Kokthansogreta.nu - Nyhetssök / News Search !

« Expand/Collapse

Arbetaren (75 unread)

Skip to page: 1 2 3 ... 78

July 26, 2021
14:51
Största Prideparaden i Ungerns historia
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
14:19
Hemlig kärlek i Stockholm
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
July 23, 2021
13:07
USA kan återigen få utse ny Unicef-chef
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
11:15
Allt som händer alla andra dagar, när det inte inträffar ett terrordåd
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]
Att fascistiska föreställningar om en hotad nationell gemenskap allt mer dyker upp i mainstream ökar inte bara risken för ett nytt Utøya eller Trollhättan. Det ökar också den vardagliga utsattheten av rasism.

Dragkampen kring hur det fascistiska terrordådet på Utøya 2011 ska minnas blossade åter upp kring 10-årsminnet av händelsen. Kritiken mot att ”plocka politiska poänger” har hörts frekvent i sociala medier från personer i de blåbruna vattnen, trots att dådet just var uttalat politiskt. I Norge kallas det att spela ”Utøya-kortet”, och har effektivt använts för att tysta debatt som länkar Anders Behring Breiviks ideologiska värld till partier som Fremskrittspartiet, där dess beståndsdelar återfinns.

Liberalerna, som precis öppnat dörren för ett samarbete med SD väljer på Twitter att på årsdagen markera mot ”extremism och antidemokratiska krafter”, i stället för att faktiskt nämna det ideologiska sammanhanget. SD ville på Twitter hedra de som dödats av ”bomber och gevärskulor” för tio år sedan, som vore kulorna och bomberna självstyrda och inte avlossade av en individ som delar deras tankegods och världsbild.

Hos mig sitter en mening kvar, ur mitt samtal med Utøya-överlevaren och vänsterpolitikern Ali Esbati, tidigare i veckan. Vi pratade bland annat om vikten av att förstå dådet just politiskt. Hur risken för högerradikala, rasistiska terrordåd ökar när rasism görs till mainstream och torgförs och backas av etablissemanget. Hur människor kan lockas att gå från ord till handling.

Esbati sa: ”Det är viktigt att förstå Utøya politiskt för att minska risken att det händer igen, men det är också viktigt för att minska risken för alla andra dåliga saker, allt som händer alla dagar när det inte inträffar ett terrordåd.”

Det vi nu ser är ett socialdemokratiskt parti som blir allt mer rått och demagogiskt. Man utlovar noll flyktingar.

Allt som händer alla dagar när det inte inträffar ett terrordåd. Alla dagar som inte är ett nytt Trollhättan eller Bærum. Alla de som inte är en Anton Lundin, som dödade tre personer med invandrarbakgrund på en skola i Trollhättan eller Philip Manshaus som dödade sin adoptivsyster och sedan attackerade en moské, men som ändå känner sig nödgade och stärkta i att agera och markera.

Dels den lågintensiva terrorn i form av våldsamma hatbrott. Jag tänker bland annat på det nazistiska mordet på Bornholm förra sommaren, när två bröder, varav en med en svastikatatuering, torterade och mördade dansk-tanzaniern Phillip Mbuji Johansen. Detta i ett Danmark som nyligen hade genomgått en valrörelse där flyktingfrågan stod högst på dagordningen och där även danska socialdemokraterna hade anammat radikalhögerns retorik om invandring.

I Danmark handlar det alltså inte längre bara om högerns anpassning till nyfascistiska och högerpopulistiska radikalhögerpartier. Det vi nu ser är ett socialdemokratiskt parti som blir allt mer rått och demagogiskt. Man utlovar noll flyktingar. Bland världens hårdaste migrationspolitik håller på att ta form i landet. Inte ens asylsökande som får ja på sin asylansökan, ska sätta sin fot i landet, hela mottagandet ska outsourcas till afrikanska länder.

Och som ett brev på posten: det senaste året har antalet hatbrott riktade mot hbtq-personer och etniska minoriteter ökat i Danmark. Men jag tänker också på den vardagliga erfarenheten av rasism, som aldrig når polisens statistik. Skällsorden, hatmailen och kommentarerna, uppmaningarna att ”åka hem”, nidbilderna, nedsättandet och avhumaniseringen.
- Intervjun
#56/2021 ”Situationen är mycket värre nu” 21 juli, 2021
11:15
Medborgarrättsrörelsen kan strykas ur läroplanen
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
11:09
20 år sedan Genua 2001
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
11:05
Indien: muslimska kvinnor saluförda på hatapp
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
11:03
Porträtt av en outtröttlig aktivist
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
10:58
EU:s digitala övervakningsmur
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
10:54
Folkrepubliken Walmart – del 9
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
10:51
Dödgrävarna – del 5
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
10:47
Sommarens extremväder världen över
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

I år har nyheter om extrema väderförhållanden duggat tätt. Klimatförändringarna har gett sig till känna på olika sätt och platser runt om i världen. I Kanada har de högsta temperaturerna någonsin uppmätts samtidigt som delar av Europa svämmats över. Arbetaren kartlägger några av sommarens extremväder.

Översvämningar i Europa
Foto: Bram Janssen /TT
Hittills har nästan 200 personer konstaterats döda till följd av översvämningarna som drabbade delar av västra Europa i mitten av juli. Många personer saknas fortfarande. Värst drabbat är västra Tyskland och Belgien där förödelsen är enorm. Bostäder, arbetsplatser och liv har totalförstörts. På bilden röjer Paddy Amanatidis undan bråte framför hennes restaurang som förstördes i staden Bad Neuenahr-Ahrweiler i Tyskland.
Floden Ahr, biflod till Rehn, svämmade över den tyska orten Schuld till följd av den kraftiga nederbörden. Foto: Michael Probst / TT
Skogsbränder i Sibirien
Foto: Russian Defense Ministry Press Service/TT
Det brinner i Sibirien. Regionen Sacha-Jakutien i nord östra Ryssland har uppmätt den torraste sommaren på 150 år. Frivilliga hjälper till i arbetet för att släcka bränderna som nu sträcker sig över 1.5 miljoner hektar, enligt The Guardian. När Västmanland brann år 2014 drabbades cirka 13 800 hektar skog. Ytan som brinner i Sibirien just nu är drygt 100 gånger större.
Frivilliga gräver branddiken i Sacha-Jakutien för att stoppa brandens frammarsch. Foto: Alexey Vasilyev/ TT
Torka och upp emot 50°C i Kanada och USA
Foto: Tyler Tjomsland/TT
Värmerekordet i Kanada har i år brutits tre gånger. Världsmeterologiska organisationen, WMO, skriver att i den kanadensiska staden Lytton uppmätte 46.6°C den 27 juni, dagen efter 47.9°C för att den 29 juni uppmäta 49.6°C. Den högst uppmätta temperaturen i landet, innan värmerekordet i år, var 45.5°C den 5 juli 1937.

”Klimatförändringarna, som orsakats av utsläpp av växthusgaser, har ökat sannolikheten för att den här värmeböljan skulle inträffa med åtminstone 150 gånger”, skriver WMO. 500 dödsfall i Kanada kan kopplas till de höga temperaturerna samtidigt som 1 biljon havsvarelser tros ha kokas ihjäl längs den kanadensiska kusten, skriver The Guardian. Samtidigt brinner det på flera platser i västra USA till följd av torkan.

Översvämning i Zhengzhou, Kina
Foto: TT
Den 21 juli förvandlade kraftigt nederbörd gatorna till floder i mångmiljonstaden Zhengzhou i Kina. 200 000 personer har hittills evakuerats. Hittills har 25 personer bekräftats döda, varav 12 personer som omkom när vattenmassorna trängde in i stadens tunnelbanesystem.

Vattenbrist i Iran
Foto: Yirmiyan Arthur/TT
Långa perioder av högra temperaturer och torka har lett till brist på vatten i delar av Iran. Demonstrationer brutit ut i den oljerika provinsen Khuzestan. Tre personer ska ha omkommit i samband med protesterna.
July 22, 2021
9:34
Tuffare arbetsmiljö på landets anstalter
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
July 21, 2021
16:11
Kriminalvårdare tagna som gisslan
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
9:44
”Situationen är mycket värre nu”
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

För tio år sedan överlevde Ali Esbati terrordådet på Utøya. Hans nya bok Man kan fly en galning, men inte gömma sig för ett samhälle, berättar om ett samhällsklimat där beståndsdelarna ur terroristens världsbild tagit sig allt längre in i mainstreamdebatten.

Ali Esbati

Född: 1977 i Teheran.
Bor: Stockholm
Gör: Riksdagsledamot för Vänsterpartiet.
Bakgrund: Utbildad till civilekonom, förbundsordförande i Ung Vänster 2011-2004. Har arbetat som debattredaktör på norska tidningen Klassekampen, samt var med och grundade den norska tankesmedjan Manifest.
Aktuell: Med boken Man kan fly en galning, men inte gömma sig för ett samhälle, Leopard förlag.

”They called it a war, and someone came”. Det var den isande rubriken på en forskningsartikel av Gavan Titley i Nordic journal of Migration Research 2013 som berörde Anders Behring Breiviks ideologiska landskap. Ali Esbati citerar den i bokens sista kapitel. Meningen rymmer en hel analys. Ord betyder något. Att återkommande utmåla en grupp som ett hot, en annan grupp som landsförrädare och möjliggörare av hotet, att trumma en världsbild av invasion och folkutbyte. Det får konsekvenser. Risken finns att någon går från ord till handling. Den 22 juli 2011 var denna någon Breivik. Efter det har det kommit andra. Arbetaren träffar Ali Esbati för att prata om vad som hänt med det politiska samtalet sedan den där dagen i juli när 77 personer dödades av en och samma man.

Hur brukar du må så här kring årsdagen?

– Jag brukar må lite sämre runt årsdagen. Det är en påminnelse om tung sorg, liv som har gått förlorade. Tanken på vad det kunde ha blivit av dem som inte längre fick vara kvar. Men det är också i tilltagande grad, en känsla av frustration över var samhällsutvecklingen är och en längre tid har varit på väg.

Boken berättar detaljerat om Ali Esbatis upplevelse av de 72 minuterna attacken varade. Vissheten om att något fruktansvärt höll på att hända, någon besköt dem, men ovissheten om vem, varför och var skytten befann sig. Ali Esbati beskriver hur han hela tiden försöker röra sig bort från skotten, men ändå till slut hamnar öga mot öga med gärningsmannen. Hur han förbereder sig på att dö, men klarar sig undan. Boken beskriver också tiden efteråt, förhör och rättegång och hur han och hans familj får evakueras hemifrån efter att Anders Behring Breivik i förhör förklarat Esbatis dåvarande sambo, journalisten Marte Michelet, som en fiende och måltavla.
Boken släpps samtidigt i Norge och Sverige.
Men det är framför allt samhällsutvecklingen i väst, och specifikt Sverige och Norge, som är i fokus. En samhällsutveckling Esbati ser på med oro.

– Både åren några år före och efter Utøya, när jag bodde i Norge, kände jag att Sverige var lite som en fristad när det kom till hur diskussionen om rasism såg ut. Både när det kom till det politiska systemet och den bredare diskursen. Det var så klart inte tipptopp, men en markant positiv skillnad från grannländerna. I dag när jag tänker på det just så här runt 10-årsdagen, så blir det tydligt att det gått otroligt fort i fel riktning i Sverige. Det är en process som hänger ihop med rörelser hos den etablerade högern och deras förhållningssätt till SD i bred mening. Inte bara partiet utan det de står för.

– Jag har tänkt mycket på det den senaste tiden att Sverige var ett land där nyliberalismen slog igenom ett antal år senare än många andra västländer, men när den väl kom blev vi ett av de mer extrema på många områden. Jag ser vissa likheter när det kommer till högerpopulismen som är väldigt oroväckande. Sverige var länge undantaget, men när det väl kommer så går det snabbt och långt. Man ser det i utvecklingen både inom borgerligheten och bland tongivande medieröster. Det är en anpassning av ämnen och retorik.

Samtidigt som boken framförallt har ett politiskt ärende, blir berättelsen väldigt personlig. Dels för att du var där, men det blir också intimt personligt genom gärningsmannens hat mot din dåvarande sambo. Är det något som har gjort det svårare att förhålla sig så här politiskt och analytiskt till detta, eller blir analysen snarare något som gör att det lättare att hantera?

– För mig har det analytiska varit ett stöd. För mig har det varit givet att trådarna går ihop. En sak som hände under tiden jag intensivt skrev boken att det kom av sig själv en ytterligare tråd att skriva om mig själv, min barndom, att komma som flykting till Sverige. Det var inget jag intellektuellt hade tänkt mig skulle vara med. Till en början tänkte jag att det inte att det skulle handla om mig, utan om vad som hände på Utøya och en analys av det.

Boken berättar om uppväxten som barn i ett svenskt 90-tal med Ny demokrati, Lasermannen och löpsedlar med budskapet ”Kör ut dem”, om mer vardagliga erfarenheter av rasism både från uppväxten och det vuxna livet och vikten av att förstå rasism som ett spektrum. I en scen beskriver Esbati ett badhusbesök med dottern hösten 2015. En man i närheten mumlar något rasistiskt och Ali Esbati beskriver hur han får svårt att hålla tillbaka tårarna.

– Den händelsen var väldigt kopplad till den flyktingsituationen som var runt åren 2015. Skälet till att det blev personligt har att göra både med min egen historia av att komma till Sverige och med allmänmänsklig empati. Sedan adderar det ju en dimension att faktiskt ha varit vid den våldsamma punkt som man kommer till om man drar ut saker i sitt yttersta, kring rasism och synen på flyktingar som ockupanter, som ligger vägg i vägg med att se flyktingar som ohyra.
Ön Utøya ägs av Arbetarpartiets ungdomsförbund AUF som varje år arrangerar sommarläger på ön. Foto: Håkon Mosvold Larsen/NTB/TT
Det här är en bok som vibrerar av frustration över allt som inte hänt sedan 22 juli 2011, lärdomarna som inte drogs. Vad är det mest slående med efterspelet till terrordådet?

– Det var ju extra tydligt i det norska samhället, det var en dragkamp om verklighetsbeskrivningen mellan tragedi, olycka och ensam galning, kontra en politisk förståelse av dådet. Och skulle man ta den politiska diskussionen så var det i vart fall inte möjligt att prata om Fremskrittspartiets roll. Det var nästan tabubelagt. Jag som gav jättemånga intervjuer och diskuterade mycket tiden efter märkte kontrasten så tydligt mellan norska medier och utländska medier. Det var mer självklart i utländska medier att göra kopplingen. Inte bara för att han hade varit partimedlem, utan för att det var så tydligt att de idéer om världen som var centrala i hans världsbild hade ju blivit populariserade bara åren innan av ledande företrädare för Fremskrittspartiet.

– Och sedan att det första stortingsvalet som hölls efter Utøya gjorde Fremskrittspartiet till regeringsparti. Det var ju en sådan slående sak.

AUF:are som såg behovet av att diskutera frågan politiskt har upplevt sig tystade. Den frustrationen märks väldigt tydligt för första gången nu i samband med den här 10-årsdagen. Man ser det i artiklar och utspel och uttalanden.
Ali Esbati

Från officiellt håll, regeringen och Arbetarpartiet, beskrevs dådet som attack på demokratin, på det öppna samhället, snarare än det specifika mål hans terror hade, socialdemokrater, anti-rasister, och i förlängningen invandrare och muslimer. Vad tänker du att det gör med förståelsen av terrorn?

– Det är ju en stor diskussion som nu äntligen kommer upp i Norge. Det har kommit en bok som heter Arbeiderpartiet og 22 juli, som dokumenterar det som jag och många andra har känt. Det var ett spänningsförhållande internt i Arbetarpartiet där ett perspektiv blev dominerande. Och som jag är inne på i boken så var det rimligt och fint på många sätt att det fanns ett brett anslag inledningsvis. Jag hör inte till dem som tycker att rosmanifestationerna var dåliga. Det var viktigt att manifestera den mycket breda avskyn mot det här. Det som skulle försvaras var ändå att det norska samhället också är mångfaldigt. Men jag tycker samtidigt att det blev ganska tydligt att ju mer tiden gick, så blev det ett hinder att vara fast i det idéperspektivet, att inte ta steget vidare och också peka på existerande konfliktlinjer runt synen på frågor om integration, mångfald, rasism och antirasism. AUF:are som såg behovet av att diskutera frågan politiskt har upplevt sig tystade. Den frustrationen märks väldigt tydligt för första gången nu i samband med den här 10-årsdagen. Man ser det i artiklar och utspel och uttalanden.

Att koppla Breiviks idémässiga värld till de riksdagspartier där idéerna om folkutbyte och antislamism finns skulle visa sig svårt även i en svensk kontext. Esbati beskriver hur han vid 5-årsdagen efter terrordådet bjöds in till SVT:s studio och upprepade gånger fick uppmaningen att inte rikta kritik mot Sverigedemokraterna, samt Fremskrittspartiet.

Hur kändes det att inte få prata om vilka som faktiskt delar världsbilden?

– Det kändes ju otroligt märkligt, jag gjorde ju det jag kunde för att säga det jag tänkte. Det var en tydlig påminnelse om att idén om vad som är kontroversiellt och vad som är neutralt är väldigt laddat politiskt, särskilt i ett sånt här sammanhang. Det blir nästan parodiskt. Det gör ju att man inte kan prata om aktörerna, då har man de facto gjort eftergifter till dem.

Beståndsdelarna i den världsbild som kommer till uttryck i Breiviks manifest, var ju då hämtade från nätets träskmarker, men islamofoba och rasistiska tankefigurer har rört sig från ytterkanterna till mainstream och hörs i dag betydligt mer i stora etablerade medier. Hade du kunnat tro att det skulle utvecklats på det här sättet?

– Både ja och nej. Hade hoppats att det inte skulle utvecklas på det här sättet. Jag hade ju följt de här frågorna långt innan. Det var inte första gången jag såg de här idéerna och källorna. Men i likhet med de flesta andra trodde jag väl att det fanns en öppning i Skandinavien och Norden att bygga upp ett starkare motstånd mot det här. Det var några månader där efter 22 juli då det inte sades så mycket om smygislamisering, men det återkom sedan och från höger skyddade man Fremskrittspartiet för att de skulle kunna bli en tänkbar regeringspartner. Det är samma sak vi ser här nu fast mer explicit. Nu har Moderaterna inte bara gått in för att avdramatisera SD:s rasism, utan också i hög utsträckning kör det som sin egen retorik. Processen i Norge gick över fler år, i Sverige har det gått snabbare.

Vad tänker du om mediernas roll och ansvar i skapandet av de här bilderna av invandrare i allmänhet och muslimer i synnerhet som ett hot?

– Det här kan inte ske utan medierna. Visserligen har ju sociala medier varit helt avgörande för högerpopulismen, men det är svårt att se möjligheterna att nå den här hegemoniska statusen om inte etablerade medier öppnar upp för det. I Sverige har SVT tyvärr varit en av de institutioner som har varit mest delaktiga i att etablera de här problemformuleringarna i sin samhällsbevakning. Programmet Agenda är ett övertydligt exempel. Det är en ganska snabb förskjutning. Plötsligt går man från att vara stängd för vad som rör sig i så kallat alternativ media, till att ha en tanke om att det är jätteviktigt att deras frågeställningar speglas i public service. I det finns en klassisk räddhågsenhet och fingret i luften.

Du beskriver också hur dådet på ett motsägelsefullt sätt snarare öppnat dammluckorna för vad man kan säga. Hur det fungerar som en extremitet att peka på för att rentvätta andra typer av rasistiska uttryck och rasistisk politik. Hur det har fått definiera vad som är rasism och inte.

– Ja, det finns ju vissa likheter när vår förståelse av andra världskriget är allt för kopplat till Hollywoodfilmatiseringar av det allra mest extrema. Det var ju decennier av radikalisering bakom förintelsen. Jag har tänkt mycket på det, i den tid vi befinner oss i. Hur lite det sena 20-talet och tidiga 30-talet är närvarande i vårat kollektiva minne. Det är viktigt att förstå Utøya politiskt för att minska risken att det händer igen, men det är också viktigt för att minska risken för alla andra dåliga saker, allt som händer alla dagar när det inte inträffar ett terrordåd. Det finns lite sådana paralleller i hur vi ibland kollektivt hanterar den typen av extrema händelser, om vi inte förstår det som ligger under. Vi fokuserar på toppen av isberget och ser inte allt som ligger under ytan.

Du kopplar också de rasistiska stämningarna och rentvättandet av rasistiska partier, till högerns utveckling, samt till en materiell utveckling bland ekonomisk och politisk elit och till och med konkret till vinster i välfärden-frågan. Berätta hur du menar att det hänger samman.

– Det är ju så att om man tittar på Europa och västvärlden, så finns väldigt starka krafter som drar i saker och ting. Men de yttrar sig på olika sätt i olika länder, beroende på politiska traditioner och så vidare. I Sverige blir det tydligt att vinster i välfärden är en jätteviktig fråga för hur det partipolitiska utfallet blir. Det var en mycket konkret handling från det organiserade näringslivet att försäkra sig om att förslag om vinstbegränsningar inte kunde gå igenom i riksdagen och för att aktivera den majoriteten där SD är med och få den att formera sig till ett block. Det finns stora likheter med många andra länder. Det är de motsvarande organiserade kapitalkrafterna som går i bräschen för konsolideringen av en ny höger. I Sverige blir det så tydligt för att det är en ganska naturlig följd av hur tyngdpunkten inom svensk kapitalism har förflyttats. Ledande ekonomiska aktörer har mycket starkare intressen i dag i de vinster som garanteras av välfärdsstaten och då blir det viktigare att försäkra sig mot politiska hot mot det pengaflödet. Det handlar ju inte om att folk på Svenskt näringslivs kansli plötsligt blev rasister.

Sen måste man fundera över ekvationen, vad är poängen med att ha de här solidariska välfärdssystemen? Det måste ändå vara att de producerar solidariska samhälleliga relationer, men det gör de ju inte om de är djupt nedsjunkna i splittrande och etnisk hierarkiserad retorik.
Ali Esbati

I Danmark har nu också socialdemokrater anammat en antiinvandringsretorik. Och vi har socialdemokrater i Sverige som sneglar på Danmarks allt mer aggressiva migrationspolitik. Det började med högerns anpassning, nu detta. Vad tänker du om det?

– På ytan kan det se ut som en möjlighet att lyckas. Sossarna vann ju på det här i Danmark. Men dels måste man se att de kunde göra det först efter att ha det danska samhällsklimatet har förskjutits i 20 år. Utgångspunkten är annorlunda. Men också ett ifrågasättande om vad det innebär att lyckas. Man kan säga att man lyckades vinna ett val. Nu kör vi extremt hård retorik runt flyktingar och invandrare, men så kan vi göra satsningar på välfärden. Det är inte ens riktigt sant. De fåtal satsningar som man har gjort som är förbättringar jämfört med en högerregering, de är ändå ganska små i jämförelse med den väldiga förskjutning av inkomster och resurser som skett tidigare. Sen måste man fundera över ekvationen, vad är poängen med att ha de här solidariska välfärdssystemen? Det måste ändå vara att de producerar solidariska samhälleliga relationer, men det gör de ju inte om de är djupt nedsjunkna i splittrande och etnisk hierarkiserad retorik. I diskussionen i Danmark är det som att den minoritet som är utlandsfödda inte finns som aktörer i det danska samhället, de räknas inte. Det funkar ju inte heller på sikt och definitivt inte i Sverige där vi är många med den bakgrunden. Men jag är helt övertygad om att vi kommer att höra högre röster som vill kopiera det danska greppet också inom den svenska socialdemokratin.
Huvudbyggnaden som är det första man möter när man ankommer Utøya. Foto: Håkon Mosvold Larsen/NTB/TT
Du jämför samtiden bland annat med de samhälleliga stämningarna på 90-talet, när lasermannen och attacker mot flyktingförläggningar, och nazistiska mord var de våldsamma uttrycken för den sanktionerade rasismen. 90-talsvågen ebbade delvis ut. Ser du tecken på motkrafter just nu?

– Jag tycker att situationen är mycket värre nu. På 90-talet kunde man räkna med att de flesta i beslutande skikt inte stod öppet för de här sakerna, nu är det därifrån det drivs. På så sätt är det mycket farligare nu. Men det faktum att det är mycket vanligare bland yngre att ta ställning mot rasism och för ett mer liberalt och mångfaldigt samhälle, är hoppfullt. Det gäller många länder. Det är glädjande och något att bygga på. Det finns en ganska stark uppslutning kring att försvara det som finns kvar av välfärdsinstitutioner och gemenskap. Där finns mycket att bygga på för progressiva rörelser.

– Jag ser också en positiv skillnad jämfört med 90-talet i att vi i dag är ett mer mångfaldigt samhälle. Det är en mycket mer en realitet, det har varit så längre och vi är fler. Det i sig gör att det blir annorlunda. Det som bubblar bland yngre generationer i förorterna, kan ta sig många uttryck, vissa väldigt dåliga, men det finns en stark potential. Det finns många saker som är potentiellt hoppfulla. Men det är inget som kommer att ske av sig själv. De stora oroväckande likheterna med förkrigstiden är ju jobbiga, för man vill ju inte gå den vägen mot en mer progressiv ”efterkrigstid”. Man vill ju helst undvika det stora katastrofala händelseförloppet i vår del av världen.
9:34
Några viktiga ord om kapitalbeskattning
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

”Om 18 miljoner placerades i en annan sparform landar skatten på ungefär 800 000 kronor per år. Med ISK-kontot blir det 64 000 kronor.” Channa Riedel om C:s motkrav på sänkt skatt för ISK-konton och skattesänkningar för de allra rikaste.

Kära läsare,

Sommaren inleddes med misstroendeförklaring och V:s krav om att förslaget om fri hyressättning i nyproduktion skulle slopas, något de fick gehör för. Punkt 44 ströks från Januariavtalet. C:s motkrav var sänkt inkomstskatt för låg- och medelinkomsttagare samt sänkt skatt på så kallade ISK-konton. Kära läsare, jag frågade mig också: Vad är ett ISK-konto? Jag vill helst inte störa i sommaren men jag vill ändå försöka säga något om kapitalbeskattning och vad det är för slags rikedom C så passionerat vill gynna.

ISK – Investeringssparkonton – är en sparform som infördes 2012 under regeringen Reinfeldt. Det skulle bli lättare att deklarera och framför allt skulle kapitalbeskattningen hållas låg. Den som sparar på annat sätt än i ISK redovisar vinster – kapitalinkomst – och skattar på dem. Det är i Sverige lägre skatt på kapitalinkomst än på arbete (inkomstskatten). Inkomst som inkomst kan tyckas – vad spelar det för roll om den kommer från lönen eller från kapitalinkomst? Fråga inte mig, men det är ett snyggt sätt att gynna den som räknar sina miljoner på banken.

Så vad är ISK och hur skiljer det sig från andra sparformer? Istället för vanlig kapitalbeskattning tyckte man att det var trevligare att beskatta en s.k. schablonintäkt som enkelt uttryckt är summan av kontots tillgångar, gånger den aktuella statslåneräntan plus en procentenhet. Det är den summan – en sorts schablonvinst- som sedan beskattas med 30%, inte den faktiska vinsten. Som lägst blir den totala skatten 3,75 procent på de totala tillgångarna. Med tanke på att det i aktiesammanhang är de rikaste 1 % som gör de riktigt stora vinsterna är det inte svårt att förstå att det är just dessa som gläds lite extra åt skattesubventionerna.

När Alliansen införde ISK räknade de med att räntan skulle stiga till runt 5 procent. Istället sjönk den till dagens minusnivåer. Utan räntegolvet skulle alltså skatten bli närmare noll.

För att undvika att ISK-kontona blir helt skattefria infördes 2018 ett räntegolv på 1,25 procent. Räntan kan alltså aldrig gå under 1,25 procent. Det här vill C råda bot på och utöver att skattebefria de första 150 000 kronorna önskar de även ta bort räntegolvet och göra det ännu billigare för rika att vara rika. När Alliansen införde ISK räknade de med att räntan skulle stiga till runt 5 procent. Istället sjönk den till dagens minusnivåer. Utan räntegolvet skulle alltså skatten bli närmare noll.

Men så vad talar vi om för summor? Det finns ungefär 3,8 miljoner ISK-konton och 2,7 miljoner innehavare. De flesta människor i Sverige har inget sparande. Medianpersonen som har ett ISK-konto har kapitaltillgångar på ungefär 80 000 kronor. Det är alltså lika många som har mer och mindre än 80 000, en summa man i nuläget skattar 278 kronor på. De som har mer har dock, ja, väldigt mycket mer.

Skatteverket har visat att större delen av ISK-kontonas kapital tillhör – föga förvånande – de allra rikaste. Runt 30 000 personer har ISK-tillgångar på över 3 miljoner kronor. Medianen på de sista 10 procent har tillgångar på 4 miljoner kronor och medianen på övriga 1 procent är 18 miljoner kronor.

Om 18 miljoner placerades i en annan sparform landar skatten på ungefär 800 000 kronor per år. Med ISK-kontot blir det 64 000 kronor. Det här låter som fantasisummor, liksom den sammanlagda summan på uteblivna intäkter på grund av skattesubventionerna kopplade till ISK-kontona gör: Riksrevisionen och Finansdepartementet menar att det kan röra sig om 116 miljarder sedan 2018.

Så vad C:s motkrav i grunden handlar om är bara gammal hederlig skattesänkning för samtliga – särskilt för de allra rikaste. S föreslog tidigare i somras att taket för ISK-kontona skulle ligga på runt 150 000 – 200 000 och högre summor beskattas som annan kapitalinkomst.

Men efter kritik vände de kappan och hävdade att gränsen snarare borde gå vid 3 miljoner, allt för att gynna småspararna. Huruvida det är rimligt i att tala om personer med 3 miljoner på kontot som småsparare får man nog fråga Magdalena Andersson om.
9:33
”Kollegor har blivit utsatta för hot från högerpopulister”
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]
I somras röstade danska Folketinget igenom ett förslag mot ”överdriven aktivism i vissa forskningskretsar”. Forskning inom genus, migration och postkolonialism har pekas ut. Hur mår den fria akademin i Sverige? Arbetaren pratar med genusforskaren Jens Rydström.

Årets första sommardag, den 1 juni, röstade danska folketinget igenom ett uttalande mot vad de anser är ”överdriven aktivism i vissa forskningskretsar”.

Den 8 juni tog 3241 forskare gemensamt avstånd till förslaget i en debattartikel i den danska tidningen Politiken.

De danska socialdemokraterna, Socialdemokratiet, röstade för förslaget som lades fram av det högerpopulistiska partiet Dansk folkeparti tillsammans med partiet Liberal alliance. De vill att universiteten försäkrar att ”politik inte förkläs till vetenskap”. Ofta utpekat är forskning om genus, migration och postkolonialism.

– Det är sorgligt att den danska socialdemokratin försöker konkurrera med Dansk folkeparti. Partiets stöd har ökat väldigt mycket, men det är till priset av att de danska socialdemokraterna fått en anstrykning av högerpopulism. Det hjälper till att legitimera ganska extrema ståndpunkter och de plockar populistiska poäng på det här sättet, säger Jens Rydström, professor i genusvetenskap vid Lunds universitet.
Jens Rydström, professor i genusvetenskap.
Foto: Kennet Rouna / Lunds Universitet
Det danska förslaget kan hänga ihop med och ha aktualiserats i samband med att metoo-vågen sköljde över Danmark förra året, menar Jens Rydström. Något som resulterat i att flera tunga danska politiker avgått.

– Jag tror att den här utvecklingen delvis kan vara en motreaktion på det, säger han.

Även i Sverige har det funnits liknande tendenser. Hösten 2019 lade exempelvis Sverigedemokraternas riksdagsledamot Tobias Andersson en motion om att stoppa finansiering av genusteori i högre utbildning. Förslaget avslogs i riksdagens utskott. En liknande motion hade tidigare lagts fram av moderaten Jan Ericsson 2017. Förslaget röstades ned.

Varför tror du att vissa partier är negativt inställda till just genusteori och genusforskning?

–  Dels handlar det om att högernationalistisk ideologi försvarar nationen, familjen och religionen, dels den form av ’scapegoating’ (red. anm., skapandet av syndabockar) som flera auktoritära regimer och politiska ledare ägnar sig åt. Det hänger ihop med sociala medier och något jag uppfattar som en växande cyberpopulism som makthungriga människor kan slå mynt av. Det handlar om att skaffa sig mer makt genom att spä på människors fördomar. Det som är riktigt läskigt är när man ser historiska exempel på hur demagoger kan piska upp hat mot homosexuella och andra minoriteter genom att utnyttja människors missnöje, säger han och tillägger:

– Att angripa genusforskning och sexualitetsforskning är en del av den typ av högerpopulism som skaffar sig sympatisörer genom falska och förenklade beskrivningar av vad genusteori och genusforskning är, säger han.

Jens Rydström menar att universiteten i Sverige generellt sätt har en högre grad av självständighet jämfört med universiteten i Danmark, när det kommer till att utforma forskning och utbildning.

I våras lade den svenska socialdemokraten och dåvarande ministern för högre utbildning, Matilda Ernkrans, tillsammans med två andra socialdemokrater fram ett förslag om att den akademiska friheten ska skyddas i högskolelagen. ”I andra länder ser vi hur denna frihet angrips och vi ser hur politiska krafter i Sverige ifrågasätter såväl hela forskningsområden som enskilda kurser”, skriver de i en debattartikel publicerad av Utrikesdepartementet den 26 mars 2021.

Den 1 juli i år trädde en ny lag i kraft om nya bestämmelser när det kommer till akademisk frihet. ”I högskolelagen införs en bestämmelse om att det som en allmän princip i högskolornas verksamhet ska gälla att den akademiska friheten ska främjas och värnas” beskrivs ändringen i den sammanfattning som publicerades på Regeringens hemsida inför lagändringen.

Hur bedömer du situationen för genusforskning i Sverige?

– På kort sikt tror jag inte att det är någon fara. Däremot vet jag att enskilda kollegor har blivit utsatta för hot och trakasserier från högerpopulister. Det är redan väldigt allvarligt. Däremot tror jag att genusvetenskapen i Sverige än så länge sitter säkert. Om det blir så att vi får en högerregering efter nästa val där Sverigedemokraterna har ganska stort inflytande, då kan det bli besvärligt. Då kommer regeringen troligtvis inte föra en lika genusvänlig politik, säger Jens Rydström.
- Inrikes
#19/2021 ”Antifeminismen är högst närvarande i Sverige” 8 mars, 2021
9:32
Att minnas och att aldrig sluta drömma
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
9:30
Folkrepubliken Walmart – del 8
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
9:29
Kanadensiskt oljebolag utvinner i känsligt floddelta
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
9:29
El Salvadors satsning på bitcoin ifrågasätts
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
9:28
”Det finns en dold övervakningsekonomi”
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

I fler än tio länder med auktoritära regeringar har det israelisk-tillverkade spionprogrammet Pegasus använts för att övervaka bland annat journalister och människorättsaktivister genom deras mobiltelefoner. Det kunde 17 medier gemensamt avslöja i helgen.

Det var Amnesty Internationals säkerhetsavdelning och den ideella medieorganisationen Forbidden Stories i Paris som först kom över listan med tiotusentals nummer som kan ha övervakats genom det ökända spionprogrammet. Granskningen har sedan gjorts av 17 stora medieorganisationer, under samarbetsnamnet Pegasus-projektet, och publicerades under helgen.

Det israeliska övervakningsföretaget NSO Group har tagit fram spionprogrammet ”Pegasus”. Genom en skadlig kod infiltrerar det mobiltelefoner, både android och Iphone, och ger tillgång till allt innehåll i programvaran, inklusive e-post, krypteringssäkra appar, meddelanden och bilder. Programmet kan också spela in samtal och i hemlighet aktivera mikrofon och kamera.

I granskningen av de läckta uppgifterna identifierades minst tio regeringar som tros vara NSO-kunder, däribland Azerbajdzjan, Ungern, Indien, Mexico, Rwanda, Bahrain, Dubai, Kazakstan och Förenade Arabemiraten.

Amnesty International säkerhetsavdelning har genomfört tekniska prover som visar att spår av spionprogrammet fanns på flera telefoner kopplade till listan. Listan består av 50 000 nummer och bland de potentiellt övervakade finns kända journalister, människorättsaktivister, advokater, fackliga tjänstemän, politiker men också regeringschefer och deras familjemedlemmar, rapporterar the Guardian.

Marcin de Kaminski är chef för säkerhet och innovation på människorättsorganisationen Civil Rights Defenders. Han menar att spionprogrammet är en del av ett större system av övervakningsteknik som används globalt. Till exempel framhåller han att det svenska företaget Sandvine, tidigare Procera Networks, har samma ägare och levererar liknande avancerad teknik.

– Läckan från Pegasus nu är intressant eftersom det kan ge oss ledtrådar till dels vilka som använder verktyget och vilka som utsetts till måltavlor. På Civil Rights Defenders hoppas vi kunna förstå vilken typ av hotbild som riktas mot den krets av aktivister som vi arbetar tillsammans med. Men redan nu har Guardians publicering visat på en del intressanta måltavlor – däribland granskande journalister, säger Marcin de Kaminski.

Han menar att eftersom mjukvara är möjlig för vem som helst med rätt kontakter och ekonomiska muskler att köpa, så finns stora risker som borde göra att även svenska aktörer ser över sin digitala säkerhet.

– Civil rights defenders har säkerhet av försvarare av mänskliga rättigheter som huvudfokus, men även här kan journalister som har viktiga scoop på gång vara måltavla – och även personer som arbetar med samhällskritiska uppgifter av olika slag.

Tror du också journalister i Sverige kan vara drabbade?

– Jag finner det inte vara orimligt. En av de uppmärksammade antagna måltavlorna som avslöjats nu var en journalist från amerikanska Financial Times som arbetade från Storbritannien. Om en svensk journalist kritiskt granskar ett företag som främmande makt har stort intresse av vore det inte otänkbart att fokus riktades ditåt.

Hur ska man motverka att programmet används?

– Företagen måste ställas till svars för vad deras verktyg leder till. De statliga aktörer som köper in verktygen bör avkrävas ansvar och de myndigheter som hanterar exempelvis exportkontrollsfrågor bör genomlysa dessa företags affärer särskilt. I ljuset av avslöjandena som kommit nu, som är snarlika tidigare avslöjanden av samma sektor, är det tydligt att problemet vuxit och att de här tekniska lösningarna är del av en global övervakningsapparat.

Sedan avslöjandet i internationell media planerar pressfrihetsorganisationen Reportrar utan gränser att vidta rättsliga åtgärder mot NSO Group. Granskningen visar att fler än 180 journalister i 20 länder kan ha övervakats.

– Pegasus är ett motbjudande verktyg, som tagits fram av digitala legosoldater för att användas av pressfrihetens fiender för att förtrycka journalister, säger Erik Halkjaer, ordförande för RSF Sverige i ett pressmeddelande.

.
July 20, 2021
18:19
Moderaterna i Trelleborg: Nej till soppkök för hemlösa
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
11:37
Tusentals danska sjuksköterskor i strejk
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
9:19
Nu börjar den nya migrationslagen att gälla
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
July 19, 2021
11:33
Allvarligt läge för indonesisk sjukvårdspersonal
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
July 16, 2021
12:30
Zalando: facklig aktivist fick sparken
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Efter granskningen i Expressen har stämningen hårdnat på Zalandos lager i Brunna. Underentreprenören Ingram Micro har delat ut lappar och kallat uppgifterna som kommit fram i media för felaktiga. Idriss Mohamed, facklig aktivist, som var med att starta upp sektionen ZADS har avskedats.
– Jag blev behandlad som skräp och fick betala ett högt pris, säger han till Arbetaren.
Foto: Privat
Ingram Micro delade efter granskningen ut en lapp till de anställda på lagret där de tillbakavisade uppgifterna som kommit fram i Expressens granskning.
Ett lätt duggregn faller över motorvägen utanför Ingram Micros fyravåningslager i Brunna i utkanten av Stockholm. Klockan är strax efter 14 och utanför de grå gallergrindarna till parkeringen har några anställda samlats för att dela ut flygblad och utskrifter av den Zalando-granskning som publicerades i Expressen tidigare under sommaren. Ingram Micro är underleverantör till klädjätten Zalando och Expressens artiklar har skapat tumult på företaget.

Veckan efter publicering delades en lapp ut på skiftet till de anställda undertecknad av företagets VD Sylvain Monneyron. Han menade att Expressen spridit felaktiga uppgifter om arbetsmiljön inne på lagret.

”Här på Ingram Micro Services logistikcenter i Brunna är vi stolta över att erbjuda jobb på en respektfull arbetsplats. En säker arbetsmiljö och engagerade medarbetare är vår högsta prioritet. Därför är det mycket tråkigt att Expressen i helgen återgivit felaktiga påståenden om vår arbetsplats och vår arbetsmiljö.”

Redan för två år sedan granskades företaget i en artikelserie i Aftonbladet, men den här gången i Expressen vågade anställda för första gången framträda med namn och bild i tidningen. De valde att öppet berätta om arbetsförhållandena inne på lagret och om sina personliga erfarenheter. Expressen bevakade också en protestaktion de anställda genomförde utanför lagret.
Foto: Julia Lindblom
Skiftbyte och flygbladsutdelning på Ingram Micros lager i Brunna.
Snart ansluter sig flera anställda som gått av sina skift till flygbladsutdelningen. En av dem är 26-årige Gaby Kass Elias. Han har fortfarande Ingram Micros mörkblå arbetskläder på sig och ställer sig utanför grindarna där bilarna inför nästa skift börjat anlända. Bilrutor vevas ned och händer tar emot utskrifterna. Nästan alla bilar stannar. Snart anländer också den abonnerade bussen och människor strömmar mot ingången.

Gaby Kass Elias har arbetat på Ingram Micro i tre och ett halvt år. Han flydde till Sverige från Syrien 2015. När han slutligen fick sin fasta anställning på Zalando innebar det en trygghet för honom.

– Många här har bristande kunskaper om sina rättigheter på jobbet i Sverige, vilket cheferna utnyttjar. Mina kollegor vågar inte säga ifrån då de är beroende av jobbet för att få uppehållstillstånd eller för att kunna ta hit sina anhöriga. Jag som har en fastanställning vågar engagera mig fackligt, men de med osäkra anställningar vågar inte protestera, säger Gaby.

Flera anställda berättar att Ingram Micro efter Expressens granskning varnat bland annat på uppstartsmöten för att lagret kan stängas ned och människor förlora jobbet om Zalando får negativ publicitet i media. I Expressens artikel beskrivs villkoren för de anställda som ”slavliknande”.

Senare talar Arbetaren med bemanningsanställda Sara, som egentligen heter något annat. Sara berättar att en person på företaget efter Expressens granskning bett anställda skriva under på att man inte håller med om det som står i reportaget.

– Den här personen gick runt med ett papper under skiftet och frågade oss en och en om vi ville skriva på att vi inte höll med. Jag höll med om det mesta i artikeln. Men nästan alla skrev under från bemanningssidan eftersom de var rädda att inte bli inringda igen. Vi är inte garanterade några pass så de kan bara jävlas med oss och ursäkta sig med att det är för låga volymer. Jag skrev på eftersom jag var rädd att inte bli inringd igen, säger Sara.
Foto: Julia Lindblom
Anställda på Ingram Micros lager lämnar arbetsplatsen. Bilarna stannar och många tar emot flygbladen som delas ut.
Det är Transportarbetareförbundet som har kollektivavtalet på arbetsplatsen, men många anställda har istället gått med i SAC Syndikalisterna. De är nu över 100 medlemmar på arbetsplatsen.

– Transport hjälpte inte oss som de borde göra. Det känns som om de nästan aldrig kom till lagret, om inte företaget kallade dem. Vi bestämde oss för att ta saken i egna händer och bryta tystnadskulturen, säger Gaby Kass Elias.
Foto: Julia Lindblom
Gaby Kass Elias, Thomas Kiros och Idriss Mohamed delar ut utskrifter av Expressens granskning till sina kollegor mellan skiften.
Handels som också har medlemmar på arbetsplatsen har varit kritiska till SAC Syndikalisternas organisering. Sektionen kräver ett eget kollektivavtal och varslade om en strejk när förhandlingarna med företaget strandade. Sedan drog de tillbaka varslet om strejk för att försöka komma överens med företaget. Men då företaget ville begränsa antalet personer som fick vara med på förhandlingsmötet, valde sektionen att istället genomföra en protestaktion framför media mellan skiftbyten.

Innan de anställda genomförde protesten dök en annan lapp upp inne på lagret på vilken det stod skrivet ”Handels säger nej till strejk”.
Foto: Privat
Handels delade ut en lapp till de anställda på lagret där de uppmanade dem att inte delta i strejken.
– Vår uppfattning när vi har pratat med våra medlemmar är att de tyckt att strejken varit något bra. De har ju varit så pass missnöjda så att de velat hämnas på sin arbetsgivare helt enkelt. Vi kan inte uppmuntra till sånt, säger Mia Hämäläinen Persson, ombudsman på Uppsalaavdelningen på Handels när Arbetaren frågar henne om lappen. Hon fortsätter:

– Om våra medlemmar väljer att gå ut i en vild strejk, då tror jag inte att Syndikalisterna tar något ansvar kring eventuella skadestånd i det läget. Då måste våra medlemmar få veta vad som kan hända i yttersta ledet. Skadestånden hamnar på individen. Vi kan inte stå bakom en vild strejk eftersom fredsplikten råder och vi har inte det bärande kollektivavtalet, säger Mia Hämäläinen Persson.

När Arbetaren vänder sig till Transport med ett antal frågor hänvisar de till ett pressmeddelande på deras hemsida. Där skriver de att Transport inte delar bilden om situationen på lagret som kommit fram i media och att medarbetare tvärtom vittnar om att de har en bra arbetsmiljö.

”Vi är medvetna om att det finns arbetsmiljöproblem på arbetsplatsen och att allt inte är optimalt, vilket tyvärr inte är ovanligt på en stor arbetsplats. Därför arbetar Transport hårt med att förbättra situationen på arbetsplatsen”, står det på hemsidan.

Vår uppfattning när vi har pratat med våra medlemmar är att de tyckt att strejken varit något bra. De har ju varit så pass missnöjda så att de velat hämnas på sin arbetsgivare helt enkelt. Vi kan inte uppmuntra till sånt.
Mia Hämäläinen Persson, ombudsman på Uppsalaavdelningen på Handels

Transport skriver bland annat att de inte kommer driva kravet om att anställda ska ha möjlighet att ha sina mobiltelefoner under arbetspassen, ett krav som ställts av anställda i sektionen som är föräldrar och vill ha möjlighet att kontakta sina barn.

”Att inte ha mobiltelefon under arbetstid är inget nytt fenomen och är vanligt förekommande på många arbetsplatser och i flera branscher, av olika skäl. Denna fråga kommer inte Transport driva för att ändra just nu.”

När Arbetaren återkommer till Transport och ber om specifika svar på frågor från någon talesperson får tidningen ett kort svar från Transports pressenhet:

”Gällande medlemsantal är det inget Transport kommunicerar. Gällande aktionen fick Transport vetskap om den först efter att den hade ägt rum. I övrigt har Transport en annan bild av hur situationen på arbetsplatsen är än vad Syndikalisterna har. Övriga svar framgår i länken.”
Foto: Privat
En anställd på Ingram Micro håller upp en skylt under protesten i juni. Sektionen ZADS driver kravet på att föräldrar ska ges möjlighet att ha mobiltelefonen med sig in på arbetsplatsen.
Ingram Micro har också avskedat personal som varit fackligt engagerade. Dagen innan Expressens granskning fick Idriss Mohamed, 30 år, besked om att han blivit avskedad.

Idriss Mohamed, som är fackligt engagerad i SAC Syndikalisternas sektion, ZADS, menar att företaget betraktat honom som en obekväm person. Det var han som tillsammans med några kollegor startade upp den syndikalistiska sektionen vintern 2019, strax efter Aftonbladets granskning av arbetsplatsen. Trots larmen från de anställda i artikelserien hade arbetsmiljön inte förbättrats.

Idriss Mohamed och några kollegor uppsökte då det sociala centret i Folkets Hus i Husby i Stockholm där SAC Syndikalisterna på tisdagskvällarna hade mottagning för personer som behövde facklig hjälp eller juridisk rådgivning. En lång process påbörjades för att starta upp en organisering på lagret.

– Jag var tidigare medlem i Transport, men vi fick ingen hjälp av dem. Företaget vet att jag var en av de första att starta upp sektionen och de har haft ögonen på mig. De vet att folk gillar mig och lyssnar på vad jag säger. Jag tror att företaget har avskedat mig för att jag varit en aktiv facklig person, som frågar efter rättigheter. De försökte avskeda mig förra året också men lyckades inte. Nu är vi över 100 medlemmar i sektionen och det gör dem nervösa, säger Idriss Mohamed.
Foto: Julia Lindblom
Idriss Mohamed var med att starta upp sektionen ZADS vintern 2019. Han var tidigare medlem i Transport. Han menar att företaget ser honom som en obekväm person på grund av sitt fackliga engagemang.
Arbetaren har tagit del av flera varningar som företaget gett Idriss Mohamed, där de bland annat skriver att han vägrat infinna sig på möten med arbetsledare och gjort ”konstiga väsande ljud”, som Idriss menar är visselljud.

Företaget vet att jag var en av de första att starta upp sektionen och de har haft ögonen på mig. De vet att folk gillar mig och lyssnar på vad jag säger. Jag tror att företaget har avskedat mig för att jag varit en aktiv facklig person, som frågar efter rättigheter.
Idriss Mohamed, facklig aktivist i ZADS

Idriss Mohamed berättar att han mycket riktigt flera gånger blivit kallad till ett möte av en arbetsledare, men bett om att få att ha en facklig representant med sig och någon som kunde hjälpa honom med språket, men Ingram Micro sade enligt honom blankt nej. Han säger att den sista tiden hade vakterna alltid extra koll på honom när han skulle in eller ut från returavdelningen.

Idriss Mohamed fick i juli 2019 en ögoninflammation. Han bad om att få byta från returavdelningen till en avdelning där man arbetade mindre med skärmar, och visade upp ett läkarintyg för ledningen. De accepterade inte det och han blev kvar på avdelningen. När ögoninflammationen återkom ett år senare bad han åter igen om att bli omplacerad, men ingenting hände. Idriss har också diagnostiserats med psoriasis som förvärras vid stress. När Idriss i samband med mötet under sommaren frågade arbetsledaren om det handlade om ett avsked vilket kunde förvärra hans psoriasis, sade de nej. Men när han gick till mötet samma dag fick han veta att han fått sparken.

– Det känns jättetråkigt att Ingram Micro har avskedat mig utan anledning. Det råder en tystnadskultur på lagret. Det är så många som inte vågar inte prata med chefer eller fråga om sina rättigheter. De tror att de kommer få sparken direkt, säger Idriss Mohamed.

Zalandos pressansvariga skriver i ett mejl till Arbetaren att företaget inte uttalar sig om enskilda personalärenden.

”Men vi understryker att eventuell facklig tillhörighet har aldrig, och kommer aldrig, att påverka någons anställning hos oss.”

Ingram Micro skriver vidare att:

”Vi tycker att det är viktigt att understryka att vi kraftigt tar avstånd från de påståenden som SAC Syndikalisterna sprider. Det har förekommit en rad olika felaktiga uppgifter, allt från att anställda inte får gå på toaletten under arbetstid, om påstådda löneavdrag och trakasserier. Vi vill särskilt understryka att vi har nolltolerans mot alla typer av trakasserier mot den typ av påståenden som målats upp i media. I den händelse vi får uppgifter om trakasserier, utreds dessa så att vi kan vidta lämpliga åtgärder.”

Ingram Micro skriver också att de inte känner till att bemanningsanställda uppmanats skriva under något dokument gällande Expressens granskning.

”Nej vi känner inte till något sådant dokument, och företaget har inte heller organiserat något i stil med vad du beskriver”, skriver de via mejl.

”I övrigt vill vi tillägga att vi fortsätter att arbeta för en god, säker och respektfull arbetsmiljö för alla våra medarbetare i nära samarbete med våra anställda och med det kollektivavtalsbärande facket Transport. Att vara en attraktiv arbetsgivare är en förutsättning för att vår verksamhet ska fungera väl. Vilket den gör, och dessutom är vi glada över en låg personalomsättning och goda resultat i våra medarbetarundersökningar. Detta stärker oss i vårt arbete för att utveckla vår arbetsplats.”

Men anställda Arbetaren talar med håller inte med om att verksamheten fungerar väl. Arbetsprestationerna mäts in i minsta detalj genom skannrar och feedback-system. Bemanningsanställda måste just nu arbeta i varma byxor och obekväma skor inne på lagret, där det saknas fläktar och ”känns som en bastu”. De uppger också att företaget ger sämre arbetsuppgifter till anställda som de vet gått med i sektionen.

Idriss Mohamed har jobbat tre år på Ingrams lager. Han hoppas nu på att få ett nytt jobb.

– Jag har arbetat tidigare inom lagerbranschen och på restaurang, men det här är den absolut värsta arbetsplatsen som jag har upplevt i Sverige. Jag blev behandlad som skräp och fick betala ett högt pris. Och detta på grund av mitt fackliga engagemang.
12:21
Rättsliga åtgärder inledda mot Polen och Ungern
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
11:59
Exil i eget land
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
11:36
Nu varnar till och med USA:s militär för klimatförändringarna
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

När USA:s militär säger samma sak som Greta Thunberg och klimatforskarna kanske även skeptikerna kan börja lyssna. Per-Anders Svärd ser världens starkaste krigsmakt oroa sig för klimatet.

Under de senaste veckorna har vi nåtts av rapporter om extrema värmeböljor i Kanada och Pakistan. I västra USA har värmen blivit ett allvarligt hot mot energiförsörjningen. Och bara härom dagen rapporterades att skogsbränningen i Amazonas gjort att regnskogen i dag släpper ut mer koldioxid än den binder.

Allt fler börjar se allvaret i klimatkrisen. Samtidigt består tvivlet och oviljan att förändra hos många. Särskilt stort är problemet på den politiska högerkanten, där det stora utbudet av alternativa verkligheter fortsätter kyla ner förändringsviljan samtidigt som planeten kokar.

Vad ska man göra åt den saken? De som är beredda att avfärda en enig forskarkår lär inte vara mer benägna att lyssna på skolstrejkande tonåringar eller läsa ekosocialistiska texter i tidningar som denna. Kanske är den enda utvägen att ta till auktoritetsargument och peka på att några av världens största och mäktigaste organisationer redan börjat arbeta utifrån att den globala uppvärmningen kommer att leda till stora problem?

Som exempel kan vi ta den kanske mäktigaste organisationen av dem alla, nämligen USA:s krigsmakt.

Så vad är det de militära analytikerna ser på horisonten? Dessvärre samma saker som klimatforskarna och Greta.

Man kan ha olika uppfattningar om USA:s militär och dess roll i världen. Vi borde dock kunna enas om att dess jobb är att kunna slåss – och att slå hårdast av alla. Har man detta jobb har man också ett intresse i att granska slagfältet och stridens förutsättningar. För militärens del handlar det om att förutsäga konflikter, beräkna tillgängliga resurser och att vara organisatoriskt och infrastrukturellt förberedd.

USA:s övergripande militärstrategi handlar om att på lång sikt försvara landets intressen i global konkurrens med andra stormakter. Det innebär att krigsmakten tar analysen av framtida utvecklingslinjer på stort allvar.

Så vad är det de militära analytikerna ser på horisonten? Dessvärre samma saker som klimatforskarna och Greta.

Faktum är att det amerikanska försvarsdepartementet har upphöjt klimatkrisen till en nationell säkerhetsprioritering. Redan för två år sedan listades de viktigaste utmaningarna för USA:s krigsmakt i en rapport från arméns egen krigshögskola.

Rapportens författare konstaterar framför allt att höjda havsnivåer, osäker livsmedelsförsörjning, vattenbrist och extremväder kommer att driva fram storskalig klimatflykt. Tiotals, ja kanske hundratals, miljoner människor kommer att tvingas från sina hemtrakter. Värst lär redan utsatta befolkningar drabbas – de som lever i länder och regioner som redan plågas av svaga institutioner och våldsamma spänningar.

Hur ett förändrat klimat kan bidra till svåra konflikter har vi redan sett i Syrien, där torka och missväxt var en viktig bakgrundsfaktor till inbördeskriget. Rapporten varnar särskilt för de riskerna i regioner som Bangladesh, där 160 miljoner människor lever på slätterna kring Ganges floddelta. Fortsatt havsnivåhöjning i detta område skulle driva enorma människomassor på flykt – i en region som redan präglas av (kärn)vapenskrammel och etniska förföljelser.

Havsvattnet skulle också salta jordbruksmarkerna och hota färskvattenförsörjningen på många håll i världen – i en tid då höjda temperaturer gör vattnet viktigare än någonsin. Redan år 2030 beräknas en tredjedel av världens befolkning leva i områden med vattenbrist. Bara nio år senare beräknas världens efterfrågan på färskvatten vara större än utbudet.

Migrationen i kombination med ett mer gynnsamt klimat för smittbärande insekter kommer också att öka spridningen av tropiska sjukdomar. Detta kommer i sin tur att leda till flera humanitära kriser och ökade kostnader för medicinska insatser.

Högre temperaturer kommer vidare att öka energianvändningen eftersom bostäder och arbetsplatser måste kylas ner. Detta kommer att öka påfrestningarna på elnäten, samtidigt som perioder av torka riskerar att minska tillgången på vattenkraft.

Den kanske mest ironiska utmaningen har med polarområdena att göra. Förbränningen av fossila bränslen har fått istäckena kring polerna att dra sig tillbaka. Men i takt med att detta sker inleds också en kommersiell kapplöpning om att exploatera de resurser som blir tillgängliga – bland annat de sista stora reserverna av olja och gas till förbränning.

Ett problem förvärrar lätt ett annat i en kedjereaktion av fördjupade kriser. I tangentens riktning ligger fortsatt uppvärmning, intensifierade resurskonflikter, hat mot migranter, humanitära katastrofer, kollapsande demokratiska institutioner – och, förstås, de klimatdrivna krig som inte bara USA:s militär nu aktivt förbereder sig för att kunna vinna.

I krigshögskolans rapport konstateras att striden om Nordpolens resurser kommer att ge upphov till en “skådeplats för direkt militär kontakt mellan ett alltmer aggressivt Ryssland och andra arktiska länder, inklusive Förenta staterna”. Vad denna arktiska huggsexa kan innebära för oss i de nordiska länderna tål att tänkas på.

Dessa kriser är illa nog var för sig, men det är i kombination de blir riktigt allvarliga. Ett problem förvärrar lätt ett annat i en kedjereaktion av fördjupade kriser. I tangentens riktning ligger fortsatt uppvärmning, intensifierade resurskonflikter, hat mot migranter, humanitära katastrofer, kollapsande demokratiska institutioner – och, förstås, de klimatdrivna krig som inte bara USA:s militär nu aktivt förbereder sig för att kunna vinna.

Förenta staternas väpnade styrkor består naturligtvis inte av några miljöaktivister. De militära analyserna handlar inte om att formulera några ekosocialistiska strategier för att möta människors behov på ett miljövänligt sätt. Här regerar den krassa realismen: alla bedömningar och problembeskrivningar handlar om att bibehålla landets militära slagkraft. De problem som klimatförändringarna påför vanligt folk figurerar här bara som potentiella störningar och extrakostnader som militären måste vara beredd på.

Vi måste komma ihåg att detta rör sig om en organisation med ofantliga ekonomiska och teknologiska resurser, högeffektiv logistik, omfattande informationsanalytisk kapacitet och en befälsstruktur byggd för blixtsnabbt verkställa beslut. Sådana tillgångar kan vi andra knappt drömma om – allra minst världens fattiga klimatflyktingar. Ändå tvivlar den amerikanska militären på sin förmåga att möta den globala uppvärmningen.

När en sådan organisation upphöjer klimatförändringarna till ett prioriterat problem är det dags för alla att lyssna.
11:32
Exilen i litteratur och på film
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
11:32
EU: ”Våldsam vänsterextremism och anarkism” på agendan
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
11:30
Dödgrävarna – del 4
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
11:27
Folkrepubliken Walmart – del 7
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
11:25
Kritiken: FN:s svarta lista ställer inte förövare till svars
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
11:22
Apotea stäms och hotas med vite
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
10:55
526 procent fler döda till havs
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
9:13
Ökade klassklyftor i Storbritannien
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
July 14, 2021
8:51
Liberalers paranoida reaktion när vi väljer fel
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

”Är det liberala utopiska alternativet till ”äta, sova, dö” verkligen ”äta, konsumera, supa, sova, dö”? Vem kan med ärligt hjärta säga att det är en lockande samhällsvision?” Isak Gerson om liberalernas omvända moralpanik.

Vad ska vi med liberalismen till egentligen? Vad tillför den våra liv idag? Det är frågor jag verkligen ställde mig när jag genom podcasten Stormens Utveckling (avsnitt 95: Härlig Tiktok-mamma) tog del av en hur det samlade liberala kommentariatet tog emot nyheten om att dagens unga dricker mindre än tidigare generationer.

Ett liberalt svar på den nyheten hade kunnat vara ”vad bra att unga frivilligt väljer bort supande till förmån för ett bättre liv, så slipper vi statliga begränsningar”. Det var det dock inte. DN:s Lisa Magnusson varnar istället för ”framväxandet av en tråkig Generation Zzzzzz”. Expressens Arvid Åhlund kallar ”nynykterismen” för ”ett slags tyst kulturrevolution” och menar att ungdomars minskade festande är en ”björntjänst”.

Vi kan tacka liberalismen för en hel del rättigheter, som tillkämpades tillsammans med Sveriges folkrörelser under 1800- och 1900-talet. Det fanns en dröm hos dem om ett samhälle där man var fri att själv välja hur man levde sitt liv, utan för mycket inblandning av stat eller kyrka. Gott så. Men nu när vi har rättigheterna verkar det väcka en paranoid reaktion hos liberaler när vi väljer fel.

Är det liberala utopiska alternativet till ”äta, sova, dö” verkligen ”äta, konsumera, supa, sova, dö”? Vem kan med ärligt hjärta säga att det är en lockande samhällsvision?

Och vad är det att välja rätt för en liberal? Är det liberala utopiska alternativet till ”äta, sova, dö” verkligen ”äta, konsumera, supa, sova, dö”? Vem kan med ärligt hjärta säga att det är en lockande samhällsvision? Är det någon form av självterapi liberaler behöver för att komma över ensamheten hyperindividualismen givit dem? Vad ska vi göra med alla de mänskliga behov och begär som inte får plats i en enkel utilitarism? Vad ska vi göra med vårt behov att vara del av något större?

När Magnusson skriver ”Ungdomen ska vara en tid av dumdristigheter och farligheter och misstag, av balanserande på ansvarslöshetens rand och sedan tillbaka, in i ett vuxnare liv.” tänker jag bara: vakna upp, generationen du skriver om har startat en global strejkrörelse. Att organisera en internationell politisk rörelse är väl mycket mer spännande och farligt än att dricka langaröl.

Jag hoppas verkligen att vår generation Z får göra sina ungdomsmisstag. Jag hoppas att de alla får hålla megafonen vid demonstrationer, att de får känna makten i att kunna stoppa deportationer med armkroksblockader, att de arrangerar gatufester för att blockera bensinmackar. Jag hoppas att de får testa en frasradikal period som de sedan överger, att de har ett par månader i Unionen för att inse vilken dålig ursäkt till fackförbund det är innan de går med i ett riktigt, att de testar att bygga rökgranater hemma och att de får ockupera en avverkningshotad skog i tält och sovsäck.

Om de dessutom får dricka billig, ljummen öl i en park? Vem bryr sig? Ja, förutom liberaler med pekpinnar då.
8:37
Manterosfacket
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

I många spanska städer finns det gatuförsäljare som på utspridda filtar erbjuder kopierade märkeskläder. De kallas manteros. De riskerar ständigt att fördrivas av polisen. Det här är historien om den första manterofackföreningen.
8:36
Svag respekt för museilagen hos politiker
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
8:33
Människorättsaktivist dömd i Ryssland enligt ny ”agentlag”
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
8:33
Banbrytande om fascism och klimat
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
8:32
Berättelser om en kärlek
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
8:28
Folkrepubliken Walmart – del 6
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
8:26
Storbritannien: The Base på väg att förbjudas
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
8:24
Brasiliens elproduktion hotad i klimatkrisens spår
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
July 13, 2021
11:17
Grenfell Tower: ansvariga krävs på miljonbelopp
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
July 12, 2021
12:19
Fabriksägare gripen efter dödlig brand
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
July 10, 2021
11:38
Srebrenicaänkor kan söka ersättning: ”skipar ingen rättvisa”
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
July 09, 2021
11:17
Gastkramande i sommarhagen
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
11:13
Strejk i skånska Blentarp
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
11:06
Island drar ner på arbetstiden
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]
Går det att förkorta arbetsveckan, öka arbetarnas välmående och samtidigt behålla full lön och produktivitet? Världens största försök till arbetstidsförkortning har analyserats. Resultatet: ”en fullkomlig succé”. Arbetaren pratar med arbetstidsforskaren Göran Kecklund och tar puls på frågan i Sverige.

”Denna studie visar att världens största försök med kortare arbetsveckor i offentlig sektor blivit en fullkomlig succé.”

Det skriver Will Stronge, forskningschef på den brittiska tankesmedjan Autonomy, i ett pressmeddelande i samband med att rapporten släpptes den 4 juli.

Rapporten analyserar utfallet av det försök till arbetstidsförkortning som gjordes på Island mellan år 2015 till 2019. Den isländska föreningen för hållbar demokrati, Alda, har tillsammans med den brittiska tankesmedjan Autonomy författat studien och resultatet är övervägande positivt. Försöken hölls av Reykjavik stad och den isländska staten.

2 500 personer, motsvarande en procent av Islands arbetande befolkning, deltog i försöket. De flesta gick ned från 40 timmarsveckor till 35- eller 36-timmarsveckor. Alla fick behålla full lön. Flera olika yrkesgrupper inom offentlig sektor var med i försöket – från kontorsarbetare till vårdarbetare, från personer som arbetar nio till fem till personer som arbetar skift.

När det kommer till produktivitet förblev resultatet oförändrat på en majoritet av arbetsplatserna. I vissa fall förbättrades till och med produktiviteten som en följd av arbetstidsförkortningen.

Utöver det så ökade arbetarnas välbefinnande och mående dramatiskt. De som deltog i försöket menar att de upplevde mindre stress och att de fick en bättre balans mellan arbete och fritid.
Foto: Kyrre Lien/TT
2 500 personer, motsvarande en procent av Islands arbetande befolkning, deltog i försöket.
Även i Sverige har olika försök på kortare arbetsvecka genomförts, men i mindre skala. Exempelvis prövades arbetstidsförkortning på ett äldreboende i Göteborg 2015. På Toyotas bilverkstad i Mölndal arbetar man numera skift om sex timmar om dagen, med full lön, och har gjort det sedan 2002.

Göran Kecklund, professor på Stockholms universitet som bland annat forskar om arbetstider, säger till Arbetaren att resultatet delvis stämmer överens med svenska försök. Han menar att den stora skillnaden är att man på Island inte behövt utöka personalstyrkan till följd av arbetstidsförkortningen.

– I Sverige har försöken ofta slutat med att man tyckt att det blivit för dyrt eftersom att arbetstidsförkortningen resulterat i att arbetsgivaren behövt anställa fler, säger Göran Kecklund.

Kan inte arbetstidsförkortning som kräver nyanställningar vara ett sätt att få in fler på arbetsmarknaden, speciellt med tanke på att arbetslösheten i landet ökat under pandemin?

– Tittar man på mer långsiktiga prognoser vad gäller arbetskraft i Sverige så ser det ut som att vi kommer att få en brist på arbetskraft framöver. Det är stora pensionsavgångar och en vårdsektor i expansion som kommer skapa en stor efterfrågan på personal framöver. Från politiskt håll kan jag tänka mig att det är en fråga som man inte riktigt vet hur man ska lösa, utöver att förlänga yrkeslivet genom höjd pensionsålder, säger han.
Foto: Niklas Björling / Stockholms universitet
– Å andra sidan, har man arbetat ett helt liv inom till exempel vård och omsorg så är man ofta rätt sliten i slutet av sin karriär. Många kanske inte klarar av att arbeta ännu högre upp i åldrarna än vad man gör idag. Om man tycker att det är viktigt att människor ska få må bra och där vi har ett arbetsliv där man ska kunna arbeta länge så är arbetstidsförkortning bra, säger han.
- Serie
#49/2021 Dödgrävarna – del 1 25 juni, 2021
En aspekt som Göran Kecklund lyfter med det isländska försöket är stress. Han påpekar att stressnivån i det svenska arbetslivet är hög i dagsläget, och att utföra samma arbetsuppgifter under kortare tid kan vara svårt inom vissa yrkesgrupper.

– För att genomföra det här i Sverige utan att öka pressen på de anställda känns det som att man skulle behöva anställa fler. På många arbetsplatser behöver man till och med öka bemanningen med befintlig arbetstid, säger han.

Även om effektiveten ökade under arbetstidsförkortningen, var utfallet på Island så att stressen faktiskt minskade. Hur ställer du dig till det?

– Det tycker jag är intressant. Det är inte så att det finns en perfekt korrelation mellan stress och att ha mycket att göra. Genom att prioritera bättre och till exempel stötta varandra mer i arbetsgruppen så kanske man kan få lika mycket gjort fast man jobbar kortare dagar. Det är möjligt att det går att åstadkomma detta utan att stressen ökar, säger han.
- Inrikes
#41/2019 500 arbetare dör av jobbstress varje år 29 maj, 2019
Finns det förutsättningar för ett liknande försök i Sverige?

– Under förutsättning att det skulle finnas ett politiskt stöd för det. Den isländska satsningen var ganska stor. I Sverige har försöken varit mer småskaliga. Ska man ta tag i frågan ska man inte dutta med den. Gör någonting rejält, utvärdera det ordentligt och satsa på att en gång för alla få fram ett bra svar, säger han.

Till följd av det positiva utfallet på Island har isländska fackförbund förhandlat fram permanent arbetstidsförkortning för tusentals isländska arbetare. Idag arbetar 86 procent av de isländska löntagarna kortare arbetsveckor, alternativt inväntar rätten till att korta ner arbetsveckan. Detta gäller inom både privat och offentlig sektor.

Guðmundur D. Haraldsson, forskare på den isländska myndigheten Alda och en av rapportförfattarna, skriver i ett pressmeddelande att ”den isländska resan för en kortare arbetsvecka visar att det inte bara är möjligt att arbeta mindre i modern tid, men också att progressiv förändring är möjlig”.

Debatten om kortare arbetsvecka har varit relativt sval i Sverige på senare år. Desto hetare har den varit i andra länder, exempelvis i Storbritannien där organisationen Platform London drivit kampanjen 4 Day Week.

”Sedan 1980-talet har arbetstiden knappt förkortats alls, trots ökad automatisering och teknologisk utveckling”, skriver kampanjen på deras hemsida.

1919 lagstadgades 8 timmars arbetsdag i Sverige. 1973 infördes 40-timmarsveckan och arbetsveckan förkortades från sex till fem dagar. Sedan dess har inte mycket hänt.

Varför tror du att arbetstidsbesparande utveckling som ny teknologi och viss automatisering inte lett till att arbetstiden i sin tur förkortats i ytterligare steg här i Sverige?

– Det är kanske dags efter 50 år utan arbetstidsförkortning. Jag tycker inte riktigt att vi ser så mycket artificiell intelligens och automatisering i arbetslivet än, men vem vet hur det ser ut om fem år? säger Göran Kecklund.

I Sverige är det Vänsterpartiet som tydligast drivit frågan om förkortade arbetsveckor. 2018 beställde partiet en undersökning av Novus som visade på att majoriteten av den svenska befolkningen är för kortare arbetsveckor. Störst var stödet bland kvinnor och personer i arbetaryrken.

Blickar vi mot våra grannländer Norge och Danmark arbetar de i snitt mindre än vad vi gör i Sverige. I Norge ligger heltidsveckan på 37.5 timmar och i Danmark på 37 timmar.

Utöver hälsoaspekter lyfter Platform London fram klimatfördelar med förkortad arbetstid. I en rapport som publicerades i maj argumenterar de för att ett skifte till en arbetsvecka på fyra dagar skulle resultera i att det brittiska koldioxidutsläppet skulle minska med 127 miljoner ton per år fram till år 2025. Minskningen kopplar de till exempelvis elanvändning skulle gå ner och för att arbetspendlingen skulle minska.

I Spanien inleds i höst ett liknande försök som det på Island. Vänsterpartiet Más País har fått regeringen att gå med på deras förslag att låta företag testa på fyra dagars arbetsvecka. Över 6000 anställda på runt 200 företag ska arbeta kortare arbetsveckor på prov.

– Kan man åstadkomma en arbetstidsförkortning utan att behöva anställa fler och utan att den arbetsrelaterade stressen ökar – då har vi förutsättningarna för att genomföra det här i Sverige också, säger Göran Kecklund.
- Inrikes
#37/2021 Junesjö: ”LO-förbunden sitter nu fast i skiten” 14 maj, 2021
11:05
Tusentals försvinner spårlöst i El Salvador varje år
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
11:03
Ny räd mot belarusisk nyhetsredaktion
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
11:02
Rekord i samförstånd
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]
”I den nysvenska modellen är samförståndet starkare än någonsin samtidigt som arbetare med utländsk bakgrund exploateras brutalt. I den nysvenska modellen har arbetsgivarna makt att deportera den som klagar.” Emil Boss om svensk arbetsmarknad och samförståndet.

Sveriges arbetsmarknad har sällan, kanske aldrig, varit lugnare. Förra året skedde inga varslade konflikter alls mellan näringsliv och fack. Samtidigt kan vi läsa i tidningarna nästan varje dag om arbetare som har blivit groteskt utnyttjade på jobbet. Har den ekonomiska rättvisekampen ersatts av exponerande journalistik?

Lennart Weiss arbetar för det stora byggbolaget Veidekke. För någon månad sedan gick han ut i media och meddelade sin analys av läget i byggbranschen: Om utvecklingen inte vänder inom några år kommer byggjättarna tvingas att anpassa sig efter den sociala dumpningen. Gråzonsekonomin kommer mycket snart att bli norm, menar Weiss. Vad betyder det lite mer i klartext?

Det han säger är att så många byggbolag nu exploaterar arbetare i strid med lagar och regler, att företag som Veidekke och SKANSKA själva snart kommer att sugas in i utnyttjandet. Weis analys går i linje med rapporter från allt från Riksrevisionen till Fairplaybygg. Det är idag få aktörer som inte håller med om att byggbranschen är i allvarlig kris och att den krisen består av en hänsynslös exploatering av arbetare. Samtidigt skedde inte en enda arbetskonflikt mellan Byggnads och Sveriges byggindustriers medlemmar förra året. Ett historiskt starkt samförstånd rådde. Knappt en protestskylt syntes. De enda konflikterna i byggsektorn var Syndikalisternas blockader i Stockholm.

Förslumningen påverkar alla arbetare, oavsett om man arbetar inom logistik, transport, jordbruk, vården, skönhetsbranschen eller i en mekanisk verkstad.

I våras skrevs det mycket om restauranger i media. Arbetare på flera indiska restauranger trädde fram och vittnade om ett system av förtryck som omfattar flera hundra anställda på så kallade ”body contracts”. Det handlar om restauranger med kollektivavtal där det arbetas sju dagar i veckan för deltidslöner, ofta utan lediga dagar månader i streck. HRF bekräftade problemen. Ingen restauranganställd togs ut i strejk i hela restaurangbranschen år 2020.
- Inrikes
#5/2021 ”Jag blev mentalt och kroppsligt knäckt” 20 januari, 2021
- Inrikes
#41/2021 10 års utnyttjande på Nordiska Golv 27 maj, 2021
Den snabba och drastiska försämringen av arbetsvillkoren är inte branschproblem. Det är hela LO-sfären som dumpas. Förslumningen påverkar alla arbetare, oavsett om man arbetar inom logistik, transport, jordbruk, vården, skönhetsbranschen eller i en mekanisk verkstad. Arbetarklassen i Sverige får det helt enkelt (snabbt) allt sämre. Samtidigt har fackföreningsrörelsen slutat strejka. Det är en oroväckande utveckling, som borde förskräcka inte bara socialister och arbetarrörelsefolk, utan alla som oavsett ideologisk hemvist inte uppskattar att människor förtrycks på jobbet.

I den nysvenska modellen har arbetsgivarna makt att deportera den som klagar.

Ett tydligt exempel på problematiken finns på Zalandos lager i Upplands-Bro. Personalen där har gjort någonting så ovanligt som att ta till strid för bättre villkor, med hot om strejk och med protestaktioner vid lagergrindarna. Men trots att den fackklubb i SAC som varslat strejk utgör majoriteten av den fasta personalen, meddelade båda minoritetsfacken, Transport och Handels, snabbt att de skulle agera strejkbrytare om konflikten bröt ut. LO har helt enkelt, rent statistiskt, slutat strejka. Om detta är tillfälligt eller ej får historien utvisa, men det är anmärkningsvärt att samförståndet har förstärkts samtidigt som arbetare avhumaniseras i stor skala och den sociala dumpningen fräter sönder samhället.

Det talas om en nysvensk modell. Det är ett träffande begrepp. I den nysvenska modellen är samförståndet starkare än någonsin samtidigt som arbetare med utländsk bakgrund exploateras brutalt. I den nysvenska modellen har arbetsgivarna makt att deportera den som klagar. I den nysvenska modellen är LO rädda att stöta sig med medlemmar som röstar på SD. I den nysvenska modellen räknas inte alla arbetare längre in i arbetarrörelsen.
- Opinion
#25/2021 ”Tusentals byggskurkar tecknar kollektivavtal enbart för att få möjlighet att utnyttja arbetare i större skala.” 31 mars, 2021
June 30, 2021
14:57
Solelsföretag tecknar avtal efter blockadhot
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
10:04
Ännu ett solelsföretag nobbar Elektrikerna
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]
Solcellsföretaget HPSolartech vägrar teckna avtal med Elektrikerförbundet. Enligt företaget har de bara tjänstemän anställda och utför inga installationer, samtidigt sökte de nyligen elektriker på sin egen hemsida. Arbetaren har tidigare skrivit om flera liknande fall där Elektrikernas avtal nobbas, ett agerande facket kallat avtalsshopping.

Om inte medlarna hinner sy ihop ett lösningsförslag till på torsdag, inleder Elektrikerförbundet då blockad mot Solcellsföretaget HPSolartech. Enligt facket har företaget blankt vägrat sätta sig i förhandlingar om avtal med facket. Företaget hänvisar till att de enbart har tjänstemän anställda och att de redan omfattas av kollektivavtalet med Unionen. Det är fel, säger facket. Arbetaren har tidigare skrivit om flera fall där Elektrikerförbundet nobbats med just det argumentet, ett agerande facket har kallat avtalsshopping.

– Det är inte seriöst, om du använder ordet avtalsshopping har mindre betydelse, men jag har precis samma uppfattning som i de andra fallen. Att inte teckna avtal är oseriöst och vi kommer vidta de åtgärder som krävs för att teckna avtal, säger Petter Johansson, central ombudsman på förbundet.
- Inrikes
#36/2021 Almega anklagas för kampanj för avtalsshopping 12 maj, 2021
VD för företaget, Björn Modée, ställer sig frågande till hela konflikten. Enligt honom är det här en fråga att lösa mellan facken. I verkligheten har detta väldigt lite att göra med honom överhuvudtaget.

– Jag hoppas förstås att det inte blir några stridsåtgärder. Vi har redan kollektivavtal med bland annat Unionen. Det är litegrann utanför mitt område. Det här är egentligen en facklig diskussion, säger han.
Joel Larsson, verksamhetskretsledare i region Mitt, Elektrikerna. Foto: Privat
Det är enligt honom oförklarligt varför det skulle vara aktuellt med ett avtal med Elektrikerförbundet. Enligt vd:n har företaget varken några installatörer anställda eller utför några installationer.

Men så sent som den 15 juni företaget via en annons på sin hemsida sökte installationselektriker för anställning. I annonsen, som Arbetaren tagit del av, står det: ”Som installationselektriker kommer du att få arbeta med projektering, installation/…/”. Länken på huvudsidan har nu tagits bort, men en förändrad annons ligger fortfarande kvar på dess plats. I annonsen som söker företaget nu ”projekteringselektriker” och ”installation” är struket ur arbetsbeskrivningen.

– Nu står det att de söker säljare, men innan vi lämnade varslet sökte de installationselektriker. När vi lämnade varslet ändrade de och sökte projekteringselektriker. Nu har de tagit bort den helt. Där kan man fundera på vem som har felaktiga uppgifter, säger Joel Larsson, verksamhetskretsledare på Elektrikerförbundet.
Skärmdump av den annons som fortfarande går att hitta på HPSolartechs hemsida, även om länken från ”Karriär”-sidan är borta FOTO: Skärmdump

Arbetaren har tidigare skrivit om hur ett annat solcellsföretag, Svea Renewable Solar AB, valde bort Elektrikerförbundets avtal till förmån för det kritiserade facket Tingvallabro Fackförening. Men också om hur flera företag i larmbranschen döpt om sina installationstekniker till säljare och betraktat de som tjänstemän som istället omfattas av Unionens avtal. Joel Larsson tror att i grunden handlar agerandet om att komma så billigt undan som möjligt.

– Solcellsbranschen försöker få så lite kostnader som möjligt och ett avtal med oss är dyrare än med Unionen eftersom det innebär en massa extra förmåner för arbetarna.
9:52
Striden mellan M och SD är i full gång
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

”Att moderater och sverigedemokrater återigen strider om vem som är störst i det blåbruna blocket bäddar för den ideologi som ligger i botten på alla högerprojekt. Egoismen.” Maria Robsahm om regeringskrisen.

Juni 2021 är en månad som går till den inrikespolitiska historien i Sverige.

Misstroendeomröstning i riksdagen mot regeringen och vi befinner oss återigen i talmansrundor baserade på de siffror som ledde till fyra månader av rundor efter riksdagsvalet 2018.

Efter misstroendet i riksdagen gjorde SVT/Novus en opinionsmätning. Även om man inte ska fästa för stor vikt vid en enskild mättning så har den väckt stort intresse.

Men det mest intressanta i mätningen från SVT/Novus är inte att Centerpartiet backar. Mycket få människor förstår Annie Lööfs prat om ”den breda mitten”. Det är förväntat att Centerpartiet backar.

Inte heller att vänsterpartiet går fram är oväntat. Oavsett vad man må tycka om turerna fram till misstroendeomröstningen så har vänsterpartiet under Dadgostar talat om ett löfte till väljarna. Ett löfte som vänsterpartiet gick till val på. Ett löfte om att inte vara med och bidra till marknadshyror.

Till skillnad från löftena från kristdemokrater, moderater och liberaler inför valet 2018 om att ALDRIG samarbeta med SD – löften som visade sig inte vara värda vatten – så förstår hon värdet av att hålla partiets löfte till väljarna.

Ändå är det inte detta som är det mest intressanta med mätningen. Det mest intressanta med mätningen från Novus är relationen mellan Moderater och Sverigedemokrater.

De två partierna ligger så nära varann nu. Moderaterna får 21,8 procent och SD 21,4 procent.

Strax före pandemin låg SD över M. I december 2019 och januari 2020 hade SD högre siffror än M, men allt detta förändrades under 2020 och pandemin.

Och Kristerssons löftessvek till Hedi Fried – och alla andra som han lovat inför valet att aldrig samarbeta med SD – bidrog troligen till att några lämnade SD och gick till M istället.

Återigen var M störst.

Idag är SD återigen ikapp.

Dessa två partier har i mätningarna efter valet inbördes bytt väljare. När det ena partiet går upp går det andra ner och vice versa.

Kristdemokraterna är värda ett eget kapitel.

Under de första månaderna efter riksdagsvalet 2018 hade KD siffror som de idag kan drömma om. Men Adaktusson-gate i samband med EU-valet våren 2019 förde ner KD nära fyraprocentspärren – igen. Partiledarens märkliga affärer i samband med ett hus i skärgården förbättrade knappast KD:s siffror. I vilket annat parti som helst hade det faktum att partiledaren är föremål för en utredning om grovt förtal påverkat ställningen i partiet men inte i KD. Hittills.

Men tillbaka till M och SD.

Att moderater och sverigedemokrater återigen strider om vem som är störst i det blåbruna blocket bäddar för den ideologi som ligger i botten på alla högerprojekt. Egoismen.

Om vi tittar på det nuvarande opinionsläget – och lyfter huvudet litet grann över en enskild mätning – så ser vi att Liberalerna i genomsnitt har fått tre procent under det senaste året. Ju mer vi närmar oss ett val till riksdagen – extraval eller ordinarie om ett drygt år – desto tydligare blir det att L åker ur riksdagen. Och KD riskerar att göra det.

Att moderater eller sverigedemokrater skulle stödrösta på kamikazeprojektet L eller KD kommer inte på fråga. De har sin egen inbördes kraftmätning att lägga energi på. Varje stödröst är en förlorad röst för det egna partiet.

Inom högern finns en som pekar med hela handen och de andra lyder.

Striden mellan M och SD är i full gång. Och döljs av allt som har med talmansrundor att göra. Tillsammans har dessa två partier några procentenheter kring fyrtio och har haft det oavsett vem som har varit störst.

I högern finns inte begreppet samarbete.

Inom högern finns inte begreppet att stödja en samarbetspartner som behöver hjälp. Var och en får klara sig själv – även om man själv är beroende av att det går bra för någon annan.

Däremot är det viktigt att vara störst.

Inom högern finns en som pekar med hela handen och de andra lyder.

Sedan Alliansens dagar har moderaterna varit det parti som har bestämt.

Och Ulf Kristersson är van vid att vara den som pekar med hela handen – förutom de år när Reinfeldt var den som gjorde det….

Vem som ska peka med hela handen i högern kommer att avgöras framöver. Att luta sig mot de egna siffrorna är ett styrkeprov.

Istället för samarbete finns därför en strid på liv och död. Mellan moderater och sverigedemokrater. Det ligger i högerns ideologiska natur.

Någon kanske säger – men moderater och sverigedemokrater samarbetar redan? Men att fomulera politiska förslag i opposition är en sak. Att regera är något annat. Det blir de varse i samma ögonblick som de ska försöka sig på det. Och med nuvarande mandatfördelning är M störst – det fungerar för M.

Men efter ett extraval eller efter riksdagsvalet om ett år – om SD blir större än M då blir det en helt annan sak. Förutsatt att de får mandat att regera… Då blir det von Papen och Hitler en gång till. Även om Kristersson kommer ha svårt att acceptera att SD leder blocket.
9:50
Från Greenpeace-aktion till fransk rap
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
9:49
Folkrepubliken Walmart – del 2
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
9:45
Lärt och personligt om syfilisens biografi
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
9:39
Strejk för avtal på husvagnsföretag
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
June 29, 2021
17:58
Svårare för Indiens kvinnor att få vaccin
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
9:38
Böter efter fallolycka på bygge
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
9:21
Två allvarliga fallolyckor på en dag
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
June 28, 2021
12:30
Tack för allt Peps Persson
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
12:14
Stefan Löfven avgår – nya talmansrundor väntar
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
June 25, 2021
13:37
Säkert berättat om Karelens trauma
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
13:27
Torkor – ett hot mot allt fler
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
13:20
Stigande elpriser driver på skogsskövling i Zimbabwe
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
13:14
Miljöaktivister i Kambodja dömda till långa fängelsestraff
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
13:13
Folkrepubliken Walmart – del 1
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
13:09
Ledare för Soldiers of Odin dömd till fängelse
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
13:08
Dödgrävarna – del 1
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.