Kokthansogreta.nu - Nyhetssök / News Search !

« Expand/Collapse

Arbetaren (75 unread)

Skip to page: 1 2 3 ... 48

March 22, 2019
11:54
Rebellstäder kämpar för det gemensamma
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Staden Neapel har med den nuvarande borgmästaren Luigi de Magistris, som inte tillhör något av de etablerade partierna, försökt att gå sin egen väg i många frågor. Mycket tack vare dess invånare som uppbär en tradition av kollektivism och organisering på lokal nivå.

Tillsammans med städer som Barcelona, Berlin, Madrid och Amsterdam ingår staden i ett nätverksutbyte som går under namnet #fearlesscities, vilket betyder ”orädda städer”.

Alessandra Pirera är aktivist och en av initiativtagarna till årets erfarenhetsutbyte i Neapel, som ägde rum i mitten av mars.

– Fearless cities är ett nätverk för erfarenhetsutbyte kring municipalism. Det startades av Ada Colau när hon blev borgmästare i Barcelona 2015 och sedan dess är vi en del av det, säger hon.
Laura Perez, Barcelona en comù. Foto: Privat
Municipalism är en politisk organisation baserad på lokalstyre som utgår från organisering av invånarna på kvartersnivå, det vill säga en slags direktdemokrati som innebär ett alternativ till ett centraliserat styre.

När Ada Colau från partiet Barcelona en comù blev borgmästare i Barcelona tog hon initiativ till att bjuda in personer från olika länder i Europa och Latinamerika för att dela erfarenheter kring municipalism och praktiska exempel på hur det går till.

Ada Colau kom själv från den sociala rörelse som bildades i Barcelona under finanskrisen då tusentals människor vräktes eller hotades av vräkning när de inte längre klarade av att betala sina bostadslån. Hon gick ut till försvar för människors rätt till bostad i sin egen stad och hjälpte många att slippa tvångsvräkningar.

– Just nu skulle vi vilja hitta ett sätt att sänka begravningskostnaderna som skenat i höjden de senaste åren. De flesta har knappt råd att begrava en anhörig längre, säger Laura Pérez från Barcelona en comù, som är kommunalråd i Barcelona och ansvarig för feministiska frågor.

Vi har lyckats få igenom att ockuperade samlingsplatser som drivs kollektivt sedan årtionden tillbaka har erkänts som gemensamma tillgångar i staden.
Alessandra Pirera, aktivist i Massa Critica

Alessandra Pirera är delaktig i det lösa nätverket Massa Critica, kritisk massa, i Neapel. Hon vill framför allt lyfta fram hur stadens invånare har nått stora framgångar i dialog med de styrande i staden.

– Vi har lyckats få igenom att ockuperade samlingsplatser som drivs kollektivt sedan årtionden tillbaka har erkänts som gemensamma tillgångar i staden.

Gamla fängelser och kloster har förvandlats till kulturscener och självförvaltade allmänningar, så kallade bene comuni. Detta genom att ett tillägg i kommunallagen införts som legitimerar de ockupationer som redan varit ett faktum i Neapel.

Lagtillägget innebär att övergivna kommunala byggnader kan ockuperas om de kommer allmänheten till godo. De senaste åren har också studenter och familjer, som lever under svåra ekonomiska förhållanden lyckats få tak över huvud genom bostadsockupationer.
Kvartersmöte på ett torg i Neapel inför kommunvalet 2016.Foto: Privat
Neapel har även kommunalt vatten, något som de styrande i Barcelona kämpar för att uppnå.

– Vi skulle gärna vilja göra vattnet till en gemensam tillgång för stadens alla invånare, men vi har inte lyckats bryta privatiseringen av vattendistributionen, som går många decennier tillbaka i tiden, säger Laura Pérez från Barcelona En Comù.

Det är just den gemensamma nyttan som står i centrum för municipalismen. Något som har aktualiserats för att kontrastera de senaste decenniernas politiska och ekonomiska kriser med åtstramningar som följd framför allt i södra Europa.

När centrala mänskliga behov och intressen blir klämda mellan staters och privata aktörers jakt på vinst växer behovet av ett alternativt sätt att göra politik fram.

Neapel är Italiens tredje största stad. Den är belägen vid Medelhavet och nära vulkanen Vesuvius en dryg timma söder om Rom. Staden förknippas ofta med den napolitanska maffian Camorran och dess akuta sophanteringsproblem – en situation som har pågått sedan mitten av 1990-talet.

Förutom problemen med nedskräpning och dålig sophantering lider staden av luftföroreningar och en mycket kontaminerad kuststräcka.
Camila Cozzolino och Daniela Di Cicco läser på gymnasiet och är uppenbart bekymrade över den pågående miljöförgiftningen.Foto: Christin Sandberg
Fredagen den 15 mars hade runt 50 000 av stadens unga hörsammat den svenska studenten Gretas kallelse till klimatstrejk för att rädda planeten. Totalt i Italien rörde det sig om en miljon unga.

– Jag hade aldrig föreställt mig att se så många unga människor här i dag, säger Monica Capo, miljöaktivist och en av initiativtagarna till skolstrejken i Neapel.

Hon är påtagligt berörd av den enorma responsen.

Flera av studenterna uttrycker oro över klimatförändringarna, smältande isar och föroreningar av havet. Få av dem nämner dock några av de stora miljöproblemen som staden brottas med.

– Vi har en tradition av miljöaktivism här, men lobbyn från starka ekonomiska intressen har oftast stått i första rummet, säger Monica Capo.

Hon är en sedan länge engagerad miljöaktivist i staden och har inte gett upp.

– Det är hoppingivande att så många ungdomar är här idag och att det samtidigt är en bred uppslutning som för samman människor över generationsgränserna i den här demonstrationen, säger hon och menar att det har de inte sett på ett par decennier.
I Bagnoli har förorenat avfall samlats i årtionden och saneringen uteblivit. Foto: Christin Sandberg
Neapelkvarteret Bagnoli, beläget vid havet, var ett tungt industriområde under stora delar av 1900-talet. Här fanns ett av landets största stålverk, en cement- och en eternitfabrik som använde asbest i produktionen.

Trots att industrierna kördes i botten för snart trettio år sedan har inget gjorts för att komma tillrätta med de enorma markföroreningarna och den instabila mark som produktionen i fabrikerna lämnat efter sig. Industriområdet som upptar en bit av kusten ser ut som det gjorde när produktionshjulen en gång slutade att snurra.

Det råder låsta positioner mellan den nuvarande borgmästaren Luigi Di Magistris och den italienska regeringen kring återställandet av marken.

– Vi har positionerat oss i förhållanden till regeringen i många frågor, bland annat när det rör Bagnoli. Vi kan inte gå med på att stå utanför påverkan kring återuppbyggnaden, säger borgmästaren Luigi de Magistris.

Han, staden och invånarna vill få inflytande över återställandet av den vackert belägna kustremsan och ge invånarna i stadsdelen tillgång till en allmän strand och rent vatten att bada i under de heta sommarmånaderna, då temperaturerna når närmare 40 grader.
Sabrina Bobo kommer till stranden för att ta hand om hundarna som håller till där. Hon hittar ofta asbest under sina promenader.Foto: Christin Sandberg
Neapel sneglar här på Barcelona, som trots att det är en attraktiv turiststad har en strand som är allmän och därmed tillgänglig även för barnfamiljer med små inkomster.

– Ska du tillbringa en dag på stranden med familjen under en av sommarens heta dagar i Neapel kostar det flera hundra kronor, säger Diego Civitillo, kommunordförande i stadsdelen Bagnoli.

Det gör att många invånare ändå tar sig ner till den förgiftade strandremsan i det gamla industriområdet vid havet under heta dagar, eller när den första solen tittar fram.

– Jag är ofta här för att titta till de övergivna hundar som finns i området och jag har hittat asbest på stranden flera gånger, säger Sabrina Bobo.

Sedan pekar hon upp mot en klippa som går ut i havet.

– Det är hög risk för klippras, du ser kanske klippblocken som ligger därborta, säger hon och pekar mot ena strandänden. Ändå kommer ungdomar hit och har picknick och badar.

Det handlar om att göra val som innebär att man ibland går över gränsen.
Luigi de Magistris, borgmästare i Neapel

Neapels borgmästare är dock beslutsam om att en förändring måste till.

– Det handlar om att göra val som innebär att man ibland går över gränsen, säger Neapels borgmästare Luigi de Magistris när han talar under sammankomst på Fearless cities.

Han menar att man ibland har valt att sätta sig upp mot beslut som tjänar ekonomiska i stället för mänskliga intressen, eller som innebär kränkningar mot fundamentala mänskliga rättigheter.
Luigi de Magistris, borgmästare i Neapel, deltar i mötet Fearless Cities.Foto: Christin Sandberg
Neapel var en av de första städerna som satte sig upp mot den nya strängare migrationslagstiftningen som regeringen drev igenom innan årsskiftet. Staden må ha sina problem och vara smått kaotiskt, men alla dess invånare har rättigheter, är budskapet man strävar efter.

Detta har upprört inte minst det högerpopulistiska och främlingsfientliga partiet Legas ledare och vice premiärminister Matteo Salvini. Under fredagen besökte han staden för ett möte hos Neapels prefektur, vilket höll på att stoppa klimatdemonstranterna från att nå slutmålet.

– Hur kan en fredlig demonstration, som fått tillstånd att gå genom staden, i sista minuten hindras från att slutföras, sade Nicole Amadio Mancino, aktivist och en av demonstranterna, och många med henne.

Så småningom släpptes studenterna igenom så att de kunde avsluta marschen.

Men konfrontationen med regeringen är långt ifrån över. Senast i raden av handlingar som visar på den djupa klyftan mellan Neapels borgmästare och regeringen är deras respektive reaktion på det nya italienska räddningsfartyget som i helgen räddade 49 personers liv på Medelhavet.

Medan Luigi de Magistris hyllade initiativet hotar regeringen med att ställa besättningen – en grupp volontärer – inför rätta.

Hur långt #fearlesscities kan komma i sina försök till lokalt direktstyre kommer ställas på sin spets, inte minst, när Barcelonaborna i maj ska avgöra om Ada Colau får förnyat förtroende som stadens första kvinnliga borgmästare.

Christin Sandberg
11:53
Håll mig i handen syster
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Klart det är farligt när kvinnor organiserar sig. Saker och ting kommer att förändras, omkullkastas, det kan bli kaos.

I Umeå finns Kvinnohistoriskt museum längst in på biblioteket; det är rulltrappan upp, man får passera barnvagnsavdelningen där gulliga overaller med teddybjörnsöron hänger på krokar, och så biblioteket med sina låga hyllor, ljusa trägolv, läshörnor, småbord, och efter tidskriftsavdelningen – där Arbetaren trängs med många andra magasin – finns desken där jag hälsas välkommen av en person som säger ”det är gratis inträde, ta gärna en katalog”.

Utställningens namn K.A.O.S. 1789-1914 står för Kvinnors aktivism och organisering av samhällen. Utsnittet är Europa och tiden efter franska revolutionen fram till första världskriget.

K.A.O.S. är enkel med plakatliknande informationsskyltarna med texter och foton. Texterna går också att ta del av i sin helhet i katalogen som finns tryckt på papper och på webben.

Det fina med att stå framför utställningens halvcirkel med plakat, är känslan av att fysiskt kunna gå genom tiderna. Jag ryser när jag stannar år 1793 och läser: ”Nationalförsamlingen i Frankrike upplöste Sällskapet för republikanska revolutionära kvinnor. Det följdes av förbud för kvinnor att skapa klubbar. Kvinnor omyndigförklarades.”

Känn på den: Kvinnor omyndigförklarades. En skada som inte reparerades i första taget. Formellt kunde en kvinna i Frankrike inte ta ett jobb utan tillåtelse av sin man förrän 1966.

Läste vi verkligen om det här på historian i skolan? Svaret är nej.

Jag läser om Code Napoleon och hur kvinnor i Europa gick från att vara människa till hustru och till mor – utan juridiska rättigheter. Rynkar pannan, nog för att tiden går och mitt minne sviker, men läste vi verkligen om det här på historian i skolan? Svaret är nej.

Mitt i blandningen av kamp och bakslag så blir jag ändå upprymd av tanken på att motstånd alltid funnits, nu och i alla tider. Vad viktigt det är att sätta ord på den diskriminering som riktats mot kvinnor, de idéer som begränsar våra liv, och som gör att vi måste hantera en massa förväntningar, och ha beredskap mot en massa oschyssta saker i vardagen: på jobbet, hemma, på mötet och gatan.

Alla har sitt sätt att leva med det, men ingen av oss borde vara ensamma. Att träffas separatistiskt, att organisera sig med andra kvinnor ger en jäkla kraft.

Jag tittar ett tag på porträttet av Olympe de Gouges som avrättades inte långt efter att hon skrivit Deklaration om kvinnliga och medborgerliga rättigheter.

Professor Maud Eduards sade på ett seminarium på ABF-huset att kvinnors organisering har provocerat i alla tider. Snacka om det. I K.A.O.S. står jag och tittar ett tag på porträttet av Olympe de Gouges som avrättades inte långt efter att hon skrivit Deklaration om kvinnliga och medborgerliga rättigheter.

Hon krävde samma rättigheter för alla vuxna, hon var mot slaveriet och för att barn födda utanför äktenskapet skulle räknas som alla andra ungar. Hon kritiserade en revolution som exkluderade kvinnor. Det blev giljotinen.

Det pågår flera kvinnohistoriska satsningar i Sverige just nu. Det finns SKBL – Svenskt kvinnobiografiskt lexikon som börjat med att samla berättelser om 1000 kvinnors gärning på sin hemsida. Utgångspunkten är att ”kvinnors samhälleliga insatser i historien tenderar att vara osynliga”.

Och Stockholms Kvinnohistoriska som invigs nu i mars månad och som lovar att bedriva innovativ museiverksamhet så att ” kvinnors historia och historier undersöks, förvärvas, bevaras, förmedlas och synliggörs publikt”. Och så Kvinnohistoriskt museum i Umeå som är inne på sitt femte år.

Historiska berättelser kan vara så värda att ta del av, och att inspireras av. Oförrätter att aldrig glömma. Erfarenheter att ta med sig. Tuffa systrar att hålla i hand, tidsmässigt lite på håll, när det blåser.
11:53
Nej till etableringsjobb inom bemanning
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
11:52
Samar Yazbek ger det syriska motståndet röst
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
11:52
50-tal döda efter explosion på fabrik
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
11:51
Ökad vapenexport till Mellanöstern
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
11:50
Drömmen som provokation
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
11:50
Smärtsamt trovärdig skildring av kriget
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
11:50
Lastbilschaufför omkom vid kollision i Fruängen
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
11:49
Sydafrikansk ekolog får vattenpriset
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
11:49
Läsvärd Klass med många avsändare
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
11:48
Äventyrens år – del 4
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
March 20, 2019
9:24
Italienska livräddare utmanar regeringen
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

I lördags seglade det italienska räddningsfartyget Mare Jonio ut på Medelhavet. Redan två dagar senare kom rapporter om att 49 flyktingar, varav tolv minderåriga, som drev omkring i en gummibåt på öppet hav, hade räddats av aktivisterna. Mare Jonio har köpts av engagerade människor som under de senaste månaderna har samlat in pengar genom nätverket Mediterranea. Detta eftersom de vägrar låta Medelhavet förbli dödens hav.

– Målet är att rädda liv och skaffa vittnesbörd om vad som händer på Medelhavet, säger Giulietta Darm från Rom och en av de aktiva i Mediterranea saving humans.

Under år 2018 dog i genomsnitt sex personer per dag i Medelhavet, enligt uppgifter från FN:s flyktingorgan UNHCR. Under samma period har det i stort sett blivit omöjligt för hjälporganisationer att verka på Medelhavet. Läkare utan gränser, SOS Méditerranée med flera har hindrats från att fortsätta uträtta sina räddningsoperationer.

Under långa perioder har därför Medelhavet saknat vittnen till vad som händer. Detta under en kritisk period då ansvaret för räddningsoperationerna i Medelhavet har överlämnats från europeiska aktörer till den libyska kustbevakningen.

De europeiska ländernas allt stramare migrationspolitik och ovilja att göra något åt den mänskliga tragedin på Medelhavet har väckt engagemang och solidaritet hos delar av den italienska befolkningen.

– I oktober 2018 gick en rad ideella organisationer, ett parti och många aktivistnätverk samman med målet att köpa ett fartyg. Och så föddes Mediterranea – saving humans, säger Giulietta Darm.

Vi vill lägga tyngdpunkten just på att agera, utan att gå den långa vägen via protester, demonstrationer och debatt.
Giulietta Darm, aktivist

Hon beskriver det som att de tog mod till sig att tänka att vem som helst kan göra det – rädda liv på Medelhavet. Sociala rörelser har alltsedan starten arrangerat öppna solidaritetsevent och presenterat projektet runt om i Italien. Mediterranea har också fått stöd av borgmästarna i Neapel och Palermo.

– Vi vill lägga tyngdpunkten just på att agera, utan att gå den långa vägen via protester, demonstrationer och debatt, säger hon och berättar att responsen blev enorm och snabb.

Sedan oktober har de samlat in drygt sex miljoner kronor.
– Och vi har inga stora bidragsgivare, utan det handlar om små bidrag på femhundra kronor som har multiplicerats, säger hon.

Fartyget Mare Jonio köpte de redan innan jul tack vare ett lån från en etisk bank. Det lånet ska med tiden betalas tillbaka med de insamlade pengarna.
Meditteraneas räddningsaktion på Medelhavet måndagen den 18 mars. 49 människor räddades varav 12 minderåriga. Foto: Meditteranea
Men varför behövdes ett nytt fartyg, när det redan fanns räddningsfartyg på Medelhavet?
– Det fanns inget räddningsfartyg med italiensk flagg. Vi tror att med en italiensk flagga blir det svårare för italienska politiker och myndigheter att vägra landstigningar, säger Darm.

De senaste åren har Italiens regering, oavsett färg, försökt undergräva hjälporganisationernas möjlighet att upprätthålla räddningsfartygens insatser på Medelhavet. Det började med att den förra socialdemokratiska regeringen utsåg Marco Minniti till inrikesminister med stor fokus på säkerhet. Han införde en uppförandekod, som alla organisationer som sysslade med räddningsinsatser på Medelhavet tvingades skriva under. Men att leva upp till den var i stort sett omöjligt. Det talades om kriminalisering av frivilligorganisationerna.

Sedan blev Matteo Salvini inrikesminister i den nya regeringen efter valet 2017 och stängde hamnarna så att inga räddningsfartyg kunde gå i hamn längre.

– De stängda hamnarna är inget annat än en medial kampanj, eftersom det inte finns något lagligt stöd för att vägra en säker landstigning, säger Giulietta Darme från nätverket Mediterranea.

Men konsekvensen har blivit att det i princip är omöjligt för ideella organisationer att hjälpa flyktingar från den afrikanska kontinenten från att drunkna. För människor fortsätter lämna, framför allt ifrån Libyen.

I november rapporterade Mathilde Auvillain, talesperson för SOS Mediterranée i Palermo, att människor fortsätter ombordstigningarna på de osäkra båtarna som finns tillgängliga från Libyen, eftersom de flyr från tortyr, våldtäkter, arbetsexploatering, frihetsberövande och andra grymma förhållanden. Den situationen är oförändrad.

Alla människor har rätt att söka asyl, det vill säga internationellt skydd. För att en person ska kunna göra det måste hon eller han först ta sig till ett säkert land för att lämna in en asylansökan.

– Libyen är i dag inte ett säkert land, säger Auvillain och tillägger:

– Den enda vägen som är öppen därifrån är via Medelhavet.

EU:s linje är att stödja och förstärka den libyska kustbevakningen för att den ska förhindra fler människor från att lämna Libyen eller pressa tillbaka dem innan de hinner nå för långt ut på havet.

Martine Le Pen, partiledaren för franska Nationella Fronten, har har kallat hjälporganisationernas fartyg för att ”Medelhavstaxis”, som tjänar pengar på att transportera migranter från en kontinent till en annan.

I praktiken är räddningsarbetet detsamma, vilket fartyg som än plockar upp de nödställda personerna ur vattnet.
Mathilde Auvillain, SOS Mediterranée.

– I praktiken är räddningsarbetet detsamma, vilket fartyg som än plockar upp de nödställda personerna ur vattnet. Alla sök- och räddningsoperationer (SAR-operationer, som räddningsaktionerna på Medelhavet numera kallas), samordnas via ett komplext system, som tidigare koordinerades från Rom men som i dag ska koordineras från Libyen, säger Mathilde Auvillain, SOS Mediterranée.

Alla båtar, från små fiskebåtar till kustbevakningens välutrustade fartyg, har juridisk skyldighet att agera enligt lagom de hittar nödställda i havet. Och alla båtar, oavsett vem som navigerar dem, samordnas inom samma system.

Eller så har det i varje fall varit tidigare. Giulietta Darm från Mediterranea varnar nu för att detta system är satt ur spel.

– Vi behöver vara ute på havet för att förstå fullt ut vad det är som händer nu när de europeiska länderna har lämnat över ansvaret till den libyska kustbevakningen, säger hon.

Enligt statistik från den italienska kustbevakningen räddade frivilligorganisationer närmare hälften av de människor som under 2017 befann sig i nödsituationer på Medelhavet.

Mediterranea vill följa de personer de räddar på Medelhavet även när de kommer upp på land, eftersom de annars lätt blir till brickor som skickas runt i ett oöverskådligt europeiskt asylsystem.
– Vi vill ha en nära kontakt mellan räddningsarbetet på Medelhavet och det som sedan händer flyktingarna när de kommer iland, säger Darm.

Hon fortsätter:
– Det innebär att vi har en mindre båt som reser vid sidan av fartyget. Ombord på det finns bland annat tolkar, advokat, socialarbetare och psykolog.

Besättningen bestående av sju personer får ersättning för arbetstiden. Alla andra arbetar gratis.
– Att vi, i egenskap av volontärer, vågade göra det här, köpa ett fartyg och bestämma oss för att ta oss ut på havet, trots alla svårigheter, har faktiskt gjort att några av de andra hjälpfartygen också gör nya försök att rädda liv på Medelhavet, säger Giulietta Darm.

Christin Sandberg
9:24
Ett växande hål i den svenska modellen
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Under de senaste veckorna har jag varit ute på byggen och jobbat som regionalt skyddsombud. Jag har mött migrantarbetare som vittnar om att de, mitt i projekt ledda av stora byggföretag, tilldelats arbetspass på över ett dygn på hög höjd. Jag har hört chefer tala om hur de ska få migranter att säga upp sig genom att sätta dem på arbeten med hälsofarliga verktyg tio gånger längre tid än Arbetsmiljöverkets rekommendationer.

Jag har sett byggchefers Facebooksidor fulla av rasistiska artiklar och SD-stöd. Jag har hört migranter berätta om hur deras arbetsköpare lurar Migrationsverket med syfte att sätta press på de anställda att jobba extremt mycket övertid (annars kan de kastas ur landet när Migrationsverket granskar lönenivåerna). Förslumningen av byggsektorn är ett akut problem och de enda som tjänar på skuggsamhället som växer fram är cyniska företagare.

Den sociala dumpningen, även den i hotell- och restaurangbranschen, verkstadsindustrin och lokalvården, är ett växande hål i den svenska modellen.

Byggnads hymlar inte med att man saknar verktyg för att bemöta problemen. Facket satsar just nu på regionala skyddsombud eftersom den vanliga skyddssamverkan ofta satts ur spel.

Men företagen manövrerar ut även denna reservplan, till exempel genom att bilda skyddskommittéer för att stänga ute inspektioner. Därför vädjar Byggnads till Ylva Johansson om starkare stöd för regionala skyddsombud. När jag ringer till Arbetsmiljöverket om de missförhållanden jag stött på ute på byggena säger de att de har svårt att komma åt problemen.

Överlag står LO och TCO tämligen handfallna inför arbetsmarknadens nya exploateringsformer.

Ett annat växande hål i den svenska modellen är den så kallade gig-ekonomin. På kort tid har det blivit möjligt i Sverige att köra taxi, transportera grus, städa, passa barn, leverera mat, måla, snickra, klippa gräs, ja lite vadsomhelst, utan att omfattas av några som helst fackliga rättigheter. Arbetsgivaransvaret har ersatts av appar och arbetstagarna blir varor på en fri och oreglerad marknad.

Det finns flera exempel. Överlag står LO och TCO tämligen handfallna inför arbetsmarknadens nya exploateringsformer. När det gäller social dumpning och gig-ekonomier vet ingen facklig företrädare i dag vilka metoder som fungerar. Men alla vet att Arbetsdomstolen och kollektivavtal inte gör det.

Över hela Europa organiserar sig människor på nya fackliga sätt. De kampanjar, demonstrerar, strejkar, maskar, blockerar, hittar kryphål i digitala system. Ett exempel är cykelbuden som i nästan varje europeiskt land har organiserat sig i olika basfack och protesterat högljutt. Trots detta envisas LO och TCO:s toppskikt med att agera som om vi redan levde i den bästa av fackliga världar.

Frågan om strejkrätten handlar inte bara om avtalsshopping eller förutsättningarna för oberoende fack i Sverige i dag, den handlar också om fackliga initiativ som vi ännu inte har sett, men som vi kommer att behöva i morgon.

Vilka ofödda gräsrotsinitiativ kommer att stoppas redan på idéstadiet av den nya lagen om inskränkning i strejkrätten? Vilka kreativa, viktiga organiseringsformer för prekariatet kommer att motarbetas genom ett fackligt konfliktmonopol för LO och TCO?

Frågan om strejkrätten handlar inte bara om avtalsshopping eller förutsättningarna för oberoende fack i Sverige i dag, den handlar också om fackliga initiativ som vi ännu inte har sett, men som vi kommer att behöva i morgon.

Den svenska modellen är stark. Inom många branscher, många entreprenadkedjor, på många orter. På andra ställen existerar den inte alls. LO-ledningen låtsas inte om det. Man talar som om Arbetsdomstolen och kollektivavtal kommer att lösa framtidens alla fackliga problem. Priset för det resonemanget betalar morgondagens prekariat.
9:23
Amazonarbetare i gemensam protest
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Amazon anställer lagerarbetare genom bemanningsföretaget Adecco i ett flertal länder i Europa. I Polen har detta inneburit att anställda arbetar på osäkra kontrakt som förnyas månadsvis eller i många fall endast efter två veckor.

Näthandelsjätten har kritiserats världen över för sina usla arbetsvillkor och låga löner. Samtidigt har flera internationella solidaritetsaktioner och strejker organiserats de senaste åren. På den omtvistade readagen ”Black Friday” i november förra året gick exempelvis tusentals lagerarbetare i Tyskland ut i gemensam strejk med arbetare i Spanien.

Protesten framför Adeccos huvudkontor i Poznań skedde i samband med ett möte som samlade fackligt engagerade lagerarbetare från hela Europa. Vid mötet deltog fackföreningar från bland annat Polen, Tyskland, Frankrike och Spanien.

På demonstrationen talade bland annat företrädare för fackförbundet CGT i Spanien, som organiserar arbetare på det största lagret i Madrid.

– I Spanien har vi haft samma problem som i Polen med otrygga anställningar. De ger oss tillfälliga jobb från vecka till vecka. Därför är det så viktigt att vi är här i dag för att kämpa tillsammans mot detta gigantiska företag som gör arbetet otryggt och instabilt, sade en representant från CGT under demonstrationen.

I Polen exporterar vi främst varor till den tyska arbetsmarknaden och därför påverkar våra arbetsvillkor situationen för lagerarbetarna i Tyskland.
Roman Lupiński, lagerarbetare på Amazon i Poznań

Roman Lupiński är lagerarbetare på Amazon i Poznań och organiserad i det polska facket Inicjatywa Pracownicza.

– I Polen exporterar vi främst varor till den tyska arbetsmarknaden och därför påverkar våra arbetsvillkor situationen för lagerarbetarna i Tyskland.

Arbetsförhållandena i Polen är i dag oförutsägbara och svåra.

– Vi arbetar tio timmars dagskift en månad, för att nästa månad arbeta tio timmars nattskift. Det betyder att vi hela tiden måste förändra vår dygnsrytm, säger Roman Lupiński och fortsätter:

– Dessutom tillkommer obetald arbetstid för att packa undan utrustning och många har flera timmars resväg till och från arbetsplatsen.
Roman Lupiński vill förändra arbetssituationen på Amazons lager och är engagerad i facket Inicjatywa Pracownicza.Foto: Julia Lindblom
Andreja Schmidtkunz arbetar sedan tio år på Amazons lager i den lilla staden Bad Hersfeld i Tyskland. Hon reste till Poznań tillsammans med en delegation från det stora tyska fackförbundet Verdi för att delta i mötet och protesten. Andreja Schmidtkunz understryker att bemanningsanställningar blivit alltmer ovanliga på Amazon i Tyskland tack vare fackets påtryckningar.

– För några år sedan var arbetsvillkoren extremt dåliga, men genom att vi strejkat och organiserat oss har situationen förbättrats.

Om vi verkligen vill förändra saker, måste vi göra detta tillsammans.
Andreja Schmidtkunz, lagerarbetare på Amazon i Bad Hersfeld

Lagerarbetarna i Tyskland kämpar sedan sex år för att få till stånd ett eget kollektivavtal med Amazon.

– En erfarenhet vi har gjort är att man inte vinner någonting på att kämpa isolerat. Om vi verkligen vill förändra saker, måste vi göra detta tillsammans. Vi ger inte upp och arbetsförhållandena måste förbättras i alla länder.

Se också Arbetarens videoreportage från Poznań:
9:22
LO-fack förtegna om snabba sidbyten i strejkrättsfrågan
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Under det gångna året har LO-facken gjort en halsbrytande resa när det gäller strejkrätten. Från att 12 av 14 förbund sagt kategoriskt nej till inskränkning sade de alla ja ett halvår senare när LO, TCO och SACO kom överens med Svenskt Näringsliv.

För en tid sedan gick ordföranden för tre av förbunden, Pappers, Byggnads och Fastighets, ut och tog ställning emot det lagförslag som lades efter överenskommelsen. Men fyra dagar senare gick alla LO-förbunden ut i en debattartikel och förklarade sig återigen enade i sitt stöd till inskränkningen.

– Jo, jag förstår att det kan tyckas märkligt, förra veckan ville jag riva sönder förslaget och nu har vi tagit ett nytt beslut, säger Pappers ordförande Matts Jutterström.

Fackförbunden Pappers, Byggnads och Fastighets har alla haft en högljudd intern medlemskritik mot förbundsstyrelsernas plötsliga ja till överenskommelsen, som i hög grad motiverades som nödvändig på grund av konflikten i Göteborgs containerhamn.

När sedan ett nytt hamnavtal tecknades sade Pappersbasen på fredagen i Sveriges Radios Ekot att lagen borde ”skickas tillbaka i en papperstugg” och Byggnadsbasen att han ”landat i att jag tycker inte att den här lagstiftningen behövs”. Till tidningen Arbetet sade Byggnads Johan Lindholm att han nu skulle driva kravet på nästa LO-styrelsemöte. Men efter mötet backade han, liksom Pappers och Fastighets ordföranden.

– Jag är faktiskt besviken, jag tyckte att vi kunde stått fast vid vad vi sade på förbundsstyrelsemötet, säger Dennis Bäckman, ordförande för Pappersavdelning 86 i Figeholm, som drivit på mot inskränkningen.

Han tror att kritikerna fick det hett om öronen på mötet.

– Det har nog blivit en press på de som tyckt annorlunda, att det spelats på att man måste hålla ihop mot Svenskt Näringsliv. Man har piskat till alla så att man ska ställa in sig i ledet, säger han.

Jag är faktiskt besviken, jag tyckte att vi kunde stått fast vid vad vi sade på förbundsstyrelsemötet.
Dennis Bäckman, ordförande för Pappersavdelning 86 i Figeholm

Arbetaren har under en knapp vecka sökt Byggnads ordförande Johan Lindholm för att fråga honom om vad som fick honom att återigen byta fot under mötet. Men något svar kommer inte. Till tidningen Arbetet säger han att under mötet blev han övertygad om att, trots kritikernas varningar om att lagförslaget möjliggör avtalsshopping, förslaget i själva verket skulle stoppa de möjligheter som redan finns i dag.

– Jag har sagt från början att jag behövde få tillfälle att prata, både i LO-styrelsen och i min egen förbundsstyrelse, och det har jag gjort nu. Efter att ha lyssnat till argumenten har vi kommit fram till att vi står bakom det här, säger Byggnads ordförande Johan Lindholm till Arbetet.

I facktidningen Fastighetsfolket ställde sig på fredagen Fastighetsordföranden Magnus Pettersson sig enig med kritikerna och varnade för att en förändrad strejkrätt kan få oanade följder. När Arbetaren når honom och frågar honom om förbundets resa mellan ståndpunkter ser han ”ingen anledning att uttala sig mera”.

– Nej, jag vill inte svara på det. Hej då, säger Magnus Pettersson och lägger på.

Men han lämnar en kommentar till Fastighetsfolket.

– Nej, jag tycker inte att jag bytt fot. Vi hade en genomgripande diskussion och det kom fram fler infallsvinklar på detta. Det man kan säga om lagförslaget är att det förtydligar vad som gäller på svensk arbetsmarknad och att den svenska modellen håller, säger han till tidningen.

Jag kan förstå att det framstår som att man piskat in oss i fållan.
Matts Jutterström, ordförande för Pappers

Men Matts Jutterström tar samtalet och han förnekar inte att vågorna gick höga på styrelsemötet och säger att de tre förbunden var långt ifrån ensamma om att inta en kritisk hållning.

– Ja, det är klart att jag kan förstå att det framstår som att man piskat in oss i fållan. Det är klart att det var en massa olika åsikter på styrelsemötet också. Det är det som är finessen att man kan diskutera och så kommer man fram till en slutsats, säger han.

Han säger sig visserligen fortfarande önska att förslaget kunde gå ned i tuggen, men att han inte längre kan bilda sig en uppfattning om vad förslaget kommer få för följd.

– Det står ju jag för. Jag är ingen arbetsrättsjurist eller expert. Inte ens experterna vet hur man ska tolka ut förslaget. AD har en åsikt, Erland Olausson en, Kurt Junesjö en annan. Det är fan så svårt att veta vem man ska lita på, säger han.

I slutändan gav han ändå med sig.

– Nu har man satt djävulen i båten och då måste måst man ro’n iland.

Arbetaren har även sökt LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson som svarar, via sin pressekreterare att han ”aldrig kommenterar något som sagts på LO-styrelsemöten”. Att det varit tal om att trilskande förbund tvingats till rättning säger sig pressekreteraren Jon Andersson ”ha svårt att tro”.

– Det är inget jag känner till och jag känner inte till att det någonsin skulle ha hänt att någon styrelsemedlem skulle tvingats till något, säger Jon Andersson.

Den 2 maj planerar regeringen lägga fram lagförslaget om inskränkt strejkrätt i riksdagen. Enligt arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) är målsättningen att lagen ska gälla från den 1 augusti i år.
9:21
Klimatstrejkare kräver omställning nu
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Under fredagen deltog människor på nära 2 000 platser runt om i världen i klimatdemonstrationer och till hemsidan fridaysforfuture.org var 1 971 demonstrationer i 119 länder inrapporterade.

I Umeå samlades omkring 400 personer. En del äldre var plats, men de flesta var ungdomar som lämnat klassrummen för strejken. Talen fokuserade både på det lokala, vad kommunen kan göra, och det globala med den akuta klimatkrisen i fokus.
Tindra Kolstad och Maja Granberg. Foto: Anna Morin
Tindra Kolstad och Maja Granberg är båda 15 år och klimatstrejkar från Hagaskolan tillsammans.

− Vi var i skolan första timman och gick hit på rasten, säger Maja.

Varför är ni här i dag?

− För klimatet, för att ska bli bättre, säger Tindra.

− Det är läskigt det som händer och jag vill hjälpa till, jag vill att politikerna ska lyssna och det ska till förändring, säger Maja.

Vad tycker ni om arrangemanget?

− Det är bra, bra stämning, säger Tindra Kolstad.

− Mycket folk, det är roligt, säger Maja Granberg.
Klara Tiensuu.Foto: Anna Morin
Klara Tiensuu, 14 år, strejkar sedan klockan 11 från Ålidhemsskolan.

Varför är du här i dag?

− Något måste ske nu. Vi har inte lång tid på oss, något måste hända. Det har gjorts för lite förut, kanske för att det är svårt att greppa det som händer.

Vilka ska göra något?

− Vuxna och politiker ska göra något, och alla måste hjälpas åt. Några få personer kan inte göra allt som behöver göras.

Vi har inte lång tid på oss, något måste hända.
Klara Tiensuu, skolstrejkar för klimatet

Klara Tiensuu tar upp en flagga som arrangörerna har delat ut, med batiktryck i lila och rosa toner. I snön står handskrivna plakat, och flera av de närvarande håller upp lappar med budskap som ”Klimatkris – Handlingskraft nu!”, ”Tillväxt – för vem?” , ”Omställning nu” och ”För framtiden”.
Jesper Bern.Foto: Anna Morin
Jesper Bern, 15 år, strejkar från Umeå Waldorfskola.

Varför är du här?

− Sätta lite press, visa att de måste göra något. Det är politikerna som måste göra något, och det är ändå ett tag tills vi kan rösta.

Vad ska göras?

− Till exempel kollektivtrafiken, det är jättedyrt att åka buss i Umeå.

Tänker du fortsätta engagera dig efter strejken?

− Jag ska försöka göra det, det blir mest på ett individuellt plan: inte åka bil eller äta kött och inte köpa så mycket grejer.

Efter talen blir det sånger. Jesper tar upp en lapp med sångtexter och sjunger med.
Maja Pihlquist.Foto: Anna Morin
Maja Pihlquist är 14 år och går i årskurs 8 på Ålidhemsskolan. I dag strejkar hon.

Varför är du här?

− Jag vill visa var jag står, jag som kan representera vår generation. Jag vill förespråka förändring – visa att vi kan göra något.

Vad sade de på skolan när du gick?

− Lärarna sade att de inte kan uppmuntra strejken, men att de tycker det är bra att jag står för min åsikt. Vi var flera stycken som gick.

Vad tror du händer nu?

− Vi får se om de lyssnar på oss. Jag tror absolut att politikerna kan ta åt sig av strejken för det händer ju på många ställen i världen.

Tänker du fortsätta engagera dig efter i dag?

− Ja, och jag gör redan mycket. Till exempel är jag vegetarian.
Runt 400 personer samlades utanför Stadshuset i Umeå. En snöhög fick tjäna som talarstol.Foto: Anna Morin
I Sverige genomfördes mer än hundra olika demonstrationer för klimatet – från Abisko i norr till Trelleborg i söder, meddelar TT. Här följer några bilder från olika orter.
Skolstrejk för klimatet på Gustav Adolfs torg i Göteborg. Foto: Björn Larsson Rosvall/TT I Lund samlades skolstrejkare på Stortorget. Foto: Johan Nilsson/TT Demonstranter som deltar i den globala klimatstrejken "Global strike for future" på Mynttorget i Stockholm.Foto: Henrik Montgomery/TT
9:19
Idéer bakom terrordådet sprids från Sverige
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Den misstänkte terroristen Brenton Tarrant hämtade sina idéer från välkända högerextrema konspirationsteorier. En av föreställningarna är att det pågår ett medvetet ”befolkningsutbyte” i västvärlden.

Retoriken han använde sig av kommer direkt från nazistmiljön och den så kallade counter jihad-rörelsen.
Daniel Vergara, reporter på tidningen Expo

Brenton Tarrant säger sig ha inspirerats av så väl Anders Behring Breivik som den svenska terroristen Anders Lundin Pettersson som mördade fyra personer vid skolattacken i Trollhättan 2015.
Daniel Vergara.Foto: David Lagerlöf
– Retoriken han använde sig av kommer direkt från nazistmiljön och den så kallade counter jihad-rörelsen. Den går ut på att det pågår ett civilisationskrig mellan islam och den kristna världen, säger Daniel Vergara på tidningen Expo.

Daniel Vergara säger att det inom de här högerextrema miljöerna länge spridits ett budskap om att det snart är för sent att rädda ”den vita rasen”.

Bland annat skriver Brenton Tarrant i sitt manifest att det pågår en förintelse av vita och att han hoppas att fler ska ta efter honom. Han uppmanar även till mord på bland annat Tysklands förbundskansler Angela Merkel, Londons borgmästare Sadiq Khan och andra som han uppfattar som förrädare mot ”den vita rasen”.

– Det är just det här som är det farligaste. Känslan de har av att det snart är för sent, vilket kan få den som läser på de här sidorna att agera, säger Daniel Vergara.

På exempelvis Nordiska Motståndsrörelsens hemsida sprids just nu krönikor där det visas förståelse för attentatet. I kommentarer på andra nyfascistiska och nazistiska sidor hyllas den australiensiska terroristen.

Alla de här idéerna finns i Sverige, och de nyfascistiska grupperna här har blivit väldigt framgångsrika med att sprida dem internationellt genom poddar och bloggar.
Daniel Vergara, reporter tidningen Expo

Enligt Daniel Vergara sprids mycket av konspirationsidéerna som användes till manifestet också från Sverige.

– Alla de här idéerna finns i Sverige, och de nyfascistiska grupperna här har blivit väldigt framgångsrika med att sprida dem internationellt genom poddar och bloggar. Det vi sett efter Nya Zeeland är hur många på de här sidorna som visat förståelse för det som hände, och till och med försvarat dåden, säger Daniel Vergara.

Hur ser du på risken att andra kommer att ta efter dådet?

– Det finns alltid en sådan risk tyvärr. Ett dåd som det här kan inspirera copy cats. När upptrissade stämningar mot muslimer slås ihop med tankar om att det redan är för sent så kan det bli väldigt farligt, säger Daniel Vergara.

Allting tyder på att dåden i Christchurch var oerhört välplanerade. I videon som Brenton Tarrant själv spelade in strax innan den första skjutningen hörs bland annat hur han lyssnar på vit makt-musik och han skickade sitt manifest till Nya Zeelands premiärminister Jacinda Arderns strax innan attackerna. 50 personer omkom i dåden varav flera barn.
9:19
Över 100 anmälda sexövergrepp i HVB-hem
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
9:18
Fullpackat på årets Littfest
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Susannah Ordoubadian kryssar fram i trängseln mellan bokborden tillsammans med sin kompis. Hon säger att hon älskar att läsa och försöker ta sig tid till det, även om det är svårt ibland.

– Jag har sett Uje Brandelius och Susanne Osten i ett samtal om barnkultur, de höll med varandra för mycket tycker jag, men de hade en del poänger. Susanne Osten sade att man ska ge barnen all kultur, utan värdering.

Vad ska du göra nu?

– Gå på passet om politisering av kulturpolitiken, säger Susannah Ordoubadian.
Susannah Ordoubadian är 17 år och har varit på Littfest förut.Foto: Anna Morin
Kvällsaktiviteterna var omfattande under Littfest med bland annat seminarier och musik på både Bildmuseum och Norrlandsoperan.
Mattias Nilsson.Foto: Anna Morin
Samtidigt ordnade en rad aktörer aktiviteter ute på stan. Umeås Bokcafé Pilgatan arrangerade traditionsenligt releasefest för ett nummer av den Norrländska litterära tidskriften Provins.

Mattias Nilsson är Umeåbo och bibliotekarie. Han har tidigare besökt festivalen på helgen, och gick för första gången på Littfest med jobbet på fredagen i år.

– Det var mycket som var bra. Något som jag kommer minnas är dansgolvet på Bildmuseum på fredag kväll. Jag har köpt några böcker också, och spräckt min budget, säger Mattias Nilsson.

– Efter att lyssnat på Kim Thúy kommer jag ge hennes böcker en ny chans, hon var en sådan härlig personlighet.

Kim Thúy från Kanada med vietnamesiskt ursprung har bland annat skrivit Ru och Smaker från Vietnamn – en familjehemlighet.
Utställare på Littfest är tidskrifter och fanzine, studieförbund, litterära sällskap, andra föreningar och förlag med författare som medverkar på festivalen.Foto: Anna Morin
Det är tre personer som jobbar deltid för föreningen Littfest under hela året för att arrangemanget ska bli av. Runt festivalen blir det mycket mer arbete än så, säger en av dem, Patrik Tornéus. Han tycker att det är jättekul att befinna sig mitt i vimlet bland medverkande, publik och volontärer.

– Det känns som vi har lyckats skapa den lilla stora festivalen. Vi startade Littfest för att vi vill flytta litteraturscenen till Norrland, och när det väller in medverkande och publik, så har det ju lyckats. Man blir varm i hjärtat, säger Patrik Tornéus.

Littfest är något vi anordnar för människor som är intresserade av litteratur, de är vår publik.
Patrik Tornéus, arrangör av Littfest

Festivalen startade 2007 och har den uttalade ambitionen att vara en motrörelse mot bokbranschens kommersialisering. Det som började som en liten gräsrotsfestival blev sedan den ideella föreningen Littfest och har vuxit så det knakar. De senaste fem åren har det enligt Patrik Tornéus varit ungefär lika stor publik. I fjol var det 19 000 seminariebesök.

– Littfest är något vi anordnar för människor som är intresserade av litteratur, de är vår publik, den är inte i första hand till för branschen.

Samtidigt är seminarierna på Umeå Folket Hus och de publika kvällsaktiviteterna bara en liten del av vad föreningen gör. De deltar i en rad projekt, inte minst i olika internationella samarbeten.
Patrik Tornéus, Elenor Nordström och Erik Jonsson är de tre som arbetar med Littfest.Foto: Littfest

Jag tycker att det är bra med samtal om litteratur och skrivande, det gör att vi kan förstå saker och ting, och förstå varandra.
Agneta Henriksson, besökare

Agneta Henriksson har varit på Littfest många gånger och går dit både fredag och lördag i år. Hon säger att hon inte är särskilt intresserad av litteratur.

– Jag är mest intresserad av olika ämnen. Det gör att jag kan blir besviken på olika utfrågningar, för om man inte kommer fram till något då blir det för ytligt.
Agneta Henriksson.Foto: Anna Morin
Hon nämner seminariet ”När slutar familjen vara en familj?” som leddes av Helena Fagertun som samtalade med Jonas Hassen Khemiri och Amanda Svensson.

– Den var intressant. Jättebra med inspel från olika håll.

– Jag tycker att det är bra med samtal om litteratur och skrivande, det gör att vi kan förstå saker och ting, och förstå varandra, det är ju det man vill, säger Agneta Henriksson.

I Umeå Folkets hus rymmer den största salen Idun 1 200 personer. Den och flera av de mindre salarna blev fullsatta under årets Littfest, och alla tog det inte bra. En volontär berättar på måndagen efter Littfesthelgen i Sveriges Radio P4 Västerbotten att han fick utstå både verbalt och fysiskt våld. Volontären säger till radion att han blev slagen och nypt.

Patrik Tornéus säger att de beklagar vad som hände, och att de diskuterar hur de ska utveckla logistiken.

– Vi har tabbat oss och förstod inte hur mycket folk som Ebba Witt- Brattström och Jörn Donner drar, så de var inte i Idun. Vi ska tänka på hur scenerna förhåller sig till varandra, vi har bara en scen som tar 1 200 personer, går publiken inte dit så blir det problem på de andra scenerna, säger Patrik Tornéus.

Han betonar samtidigt att det bara är en promille av publiken som beter sig illa, och i fallet med den angripna volontären rörde sig om en äldre kvinna.

– Vi har gott om läkare och pensionerade professorer i stan, personer som är vana att få sin vilja att igenom.

Vad gör ni arrangörer såhär efter festivalen?

– Framförallt jobbar vi med år 2020, förbereder, tar kontakter. Vi har andra jobb att ta upp också. Erik åker i morgon med Veropolis till Kroatien och träffar europeiska kollegor, säger Patrik Tornéus.
9:17
Mode, migration och misär
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
9:17
Stig Dagermanpriset till Britta Marakatt-Labba
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
9:17
Burcu Sahin får Katapultpriset
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Årets vinnare av Katapultpriset är Burcu Sahin.

– Det här betyder mycket för mig, både att nomineras och få priset, säger Burcu Sahin vid prisutdelningen på Littfest i Umeå.

Motiveringen lyder: ”På ett mångbottnat och exakt språk skriver Burcu Sahin fram det komplexa i att vara någons mor och fortfarande någons dotter. Dikterna blir till en väv av händer som försörjer, saknar, flätar och minns.”

Katapultpriset har funnits sedan 1991 och delas ut av Författarförbunds skönlitterära sektion. Prissumman är på 40 000 kronor.

Övriga nominerade i år var Jordkropp av Clara Bolmsjö, Händelsehorisonten av Balsam Karam, Harungen av Ina Rosvall och Inlandet av Elin Willows. Du hittar Arbetarens recensioner av Händelsehorisonten och Inlandet under Relaterat innehåll nedan.
9:16
Kammardrama i laglöst land
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
9:16
Vapenlagar kan skärpas efter terrorattentat
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
9:16
Många döda i cyklon i Mocambique
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
9:15
Äventyrens år – del 3
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
March 15, 2019
11:43
Hundratusentals strejkar för klimatet världen över
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
11:43
Hela Sverige måste få leva
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

I en nästan vemodigt vacker artikelserie från Norrlands inland berättar Dagens Nyheter i veckan om problemen som många glesbygdskommuner brottas med.

Befolkningstapp, röda siffor i en redan svag ekonomi och mer eller mindre livsviktiga verksamheter som lagts ned. Trots det finns kämparglöden kvar hos många av dem som väljer att stanna. Lärare som gör sitt yttersta för att undervisningen ska fungera så bra som möjligt på byns enda skola. Ideella krafter som kämpar på och lokalpolitiker som tvingas trolla med knäna.

Samtidigt hör jag ett inslag på Sveriges Radio Gävleborg, ett av många län men långt ifrån värst drabbat, där unga har svårt att få jobb. I reportaget berättar Lotta Svensson vid Hälsinglands utbildningsförbund i Söderhamn om hennes mångåriga studier kring unga på landsbygden och det är en sorglig men sann bild som målas upp. Normen, förklarar hon, är att unga ”förväntas flytta för att förverkliga sig själva genom utbildning och jobb” och de som väljer att bo kvar på hemorten känner sig ofta misslyckade inför både vänner och familj.

En norm som mäter lycka i var någonstans i Sverige du väljer att bo gör det också tydligt vem som är ”misslyckad” i samhällets ögon.

Det här är naturligtvis ett problem. Inte bara för de unga personer som mot alla odds väljer att stanna utan också för samhället i stort. En norm som mäter lycka i var någonstans i Sverige du väljer att bo gör det också tydligt vem som är ”misslyckad” i samhällets ögon.

När jag lyssnar på Lotta Svensson minns jag reportaget jag gjorde från just Söderhamn våren 2013. Kommunen var först i Sverige med ett omtalat jobbprojekt där de tillsammans med Arbetsförmedlingen betalade unga arbetslösa för att flytta utomlands, till främst Norge. Förhoppningen var att åtminstone någon av de utflyttade efter några år skulle komma tillbaka med erfarenheter och ett uppdaterat CV. Allt planerades i detalj med Arbetsförmedlingen hjälpte ungdomarna att komma i kontakt med norska arbetsköpare och nödvändiga myndigheter. I kommunhuset vara alla överens. Det här var enda vägen att undgå undergången.

Ungdomarna själva var av blandade åsikter. För en del innebar det naturligtvis en jättechans till något nytt medan andra kände sig bortjagade.

Det som för några innebar hopp var för vissa en lika tragisk som desperat historia om flykt och brist på erkännande.

För någon vecka sedan kom dödsdomen för många av Arbetsförmedlingens småkontor i främst glesbygd och i redan hårt ansatta kommuner. Den senaste budgeten, klubbad av Moderaterna och Kristdemokraterna, som nu styr den S-ledda regeringens ekonomiska politik har gjort det ännu tuffare för de redan svaga. Det är en mörk historia som inte lär göra det lättare för landsbygden och det är svårt att inte förstå ilskan hos många som drabbas.

Sjukvård, skola, fungerande kollektivtrafik och schysta möjligheter till fritidsaktiviteter för både barn och vuxna borde naturligtvis vara en självklarhet…

Det måste så klart gå att leva fullt fungerande liv även utanför innerstadsregionerna utan vare sig krångel eller påtvingade besvär. Sjukvård, skola, fungerande kollektivtrafik och schysta möjligheter till fritidsaktiviteter för både barn och vuxna borde naturligtvis vara en självklarhet om vi över huvud taget vill ha ett land som lever norr om Dalälven eller på många andra ställen där samhällsservicen för länge sedan sagt tack och hej.

Så lägg lite krut bakom de fina orden och rusta upp det som håller på att rosta sönder. Skapa möjligheter för unga tjejer och killar som vill bo kvar att göra det möjligt. Först då går det att leva upp till den söndertuggade parollen att Hela Sverige skall leva.
11:40
Radikalnationalistiska idéströmningar har ökat
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
11:39
Polischef häktad för grova sexbrott
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
11:39
Man allvarligt skadad efter fall från stege
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
11:39
Rättegång mot asylaktivist kan tas om
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
11:38
Game of Thrones – en berättelse om vår samtid?
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Game of Thrones utspelar sig huvudsakligen på den fiktiva kontinenten Westeros och dess sju kungadömen, förenade genom monarken på järntronen i huvudstaden Kings Landing.

När serien börjar ligger ett annalkande krig i luften. Robert Baratheon, kungen på järntronen, säger till Nordens ståthållare Eddard Stark: ”Ett krig är på väg Ned, jag vet inte när, och jag vet inte vem som kommer att strida, men det är på väg”.

Kriget bryter ut snarare än väntat. När kungen dör under en vildsvinsjakt befinner sig riket snart i öppet krig om tronen.
Författaren R. R. Martin – här fotograferad vid en boksignering i Sloveniens huvudstad Ljubljana 2011 – skapade Game of Thrones universum med sin romansvit Sagan om is och eld.Foto: Yerpo/CC/Wikimedia Commons
Detta är spelet om tronen – olika släkter som kämpar om att härska över de sju förenade kungadömena. Med list, hänsynslöshet och oheliga allianser strävar olika aktörer efter att få det de vill.

Det är ett spel med hastiga vändningar och aktörer som plötsligt byter lojaliteter. Cersei Lannister säger att spelet om tronen är ett spel där man antingen vinner eller dör. Hennes far Tywin Lannister, överhuvud i en av de mest inflytelserika familjerna, säger till sina barn att de kan ”etablera en dynasti som varar i tusen år, eller utplånas och glömmas bort”.

Just temat om undergången, och att ett folk eller en familj kan utplånas, är ett återkommande tema i serien.

Samtidigt som krigen börjar händer det andra saker i världen. Drakar föds ur förstenade ägg. I norr, bortanför den mur som skyddar Westeros, vaknar mystiska varelser till liv som tros ha varit döda i tusen år. De rider på döda hästar och väcker döda till sin armé av levande döda. Tecken visar sig på himlen och människor börjar se syner.

Om man bortser från inslagen av magi och drakar och vålnader är den värld som gestaltas i serien i många avseenden förmodern, en värld som uppvisar stora likheter med det feodala Europa. Det är strikt hierarkiska samhällen som skildras, där familj och släktskap är en central del i den politiska organisationen.

Monarken i huvudstaden kontrollerar inte territoriet med egna härar utan är i behov av fungerande allianser med sina vasaller. Kungadömet upprätthålls genom allianser och äktenskap mellan olika hus eller familjer.

Samhällsordningen kan liknas vid ett medeltida vasallsystem där furstendömena i utbyte mot beskydd ställer soldater till kungarikets förfogande. Men allianserna är svaga, och i den maktkamp kring tronen som iscensätts i serien sätts lojaliteter snabbt i gungning.
Castillo de Zafra i Spanien är en av inspelningsplatserna för Game of Thrones. Samhällsordningen i serien kan liknas vid ett medeltida vasallsystem, där furstendömena i utbyte mot beskydd ställer soldater till kungarikets förfogande.Foto: Diego Delso/CC/Wikimedia Commons
Även det ekonomiska systemet motsvarar i flera avseenden det i ett europeiskt feodalt samhälle, där försörjning främst bygger på jordbruk, hantverk och könsuppdelat kroppsarbete. Jorden är det centrala produktionsmedlet. Folket är underordnat den lokala lorden, och bönderna tillåts bruka jorden kring slotten mot beskattning och mot politisk lojalitet, bland annat genom att ställa män till förfogande vid krig.

De olika kungadömen som är förenade under monarken på järntronen skiljer sig markant åt. Olika hus och familjer har olika lagar, olika regler för succession, olika gudar och olika traditioner.

Dessutom finns det en värld utanför de sju kungadömena. Längst upp i norr finns en mur som avgränsar de sju kungadömena från de klaner som lever bortom muren, de lever i samhällen som är begränsat hierarkiska med låg grad av arbetsdelning, och de lever i ständiga krig om knappa resurser.

I sydöst, med ett stycke hav emellan, bor Dothrakis, ett nomadiskt ryttarfolk som försörjer sig bland annat genom plundringsräder. I öst finns också ett antal självständiga och fria städer de flesta med en ekonomi uppbyggd kring slavar. Dessa samhällen skiljer sig givetvis markant från de feodala samhällena i de sju förenade kungadömena. Även om de skiljer sig åt från Westeros passar de dock i många avseenden in i förmodern värld.

Det finns alltså framträdande likheter med medeltiden, både vad det gäller händelser och samhällsstruktur.

Carolyne Larrington, professor i engelsk litteratur specialiserad på medeltiden, argumenterar i boken The Medieveal Worlds of Game of Thrones för att de samhällen som gestaltas i serien stämmer överens med olika existerande medeltida feodala samhällen samt medeltida fantasier om det exotiska österlandet, till exempel det mongoliska imperiet. Det finns alltså framträdande likheter med medeltiden, både vad det gäller händelser och samhällsstruktur.

Det finns dock en rad aspekter som inte stämmer in när den kända världen i Game of Thrones beskrivs som förmodern. Det finns vapenteknik som är långt mer avancerad än den som fanns på medeltiden, vildeld och drakar kan närmast ses som massförstörelsevapen. I huvudstaden skapar en vetenskapsman förbättrade kroppar med hjälp av avancerad biomedicinsk teknik.

Inte heller själva samhällsorganisationen motsvarar rakt av ett feodalt medeltida samhälle. I norr vid muren finns en armé bestående av soldater och straffångar från de olika kungadömena som skyddar mot det yttre hotet i norr: jättar, vildlingar och vita vandrare. Här ser vi exempel på en gemensam global säkerhetspolitik, och en gemensam hotbild som förenar bortom klan och religion som inte går att känna igen från den medeltida världen, däremot från klimatförändringar och samtida globala säkerhetshot.

Järnbanken i Braavos erbjuder ett avancerat internationellt kredit- och utlåningssystem, som åtminstone inte fanns förrän senmedeltiden eller i de protokapitalistiska sjöfartsekonomierna kring 1500-talet. Sam Kriss argumenterar i en artikel i Jacobine Magazine (4/10 2005) för att det är en värld på väg mot en fullt utblommad kapitalistisk ekonomi som beskrivs i serien. Webers återhållsamma kapitalister som inte spenderar utan återinvesterar sin vinst finns redan i de Braavoska bankirerna.

Det kanske starkaste argumentet för att Game of Thrones inte är en berättelse om en förmodern värld är att det finns aktörer som drivs av helt andra motiv än klanens makt eller religion. Brödraskapet utan flagg rider runt på landsbygden och uppviglar bönder mot lorderna. Det är en typ av socialism förenat med monoteistisk religion, som känns igen från de samtida latinamerikanska bondeorganisationer som vuxit fram under 1900-talet.

Även Daenerys Targaryen är tydligt driven av idéer eller ideologi, och hennes maktanspråk legitimeras inte genom tradition, religion, plats, blod eller historia. Hon försöker förverkliga en radikal utopisk vision, om att befria slavsamhällen. Hon drivs av en egalitär och emancipatorisk ideologi som inte kan tolkas som någonting annat än modern. Ideologin handlar om att befria de förtryckta folken, genom att invadera städer, döda slavägare, och korsfästa de tidigare Herrarna.

Även om hon använder sig av sitt blodsband till den sedan länge störtade kungen på järntronen som motivering till rätten att härska, skiljer sig hennes maktanspråk radikalt mot den traditionella släktskapsbaserade samhällsordningen. Hon saknar själv levande släktingar och kan inte heller själv få barn – vilket gör att den framtida styrelseformen inte kan bygga på successionsordningen utan en ny form av politiskt styre.

Trots tydliga paralleller till medeltiden kan serien alltså ses som en tolkning av samtiden. Men hur beskriver den då denna samtid?

Trots tydliga paralleller till medeltiden kan serien alltså ses som en tolkning av samtiden. Men hur beskriver den då denna samtid?

De skilda familjerna och klanerna i dramaserien motsvarar, med sina specifika kulturer samt politiska och religiösa system, en tendens bland aktörer i ett samtida säkerhetspolitiskt landskap att ge legitimitet åt sina anspråk utifrån ”ras”, historia, ursprung och civilisation. Tematiken om folkets överlevnad och eventuella utrotning som är så framträdande i Game of Thrones är också centralt hos de radikalnationalistiska rörelser som under det senaste decenniet vuxit sig starka runt om i världen.

En beskrivning som ligger nära till hands är Samuel P Huntingtons civilisationskrig. Han menar att det samtida säkerhetspolitiska landskapet inte främst ska beskrivas som en kamp mellan olika moderna ideologier utan att den tar form som en kamp mellan civilisationer. Huntingtons bok Civilisationernas kamp är skriven delvis som en respons på Francis Fukuyamas idé om att historien har kommit till ett slut och att en liberal världsordning har segrat. Huntington argumenterar att det fortfarande finns tydliga konfliktlinjer i världen, men att de inte formuleras i termer av ekonomiska system och ideologi utan utifrån religion och kultur.

Game of Thrones är samtidigt en beskrivning av en samtid där ideologi inte har spelat ut sin roll. Aktörer som betonar ras och kultur existerar tillsammans med andra aktörer som drivs av ideologi. Trots protektionism och handelskrig är liberalismen och dess ideal av frihandel och globalisering fortfarande framträdande idéer i den globala spelplanen. Olika socialistiska inriktningar är också framträdande i rörelser runt om i världen. Men i mångfalden blir de idédrivna berättelserna berättelser i mängden. De framstår som partikulära narrativ med anspråk på att vara universellt tillämpbara, som antropologen Ana Tsing formulerar det.

Som tolkning av samtiden ger Game of Thrones ett teoretiskt bidrag till hur denna kan förstås och beskrivas. Det visar på ett politiskt landskap med aktörer som drivs av partikulära anspråk motiverade av civilisation, ras och kultur, men även aktörer som drivs av ideologi. Den visar också hur vissa aktörer och idéer kan samexistera, eller till och med förutsätter varandra, medan andra är oförenliga.

Daynerys har ett radikalt emancipatoriskt projekt, men tillåter olika religioner. Ljusets Herre accepterar inga andra religioner, och kan liknas vid radikala salafistiska rörelser. Vissa aktörer som har ett partikulärt narrativ om det egna folkets särart använder det för att legitimera separatistiska anspråk medan andra använder det för expansiva anspråk. Den visar att vissa idéer både sprids genom maktinstitutioner, medan andra sprids bland folken.

Gudar har en framträdande plats i den kända världen och de flesta platser som skildras. Flera samhällen har gudar som är knutna till det egna folket eller platsen. Dothrakis tillber den mäktige hingsten. Greyjoys tillber den drunknade guden, en havsgud, knuten till deras bosättning och livsvillkor. I norr ber de till de gamla gudarna, som är specifika för Norden eftersom ”gudaskogarna” höggs ner i södern så att gudarna inte längre har några ögon att se med.

Men det finns också religioner som är mer spridda och som delas av flera olika folk. Ljuset av de sju är en gammal monoteistisk religion som har stort inflytande i södra Westeros. Det är också denna religion som utövas av den religiösa sekten Sparvarna som vill vitalisera tron och återvända till dess sanna ursprung. Ljusets Herre, R’hllor, är en gud som tillbeds både av Stannis Baratheon och hans eldprästinna, men också av Brödraskapet utan flagg.

Vissa religioner kan existera sida vid sida, medan R’hllor kräver total tillbedjan och att otrogna bränns på bål om de inte konverterar.

För Stannis Baratheon är religionen intimt förknippat med hans maktanspråk och erövringar, han bränner otrogna på bål och arbetar mot upprättandet av en global teokrati.

Religion är också en viktig del av politiken. För Stannis Baratheon är religionen intimt förknippat med hans maktanspråk och erövringar, han bränner otrogna på bål och arbetar mot upprättandet av en global teokrati.

Nordens separatistiska krig motiveras bland annat av skillnader i gudsbilder. De undrar varför de ska styras av en regent på järntronen i söder som inte förstår någonting om hur det är i Norr, och som till och med har fel gudar.

Även religions roll i kan förstås i relation till samtiden. De ständiga referenserna till religion kan framstå som ett förmodernt drag i ett sekulariserat västerländskt samhälle. Men i den mån religion någonsin varit borta är den på väg tillbaka, även i politiken. I Polen och Ungern och flera andra europeiska länder blir religion mer och mer inflytelserik, i de framväxande radikalnationalistiska rörelserna har religion (i Europa olika former av kristendom) fått en framträdande plats. Globalt sett är religion på en mängd olika sätt inflytelserik i samhällen och i politiken.
I de framväxande radikalnationalistiska rörelserna i vår tids Europa har religionen inte sällan fått en framträdande plats. Bild från självständighetsdagsmanifestation i Polen den 11 november 2015.Foto: Maja Ruszpel/CC/Flickr
Jag vill argumentera för att också de framträdande inslagen av magi kan förstås i relation till samtiden. När serien börjar befinner vi oss i en rationell värld. Visst finns det berättelser om drakar och vita vandrare. Men många är skeptiska till om berättelserna är sanna, och om magin en gång fanns i världen är den nu i alla fall borta.

Under seriens gång vaknar magin. Snart får vi se hamnskiftare, drakar, demoner, eldgudar, jättar, skogens barn, de mytologiska vita vandrarna, och i kraft av R’hllor väcks döda till liv. Magin får en framträdande plats i realpolitiken, siaren den treögda korpen har en viktig roll i kampen mot de vita vandrarna, drakarna blir viktiga vapen, och tronarvingar dödas med blodsmagi.

Det går att argumentera för att moderniteten, utvecklingen av kapitalistisk ekonomi, bygger på en grundläggande ”magisk” föreställning.

En vanlig föreställning är att magi inte hör till en modern samtid. Sociologen Max Weber beskriver utvecklingen mot modernitet som en process av avförtrollning, där rationalitet och byråkrati, xvetenskap, sekularisering, värderas högre än trosföreställningar. Detta ställer Weber i kontrast till traditionella samhällen där världen är en förtrollad trädgård.

Det kan emellertid ifrågasättas om moderniteten och utvecklingen mot en kapitalistisk ekonomi verkligen var en process av avförtrollning. Det går att argumentera för att moderniteten, utvecklingen av kapitalistisk ekonomi, bygger på en grundläggande ”magisk” föreställning som separerar ackumulation från behov då ackumulation blir ett gudomligt värde, samt en varufetischism där varans koppling till mänskligt arbete döljs. Karl Marx skrev om kapitalisten som ”häxmästaren, som inte längre förmår behärska de underjordiska makter som han frambesvurit”.

Samtidigt har avförtrollning onekligen ett förklaringsvärde för utvecklingen i stora delar av världen. Sekularisering och tonvikt på vetenskap är centrala världen i offentlighet och i politik. Men ”moderniseringen” inte haft denna effekt av avförtrollning över hela världen. Koloniseringen och moderniseringen av Afrika kan inte sägas haft en entydig sådan effekt.

Under andra halvan av 1800-talet annekterades dessa områden för att etablera stater efter en europeisk modell samt integrera dem i en global produktion och så småningom omvandla dess invånare till konsumenter. När kolonialtjänstemännen arresterade hövdingar och kringskar den politiska makten fick medicinmän en mycket framträdande roll i samhället vilket innebar att orakel, giftprövningar och häxmord blev mycket vanligare. I vågen av förändringar i de koloniala samhällen växte det också fram millenialistiska sekter som botade sjuka, profeterade och drev ut onda andar.

Denna förtrollning förknippad med modernisering var inte avgränsad till det koloniala skedet. I stora delar av södra Afrika är det utbrett med försäljning av kroppsdelar som amuletter, med häxmord och religiösa sekter. På ett övertygande sätt visar de marxistiska antropologerna Comaroff och Comaroff att dessa fenomen inte är förmoderna praktiker som lever kvar, utan att de är effekter av de våldsamma och ojämlika samhällen som den globala ekonomin genererar i de perifera områdena globalt.

Comaroff och Comaroff menar att magi inte endast existerar i de perifera områdena, de argumenterar för att förtrollning är på uppgång runtom i världen. Även Sam Kriss menar att förtätningen eller förtrollningen i Game of Thrones redan är synlig i vår värd, och han hävdar att medeltida fantasier hjälper oss att förstå vår samtid som är hemsökt av demoner.

Även Sam Kriss menar att förtätningen eller förtrollningen i Game of Thrones redan är synlig i vår värd, och han hävdar att medeltida fantasier hjälper oss att förstå vår samtid som är hemsökt av demoner.

Förtrollning kan ses som ett sätt att beskriva tendenser i samtiden. Vi ser en snabbt ökande misstro mot vetenskap som bland annat tar sig uttryck i olika konspirationsteoretiska teorier, som anti-vaccinationsrörelsen, och tron på chemtrails, och misstro mot att elfte september-attackerna utfördes av terrorister. Donald Trump kom till makten i USA bland annat med hjälp av en amerikansk kristen evangelikal rörelse som gav sitt stöd åt honom utifrån gudomliga profetior.

The Economist rapporterar att man i kyrkan i Libanon sett fler mirakel de senaste två åren än man gjort på decennier. Samtidigt får en president i öst sin legitimitet av att han kan tämja vilda djur, duvor som saluterar honom, och björnar lugnar sig i hans närvaro.

Kanske kan också framväxten av den radikala nationalismen ses som en form av magi som bygger på fantasier och myter. Återförtrollning är ett begrepp som fångar in olika tendenser och fenomen i vår globala samtid, en tillbakagång för rationalitet och att synen på verkligheten blir allt mer fragmenterad.

Mycket tyder på att vi liksom invånarna i Westeros störtar in i något som kan beskrivas som en ny romantik.
11:38
Äventyrens år – del 2
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
11:37
Tystnadskultur i familjegemyt
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
11:36
Havens livsviktiga ekosystem i fokus
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
11:35
Amnesty larmar om försvårat arbete
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
11:34
Tillfälligt stopp för dödsstraff i Kalifornien
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
11:33
Minst 49 döda i högerextremt terrordåd
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Det var vid 13.40 lokal tid (01.40 svensk tid) på fredagen som en beväpnad person tog sig in i Noor-moskén i staden Christchurch i Nya Zeeland. Mannen öppnade eld mot de som befann sig inne i lokalen under fredagsbönen och ett trettiotal personer dödades omedelbart.

Kort därefter skedde en annan skottlossning vid stadens andra moské.

Nya Zeelands premiärminister Jacinda Ardern kallar dåden för en ”välplanerad terrorattack”. Fyra personer har hittills gripits. Sprängladdningar ska också ha hittats runt om i staden efter attackerna.
”Nya Zeeland har attackerats för att vi representerar mångfald”, sade landets premiärminister Jacinda Ardern under en presskonferens efter terrordådet.Foto: TT
En av de gripna, en 28-årig man som på Twitter och Facebook kallar sig Brenton Tarrant, livesände i en sjutton minuter lång video innan han utförde attentatet. Där berättar han bland annat om terrorattacken på Drottninggatan i Stockholm 2017 och hur den händelsen motiverat honom att döda muslimer.

Dödssiffran väntas stiga ytterligare då minst 48 personer vårdas på sjukhus efter sina skador.

Direkt efter terrorattackerna höjdes terrorhotnivån i landet och Jacinda Ardern beskrev dagens som en av de mörkaste i Nya Zeelands historia.

– Nya Zeeland har attackerats för att vi representerar mångfald, sade Ardern under en presskonferens.
March 13, 2019
8:33
Öppet brev till Eva Franchell på Aftonbladet
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Svar till Eva Franchell angående hennes ledartext den 8 mars 2019 i Aftonbladet,”De breda grabbarna som skiter i kvinnor” .

Hej Eva,

Vilken fantastisk skitartikel du lyckats få publicerad. Jag är en av de 1 300 breda grabbarna i svarta mössor.

Jag heter Anna. Anna Hedström. Jag har jobbat på kajen i 16 år.

Jag minns så väl min första dag på jobbet då jag räckte upp handen och frågade om kvinnor och män tjänade lika mycket. Vi hade en utbildare och han hade pratat om allt mellan himmel och jord. Vid denna fråga stannade han upp liksom jag skulle gjort i dag.

ALLA tjänar lika mycket på kajen. Kvinna som man. Ung som gammal. Erfaren som hungrig ny spoling. Det är liksom lika självklart som att solen går upp i öst och ner i väst.

Och du är journalist. Med lägre lön än dina manliga kollegor. Och LO gör inte ett skit?

Jargongen på kajen kan vara hård. Men alltid hjärtlig. Det pågår ett jämställdhetsprojekt. Som Hamnarbetarförbundet håller i. Inte arbetsgivaren, som kanske är brukligt.

Och du är journalist. Med lägre lön än dina manliga kollegor. Och LO gör inte ett skit? LO accepterar lönegapet mellan män och kvinnor. Det är riktigt tråkigt att dina manliga kollegor är så osolidariska. Tydligt är att här finns förbättringar att göra. Det är en ojämlikhet som inte är acceptabel.

Frågan är – blir den bättre av att vi i hamn inte har skyddsombud och ett eftersatt skyddsarbete?

Vi hade en idé att syrrorna skulle ut och sätta märket i nästa avtalsrörelse. Det skulle vara något.

På raster småpratas det alltid. Ibland kommer vi in på vårdens löner. Det är inte en jävel som tycker det är rimligt. Utan hål i huvudet.

Vi hade en idé att syrrorna skulle ut och sätta märket i nästa avtalsrörelse. Det skulle vara något. Under åren har Hamnarbetarförbundet kommit med flera stöduttalanden till syrrorna. 2013 april backade vi sjuksköterskestudenternas lönemanifestation. I september 2016 stöttade vi Vårdförbundet i deras avtalskrav. I strejken i Göteborgs hamn har Vårdförbundet backat oss, och solidariteten varit helt otrolig. Det stöd vi fått från dem och andra arbetargrupper har stärkt oss och enat oss än mer i vår fackliga kamp.

I övrigt är hela den här ”whatabout”-ismen ett skämt. Det kan man dra hur långt ner som helst.

Och att vad skulle hända om undersköterskorna… Jo vet du vad som skulle hända? Vi skulle stötta dem till 100 procent. Och ”kvinnor är inte sådana”, sluta stoppa in kvinnor i fack hur de ska vara och hur de ska bete sig.

Alla kvinnor kan. Precis som jag. Gå ut och kräva. Marschera. Demonstrera. Strejka.

Sedan är det väl det lilla kruxet att det handlar om liv. Får de strejka? Om inte, säg upp er. Varenda en. På alla avdelningar på alla sjukhus. I hela Sverige. Samtidigt.

För så kan kvinnor visst göra. Inom förskolan? Tänk själv om varenda förskola lade ned samtidigt. Varenda skola? Sådant kan kvinnor med.

Jag må vara en gubbe på kajen. Men jag är också en kvinna. Och inte en jävel säger till mig vad jag bör och kan och inte bör och kan göra på grund av mitt kön.

Ödmjukaste hälsningar,

Anna Hedström
8:32
Feministisk strejk och protester den 8 mars
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

I Spanien utlyste det feministiska nätverket Comisión 8M och flera fackförbund strejk. Över 500 gatudemonstrationer anordnades och över en halv miljon kvinnor slöt upp i demonstrationer runt om i landet, rapporterar TT.

Oron bland feminister i Spanien har växt sedan det högerradikala partiet Vox gjort framsteg i regionvalet i Andalusien, och partiet väntas nu vinna mandat i det kommande parlamentsvalet. UGT, en av Spaniens största fackföreningar, uppgav att omkring sex miljoner personer strejkade i Spanien i minst två timmar den 8 mars i år. Anarkosyndikalistiska fackföreningen CGT utlyste 24-timmars strejk.
Tusentals demonstrerade i Pamplona i Spanien den 8 mars.Foto: Alvaro Barrientos
I Argentina pågick förberedelserna och mobiliseringen inför den feministiska strejken i flera månader. Ilskan bland feminister har växt i landet sedan senaten förra året röstade nej till att legalisera abort. I Argentina är det endast tillåtet med abort i tre fall: vid våldtäkt, om moderns liv är i fara eller om fostret är svårt skadat. I Buenos Aires samlades hundratusentals personer på Plaza de Mayo.
Tusentals demonstrerade och strejkade i Buenos Aires den 8 mars.Foto: Natacha Pisarenko/TT
I Italien gick hundratusentals kvinnor ut i strejk på uppmaning av den feministiska rörelsen Non una di meno (inte en färre) och i mer än 40 städer anordnades demonstrationer.
I Rom deltog 50 000 personer i den feministiska demonstrationen. Foto: Daniele Napolitano
I Turkiet trotsade tusentals feminister demonstrationsförbudet och gick ut på gatorna i Istanbul. Under kvällen den 8 mars attackerade polisen den feministiska demonstrationen i Istanbul med tårgas.
Polisen blockerar den feministiska demonstrationen på den stora gågatan Istiklal i Istanbul.Foto: Lefteris Pitarakis/TT
I Pakistan anordnades demonstrationer över hela landet och tusentals kvinnor slöt upp i marschen i den största staden Karachi.
Tusentals kvinnor demonstrerade den 8 mars i Karachi.Foto: Fareed Khan/TT
I Norge slöt över 14 000 personer upp i en feministisk demonstration på Youngstorget i Oslo, enligt norska dagstidningen Aftenposten. Demonstrationen var också en kraftfull markering till stöd för aborträtten och nej till förändringar i lagstiftningen.
Tusentals demonstrerade i Oslo på 8 mars.Foto: Privat
8:31
8 mars – och sedan?
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Pilt Carin Ersdotter var säsongsarbetare i Stockholm i början av 1800-talet. Hon är en av kvinnorna kring Klarakvarteren som det berättas om i en utställning i en av få lokaler som fortfarande används under renoveringen av Kulturhuset/Stadsteatern i Stockholm.
Pilt Carin Ersdotter.Foto: Arkiv
Som många andra kullor kom hon resande från Dalarna för att arbeta som mursmäcka på bygge, mjölkpiga och försäljerska på stadens torg.

Pilt Carin Ersdotter gillade staden och tänkte bli kvar, men en journalist snappade upp ryktet om hennes skönhet. Artiklarna gjorde henne till en förföljd kändis med namnet ”Vackra dalkullan”. Tusentals människor trängdes kring hennes marknadsstånd i Gamla Stan, hon blev utsatt för verbala och handgripliga övergrepp och fick fly in i portar och över gårdar. Hon blev inbjuden till fester hos välbärgade stockholmare med trivdes inte och tvingades snart att resa hem till Dalarna igen.

Pilt Carin Ersdotter nämns flyktigt med en bild på utställningen Kvarterets kvinnor, och så är det tyvärr med många av kvinnorna i utställningen som ska representerar 1000 år av Klarabor av kvinnokön.

Dagens kvinnor som besöker Klaragårdens verksamhet med hemlösa kvinnor har större plats i utställningen, men jag hade önskat att kvinnors liv och verksamhet ur historien hade fördjupats – för det finns många enskilda öden som går att relatera till i samtiden.
[UTSTÄLLNING] Kvarterets kvinnor
Kulturhuset Stockholm till 11/8 2019
Jag saknade också de många kvinnor som tagit så mycket stryk i prostitutionsverksamheten som pågått just i dessa kvarter under flera decennier. Kanske har det inte varit ärendet att belysa misären, i utställningen som är rolig och väcker lust att ta reda på mer, ändå är det, som i fallet med Pilt Carin Ersdotter lite att missa ett fantastiskt tillfälle.

Kanske kommer var och en ges större utrymme i satsningen Stockholms kvinnohistoriska museum, vars initiativtagare och chef Lina Thomsgård tillsammans med Kristina Hultman, Saadia Hussain och Maria Patomella står bakom Kulturhusets utställning.
Kvinnokulturfestivalen i Gamla Riksdagshuset oktober 1977.Foto: Marie Nilsson
En avdelning på utställningen Kvarterets kvinnor tillägnas Kvinnokulturfestivalen i Gamla riksdagshuset 1977. En grupp kvinnliga konstnärer anordnade en jättesamling med konst, musik, samtal, dans och möten som visade vad kvinnor kan producera. För många av de tusentals kvinnor, och några män, som besökte festivalen var händelsen en ögonöppnare och ett minne för livet.

Filmen berättar också en del om vilka motiv kvinnor arbetade med under den tid då de kämpade för att bli synliga, och hur motiven värderas.

En av de som var med och arrangerade var Gittan Jönsson, konstnär och aktivist sedan minst. Två år senare var hon med och fyllde Liljevalchs konsthall med verk av kvinnliga konstnärer i utställningen Vi arbetar för livet.
[FILM] Parallella linjer
Av: Gittan Jönsson
Hon har just slutfört arbetet på dokumentärfilm Parallella linjer kring kvinnliga konstnärers villkor, med avstamp i de två projekten i Gamla riksdagshuset och Liljevalchs, där hon talar med kvinnliga konstnärer i Tyskland.

Premiären för Parallella linjer hölls några dagar efter den 8 mars på Bio Rio i Stockholm. Den skedde i närvaro av flera av de konstnärer som var med under 1970-talet. Gittan Jönsson konstaterar att situationen för de tyska konstnärerna ligger långt efter de svenska. När gallerier gör gemensamma satsningar under konstrundor är kvinnor i ordentlig minoritet.
Kvinnliga konstnärer i Berlin håller symanskinskonsert. Näst längst till höger den svenska konstnären Ulrika Segerberg som bor och verkar i Berlin.Foto: Anna Intemann, ur Gittan Jönssons dokumentärfilm Parallella linjer
Filmen berättar också en del om vilka motiv kvinnor arbetade med under den tid då de kämpade för att bli synliga, och hur motiven värderas.

Suzanne Osten påminde om att dokumentation är så viktig att lägga tid på – ”annars har det aldrig hänt”.

Som dramatikern och filmskaparen Suzanne Osten konstaterade i samtalet efteråt är den stora känslan kring den internationella kvinnodagen dagarna efteråt. Det är då den enorma bredden, kreativiteten och styrkan sjunker in och ger kraft. Man kan ju konstatera att även decennier efter de stora ansamlingarna av kvinnors skapande finns känslan av energi kvar.

Suzanne Osten påminde om att dokumentation är så viktig att lägga tid på – ”annars har det aldrig hänt”. För de närvarande på premiären var det uppenbart att Gittan Jönssons film både är en viktig och engagerande berättelse, samt en del i en avgörande dokumentation.

Distributionen är dock ett problem, SVT har tackat nej till att visa Parallella linjer bland sina kulturdokumentärer. Gittan Jönsson fick vid förfrågan för ett par år sedan, under produktionstiden, ingen motivering annat än att det inte finns utrymme för att visa den. Hon säger:

– Jag tänker då att man underskattar de det stora publika intresset för kvinnohistoria. Tiden är kanske mogen nu…
I juni 1922 strejkade utbröt en tio dagar lång strejk bland telefonisterna i Klarakvarteren, för bland annat rätten att teckna kollektivavtal. Arbetsköparna hade förberett med strejkbrytare. Strejken fick viss framgång och de strejkande återanställdes. Foto: Arkiv
8:28
Vems värderingar vårdar vi?
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

”Form, styrka, hälsa och sinnenas skärpa kulminerar i mannen, som är det ädlare könet. Det gör det möjligt för honom att utföra många saker i det offentliga och det privata livet samt många framstående och lämpliga gärningar som är främmande för kvinnan.”

Orden kommer från en i Sverige ganska inflytelserik religiös predikant och andlig frontfigur.

Mannen har gjort flera andra uttalanden som minst sagt får en att höja på ögonbrynen. Han har kallat judar för ”djävulens folk” och ”giftiga maskar” och propagerat för att sätta synagogor i brand, förstöra judiska böneböcker, förbjuda rabbiner att predika, beslagta judars egendomar och pengar samt slå sönder deras hem.

Några citat från honom lyder, översatta till svenska, så här:

”(…) jag skulle vidhålla, och ingen människa på denna jord kan ändra min uppfattning, att judarna, som de är i dag, i sanning är en blandning av alla depraverade och illvilliga hjon från hela världen, som spridits i alla länder, i likhet med tatarerna, zigenarna och sådant folk, för att plåga skilda nationer med sitt ocker, att spionera på andra och förråda, att bedra och kidnappa barn – i korthet, att utöva alla typer av ohederlighet och skadligt beteende.”

”Enligt min mening måste det gå så här: Om vi ska kunna förbli rena från judens hädelser och inte bli delaktiga i dem måste våra vägar skiljas åt och de måste lämna vårt land.”

”Så snart min huvudsyssla har blivit utförd ska jag hänge mig åt fördrivningen av judarna.”

Han har också försvarat dödligt våld mot upproriska människor med orden:

”Låt därför alla som kan slå, dräpa och knivhugga göra det, i hemlighet eller öppet, med åtanke att inget kan vara mer giftigt, skadligt eller djävulskt än en rebell.”

Mannens namn är Martin Luther och han har lagt grunden till den variant av kristendom som dominerat i Sverige i snart 500 år.

Luther satte ord på sina tankegångar för mycket länge sedan, på 1500-talet. Men det kan ställas mot hur alt-right-influerade miljöer i dagens Sverige kallar islam för en pedofilreligion med hänvisning till att profeten Muhammed gifte sig med ett barn på 600-talet – och överlag hävdar att den religionens värdesystem i grunden är oförenligt med ett svenskt tankesätt.

Mycket elände sker i islams namn än idag, och många förtryckande sedvänjor i kulturmiljöer där islam har en stark ställning legitimeras fortfarande med (påstådd) religiös fromhet.

Men poängen här är att visa på hur föränderlig över tid och rum religionsuppfattning och religionsutövning trots allt är.

Poängen här är att visa på hur föränderlig över tid och rum religionsuppfattning och religionsutövning trots allt är.

Den dominerande, fram tills nyligen statliga, kyrkoorganisation som kallar sig luthersk i Sverige i dag uppfattas vara bland de mest liberala religiösa samfunden i världen – trots att dess anfader knappast sjöng det fria levernets lov.

Vad är orsakerna till att Svenska kyrkan blivit så förhållandevis antiauktoritär och jämställdhetsbejakande, sett till sin samtida profil, och det svenska samhället överlag så pass sekulärt?

Inte minst kan vi nog tacka arbetarrörelsen och kvinnorörelsen – vars arv ovan nämnda alt-right-människor tenderar att hata – för det. Arbetarrörelsen gjorde, tillsammans med andra progressiva krafter, Sverige till ett av världens mest jämlika industriländer, innan utvecklingen vände igen för ett par decennier sedan.

Och kvinnorörelsen – där inte minst det periodvis ganska inflytelserika socialdemokratiska kvinnoförbundet stod för kopplingen till det ledande arbetarrörelsepartiet – drev på för politiska reformer som möjliggjorde kvinnors aktiva deltagande på arbetsmarknaden och luckrade upp delar av den historiska samhällsrollen som i första hand maka och barnaföderska.

Den svenska folkkyrkan, länge statskyrka, formades till sin åskådning av denna sin miljö.
Den svenska folkkyrkan, länge statskyrka, har formats av sin miljö. Playmobilfiguren föreställer reformationsledaren Martin Luther.Foto: Pxhere/CC
Den nationalistiska och främlingsfientliga högerradikala väckelse vi nu ser i stora delar av samhället riktar mycket av sitt hat mot arbetarrörelsens jämlikhetssträvanden och kvinnorörelsens feminism – meningsmotståndarna stämplas ut som ”vänsterblivna”, ”genusflummare” och ”batikhäxor” på löpande band. Samtidigt är det land vars kultur och värderingar de i högstämda ordalag säger sig vilja försvara i hög grad format av just dessa rörelser.

De främlingsfientliga nationalisterna framställer i stället folk, religion och kultur som något statiskt, som går sönder om det utsätts för påverkan och som därför – när det handlar om det egna lägret – bör skyddas och konserveras.

I själva verket ska vi vara väldigt tacksamma över att svunna seklers samhällssyn inte konserverades i Sverige.

Inte minst gäller det arvet efter Luther.
8:28
Ny utredning för säkrare lastbilsrastplatser
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
8:27
Oro efter bussexplosion i Stockholm
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Bussen, som inte var i linjetrafik och därmed utan passagerare, ska av okänd anledning körts in i en barriär vid Klaratunneln i centrala Stockholm. Det råder förbud mot bussar att köra just där.

En utredning av olyckan pågår fortfarande men av allt att döma ska fordonets biogastankar på taket kommit i kläm och sedan exploderat. Föraren undkom med lättare brännskador. Enligt brandpersonal på plats hade explosionen kunnat sluta betydligt värre.

Alla kan göra misstag, men det ska absolut inte kunna få den här typen av effekter.
Sara Westberg, bussförare och medlem i syndikalistiska bussektionen i Storstockholm

Sara Westberg är bussförare och medlem i syndikalistiska bussektionen i Storstockholm. Hon var ledig i söndags när olyckan inträffade men berättar för Arbetaren att hon gick till ett möte på jobbet med arbetsköparen Keolis när hon fick höra om explosionen.

– Det är klart att det blir mycket tankar och att man får en oro i magen. Nu går alla tankar till kollegan som körde. Även om bussen inte ska vara nere i tunneln så är det ju sådant som händer. Alla kan göra misstag, men det ska absolut inte kunna få den här typen av effekter, säger Sara Westberg.

Räddningsledaren Anders Palm säger till Sveriges Radio P4 Stockholm att säkerhetsrutinerna måste ses över. Enligt Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, går det relativt enkelt att bygga bort riskerna.

– Likväl som man kan bygga bort skydd i karosser för att skydda passagerarna kan man också bygga in skydd så att tankar skyddas i händelse av en kollision, säger Erik Egardt, metod- och teknikutvecklare på MSB.
8:27
Många av världens barn saknar socialt skydd
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
8:27
Ökande antal attacker mot religiösa i Indien
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
8:26
Stor konstupplevelse i grym kontext
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Den svenska skulptören Carl Milles beundrade Hitler, Mussolini och Franco, vars brutala retorik och verk han ansåg vara viktig för att stävja kommunismens ökande hot. Han var rädd för ”oordning” och tyckte det behövde städas upp i Europa. Det gällde inte minst konsten.

När han Carl Milles besökte museet med beslagtagen konst, fördömd av den tyska nazistregimen som ”entartete” vilket kan översättas till degenererad eller urartad, i München 1937 jublade han i brev hem till Sverige.
[FILM ] Tillbaka till paradiset. Expressionistiska mästerverk
Millesgården, Lidingö
Visas till 9/6 2019
Så när Millesgårdens konsthall, inrymd i Milles hem och ateljé på Lidingö visar två stora samlingar av expressionistisk konst från 1920–40-talen är det en inte helt bekväm krock. Men välkommen förstås.

I utställningen Tillbaka till paradiset. Expressionistiska mästerverk visas omkring 150 verk som överväldigar i samma ögonblick som man kommer in i den stora hallen. Man slås av de starka färgerna och linjerna som tar för sig. Tiden stiger fram, med krigströtta ögon, magra kroppar och omvärldens larm och brus som de utarmade människorna försöker värja sig inför.
Alexej von Jawalensky, Flickhuvud med röd turban och gult spänne ca 1912.Foto: Achim Kukulies
Många av konstnärerna hade deltagit i första världskriget men var fortfarande relativt unga, nu med svåra minnen och knappast pigga på att manifestera en ny konstscen – även om den formerats under ett par decennier som ett resultat av deras behov av att gestalta sina erfarenheter och känslor. Nationalism och patriotism som varit så drivande under tidigt 1910- och 20-tal ser man inte mycket av här, snarare vittnar de tidigare verken om längtan efter fritt naturliv och de senare om trasig efterkrigsdepression. Flera av konstnärerna som inte stupat i första världskriget tillbringade långa tider under vård.

Detta i kombination med till exempel intryck av afrikansk konst och av konst som avvek från de stränga lärorna vid konstakademierna ansågs som utmanande och farlig.

Vid nazisternas maktövertagande 1933 myntades direkt uttrycket entartete kunst, verken beslagtogs och konstnärer och andra yrkesverksamma i branschen fick yrkesförbud.

Många av konstnärerna, de som inte redan stupat i första världskrigen eller flytt undan nazismen till bland annat USA, dog oönskade och i förtid Bland dem finns Otto Mueller (död 1930), Ernst Barlach (död 1938), Alexej von Jawlensky (död 1941), eller Ernst Ludwig Kirchner som begick självmord efter lång konvalescens i Schweiz 1938.

Dessa verk är dock inte utvalda som representanter för entartete kunst men det är en stark gemensam faktor. Utställningen är i första hand en stor konstupplevelse och i andra hand ett skakande möte med en totalitär konstsyn som inte ville se verkligheten eller humanismen som konsten gestaltar.
Erich Heckel, vännen.Foto: Achim Kukulies
8:25
Umeå laddar för Littfest
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Torsdagen den 14 mars är det dags för Littfest, den internationella litteraturfestivalen i Umeå. I år med över 150 medverkande varav en majoritet författare. Den pågår i tre dagar och brukar enligt arrangörerna ha 19 000 seminariebesök.
[FESTIVAL] Littfest
14/3-16/3
Umeå Folkets Hus med omnejd
Festivalen startade 2007 som en motrörelse mot bokbranschens kommersialisering, och var då en liten gräsrotsfestival. Sedan dess har Littfest vuxit så det knakar och drivs numera av en ideell förening.

I programmet märks bland annat Yoko Tawada från Japan, Natacha Appanah från Mauritius och Meg Rosoff från USA. Bland författare från Sverige är några namn Sara Stridsberg, Gabriella Håkansson, Sami Said och Johannes Anyuru. Det blir också fokus på litteratur från Sápmi, poesi och översättning.

Biljetterna till Littfest är slut, men i samband med festivalen arrangeras en mängd gratis aktiviteter i stan, bland annat på Bildmuseum och Norrlandsoperan. På Väven arrangerar kommunen Barnens Littfest under söndagen.
8:25
Liv i det nattsvarta
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
8:25
Äventyrens år – del 1
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Britta Gröndahl (1914–2002) var aktiv större delen av sitt liv i den svenska syndikalistiska rörelsen, särskilt inom SAC, som äger tidningen Arbetaren. Hon skrev under sitt liv ett flertal böcker, både inom det teoretiska området och rena biografier.

1962 reste Britta Gröndahl för första gången till Spanien där den frihetligt socialistiska rörelsen var starkt förankrad i arbetarklassen. Hon blev med tiden en viktig kontaktperson mellan svenska SAC och den spanska rörelsen.

Under 1970-talet försörjde hon sig huvudsakligen som frilansande översättare (hon hade redan under en tioårsperiod 1945–1955 varit verksam i yrket). Bland översättningarna under denna senare period märks Sexualitetens historia av Michel Foucault. Hon översatte också sex av de åtta böcker av Marie Cardinal som utkom på svenska, liksom merparten av de vuxenseriealbum av Claire Bretecher som gavs ut i Sverige under 1980-talet.

Här är första delen av fem av Britta Gröndahls memoarer.
March 08, 2019
12:11
Demonstrationer och historia den 8 mars
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
12:11
Demonstrationer och historia den 8 mars
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
12:11
Ambulanssjuksköterskor säger upp sig i protest
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Den pågående konflikten i Region Norrbotten gäller främst arbetstiden. I Jokkmokk och Pajala har ambulanssjuksköterskorna fyra timmars längre arbetsvecka än sina kollegor i exempelvis Gällivare och Kiruna på grund av att nattavtalen ser olika ut.

Enligt Region Norrbotten räknas det bara som nattarbete om man arbetar minst tre immar mellan midnatt och sex på morgonen, men i Jokkmokk och Pajala är ambulanssjuksköterskorna endast schemalagda till klockan 02. Något som betyder att de går miste om arbetstidsförkortningen deras kollegor som arbetar till 03 har.

Här i glesbygden har vi rätt mycket större ansvar än vad man har när man jobbar i en ambulans som är ansluten till ett sjukhus.
Åsa Mattsson, ambulanssjuksköterska till Vårdfokus

Enligt tidningen Vårdfokus har därför fem av sex ambulanssjuksköterskor sagt upp sig.

– Arbetsgivaren har hävdat att vi har för lite körningar efter klockan 02.00. Det tycker jag är cyniskt. De hade kunnat bjuda oss på ett bättre schema. Här i glesbygden har vi rätt mycket större ansvar än vad man har när man jobbar i en ambulans som är ansluten till ett sjukhus, säger ambulanssjuksköterskan Åsa Mattsson till Vårdfokus.

De känner att jobbar man till 02 kan man lika gärna arbeta en timme till så att det därmed skulle räknas som nattarbete.
Therese Mämmi, styrelsemedlem i Vårdförbundet i Norrbotten

Vårdförbundet har begärt att frågan ska förhandlas centralt så i dagsläget är det oklart vad som händer med arbetstiderna.

– Just nu vet vi inte, men våra medlemmar är inte fullt nöjda med dagens arbetstider. De känner att jobbar man till 02 kan man lika gärna arbeta en timme till så att det därmed skulle räknas som nattarbete, säger Therese Mämmi som sitter i styrelsen för Vårdförbundet i Norrbotten till Arbetaren.

Hur ser du på att arbetsgivaren gör så här?

– Jag tycker inte att de är nog generösa för att behålla eller rekrytera personal, säger Therese Mämmi.
12:11
Ambulanssjuksköterskor säger upp sig i protest
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
12:11
Man ihjälklämd på bygge
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
12:11
Man ihjälklämd på bygge
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
12:10
Sveriges Hamnar förbjuder lokala avtal
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

På tisdagen gick Sveriges Hamnar med på att stryka bort skrivningen om utebliven rätt till lokala avtal och undertecknade kollektivavtalet med Hamnarbetarförbundet. Bara timmar senare gick ett cirkulär ut till samtliga medlemsföretag i arbetsköparorganisationen. I cirkuläret deklareras att ”lokala överenskommelser ej får ingås med annan fackförening” än Transport.

– Vi kommer inte ingå några lokala avtal med Hamnarbetarförbundet i någon hamn. Det finns inga skäl för oss att göra det, säger Joakim Ärlund, vd för Sveriges Hamnar.

Vi kommer inte ingå några lokala avtal med Hamnarbetarförbundet i någon hamn.
Joakim Ärlund, vd för Sveriges Hamnar

Men arbetsköparorganisationen nöjer sig inte med att påpeka sin hållning. I en hotfull ton upplyses om vad som händer med de företag som trotsar påbudet: ”Medlemsföretag som inte efterlever denna regel riskerar skadestånd och uteslutning ur Sveriges Hamnar och Svenskt Näringsliv”.

Varför behöver ni hota medlemmarna? Finns det en risk att de inte lyder annars?

–Det finns alltid en teoretisk risk och då vill vi bara säkra på att de vet vad som gäller. Frågan är enkel, säger Joakim Ärlund.

Han hänvisar till den paragraf i förstaavtalet Hamn- och Stuveriavtalet som deklarerar att avtal enbart får tecknas med just Transport. Och där får han uppbackning av Transports ordförande Tommy Wreeth. I ett pressmeddelande säger sig förbundet kunna konstatera att det enda som förändras med avtalet är att Hamnarbetarförbundet nu har fredsplikt.

– Det är uppenbart att det råder delade meningar om hamnuppgörelsens innebörd. För mig är det dock tydligt att egentligen ingenting har förändrats mer än att det nu råder fullständig fredsplikt i samtliga hamnar i Sverige efter att Hamnarbetarförbundet har undertecknat ett andrahandsavtal med arbetsgivarna, säger Transports ordförande Tommy Wreeth i pressmeddelandet.

Kanske kan det finnas fog för brösttoner mot Sveriges Hamnars egna medlemmar. Trots paragrafen har det historiskt under olika perioder funnits lokala avtal mellan hamnbolag och Hamnarbetarförbundet både gällande arbetstider och löner och om arbetsmiljöbestämmelser. Ibland har de varat under åratal innan Sveriges Hamnar hotat med skadestånd eller som i ett fall i Piteå hamn en stämning från Transport.

Alla kvardröjande överenskommelser skrotades dock i samband att Sveriges Hamnar drev igenom sin policy om att omedelbart beröva Hamnarbetarförbundet allt inflytande som överskrider lagens miniminivå. Även i det fallet krävdes det hot om skadestånd och uteslutning för att få hamnarna att reagera. Ett år efter att policyn antagits var det bara APM Terminals i Göteborg som följde den. Men det ska, enligt Sveriges Hamnar, vara slut med sådana ”misstag” från medlemsföretagen i fortsättningen.

– Som jag ser det är det helt självklart. Uppgörelsen är ett andrahandsavtal och om någon skulle träffa en uppgörelse med någon annan än Transport är den inte giltig. Men det finns också en uppenbar risk med att bryta mot Transports avtal. Det här är bara ett sätt att säkerställa att medlemsföretagen inte sätter sig i en situation där de kan bli stämda, säger Joakim Ärlund.

Jag har inte anledning att nedslås av andras tolkningar av rättsläget.
Eskil Rönér, ordförande för Hamnarbetarförbundet

Men trots de hårda buden från både Transport och Sveriges Hamnar, verkar Hamnarbetarförbundet ta utspelen med ro. Ordföranden Eskil Rönér säger att förbundet är ”väldigt nöjda” med att ha fått tillbaka kollektiv förhandlingsrätt och rätt att utse skyddsombud.

– Jag har inte anledning att nedslås av andras tolkningar av rättsläget. Uppstår det en situation så får vi tvista om det och ta upp det i rätten. Vår uppfattning är klar över vad det är för avtal vi skrivit på, säger han.

Nu ska vi jobba ihop i vardagen och då är det viktigt att inte hänga upp oss på den här typen av frågor om konkurrens.
Eskil Rönér, ordförande för Hamnarbetarförbundet

Eskil Rönér säger att rättsläget kring första- och andraavtal är långt ifrån solklar och den bedömningen tycks styrkas av experternas delade tolkning av begreppen andraavtal och hängavtal.

Att Transportarbetareförbundet, Transportföretagen och deras underorganisation Sveriges Hamnar gör utspel om sin tolkning kommer inte som en överraskning. Men det är enligt Eskil Rönér inte en strid förbundet tänker ge sig in i nuläget.

– Båda sidor har sagt saker under konfliktens gång som inte varit jättelysande, men nu ska vi jobba ihop i vardagen och då är det viktigt att inte hänga upp oss på den här typen av frågor om konkurrens. Nu måste vi alla kunna kavla upp ärmarna och jobba sida vid sida både arbetstagarsidans parter såväl som arbetsgivarsidans. De andra frågorna kommer att lösas efterhand, säger Eskil Rönér.
12:10
Sveriges Hamnar förbjuder lokala avtal
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

På tisdagen gick Sveriges Hamnar med på att stryka bort skrivningen om utebliven rätt till lokala avtal och undertecknade kollektivavtalet med Hamnarbetarförbundet. Bara timmar senare gick ett cirkulär ut till samtliga medlemsföretag i arbetsköparorganisationen. I cirkuläret deklareras att ”lokala överenskommelser ej får ingås med annan fackförening” än Transport.

– Vi kommer inte ingå några lokala avtal med Hamnarbetarförbundet i någon hamn. Det finns inga skäl för oss att göra det, säger Joakim Ärlund, vd för Sveriges Hamnar.

Vi kommer inte ingå några lokala avtal med Hamnarbetarförbundet i någon hamn.
Joakim Ärlund, vd för Sveriges Hamnar

Men arbetsköparorganisationen nöjer sig inte med att påpeka sin hållning. I en hotfull ton upplyses om vad som händer med de företag som trotsar påbudet: ”Medlemsföretag som inte efterlever denna regel riskerar skadestånd och uteslutning ur Sveriges Hamnar och Svenskt Näringsliv”.

Varför behöver ni hota medlemmarna? Finns det en risk att de inte lyder annars?

–Det finns alltid en teoretisk risk och då vill vi bara säkra på att de vet vad som gäller. Frågan är enkel, säger Joakim Ärlund.

Han hänvisar till den paragraf i förstaavtalet Hamn- och Stuveriavtalet som deklarerar att avtal enbart får tecknas med just Transport. Och där får han uppbackning av Transports ordförande Tommy Wreeth. I ett pressmeddelande säger sig förbundet kunna konstatera att det enda som förändras med avtalet är att Hamnarbetarförbundet nu har fredsplikt.

– Det är uppenbart att det råder delade meningar om hamnuppgörelsens innebörd. För mig är det dock tydligt att egentligen ingenting har förändrats mer än att det nu råder fullständig fredsplikt i samtliga hamnar i Sverige efter att Hamnarbetarförbundet har undertecknat ett andrahandsavtal med arbetsgivarna, säger Transports ordförande Tommy Wreeth i pressmeddelandet.

Kanske kan det finnas fog för brösttoner mot Sveriges Hamnars egna medlemmar. Trots paragrafen har det historiskt under olika perioder funnits lokala avtal mellan hamnbolag och Hamnarbetarförbundet både gällande arbetstider och löner och om arbetsmiljöbestämmelser. Ibland har de varat under åratal innan Sveriges Hamnar hotat med skadestånd eller som i ett fall i Piteå hamn en stämning från Transport.

Alla kvardröjande överenskommelser skrotades dock i samband att Sveriges Hamnar drev igenom sin policy om att omedelbart beröva Hamnarbetarförbundet allt inflytande som överskrider lagens miniminivå. Även i det fallet krävdes det hot om skadestånd och uteslutning för att få hamnarna att reagera. Ett år efter att policyn antagits var det bara APM Terminals i Göteborg som följde den. Men det ska, enligt Sveriges Hamnar, vara slut med sådana ”misstag” från medlemsföretagen i fortsättningen.

– Som jag ser det är det helt självklart. Uppgörelsen är ett andrahandsavtal och om någon skulle träffa en uppgörelse med någon annan än Transport är den inte giltig. Men det finns också en uppenbar risk med att bryta mot Transports avtal. Det här är bara ett sätt att säkerställa att medlemsföretagen inte sätter sig i en situation där de kan bli stämda, säger Joakim Ärlund.

Jag har inte anledning att nedslås av andras tolkningar av rättsläget.
Eskil Rönér, ordförande för Hamnarbetarförbundet

Men trots de hårda buden från både Transport och Sveriges Hamnar, verkar Hamnarbetarförbundet ta utspelen med ro. Ordföranden Eskil Rönér säger att förbundet är ”väldigt nöjda” med att ha fått tillbaka kollektiv förhandlingsrätt och rätt att utse skyddsombud.

– Jag har inte anledning att nedslås av andras tolkningar av rättsläget. Uppstår det en situation så får vi tvista om det och ta upp det i rätten. Vår uppfattning är klar över vad det är för avtal vi skrivit på, säger han.

Nu ska vi jobba ihop i vardagen och då är det viktigt att inte hänga upp oss på den här typen av frågor om konkurrens.
Eskil Rönér, ordförande för Hamnarbetarförbundet

Eskil Rönér säger att rättsläget kring första- och andraavtal är långt ifrån solklar och den bedömningen tycks styrkas av experternas delade tolkning av begreppen andraavtal och hängavtal.

Att Transportarbetareförbundet, Transportföretagen och deras underorganisation Sveriges Hamnar gör utspel om sin tolkning kommer inte som en överraskning. Men det är enligt Eskil Rönér inte en strid förbundet tänker ge sig in i nuläget.

– Båda sidor har sagt saker under konfliktens gång som inte varit jättelysande, men nu ska vi jobba ihop i vardagen och då är det viktigt att inte hänga upp oss på den här typen av frågor om konkurrens. Nu måste vi alla kunna kavla upp ärmarna och jobba sida vid sida både arbetstagarsidans parter såväl som arbetsgivarsidans. De andra frågorna kommer att lösas efterhand, säger Eskil Rönér.
12:10
TCO: Inskränkt strejkrätt aktuell trots hamnavtal
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Hamnkonflikten i Göteborgs hamn var huvudargumentet för nödvändigheten att inskränka strejkrätten när LO, TCO och Saco kom överens med arbetsköparna förra året. Men att nu Hamnarbetarförbundet accepterat fredsplikt i samtliga hamnar får inte TCO att dra tillbaka stödet för begränsad strejkrätt.

– Nej. Det är ju en annan process som löper. Hamnavtalet påverkar inte den, säger Samuel Engblom, samhällspolitisk chef på TCO.

TCO välkomnar det nya kollektivavtalet mellan Sveriges Hamnar och Hamnarbetarförbundet som undertecknades på tisdagskvällen.
Samuel Engblom.Foto: Jann Lipka
– Vi välkomnar det. Det är så man löser frågor på svensk arbetsmarknad och det har man lyckats med återigen. Det är bra att det finns ett avtal nu, säger Samuel Engblom.

När arbetsmarknadsminister Ylva Johansson tillsatte en utredning av strejkrätten i maj 2017 gjordes det med argumentet att den svenska modellen inte fungerar i Göteborgs hamn. När sedan de stora fackliga centralorganisationerna kom överens med Svenskt Näringsliv om ett gemensamt förslag till inskränkt strejkrätt var det med hänvisning till den olösta frågan i containerhamnen. Det var också så som parterna, däribland TCO, ramade in överenskommelsen i sitt gemensamma pressmeddelande.

”Vi kan också konstatera att det är väldigt få aktörer som missbrukar konflikträtten. Men när missbruk förekommer måste vi vara beredda att göra något åt det om vi vill värna konflikträtten”, motiverade TCO deltagandet på Vårdförbundets hemsida.

Nu har man tecknat ett avtal i hamnarna och det är bra. Men det ska inte uppstå en sådan här situation igen.
Samuel Engblom, samhällspolitisk chef för TCO

När nu parterna har löst frågan, faller inte själva syftet?

– Göteborgs hamn var ett exempel på en situation där konflikträtten används under en utdragen period i andra syften än att teckna kollektivavtal. Det var en del av den diskussionen. Vi ser att konflikträtten syftar till få till avtal och att möjliggöra sympatiåtgärder. Den praktiken ska nu lagfästas och det tycker vi fortfarande vara en bra idé, säger Samuel Engblom.

Kan du nämna några andra exempel på situationer som liknar den i hamnen?

– Nej, det är ju den situationen som varit. Nu har man tecknat ett avtal i hamnarna och det är bra. Men det ska inte uppstå en sådan här situation igen.

Lagförslaget har fått stark kritik från flera tunga remissinstanser, däribland Arbetsdomstolen, samt från en rad arbetsrättsexperter. Kritik kommer också från medlemmar i centralorganisationernas medlemsförbund.

Experterna varnar för att inskränkningen kan möjliggöra gula fackförbund, avtalsshopping och resultera i ett förbud av politiska strejker. Men TCO anser fortfarande att fördelarna med en inskränkning överskuggar eventuella farhågor, och alla av dem delar inte organisationen.

– På några av punkterna delar vi inte deras bedömning som ökad risk för avtalsshopping och gula fackföreningar. En del andra invändningar är sådana som nu kommer in i beredningsprocessen. Det får tas om hand då, säger Samuel Engblom.

En del av det vi reglerar bort ska inte finnas på svensk arbetsmarknad.
Torbjörn Johansson, avtalssekreterare för LO till Arbetet

I en artikel i Arbetet på onsdagen meddelade LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson att även LO inte omprövar sin hållning. Enligt honom har förändringen i hamnfrågan inte någon betydelse för den fortsatta processen. Det går, enligt honom, inte att stoppa den nu och det finns heller ingen anledning.

– Nej. Man kan ju hitta andra sådana här konflikter och en del av det vi reglerar bort ska inte finnas på svensk arbetsmarknad, säger han till Arbetet.

Samtidigt har kritiken inifrån de enskilda LO-förbunden ökat mot strejkrättsöverenskommelsen. Arbetaren har tidigare rapporterat om hur bland annat flera avdelningar inom både Kommunal och Seko ställt krav på förbundet att lämna överenskommelsen. Men kritik har riktats från medlemmar i samtliga förbund.

I januari krävde 116 fackliga förtroendevalda i sammanlagt 23 fackliga organisationer, de flesta från LO, TCO och Saco samma sak en debattartikel.

Men Torbjörn Johansson säger i Arbetet att han inte förväntar sig ett ökat tryck på LO att agera mot lagstiftningen.

– Jag tror snarare det minskar. Hamnarbetarförbundet har ju haft anledning att driva opinion mot lagstiftningen för att dom har varit oroliga för vad det får för konsekvenser, men nu har de ett avtal så det minskar väl snarare trycket, säger han.

Vi organiserar inte något sådant motstånd mer än att vi skickat in remissvar. Jag upplever att det är gräsrötterna som samlar motstånd mot lagförslaget.
Eskil Rönér, ordförande för Hamnarbetarförbundet

Men Eskil Rönér förnekar att det skulle vara Hamnarbetarförbundet som legat bakom den interna LO-kritiken. Han säger att förbundet är starkt emot de planerade inskränkningarna men att förbundet har haft fullt upp med sin egen konflikt.

– Vi organiserar inte något sådant motstånd mer än att vi skickat in remissvar. Jag upplever att det är gräsrötterna som samlar motstånd mot lagförslaget. Det är fackföreningsmänniskor från alla håll och kanter och politiskt aktiva, säger han.

Han gör dessutom inte samma bedömning om motståndets framtid som Torbjörn Johansson gör.

– Det tror jag definitivt inte. Den frågan är mycket större än hamnavtal eller inte, säger Eskil Rönér.
12:10
TCO: Inskränkt strejkrätt aktuell trots hamnavtal
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
12:09
Kvinnor protesterar mot våld 8 mars i Brasilien
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
12:09
Kvinnor protesterar mot våld 8 mars i Brasilien
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
12:09
Mellanöstern och Nordafrika farligare än någonsin för aktivister
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
12:09
Mellanöstern och Nordafrika farligare än någonsin för aktivister
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
12:08
Stigmatisering slår hårt mot världens leprasjuka
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
12:08
Stigmatisering slår hårt mot världens leprasjuka
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
12:07
Monument över en kämpande entreprenör
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Ett liv kan inte rymmas i en bok. Inte i en kamp eller i ett land.
[BOK] Min kärlek har stannat mest hos er: En biografi om kvinnokämpen Anna Johansson-Visborg
Jane Morén
Hjalmarson & Högberg Bokförlag, 2018
Jag får känslan av ett minne som dalar i Jane Moréns biografi över vad hon kallar ”kvinnokämpen” Anna Johansson-Visborg. Och förnimmelser av svagdricka i tjocka glas på enkla verandor som sviktar lite under träskor. Allt det där som måste försvinna. Eller, måste det?

Från småbrukarfamiljens torp ruvande vid den stora skogens rand till städernas ljus och framtid. Anna föddes 1876. Fadern hade visserligen varit skeppare, men (det lilla) skeppet förliste på Östersjön. Mannen som fadern gett uppdraget att betala försäkrings-premien hade innan olyckan rymt till Amerika med pengarna. Förlisningen dömde fadern till ett enkelt liv på västgötska stenåkrar.

Efter en tid i ett hotellkök i Falköping och arbete som hembiträde i Göteborg tar sig Anna Johansson 1897 till Stockholm. En stad som är full av människor som hon. De som vill ta sig fram, reparera kantrade klassresor eller för första gången försöka ställa sig upp på egna ben. Stockholm är industrier, modernitet. Det nya samhället. Passande nog får västgötajäntan jobb på Stockholmsutställningen som ska visa hur förändringens vindar slår över det fattiga bondelandet. Ett land som avfolkats i en rasande takt när svenskarna blivit ekonomiska flyktingar på andra sidan Atlanten.

Lite senare samma år börjar Johansson arbeta på Hornsbergs bryggeri. Det blir inte egentligen så lång tid på bryggeriet.
Anna Johansson-Visborg.Foto: ARAB
Det politiska uppvaknandet inträffar och hon kastar sig med enorm energi in i arbetarrörelsen. Johansson utbildar sig också och får jobb på kontor med att sälja försäkringar.

Den offentliga karriären inom facket och det socialdemokratiska partiet sammanfaller med arbetarnas osannolika förmåga att omdana det svenska samhället under 1900-talets första hälft. Johansson blev även tongivande inom den kooperativa rörelsen och invald till Stockholms stadsfullmäktige 1916, vid 39 års ålder. Hon satt kvar till 1950. Sex år senare dog hon som blev en av arbetarrörelsens viktigaste gestalter.

Fackkämpen värnade om att arbetarklassen ska få vara med att definiera moderniteten. Annars kommer de att säga ifrån. Samtidigt försätter Johansson-Visborg (Anna gifter sig 1919, men får inga barn) sin privata klassresa. Hon blir så småningom hyresvärd och biografägare. Förmögenheten växer efter hand. Men under hela tiden förblir hon känd som Bryggar-Anna, hon som erövrade något i slagen mellan arbetare och förmän på fabriksgolven. Hon är entreprenör både inom socialismen och kapitalismen.

Ungdomsdrömmen hade varit att bli sjuksköterska. Det passade också i tidens protestantiska Mariaideal och var ett yrke, liksom lärarinnans, som gav kvinnan värdighet utanför äktenskapet. Studera kostade pengar och pengar fanns inte när hon var ung. Den vuxna drömmen var att bli byggherre.

Den offentliga karriären inom facket och det socialdemokratiska partiet sammanfaller med arbetarnas osannolika förmåga att omdana det svenska samhället under 1900-talets första hälft.

Den här gången var det inte klassamhället utan könsförtrycket som satte stopp för planerna. Johansson-Visborg hade pengar att utbilda sig, men inga byggen tog emot kvinnliga praktikanter. Trots detta kunde hon sätta planer i verket och skulle komma att bygga en lång rad hus i bostadsbristens Stockholm. Ett byggande som delvis var inspirerat av ideella bevekelsegrunder. Hon kände själv misären av att sova på hyrt sofflock. Byggandet ledde också till en privat förmögenhet, som visserligen skänktes till stiftelser efter hennes död.

Hon väjer heller inte för att beröra de etiska oegentligheter som kan ha uppstått i Johansson-Visborgs affärer under hennes livstid.

Jag tänker under läsandet av Jane Moréns gedigna utforskning av Johansson-Visborgs gärning på dessa två yrken. Omvårdandet av det existerandet och byggandet, skapandet, av det nya. De täcker så symmetriskt in ett liv som annars har, som alla biografiföremål, en tendens att försvinna in i handlingar och händelser. Omvårdandet och byggandet kommer också till uttryck i det semesterhem som de samorganiserade fackliga kvinnorna under Johansson-Visborg ledning år 1928 etablerar på Skuru.

Jane Morén har i Arbetaren tidigare skrivit om olika tveksamma turer i samband med att stiftelsen som ägde semesterhemmet beslutade att avyttra det för ekonomisk vinning. Hon väjer heller inte för att beröra de etiska oegentligheter som kan ha uppstått i Johansson-Visborgs affärer under hennes livstid. Det fördunklar inte den respekt Morén har för Johansson-Visborgs gärning.
Anna Johansson-Visborg på Kooperativa Kvinnogillesförbundets kongress 1909. Johansson-Visborg var både kämpe och pamp.Foto: KF Arkiv
Det är lätt att bara hålla med Morén och i tacksamhet böja på huvudet inför ett sådant värv. För en kvinna som saknar det monument hon förtjänar skriver Morén fram ett mellan två pärmar, som Gunilla Thorgren gjorde för Ottar (Elise Ottesen-Jensen) 2011 i Ottar och kärleken. Morén koketterar inte med sina intryck eller sin författarröst. Hon skriver rakt. Samtidigt är prosan inkännande, men märkbart elastisk. Hennes bok är en som pekar på det enorma hål i historieskrivningen som den själv förtjänstfullt fyller. Det är alltid bland de bästa betygen som går att dela ut.

Jane Moréns berättelse lämnar dock plats för den uttänjda tanken, vilket är del av dess bedrifter. Den fackpampsanda som arvet efter Johansson-Visborg verkar ha förvaltats med finns att spåra redan i urspungsgestalten. Johansson-Visborg samlade på sig besvärligt närliggande uppdrag i både näringslivet och arbetarrörelsen och var en entreprenör i demokratiseringen långt mer än en demokratisk entreprenör (om en sådan nu är möjlig).

Det är som om Johansson-Visborg byggde det solidariska samhället samtidigt som hon bar på det frö som inte bara kommer att rasera det, utan också sudda ut spåren. Allt förändras, ingenting förändras. Vad var det egentligen som hände? Arbetarrörelsen byggde i stolt självgodhet ett demokratiskt parallellsamhälle som de sedan inlemmade i den existerande patriarkala samhällskroppen där det tids nog antog skepnaden av allt det som den kämpat emot. Det vara bara några få former som bestod, likt jugendkrusidullerna på de totalt (rut-)renoverade livsstilsfastigheternas fasader, detaljer som idag få märker eller förstår.

Endast det kollektiva minnesarbetet kan motverka den totala minnesförlusten. Och för det krävs kontinuerliga insatser likt den som Jane Morén förtjänstfullt presenterat.
12:07
Monument över en kämpande entreprenör
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
12:06
Global kamp in i framtiden
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
12:06
Global kamp in i framtiden
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
12:06
Väckarklocka inställd på nutid
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
12:06
Tillbaka till framtiden och strejken
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

”Vi kan lika gärna dra av plåstret med en gång.” Så lät det när LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson intervjuades om fackets förslag att så snart som möjligt begränsa strejkrätten, i tidningen Kommunalarbetaren i februari.

Han skriver i en debattartikel i Aftonbladet (2/2 2019) att Sverige är landet med minst antal strejkdagar, som sett reallöneökningar på cirka 60 procent de senaste 20 åren och att det är så den svenska modellen ”funkar som bäst”.

Tyvärr glappar tesen rejält, särskilt eftersom arbetsmarknaden kraftigt förändrats, stora fackföreningar bakbundit sig själva och modellen som den ser ut i nuläget varken är unik eller rättvis. Vi som arbetar är alltid bundna av fredsplikt, men arbetsköparna får säga upp och avskeda, höja arbetstempon och slimma personalbudgetar, omplacera och bestraffa arbetare – vad är det om inte stridsaktioner under löpande avtalstid?

Det stämmer att konfliktnivån på arbetsmarknaden varit låg i Sverige det senaste året. Enligt Medlingsinstitutets statistik gick arbetsköparna miste om sammanlagt 50 arbetsdagar förra året. Året dessförinnan var antalet 2 570 arbetsdagar, och då stod hamnföretaget APM Terminals lockouter för 87 procent av dessa.

Samtidigt ser vi i dag en arbetsmarknad med ökad exploatering och urholkade arbetsrättigheter. Särskilt utsatta är unga med osäkra anställningar och personer med villkorade uppehållstillstånd, eller inga alls. I dag står det fritt fram för företag och myndigheter att utnyttja människor utan att de får något som helst arbetsrättsligt skydd.

Torbjörn Johansson nämner inte de låga lönerna i vården eller i hemtjänsten, den bristande säkerheten i industrierna, migrantarbetares slavlöner på arbetsplatser med dubbelskift, eller de kvinnodominerade yrken där en strejk på en underbemannad arbetsplats skulle te sig närmast omöjlig. Många sjuksköterskor har de senaste åren som sista utväg valt att säga upp sig.

Under hamnkonflikten inträffade en olycka i Göteborgs containerhamn till följd av att Sveriges hamnar och APM Terminals inte tagit säkerhetsriskerna på allvar.

Under hamnkonflikten inträffade en olycka i Göteborgs containerhamn till följd av att Sveriges hamnar och APM Terminals inte tagit säkerhetsriskerna på allvar. En truckförare skadades allvarligt när hon kolliderade med en stor kran under ett förmiddagspass.

Arbetssättet som möjliggjorde olyckan hade tidigare stoppats på grund av säkerhetsriskerna, men sedan de fackliga skyddsombuden stängts ute från skyddsarbetet infördes metoden ändå av företaget.

Under konflikten strömmade solidariteten till hamnarbetarna, från många andra yrkesgrupper och fackklubbar; sjuksköterskor, lärare, brandmän och kulturarbetare men också från internationellt håll. Det är just den solidariteten vi måste förlita oss till. En organisering samordnad över yrkesgrupper och landgränser.

Det är just den solidariteten vi måste förlita oss till. En organisering samordnad över yrkesgrupper och landgränser.

I dag genomförs strejker inte bara i arbetsplatskonflikter, de tar sig också nya uttryck. Det kan handla om migrantstrejker mot rasistiskt exkluderande politik. Om ungdomar och lärare som strejkar för klimatets skull. Och om kvinnostrejker. De två senaste åren har vi sett hur feministiska strejker blossat upp runt om i världen, strejker som ofta saknat koppling till traditionella fackföreningar och som utmanat en patriarkal och rasistisk ordning.

Därför vill jag, i anslutning till den internationella kvinnodagen den 8 mars, understryka att strejken som stridsåtgärd är långt ifrån utdaterad. Det kan tyckas som att vi befinner oss i nyliberalismens limbo, men i själva verket är det skarpt läge.

Så visst Johansson, dra av plåstret, men tro inte att sveket enkelt kommer att läka. Vi är förberedda på bra mycket mer.
March 06, 2019
8:49
Historiskt avtal i hamn – konflikten avblåst
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

På tisdagen kom beskedet. Sveriges Hamnar och Hamnarbetarförbundet tecknar ett kollektivavtal. Det innebär att hamnkonflikten är avblåst. Nu återgår verksamheten i alla hamnar.

Det var inom ramen för medlingen som Sveriges Hamnar och Hamnarbetarförbundet skrev under avtalet. Medlarna från Medlingsinstitutet har tidigare kommit med förslag som innehållit skrivningar som fråntar förbundet rätt till lokala förhandlingar, något som Hamnarbetarförbundet inte velat gå med på. Skrivningarna är strukna i tisdagens överenskommelse.

Hamnarbetarförbundet återfår också med avtalet de saker som fråntogs facket i samband med att Sveriges Hamnar genomdrev sin nya policy förra året. Det ger facket åter rätt att utse skyddsombud, rätten till facklig tid för förtroendemän och rätten att förhandla kollektivt för sina medlemmar.

Det trodde man inte när man steg upp i morse.
Eskil Rönér, Hamnarbetarförbundets ordförande

Arbetaren talade med Hamnarbetarförbundets ordförande Eskil Rönér efter att avtalet var i hamn. Hur känns det?

– Det är helt ofattbart. Det trodde man inte när man steg upp i morse. Känslan var helt fantastisk när vi satt ned och tackade ja och hörde arbetsgivaren också tacka ja, säger Eskil Rönér och fortsätter:
Eskil Rönér utanför Svenskt Näringsliv innan avtalet var slutet.Foto Henrik Montgomery/TT
– Vi känner en stor jäkla tacksamhet till alla medlemmar som stått pall och alla icke medlemmar som genomfört solidaritetshandlingar både utomlands och här på hemmaplan. Det här är en seger för oss alla och utan dem hade det inte varit möjligt.

Vad var det som blev genombrottet?

– Stödet har gjort otroligt mycket. Men kapitalet har också gjort sitt, trots att man försökt se ut som man varit enade så har man haft slitningar inom sig, säger Eskil Rönér.

– Det har varit en politisk fråga för både Svenskt Näringsliv och LO att inte släppa in en katt bland hermelinerna.

Känner ni att ni är med om något historiskt?

– Förbundet har precis fyllt 47 år. Vi har många pensionärer som kämpat sedan 1972 och lagt grunden för det här och nu har det burit frukt. Det är ett andraavtal med sina begränsningar, men det är ändå en jättebra början för oss.

Medlarna strök ned de bitarna som monterade ned avtalet till ett hängavtal och som vi opponerat oss mot.
Eskil Rönér, Hamnarbetarförbundets ordförande

Kollektivavtalet blev till slut i enlighet med Hamnarbetarförbundets krav från de strandade förhandlingarna förra hösten, ett andraavtal, med samma innehåll som det som redan råder mellan Sveriges Hamnar och Transport.

– Medlarna strök ned de bitarna som monterade ned avtalet till ett hängavtal och som vi opponerat oss mot. Nu har vi vad vi krävt från början, säger Eskil Rönér.

Hamnarbetarförbundet gjorde i sin tur en eftergift och godkände formuleringen att avtalet ska förlängas ”vid var tid” som Transports avtal gör. Förbundets tidigare invändning var att med den skrivningen skulle avtalet ändå bli avhängigt resultatet av Transports nya överenskommelser med arbetsköparna.

– Men i det här andraavtalet finns det nu skrivningar kring avtalets löptid och kring när och hur det kan sägas upp, och då finns alltid den möjligheten. Vi kände att det var det minst dåliga alternativet att behålla formuleringen, säger Eskil Rönér.

Vi har ett skyddsarbete som ska repareras på många håll.
Eskil Rönér, Hamnarbetarförbundets ordförande

En annan knäckfråga var möjligheten att teckna lokala avvikande avtal med arbetsköparna, något som Hamnarbetarförbundet fick igenom. Nu väntar både möjligheter och utmaningar.

– Nu ska vi bygga upp ett arbete ute i avdelningarna med fackliga förtroendemän och vi har ett skyddsarbete som ska repareras på många håll. Sedan har vi också en annan part att få med på tåget. Nu ska vi försöka hitta sätt att jobba tillsammans med Transport, säger Eskil Rönér.

Förhandlingar mellan parterna har pågått sedan oktober och från och med januari har facket genomfört punktstrejker i hamnar över hela landet, och arbetsköparna har svarat med lockout. Total arbetsnedläggelse var varslad till onsdagen den 6 mars, men innan dess hann avtalet blir klart.

Detta andrahandsavtal innebär att den flera decennier långa konflikten med Hamnarbetarförbundet är löst.
Mattias Dahl, Transportföretagens vd

Från arbetsköparnas sida betonar man att kollektivavtalet är det andra som slutits i hamnarna.

– Det här är ett andrahandsavtal, vilket innebär att anställningsvillkoren för alla hamnarbetare i hamnarna även fortsättningsvis kommer att regleras av vårt kollektivavtal med Transportarbetareförbundet, som är det först tecknade avtalet i branschen, säger Joakim Ärlund, förhandlingschef Sveriges Hamnar i ett pressmeddelande.
Joakim Ärlund, förhandlingschef Sveriges Hamnar. Foto: Sveriges Hamnar
– Detta andrahandsavtal innebär att den flera decennier långa konflikten med Hamnarbetarförbundet är löst. Vi har nu fredsplikt med Hamnarbetarförbudet, säger Mattias Dahl, vd Transportföretagen i samma pressmeddelande.

Även Transportarbetareförbundet skickade ut en kommentar, med förbundsordförande Tommy Wreeth och avtalssekreterare Peter Winstén som undertecknare. Transport har hittills varit ensamma om ett kollektivavtal med Sverige Hamnar och skriver bland annat:

”Transport är naturligtvis oerhört glada och lättade över att hamnkonflikten är avblåst. Vi måste nu analysera överenskommelsen, men det vi ser är att den svenska modellen har stått stark i och med att Hamnarbetarförbundet har tecknat ett andrahandsavtal, motsvarande ett hängavtal, vilket innebär att anställningsvillkoren för alla hamnarbetare även fortsättningsvis kommer att regleras av Transports avtal med Sveriges Hamnar” samt ”Med ett starkt avtal som reglerar villkoren minskar vi möjligheten för arbetsgivarna att avtalsshoppa och spela ut arbetare mot varandra”.
Hamnarbetarförbundets representanter efter att avtalet skrivits under tisdag kväll. Bild från förbundets filmhälsning på Facebook.Foto: Hamnarbetarförbundet
I något som kan komma att räknas som en historisk första kommentar från Hamnarbetarförbundet sammanfattar ordförande Eskil Rönér känslan när avtalet var påskrivet, i ett pressmeddelande:

– Så jävla gött! säger Eskil Rönér.

Under konflikten har Arbetaren följt skeendet och det går att se våra reportagefilmer på Vimeo och Facebook och läsa artiklarna ur tidningen, se relaterat innehåll nedan.
Hamnarbetarförbundets budskap fick ändras medan strejken förbereddes.Foto: Hamnarbetarförbundets Facebooksida