillräckligt bra på det här. Vi borde ha grävt djupare.
TG11 medger med andra ord att man har brustit. Frågan är vilket ansvar beställarna har. Räcker det att en kommun eller ett bostadsbolag ställer upp villkor i samband med upphandlingen, för att sedan luta sig tillbaka?
På den frågan ger offentliga byggherrar olika svar.
Så kan man enkelt kolla om det finns kollektivavtalArbetsrätt
Arbetsrätt
Nyheter
Chefredaktören 2023-02-01T06:45:14
Byggbolaget portades från ett kommunalt bygge i Stockholm på grund av låga löner. Men i Boden och Hudiksvall var det fritt fram.
Byggfusket
Del 1: Byggjobbarna
Del 2: Fuskföretaget
Del 3: Regelbrytaren
Del 4: Politikpudlarna
Del 5: De utnyttjade
Östberga i södra Stockholm ska få nya studentbostäder och en ny förskola. Företaget som ska bygga alltsammans, TG11 Entreprenad, bjuder in förskolebarn till byggstarten våren 2022 och låter dem bekanta sig med en grävmaskin.
Det nya huset, med 87 lägenheter och förskola på bottenvåningen, byggs där en tidigare förskola brann ner i en misstänkt mordbrand. Ända sedan planeringen började har Stockholms Stad betonat att ”den sociala hållbarheten” står i fokus för projektet, som fått namnet ”Familjen”.
Svenska Bostäder, Stockholms stads bostadsbolag, är noga med att de som jobbar på bygget ska ha löner och arbetsvillkor i nivå med kollektivavtalen.
De underentreprenörer som TG11 vill anlita granskas därför ingående.
Och organisationen Rättvist Byggande, som hjälper till med granskningen, har anmärkningar mot hela 31 av de 59 tilltänkta underentreprenörerna.
– Ett helt gäng föll bort därför att de inte hade kollektivavtal. Andra hade inte beslutade arbetsgivaravgifter i paritet med uppdragets storlek. Ytterligare några föll bort på grund av onormalt låga personalkostnader, säger Morgan Jansson, verkställande chef på Rättvist Byggande.
Grumeco stoppasBland dem som avvisas finns byggföretaget Grumeco, som Arbetet har beskrivit i tidigare artiklar.
Redan det faktum att Grumeco saknar kollektivavtal är skäl nog för att TG11 inte ska få anlita företaget. En närmare kontroll som gjordes av Rättvist byggande bekräftar att lönerna är för låga.
Samma vår börjar Glada Hudikhem, Hudiksvalls kommuns bostadsbolag, bygga ett nytt trygghetsboende. Också Glada Hudikhem har krävt löner och villkor i nivå med kollektivavtalet.
TG11 tar hem upphandlingen – och vill anlita Grumeco även här.
Och i Hudiksvall möter det inga hinder. TG11:s vd har i en tidigare artikel i Arbetet sagt att man ”missade” att kontrollera sin underentreprenör.
Kommunalrådet blir ”bestört”Visar på vår orutin
Det är först när Arbetet ställer frågor som Hudikhems vd Stefan Söderlund och ordförande Anna-Carin Keisu (S) får veta att arbetare med villkor långt från kollektivavtalets deltar i bygget.
– Jag blir bestört. Det framgår av förfrågningsunderlaget att de anställda ska ha villkor enligt kollektivavtal, säger Stefan Söderlund.
Grumeco stängdes ute från Svenska Bostäders bygge, varför släpptes de in på ert?
– Jag kan inte svara på varför, säger Anna-Carin Keisu.
När vd:n Stefan Söderlund får samma fråga svarar han:
– Vi kanske var för naiva. Vårt bolag är inte en stor upphandlare, det här visar på vår orutin. Vi tror att människor och företag gör som de säger i upphandlingarna. Vi får lära oss att inte ta det företagen säger som sanning.
Skärpta kontroller i BodenVi var tvungna att agera
Hos Glada Hudikhem har Arbetets uppgifter gjort att bättre uppföljning av upphandlingar blir en fråga för styrelsen, men ännu har inga förändringar skett.
Bodens kommun, där TG11 bygger en ny förskola i Trångsfors, har däremot redan skärpt sina bakgrundskontroller efter att Arbetet ställt frågor.
Genom samverkan med Polisen har kommunen fått tillgång till databaser som gör det möjligt kontrollera företag djupare.
Och i kommunens senaste upphandling – ännu en förskola – har underlaget kompletterats med en bilaga om arbetsrättsliga villkor, plus en blankett för uppföljning.
– Vi var tvungna att agera. Hos oss är byggmarknaden het, Norrbotten är ett Klondyke. Vi måste rusta oss för att också företag som har dåliga avsikter söker sig hit, säger Stefan Johansson, förvaltningschef på samhällsbyggnadsförvaltningen i Boden.
Hur kunde en underentreprenör som stoppades i Stockholm få bygga en förskola hos er?
– Vi har pratat om det och sett på vad vi gjorde vid själva upphandlingen. Men det fanns ingenting i bakgrundskontrollen som sa att det var fel att använda företaget. Det här är jättesvårt, svarar Stefan Johansson, som tror att Stockholm har längre erfarenhet av ljusskygga byggföretag.
Tusentals har vänt sig till SACI Stockholm har cirka 3 000 utländska byggjobbare vänt sig till fackföreningen SAC Syndikalisterna när de blivit utnyttjade.
– Vi ser gång på gång att stora fastighetsbolag har papperslösa på sina byggen som inte får ut lönen, eller jobbar till jättelåga löner, säger Pelle Sunvisson vid SAC.
– När de uppmärksammas på det säger de ”oj, vi ska avbryta avtalet”. Och så gör de inte ens det, de förnyar bara inte kontraktet med just den firman.
Pelle Sunvisson vill att beställarna ska ha det yttersta ansvaret, så att de blir skyldiga att betala lönen när entreprenörer och underentreprenörer inte gör det. Då skulle den kontroll som saknas idag snabbt komma på plats, anser han.
– Jag förstår att beställarna inte vill det. Det skulle ju bli mer risk för dem. Men i dag tar utsatta människor hela risken när de här bolagen renoverar, och det är inte rimligt.
Byggarbetarna Valerij Repnin, Aleksej med flera är några av alla utländska byggjobbare som haft problem med lönen. Men det ska visa sig att fler yrkesgrupper är utsatta.
Läs merArbetsrätt
Arbetsrätt
Arbetsrätt
Chefredaktören 2023-02-01T06:45:14
En googling hade kunnat sätta stopp för byggfifflet. Det är något djupt provocerande med vilken lätthet de ansvariga slår ifrån sig, skriver Arbetets chefredaktör Yonna Waltersson.
Målaren Aleksej körs blodig till sjukhuset. När han klagade på att han inte fått ut sin lön blev han nedslagen. Han är en av de arbetare i byggbranschen som befinner sig längst ned i en lång kedja av osanningar och fiffel.
När en bild på hans blåslagna öga först cirkulerar i sociala medier börjar vi på Arbetet nysta i historien. Den visar sig spänna från misshandeln vid en bostadslänga i Bromma till upphandlingar värda mångmiljonbelopp.
Skyller ifrån sigI toppen av kedjan finns i det här fallet kommuner och kommunala bostadsbolag. Här ser allt på papperet rätt och riktigt ut. Krav ställs på villkor som motsvarar kollektivavtal. Men det verkar också ha stannat där. Som vår granskning visar är verkligheten en annan.
Huvudentreprenören skyller ifrån sig. Säger att det är svårt att kontrollera om en underentreprenör har kollektivavtal.
En googling bortMen det stämmer inte. Det är i själva verket väldigt enkelt att på egen hand göra en snabbkoll via fackförbundets Byggnads kollektivavtalskoll. Bara det skulle ha satt stopp för flera av de som nu är verksamma på olika byggen. Och det är bara en googling bort.
Det är något djupt provocerande med vilken lätthet de ansvariga slår ifrån sig. De kan knappast vara omedvetna om de förfärliga villkor som är utbredda i byggsektorn. Det borde mana till extra kontroller och granskning.
Med lite ansträngning hade kommunerna och deras bolag faktiskt kunnat bidra till att försvåra fusket. Som positivt exempel finns i det här fallet Stockholms stads bostadsbolag, Svenska Bostäder. Genom att vara extra noga med att kontrollera att villkoren hos underentreprenörerna är i nivå med kollektivavtalet har en rad företag stoppats.
Den som är verksam i byggbranschen, och det gäller även den som är ansvarig för att bygga en förskola, har ett val att göra. Det borde vara enkelt.
Läs merArbetsrätt
Arbetsrätt
Arbetsrätt
Nyheter
Den 1 februari 2021 grep militären makten i Myanmar. Två år senare har tiotusentals demokratikämpar gripits. I det läget skär Sverige ned sitt bistånd med 60 procent.
Myanmars arbetarrörelse tog snabbt en central roll i motståndet mot kuppen. Strejker, civil olydnad och sabotage avlöste varandra i kampen för demokrati.
Juntan svar har varit brutalt. Myanmars oberoende fack har förbjudits och många av dess ledare har fängslats. Två år efter militärkuppen är läget i landet kritiskt, menar Svenska Burmakommittén.
– Det kan inte beskrivas som annat än katastrofalt, säger verksamhetschefen Kristina Jemlin till Arbetet Global.
– Juntan har inget stöd utan får använda våld i stället. Likt i Ukraina går man medvetet på civila med urskiljningslösa bombningar. Den senaste siffran är att 1,2 miljoner människor har flytt internt. Samtidigt har repressionen ökat mot civilsamhället och medier.
Svenskt bistånd till Myanmar minskarJuntan har inget stöd utan får använda våld i stället
Kristina Jemlin, verksamhetschef Svenska Burmakommittén
Strax innan årsskiftet meddelade regeringen att Sveriges bistånd till Myanmar ska minska med 60 procent. Hur nedskärningen slår – alltså vilka konkreta projekt och program som drabbas – är ännu inte klart.
– Men det kommer i ett väldigt olyckligt läge. Vi ser det som självklart att Sveriges pågående stöd till demokratikämpar och fri media kommer att påverkas. Vi ställer oss väldigt frågande till den här prioriteringen, säger Kristina Jemlin.
Enligt Svenska Burmakommitténs siffror har minst 17 000 demokratiaktivister gripits. Vittnesmålen om tortyr är många.
Läs också Myanmars arbetare gör revolt mot juntan Regeringen: Bistånd ingen garantiFör Global Bar Magazine, som bevakar utvecklingspolitik, uppger regeringen att Myanmar fortfarande är viktigt för Sverige.
”Orsakssambanden är komplexa. Det är tyvärr inte så att utvecklingen per automatik blir bättre när svenskt bistånd ökar”, uppger Karl Opdal, pressekreterare hos bistånds- och utrikeshandelsminister Johan Forsell.
Kuppen i MyanmarDen 1 februari 2021 genomförde militären i Myanmar (Burma) en kupp, avsatte de folkvalda ledarna och fängslade bland andra statskansler Aung San Suu Kyi.
Militären motiverade kuppen med att valet i november 2020, där Aung San Suu Kyis parti National League for Democracy vann ännu en jordskredsseger, inte gick rätt till.
Kuppledaren, general Min Aung Hlaing, har utnämnde sig själv till premiärminister i en övergångsregering som ska styra landet fram till 2023, då militären utlovat att nya val ska hållas.
Valet är planerat till augusti. Men reglerna för att delta har skräddarsytts för att stänga ute demokratirörelsen och gynna juntans stödparti.
Läs mer Läs merGlobal
Global 2021-06-18T07:54:13
Global 2021-02-22T12:32:51
Många akademiker betalar i dag för en sjukförsäkring som de inte fullt ut kan utnyttja ekonomiskt. Det är också alltför oklart hur försäkringen finansieras, skriver Sacos ordförande Göran Arrius och välfärdsekonom Thomas Andrén.
”Sjukförsäkringen ska ge ekonomisk trygghet för den som på grund av sjukdom inte kan arbeta”, står det i Tidöavtalet. I övrigt har den nya regeringen inte gett några tydliga besked om sjukförsäkringens framtid.
Ökad försäkringsmässighet – att man får ut vad man betalar in – och mer transparens- att det tydligare var pengarna går – är två av försäkringens mest angelägna problem att lösa. I en ny rapport kan Saco tydligt visa att den brister på båda dessa områden.
Tanken är att försäkringen ska täcka 80 procent av inkomsten, upp till ett visst tak. Saco, och även LO och TCO, anser att 80 procent av medborgarna ska få ut 80 procent av lönen.
Men allt för många akademiker tjänar över taket, trots den höjning av taket från åtta till tio prisbasbelopp som genomfördes den 1 januari 2022. Höjningen var förstås en viktig reform. Innan taket höjdes slog var tredje kvinna och mer än varannan man i taket. Många av dessa är akademiker.
Men trots höjningen av taket kvarstår problem. Det finns ännu inte inkomstuppgifter för akademiker för 2022, men en uträkning i rapporten indikerar att trots att en höjning till tio prisbasbelopp gör att andelen akademiker med inkomster över taket sjunker relativt kraftigt så tjänar troligen nästan hälften (48 procent) fortfarande över taket
Det innebär att stora grupper bland de etablerade på arbetsmarknaden betalar alltså en avgift på hela inkomsten, men får som försäkrad endast en lägre andel av inkomstförlusten i ersättning. Det är problematiskt.
Det andra stora problemet i försäkringen handlar främst om brist på tydlighet och transparens. Sjukförsäkringen finansieras huvudsakligen genom avsättningar från anställdas löneutrymme.
Det är viktigt att alla som arbetar känner till att de är försäkrade och vad de betalar med sitt löneutrymme.
Finansieringen av socialförsäkringen via skatter och avgifter har visserligen fungerat väl över tid. Dock ser vi idag att den övergår alltmer till att vara en dold skatt för allmänna ändamål.
Kontraproduktivt att sänka taket igenSaco ser att det är angeläget att försäkringsavgifter går till inkomstförsäkring för de som är sjuka och inte som i dag till diverse ospecificerade ändamål.
Det är inte heller rimligt att stora grupper betalar två gånger, med kollektivavtalade och privata försäkringar som idag ofta är fallet.
Inför riksdagsvalet 2022 hördes dock röster bland högerpartierna om sänkta ersättningsnivåer för de offentliga trygghetsförsäkringarna, vilket innebär att det åter finns en risk att nivån kan komma att sänkas.
Om detta även är den nya regeringens plan vet vi inte än, men det vore kontraproduktivt i tuffa ekonomiska tider som dessa. För en stark sjukförsäkring uppmanar Saco den nya regeringen att i stället:
• Kalibrera inkomsttaket
Inkomsttaket i sjukpenningförsäkringen bör kalibreras så att 80 procent av de försäkrade får 80 procent av tidigare inkomst i ersättning.
• Indexera inkomsttaket
Indexera inkomsttaket med inkomstutvecklingen i sjukpenningförsäkringen så att urholkningen över tid upphör. Det är nödvändigt för att inkomstbortfallsprincipen och försäkringsmässigheten ska bevaras över tid
• Låt arbetsgivaravgiften vara en avgift
Att arbetsgivaravgiften blir en skatt i ökande grad och ersättningarna därför kan betraktas som bidrag skadar försäkringarnas legitimitet. Därför måste den allmänna löneavgiften separeras från arbetsgivaravgiften.
• Förtydliga finansieringen av socialförsäkringen
Socialavgifter och allmänlöneavgift bör redovisas på anställdas lönespecifikation så att det blir tydligt.
Har du spelat fotboll de senaste åren? Då är chansen stor att bollen kom från Sialkot i Pakistan. Här tillverkas matchbollarna som ska användas under VM i Qatar – och som kostar mer än vad arbetarna tjänar i månaden.
Ett moln av svarta flugor yr när Ali Murtaza viftar med trasan över bananer och mango. Sex dagar i veckan jobbar han på fabrik. Den sjunde dagen bemannar han familjens fruktstånd i utkanten av Sialkot.
– När jag är ledig är jag här och hjälper min pappa, säger 23-åringen.
Fyramiljonersstaden i nordöstra Pakistan är okänd för de flesta. Men om du äger en fotboll är chansen stor att den har tillverkats i Sialkot. Har du spelat med en handsydd boll? Då kommer den nästan säkert härifrån.
Tillverkar 500 bollar per dagDen 20 november kommer stora delar av världen rikta blickarna mot gulfstaten Qatar. Då inleds fotbolls-VM för herrar med en drabbning mellan värdnationen och Ecuador.
I Sialkot är intresset svalt. Här är cricket den stora publiksporten, det som barn spelar på grusplaner och i gränder. Men Ali Murtaza tänker titta. Han har trots allt tillverkat matchbollen.
– Jag kommer att vara stolt när jag ser den i tv, säger han och flinar lite generat.
Sedan tidigt 1970-tal levereras VM-bollarna av tyska Adidas. Årets upplaga har fått namnet Al Rihla – resan – och lanserades av Argentinas superstjärna Lionel Messi i mars. Konstruktionen är sömlös och limmas ihop med värme.
Enligt Adidas har panelernas form inspirerats av de arabiska handelsskeppens trekantiga segel och den ”livfulla grafiken glimmar under en pärlemorskimrande finish”.
Bakom grafiken finns Ali Murtazas arbete. 500 fotbollar hinner han med på en dag.
– Jag har arbetat med tryckmaskinerna sedan jag började på fabriken för sju år sedan. Då var jag 16 år, säger han.
”Jag är trött varje kväll”I likhet med andra internationella sportbolag lägger Adidas ut tillverkningen på underleverantörer. Forward Sports, Ali Murtazas arbetsgivare, står för produktionen.
Ali Murtaza är glad över sitt jobb. Forward Sports erbjuder lagstadgad minimilön och är ”lite bättre” än de flesta fabriker i Sialkot.
48-timmarsveckor ger en månadslön på 28 253 rupier, runt 1 470 kronor. Men Ali Murtaza arbetar 72-timmarsveckor och får runt 2 200 kronor.
– Vi måste jobba övertid, fyra timmar om dagen. Det är hårt arbete. Väldigt hårt. Jag är trött varje kväll.
Att granska arbetsvillkoren bakom VM-bollen är svårt. Både att besöka fabriken och att ställa frågor kräver tillstånd från Adidas.
– Annars bryter vi mot medieavtalet med köparen, säger verksamhetschefen på Forward Sports över telefon.
Adidas ger inte tillstånd. ”Vårt fokus ligger på att producera högkvalitativa fotbollar och vi vill säkerställa att denna process inte försenas eller störs”, skriver sportjättens presstjänst.
Kritiska frågor är inte populäraMiljarder människor kommer se matchbollarna på planen i Qatar. Ingen får se hur de tillverkas.
Sialkot är en ekonomisk framgångshistoria. Staden har 2 procent av Pakistans befolkning men står för 10 procent av landets export. Medelinkomsten är högre än genomsnittet och de lokala industriägarna lever gott.
Sialkots handelskammare är stadens verkliga maktcentrum och har finansierat en internationell flygplats så att utländska kunder kan resa bekvämt.
Medlemsföretagen betalar också stadens räddningstjänst, flera sjukhus, vägbyggen och välgörenhetssatsningar.
Den verksamheten pratar handelskammaren gärna om. Kritiska frågor är inte lika populärt.
– Företagen blir lite nervösa när de hör att det är journalister här. De har dåliga erfarenheter av journalister som bara vill hitta fel, berättar en fabriksägare inom tillverkningssektorn anonymt.
– Det är extra känsligt eftersom VM i Qatar är så kontroversiellt. Det har redan varit så många skandaler och ingen vill ha mer dålig publicitet.
I samband med fotbolls-VM i Ryssland 2018 sålde Adidas tio miljoner bollar och åtta miljoner matchtröjor, enligt nyhetsbyrån AFP. Ännu bättre gick det under VM i Brasilien 2014 då 14 miljoner officiella bollar gick åt.
VM-febern är bra för affärerna och även andra fotbollar än den officiella matchbollen säljer bättre. Under ett VM-år ökar Sialkots totala produktion från 40 till 60 miljoner fotbollar, enligt stadens handelskammare.
Adidas gjorde en vinst på motsvarande drygt 16 miljarder kronor under 2021. Även Fifa gör stora pengar på VM. Det senaste mästerskapet gav ett överskott på närmare 40 miljarder kronor.
Läs mer Barnarbete förekommer fortfarandeAdidas vill förknippas med fotbollsstjärnornas hjältedåd på planen, inte med döda migrantarbetare i Qatars byggbransch eller låga löner i leverantörskedjan. Producenterna i Sialkot förstår. Här vet man att skandaler kan kosta.
I mitten av 1990-talet drog sig flera stora köpare ur Sialkot sedan det avslöjats att tusentals barn sydde fotbollar för hand. Kina tog över mycket av produktionen.
– Barnarbete förekommer fortfarande men inte lika mycket. Vi har slumpmässiga kontroller och om vi hittar det så agerar vi, säger Abubakar Imtiaz på Laser Sports, en av få fabriksägare som ställer upp på intervju.
Laser Sports levererar inte till VM men tillhör den exklusiva skara tillverkare som är certifierade av fotbollens världsorganisation Fifa. Det öppnar upp för de stora kontrakten och de stora pengarna.
Själv är Abubakar Imtiaz fjärde generationens fotbollsfabrikör. Han har sett Sialkots exportsektor snubbla – och resa sig igen. Framgångsreceptet stavas manuellt arbete.
– Kina vill inte konkurrera om handsydda bollar. De fokuserar hellre på mer avancerad produktion än att lägga så mycket arbetskraft på en boll som säljs till kunden för tre–fyra dollar. Vi i Sialkot utnyttjade det för att växa.
Människor är billigare än maskinerFlera av världens största fotbollsligor spelar fortfarande med handsydda bollar. I stora delar av världen är handsytt konsumenternas förstaval.
– I Nord- och Sydamerika föredrar de handsydda bollar på grund av kvaliteten och hållbarheten. En handsydd boll klarar spel på ett ojämnt fält eller en gata utan att gå sönder, men en maskinsydd förlorar sin form efter 3 000–4 000 sparkar, förklarar Abubakar Imtiaz.
Ordet fabrik för tankarna till automatisering. Men anläggningen är en kal betongsal.
Ett hundratal män sitter på låga stolar och syr. Trär nålarna genom fem- och sexkantiga polyuretanstycken. Drar åt polyestertråden med yviga armrörelser. Trär nålarna. Drar åt.
Ungefär 2 000 stygn krävs. De som varit länge i yrket vittnar om värkande händer och knän.
Företaget som äger fabriken är ett av stadens största och tillverkar alla typer av fotbollar. Värmelimmade kräver teknikinvesteringar och är dyrast. I Sialkot är människorna billigare än maskinerna.
I betongsalen sys bollar åt Umbro och Jako. Platschefen som i smyg släpper in Arbetet Global säger att personalen är anställd med minimilön.
Alla har inte samma tur. De flesta av Sialkots hundratals fotbollsfabriker betalar ackordslön.
Affaz Bader grimaserar av ansträngning när han vrider det styva materialet. Fotbollar sys från insidan. Därefter vänds de rätt genom att den nästan färdiga bollen tvingas ut genom hålet som ska fyllas av den sista sexkanten.
– Det sista stygnet är svårast. När du syr från insidan syns inte sömmarna, säger han.
Fotbollen är Fifa-godkänd och säljs för strax över 300 kronor. Av det får Affaz Bader tio kronor, eller 200 rupier. Varje boll tar två timmar.
– Att sy fotbollar är mitt första och mitt enda jobb. Jag började när jag var 15 år och jag är 37 nu, säger han.
Affaz Bader har en familj att försörja. Pakistan har drabbats av den högsta inflationen på ett halvsekel, mat och bränsle har rusat i pris. Några ekonomiska marginaler finns inte.
– Det här är det tillverkningsjobb som betalar mest. Det här är det enda jobb jag kan hitta som jag kan överleva på.
Under sina över 20 år i yrket har han lärt sig en del om fotboll. Affaz Bader vet att det är en världssport. Och att det är stora pengar i rörelse.
– Det är så stor skillnad på det vi får och det bollarna säljs för. Vi borde få det erkännande vi förtjänar. Fotbollsspelarna är kända i hela världen men de skulle inte kunna spela utan oss.
Den informella fabrik där Affaz Bader tillbringar tio timmar om dagen saknar namn. Det finns ytterligare ett trappsteg.
I byarna runt Sialkot ligger sycenter som etablerades när industrin skulle rensa ut barnarbetet. Innan syddes dessa fotbollar i privata hem. Nu är centren en billig arbetskraftsreserv när sportföretagen behöver fylla stora beställningar.
Strax utanför stadskärnan syr tio kvinnor i ett illa upplyst rum. Några småbarn leker bredvid sina mammor men chefen som visar runt skriker åt dem att gömma sig så att de inte syns på bild.
– Vi får 110 rupier per boll vi syr, säger Lubna Munawar.
Det ger henne en timlön på 2,8 svenska kronor.
– Jag har tre barn, tre döttrar, och det är svårt att få ihop det. Deras skolavgifter är den största utgiften. De kostar 12 000 rupier i månaden.
För att betala skolan måste hon sy fem bollar om dagen, 26 dagar i månaden. Det finns inga alternativ. Inga andra inkomstkällor i byn.
– Jag vill inte att mina barn ska behöva göra det här, säger Lubna Munawar.
– Jag vill att de ska få bra jobb. Jag vill att de ska bli framgångsrika.
Adidas vill inte uppge hur mycket företaget betalar för VM-bollarna. Men prisskillnaden mellan fabrik och butik är stor. Enligt insatta källor får Forward Sports ungefär 350 kronor styck.
I Sverige köper Arbetet Global en VM-boll för 1 600 kronor. Det är en dryg hundralapp mer än vad Ali Murtaza, 23-åringen som trycker bollens mönster, har i grundlön i månaden.
– Det är inte rättvist, säger Ali Murtaza när han får veta vad bollarna säljs för.
– De borde betala oss mer om den kostar så mycket.
Från Sialkot till FarstaKvällssolen skiner på Kvickentorps bollplan när FOC Farsta fotboll tränar inför årets sista match. Offensiva mittfältaren Michael Ndow, 13 år, har haft en stark säsong.
Ett större lag har bjudit in honom till provträning, kanske ett första steg mot målet att bli proffs.
Avståndet mellan Sialkot och Stockholmsförorten är långt. Men kopplingen finns. Start- och slutpunkten i fotbollens globala värdekedja är förbundna genom spelare och fans.
– Det där är VM-bollen, säger Michael Ndow direkt när han får se den.
En bra boll ska vara hård och hålla formen. Adidas och Al Rihla får godkänt betyg.
– Jag hade den förut, den är helt okej.
Vad tror du att arbetarna i fabriken som gör bollarna tjänar?
– Det är ganska mycket bollar som köps, bara i Sverige säljs det nog 80 000. Det tar ändå lång tid att göra allt det så de som jobbar i fabriken borde kunna tjäna ganska bra.
Läs merGlobal 2022-11-02T06:50:00
Global 2021-02-23T11:11:24
Global 2019-01-28T16:36:48
När den lettiske byggnadsarbetaren Aleksej krävde att få ut sin lön slogs han medvetslös. Vi behandlas sämre än slavar, säger Aleksejs arbetskamrater på ett bygge i centrala Stockholm.
Söndagen den 23 oktober kliver Aleksejs chef in i bostadslängan där Aleksej bor. Chefen har en arbetsledare med sig.
I över tre månader har Aleksej arbetat på byggen i Stockholm utan att få den lön han blivit lovad, och nu har han krävt att få betalt.
Det får han inte. I stället blir han nerslagen några meter innanför porten.
En arbetskamrat, Oleksander, hör bullret och skyndar genom korridoren.
– Jag hittade Aleksej medvetslös. Ansiktet var blodigt, kepsen hade hamnat bredvid honom på golvet. Det rann blod ur ena örat.
Aleksej förs med ambulans till Sankt Görans sjukhus, där han så småningom förhörs av polis. Dagarna efter misshandeln mår han illa och kräks, vilket är vanliga symtom vid hjärnskakning.
Slagen gul och blåNär Arbetet träffar honom fem dagar senare är ansiktet fortfarande blått och gult. Aleksej stryker sig då och då kring ögonen, han har fortfarande ont. En tand är lös, men han har inte råd att gå till tandläkare.
Det har tagit en stund att hitta bostadslängan där Aleksej bor, undanskymt i ett industriområde i Bromma. Grå betongbyggnader och containrar hukar bakom taggtrådsstängslet.
Sittande ute på farstubron berättar Aleksej och hans arbetskamrater hur det svenska byggföretaget, som drivs av en man från ett baltiskt land, har lurat dem.
De har spacklat och målat på olika byggen, senast i kontorslokaler på Olof Palmes gata i centrala Stockholm.
Aleksej, landsmannen Michail och en målare från Belarus har arbetat för företaget i tre och en halv månad.
De uppger att de bara fått en mindre del av den utlovade lönen, som skulle ge dem 14 euro i timmen i reda pengar. De visar sms och betalningsuppgifter till stöd för sin berättelse.
”Jag har inte pengar till mat”Oleksander, målare från Ukraina, blev lovad att första lönen skulle betalas ut efter två veckor. När sex veckor har gått har han fortfarande inte fått ett öre.
– Jag har inte pengar till mat och kan inte tanka bilen. När jag sa till chefen att bensinen var slut svarade han att jag skulle gå till jobbet, två mil enkel väg. Annars skulle jag få sparken.
I bostadslängan är skyltarna i korridorerna och det gemensamma köket på ryska: Här bor rysktalande gästarbetare från en rad länder. Rummen är av vandrarhemsstandard. En del av de boende har spänt tvättlinor under taket.
Av andra gästarbetare fick Aleksej tipset att vända sig till Pelle Sunvisson, som företräder fackföreningen SAC Syndikalisterna och talar ryska.
Två dagar efter den kontakten hörde arbetsgivaren av sig och ville plötsligt betala lönen. Fast i kontanter, och fortfarande mindre än utlovat.
– Vi tackade nej. Vi har jobbat öppet, registrerat oss med ID06-kort på jobbet varje dag. Tar jag emot kontanter får jag själv betala skatt sedan, säger Aleksej.
Fick sparken efter misshandelnPelle Sunvisson, som har stor erfarenhet av gästarbetarnas villkor, känner igen mönstret.
– Först försöker arbetsgivaren slippa betala. Sedan erbjuder de stegvis mer, för att slippa problem.
– Men vi vill ha en riktig uppgörelse via oss som fackförening. Arbetarna ska också ha ersättning för två veckor då de fick sitta utan arbetsuppgifter.
Efter misshandeln och kontakten med fackföreningen fick de fyra arbetarna sparken. Därmed får de inte bo kvar i bostadslängan. De är besvikna.
– Jag trodde Sverige var ett land med lag och ordning. Vi kunde ha tjänat mer hemma i Lettland, säger Michail.
– Det är inte första gången jag blir lurad på lön i Sverige. På ett bygge i Örebro blev jag blåst på 60 000 kronor, säger Aleksej.
Fortsätter leta jobbOckså målaren från Belarus, som bott i Sverige i 13 år, har blivit lurad, senast av en arbetsgivare från Litauen.
– Jag mötte honom av en slump på gatan för en tid sedan. Han vände och sprang när han kände igen mig.
Men trots att de blivit utnyttjade tänker alla fyra leta efter nya jobb på svenska byggen. De hittar dem via kontakter och i ryskspråkiga grupper på Facebook.
De är medvetna om att det inte handlar om jobb med lön enligt kollektivavtal. ”Sådana får vi inte så länge vi inte kan svenska.”
Aleksej och Michail har barn och barnbarn i Lettland, men alternativet att åka hem och arbeta till låga lettiska löner lockar inte.
De påpekar att de har ryskt ursprung och därför inte är medborgare i Lettland, trots att de är födda och uppvuxna i Riga. Det violetta främlingspasset är ingen fördel på den lettiska arbetsmarknaden.
Fick två timmar på sig att lämnaNär Arbetet ringer Aleksej några dagar senare är han stressad. Han och hans arbetskamrater har fått två timmar på sig att lämna boendet, och av den fristen återstår en halvtimme. Männen vet inte var de ska tillbringa natten.
Efter ytterligare några dagar hålls en förhandling som Pelle Sunvisson har kallat till. Arbetsgivaren går med på att betala 1 500 euro i bruttolön till Oleksander och Michail (netto får de 1 000 euro var), och 2 300 euro i bruttolön till Aleksej (som får en utbetalning på 1 600 euro netto).
Enligt Pelle Sunvisson har Oleksander och Michail sagt att de nöjer sig med den uppgörelsen, fastän de borde fått betydligt mer. Medan Aleksej inte vill ge upp sina krav på företaget.
– Bland annat saknas reseersättning, semesterersättning, ersättning för de veckor då arbetarna fick sitta sysslolösa, lön under uppsägningstiden och eventuellt skadestånd för olovlig uppsägning, säger Pelle Sunvisson.
– Det är inte helt ovanligt att nödställda medlemmar går med på mindre än de har rätt till i utbyte mot att pengarna betalas ut omgående. Rent krasst är det ännu ett sätt på vilket arbetsköpare utnyttjar migrantarbetares utsatthet.
Omställningsstudiestödet är i hetluften. Regeringen kan ”vidta åtgärder om det behövs”. Samtidigt är man medveten om att det inte går att ändra för mycket – ”Det vore politiskt självmord”.
– Det vore för det första politiskt självmord och för det andra inte något som Tidöavtalspartierna vill.
Det säger Christian Brundu, pressekreterare hos utbildningsminister Mats Persson (L), för att lugna dem som oroats över att den nya regeringen ska ändra förutsättningarna för omställningsstudiestödet.
”Skruva lite”Beskedet kommer efter att den nya arbetsmarknadsministern Johan Pehrson (L) sagt att regering ska ”skruva lite” på det nya studiestödet, som är en del av den så kallade las-överenskommelsen.
I överenskommelsen är villkoret för att få det nya studiestödet att utbildning stärker ens ställning på arbetsmarknaden.
Från fackligt håll har det varit viktigt att det ska vara på individens villkor mer än arbetsgivarnas.
I Tidöavtalet, det dokument som ligger till grund för det nuvarande regeringsunderlaget, finns en skrivning som i stället slår fast att det ska gå till: ”utbildningar med hög efterfrågan på arbetsmarknaden och därmed motverkar kompetensbrist och stärker näringslivets konkurrenskraft.”
Parterna oroadeDet har skapat oro hos parterna, som anser att överenskommelsen är en helhet. Då går det inte att ”skruva” på enskilda delar.
Även Teresa Carvalho (S), vice ordförande i riksdagens arbetsmarknadsutskott, oroas.
I en skriftlig fråga till Johan Pehrson vill hon ha svar på vad han menar med sitt uttalande, men regeringen bollade över frågan till utbildningsministern, Mats Persson (L), i stället.
”Åtgärder om det behövs””Regeringen kommer noggrant att följa frågan om hur utbildningsutbudet möter en ny efterfrågan för att kunna vidta åtgärder om det behövs”, är hans svar.
Mats Perssons pressekreterare, Christian Brundu, utvecklar svaret.
– Min känsla är att när Johan Pehrson sa att det kan skruvas på, ska det tolkas som en flexibilitetsöppning för att än bättre koppla omställningsstudiestödet till arbetsmarknadens behov.
”En ordvalsfråga”
Tidöavtalet kan ju tolkas som att kraven ska bli hårdare för att få stödet.
– Jag tror att det är en ordvalsfråga. Vad är bäst för individen? Man kan göra en tolkning att det som har hög efterfrågan på arbetsmarknaden också per definition kommer att generera bäst anställningsmöjligheter, bäst lön, och så vidare.
Både fack och arbetsgivare anser att man inte kan ändra i delar, då faller helheten.
– Jag håller med om den risken. Just därför gör jag en annan tolkning. Det här ska inte ses som ett avsteg från partsöverenskommelsen. Då skulle den falla helt och jag tror verkligen inte att det ligger i Tidöpartiernas intresse att få Svenskt Näringsliv och facken emot sig i deras största fråga på decennier. Det vore så galet liksom, säger Christian Brundu.
Löner & Avtal 2022-10-26T13:53:07
Arbetsrätt 2022-10-20T11:18:04
Löner & Avtal 2022-10-03T14:06:01
Arbetsrätt 2022-09-28T06:53:51
Arbetsrätt 2022-09-14T06:54:18
Efter Dagens ETC:s granskning av hur män sprider och säljer unga och i många fall minderåriga kvinnors nakenbilder och filmer på nätet frågar sig en del av vuxenvärlden varför bilderna ens tagits. Malin Michea frågar samma vuxenvärld om den i sitt skambeläggande glömt hur det är att vara ung.
KOMMENTAR. Jag pratar i telefon med en ung tjejbekant och som vanligt är det en utmaning att hänga med i alla hennes tankebanor, blixtsnabba associationer och det smatter av referenser som varje tonåring idag skulle förstå som ett hemspråk men i min oupplysta vuxenhjärna är ett förvirrande pussel. Det är en rolig lek. Speciellt de gånger jag faktiskt fattar saker.
– Du borde verkligen se nya Paradise Hotel, alltså det som bara heter Paradise nu, säger hon plötsligt.
– Jaså, är det bra?
– Nej, det är skittråkigt! De har tagit bort allt som är kul. Folk får inte ens ligga med varann när de är fulla längre. Men jag tror du skulle gilla det! Det märks att det är gjort för trettiplussare! Alltså det är verkligen så tråkigt.
Jag måste skratta åt den illa dolda förtjusningen bakom dissen. Fylld av ansvarskänsla ger jag mig sedan in i en utläggning om alkohol och samtycke. Mellan raderna: Var rädd om dig, älskade lilla vän var rädd om dig. Den ljusa rösten i andra änden blir snabbt mmm-igt ointresserad och bortsvävande från min vuxna tristhet.
– Så har du sett nya säsongen av Love is Blind på Netflix?
Jag tar upp den enda aktuella realityserien jag faktiskt tittar på och tack och lov blir det napp, samtalet får rolig energi och linan under fötterna går att balansera på. Efter många skratt säger vi hej då.
Men jag dröjer mig kvar i tankarna vid minuten där jag tappat henne, med mina förmaningar om försiktighet i sexuella kontakter. Så tråkig jag varit. Girls just wanna have fun och vuxna kvinnor vill, vad? Punktera de skimrande ballonger som tjejerna dansar runt med? Usch.
Hårdast i sina omdömen är förstås, som vanligt, männen
Malin Michea
Dagens ETC:s utmärkta och fullständigt hjärtslitande granskning De uthängda tjejerna, om unga flickors nakenbilder och filmer som mot deras vilja byts och säljs på nätet, har lockat många röster till debatt. En del finner det nödvändigt att fråga sig högt vad det är som driver de unga tjejerna att ta dessa bilder från första början, i de fall där de inte blivit pressade eller tvingade.
”Det finns inga vinster med det”, skriver någon.
”Det finns aldrig en anledning”, skriver en annan.
Åh, men har ni glömt eller har ni aldrig vetat? Vill jag fråga. Har ni verkligen gått genom livet utan att någonsin uppleva de där kittlande glada kolsyrebubblorna av upprymdhet inför att göra sig synlig för någon annan och bli uppskattad och åtrådd?
Det finns så klart vinster och anledningar för en ung tjej med att kasta ut förhoppningen om godkännande i form av en avklädd bild till någon vars åsikt om sig hon värdesätter. Att vara ung är att vara ett frågetecken, ständigt kringlande sig själv i undran:
Vem är jag?
Är jag okej?
Det borde vara möjligt att förstå, men någonstans i debatten slår omtänksamheten över i förakt. Tjejerna i granskningen som modigt berättar om sina upplevelser släpas i smutsen av betraktarnas dömande. De får skylla sig själva. De borde ha tagit ansvar, säger man.
Det är som om handlingen att klä av sig, att i debattörernas ögon ha gjort sig själv sexuell, raderar alla rättigheter ett barn annars skulle ha och ett grönt ljus flashar inför röda ögon. Slit dem i stycken. Stampa på dem. Få dem att skämmas och hata sig själva.
Det är en sorglig uppvisning av vuxenvärlden, när den själv hjälper till att skapa den skam som tjejerna sedan anklagas för att ha dragit över sig. Skammen som är den grundläggande förutsättningen för sådant som hämndporr, vapnet i händerna på den som vill göra en tjej eller kvinna illa.
Vad skulle en läckt nakenbild betyda i ett samhälle som inte tycker att det är hela världen? Kanske inte mycket mer än lätt genans. Definitivt inte mobbning, trakasserier, stalking och dödshot.
Hårdast i sina omdömen är förstås, som vanligt, männen. Att se en tjej som sexuellt klandervärd har alltid varit ett billigt och tacksamt sätt för en viss typ av män att köpa sig själva fria från skuld i sina fantasier. För nej, ingen man som vräker ur sig sitt sexualiserade hat mot unga tjejer ska åtminstone få tänka att han inte är genomskådad.
Du som gör det ska inte tro att din privata upphetsning inte skiner mörk igenom de hetsiga invektiven. Du vill att hon ska vara en ”hora” för att du ska tycka dig ha rätt att i dina dagdrömmar göra vad med henne, exakt? Vi är många som ser dig. Du är den avklädda här.
Så skulle jag egentligen vilja säga till dem var och en, men det är sällan lönt och diskussioner som hamnat i just den här stinkande gyttjan förtjänar inget bättre än att sjunka utom synhåll tillsammans med männen som driver dem.
Men vi andra, som faktiskt vill skydda utan att samtidigt skrämma eller begränsa?
Någonstans är det alltid befogat att känna oro för unga tjejer. Vi som navigerat före dem över samma rovdjursmarker måste kunna förmedla våra varningar så länge vi gör det fritt från dömande och med ärlig omtanke, även om det kanske blir lite vuxentråkigt ibland. Ofta kommer det gå in genom ena örat och rakt ut genom det andra, och det får vi också leva med.
Liksom vi får leva med att det ibland kommer gå åt skogen och vi kommer behöva finnas där då också, lika orubbliga, redo att aldrig säga ”vad var det jag sa” eller lägga ens ett gram av skuld där den inte hör hemma.
Läs merKultur 2022-11-02T07:23:37
Kultur 2022-11-01T09:24:20
Kultur 2022-10-31T08:28:33
Många utgår från att svenska produkter är framställda med goda arbetsvillkor. Arbetets granskning visar att det inte stämmer. Märkningen IP Arbetsvillkor ska vara en garanti – men det är svårt att vara säker.
Grönsaksodlare i Skåne utnyttjar utländska arbetare med arbetsdagar på uppemot tolv timmar och en timlön på 35 kronor, visar Arbetets granskning av skånska odlingar.
Ändå framhåller odlarna att de erbjuder goda arbetsvillkor och korrekta löner.
Enligt Kommunal är det vanligt med missförhållanden och rentav slavliknande förhållanden i branschen. Så hur ska du veta att den svenska gurkan du köper också är skördad under bra arbetsförhållanden?
Ny märkning för bra arbetsvillkorI Sverige är runt 370 företag certifierade med IP Arbetsvillkor. Certifieringen har funnits sedan 2017 och är en del av IP-standarden som beskriver hur mat och blommor ska produceras säkert och etiskt.
– IP Arbetsvillkor startades på initiativ av odlarna själva för att se till att man är schyssta arbetsgivare i branschen. Det är en ganska ny certifiering, det är först de två senaste åren vi har haft någon större mängd certifierade inom IP Arbetsvillkor, säger Josefin Kihlberg som är kommunikationsansvarig på Sigill Kvalitetssystem som har hand om IP-standarden.
Företag som har certifieringen IP Arbetsvillkor kan visa det med ett märke som sitter ihop med Svenskt sigill-märket och illustrerar ett handslag. De certifierade företagen finns också listade på Sigills hemsida.
Ska ha lön som i kollektivavtalFör att klara certifieringen ska företaget följa lag eller kollektivavtal när det gäller arbetstid, och lönen ”ska vara rimlig i förhållande till omkostnader i landet där arbetet utförs”.
Det motsvarar, enligt Christina Behm Velenik som ansvarar för arbetsvillkor, livsmedel och försäljning på Sigill Kvalitetssystem, en miniminivå kring de lägsta nivåerna i kollektivavtalen för trädgårdsbranschen i Sverige.
Reglerna gäller både anställda och personer som inte är direkt anställda av företaget, exempelvis inhyrd arbetskraft.
För att få certifieringen granskas företaget på plats av ett oberoende certifieringsorgan. Sedan kontrolleras det varje år för att få behålla certifieringen.
– Om vi eller certifieringsorganen får reda på att det finns oegentligheter så kollar vi upp det och utreder. Företag kan bli uteslutna och inte få ha kvar certifieringen, antingen tillfälligt eller på längre sikt, säger Josefin Kihlberg.
Upprörs av Arbetets granskningEn av gårdarna som Arbetet granskat är certifierad med IP Arbetsvillkor, trots vittnesmål om dåliga arbetsvillkor där. Det gör Josefin Kihlberg och hennes kollega Christina Behm Velenik upprörda.
– Vi tar på alla sätt avstånd från att människor utnyttjas och behandlas illa. Det är inte ett företag som hör hemma i en IP-certifiering, skriver Christina Behm Velenik i ett mejl.
Hon förklarar att IP Sigill har informerat certifieringsorganen om Arbetets granskning för att de ska kunna ”agera och vidta de åtgärder som krävs”.
– Det pågår mycket utredning kring det här. Det är verkligen inget vi eller branschen vill stå för, säger Josefin Kihlberg.
Okänd för KonsumentverketTrots att märkningen har funnits i fem år är den fortfarande relativt okänd. Konsumentverket säger sig inte känna till någon märkning som visar konsumenter att en svensk vara är producerad med goda arbetsvillkor.
För den som vill handla produkter från Asien, Afrika och Sydamerika finns den mer kända Fairtrade-märkningen, vars krav är baserade på ILO:s konventioner om mänskliga rättigheter i arbetslivet.
– Men det har aldrig funnits någon diskussion om att Fairtrademärka varor från Sverige, säger Ingrid Arinell, pressansvarig på Fairtrade.
Läs merArbetsmiljö
Arbetsmiljö 2022-10-24T06:57:49
Fem år har gått sedan metoo for fram som ett skri över världen. Snickaren Emmelie Renlund var med och startade uppropet #sistaspikenikistan för byggbranschen. Hon är aningen besviken.
Åt vilket håll har det gått sedan ni startade uppropet?
– I början hände det ganska mycket. Man tog det på allvar. Vi satt i möten med två olika bostadsministrar och representanter från branschen. Men sedan har det inte hänt så mycket. När jag är ute i produktion och pratar med kvinnor får jag ofta höra att det skämtas om det: ”Får jag stå så nära eller blir det metoo då”?
Har något positivt hänt?
– Det finns lyckade projekt. Som Sila snacket, där ett byggföretag ville utbilda all personal. Efter att ha begärt in en lista på slang som användes om olika verktyg och moment insåg man att det var oerhört mycket rasism och sexism. Så startade man initiativet Sila snacket, för att ändra jargongen. Och få folk att säga ifrån.
Lämnade du också jobbet som snickare på grund av sådant?
– Ja, delvis. Jag blev utsatt för sexuella trakasserier av en arbetsledare på en taklagsfest. Men jag tröttnade också på att ständigt bli nedvärderad, inte av kolleger men av olika underentreprenörer. Att varje ny vecka behöva bevisa att jag faktiskt behärskar mitt yrke. Jag var så himla less till slut.
Är upprop en bra metod för förändring?
– Ja, vi gick ju samman. Och vi såg att det inte bara händer i byggbodar. Utan även på kontor, överallt. Det var som ett urvrål. Men det saknades planer på vad man gör sedan. Främst är ju det arbetsgivarnas ansvar, det måste börja uppifrån och ner. Det är inte majoriteten män som utsätter kvinnor, men det är de som hörs och ses. Och majoriteten måste känna sig trygg i att våga tysta dem.
Verktygslådan 2021-04-22T07:05:00
Malin Michea ser Andrew Dominiks kontroversiella film om Marilyn Monroe och kommer fram till att huvudpersonen själv hade föredragit Blonde i stället för en dokumentär.
KOMMENTAR. Jag förlorar en vän den här helgen och överallt på bilder och i filmklipp står i en bro i lågor. Pinsamt frestad att lägga den billiga metaforen i en sårad tweet måste jag fly in i något annat.
Dokumentären The Mystery of Marilyn Monroe: The Unheard Tapes på Netflix har väntat på mig sedan jag stängde av i frustration förra gången jag försökte titta.
Det var veckor sedan nu men mycket har hänt och brunnit sedan dess. Andrew Dominiks filmatisering av Joyce Carol Oates ”Blonde” har till exempel haft premiär och slitits i stycken av så väl tittare som en ansenlig del av kritikerkåren.
Både som roman och film är ”Blonde” en uttalat fiktiv historia som touchar de mest väldokumenterade händelserna i Marilyn Monroes liv (den traumatiska barndomen, filmerna, romanserna, döden), men fyller ut med fantasi i syfte att ta ett större grepp om den hypersexualiserade kvinnliga ikonen och den kultur som skapade henne.
Den fiktiva Marilyn är utsatt och ansatt, jagad och tycks ofta hjälplös och berövad på all möjlighet till agens.
Storm i sociala medierNot even an hour into the Blonde netflix movie and I am so hurt and disappointed for Marilyn Monroe and her legacy. This movie is such a disgrace. Not to mention, ITS ALL MADE UP! Who ever signed off on this movie should be ashamed and banned from movie production entirely.
Så skriver en twittrare (@mackynlie) i en tweet som väl kan sägas representera sociala medier-stormen mot filmen. Filmrecensenten Dan Murrell menar att:
As a movie, #Blonde was a shallow, meandering & stylistically muddled vanity piece. As a Marilyn Monroe biopic, it’s borderline morally reprehensible & exploitative to a shocking degree. I don’t care what it’s based on. It’s shameful.
”Re-exploaterande misogyn traumaporr som klär av Marilyn inför den manliga blicken och solkar ner hennes historia.” Så tror jag kritiken rättvist kan sammanfattas.
Den som inte känner till att filmen bygger på en fiktiv skildring av Marilyn är arg för att den inte skildrar den så kallade verkligheten. Den som känner till det, tycker i en senkommen backlash att inte heller boken borde ha skrivits.
Fiktion om en verklig framliden person är kränkande. Bara fakta kan hålla den döda lugn och passiv i sin grav.
Uppskattade ”Blonde”Jag uppskattade filmen mycket. Jag andades med Ana de Armas späda, nakna, självlysande, förtvivlade Marilyn hela vägen.
Såg Dominiks vision med välvilliga, bejakande ögon och lät rader ur Oates roman skriva sig själva över de hjärtslitande scenerna och ge dem bredd, djup och adderad substans.
Om man har läst boken är det något man kan välja att unna sig och det är förstås möjligt att filmen inte håller utan läsningen. Det är okej.
Men jag tittar på The Mystery of Marilyn Monroe: The Unheard Tapes och undrar om den och allt som liknar den är mindre värda raseri och bojkott. Här varvas fragment av Marilyns egen röst med röster från gamla bekanta, avståndsobservatörer, allt invirat i en syntetisk noir-estetik och fullt av frågor så läckert insinuanta att man kanske förväntas glömma att de aldrig får några svar.
Castingagenter med små svarta böcker. Dekadenta klubbar där Marilyn sågs – ja inte mycket mer än i vimlet egentligen men man vet ju hur det går till. Sex. Sex. Sex.
Det platinablonda, nästan neonvita ordet som fräter i Oates och Dominiks fiktion om Marilyn. Den utskällda scenen i ”Blonde” med män som rotar med spekulum i en hjälplös Marilyns vagina är kanske grotesk, men som symbol för ett fullföljande av skapelsen ”Marilyns” utstuderade inviter till män är den en fullt rättvis käftsmäll för tittaren med självinsikt.
Följ med hela vägen upp under den vita klänningen och du möts av en spegel.
Svårt att fokuseraJag har svårt att fokusera på dokumentären och låter sociala medier fylla halva medvetandet. Den får flimra i flödet mellan snabba memes om Krimbron i lågor.
Trenden butter boards, träbrickor bredda med ett tjockt lager smör och toppade med frukt, grönsaker, nötter eller örter, att njutningsfullt skopa upp med en bit bröd och stoppa rakt i munnen.
Jag hinner knappt äcklas innan en hot take effektivt får mig att skämmas över min första reaktion. Jag får förklarat för mig att de kladdiga smörplankorna är en konsekvens av skenande matpriser. Ett billigare alternativ till ostbricka för den som inte har råd men vill ha sina kalorier med en aura av fest.
Det är fel att tänka på smutsiga fingrar, ohygieniskt dubbeldoppande och vansinnig smör till bröd-ratio på det sätt jag gör, så jag låter genast bli.
Jag låter också bli att kalla streamingstjänsternas true crime-boom i början av pandemin och framåt en butter board vald före ostbrickan ”Bra Film”. På tal om att lämna vissa metaforer där de ligger.
Marilyn en gåta att lösaDen dokumentära Marilyn är onekligen en gåta för tittaren att lösa. Offret lämnade ledtrådar, tappade kiselstenar i månljuset hela vägen fram till brottet. Nedkrafsade anteckningar, enkel poesi, en andlös och spöklik röst berättandes historier enbart avsedda för en psykiatriker.
Det går att jobba med, det kan snöras in i det standardiserade true crime-formatet som en oregerlig kvinnokropp i en för tight aftonklänning och säljas med en mallig icke fiktion-stämpel.
Så länge man åtminstone gör anspråk på att visa fram fakta kan Marilyn vila i frid och twitterskrikarna gasta om något annat. Eller?
När dokumentären är slut kommer jag på mig själv med att kallsvettas vid tanken på att någonsin bli återskapad av mina ledtrådar, små saker jag skrev i förtroende till någon annan eller slängde ur mig i tron om att det sagda skulle vaporiseras i den tillitsfulla luften mellan oss.
Det dumma och pinsamma, det mest banala och det mest sårbara. Glöm mig helst helt förresten, bränn allt med bron och spara inte askan.
Monroe kanske föredrar konst?Men så är jag inte heller, utöver det allmänkvinnliga, någon Marilyn. Det enda jag tänker, om jag också skulle ta mig samma rätt som alla andra att gissa, är att Marilyn nog skulle ha velat spela en roll som den Ana de Armas spiller ut hela sitt känsloväsen i.
Och jag tänker att det dokumentära kanske inte skulle ha intresserat Marilyn så mycket som det konstnärliga, när allt kommer omkring.
Det konstnärliga som i sin frihet också kopplar loss den verkliga personen Marilyn från smuts och skuld i det att det inte gör anspråk på sanningen.
Kanske, tänker jag, är fiktion en relativt fridfull sista viloplats.
Läs merKultur 2022-10-10T07:25:59
Kultur 2022-10-04T07:40:21
Kultur 2022-10-04T07:00:00
AB Volvo och Volvo Cars var de svenska industriföretag som gjorde störst vinst förra året: 62 respektive 35 miljarder. De går fortfarande som tåget. Men arbetarna på Torslandaverken i Göteborg vågar inte hoppas på några större lönelyft.
Läs också Miljardvinst för svensk industri ökar förväntningar på högre löner– Om det inte var för inflationen skulle vi inte ha brytt oss så mycket om lönen. Men nu vänder man på varorna i mataffären, väljer inte längre ägg från frigående höns.
Julia Hansson, volvoarbetare sedan ett och ett halvt år, får medhåll av kompisarna Isabelle Penate och Isabella Majer.
De står på den väldiga parkeringen utanför Volvo Cars på Hisingen i Göteborg, drar upp axlarna i blåsten och tar en cigg i väntan på att skiftet ska börja.
– Lönerna på Volvo är okej, jag är egentligen nöjd, säger Isabella Majer. Men nu när allt är så dyrt räcker pengarna ändå inte.
Volvo Cars, där Julia Hansson och Isabelle Penate arbetar, går för fullt, och de anställda måste ständigt arbeta övertid för att hinna med.
Också Volvo Lastvagnar, där Isabella Majer arbetar, har höjt produktionstakten. Först från 16 lastbilar per dag till 35, och sedan till 70.
– Det är så mycket vi kan tillverka. Och fabrikschefen har sagt att det kommer att fortsätta så, säger Isabella Majer.
Volvoarbetarna är vana att ställa upp för företaget. Under pandemin, då andra kunde jobba hemifrån, ”knödde de på bussar och kom till jobbet varje dag”, som Marie Stenquist, vice ordförande i verkstadsklubben, uttrycker det.
– Nu ser mina medlemmar att maten har stigit i pris långt mer än index. Utgifterna har ökat, det blir ju att lönekuvertet krymper. Det är klart att de har förväntningar på avtalsrörelsen i vår.
På frågan om det är läge för större löneökningar än de 2 – 2,5 procent per år som avtalsrörelserna brukat ge det senaste årtiondet svarar Julia Hansson, Isabelle Penate och Isabella Majer ett unisont ”ja”.
Men nästan genast lägger Julia Hansson till: ”Inflationen beror inte på Volvo, eller på det som händer i Sverige. Volvo kan inte trolla fram pengar, allt de köper in har också blivit dyrare.”
Mängder av anställda är i rörelse kring skiftbytet klockan 15.18. Förbluffande många är i 20 – 25-årsåldern. Naod Gebray började jobba på Volvo Cars i våras och tycker att lönen är ”hur bra som helst”.
För en 19-åring som bor hemma är 213 kronor i timmen – runt 27 000 kronor i månaden – mycket pengar.
– Det var lätt att få jobb på Volvo. Så länge du har betyg i svenska 1 från gymnasiet och är drogfri får du arbete.
Ibland känns det surt att behöva arbeta övertid varannan söndag, men Naod Gebray klagar inte.
– När jag tänker efter börjar jag bli vuxen. Man måste ta ansvar. Fast OB-ersättningen är inte bra, den kunde gärna bli bättre när de förhandlar om våra villkor.
Sabina Kullenberg, som kombinerar deltidsarbete på Volvo Cars med studier, påpekar att produktionen kräver mycket el, och den har blivit dyrare. Så det är kanske inte så lätt för Volvo att höja lönerna, funderar hon.
William Salman, som jobbar på dörrlinjen, går ett steg längre. Det vore farligt om facket skruvade upp lönekraven, anser han.
– Kräver vi för mycket kommer de som är inhyrda att få vänta längre på fast anställning.
På IF Metalls expedition träffar vi Adrian Avdullahu, ordförande för verkstadsklubben på Volvo Cars, som med sina 8 000 medlemmar är Nordens största.
Han funderar en stund över frågan hur facket ska agera när Volvo går bra samtidigt som medlemmarnas löner urholkas.
– Du måste se var vi kommer från: pandemi, korttidspermitteringar, brist på komponenter och störningar i produktionen. Nu går det bra för företaget. Men alla svårigheter finns kvar i minnet.
Att behålla starka fack är ett nödvändigt skydd mot ökade inkomstskillnader, skriver Arbetets ledarskribent.
Grafen här nedan visar de rikaste amerikanarna inkomster under drygt hundra år.
Inkomsttoppen drar ifrån när den fackliga anslutningen är låg och hålls tillbaka när facken blir starkare.
Det är den amerikanska tankesmedjan Economic Policy Institute som har tagit fram siffrorna. Men sambandet gäller naturligtvis också för Sverige.
Det blev vi plågsamt påminda om när organisationen Oxfam igår presenterade sin senaste mätning. Så sent som 2017 toppade Sverige listan över länder med ekonomisk jämlikhet.
Bara tre år senare, 2020, hade vi rasat till tionde plats.
Och nu ligger vi på plats 20.
Det här är extremt oroande.
För två år sedan, när Sverige fortfarande låg relativt bra till, visade en studie från Institutet för Näringslivsforskning att de som studien kallar ”medellösa” hade halkat efter kraftigt.
Här finns människor med tider av arbetslöshet. Men här finns också lågavlönade och de som hänvisats till ”nya” yrken i gränslandet mellan reglerade och inte reglerade anställningar. Många av dem omfattas inte av kollektivavtal.
Men även toppen har dragit ifrån.
Enligt LO:s senaste kartläggning över maktelitens inkomster tjänade en direktör i den ekonomiska makteliten år 2020 hela 64,8 gånger mer än en industriarbetare. År 1980 var siffran 9,1 industriarbetarlöner.
Facken kan inte lita politikenDet här ger väldigt viktiga besked för de svenska facken.
Med en konservativ regering kan vi inte förlita oss på välfärdssystem och lagregler för att värna en rimlig inkomstnivå för arbetare.
Att hålla uppe medlemskapen i facken är och förblir den bästa vägen att undvika att även Sverige fastnar i den amerikanska utvecklingen.
Läs merLedare 2022-10-10T06:50:23
Ledare 2022-10-07T06:50:35
Ledare 2022-10-11T06:52:14
Som gatsopare lyckades Isabel Cortez revolutionera arbetsrätten i Peru. Nu fortsätter hon arbetet som politiker i det peruanska parlamentet. Kampen är långt ifrån över.
Från marmortrappan utanför den höga, sirliga järngrinden till kongressbyggnaden pekar Isabel Cortez tvärs över parken mot den tungt trafikerade Andahuaylasgatan: Där brukade hon gå och sopa upp fimpar och småskräp med kvast och skyffel.
– Då gjorde jag rent gatorna, nu gör jag rent i kongressen. Båda jobben är både viktiga och tunga. Det svåraste här har varit att möta dem som har levt hela sina liv i politiken. Jag var så naiv och oskyldig när jag kom in här, säger Isabel Cortez.
Hon började engagera sig fackligt år 2009 av ilska över otryggheten som hon och hennes arbetskamrater levde i. De var inte anställda av kommunen, utan av företagen som kommunen köpte in tjänster av.
– Efter varje val sa den nye borgmästaren upp alla kontrakt och anlitade sina vänners företag. På jobbet möttes vi av en stängd dörr och blev tillsagda att lämna in arbetskläderna och hämta uppsägningslönen nästa dag, minns hon.
Hyra och mat till barnenEn assistent kommer in på det enkla men rymliga kontoret och visar fram jobbmobilen med ett färdigskrivet sms som Isabel Cortez okejar med en nick och ett “tack vad skulle jag göra utan dig”.
Hon fortsätter berätta:
– Varje gång oroade vi oss för vad vi skulle ge våra barn att äta och hur vi skulle betala hyran. Men vid en punkt började vi fråga oss: hur kan de göra så här mot oss? Och vad kan vi göra för att ändra på det?
Facket talade med advokater och begärde ut handlingar. Det visade sig att kommunallagen var tydlig: den offentliga renhållningen får inte läggas ut på entreprenad utan ska skötas av personal som är anställd av kommunen.
År 2015 lämnade de in en stämning mot Limas kommun, underskriven av 570 gatusopare under ledning av Isabel Cortez.
– Många sa att vi var galna. Domstolen skulle aldrig döma emot kommunen även om vi hade rätt, sa de.
”Såg mig som stålkvinna”Det gick rykten om att de skulle hamna i fängelse alla 570 om de förlorade målet.
– Mina kamrater såg mig som en stålkvinna och utåt visade jag ingen rädsla. Jag sa att i fängelset får vi gratis mat och husrum. Men inombords tänkte jag på mina barn. Jag skulle få lämna dem hos mina föräldrar, men de bor utanför Lima så det skulle bli svårt för oss att träffas.
Kommunen vann i första instans. Facket överklagade.
– Jag drömde mardrömmar varje natt. På dagarna jobbade jag och sedan satt jag i möten, analyserade domskälen och tog fram mer argument och bevis. När vi väl hade kommit så långt kunde vi ju inte backa. Vem skulle göra det annars? När?
Hur maktlös och förbannad jag än känner mig så kan jag inte backa nu. Många har blivit inspirerade av mig, och jag kan inte svika dem. Jag har inte tagit mig ända hit för att ge upp.
Isabel Cortez (fotograferad av Kinga Sandén)
Isabel Cortez och hennes arbetskamrater vann i Högsta domstolen år 2018. Och sedan hände absolut ingenting. Kommunen lovade, förhandlade och förhalade. De var bundna till städbolaget avtalstiden ut, hette det.
I april 2021 valdes Isabel Cortez in i kongressen för vänsterpartiet JP efter att ha kandiderat för andra gången.
– För bara några år sedan brukade facket säga att vi skulle hålla oss borta från partipolitiken därför att den är smutsig. Kampen skulle föras fackligt. Det var helt fel. Vi måste gå till roten med de orättvisor som gör att våra rättigheter kränks ostraffat.
Ordförande i arbetsutskottHon blev ordförande i parlamentets arbetsutskott och i juli 2021 röstade kongressen igenom ett tillägg hon föreslagit för att täppa till kryphålen i lagen som förbjuder utlokalisering av kommunal renhållning.
Flera av hennes lagförslag på det arbetsrättsliga området rör självklarheter ur svenskt perspektiv, som rätten att organisera sig fackligt och strejka utan att bli straffad av arbetsgivaren.
Men i Peru är förslagen radikala, och Isabel Cortez blotta närvaro i kongressen provocerar.
I början trodde hon att hon inbillade sig blickarna och nålsticken från kollegerna. Under debatten om lagen om förbud mot utlokalisering förklarade en ledamot för henne att lagen skulle innebära att ingen skulle våga investera.
– Han sa att det är lätt att vara djärv när man är okunnig och att det var fräckt av mig att tala om saker jag inte förstod. Jag svarade med att läsa upp kongressens ordningsregler där det står att personangrepp är förbjudna. Han bad om ursäkt och sa att det var ett skämt, säger Isabel Cortez med ett leende som inte når ögonen.
– Ibland blir jag helt uppgiven när jag förstår hur mina politiska motståndare ser på oss arbetare: som en belastning, som robotar som de kan slänga i soporna när vi går sönder. De ser inte oss som människor.
Fortfarande ingen anställningEtt år efter att lagen gick igenom har Limas kommun fortfarande inte anställt en enda av renhållningsarbetarna.
Efter ett vitesföreläggande i mars lovade kommunen att gradvis föra över de 800 arbetarna från entreprenadbolaget till kommunen.
Men i en ny inlaga hävdar kommunen att det bara gäller de 296 som är kvar av dem som var med och undertecknade den ursprungliga stämningen år 2015. Så länge processen fortsätter händer ingenting.
Utanför kommunhuset ett par kvarter från kongressen står en liten frusen klunga i orangea reflexvästar från Sitobur, Isabel Cortez fack, och skanderar halvhjärtat: “Våra rättigheter nu!” och “Vi är inte rädda längre!”. De turas om varje dag sedan i januari.
– Det är ovärdigt att vi ska behöva böna och be om att kommunen ska följa lagen och jag har verkligen annat för mig än att stå här. Men Isabel har visat att det är värt att kämpa, att förändring är möjlig, säger Elena Veronica Coopi Morales.
Hon är en av fyra renhållningsarbetare i Sitobur som kandiderade i kommunalvalet i oktober i år.
”Kan inte backa nu”Vid skrivbordet på sitt kontor ser Isabel Cortez bedrövad ut när hon tänker på sina före detta arbetskamrater.
Hon har besökt många kommuner för att försöka få dem att följa lagen, säger hon, och fått svaret att de inte har budgetutrymme.
Så nu bearbetar hon finansministeriet för att få fram öronmärkta pengar till riktiga anställningar och förbereder ett lagförslag på samma tema.
– Hur maktlös och förbannad jag än känner mig så kan jag inte backa nu. Många har blivit inspirerade av mig, och jag kan inte svika dem. Jag har inte tagit mig ända hit för att ge upp.
Hans anställde klämdes ihjäl under en trasig, flera hundra kilo tung, ramp. Nu åtalas vd:n för grovt arbetsmiljöbrott.
Släpvagnens ramp föll handlöst över mannen, som var i 30-årsåldern.
Han var på väg att lasta av en maskin från släpet när en saknad fjäderkonstruktion kostade honom livet. Fjädern skulle ha dämpat fällningen av den flera hundra kilo tunga rampen.
Olyckan inträffade den fjärde februari förra året vid Vedyxatippen utanför Uppsala.
Vd:n för anläggningsföretaget där mannen var anställd åtalas nu för grovt arbetsmiljöbrott. Åklagaren Karin Hemrå Forsberg menar att han av oaktsamhet har orsakat mannens död.
Hon skriver i stämningsansökan att vd:n i första hand skulle ha säkerställt att rampen inte användes alls innan den lagats, i andra hand skulle han ha skapat rutiner för att hantera den defekta rampen säkert.
Vd:ns ansvar prövasNu kommer Uppsala tingsrätt pröva vd:ns ansvar för olyckan.
Enligt Upsala Nya Tidning nekar vd:n till brott och uppger i förhör att han hade gett instruktioner om att släpet inte fick användas innan rampen lagats.
Den omkomne mannen var en av fem personer som bara under förra året avled i samband med lossning av last. Det här är det enda av de fallen som har gått till åtal, övriga förundersökningar är nedlagda.
En säljare var på väg att förlora livet när han skulle leverera glass. Kolsyreisen som skulle kyla glassen gjorde honom medvetslös.
Det var en het julidag förra året som säljaren hos en livsmedelsgrossist i Västsverige tog sig an en extraleverans av glass, i sin personbil. På grund av sommarvärmen packades glassen in i extra mycket kolsyreis.
Men när kolsyreis smälter bildas koldioxid som skapar syrebrist, vilket ledde till att föraren blev medvetslös.
Efter att mannen tuppat av rullade bilen han kört av vägen. Han räddades av förbipasserande som krossade rutan och drog ut honom i friska luften.
Annars hade han kunnat dö därinne, eftersom smält kolsyreis trängt undan syret.
Kräver 600 000 i företagsbotNu kräver åklagaren Maria Johansson vid Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål arbetsgivaren på 600 000 kronor i företagsbot, för arbetsmiljöbrott.
Hon skriver att mannen försattes i ett livshotande tillstånd till följd av koldioxidförgiftningen, att han kunde ha avlidit om inte utomstående ingripit.
Hon slår fast att olyckan med största sannolikhet inte hade inträffat om transporten hade gjorts av personal med utbildning om kolsyreis och i ett fordon vars lastutrymme är avskilt från bilkupén.
Kravet läggs fram i ett så kallat strafföreläggande. Det betyder att fallet avslutas utan rättegång om företaget godtar att betala.
Trots att sjukvården var en av de viktigaste valfrågorna, trots att folket unisont reste sig och applåderade när vi vårdarbetare stod i fronten och hanterade covidsmittan, så var det glömt på valdagen. Den väg ni valde drabbar oss. Det räcker nu, skriver sjuksköterskan Agneta Lenander som säger upp sig efter 27 år i Region Skåne.
Så kom dagen när måttet var rågat. I 27 år har jag härdat ut i Region Skåne.
Trots att förutsättningarna för att göra jobbet blivit sämre för vart år som gått och patienterna är fler och mer sjuka.
Och trots att vårdplatserna som står till förfogande att vårda på har blivit långt färre – samtidigt som personalen inom dygnet-runt-verksamheten blivit en krympande skara.
Allt detta har vi skrikit om länge, utan att någon lyssnat. Vi skadas, patienterna skadas.
”Det räcker nu. Jag lämnar er.”Trots att sjukvården var en av de viktigaste valfrågorna, trots att folket unisont reste sig och applåderade när vi vårdarbetare stod i fronten och hanterade covidsmittan, så var det glömt på valdagen. Den väg ni valde drabbar oss.
Jag känner mig sviken, spottad på, så blöt att jag fått nog.
Det räcker nu. Jag lämnar er nu.
För de förutsättningarna som ni valt åt oss att jobba under kan jag inte acceptera. Jag kastar in handduken. Jag vill inte mer.
Varför lyssnar ingen på oss?Under mina 27 år har jag höjt rösten. Jag har protesterat, debatterat, engagerat mig för rätten till en jämlik sammanhållen vård åt oss alla.
För att vi som gör jobbet inte ska betala priset med en fattigpension eller långtidssjukskrivning. Varför lyssnar ingen på oss?
Varför lyssnar ni väljare på enkla lösningar? Hur kan ni inte förstå att effektiviseringar är nedskärningar?
Hur kan ni inte förstå att när villkoren i vård och omsorg är allt för dåliga så vill ingen ha jobben?
Hur kan ni förvänta er att få en sjukvård som fungerar när resurserna som läggs per invånare är mindre än året innan och fler lever längre med kroniska sjukdomar, samtidigt som den medicinska utvecklingen går framåt, med ökande kostnader som följd?
Lämnar tomma vårdplatserVi försvinner en efter en som ett lämmeltåg. Lämnar fler tomma vårdplatser, skapar luckor i schemat.
Vi som skulle vara mentorer för kommande kollegor, tryggheten och stabiliteten för den nya kollegan, studenten.
Våra ryggar är böjda av den börda vi tvingats bära, slitna av allt som lämnats i våra knän att lösa.
Vi lämnar för bemanningsföretag, för att jobba utomlands, lämnar för helt andra jobb.
I 27 år har jag härdat ut, i 27 år accepterade jag villkoren ni gav mig. Men inte längre. Jag säger inte tack för applåderna. Jag säger tack för mig och hejdå.
De tio största industriföretagen gick med närmare 300 miljarder i vinst förra året, visar Arbetets genomgång. Och flera företag går bättre än någonsin. Förväntningarna är höga på att vinsterna ska synas i de anställdas löner.
Läs också Anställda vågar inte hoppas på högre löner trots rekordvinster för VolvoSå här bra gick de fem mest vinstrika svenska industriföretagen förra året:
1. AB Volvo: 61,8 miljarder (i vinst)
2. Volvo Car AB: 35,3 miljarder
3. LKAB: 30,2 miljarder
4. Atlas Copco: 28,9 miljarder
5. Astra Zeneca: 25,7 miljarder
SSAB, som återfinns lite längre ner på vinstlistan 2021, slog rekord andra kvartalet i år. För första gången steg vinsten över tio miljarder kronor ett enskilt kvartal.
Samtidigt fick de 900 arbetarna i Luleå ingen löneökning alls utöver det centrala avtalets 2,3 procent.
Löneförhandlingarna i våras gav lika magert resultat för tjänstemännen.
– SSAB har aldrig tjänat så mycket pengar som nu. Men det vi märker är att mat, el och bränsle blir dyrare. Det är klart att det här diskuteras bland medlemmarna, säger Tomas Karlsson, ordförande för IF Metall på SSAB i Luleå.
284 miljarder i vinstSCA gick med 9,1 miljarder i vinst 2021 och hamnar därmed strax utanför tio-i-toplistan, Men företaget fortsätter att gå bra och slog vinstrekord andra kvartalet i år. Inte heller här har de goda tiderna märkts på lönerna, säger Stefan Lundkvist, ordförande i Pappers avdelning 158 vid pappersbruket i Munksund.
– Vi gör otroligt bra resultat, och vi har gått bra länge. Men när vi förhandlar om löner lokalt sitter våra chefer med bakbundna händer. Både SCA-koncernen och Industriarbetsgivarna styr så att vi inte ska få mer än märket.
En sammanräkning av förra årets vinst före avskrivningar i de tio mest lönsamma industriföretagen ger en imponerande summa, 284,6 miljarder.
Efter de fem företagen överst i artikeln fortsätter tio-i-topp-listan så här:
6. Scania: 22,5 miljarder (i vinst)
7. SSAB: 22,1 miljarder
8. Sandvik: 21,0 miljarder
9. Essity: 20,4 miljarder
10. Boliden: 16,7 miljarder
Alla företag går inte lika bra. Pandemin och de höga energipriserna har haft olika effekt i olika delar av näringslivet.
Men Konjunkturinstitutets senaste rapport den 28 september bekräftar att lönsamheten generellt är god (enligt företagens egen uppskattning).
Rapporten visar också att vinstandelen i företagen har ökat, vilket betyder att den andel som går till lön har minskat.
Inflationen äter upp lönenNär facken och arbetsgivarna i industrin förhandlar om nya kollektivavtal i vinter är förväntningarna höga, enligt de fackklubbar Arbetet har talat med.
Inflationen har grävt hål i medlemmarnas plånböcker, och samtidigt har företagen goda tider.
– Kraven från medlemmarna är långt mycket högre än i tidigare avtalsrörelser. Får vi ett avtal på samma nivåer som tidigare år blir vi ifrågasatta som fackförbund, tror Stefan Lundkvist på SCA, som sitter i Pappers förbundsstyrelse.
– Stålindustrin har gått otroligt bra. Och så inflationen ovanpå det. Det finns absolut en förväntan om att lönekraven, och löneökningarna, ska upp på en högre nivå den här gången, säger Tomas Karlsson på SSAB.
Karl Lewenhagen är ordförande för IF Metall på Astra Zeneca, ett företag där arbetarna faktiskt har fått löneökningar utöver det centrala avtalet de senaste åren. Inför avtalsrörelsen bedömer han att medlemmarna förväntar sig mer än tidigare år, ”uppåt 6 – 7 procent”.
Om vinsterna sätts i relation till antal anställda hamnar LKAB i topp med drygt sex miljoner i vinst per anställd 2021. Andra basindustrier, som SCA och Boliden, gjorde över två miljoner i vinst per anställd förra året.
Räknat i kronor finns de största vinsterna i stället hos AB Volvo (som tillverkar lastbilar), med Volvo Cars (som tillverkar personbilar) hack i häl.
Anställda är ”jätteoroliga”Marie Stenquist är vice ordförande i verkstadsklubben på Volvo Cars med omkring 8 000 medlemmar. Hon möter många som är ”jätteoroliga” för sin ekonomi, rentav känner panik då de ser hur räntorna går upp och mat, bensin och el blir dyrare.
– De kämpade och gick till jobbet genom hela pandemitiden, när andra kunde jobba hemma. Stod där i hjälm och dubbla munskydd i 30 graders värme, såg knappt något eftersom glasögonen immade igen, säger Marie Stenquist.
– Det är klart att de väntar sig något nu. Det vi fick i avtalsrörelsen 2020 är uppätet.
Marie Stenquist ingår i den delegation från IF Metall som ska förhandla fram ett nytt teknikavtal till våren. I den rollen företräder hon 14 000 medlemmar i Göteborg.
– Det jag ser är att det går väldigt bra för många företag, inklusive Volvo, även om det givetvis finns de som har det svårt. Samtidigt är personalen mer rörlig, företagen får kämpa för att rekrytera och behålla folk. Det bäddar för en spännande avtalsrörelse.
Facket vill ta ansvarIF Metall och de övriga facken inom industrin, vars löneökningar fungerar som riktmärke för den övriga arbetsmarknaden, har betonat att de tar ansvar för samhällsekonomin.
De vill inte att alltför höga löneökningar ska spä på inflationen.
– Men det är inte bara mina medlemmar som ska ta ansvar, säger Marie Stenquist. Det finns branscher och företag som har höjt sina priser mer än som motiveras av ökade kostnader. Jag tror inte att elbolagen går minus, trots pågående krig.
Tomas Karlsson vid SSAB sitter i IF Metalls delegation för stål- och metallavtalet. Han ser en svår balansgång framför sig.
Å ena sidan känner han ansvaret för samhällsekonomin. Å andra sidan trycket från medlemmarna, som ”förväntar att vi tar i”.
– Det blir en tuff utmaning att leverera ett avtal på bra nivå. Det går inte att bara vi tar ansvar. Inte minst chefernas löneökningar sänder en otroligt viktig signal.
Så har vi räknatArbetets lista visar industriföretagens vinster före räntor, skatt och avskrivningar. Vi har valt detta mått därför att stora avskrivningar eller nedskrivningar kan ge en skev bild av hur verksamheten går. Räknar vi resultatet efter avskrivningar blir den sammanlagda vinsten 2021 i de tio företagen ovan 206,3 miljarder kronor.
Läs merDen hårda policyn gentemot Sverigedemokraterna ska göras om, har TCO beslutat enligt tidningen Arbetsvärlden. Men redan nu öppnar styrelsen för samtal med partiet.
I tolv års tid har tjänstemännens centralorganisation TCO haft en policy om att inte ha några direkta kontakter med Sverigdemokraterna. Men det kommer nu att ändras har TCO:s styrelse beslutat, enligt en artikel i tidningen Arbetsvärlden.
– Kansliet har fått uppdraget om att arbeta om policyn, säger TCO:s kanslichef Mikael Sjöberg till Arbetsvärlden och slår samtidigt fast att arbetet förhoppningsvis ska vara klart inom en månad.
Men även tidigare än så kan kontakter nu tas med partiet om det behövs för att påverka i sakfrågor, enligt Mikael Sjöberg.
– Styrelsen har sagt att om vi gör bedömningen att det är ett viktigt möte eller en viktig kontakt kan vi göra det, säger han till Arbetsvärlden.
Vill man se en rödgrön politik efter valet är det klokast att rösta vänster, skriver Jonas Sjöstedt i en replik till Gustav Fridolin.
REPLIK. I Arbetet skriver Gustav Fridolin och ber om stödröster till Miljöpartiet, men han ser gärna att det kallas något annat som låter bättre. Att få socialdemokrater och vänsterpartister att stödrösta på partiet har varit en central del av de grönas valrörelse.
Nu är Miljöpartiet dessutom i hamn, alla mätningar efter semestrarna pekar på att partiet klarar spärren och kommer in i riksdagen. I flera mätningar är de nu större än Vänsterpartiet. Jag tycker att det är bra att Miljöpartiet kommer in i riksdagen, men jag ser ingen anledning för just vänsterväljare att stödrösta grönt.
Att vara en garanti emot att ge Sverigedemokraterna ges makt över styret av vårt land är inget typiskt för de gröna, det är snarare något som förenar de rödgröna partierna.
Det är något annat som skiljer. Miljöpartiet har liksom Socialdemokraterna valt att prioritera samarbete högerut efter valen 2014 och 2018 i stället för att samarbeta med Vänsterpartiet.
Det har varit dåligt för klimatpolitiken eftersom V och MP är de enda två partier som har en klimatpolitik som kan klara Parisavtalets mål. Efter valet på söndag kan det vara dags igen.
Det är tydligt att Socialdemokraterna siktar på ett Januariavtal 2.0, jag har inte sett någon ledande miljöpartist avvisa den tanken. Då skulle Socialdemokraterna återigen få begrava de få vallöften som de gett, som att göra upp med marknadsskolan. Varför skulle vänsterpartister stödrösta på det?
S låter andra intressen gå föreVänsterväljare har redan ett parti med en bra klimatpolitik att rösta på. Det är annorlunda med Socialdemokraterna som ständigt låter andra intressen gör före.
Det har Miljöpartiet fått erfara när de har fått gå med på att sälja kolgruvor till skurkföretag och bygga nya motorvägar runt Stockholm. Min förhoppning är att både vänstern och de gröna ska ingå i nästa styre för att kunna skärpa klimatpolitiken.
Men av erfarenhet vet jag att jag inte kan lita på MP. Bara ett bra valresultat för Vänsterpartiet kan garantera det.
För mig hänger rättvisa och fördelning ihop med en framgångsrik klimatpolitik. De är de riktigt rika som orsakar mest utsläpp, det är de som måste ändra sin livsstil mest.
När S och MP tog bort värnskatten så ökade de i stället konsumtionen för de som redan har mest, då ökar också utsläppen. Kortare arbetstid eller bättre välfärd är en betydligt klokare investering även för klimatet.
MP:s försvar obegripligtMiljöpartiets försvar av EUs elmarknad är obegriplig för mig. Hur gynnar det omställningen att folk inte har råd att ladda elbilen eller om elpriserna hindrar den nödvändiga övergången från fossila bränslen till el i industrin?
Inte heller kan jag se att omställningen gynnas av att folk inte kan värma sina hus eller om företag slår igen. Om det ska vara klimatpolitiken så kommer folk att avsky den.
Klimatpolitiken kräver att man utmanar den naiva övertron på marknaden och EUs regelverk, inte subventionerar rika kraftbolag. Det enda parti som gör det är Vänsterpartiet med förslaget om pristak på el i Sverige kombinerat fortsatt export av grön el.
Vill man se en rödgrön politik efter valet är det därför klokast att rösta vänster.
Läs merKultur 2022-09-05T07:12:39
Kultur 2022-09-06T07:02:19
Kultur 2022-09-02T07:24:14
USA planerar att gå med i det svenska initiativet Global deal. ”Oerhört positivt”, menar handelsminister Anna Hallberg.
Förra hösten reste handelsminister Anna Hallberg (S) till USA för att träffa amerikanska ministerkollegor. Ambitionen var att värva USA till Global deal.
– Detär min förhoppning. Det känns inte ouppnåeligt, sade Anna Hallberg då.
Ett år senare kommer nu beskedet att USA ska ansluta sig.
”USA har, genom sitt arbetsmarknadsdepartement, meddelat sin intention att gå med i Global Deal. Det formella beslutet är ännu inte fattat men väntas i närtid. Anslutning till Global deal kan då ske under hösten”, skriver Anna Hallberg till Arbetet Global.
Beskedet är en välkommen framgång för tidigare statsministern Stefan Löfvens prestigeprojekt som lanserades redan 2016 men mötts av ljumt intresse internationellt.
”Med tanke på att USA är världens största ekonomi skulle deras anslutning till Global Deal vara oerhört positivt”, skriver Anna Hallberg.
Läs också Trots motvind – Löfven försvarar Global deal
Vad kommer det här att innebära för Global Deal?
”Att USA blir en del av Global Deal bidrar till en starkare global plattform och större möjligheter att lyfta fram värdet av social dialog och samarbete mellan arbetsmarknadens parter i USA och andra länder i regionen”, skriver Anna Hallberg.
Och omvänt, vad kommer det här att innebära för USA, ett land där facken verkar i ett ganska tufft klimat?
”USA har, genom president Biden, tagit flera initiativ för att stärka fackliga organisationer och arbetstagare globalt. Att vara en del av Global Deal skulle vara en tydlig markering som erbjuder en plattform för dialog och lärande och en möjligheter att stärka den sociala dialogen.”
Global deal är tidigare statsministern Stefan Löfvens initiativ för att sprida den svenska modellen internationellt.
Ambitionen är att globaliseringens fördelar och vinster ska komma fler till del. Vägen dit ska gå genom en utökad social dialog, alltså partsförhandlingar.
Hittills har 24 länder, 38 fackliga organisationer samt 46 storföretag och arbetsgivarorganisationer anslutit sig. Dessutom finns 22 ideella partners som svenska Union to Union och FN-organet ILO.
Global deal har fått kritik för att stater som Kambodja och Bangladesh, som regelbundet attackerar fackföreningar, tillåts vara med.
Läs mer Läs merArbetsrätt
Global 2020-02-03T08:24:25
Global 2018-08-27T11:22:17
Räkna med en reaktionär kulturpolitik vid ett högerkonservativt maktskifte, skriver Lawen Redar (S).
Valrörelsens minst debatterade politikområde kommer att vara kulturpolitiken. Men sett till att det är partiernas demokrati- och kultursyn som ritat om den politiska kartan och skapat skiftande partisamarbeten, borde politikområdet intressera fler.
En nationell högerkonservativ kulturpolitik framförhandlad av Moderaterna, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Liberalerna har hitintills aldrig realiserats.
Väljarna bör dock vänta sig mer av en kulturell konfliktlinje i svensk politik framför den klassiskt ekonomiska när Sverigedemokraterna träder in som samarbetsparti.
Kulturagendan kommer inte heller att bli socialkonservativ eller liberal. Det vi har framför oss vid ett maktskifte är en reaktionär kulturagenda.
Risk för ”Trumpifiering”I den amerikanska debatten fortgår diskussionen om hur det klassiska konservativa partiet kunde kapas av en reaktionär och förljugen politisk rörelse och ledare. Även om Michael Wolffs skandalomsusade ”Fire and Fury” fick en och annan att sätta kaffet i halsen, blev slutet ännu värre.
Den otänkbara stormningen av Kapitolium, 6-januarikommitténs utredningsarbete mot den tidigare presidenten samt FBI:s senaste husrannsakan ligger till grund för den pågående konflikt som nu råder inom Republikanerna.
En efter en tycks de företrädare som stått bakom riksrättsåtalet förlora sin stol i representanthuset – Jamie Herrera Beutler, Tom Rice, Peter Meijer och Liz Chaney. Notera att ingen av dessa företrädare har övergett sina djupt rotade konservativa värderingar, i stället har ett kraftfullt ideologiskt skifte skett inom partiet.
Jag tillhör inte skaran som vill varna för amerikanska politiska händelser i en svensk kontext. Men jag är genuint nyfiken på hur framtidens konservativa och liberala rörelser i Sverige ser ut med motsvarigheten till detta ideologiska skifte.
Förbittring framför faktaKristersson ursäktar samarbetet med Sverigedemokraterna genom att uppvisa kollaboration i sakfrågor. Liberalerna går ännu längre och vill avsätta nuvarande regering med full vetskap om att detta kommer att ske på bekostnad av liberala värderingar.
Frågan är vad detta samarbete innebär för det kulturpolitiska innehållet?
Författaren Matthew McManus skriver i sin bok ”What is post- modern conservatism” om skiftet som skett inom liberalkonservativa partier i den anglosaxiska delen av världen. Dessa överger nämligen den konservativa universalismen, den socialkonservativa sammanhållningen och den liberala upplysningen. Istället tillgodogör den sig postmoderna lärdomar och syntetiserar med äldre reaktionära filosofier.
Det enda som tycks kvarstå är någon sorts förtrogenhet till den konservativa identiteten. Resten är en reaktionär retorik baserat på alienation och förbittring, framför fakta och argument.
Retoriken tycks därtill understödjas av den moderna digitaliseringen och dess kapital. Faran ligger i hur enkelt det har blivit sudda ut den objektiva sanningens fasta kriterier och den fria kulturens förutsättningar.
Detta har redan skett:I Sverige har vi några kulturpolitiska händelser att ta fasta vid:
Det är få saker som påverkar den politiska utvecklingen på lång sikt som vilken kultursyn och kulturpolitik man har i samhället.
Kulturpolitiken kan förbättra, men den kan också försämra, villkoren för den intellektuella infrastruktur som långsiktigt styr det politiska samtalet.
Det är därför ytterst tveksamt om Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna kommer klara av att hålla sina röda linjer mot en kraftfullt växande Sverigedemokraterna.
Även om jag vet att kulturpolitiken inte kommer att avgöra valutgången så är jag övertygad om att den spelar en avgörande roll.
Vill man att denna inte ska vara reaktionär, behöver man säga nej till de högerkonservativa i detta val.
Jag får veta att svenskarna tror att medelinkomsttagare onanerar mest. Det visar sig, enligt undersökningen, vara höginkomsttagare. Hur man vet det? Ingen jävla aning, skriver Johannes Klenell.
Ämnesraden som dyker upp i mitt flöde frestar. ”Onanirapporten 2022: Sverigedemokrater onanerar mest”. Lite nyfiken blir man ju. Kan det handla om Richard Jomshof? Martin Kinnunen? Björn Söder?
Något som kallar sig ”LELO” svänger sig med fina ord som ”Sifo-undersökning”, ”statistik”, ”4628 respondenter” samt ”kristdemokraters förhållningssätt till självnjutning”. Jag, en stabil grabb från landet, klickar min vana trogen på precis alla länkar.
Mailet kommer ändå från pressutskicksföretaget Mynewsdesk. Det måste ju vara seriöst. Påstår sig leverera ”pressbilder”.
Pressbilder på vad, hinner jag tänka. Autoerotiska Sverigedemokrater? Centerpartistiska levnadskonstnärer? Men nej. Allt jag får är dildos och åter dildos.
Dessa kombineras med photostockbilder som främst för tankarna till Aftonbladets mjukporrstbildsättning av sexologen Linn Heeds premium-klickbeten.
LELO visar sig också vara ”världens ledande designervarumärke för intima livsstilsprodukter”. Klenell. Lurad. Igen.
Men varför är det par på så många bilder när undersökningen handlar om enmansfesten onani?
Massagestav i fruktskålKlickar på ”visa mer” och får upp en bild på en massagestav som kamouflerat sig i en skål med frukt. Men också en film med vad som ser ut som en lysande dörr ståendes i ett hav.
Dörren ser ut som något en trött bildredaktör på tidningen Dagen kunnat använda för att illustrera en text av Joel Halldorf om hur vi svenskar är så dåliga på att problematisera aborträtten.
Drar mig till minnes hur en gymnasiekompis berättat om hur två ledare idkat samlag på ett mycket kristet konfirmationsläger och han hört dem avsluta akten med ett amerikansk-klingande ”hallelujah!” Antar alltså att dörröppningen är kopplat till det utlovade ”kristdemokraters förhållningssätt till självnjutning”.
Går till ”generella bilder” och vet inte riktigt hur något där begripligt ska kunna illustrera något alls. Slås av att kristen estetik och mjukporr är mer besläktat än jag trott. Men inget verkar ha något alls med anledningen till att jag klickat på länken att göra.
Ett vattenslangsblött kvinnoskrev. Nippleslips. Fötter?
Går därför vidare till själva undersökningen eller ”the masturbation report” som pdf:en, lite kontinentalt, är döpt till. Den kan, på sin höjd, beskrivas som förvirrande.
”De senaste åren har varit minst sagt oförutsägbara. Men i tider av förändring finns det trots allt sådant som består. Grundläggande mänsklig längtan efter njutning och avslappning, till exempel”, läser jag. Ja, jo. Pandemi, Rysslands invasion av Ukraina, el- och falukorvskris samt gängkriminalitet kommer och går. Ronken består.
Första delen av rapporten heter ”vi som medverkar”. Vi:et består av totalt en person. En ”certifierad sexcoach” som ”tillbringat det senaste decenniet med att fördjupa sig i utforskandet av kropp, sinne och sexualitet”. Hon har tydligen ”synts i flertalet poddar”. Vad hon gör i undersökningen? Oklart.
Onanerar för att lugna lustOch här kommer fördomarna på skam. För de som onanerar mest, enligt denna mycket vetenskapliga rapport, det är Liberalerna.
Johannes Klenell
Svenskar onanerar för att lugna lust, får jag lära mig. Bara en procent av de tillfrågade tycker däremot att onani gör dem snyggare. Om detta är rikssnittet så är det ändå, objektivt sett, för högt.
Föga förvånande onaneras det, enligt Kantar Sifo, mest i Malmö. Det är som med SD:s trollfabriker. Vi har alla vetat. Nu är det officiellt.
Nyfikenheten för sexleksaker är tydligen stor bland unga. Men varför informeras vi om detta? Jag klickade ju på länken för att läsa om onani och politik. Istället rusar jag likt en riktigt usel hinderlöpare genom meningslös fakta på meningslös fakta.
Men. Så. Äntligen! Ljus i slutet av tunneln.
”Politik och fördomar går ofta hand i hand”, hävdar LELO. Sen får jag lära mig att Krist- och Sverigedemokrater hamnar i botten när det kommer till att prioritera HBTQ-rättigheter, tätt följda av moderater. Statistiken ger mig ju rätt. Vem har fördomar nu, LELO?
Får veta att svenskarna tror att medelinkomsttagare onanerar mest. Det visar sig, enligt undersökningen, vara höginkomsttagare. Hur man vet det? Ingen jävla aning.
Är det här alltså vad opinionsinstituten gör när det inte är valrörelse? Om nu någon undrar hur Timbro fått fram siffror på att svenskar egentligen älskar vinstdrivande friskolor finns nog svaret i samma sjö som Onanirapporten 2022.
Juicy statistik uteblirTill sist kommer vi äntligen till partiernas onanivanor. Här har vi utlovats juicy statistik på Sverigedemokratisk ”dra en Tarzan”-frekvens. Det får vi inte. I stället blir vi påkomna med våra egna fördomar. Det är nämligen så att svenskarna bara tror att Sverigedemokrater onanerar mest, med Vänsterpartiet på andra plats.
Och här kommer fördomarna på skam. För de som onanerar mest, enligt denna mycket vetenskapliga rapport, det är Liberalerna.
Har i och för sig alltid tyckt att Johan Pehrson ser ut som en rejäl karl som tar saken i egna händer. Men vem hade anat?
”Spekulationer och fördomar kring andra är svårt att frångå men någonting har de allra flesta trots allt gemensamt: onani”, kommenterar LELO:s sexpert.
”Märta Stenevi är den riktiga rasisten”, twittrade Liberalernas riksdagspolitiker Robert Hannah angående språkrörets attack mot högerblocket om att fattigdom, inte invandring skapar kriminella.
När det kommer till Onanirapporten 2022 får jag ge honom rätt.
Här trädde fördomarnas fula ansikte fram. Jag och svenskarna inväntade inte forskningen och blev påkomna med att vara själbefläckelserasister – mot Sverigedemokraterna.
Eller så ska vi bara ta det här med opinionsundersökningar med en nypa salt.
Läs merKultur 2022-08-31T10:31:57
Kultur 2022-08-31T07:14:58
Kultur 2022-08-30T07:21:48
En majoritet av partierna vill se hårdare straff. Men det kan i värsta fall öka riskerna för polisen, enligt det regionala huvudskyddsombudet Fredrik Hagelin.
Krimlöftena
1.Polisen
2.Domarna
3.Kriminalvårdarna
– Om du ändå riskerar att få livstid, vad kostar det då att döda en polis?
Den retoriska frågan ställer Fredrik Hagelin, regionalt samordnande huvudskyddsombud för polisen i region Mitt.
Det väller fram kriminalpolitiska förslag från partierna. Många handlar om hårdare straff: dubblad strafftid för den som begår gängrelaterade brott, skärpta straff för rån och vapenbrott, avskaffad straffrabatt vid upprepade brott.
Reaktionen : ”Blev paff”Mitt i floden av politiska förslag som ska minska kriminaliteten står polisen, som redan är hårt pressad. Utsattheten för hot och våld är hög.
– Jag säger inte att det inte behövs hårdare straff, det tar jag inte ställning till. Men ju större risken är för ett hårt straff, desto mer benägen är man att begå brott mot en polis för att komma undan, säger Fredrik Hagelin.
Patrik Danielsson, nationellt huvudskyddsombud för polisen, tror att en del förslag om tuffare straff kan vara rimliga att införa. Samtidigt är lagstiftningen redan ganska omfattande, menar han.
– Problemet som vi ser det är att domstolarna i många fall bedömer att det finns förmildrande omständigheter, och därför dömer i den lägre delen av straffskalan. När det blir så liten effekt av allt arbete vi lägger ner påverkar det en negativt.
Vad bygger man den siffran på?
Nationella huvudskyddsombudet Patrik Danielsson om Socialdemokraternas mål på 50 000 polisanställda
Partierna tävlar också i att sätta upp mål för hur många fler poliser, eller polisanställda, som ska rekryteras de kommande åren. Liberalerna vill se 33 000 poliser ”på sikt” och nyligen
gick Socialdemokraterna ut med ett mål om 50 000 polisanställda år 2032.
– Jag blev lika paff som när målet om 10 000 nya poliser kom, vilket sedan ändrades till polisanställda. Vad bygger man den siffran på? undrar Patrik Danielsson när det gäller Socialdemokraternas utspel.
Han har ingenting emot fler poliser, betonar han – tvärtom.
– Frågan är hur det ska gå till. Vi har ju svårt att nå de mål vi har satt upp i dag, om 26 200 poliser. Vi har i flera år efterlyst att Polismyndigheten gör en analys av vilka uppgifter vi utför och vilka som gör dem.
Sjukskrivna av stressFredrik Hagelin är inne på samma linje: Polisen behöver mer resurser, men det handlar också om var i organisationen resurserna hamnar.
– Det har växt fram en massa specialistfunktioner, vi lägger otroligt mycket tid på att planera, kontrollera och följa upp. Kärnverksamheten behöver både förstärkas och prioriteras. Det skulle ge bättre arbetsmiljö och få fler att vilja stanna i exempelvis yttre tjänst.
Stressen har ökat i poliskåren, enligt Fredrik Hagelin.
– Tidigare var det ytterst ovanligt att poliser som jobbar ute, i radiobil, blev sjukskrivna av stress. Men nu förekommer det. Yrket är ett helt annat nu än när jag började för 17–18 år sedan. Det är så otroligt mycket högre krav och mer att göra än förr.
Enligt Tom Johnson, utredare på Polisen och ledamot i avdelningsstyrelsen för fackförbundet ST inom Polisen, är det många politiker som inte vet att mycket av den polisiära verksamheten utförs av tjänstemän.
– De gör till stor del samma arbetsuppgifter som poliserna, bortsett från det som ingår i våldsmonopolet. När det pratas om fler poliser är det viktigt att se på polisanställda generellt. Ska det exempelvis vara fler poliser och polisstationer på landsbygden, ja då måste det ju också finnas personal inne på stationen, säger Tom Johnson med hänvisning till ett förslag från Centerpartiet.
Känner sig förnedradeBara i region Stockholm/Gotland skulle Polisen enligt arbetsgivarens uppskattning behöva anställa 850 tjänstemän fram till 2024, påpekar Tom Johnson.
Flera partier vill höja polisernas löner. När Moderaternas, Sverigedemokraternas och Kristdemokraternas budgetförslag röstades igenom i riksdagen hösten 2021 innebar det satsningar på att höja polislönerna.
Det har lett till stora löneskillnader mellan tjänstemän och poliser.
– Våra medlemmar är förbannade. De gör exakt samma jobb som sina kollegor, men kollegorna tjänar 6 000 kronor mer för att de är poliser. De känner sig förnedrade. Politikerna måste inse att vi finns, säger Tom Johnson.
Få poliser per invånare i Sverige2021 fanns drygt 34 000 polisanställda, varav drygt 21 000 är utbildade poliser och nästan 13 000 har annan bakgrund. Det motsvarar 205 poliser per 100 000 invånare.
Siffror som kom från Eurostat 2019 visade att EU-snittet låg på 318 poliser per 100 000 invånare.
Läs merSka biståndet kunna finansiera flyktingmottagande? Ska inriktningen förändras? Och hur blir det med enprocentsmålet? Inför riksdagsvalet tar Arbetet Global tempen på partiernas biståndspolitik.
2022 har varit ett omtumlande år för svenskt bistånd. Den socialdemokratiska regeringen gjorde rekordstora så kallade avräkningar för att finansiera flyktingmottagandet från Ukraina.
I vårbudgeten omfördelades 9,2 miljarder kronor. Det innebar att Sverige med god marginal blev det största mottagarlandet av svenskt bistånd.
4,2 miljarder av dessa har återförts eftersom färre flyktingar än vad Migrationsverket förutspått sökte sig till Sverige.
Att använda biståndsmedel för att finansiera flyktingmottagande är kontroversiellt och synen på avräkningar skiljer sig åt, både inom de rödgröna och bland oppositionspartierna.
Men det är inte den enda stridsfrågan. Inom biståndssektorn finns en djup oro för att en borgerlig regering skulle avskaffa enprocentsmålet – den linje som säger att 1 procent av Sveriges bruttonationalinkomst ska gå till bistånd.
Med en knapp vecka kvar till valet har Arbetet Global frågat vad riksdagspartierna egentligen vill i biståndspolitken.
Centerpartiet – Kerstin LundgrenVi vill stimulera näringslivet och privata aktörer att investera i hållbar utveckling.
Kerstin Lundgren, utrikespolitisk talesperson Centerpartiet
Stöder ni enprocentsmålet?
– Ja, Centerpartiet stöder enprocentsmålet.
Ska biståndet kunna användas för att finansiera flyktingmottagande i Sverige?
– Det ska kunna göra det men på miniminivå och restriktivt utifrån de DAC- regler* som finns kring avskrivningar.
Vill ni förändra biståndet på något annat sätt?
– Jämställdhet måste genomsyra allt bistånd men i övrigt ser vi att Sverige kan göra störst skillnad på områdena hållbara jobb, klimatomställning och grön energi samt demokratisk utveckling och rättsstatens principer.
– Vi vill också att biståndet i större utsträckning inriktas på att mobilisera ett bredare engagemang och kostnadsdelning med det civila samhället genom att öka resurserna till det bilaterala biståndet. Därtill vill vi att biståndsbudgeten används till att stimulera näringslivet och privata aktörer att investera i hållbar utveckling genom att exempelvis dela finansiella risker.
*DAC är biståndskommittén inom det ekonomiska samarbetsorganet OECD.
Läs också EU:s förändrade bistånd kan ge färre jobbKristdemokraterna – Gudrun BrunegårdEtt tak för avräkningar bör sättas på högst 10 procent, inte 38 procent under en högkonjunktur som S gjorde.
Gudrun Brunegård, biståndspolitisk talesperson Kristdemokraterna
Stöder ni enprocentsmålet?
– Ja, Kristdemokraterna står upp för ett enprocentåtagande för långsiktigt och planerbart bistånd.
Ska biståndet kunna användas för att finansiera flyktingmottagande i Sverige?
– Nej. Endast i undantagsfall ska det kunna användas för flyktingmottagande i Sverige, såsom vid en mycket stor flyktingkatastrof som inträffar i en djup lågkonjunktur. Under sådana förutsättningar bör ett tak för avräkningar sättas på högst 10 procent av biståndsramen, inte 38 procent under en högkonjunktur, som Socialdemokraterna gjorde i våras.
Vill ni förändra biståndet på något annat sätt?
– Kristdemokraterna vill och i enlighet med OECD-DAC:s rekommendationer effektivisera biståndet och se över bredden på tematiska prioriteringar.
– De genomgripande perspektiven bör begränsas till de tidigare gällande – fattiga människors perspektiv och rättighetsperspektivet, med särskilt fokus på barns rättigheter. Även funktionsnedsattas rättigheter måste värnas.
Läs också Bistånd går till flyktingmottagande – mindre stöd till fack i fattiga länderLiberalernaDemokrati bör vara ett övergripande mål både i den svenska utrikespolitiken och för biståndet.
Liberalerna
Stöder ni enprocentsmålet?
”För oss i Liberalerna är det en självklarhet att försvara enprocentsmålet. Utöver det vill vi avsätta medel från beredskapskrediten till förmån för det akuta biståndet till Ukraina och vi verkar även för ett högt och ambitiöst bistånd från EU, inklusive klimatbistånd.”
Ska biståndet kunna användas för att finansiera flyktingmottagande i Sverige?
”Avräkningar i biståndet kan vara motiverat i krisläget men vi är principiellt kritiska till avräkningar så som de får göras i dag. Därför vill vi ändra i reglerna. I det nu aktuella läget vill vi skjuta till pengar från Sveriges beredskapsreserv i additionellt stöd till Ukraina.”
Vill ni förändra biståndet på något annat sätt?
”Vi i Liberalerna lägger mycket vikt vid demokratibiståndet. […] Demokrati bör vara ett övergripande mål både i den svenska utrikespolitiken och för biståndet, och vi måste minnas att demokratiutveckling får många positiva följdeffekter för till exempel fattigdomsbekämpning.”
Arbetet Global har sökt Liberalernas utrikespolitiska talesperson Joar Forsell. Partiet har svarat via sin presstjänst.
Läs också Går det att mäta demokrati? Läs också Varför ska de fattigaste betala vårt flyktingmottagande?Miljöpartiet – Maria FermVi har föreslagit att biståndet i detta läge behöver öka till 1,25 procent av BNI.
Maria Ferm, utrikespolitisk talesperson Miljöpartiet
Stöder ni enprocentsmålet?
– Ja, Miljöpartiet står upp för att biståndet och enprocentsmålet ska värnas. Vi har dessutom föreslagit att biståndet i detta läge behöver öka till 1,25 procent av BNI. I en tid som är mer brutal med flera parallella kriser som innebär ett ökat humanitärt lidande och större behov runt om i världen krävs mer solidaritet, inte mindre.
Ska biståndet kunna användas för att finansiera flyktingmottagande i Sverige?
– Nej, vi vill att avräkningarna minimeras. Den socialdemokratiska regeringen har presenterat historiskt stora avräkningar på biståndet. Biståndet minskas alltså bakvägen genom att regeringen omfördelar pengar som ska gå till världens mest utsatta till statens kostnader för flyktingmottagande i Sverige. Miljöpartiet är djupt kritiska till detta.
Vill ni förändra biståndet på något annat sätt?
– Miljöpartiet vill, utöver att höja nivån till 1,25 procent av BNI, att Sverige ska fortsätta driva en feministisk utrikespolitik som sätter fokus på kvinnors rättigheter och att Sverige ska vara en ledande kraft i den globala klimatomställningen och investera i klimat- och miljöarbete i fattiga länder.
Moderaterna – Helena StorckenfeldtSidas medarbetare känner en press att generera större utbetalningar för att uppnå enprocentsmålet.
Helena Storckenfeldt, biståndspolitisk talesperson Moderaterna
Stöder ni enprocentsmålet?
– Vi stöder inte enprocentsmålet. Biståndet bör fokusera på resultat i stället för utbetalningsmål. Vi vill ge en fyraårig budgetram, det skulle ge bättre långsiktighet, och anser att nivån bör ligga på FN:s rekommendation om 0,7 procent av BNI.
Ska biståndet kunna användas för att finansiera flyktingmottagande i Sverige?
– Ja. Vi har sett behovet med de ukrainska flyktingarna och det har skett helt enligt OECD-DAC:s regler.*
Vill ni förändra biståndet på något annat sätt?
– Vi vill minska det multilaterala biståndet. Självklart ser vi att kärnstöd är viktigt för att FN-organen ska fungera men Sverige kan inte vara en så stor givare som i dag, vi behöver vara fler som bidrar.
– Sverige ska göra det vi är bra på med fokus på tillväxt. Riksrevisionen har visat att Sidas anställda inte använder garantiinstrument, som mikrolån till företagare i utvecklingsländer lika mycket som man skulle kunna göra. Medarbetarna känner en press att generera större utbetalningar för att uppnå enprocentsmålet, i stället för att fler kvinnor på landsbygden får tillgång till mikrolån och exempelvis kan köpa en ko och starta ett företag.
Läs också EU:s bistånd minskar – för tredje året i radSocialdemokraterna – Anders ÖsterbergVi accepterar avräkningar men det ska användas restriktivt.
Anders Österberg, biståndspolitisk talesperson Socialdemokraterna
Stöder ni enprocentsmålet?
– Vi står upp för att biståndet ska uppgå till en procent av BNI och användas till långsiktigt utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd.
Ska biståndet kunna användas för att finansiera flyktingmottagande i Sverige?
– Vi accepterar avräkningar enligt OECD-DAC:s riktlinjer, men det ska hanteras restriktivt.
– Kostnader för mottagande av asylsökande och skyddsbehövande från låg- och medelinkomstländer kan under första året i mottagarlandet räknas med i biståndet på humanitära grunder. En sådan avräkning från biståndet har gjorts sedan 90-talet.
Vill ni förändra biståndet på något annat sätt?
– Den socialdemokratiska regeringen har antagit en feministisk utrikespolitik som bland annat ska arbeta för att bistånd, mer strategiskt, ska främja jämställdhet och kvinnors/flickors rättigheter. Regeringen har fördubblat Sveriges humanitära bistånd till Ukraina för att hjälpa utsatta människor och för att lindra nöd till följd av kriget. Regeringen har också bidragit till införande av sexualundervisning i skolan i 21 länder i Afrika.
Sverigedemokraterna – Aron EmilssonBiståndet ska inte göda korruption eller gå till terrorism.
Aron Emilsson, utrikespolitisk talesperson Sverigedemokraterna
Stöder ni enprocentsmålet?
– Nej, vi vill i ett första steg minska biståndet till 0,7 procent av BNP.
Ska biståndet kunna användas för att finansiera flyktingmottagande i Sverige?
– Ja, den möjligheten måste finnas som en konsekvens av det omfattande flyktingmottagandet 2015 och därefter.
Vill ni förändra biståndet på något annat sätt?
– Ja, biståndet ska inte göda korruption eller gå till terrorism. Det finns mottagare som exempelvis UNWRA* som vi vill dra in biståndet för.
*UNWRA är FN:s hjälporganisation för Palestinaflyktingar.
Läs också Rapport: Sverige blockerar arbetet mot skattefuskVänsterpartiet – Yasmine PosioVi vill se ett särskilt klimatbistånd utöver enprocentsmålet.
Yasmine Posio, biståndspolitisk talesperson Vänsterpartiet
Stöder ni enprocentsmålet?
– Ja! Vänsterpartiet vill att enprocentsmålet ska vara ett golv som biståndet inte får understiga. Vi vill också se ett ytterligare klimatbistånd utöver det.
Ska biståndet kunna användas för att finansiera flyktingmottagande i Sverige?
– Vänsterpartiet är kritiskt mot systemet med avräkningar och inte minst bristen på transparens och insyn. Regeringen har minskat biståndet enormt i och med de avräkningar man aviserade i vårbudgeten. Det är ansvarslöst och drabbar de som har det allra tuffast.
Vill ni förändra biståndet på något annat sätt?
– Vi vill bland annat se ett särskilt klimatbistånd utöver enprocentsmålet. Vi menar att Sverige behöver bli bättre på att stödja organisationer som tvingas gå under jorden, som till exempel hbtqi-aktivister som verkar i länder där det är olagligt.
– Det finns också annat än bistånd som är viktigt inom utvecklingspolitiken, som till exempel att Sverige driver på human rights due diligence* och ett stopp för skatteflykt och skatteundandragande.
*Human rights due diligence innebär att företagen blir skyldiga att genomföra risk- och konsekvensanalyser för mänskliga rättigheter.
Läs också Det här innebär EU:s lagförslag om företags ansvar för mänskliga rättigheter
”Sönderprivatiseringar, ”bidragslinjen”, ”asocialitet”. Vilka ord är egentligen unika för varje parti i valrörelsen? Klicka dig runt i Arbetets ordmoln över de formuleringar som bara förekommer i ett enda partis valmanifest.
Hårdare straff, minskad invandring och jobbsatsningar. Ibland kan partierna verka förvillande lika i valrörelsen. Men hur skiljer de egentligen sig ifrån varandra i sin kommunikation.
Arbetet har sökt igenom alla valmanifest (och Vänsterpartiets valplattform då partiet inte har något manifest) efter ord som bara förekommer hos just det partiet och inte i något av de andra manifesten.
Resultatet blev ordmoln som du kan klicka runt mellan för att se ord som Socialdemokraternas ”marknadsexperimenten”, Sverigedemokraternas ”återvändandearbete” eller Vänsterpartiets ”arbetstidsförkortning”.
Här är partierna helt unikaKlicka på pilarna eller partibeteckningen för att byta parti.
!function(e,i,n,s){var t="InfogramEmbeds",d=e.getElementsByTagName("script")[0];if(window[t]&&window[t].initialized)window[t].process&&window[t].process();else if(!e.getElementById(n)){var o=e.createElement("script");o.async=1,o.id=n,o.src="https://e.infogram.com/js/dist/embed-loader-min.js",d.parentNode.insertBefore(o,d)}}(document,0,"infogram-async");För att se det här innehållet måste du godkänna cookies från våra tjänsteleverantörer.
Ändra cookieinställningarKälla: [https:]]
Ser man till valrörelsen i stort kan det ibland kännas som att brott och straff har tagit det mesta av fokuset. Men slår man ihop alla partiers valmanifest och listar de vanligaste substantiven är det faktiskt ”barn” som kommer allra högst upp.
”Välfärden” hamnar på elfte plats och ”vård” på tolfte. Först på 19:e plats kommer ordet ”brott”.
Alla partiers valmanifest tillsammans !function(e,i,n,s){var t="InfogramEmbeds",d=e.getElementsByTagName("script")[0];if(window[t]&&window[t].initialized)window[t].process&&window[t].process();else if(!e.getElementById(n)){var o=e.createElement("script");o.async=1,o.id=n,o.src="https://e.infogram.com/js/dist/embed-loader-min.js",d.parentNode.insertBefore(o,d)}}(document,0,"infogram-async");För att se det här innehållet måste du godkänna cookies från våra tjänsteleverantörer.
Ändra cookieinställningarKälla: [https:]]
Att kräva löner för utländsk arbetskraft långt över kollektivavtalade nivåer slår undan benen på svenska företag, skriver arbetsmarknadsexperter från Svenskt Näringsliv.
Migrationsminister Anders Ygeman vill införa ett lönegolv på strax under 30 000 i månaden för arbetskraftsinvandring. Det vore förödande för kompetensförsörjningen i flera branscher, som redan idag har stora problem att hitta rätt personal.
Ett politiskt beslutat lönegolv, långt över kollektivavtalens lönenivåer, är dessutom oförenligt med den svenska partsmodellen, där lönerna sätts genom förhandling mellan fackförbund och arbetsgivarorganisationer.
Höga löner minskar inte fuskRegeringens högt satta lönegolv syftar till att stoppa fusk och minska utanförskapet på den svenska arbetsmarknaden. Det är ett vällovligt syfte. Kriminella aktörer som utnyttjar utsatta arbetstagare måste hållas borta från svensk arbetsmarknad. Ministerns förslag slår dock fel.
För det första kommer det inte ge de önskade effekterna. En statlig utredning har visat att ett högt lönegolv inte är någon effektiv åtgärd mot fusk. Inte heller stoppar det kriminella. I stället behövs fler och skarpare kontroller, utökad myndighetssamverkan, sekretesslättnader och ett stoppat spårbyte.
För det andra kommer det skapa en rad negativa konsekvenser för svenska välståndsskapande företag. Om man inte lyckas hitta medarbetare med rätt kompetens är det omöjligt att fortsätta utveckla verksamheten och bidra till välfärden genom ökande skatteintäkter.
Facken har redan inflytandeRedan idag måste svenska företag som söker medarbetare utanför EU uppfylla en lång rad krav. EU-medborgare måste ges företräde att söka det lediga jobbet. Först därefter ges människor från resten av världen möjlighet att söka. När arbetsgivaren hittat rätt person ska ett anställningsavtal upprättas, och facket får yttra sig över villkoren. Lön och arbetsvillkor ska följa kollektivavtalet.
Med andra ord: samma villkor som arbetsmarknadens parter har förhandlat fram för svenska arbetstagare ska gälla den medarbetare som kommer hit från andra delar av världen.
Dagens system ger samma villkor, oberoende av var du kommer ifrån. Det Anders Ygeman föreslår är att utländsk arbetskraft bara ska få komma hit och arbeta om arbetsgivaren erbjuder bättre villkor än en svensk medarbetare skulle ha fått.
Försvårar rekryteringPå kort tid har flera lagändringar drabbat de rekryterande företagen med ökat regelkrångel och längre handläggningstider. För den eftertraktade medarbetaren blir valet enkelt: varför vänta på den svenska byråkratin om man kan söka sig till arbetsgivare i andra, betydligt smidigare länder? Lönegolvet på 30 000 skulle ytterligare lägga sten på börda för svenska företag.
Till vissa branscher och yrken skulle rekryteringen av internationell kompetens strypas helt. Bland dagens beviljade arbetstillstånd skulle hälften avslås med det nya höga lönegolvet. Därmed skulle kompetensbristen i näringslivet försvåras ytterligare.
Internationell kompetens är nödvändig för näringslivets konkurrensförmåga och innovationskraft. Anders Ygemans lönegolv vore skadligt för svenska välståndsskapande företag.
Att en socialdemokratisk minister lägger fram förslag som bevisligen inte löser de problem han önskar lösa, utan i stället skjuter den svenska partsmodellen i sank, är bekymmersamt för svensk kompetensförsörjning.
Före detta språkröret Gustav Fridolin funderar på vad en stödröst på Miljöpartiet egentligen är och om en sådan ens finns.
IDÉDEBATT. Vad är stöd-röst för någonting? Finns det en särskild rosa valsedel, kanske med lite sådant där ulligt fluff runt som på ett krya-på-dig-kort, som man kan komplettera sin riktiga röst med?
Och var ligger denna tröstpris-riksdag där partierna som nästan blev valda kan få sitta och drömma?Ingenstans. Grejen med allmänna demokratiska val är att du har en röst. Lika för alla.
Det är det som gör det komplicerat.
Ingen har ju ett parti som tycker helt som en själv. Eller Ian Wachtmeister hade kanske det 1991 när han åkte till sitt nya partis första kongress med ett partiprogram han skrivit själv och sedan låtit sina stjärnögda fans rösta ja eller nej.
Men vi som inte är grevar får liksom kompromissa lite. Och då behöver man titta på olika saker.
Valkompass räcker inteHur väl ens åsikter stämmer överens med partiets program är viktigt, men de flesta skulle nog ändå säga att smileysarna i SVT:s valkompass inte räcker för att göra ett informerat val. Det handlar ju också om värderingar. Hur partiet prioriterar olika frågor mot varandra. Vilket förtroende jag har för företrädarna. Om jag tror partiet har chans att göra verklighet av de löften som är viktigast för mig.
Och såklart, vad som skulle hända om jag inte röstar på partiet. Alternativkostnaden, som ekonomerna skulle säga.
När jag vägt samman allt det, bestämt hur det ska värderas mot varandra, vad som är viktigast för mig i just det här valet, så kan jag bestämma vad jag vill göra med min enda röst.
Det är ett överlagt beslut.
Och då kan någon som är ideologisk socialdemokrat, men sett vad som hänt när de i ensam majestät fått bestämma om Kallakgruvan, biståndet och Ygemans kvoter för utomnordiska människor, ändå välja att rösta MP.
Någon som känner sig närmast Vänsterpartiet kan tycka det här med att lova att ingen behöver ändra livsstil och att hälla subventioner över oljeindustrin rimmar illa med vad vi vet om klimatet. Och vilja rösta grönt.
En människa som i största allmänhet tycker att det är en dum idé att öppna dörren till regeringskansliet för ett parti som drömmer om att fylla återvandringståg, går igång på att förnedra nioåringar och vill att grannar ska ange varandra om de misstänker att någon hjälper en flykting.
En MP-röst säkrar att högen hålls uteKalla din röst vad än du är bekväm med men i år är det inte osannolikt Miljöpartiet som behöver den bäst. Med eller utan fluff.
Gustav Fridolin
Hon, eller han, kan ta matematiken till stöd och med mer eller mindre glädje i steget ta sig till vallokalen och rösta MP för att säkra att högern inte tar över.
En rödgrön regering utan MP i riksdagen är idag en matematisk omöjlighet, och de som gräver i siffrorna finner att risken för att MP åker ur fortfarande är överhängande.
Är det då inte en stödröst?
Men vad ska man då kalla det när någon röstar på S för det har släkten alltid gjort? Eller om någon väljer V för att det känns skönt att vara lite oppositionell? Eller, för den delen, väljer MP bara för att namnet låter bra.
En röst är en röst är en röst. Och som opinionsläget är kan en enda röst avgöra.
När väljarundersökningarna efter förra valet trillade in visade en av dem, lite oväntat, att antalet som sa att de mest sympatiserade med MP men ändå röstat S faktiskt var fler i antal än de som gillade S mest men valde MP.
Det låter kanske konstigt, men valkampanjer påverkar väljarbeteende och S gjorde en stark kampanj.
Med en slutspurtsbudget större än hela Miljöpartiets valbudget gick man fram med annonser om att socialdemokratin var ”enda garanten för att hålla SD från inflytande”.
Enda.
S-rösterna betydde något för MPJag kan tycka vad jag vill om ärligheten i den kampanjen och orättvisorna i valfinansiering, särskilt i ljuset av det här valets avslöjande om dolda pengar till partierna. Men när valet väl är över spelar det ingen roll vad jag tycker.
En del som tänkt rösta Miljöpartiet litade på det där med enda. Och trots att S backade nationellt ryckte man fram i de valdistrikt där oron för SD är, och stödet för MP varit, som störst.
På totalen betydde de där rösterna inte mycket för Socialdemokraterna. Men desto mer för Miljöpartiet.
Hade ännu några till litat till att S var ”enda garanten” mot Sverigedemokraterna. Då hade Ulf Kristersson blivit statsminister innan 2018 blivit 2019 och Jimmie Åkesson hade väl redan tagit plats i Rosenbad.
Det är också en historisk lärdom så här när slutspurten drar i gång och det är dags att bestämma vem som ska få ens enda röst.
Eller, för att bli tydligare: Kalla din röst vad än du är bekväm med men i år är det inte osannolikt Miljöpartiet som behöver den bäst. Med eller utan fluff.
Läs merKultur 2022-09-02T07:24:14
Kultur 2022-08-31T10:31:57
Kultur 2022-08-31T07:14:58
Damma av stödet för korttidspermitteringar – det anser nationalekonomen Lars Calmfors med tanke på de höga elpriserna
Många arbetstillfällen kan vara hotade på grund av de höga elpriserna varnar arbetsgivare. Lessebo pappersbruk bevakar till exempel timpriset för el för att bestämma när man kan hålla verksamheten i gång.
Nationalekonomen Lars Calmfors anser att det kan vara dags att damma av stödet för korttidspermitteringar för företag som måste dra ner på verksamheten på grund av elpriserna.
– Om man behöver dra ner verksamheten men ha kvar sysselsatta, då har vi stöden just för korttidsarbete som skulle kunna användas. Vi använde dem under pandemin i mycket hög grad och det här är också en situation då det skulle kunna vara lämpligt, säger Lars Calmfors.
Generösare regler under pandeminStödet kan betalas ut till i övrigt lönsamma företag som på grund av yttre orsaker, som de inte själva kan påverka, får problem med att hålla verksamheten i gång.
Det får heller inte handla om en strukturomvandling, att det handlar om en bransch som håller på att försvinna.
Under pandemin gjordes reglerna för korttidspermittering generösare. Nu är de höga energipriserna en sådan omständighet som skulle kunna kvalificera företag, anser Lars Calmfors.
– Det är förstås svårt att avgöra i vilken grad det här är temporärt och i vilken grad det är mer långsiktigt. Mer långsiktigt ska det ju ske en strukturomvandling med högre elpriser än tidigare, men vi tror väl ändå att situationen just nu är extrem.
”Högkostnadsskydd håller priserna uppe”Lars Calmfors är däremot kritisk till många av de politiska partiernas utspel om högkostnadsskydd för elpriserna riktade till hushållen. Enligt honom kommer det bara innebära ännu högre elpriser.
– Högkostnadsskydd för hushållen förvärrar situationen för företagen genom att det håller uppe efterfrågan och därigenom också spotpriserna, säger Lars Calmfors.
Socialdemokraterna har ett förslag till högkostnadsskydd där även företagen ska få en viss kompensation. Det är något bättre enligt Lars Calmfors, men ändå inte bra.
– Det förslaget är bättre i den meningen. I den mån det är ett förslag, de tar ju upp att det ska gå till både företag och hushåll, men sedan är det oklart exakt hur det ska utformas. Man talar ju från Socialdemokraternas sida också om ett högkostnadsskydd. Det får man ändå uppfatta som att man vill sänka priset per kilowattimme.