Kokthansogreta.nu - Nyhetssök / News Search !

« Expand/Collapse

Arbetaren (75 unread)

Skip to page: 1 2 3 ... 40

September 05, 2018
7:09
LAS-förhandlingarna påbörjade i Iggesund
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
7:09
Alternativ för Sveriges demotillstånd rivs upp
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
7:09
Fem aktivister riskerar avrättning i Saudiarabien
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
7:08
Stora hälsoskillnader för barn beroende på hemort
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
7:08
Journalister i Myanmar i fängelse för granskning
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
7:08
Fler migranter på flykt över Medelhavet dör
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
7:07
Kontrollen över Kenyas kvinnor
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
7:07
Vårdkarusell för sexualbrottsoffer
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Linda, som är 23 år och egentligen heter något annat, hade utsatts för två sexuella övergrepp på kort tid. Efter att ha gått i samtalsterapi hos ungdomsmottagningen under två år började hon sakta må bättre.

Men så i december 2017 kom telefonsamtalet. Förundersökningen mot en av männen som Linda anmält för våldtäkt skulle läggas ned. Beskedet triggade igång en panikartad ångest hos Linda.

En sexuell traumatisk händelse kan vara:

Att någon tar på din kropp mot din vilja.

Att tvingas till samlag eller att tillfredsställa någon annans sexuella behov

Att tvingas bevittna sexuella handlingar.

Att tvingas titta på porr.

Att bli utsatt för en sexuell handling när man inte kan skydda sig eller uttrycka sig, till exempel på grund av sjukdom, funktionsnedsättning, droger, alkohol eller sömn.

Att bli erbjuden pengar, presenter, tjänster eller liknande mot sexuella handlingar.

Att ställa upp på sexuella handlingar till följd av ett maktunderläge.

Att bli fotograferad eller filmad i ett sexuellt syfte mot sin vilja.

Källa: ViduNova trauma expertiscentrum, vidunova.se

– Den rättsliga processen hade pågått under ett helt år, så när beskedet kom fick jag panik. Jag åkte till Lunds vuxenpsykiatri den kvällen och sade att när chocken lagt sig kommer jag nog att försöka ta livet av mig, berättar hon.

Linda hoppades på att få hjälp. I stället beskriver hon hur känslan av att ha kränkts bara fördjupades när hon fick redo-göra för de båda övergreppen om och om igen. Linda blev hemskickad utan mediciner och med uppmaningen ”kom tillbaka om det blir värre”.

– För både sjuksköterskan, läkaren och AT-läkaren fick jag berätta samma saker. Jag öppnade upp mig totalt inför främlingar och sedan upplevde jag att ingen hade lyssnat på mig. Det kändes som ytterligare ett trauma. Kvällen därpå gjorde jag ett självmordsförsök.

En vecka senare fick Linda diagnosen posttraumatiskt stressyndrom, PTSD. Läkaren på akutmottagningen berättade att hon inte kunde ge remiss till psykolog, utan att Linda skulle vända sig till sin vårdcentral. Det var början på en plågsam väntan. Linda led av minnesbilder på dagarna och mardrömmar på nätterna. Hon fick ångest av beröring och av att vara nära andra.

– Efter en och en halv månad fick jag tid hos vårdcentralen. Där sade de att det var väldigt långa köer till behandling för PTSD och att jag eventuellt skulle få en annan behandling beroende på plats. Sedan fick jag remiss till en annan mottagning som heter Spira i Malmö. De skickade ett brev där de meddelade att jag skulle få kallelse till bedömning efter en månad, säger hon.

Spira är den enda mottagningen för personer med PTSD som haft avtal med Region Skåne, det landsting som Linda tillhör. Eftersom de behandlar olika typer av svåra trauman kan väntetiderna bli långa.

– Spira skickade i sin tur ett brev som sade att jag skulle få en kallelse till bedömning efter en månad. Men när en månad passerat hade kallelsen fortfarande inte kommit.

Linda gjorde då ett nytt självmordsförsök. I desperation ringde hennes syster den privata psykologmottagningen ViduNova trauma expertiscentrum i Malmö. Linda fick tid redan veckan därpå.
ViduNova, den enda psykologmottagning i Skåne som specialiserat sig på sexuellt traumatiserade personer, grundades av psykologen och psykotraumaterapeuten Jeanette Niehof 2015. ”De som kommer hit har ofta testat väldigt många olika behandlingar”, berättar hon.Foto: Privat
ViduNova grundades av psykologen och psykotraumaterapeuten Jeanette Niehof 2015. Det är den enda psykologmottagning i Skåne som specialiserat sig på sexuellt traumatiserade personer. Eftersom den är privat betalar klienterna själva kostnaden på drygt en tusenlapp per terapisession.

– De som kommer hit har ofta testat väldigt många olika behandlingar. Många har kämpat i flera år för att inte tänka på övergreppet och utvecklat till exempel missbruksproblem eller ätstörningar. De problemen har sedan varit i fokus när de sökt hjälp. Men de kommer tillbaka om man inte behandlar det bakomliggande traumat, säger Jeanette Niehof.

Enligt henne har omkring var tredje kvinna upplevt en traumatisk sexuell händelse. Många minns enbart erfarenheten som något obehagligt medan en del får andra typer av psykiska men.

Jeanette Niehof säger att våldtäktsoffer, i likhet med Linda, vanligtvis drabbas av PTSD. Samtidigt har hon sett hur kunskapsbrist inom vården gör att personer som utsatts för sexuella övergrepp ofta inte får rätt psykologhjälp. I Skåne finns inte en enda specialistklinik för sexualbrottsoffer som har avtal med landstinget.

Runt om i landet möter patienter en liknande situation. I Stockholm fick till exempel Kris- och traumacentrum, som sedan tolv år har behandlat patienter med sexuella trauman, förra året stänga sin verksamhet på grund av felaktigt formulerade avtal.

Samma besked gavs till Ericastiftelsen, som under 50 år bland annat har behandlat sexuellt utnyttjade barn. Möjligheten för patientgrupperna att få remiss till en specialistklinik via vårdcentralen försvann därmed.

De som kommer till oss har ofta haft ett välfungerande liv med hus och karriär. Sedan har de plötsligt fått minnesbilder från ett övergrepp och hela livet har kollapsat.
Hermine Holm, verksamhetsansvarig på föreningen Rise och medgrundare av Wonsa

Hermine Holm är verksamhetsansvarig på föreningen Rise, en medlemsorganisation för vuxna som har utsatts för sexuella övergrepp i barndomen. Hon säger att många av deras medlemmar i Stockholm blev besvikna när de fick besked om de förlorade avtalen.

– Jag tror att alla i föreningen delar en frustration över att sjukvården inte respekterar deras behov av specialiserad hjälp. Inom psykiatrin finns personer med rätt kompetens för vår målgrupp. Problemet är att veta var de är. Jämför med att någon slår av ditt ben. Då är tillgången till ortopedisk vård väldigt tydlig. Men om någon tillfogar dig psykologiska skador finns det ingen självklar hjälp, säger Hermine Holm.

Rise arbete, som framför allt annat innefattar stödgrupper, är bidragsfinansierat. Avsikten är att vara ett komplement till specialiserad vård. I stället får föreningen ofta kompensera för bristen på sådana alternativ, enligt Hermine Holm. För henne och de två deltidsarbetande kollegorna är det en ständig kamp att få ihop verksamheten.

Hon säger att arbetsbördan dessutom ökat med omkring 60 procent sedan ett år tillbaka. En av förklaringarna till det ökande medlemsantalet tror hon är #MeToo, som har väckt gamla trauman hos många av organisationens medlemmar.

– De som kommer till oss har ofta haft ett välfungerande liv med hus och karriär. Sedan har de plötsligt fått minnesbilder från ett övergrepp och hela livet har kollapsat. Det tar kanske fem år för de här personerna att komma på fötter igen. Och att det tar så lång tid beror enbart på att vården inte är utformad för att fånga upp dem.
Fackeltåg i Göteborg i januari 2018 för alla som står bakom #MeToo-uppropen och till stöd för alla som fallit offer för sexualbrott. Hermine Holm tror att #MeToo aktualiserat minnen av traumatiska övergrepp för många.Foto: Thomas Johansson/TT
I april 2018 publicerade Rise en enkät om medlemmarnas erfarenheter av den psykiatriska vården. Över hälften uppgav att de mötts av okunskap och brist på förståelse inom psykiatrin för hur övergreppen påverkat dem. 56 procent vittnade om motsvarande kunskapsbrist på vårdcentralerna. Fler av de tillfrågade hade fått hjälp via privatfinansierad vård än via den offentligt finansierade.
Hermine Holm.Foto: Privat
Hermine Holm bekräftar att tillgången till rätt psykologhjälp beror på patientens plånbok. Som en reaktion var hon med och grundade den ideella förening-en Wonsa, World Of No Sexual Abuse, 2014.

Hon säger att hon var trött på att ständigt tvingas använda privata pengar i sökandet efter vård för sexualbrottsoffer. Wonsa ger i dag specialistbehandling till 150 sexuellt traumatiserade patienter i Stockholm. De har cirka 300 patienter i kö. Föreningen saknar landstingsavtal och är beroende av ideella krafter.

Hur förklarar du bristen på speciali-serad vård för er målgrupp?

– Jag tror det finns en ovilja att inse omfattningen av sådana här trauman i vårt samhälle. I Sverige har vi till exempel haft lätt att känna empati för utsatta barn i andra delar av världen. Och nu är vi redo att prata om åtgärder för att förebygga sexuella övergrepp mot barn i Sverige. Men vi accepterar inte att barn redan har utsatts, svarar Hermine Holm.

Jeanette Niehof vid ViduNovamottagningen jämför situationen med Nederländerna, som hon kommer ifrån. Där finns det ett dussintal offentliga specialistkliniker för sexualbrottsoffer. Vid dessa samarbetar läkare och psykologer med polis vilket gör att brottsoffren inte behöver berätta om händelsen så många gånger.

– Om patienten har posttraumatiskt stressyndrom, vilket är vanligt hos dem som utsatts för våldtäkt, har man sedan skyldighet att remittera till en psykolog med högre specialistutbildning inom trauma. Till exempel en psykotraumaterapeut. Så fungerar det tyvärr inte i Sverige.

Hon förklarar att en psykotraumaterapeut har tio års ytterligare erfarenhet efter att ha tagit psykologexamen, bland annat vidareutbildning inom kognitiv beteendeterapi och traumabehandling. Inom psykologin är det känt att en vanlig psykologexamen inte ger tillräckligt med kunskap för att behandla sexuella trauman, menar hon.

Traumat efter en våldtäkt brukar gå jättebra att behandla om man bara använder rätt metoder.
Jeanette Niehof, psykolog och psykotraumaterapeut

Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD)

PTSD drabbar den som har varit med om skrämmande, kränkande eller chockartade händelser.

Vid PTSD är det vanligt med flashbacks, det vill säga upprepade och påträngande minnen av den traumatiska händelsen.

Det kan leda till att den drabbade försöker undvika allt som påminner om traumat.

PTSD kan också leda till bland annat koncentrationssvårigheter, lättskrämdhet, aggressivitet och inlärningssvårigheter.

PTSD kan dessutom ta sig uttryck i fysiska åkommor, som smärtor eller högt blodtryck.

Förra året undervisade Jeanette Niehof i en valbar kurs på psykologprogrammet. Hon häpnade över att studenterna inte lärt sig fråga patienterna ifall de utsatts för sexuella kränkningar.

– Studenterna sade att om klienter inte självmant tar upp det så har vi lärt oss att inte göra det heller. Och jag har lärt mig att man ska väcka den björn som sover. Att även vårdcentralernas husläkare ska fråga alla patienter med psykisk ohälsa om sexuella trauman, eftersom problemen ofta är sammankopplade, säger Jeanette Niehof.

– Traumat efter en våldtäkt brukar gå jättebra att behandla om man bara använder rätt metoder.

Kliniken som Linda från början fick remiss till heter Spira och ligger i Malmö-stadsdelen Limhamn. Det är den enda mottagningen för personer med PTSD som haft avtal med Region Skåne.

Verksamhetschefen Helena Åberg Diebate bekräftar att söktrycket är högt. Spiras psykologer behandlar olika typer av trauman och har väntetider på flera månader.

För att sexualbrottsoffer ska slippa vänta länge på hjälp skulle Helena Åberg Diebate vilja se resurser för att fånga upp dem redan i primärvården. Hon tror också att det behövs en större kunskap bland sjukvårdspersonal i hur man ställer frågor om negativa sexuella erfarenheter.

Hon säger att sådana trauman kan dölja sig bakom till exempel smärtproblematik, men i många fall förblir de oupptäckta.

– Det är inte något man i vården frågar om först, eller patienter gärna berättar om självmant. Det krävs tillit och tillit tar tid. Samtidigt är det svårt att ställa frågor kring detta. Ifall man ber om onödigt många detaljer kan det väcka fler minnen eller ge en känsla av att åter-igen ha blivit kränkt.

Många av dem som utsatts för sexuella kränkningar har berörts starkt av #MeToo. Nyhetsflöden sätter igång mycket.
Helena Åberg Diebate, verksamhetschef på Spira

Helena Åberg Diebate hoppas att #MeToo-rörelsen har motverkat skammen som omger sexuella övergrepp och lett till att fler vågar söka hjälp. Hon har ännu inte märkt av någon patientökning men däremot hur hennes befintliga patienter påverkats.

– Många av dem som utsatts för sexuella kränkningar har berörts starkt av #MeToo. Nyhetsflöden sätter igång mycket. Man blir ständigt påmind och jag har patienter som berättar att de inte kan se på tv längre. Men vetskapen om att man inte är ensam kan också öppna spärren för att börja prata.

Psykologer som intervjuats inför det här reportaget vittnade om en extra utsatthet hos dem som inte har Lindas förmåga att sätta ord på sina psykiska behov, och självmant söka efter hjälp. Vårdcentraler i olika delar av landet får bara rekommendera särskilda terapeuter om dessa är anställda hos dem. Det innebär att patienten själv har ett stort ansvar att söka upp de vårdgivare som behövs.

Efter fyra månader i terapi på ViduNovamottagningen har Lindas skuldkänslor efter våldtäkterna försvunnit. Svårigheterna för till exempel beröring har börjat lätta. Linda säger att det gick bra för henne tack vare hennes familj, som hjälpte till att betala behandlingen och pushade henne outtröttligt. Hennes budskap är att traumat efter ett övergrepp går att komma över om man får rätt hjälp.

– För någon månad sedan kunde jag krama min mamma igen. Det var första gången på två år! Jag hade verkligen saknat hennes kramar så det var fantastiskt att klara av det. När man mår dåligt tror man att det kommer vara så för alltid. Men nu är jag på god väg att bli frisk.

—

Fotnot: En tidigare version av reportaget
publicerades i Sydsvenskan i juli i år.
7:07
Sent aborterade foster ska inte återupplivas
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
7:06
Bara en liten kvinnofråga
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

De fyra senaste åren har vi haft världens första feministiska regering. Det gick statsminister Stefan Löfven stolt ut och deklamerade när Socialdemokraterna tillsammans med Miljöpartiet fick formera den verkställande makten som utgår från Rosenbad efter valet 2014.

Att Sverige haft världens första feministiska regering kan man alls inte tro. Och det gör man inte heller. I varje fall inte om man är kvinna. Världens första feministiska regering har nämligen inte levererat på en enda punkt beträffande de sex jämställdhetsmål den ställt upp – den kom inte ens i närheten den här mandatperioden.

Vi har så klart hunnit en bit i Sverige, det ska förstås tillstås. Det är inte som i Latinamerika, som vi berättade om på nyhetsplats förra veckan, där kvinnorna måste ta fighten för aborträtten och riskerar fängelse eller sitt liv om de gör en. Och årets mest glädjande tillskott vad gäller kvinnors rättigheter är förstås samtyckeslagen – nu återstår bara den lilla detaljen att få se den i effekt.

Vi ska givetvis vara stolta över de segrar vi tillkämpat oss, men smärtsamt medvetna om att de inte är huggna i sten. Ännu är det så att 98 procent av de som misstänks för sexualbrott i Sverige är män, även om en ytterst liten bråkdel av dem någonsin behöver ta ansvar för det.

Och ännu är det så att var tredje svensk kvinna varit med om en traumatisk sexuell handling, och att merparten av dem som utsätts för våldtäkt får posttraumatiskt stressyndrom, PTSD, enligt experter på området.

Om de som utsätts för sekundärtrauman, först av rättssystemet och sedan i vårdkarusellen, kan ni läsa i det här numret.

Kort och gott, kvinnofrågor är helt enkelt frågor som berör halva mänskligheten och dess barn.

Under mina drygt åtta år på Arbetaren har jag försökt att hålla extra fokus på kvinnofrågor i vår rapportering. Det är inte särskilt svårt eftersom de förekommer överallt – kvinnor som kollektiv utgör drygt hälften av jordens befolkning och är den största delen av arbetarklassen, de utför det mesta betalda och obetalda arbetet, lönediskrimineras konsekvent, får sämre sjukvård och har inte i något land samma tillgång till offentliga rum som män har. Kort och gott, kvinnofrågor är helt enkelt frågor som berör halva mänskligheten och dess barn.

Förra hösten hade vi på Arbetaren glädjen att meddela att vi instiftar Ottarpriset, till den tidiga Arbetaren-journalisten, frihetligt socialistiska agitatorn och sexualupplysaren Elise Ottesen-Jensens minne.

I början av året hade vi den än större glädjen att få dela ut det allra första priset till specialistläkaren och gynekologen Bita Eshraghi vid AMEL-kliniken på Södersjukhuset i Stockholm. Hon viger sitt liv åt att hjälpa kvinnor som fått sina underliv sönderskurna på grund av en sedvänja, vars syfte när man kokar ned det, endast handlar om att kontrollera kvinnor.

Inget land har någonsin haft en feministisk regering.

I det här numret av Arbetaren kan man läsa om hur kvinnor och flickor i Kenya, där könsstympning är utbrett, tagit upp kampen för rätten till sina egna kroppar. Och på fredag kan ni få en inblick i egyptiska kvinnors våldsamma vardag, där könsstympning varit förbjudet i lag sedan ett decennium, men där ändå 91 procent av flickorna och kvinnorna är könsstympade.

Inget land har någonsin haft en feministisk regering. Oavsett under vilka regnbågsparaplyer och etiketter maktmännen gömmer sig kan vi inte lita på deras vilja att förändra samhället och upphäva kvinnors underordning. Kampen måste vi ta själva. Varje dag, valår eller ej.

Nu är det dags att nominera 2019 års mottagare av Arbetarens Ottarpris (se annons här till vänster). Vet du någon som verkligen gör konkret skillnad – person eller grupp – för flickor och kvinnor, som du skulle vilja se som mottagare av priset?

Senast den 16 november vill vi ha ditt förslag.
7:06
Erfarenheter från klassrummet
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
7:06
Ungdom på glid
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
August 31, 2018
10:05
Tonårspojkar misstänks för mord på hemlös
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
10:05
Kvinna nedriden av polis efter Strike Back
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
10:04
Byggnadsställning rasade i Vetlanda
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
10:04
”Vi behöver förstå varför folk blir rädda”
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Efter att Arbetaren publicerat en intervju med Margareta Persson, veteran inom funktionshinderrörelsen, om hennes bok Gamla synsätt spökar än, skrev Emil Erdtman ett inlägg på Facebook. Han tycker att Sverige saknar ett institutionsmuseum.

Emil Erdtman arbetar som projektledare på Independent Living Institute, en organisation som vill vara den svenska och europeiska Independent Livingrörelsens tankesmedja.

Du skulle vilja se ett museum över institutionsväsendet. Varför det?

– Jag är ute efter att det samlas känsla och erfarenheter från institutionerna, att sätta färg och märg och blod på upplevelserna. Man kan diskutera formen, men ett intressant institutionsmuseum vore bra.
Emil Erdtman.Foto: Pressbild
– Jag var på ett barnhem i Danmark, de hade fryst det sedan 1970-talet. Till exempel hade barnen karvat in ”mamma” i väggen, då får man en känsla.

– Det är viktigt i diskussionerna om att institutionerna är på väg tillbaka, att skapa en förståelse för varför folk blir så rädda.

Finns det en bristande kunskap?

– Jag tror vi tränger bort saker. Kanske är det är något i den svenska traditionen, att vi går vidare och glömmer.

– En del vet ingenting, och en del vet bara teoretiskt. Det är viktigt att få både kunskap och känsla för det här.

Du har själv släktingar som jobbat på institution?

– Min farfar jobbade på mentalsjukhus nästan hela ditt liv. Jag var nyfiken, men han ville absolut inte tala om det. Sedan fick jag reda på att min mamma, som gick bort när jag var liten, hade arbetat på en låst institution för epileptiker.

– Mitt första jobb var på en mindre enhet med före detta boende från Långbro. De var helt förstörda efter att bott på institution. Jag försökte jobba annorlunda, och tror jag lyckades med det. Men det är något med maktförhållandet på en låst institution, något i strukturen som ger problem.

Har du en kommentar till att Sverigedemokraterna gjort en långfilm som pekar ut Socialdemokraterna som ansvariga för institutionstiden och tvångssteriliseringarna?

– Det är politisk propaganda. SD använder citat som jag också har gjort från 1920-talet, men de håller S ansvariga för all rasbiologi vilket är historiskt befängt.

– Den är väldigt plump enligt mig. Men det är klart, om man förtiger och sopar under mattan, och så kommer någon med korrekta referenser, då får SD en poäng. Det är också en negativ effekt av att inte prata om saker, säger Emil Erdtman.
10:04
USA:s fångar i storstrejk mot omänskliga villkor
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

I april i år inträffade den våldsammaste sammandrabbningen på 25 år mellan intagna i ett fängelse i USA. På Lee Correctional Institution i delstaten South Carolina dödades sju fångar och ett tjugotal skadades så svårt att de behövde sjukhusvård.

Fångvaktarna ingrep inte för att stoppa våldet, som de enligt vittnesmål själva provocerat, under de sju timmar som upploppet pågick då fångar slogs ihjäl och stacks ned med kniv. Inte heller ordnades det med sjukvård förrän flera timmar efter att upploppet var över.
Den 15 april i år dog sju fångar i ett upplopp på Lee Correctional Institution i South Carolina.Foto: Sean Rayford/TT
Som ett svar på denna händelse, och på fångars våldsamma och repressiva vardag i allmänhet, har nu vad som kan bli USA:s största fängelseprotest i historien organiserats. Sedan den 21 augusti strejkar kvinnliga och manliga fångar på anstalter runt om i minst 17 delstater. Genom att vägra utföra något arbete vill de sätta ljus på de omänskliga villkor de tvingas leva under.
Kampanjmaterial till den landsomfattande strejken.
Fångarna kräver bland annat ett stopp på den kraftiga överbeläggningen i fängelserna, på det underbetalda arbete de utför, mer resurser till utbildning och rehabilitering, rätt att få ompröva livstidsdomar samt att slippa fråntas sin rösträtt.

”Fängelser i Amerika är en krigszon. Varje dag skadas fångar på grund av förbudsförhållanden. För vissa av oss är det som om vi redan är döda, så vad har vi att förlora?”, kommenterar en av de drivande fångorganisationerna bakom strejken situationen, Jailhouse Lawyers Speak i ett uttalande, rapporterar BBC.

Fångarna som tvingas arbeta för 7-8 kronor i timmen är en extra utsatt arbetsstyrka, menar de fackliga aktivister som hjälpt till att organisera protesten. Över 800 000 fångar sätts dagligen i arbete, i vissa stater är arbetet obligatoriskt.

USA:s straffrättsliga system rymmer nästan 2,3 miljoner människor i 1 719 statliga fängelser, 102 federala fängelser, på 1 852 ungdomsanstalter, i 3 163 lokala fängelser och 80 fängelser för ursprungsbefolkningar, samt i militära fängelser, på migrationsanläggningar, rättspsykiatriska sjukhus och i fängelser i USA:s territorier i andra länder.

Källa: Prisonpolicy.org

– De skyddas inte av arbetsmiljölagar som alla andra arbetare. Om de skadas eller dör i jobbet, så är de i de flesta delstater inte omfattade av några försäkringar. Det innebär en situation där de vanliga kontrollerna på att arbetsgivare inte utnyttjar och missbrukar arbetskraften är satta ur spel, säger David Fathi, ordförande för American Civil Liberties Union, ACLU:s nationella fängelseprojekt, till BBC.

Strejken är tänkt att pågå fram till den 9 september, 47-årsdagen för fängelseupproret i Attica i New York, som också det handlade om att kräva mänskliga förhållanden och grundläggande politiska rättigheter. Under det upploppet satte New Yorks dåvarande guvernör, Nelson Rockefeller, in tungt beväpnad polis. 29 fångar och tio fångvaktare och annan personal som tagits som gisslan dödades.

Fångar på Attica-fängelset under upproret 1971 lyfter sina knutna händer mot himlen.Foto: TT
10:03
Vad var det jag sade?
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Hate to say I told you so.

Jag har nog inte haft Fagersta-gruppen The Hives gamla garagerock-vältare i huvudet sedan den släpptes runt de där gråmulna vårmånaderna strax efter millennieskiftet. Men så ser jag Uppdrag Gransknings genomgång av den svenska alternativhögern och börjar genast trumma irriterat med fingrarna mot vardagsrumsbordet där jag sitter framför teven.

Svenska fascister har alltså tagit en ledande roll i den internationella högerextrema rörelse som blivit allt mäktigare de senaste åren.

Om detta har vi rapporterat i Arbetaren. Många gånger. Inte sällan inför döva öron.

”Man har sagt att hoten, med få undantag, inte varit värda att ta på allvar.”

Och alla som på ett eller annat sätt varit engagerade inom den antifascistiska rörelsen har länge viftat med varningsflaggorna men mötts med tystnad. Eller med överlägsna hånleenden och förnuftiga klappar på axeln som att vi sett spöken på ljusa dagen. Att vi byggt upp en föreställningsvärld om en fiende som inte existerat. Man har sagt att hoten, med få undantag, inte varit värda att ta på allvar.

Plötsligt är det annat ljud i skällan och i dag, framförallt efter NMR:s intåg på Almedalsveckan, tycks alla stå med byxorna nere och undra vad det egentligen är som hänt.

”Men nu ser vi resultatet av att låta fascisterna hållas. ”

Antifascistiska demonstrationer, konfrontationer med nazisterna, vägblockader och slagord har ända sedan 1990-talet besvarats med kålsuparteorier.

Men nu ser vi resultatet av att låta fascisterna hållas. Att bemöta dem med ryggarna vända och låta tystnaden tala har aldrig varit en strategi som fungerat. I allt fler länder vinner den radikala nationalismen mark och mittenpolitiken förflyttas åt höger. Medier tystas och lagar ändras. Och det går fort.

Vi har fått en värld där Europa bygger taggtrådsstängsel och där tiotusentals migranter drunknar på Medelhavet samtidigt som fascismen fortsätter att växa.

Vi har fått ett Sverige där flyktingförläggningar brinner. Ett samhälle där en 48-årig EU-migrant så sent som för tre veckor sedan misshandlades till döds av fyra tonåringar i Huskvarna, utan att det över huvud taget nämns i den politiska debatten med knappt två veckor kvar till valet.

Läget ser minst sagt mörkt ut och jag trummar vidare med fingrarna mot bordskanten. Come on. I do belive I told you so.
10:03
Komorernas president stärker sin makt
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
10:03
Många migranter hamnar till slut i Benin
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
10:02
Umeå får egen anarkistisk bokmässa
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
10:02
Kraftigt ökning av rasistiska bottar på nätet
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
10:02
Expos researcher får Raoul Wallenbergpriset
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
10:01
Allvarlig fallolycka på bygge i Umeå
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
August 29, 2018
7:22
”Riv överenskommelsen”
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
7:22
”Om vi blir många – då får de backa”
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
7:21
Skyddsombud i Bankeryd stoppade produktionen
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
7:21
2000 i tvärfackligt strejkrättsförsvar
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Lördagen den 25 augusti är en solig dag där känslan av den flyende sommaren dröjer kvar i luften. Mitt på dagen börjar människorna samlas runt stenkolossen på Norra Bantorget i Stockholm, den med ett lätt heroiskt motiv av Hjalmar Branting. Deltagarna ställer sig på grusgångarna och sätter sig i gräset. Flera barnvagnar står vid rabatterna och några plockar fram lite picknick.

– Har vi målarna här? Ja! Några från Norge?

Uppropet inleds från scenen och olika grupper gör sig hörda. Det är dags för manifestationen Strike Back – till strejkrättens försvar. Ovanför trädkronorna syns LO-borgen, och det är dit en hel del av talen kommer vända sig i dag.

Frågan om strejkrätten aktualiserades i maj 2017 när arbetsmarknadsminister Ylva Johansson under ett besök i Göteborgs hamn sade att hon ville lagstifta om att arbetsmarknadskonflikter ska handla om att ta strid för kollektivavtal, se artikel i Arbetaren. Det var under pågående konflikt mellan Hamnarbetarförbundet och APM Terminals. Regeringen tillsatte en utredning.

Den 5 juni 2018, bara timman innan parternas presskonferens, kunde Arbetaren avslöja att de stora fackliga centralorganisationerna gjort en överenskommelse med Svenskt Näringsliv. Samma dag gick Ylva Johansson ut och berömde initiativet och sade att hon bedömde parternas förslag som genomförbart.
Norra Bantorget den 25 augusti 2018.Foto: Anna Morin
Efter överenskommelsen följde protester och debatt. Många av LO-förbundens medlemmar var i chock. Det var människor som varit med på årsmöten och kongressen och tagit beslut om att strida för strejkrätten, det var medlemmar som litat på sin förbundsledning när den lovat att facket skulle vara emot alla typer av inskränkningar. Så sent som i januari konstaterade Arbetaren att en majoritet av TCO-förbunden och samtliga LO-förbund utom IF Metall sade att de var emot en inskränkt strejkrätt.

När sedan stridsåtgärdsutredningen överlämnades till regeringen i juni var redan planeringen av Strike Back igång. ”Vi som arrangerar Strike Back är ett nätverk baserat i Stockholm som längtar efter en tydligare kamp för att värna strejkrätten”, står det på hemsidan för Strike Back, och att de ”välkomnar alla sammanslutningar att delta i diskussionerna om utformandet av aktionerna”.

Bland de 2 000 som samlats på Norra Bantorget är stämningen lugn och allvarlig. Det ropas bifall och klappas i starkt i händerna. Det finns en kämpaglöd som går att ta på. Trots trängseln på grusgångarna hjälper människor varandra, och släpper fram de som vill ta sig fram. Det är så en gemenskap uppstår, ur ett behov av att samlas och protestera. Av att tycka något tillsammans: bevara strejkrätten.

Talarna beskrivs som fackliga gräsrötter, och vissa representerar sin klubb eller avdelning, medan andra företräder sig själva. Det är en diger talarlista med personer som har medlemskap i elva olika LO-förbund, ett TCO-förbund, norska och danska LO, tre fristående fackförbund som är Brandmännens Riksförbund, Hamnarbetarförbundet och SAC Syndikalisterna. Läs mer om vad som sades i talen i artikeln ”Riv överenskommelsen”.
En av talarna var Marta Aguirre från Sekoklubben i tunnelbanan.Foto: Anna Morin
Den tvärfackliga uppslutningen är unik. Inte sedan manifestationen 1999 efter nazisternas mord på Björn Söderberg, facklig barfotaförhandlare från Stockholms LS av SAC Syndikalisterna, har en samling varit så bred. Men då var fler från centralt håll engagerade, på Strike Back kommer trycket underifrån.

Efter nära tre timmar avslutas Strike Back. Några mindre aktioner genomförs, bland annat en vägblockad utanför Socialdemokraternas huvudkontor på Sveavägen under en timme, och en samling utanför LO-borgen.
Foto: Anna Morin
Strike Backs presstalespersoner Micke Nordin och Liv Marend uttalar sig i ett pressmeddelande efter dagen.

– Det finns ingen viktigare fråga just nu, än att försvara rätten till fackliga stridsåtgärder eftersom det är den grund som hela arbetarrörelsen vilar på. Det är tragiskt att dem vi måste försvara oss mot är de som är satta att företräda oss i de fackliga centralorganisationerna och det så kallade arbetarpartiet Socialdemokraterna, säger Micke Nordin.

– Vi vill tacka alla deltagare. Den här fackliga enigheten saknar motstycke i modern tid. Vi gräsrötter har visat klart och tydligt att vi inte kommer acceptera inskränkningar i strejkrätten. Det här är bara början, säger Liv Marend.

Under helgen var det över 130 samlingar med polistillstånd i Stockholm. Den dominerande medierapporteringen kom inte att handla om Strike Back på Norra Bantorget. På Vasagatan gick en gruppering efter Strike Back, och där blev en person nedtrampad av en polishäst. TT rapporterade om att ”Strejkdemonstration drabbade samman med polis” vilket fick vidare spridning i flera medier.
Bandrollen framme vid den tillfälliga scenen med texten "LO-toppen har inte medlemmarna med sig - Släng förslaget om inskränkt strejkrätten i papperskorgen".Foto. Anna Morin Efter Strike Back samlades medlemmar från tretton LO-förbund framför förbundsborgen.Foto: Micke Albers
7:21
Projekt svennebanan
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Valet till riksdag, landsting och kommun står för dörren och valfläsket puttrar i pannan. Årets valaffischer utmärker sig med att lite oftare än vanligt illustrera vaga löften om frihet och rättvisa med intetsägande bilder, ofta på partiledarna och deras medarbetare. Ingen sticker ut, inte ens Sverigdemokraterna vågar fresta med det de egentligen vill – att utskilja svensken från de andra.

Ändå är det ett okontroversiellt önskemål – till exempel har även Stefan Löfven har sagt att särskilt ”svenska värderingar” existerar. I hans ögon handlar det om att respektera andra människor och se allas lika värde, det har jag hört tidigare under året.

Jens Liljestrands mycket läsvärda biografi Mannen i skogen över Vilhelm Moberg som utkommer i dagarna plumsar rakt ned i septembers svennebananprojekt. Boken innehåller intressanta resonemang kring hur det gick till när svenskheten en gång för alla smetades över journalisten och författaren Moberg och gjorde honom till en figur att användas av alla läger.

Vilhelm Moberg föddes 1898 i den lilla byn Moshultamåla i Algutsboda socken – bara ortsnamnet räcker en bit för att spika fast rötterna i det ursvenska.

Hans Utvandrarsvit har i vår tid fått symbolisera all världens flyktingar – och visst kan man se likheter mellan romangestalterna Karl Oskars och Kristinas mödosamma utvandring och bosättning i det för dem nya landet och de många flyktingar som söker en ny trygg tillvaro över gränserna, till exempel i Sverige.

Andra vill inte göra den jämförelsen utan anser att den reslige, uppfinningsrike och strävsamme smålänningen liksom tar sin svenskhet med sig. Det är samma ena som framhåller den väldigt internationellt influerade folkmusiken som ”svensk”. Samma ena som tänker att folkdräkten, som uppfanns i slutet av 1800-talet som ett nationalitetspolitiskt projekt, skulle vara ”svensk”, eller att potatisen och kroppkakorna vi äter är ”svenska”. I mina ögon är det svenskprojektet förvirrande och meningslöst.

Vilhelm Mobergs mest älskade verk, nyupptäckt av Björn Ulvaeus och Benny Andersson i deras musikal Kristina från Duvemåla, skildrar ett trångt och bigott fattigsverige som människor flydde med risk för livet. En av de viktigaste huvudkaraktärerna där är Robert, rymlingen som vill leva ett eget, anarkistiskt liv utan krav och ordergivning. Han har kollegor i de flesta av Mobergs romaner, särskilt de med självbiografiska inslag. Republikanen Moberg levde långa tider i det USA han skildrade och byggde också ett flott sommarhus i Schweiz.

Jag kommer inte rösta på ett projekt som vill stängsla in mig i en form som grundar sig på nationalitet och nationalism. Vad jag vet var inte heller Vilhelm Moberg imponerad.
7:20
Många storstäder i världen är otillgängliga
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
7:20
Simone de Beauvoir slutar aldrig att beröra
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
7:20
Aborträttskamp vinner mark i Latinamerika
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
7:19
Lagom hemska mysterier för slukaråldern
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
7:18
”Människorättsrörelsen måste bli större”
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
7:18
Sjuksköterskebrist vid dödsfall i somras
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
7:17
Hundratals palestinska barn grips varje år
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
August 24, 2018
9:57
KI återlämnar kvarlevor ur rasbiologisk samling
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
9:57
Sydafrikansk näring åt alt-rightrörelsen
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Jag har sett Jonas Nilssons film Boer Project: South Africa a Reversed Apartheid?. Frågan är alltså om Sydafrika har en omvänd apartheid.
Hussein Badat är född i Pretoria, Sydafrika, och aktivist för social rättvisa i landet. Han är antropolog och masterstudent på Center of the City University i New York.Foto: Privat
Det enkla svaret på Nilssons fråga är: nej, det demokratiska Sydafrika gör sig inte skyldig till apartheid. Men det blir tydligt att för rasisten och hans tilltänkta publik är sanningen inte viktig. Inte i den här berättelsen om våldsbrottsoffer och vita barn i fattigdom, något som beskrivs helt utan förklarande omständigheter.

Ett av Nilssons motiv till den ensidiga berättelsen om det stundande (eller om det enligt honom redan pågår, det görs inte helt klart) folkmordet på vita tydliggörs när han presenterar sitt första intervjuobjekt som ”fallskärmsjägarveteran”.

Jonas Nilsson utelämnar det obekväma faktumet att denne man var fotsoldat till en förtryckande regim som utförde brott mot mänskligheten – i Sydafrika gentemot svarta som förvägrades fundamentala rättigheter liksom i hela regionen i södra Afrika.

Intervjun sätter tonen för ”dokumentären” som är en uppvisning av iscensatta intervjuer där Jonas Nilsson nickar medkännande utan att ifrågasätta någon av sina informatörers påståenden.

”Bekvämt nog nämns heller inget om hur våld relaterar till de sociala och ekonomiska ojämlikheterna som Sydafrika ärvde av apartheidregimen.”

För ingenting utmanas: oavsett om det är rasistisk smörja om slaget om civilisationerna, medveten förvrängning av nuvarande regeringspolicys, demoniserande av den stereotypt icke-vita människan, eller påståenden om brottsoffer som attackerats enkom för att de skulle vara vita. Bekvämt nog nämns heller inget om hur våld relaterar till de sociala och ekonomiska ojämlikheterna som Sydafrika ärvde av apartheidregimen.

I filmen tillåts en högervriden fackföreningsledare att lägga fram statistik som bevis för en omöjlig ekvation: att fem gånger fler farmare och deras familjemedlemmar årligen skulle mördas i jämförelse till resten av hela befolkningen.

”Det är också ett av länderna med högsta inkomstskillnader som resultat av apartheids brott.”

Sydafrika är ett våldsamt land. Ett av de mest våldsamma i världen. Det är också ett av länderna med högsta inkomstskillnader som resultat av apartheids brott.

FAKTA Apartheidbrott
Apartheidbrott definieras av internationella domstolens Romfördrag från 2002 som omänskliga gärningar utförda i kontext av en institutionaliserad regim av systematiskt förtryck och dominans av en rasgrupp över en annan grupp och utförda i syfte att upprätthålla den regimen.

Självklart ges ingen fingervisning alls av Nilssons intervjuobjekt om hur de som medbrottslingar upprätthållit och gynnats av apartheid.

Trots dokumentärens titel om ett ”vitt folkmord”, är det ändå ett sekundärt motiv. Nilssons primära motiv tydliggörs när hans andra intervjuobjekt för den muslimska invasionen av Europa på tal. De vita sydafrikanerna blir då till näring för hans uppenbara och patetiska försök att stärka den europeiska och amerikanska alt-rightrörelsen. Den rörelse som gynnats av Trumps maktövertagande och den grogrund för global rasism han gett luft till.

Ingen förnuftig människa, vit eller svart, som lever i Sydafrika skulle skriva under på Nilssons till journalistik förklädda historieförvanskning och propaganda.

Fotnot: Filmvisningen av ”Boer Project: South Africa a Reversed Apartheid” i Stockholm ställdes in efter protester, se artikel i Arbetaren.
9:56
”Man ska inte försöka laga något som fungerar”
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Christer Thörnqvist är docent i arbetsvetenskap vid Högskolan i Skövde och har länge forskat i fackliga konflikter. Arbetaren ställde tre frågor till honom inför lördagens manifestation.

Varför väljer du att vara med och tala?
– För att jag blev tillfrågad, haha. Nej, men jag intresserar mig ju för de här frågorna och tycker inte att politikerna ska lägga sig arbetsmarknadens frågor. Det är parterna som ska sköta det så länge det inte handlar om extrema fall. Rättsfrågor ska lösas i arbetsdomstolen och intressefrågor genom strejk, lockout och andra stridsåtgärder.

”Politikerna måste helt enkelt lära sig att det inte är något fel på reglerna bara för att man inte alltid vinner.”

Vad kommer du att prata om i ditt tal?
– Det blir ju just om det där. Varenda gång något händer som inte passar kan inte en politiker gå in i lagstiftningen och ändra. Jag tycker inte att man ska försöka laga något som redan fungerar. Det råder ingen extrem situation på den svenska arbetsmarknaden, den fungerar tvärtom väldigt bra. Politikerna måste helt enkelt lära sig att det inte är något fel på reglerna bara för att man inte alltid vinner.

Vad hoppas du att manifestationen ska leda till?
– Uppmärksamhet. Styrkeläget efter valet kommer att vara väldigt avgörande för hur propositionerna i den här frågan kommer att se ut. Och uppmärksamheten kan också innebära att det inte går att smyga in några nya lagar bakvägen.

– Det är viktigt att påminna om att det inte råder någon panik på arbetsmarknaden som vissa politiker och den mest militanta falangen inom Svenskt Näringsliv påstår, säger Christer Thörnqvist.
9:56
Yanadifolket har börjat kräva sina rättigheter
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
9:55
Grenada utsatt efter klimatförändringar
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
9:55
Sverige säger nej till fartyg med migranter
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
9:55
Urfolk ofta bortglömda i sociala satsningar
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
9:55
Vårdfacket gör anmälan efter kaotisk sommar
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
9:54
Städare på Viking Line krävs på lönepengar
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
9:54
Centerpartiet vinnare av Greenwashpriset 2018
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
9:54
Forskningsexperiment som fascinerar
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
9:53
Maria Callas om livet som offentlig kvinna
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
August 22, 2018
7:40
Strejkrättsförsvarare samlas på lördag
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Efter att den kontroversiella överenskommelsen mellan Svenskt Näringsliv och LO, TCO och Saco skrevs under i början av sommaren har ilskan växt hos många fackliga gräsrotsaktivister. Nu på lördag hålls därför en manifestation till försvar av strejkrätten på Norra Bantorget i centrala Stockholm.

– Jag hoppas på en massiv uppslutning. Det är tydligt att det finns en stor enighet bland många fackligt aktiva i den här frågan, säger SAC:s tidigare generalsekreterare Liv Marend som är en av initiativtagarna till Strike Back.

Konsekvenserna av beslutet om inskränkningar i strejkrätten bagatelliserats av både näringsliv och topparna inom LO, enligt Liv Marend. Hon uppskattar att allt från 2 000 upp till 5 000 demonstranter kommer till manifestationen.

Strejkrätten är en oerhört viktig demokratifråga för alla som lönearbetar.

Liv Marend, arrangör Strike Back

Bland de många talarna finns bland annat Vårdförbundets Eva Karlsson, Brandmännens Riksförbunds ordförande Peter Bergh och Hamnarbetarförbundets Erik Helgesson. Men också en lång rad andra representanter från flera fackliga organisationer samt arbetsrättsjurister och kända kulturpersonligheter.

– Jag tror många har underskattat hur förbannade framförallt gräsrötterna inom LO är. De känner sig svikna och överkörda. Strejkrätten är en oerhört viktig demokratifråga för alla som lönearbetar, säger Liv Marend.

Efter manifestationen planeras flera mindre demonstrationer runt om i Stockholm i protest mot överenskommelsen.

– Om vi tyckte att legaliseringen av bemanningsföretag varit dålig för Sveriges arbetare, då lovar jag att en inskränkning av strejkrätten kommer att få sju resor värre konsekvenser om den genomförs, säger Erik Pettersson, styrelseledamot i IF Metalls klubbstyrelse på Cranab Slagkraft, i ett uttalande inför manifestationen.

Förutom framträdanden av representanter från elva svenska fackförbund väntas fackligt aktiva från både Norge och Danmark komma för att visa sitt stöd.
7:40
”Ställningsbyggare svävar i livsfara”
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
7:39
LKAB får hård kritik efter dödsolyckan
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Den 27 juli skedde en arbetsplatsolycka med dödlig utgång i LKAB:s pelletsverk i Svappavaara, något Arbetaren skrivit om tidigare. Julia Markström arbetade åt en av LKAB:s underleverantörer och föll fem meter när ett galler lossnade. Hon avled senare av skadorna. Julia Markström blev 21 år.

Arbetaren har tagit del av ett öppet brev till LKAB:s VD Jan Moström daterat måndagen den 20 augusti. Det står att brevet skickas med stöd av klubb 135:s medlemsmöte som hölls veckan innan. Brevskrivaren är en anonym arbetare som var en av de första på plats efter olyckan.

Personen har gått igenom företagets arbetsmiljödatabas och hittat en rad risk- och olycksrapporter som rör gallerdurk och golv. De löper från september 2008 då en riskanmälan gjorts om skadade trappor, räcken och gallerdurkar i hela pelletsverket i Svappavaara. Rapporterna som finns med som en bilaga till det öppna brevet gäller LKAB:s anläggningar i Svappavaara, Malmberget och Kiruna.
"Risken är stor att plåtarna rasar ner till slut, eller att någon eller något faller genom de rostiga hålen i golvet." Ur en riskrapport för pelletsverket i Svappavaara 2015, om sönderrostade durkplåtar.Foto: Arbetaren
Brevskrivaren menar att företaget inte byter gallerdurk och plåt i gångvägarna förrän de blivit livsfarliga att beträda. Den allvarligaste slutsatsen är att olyckan i juli kunde ha undvikits om LKAB tagit rostproblemen på allvar.

Det öppna brevet uppmärksammades tisdag 21 augusti i Norrländska Socialdemokraten, NSD.

– Miljön är ju sådan att rost blir ett problem med tiden. Detta är också bara spekulationer från min sida, men jag tror att när man tar emot felanmälan om risk eller tillbud så åtgärdar man bara punkten exakt där det brister utan att göra någon övergripande kontroll av området, säger Pentti Rahkonen, klubbordförande för Gruv 135:an, IF Metall Malmfälten i NSD.

Klubbordförande Pentti Rahkonen säger till tidningen att det måste bli omöjligt att en gallerdurk bara faller ner på det sätt som skedde vid dödsolyckan.Han säger också att det finns en förbättringspotential när det gäller samarbetet mellan fackligt aktiva och arbetsledningen.

– Ofta är det så att man glömmer bort skyddsombuden från start när nya förändringsarbetet i projektform inleds. När projektet redan varit i gång och många beslut fattats kommer man på att man ska ta med skyddsombuden, säger Pentti Rahkonen.

Problemen med allvarlig rost på gallerdurkarna återkommer i tillbudsrapporterna.

”Jag har svarat direkt till medarbetaren eftersom det är interna frågor som medarbetaren tar upp i brevet”, skriver LKAB:s VD Jan Moström i ett mail till Arbetaren.

Jan Moström väljer också att lämna skriftliga svar till Arbetaren om frågorna som rör rostproblemen, och fackligt arbete.

I det öppna brevet beskrivs att de anmälningar som gjorts om golv och rostig gallerdurk inte tagits på allvar. Vad har du för kommentar till det?

”Jag har en löpande dialog med ledningen för Svappavaara och de fackliga förtroendevalda där och med ledningar och fack i övrigt i bolaget, för att utvärdera våra rapporteringsrutiner för risk och oordning. Det är inte mitt intryck att anmälningar inte tagits på allvar.”

Andra problem som brevskrivaren tar upp i det öppna brevet till Jan Moström är knapp bemanning, bristande säkerhetsarbete och upplevelsen att arbetare är rädda för repressalier när man driver skyddsarbetet för hårt.

Kan de som arbetar i Svappavaara känna sig trygga i att det fackliga arbetet inte ska leda till reprimander?

”Ja. Det har inte förekommit, ska inte förekomma och kommer inte att förekomma”, skriver Jan Moström.

Hur går ni vidare nu, efter olyckan?

”I första hand ta del av olycksfallsutredningen, när den är färdig, för att förstå vilka orsakssammanhang som skapade olyckan. Utifrån det arbeta för att väsentligen förbättra vårt säkerhetsarbete och där så behövs vår säkerhetskultur”, skriver Jan Moström, och: ”Effektivt och säkert arbete är en förutsättning för varandra. För oss är det självklart att varje arbetskamrat ska gå hem från jobbet lika frisk och trygg som när jobbet började för dagen.”

Flera gruvfackklubbar i Svappavaara möttes under tisdagen för att gå igenom frågor som rör säkerheten, problemen med rost var en av frågorna på dagordningen, enligt SR P4 Norrbotten.

LKAB är helägt av staten och sedan 2017 är före detta statsminister Göran Persson bolagets styrelseordförande.
7:39
Anna Jörgensdotter attackerad vid SD-möte
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
7:39
När vänder det?
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Det sägs ibland att allt går i cykler. Lite förenklat skulle det kunna beskrivas som att något bra ersätts med något sämre för att så småningom återgå till okej.

Känslan av att vi just nu, sommaren 2108, befinner oss i ett totalt jävla mörker och ett partipolitiskt Armageddon är dock svår att få ur huvudet. Särskilt efter fyra veckors semesterisolering i nordvästra Hälsinglands brandhärjade inland.

Om man ägnat den visserligen oroväckande varma sommaren badandes i en ljummen norrlandsälv känns det som ett hårt slag i ansiktet att komma tillbaka till verkligheten.

”Känslan av att det trots allt kanske inte vänder den här gången, biter sig kvar.”

Det blir helt enkelt för mycket. Jag läser om hur Jimmie Åkesson lockade storpublik till min gamla hemstad Gävle, ser en mediekåt moderat toppolitiker beväpna sig i något lika desperat som barnsligt rop på uppmärksamhet, och hör i stort sett ingenting som andas hopp och framtidstro varåt jag än lyssnar. Känslan av att det trots allt kanske inte vänder den här gången, innan allt är käpprätt för sent, biter sig kvar.

Så mycket på en gång, så många bollar i rörelse åt exakt samma avgrundsdjupa mörker och ingen jävel som ens tycks säga flasklock. Hoppet är visserligen det sista som överger en människa, men måste det då inte finnas något att hoppas på?

Något att klamra sig fast vid när skeppet långsamt sjunker. Men allt känns bara dystert, dunkelt och dumt.

Det kanske är sensommar-bluesen, visserligen. Eller den upplevda känslan av samhällets kollektiva dumifiering de senaste åren, men jag ska ärligt talat säga att ljuset aldrig känts så svagt under åtminstone min livstid.

Jag är naturligtvis fullt medveten om min egen passivitet, ofta på gränsen till uppgiven apati, men jag vet helt enkelt inte varåt jag ska vända mig?

Jag drar gång på gång täcket över huvudet i någon slags fånig enmans-protest.

”Det blir till att rösta på det minst dåliga den här gången med.”

Valet den 9 september har beskrivits som avgörande men ju mer det tuggas desto svårare är det att se skilnaderna mellan block och partier.

Det blir till att rösta på det minst dåliga den här gången med, men nu med en betydligt djupare suck än förr. Aldrig har den där vändpunkten, som enligt min hobby-teori om cykler snart borde komma, känts mer avlägsen.
7:38
Norskt fack anmäler Aleris för ekobrott
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
7:38
Frid och respekt, Aretha!
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
7:38
NMR-aktivister åtalas efter Hitler-bandroll
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
7:37
Teater Smuts med ny pjäs om demokrati
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Teater Smuts sätter upp en ny föreställning. Med Det demokratiska projektet vill ensemblen bjuda in till att undersöka demokratins olika beståndsdelar tillsammans med dem.
[PJÄS] Det demokratiska projektet
På scen: Nina Haber, Wahid Setihesh och Sara Rousta
Regi och projektledning: Kristina Wejstål
Premiär 30 augusti
Teater Smuts, Göteborg
Temat är inflytande över samhället och det egna livet.

Det demokratiska projektet ingår i en tradition som brukar kallas devising. Det innebär att Teater Smuts i projektet ställt frågor genom intervjuer, workshops och enkäter, och att publiken bjuds in att delta.

”För att komma till insikten tar du maktens korridor åt vänster innan du kommer in i det offentliga rummet. Ta dörren till höger som leder genom åsiktskorridoren. När den förgrenar sig så väljer du den tredje vägen och tar sikte på den andra stjärnan åt höger och sedan rakt fram till gryningen”, är ett citat ur föreställningen.

Tanken är att publiken ska få delta i avslappningsövningen”Trump Care”, ta del av omröstningar och gå genom olika rum och världar.

Frågor som Teater Smuts vill utforska är Vad är demokrati? Hur står det egentligen till med demokratin i Sverige, och i världen? Är demokratin under hot från nazister i kostym, nazister utan kostym eller från troll utan underbyxor?

Tidigare föreställningar av gruppen är bland andra Varité, Teater Smuts startar punkband och Do it like a dude.
7:37
Folkets Hus i Gunnarsbyn är Årets bio 2018
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
7:37
Facklig tankesmedja prisas internationellt
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
7:37
Maffiametoder bakom exploatering av arbetare
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
August 17, 2018
11:19
”Det måste till en gräsrotsmobilisering”
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Sista helgen i augusti anordnas demonstrationen ”Strike back” mot inskränkningar i strejkrätten på Norra Bantorget i Stockholm. En av talarna är Erik Helgeson, Hamnarbetarförbundet, och han vill se en omstart för kritisk tänkande inom den fackliga rörelsen.
Erik Helgeson.Adam Ihse/TT
Varför talar du?

– All mobilisering mot lagförslaget om inskränkt strejkrätt är viktig. Ylva Johansson och stora delar LO-etablissemanget tror att arbetare är dumma i huvudet och äter ur handen på dem. De förlitar sig på att vi inte kan göra egna analyser utan gör som ledarna säger.

– Men LO har varit nära att göra enorma tabbar förr och då har det fastnat på grund av motstånd i de egna leden. Nu är vi i samma situation igen, säger Erik Helgeson.

Vad ska du tala om på demonstrationen?

– Det som krävs just nu är att arbetarrörelsen och arbetare i allmänhet snabbt återvinner sin självrespekt. Att vi gör våra egna analyser och inte bugar oss för storfräsarna. Det måste till en enorm gräsrotsmobilisering annars fullföljer de inskränkningarna.

Vad vore det bästa som kunde komma ut av manifestationen?

– Att det blev en omstart för kritisk tänkande inom den fackliga rörelsen. Att fler och fler inser att ”det här måste vi göra motstånd mot” och att vi har en jävla styrka om vi bara kommer i rörelse.

– Det krävs inte så många klubbar som säger ”nej, vi kommer inte köpa det här”, förrän hela maktapparaten ska komma i gungning. Jag tror att vi kan komma dit, säger Erik Helgeson.
11:19
Stigande temperaturer slår hårt mot fattiga
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
11:18
Söka jobb är ingen dejt
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

En vän ska på speeddejting. Inget nytt grepp, upplägget har något decennium på nacken och tjänar som alternativ till att träffas på nätet. Men vännen är inte ute efter en ny kärleksrelation. Och formen för dejten är inte hennes idé. Nej, det är ett företag som bjuder in till aktiviteten som en del av sin personalrekrytering.

De vet redan att hon är intresserad, hon har anmält intresse och gått igenom tester skickade per mail. Nu ska det ses på en träff.

Vad innebär det att blanda in kärlekens språk i arbetslivets? Passion, dejt, flirt. Åtta timmars flirt, budgetdejt, nattskiftspassion?

Finns det någon som köper att det är detsamma att vara anställd som att leva i ett förhållande? Ett gräsligt förhållande i så fall, där en har makt och medel och en annan utför uppgifterna. Majoriteten som jobbar är arbetarklass, det vill säga utan inflytande över sin egen arbetssituation. Ingen bra grund för förälskelse.

När vi går på anställningsintervju söker vi arbete, lön för mödan för att kunna försörja oss. Vi söker inte kärlek.

Hierarkien på arbetsplatsen är nog inte många sugna på att exportera till andra sammanhang i dag, till vänskapsrelationen eller in i familjen.

På ett av mina tidigare jobb hade en kollega bakgrund som reporter på en föräldratidning. När vi diskuterade vad ledningen bestämt kunde hon jämföra chefens agerande med en förälders. Jag fick alltid svårt att höra något efter det, det störde mig enormt att ses som ett barn på jobbet, till och med i en enkel liknelse.

Förr var det en vanlig parallell. Att se sig själv som en del av företagsfamiljen. Att ingå i släkten, det vill säga koncernen, och att känna sig hemma på jobbet. I uttrycken ekar en tradition från patriarkalt styrda gårdar, från brukssamhälle där alla åt, arbetade och sov samtidigt.

Hierarkien på arbetsplatsen är nog inte många sugna på att exportera till andra sammanhang i dag, till vänskapsrelationen eller in i familjen. Och att använda nya termer förändrar inte läget. Maktförhållande består.

Det var nog bristande insikt om maktförhållandet som spökade när chefen för ett kommunalt äldreboende i Partille skrev deras platsannons. Hon satt och tänkte på de härliga förhållandet hon har till de anställda, och hur de skrattar åt hennes skämt. Och att hon ville ha fler sådana anställda. Framför allt ville hon inte ha några surmuppar som kom sent eller inte dök upp för att de blivit sjuka. Eller ännu värre, blev trötta vid ett högt arbetstempo.

En sådan önskelista borde väl kunna förmedlas med humor, tänkte chefen.

Platsannonsen drogs in av kommunen, men innan dess hann många läsa kraven på den sökande: att le och vara glad, kunna arbeta oftare än två dagar i veckan och ”att du redan har klarat av din hitta-dig-själv-kurs”. En mening var: ”Vandrar du omkring hela dagarna som i ett töcken och är konstant trött? Då är det ingen idé att du söker arbete hos oss på Kullegården för vi tillhandahåller inte sängplatser åt våra medarbetare.”

Om de erbjöd en bra arbetsmiljö enligt de anställda, de framgick liksom inte i annonsen.
11:18
Bussförare sätter SD-annonser i blockad
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

I valrörelsen vägrar medlemmarna i den syndikalistiska fackklubben för busschaufförer i Stockholm köra bussar med rasistisk reklam. Till dem räknar klubben annonser från Sverigedemokraterna, SD. Blockaden gäller även andra fordon i Storstockholms Lokaltrafik, SL, som har partiets annonser.

Kollektivtrafik ska vara till för alla.
Sara Westberg, Syndikalistiska Bussektionen Stockholm

Sara Westberg är styrelseledamot för från Syndikalistiska Bussektionen Stockholm av SAC Syndikalisterna.

Varför är det här en viktig fråga för er?

– Annonserna motsäger vad kollektivtrafiken ska stå för. Kollektivtrafik ska vara till för alla. Allt från barn till pensionärer, och alla samhällsklasser.

Det är också en arbetsmiljöfråga enligt Sara Westberg och syndikalistsektionen.

– Vi vill inte gå till jobbet med oro i magen. Vi har en mångkulturell arbetskår, och det skulle knappt finnas några bussförare om SD får som de vill, säger Sara Westberg och fortsätter:

– Att inte köra bussarna är en säkerhetsfråga på många sätt. Det är inte säkert för vare sig resenärer, chaufförer eller dem runt omkring. Det är också så att bussarna blir mer saboterade vilket kostar bussbolagen pengar.

Hon berättar att det inte kommit någon reklam för SD på bussarna medlemmarna kör än, men att de är redo om och när det händer.

– Jag orkar inte vara tyst. Men jag förstår samtidigt arbetskamraten som har invandrat, är förälder och har sitt första jobb, att den inte tar den här fajten.

Hur vill ni att SL ska agera?

– SL ska inte tillåta rasistisk och sexistisk reklam. Även om det inte är annonser om till exempel tiggeri den här gången så står SD för samma rasistiska värderingar, säger Sara Westberg.

Hos SL och Trafikförvaltningen i Stockholms Läns Landsting säger presstalesperson Christian Hoffman att de förutsätter att alla bussar rullar enligt de avtal de har med olika entreprenörer. Han säger också att all politisk reklam är tillåten.

Borde SL ha en policy om rasistisk reklam?

– Vi tillåter inte rasistisk reklam men enligt ett landstingsbeslut tillåter vi politisk reklam, och det gäller all politisk reklam. Vi kan inte ta censurera vissa partier då vi är en myndighet, säger Christian Hoffmann.

Stämmer det att företag inte får annonsera med rasistisk reklam?

– Ja, för reklam gäller helt andra regler. Det uppdraget ligger på Clear Channel, och blir det något som går mot våra policyer, då måste vi hantera det.

Syndikalistiska Bussektionen Stockholm var ute i god tid och varslade om blockaden redan år 2016. I ett uttalande skriver bussförarna att SD vägrar acceptera de mänskliga rättigheterna, och att SD tvärtom skiljer ut olika grupper och religioner som mer eller mindre svenska.

”Ett sådant partis värderingar ska vi bussförare köra runt med, har SL bestämt. Redan i valrörelsen 2014 sa vi ifrån: att det är kränkande för oss förare, inte minst för anställda som är immigranter. Det kränker dessutom alla demokratiska stockholmare att SL som ett kommunalt bolag valt att bidra till spridningen av hat och rasism. Ska sådant vara en del i den kommunala verksamheten?” skriver Syndikalistiska Bussektionen Stockholm.
11:16
Ny myndighet samlar arbetsmiljökunskap
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
11:16
Facket anmäler sjuksköterskebrist
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
11:16
Manifest om kraften i delad sorg
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
11:15
Funktionsnedsatta barn svårt diskriminerade
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
11:15
Dödsfall på Saab klassas som arbetsskada
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
11:15
Elektrikerfacket varslar om strejk i Landskrona
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
11:14
Kvinna får skadestånd efter vägran att ta i hand
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
11:13
Nät-amnesti för gillare på förslag i Ryssland
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
August 15, 2018
6:52
”LO måste dra sig ur överenskommelsen”
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
6:52
Fortsatt grön våg för barnen på Urkult
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Folk- och världsmusikfestivalen Urkult i Näsåker återkommer årligen den första helgen i augusti. Evenemanget har funnits sedan 1999. Med ambitionen att nå alla åldrar finns det gott om aktiviteter för barn och tonåringar.

Leon Castronovo springer i en stor cirkel på dansgolvet i trä framför stora scenen och skrattar. Runt om finns många andra knattar. Lillebror Vide Castronovo är 2 år och har på sig en neongul varningsväst med mammas mobilnummer på ryggen. På familjens vagn hänger hörselkåporna.

Barnens mamma Cecilia Gustavsson berättar att en kvinna i sjukvårdstältet sade ”jag kan ta honom” när minstingen sprang runt hörnet. Sedan hördes ett ”oj då” när kvinnan förstod att Vide hinner 30 meter på några få sekunder.

Det blir ingen stillasittande upplevelse att vara på plats som småbarnsförälder.

– Jag tyckte Trolljakten var jätterolig, med en spindel, säger Leon Castronovo, och lillebror håller med.

De pratar om en av pjäserna för barn som visas under festivalen. De framförs på spelplatser som en gräsmatta framför Hällristningsmuseet och i ett stort blått cirkustält utanför hembygdsgården.

– Det kommer vara roligt att dansa, säger Vide.

Han verkar gilla musiken som spelas från flera scener på och utanför området. Den pågår från lunchtid och genom hela nätterna.

Cecilia Gustavsson kommer från Solberga i Stockholm. Hon var första gången på Urkult med jobbet, en biståndsorganisation, och återvände sedan när första barnet var litet. I år har hon premiär som festivalbesökande tvåbarnsförälder.

– Urkult är helt fantastiskt för barn. Det är mycket att göra, och allt har ett barnfokus. Hit vill jag åka med barn, vilket är tvärtom jämfört med andra festivaler, säger hon.

– Jag vill ge dem det här, och mig själv. Vi kom i onsdags och redan då var de peppade och sade ”i morgon börjar det!”.

Cecilia Gustavsson uppskattar den billiga maten: det finns thaigryta för 30 kronor för den som har egen tallrik, och vegansk dal för 40 kronor. Och att området är lagom stort, med nära till badplatsen. Det hela gör det värt en något knölig resa med buss och tåg och två byten.

Det är tydligt att det finns mycket att göra som tvååring här, Vide Castronovo är redan framme och klättrar på kravallstaketet framför scenen.

– Det är nästan roligast mellan banden, framför scenen, säger Cecilia Gustavsson.

Slänten runt stora scenen används som läktare vid konserterna, och för många barn är det också en bra yta att rulla nedför.

– Vi kan stanna hela sommarlovet, säger Leon Castronovo.

– Ja, jag ska stanna här, säger hans lillebror och slår ut med händerna.
Prova-på-cirkus för barn på gräsmattan framför hembygdsgården och festivalens cirkustält.Foto: Anna Morin
Malin Spjuth är samordnare för musik och aktiviteter på Urkult, och den som bokar barninslagen. Hon berättar att de räknade antalet besökande barn ett år och att det var ungefär 2 000 stycken, vilket är något mellan en fjärdedel eller femtedel av den totala publiken. Det är gratis för barn att gå in.

– I grunden är Urkultfestivalens motto solidaritet med människor och natur. Att alla ska känna sig välkomna var en tanke redan från början, säger Malin Spjuth.

Hur är barn som besökare?

– De är bäst! De är där och upplever i stunden.

Föreningen Urkults festivalarbete pågår hela året; utvärdering under hösten, artistkontakter under vintern, bokningar och marknadsföring på våren, och logistik under sommaren.

Engagerade medlemmar har möjlighet att vara med i ett bokningsnätverk och tipsa Malin Spjuth om bland annat barnteater.

– Vi har en policy kring inkludering och bemötande, och tänker också på att ha förebilder för barnen. Organisationen bakom Urkult vill synliggöra sexism och rasism, det blir genom föreläsningar, men det finns också med och bubblar i alla våra bokningar.

Malin Spjuth har själv en bakgrund som aktiv ungdomsvolontär på Urkult. Hon flyttade som vuxen till Näsåker och är sedan 2009 anställd på festivalen.

– Det som är kul med Näsåker, är att Urkult och andra föreningar organiserar kulturarrangemang hela året. Här finns mycket för att vara en liten by i inlandet.

Hon nämner att de både har en yogastudio och badhus.

I byn odlar också många sina egna grönsaker. Det var så kallade ”grönisar”, gröna vågens hippier, som startade Urkult en gång.

För småttingar, men även för de större barnen och vuxna, finns Urspelen, en lekplats med allt från ett piratskepp i trä till ett tält med spel och kuddar. Allt byggt av volontärer veckan före festivalen.

Ett långt rep ligger framme och spontana dragkamper sätter igång. När några drar repet runt ett klättertorn i trä klämmer ett äldre barn handen mellan rep och hus och skriker rakt ut. Han går med en vän bort till sina vuxna. De som är kvar pratar om att det där, det gör vi inte om.

Eget ansvar gäller, och det finns färgglada skyltar om att vuxna alltid ansvarar för sina barn även i de olika byggena.
Ellen Widmark.Foto: Anna Morin
Ellen Widmark från Örnsköldsvik är 16 år. Hon kommer gående med flowersticks, tre halvmeterlånga pinnar där två används till att jonglera med den tredje.

– Jag gillar akrobatik och sådana saker, och min inspiration har jag fått till 100 procent från Urkult, säger hon.

Det är tredje gången Ellen Widmark är här, första gången var hon 13 år.

– Här är det väldigt öppet och fritt. Första gången jag var här tyckte jag miljön var så cool, med lekplatsen och så. I år lyssnar jag mer på artisterna.

Ellen Widmark beskriver att hon har bred musiksmak, som indie, pop och rock. Innan Urkult hade hon kollat in programmet och vill bland annat se Säkert!, Beatrice Eli och Gnucci.

– Många i min ålder har en viss stil och föredrar viss musik, sådana artister som spelar på Brännbollsyran. Men de skulle nog bli överraskade hur bra det är här.

– Alla borde testa, i alla fall att åka en dag. Det kan nog vara bra att veta att det är lite annorlunda innan, som att folk går barfota och sådär.

Hon tältar med sin mamma och pappa på Sigges familjecamping. Det är hon och två vänner som hänger runt på Urkult.

– Vi äter när vi vill och lyssnar på olika band. Hemma har vi pratat om att jag kanske åker själv nästa år, eller när jag är 18 år. Jag är den i familjen som är mest intresserad av Urkult.

Förutom att uppleva musiken har Ellen Widmark gjort kollage och satt upp på den stora klotterväggen. Framför väggen ligger uppslagna böcker och serietidningar att klippa i, och det finns gott om saxar och tapetklister att arbeta med.

Runt verken trängs många unga och barn, och några vuxna.

– Jag tycker att det känns tryggt att det springer runt barn och leker. Det är bra för stämningen, säger Ellen Widmark.
Cecilia Gustavsson, Vide Catronovo och Leon Castronovo har rest långt för att vara med på festivalen. Här med en nyfunnen kompis.Foto: Anna Morin

Programbokaren Malin Spjuth tillbringar en del av festivalen i artisternas hus där alla medverkande checkar in.Foto: Anna Morin
6:52
Ärendenummer eller människa
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Du är tjugo år. Din mamma, pappa och äldsta bror är döda. Din yngre bror lever. Han säger: De kommer att mörda oss alla. Han blir skjuten. Du säljer huset till grannen och flyr. Du går till fots över berg. Du korsar hav i en överfull båt. Du ser döda människor på marken. Du ser döda människor i vattnet.

Du kommer fram. Du får hjälp: Mat, ett rum, busskort, en handläggare som ställer frågor. Du berättar. Du får ett papper där det står att din identitet och din berättelse bedöms som stärkt. Handläggaren frågar dig: Vem var det som sköt din familj? Du svarar att du bara kan gissa, det finns inga bevis.

Du väntar. Du lär dig ett nytt språk, du tränar, får kompisar. Du får ett brev: Åk tillbaka din hemby, annars kommer vi att fängsla dig och föra dig dit med våld. Vi kan inte bedöma om du behöver skydd eller inte eftersom du inte vet vem som sköt din familj.

”Deportationer med våld till ett land så farligt att inte ens Amnesty vågar ha personal där.”

Att läsa Migrationsverkets ärendehandlingar är nästan som att läsa Solzjenitsyn. Människoöde efter människoöde nedmalda i en byråkratisk kvarn så hård, så politiskt runthetsad att utfallen blir absurda. En tonåring anlitas av svenska armén i Afghanistan och hans kollegor blir skjutna för samarbetet med svenskarna – men det ger inget skyddsskäl i Sverige. Kanske kan han undkomma mördarna i en annan del av Afghanistan?

Barn misstänkliggörs och röntgas. Det jagas juridiska kryphål för att legitimera – ja, vad egentligen? Deportationer med våld till ett land så farligt att inte ens Amnesty vågar ha personal där. Det är för övrigt ett säkerhetsläge som drabbar de asylsökande i Sverige hårt eftersom det blivit svårt att få fram information om enskilda människors risker. Är det säkert eller livsfarligt att återvända hem? Ingen kan ta reda på det – då skickar Migrationsverket hem den asylsökande.

”Framtidens historiker lär skriva böcker också om asylhanteringen på 2010-talet.”

Det krävs ingen diktatur för det ska pågå omfattande byråkratiska övergrepp mot utsatta grupper. I Sveriges moderna historia har det som bekant steriliserats, fängslats, elchockats och deporterats i strid mot all anständighet. Framtidens historiker lär skriva böcker också om asylhanteringen på 2010-talet.

Det som sker i vår samtid visar kanske egentligen inte demokratins svaghet, utan dessa styrka. Alltsammans pågår helt öppet och vi är fria att agera. Vi kan hjälpa, skydda, ställa oss i vägen, störa.

När Elin Ersson gjorde en omvänd Rosa Parks och vägrade sätta sig ned i planet visade hon tydligt vad frågan gäller: Integritet. Mod. Vilka är det egentligen vi vill vara? ”De som tydligt hör sitt samvetes röst, kan oftast känna igen även orättvisans.” Solzjenitsyn igen.

Nu sittstrejkar Ung i Sverige igen, på Mynttorget. Stöd dem.