Kokthansogreta.nu - Nyhetssök / News Search !

« Expand/Collapse

Arbetaren (75 unread)

Skip to page: 1 2 3 ... 84

June 17, 2022
14:27
Att tänka det omöjliga som möjligt
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
14:14
Oroande rapport: Barn i Gaza mår allt sämre
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
12:10
Klimatförändringarnas svindlande tidsskalor
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]
”Tiotusentals barn världen över har redan organiserat sig i klimatfrågan och spelar en avgörande roll för mobiliseringen av resten av samhället. Det bästa vi kan göra som föräldrar är att gå med dem.” Shabane Barot om klimatångest, klimatförändringar och en oviss framtid för kommande generationer.

Många av oss som är föräldrar till små barn våndas över hur och när vi ska berätta för dem om klimatförändringarna. Vidden av de processer som pågår parallellt med det lilla livets rytm av hämtningar, lämningar, middagsbestyr och nattningar är svår att ta in: skillnaden i tidsskalor är svindlande.

Klimatförändringarna är, som forskaren och aktivisten Andreas Malm visat i sina texter, följden av den fossila ekonomins destruktiva sammankoppling av urtid och framtid.

Fossila bränslen består av organiskt material från förhistoriska tider, som omvandlats till kol, olja och gas under loppet av miljontals år. Den storskaliga förbränningen av fossila bränslen som tog sin början under den industriella revolutionen har inneburit en frisättning av kolatomer från de växter och djur som en gång befolkade jorden, vilket resulterat i en ansamling av massiva mängder koldioxid i atmosfären.

Kanske uppfattas det som business as usual att samma människor som i dag flyr, lider och dör riskerar att behöva fly, lida och dö ännu mer framöver.

Effekterna på jordens temperaturer kommer att göra sig kända under en oöverskådlig tid framöver, även om utsläppen skulle upphöra imorgon. I en nyligen publicerad studie över klimatförändringarnas inverkan på världshaven konstaterar forskarna Justin Penn och Curtis Deutsch att den biologiska mångfalden i haven, resultatet av femtio miljoner års evolutionära historia, riskerar att gå förlorad.

Befolkningarna i världens låginkomstländer kommer att drabbas hårdast av de stigande temperaturerna, konstaterar FN-panelen IPCC i sin senaste rapport som släpptes i april. De med minst resurser, som är helt utan ansvar för utsläppen av koldioxid, kommer alltså att få betala det hösta priset i form av svält, sjukdomar och död. Möjligen är detta en del av förklaringen till det bristande engagemanget i klimatfrågan – kanske uppfattas det som business as usual att samma människor som i dag flyr, lider och dör riskerar att behöva fly, lida och dö ännu mer framöver.

IPCC varnar även för att det smala tidsfönster i vilket vi har möjlighet att agera skademinimerande är i färd med att stängas. Att våra liv fortsätter precis som vanligt samtidigt som det där fönstret glider igen skapar en outhärdlig sliding doors-känsla. Jag funderar ofta på hur de som är barn i dag kommer att betrakta den här perioden i efterhand: blev barndomen en förberedelse för ett slags liv vars grundläggande premisser skulle visa sig vara omöjliga?

Jag funderar ofta på hur de som är barn i dag kommer att betrakta den här perioden i efterhand: blev barndomen en förberedelse för ett slags liv vars grundläggande premisser skulle visa sig vara omöjliga?

Det bortträngda har som bekant en tendens att sippra fram via andra kanaler. Barnen möter ofta antydningar om och anspelningar på den katastrof som tycks vänta i fiktionen, vilket jag insåg när vi såg SVT:s barnprogrammet Labyrint hemma.

Labyrint utspelar sig i en undervattensvärld på havets botten, som uppfinnaren Daidalos – mästerligt gestaltad av Leif André – byggt upp och befolkat med robotar. Seriens verkliga huvudperson är dock universalsubstansen slajm, törstsläckare i Daidalos giftgröna drinkar och drivmedel i de robotreaktorer han konstruerat. Daidalos har byggt sin labyrint ovanpå den hett eftertraktade slajmkällan, som han med hjälp av sina robotar skyddar från att falla i fel händer, vilket skulle riskera att ”förstöra havet för alltid”.

Som vanligt är det omöjligt att veta vad barnen uppfattar av detta, men här och på skräpplockardagar och återvinningsutflykter med förskolan tränas de på olika sätt att förhålla sig till vårt ekologiska kristillstånd.

Det bästa sättet att bryta den förlamande ångesten över klimatförändringarna och framtiden är att fortsätta längs den vägen genom att ta med barnen på demonstrationer, lära dem tekniker för massolydnad och motstånd, delta tillsammans med dem i kampen för en annan framtid, eller för en framtid överhuvudtaget. Tiotusentals barn världen över har redan organiserat sig i klimatfrågan och spelar en avgörande roll för mobiliseringen av resten av samhället. Det bästa vi kan göra som föräldrar är att gå med dem.
- Signerat
#34/2022 ”Istället för att låsa in oss i NATO borde vi ta detta tillfälle i akt att påbörja utfasningen av de fossila bränslen som finansierar Rysslands krig.” 4 maj, 2022
9:10
Nordiska Golv stängs inte av från ID06
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
8:25
Kiruna: Ny stad, men tomt på lärare
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]
På Platsbanken i Kiruna efterlyses lärare, vikarier och specialpedagoger. Ett femtiotal elevassistenter har varslats i staden de senaste tre åren, samtidigt som lärarbristen är fortsatt akut.

Marken spricker i Kiruna, hela hus förflyttas längs med vägarna, och byggnadsställningar är en vanlig syn. Parallellt med flytten av staden har skolstrukturen i kommunen organiserats om och samtidigt som det saknas lärare har två tredjedelar av elevassistenterna varslats om uppsägning. Men hur blir det för eleverna?

“Vill du ha ett jobb där din insats är betydelsefull för andra människor? Då passar du hos oss! I Kiruna kan du uppleva allt från storslagen fjällvärld till ett spännande kulturliv, från midnattssol till norrsken, från snöfyllda vintrar till ljusfyllda somrar. Vi söker nu lärare med olika inriktningar till grundskolorna.”

På Platsbanken finns det hundratals efterlysningar på lärare, vikarier och specialpedagoger i landets nordligaste kommun. Innan skolstarten i fjol stod flera elever i mellanstadiet utan ett klassrum även i Svaappavaara. Behöriga lärare hittades inte i tid.

Det var för få som hade nappat på de annonser som låg ute. Lösningen blev en kompromiss, eleverna fick brösta en pendling till skolan i Vittangi, närmare tre mil bort. Varje år slår Lärarförbundet larm om lärarbrist i hela Norrbotten.
Demonstration mot uppsägningen av elevassistenter i Kiruna i oktober 2019. Foto: Julia Lindblom
För närmare tre år sedan varslades 50 elevassistenter, trots att det endast fanns 75 anställda. Kvar blev 25 assistenter, som ska bistå hela gruvkommunen som också står inför en omfattande stadsflytt. Det har hänt mycket inom skolvärlden. Nedläggningshot och omorganisering är den nya vardagen.

– Det känns som att det har skett stora förändringar under en väldigt kort tid. Det finns ett värde i att låta förändringar gå sakta. Vi haltar i stödet. Både för elever med diagnoser och elever som generellt är i behov av extra stöd.

Det säger Birgitta Henriksson Lindmark som tidigare var kommunpolitiker för Vänsterpartiet i Kiruna. Skolfrågor i allmänhet ligger henne varmt om hjärtat.

Vissa elever måste i dag byta skola redan efter tredje klass, bara för att åter behöva göra det igen i femman. Det finns inte heller modersmålsundervisning för de som talar ett annat språk.
Birgitta Henriksson Lindmark.

Birgitta Henriksson Lindmark har jobbat som språklärare i Högalidskolan i Kiruna och utbildar sig just nu till socialpedagog. Hon är även förälder till barn med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning och diabetes.

Skolstrukturen som sjösattes 2019 innebar att skolpersonalen kraftigt reducerades, att behöriga lärare omorganiserades, men även att elev- och verksamhetsassistenter sades upp. Något som lett till stora gap bland speciallärare och specialpedagoger, det finns helt enkelt inte tillräckligt många med rätt kompetens. Det är även många som flyr yrket till gruvindustrin och dess högre löner.

– Vi hade en period där de behövdes en lärare i samiska på Högalidsskolan, men det var något som prioriterades bort. De fanns undervisning i Övre Soppero. Vissa elever måste i dag byta skola redan efter tredje klass, bara för att åter behöva göra det igen i femman. Det finns inte heller modersmålsundervisning för de som talar ett annat språk, fortsätter Birgitta Henriksson Lindmark.
”Det finns ett värde i att låta förändringar gå sakta. Vi haltar i stödet, för elever med diagnoser och elever
som är i generellt behov av extrastöd”, säger Birgitta Henriksson Lindmark. Foto: Yasmine Abdullahi Nya stadshuset Kristallen under uppbyggnad 2016. Det byggs ett par kilometer från det gamla liksom stora delar av
centrala Kiruna som tvingas flyttas på grund av LKAB:s gruvdrift. Foto: Fredrik Sandberg/TT
Från klassrummets fönster ser eleverna Kebnekaises klara toppar. Birgitta har trivts i skolmiljön tidigare, när det kändes som att det fanns tillräckligt med lärare. Dock har senaste tiden präglats av återkommande demonstrationer bland lärare, föräldrar och fritidspersonal.

De kräver en likvärdig skola för barnen i Norrbotten. Senast i höstas tog Birgitta Henriksson Lindmark hjälp av Rättighetscentrum Norrbotten och fick ersättning på grund av det bristande stöd som hennes ena barn fick.

Under vårt videosamtal tar Birgitta en promenad på älven. Det är sista helgen på lovet och bergen som syns i bakgrunden är täckta av snö. Vem ansvaret ligger på när det handlar om skolan är glasklart enligt henne – det är kommunen.

– Det finns inte riktigt en plan för hur man ska hantera det här. Det finns enkla utbildningar man kan erbjuda assistenter, som lågaffektivt bemötande eller generell kunskap kring diagnoser. Men det är något som man inte riktigt satsar på, säger Birgitta Henriksson Lindmark.
Viktoria Björklund, förvaltningschef i kultur- och utbildningsförvaltningen i Kiruna. Foto: Privat
I just Kiruna finns ett stort rekryteringsbehov, understryker kommunen. Pensionsavgångarna är många bland speciallärare och specialpedagoger, och facket beskriver att bristen på lärare slår hårt mot en likvärdig skola.

I slutet av maj tillträdde Viktoria Björklund som förvaltningschef i kultur- och utbildningsförvaltningen. Som Kirunas nya skolchef är det mycket som ligger på hennes bord just nu. När det gäller skolstrukturen och all omorganisering, är det viktigt att hålla i menar hon.

– Det jag skulle vilja säga till de föräldrarna som kanske har en oro som tittar på den här utvärderingen och får en del tankar, är att vi behöver ha lite is i magen. Vi ser inte några alarmerande resultat som är negativa, säger Viktoria Björklund.

Kultur- och utbildningsnämnden har också beställt en extern utredning för att se om det som var syftet med den nya strukturen har uppnåtts. Resultaten har visat att inga av de viktigaste målen för förändringen har uppnåtts, men enligt skolchefen Björklund kan det handla om att utredningen skett för tidigt.

– Det är en ganska stor förändring i människors liv att få nya klasskompisar och att själv byta skola. Däremot kan det se annorlunda ut om några år. Ju högre kompetens vi har i personalgrupperna, desto bättre blir det.

Viktoria Björklund understryker hur viktigt det är att fortsätta fokusera på dessa frågor och inte släppa dem, även om skepsisen kan vara befogad. Stadsomvandlingen, skolstrukturen, nya centrum och bebyggelser är något som formar staden just nu.

Men Birgitta Henriksson Lindmark håller inte med.

– En ny stad byggs, men för vem? De som står inför en kommande segregation i Kiruna, är de elever som faller mellan stolarna. Framtiden känns oviss, avslutar hon.
- Inrikes
#82/2019 Elevassistenter sägs upp i Kiruna 23 oktober, 2019
- Inrikes
#76/2020 Stor brist på läromedel i svenska skolor 30 september, 2020 Annons
June 16, 2022
15:13
Utbildningssatsningar krävs för att bekämpa barnarbete
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
15:11
Sommarföljetongen: När vi var samer
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
11:38
Massgripande av kurdiska journalister
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
8:50
Man död efter allvarlig olycka på sågverk
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
June 15, 2022
16:17
Välinformerat men motsägelsefullt om SD
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
15:32
Flygbolagets hån mot facket inför strejken
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
10:53
Extremhögern hotar Tysklands demokrati
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
9:16
Fem bidrag (förlåt, avdrag) som högern inte vågar prata om
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]
”Vanligt folk jobbar och betalar massor i skatt, som går till att hjälpa rika villaägare betala sina lån. Lån som de efter tag skjuter upp vinstskatten på när de köper ett större hus och får sin alldeles för stora bostad städad till ett rabatterat pris.” Martina Engman listar fem statliga avdrag som gör de rika rikare.

Fattiga får bidrag medan folk med pengar får avdrag på skatten, riktade stöd eller projektpengar. Allra senast gick högern bananas över flerbarnsbidraget och sossarna öppnade upp för att fasa ut det. Sverigedemokraterna, Hanif Bali och fler i högern tror att flerbarnstillägget är anledningen till att utrikesfödda kvinnor stannar hemma med barn. Det är ett absurt påstående att folk skaffar barn för att få någon extra tusenlapp i månaden. Låt mig i stället presentera listan på bidrag, förlåt avdrag, som vi egentligen borde diskutera.
1. Ta mer dyra lån-bidraget
Ränteavdraget som görs på deklarationen är i princip ett bostadsbidrag för bostadsägare som gör att villa/bostadsrättsägare får större avdrag ju mer lån de tar. Desto mer pengar du betalt till banken i ränta, desto mer avdrag bjuder staten på. Redan 2015 kallade högerideologen Johan Norberg ränteavdraget för ”socialism för rika”. I samma krönika i Metro (15/4 2015) påpekade han att SCB visat att 85 procent av avdraget gick till just välbärgade hushåll.

Ränteavdraget kan jämföras med det usla bostadsbidraget från Försäkringskassan, som i praktiken fungerar som ett lån knutet till din inkomst. Är inkomsten för hög dras bidraget in. Rimligt, men detsamma borde väl gälla för ränteavdraget? Varför ska skattebetalarna subventionera villaägare som är höginkomsttagare?

Och förresten, vet du vad ränteavdraget också subventionerar? Konsumtionslån, så som Klarna och SMS-lån. Det är så dumt.

Det är svårt att ta in exakt hur mycket ”Det nya arbetarpartiet Moderaterna” var en lögn.

2. Anlita inte olaglig arbetskraft-bidraget
Jag pratar såklart om RUT- och ROT-avdraget. Där gav den borgerliga regeringen efter för fuskare som anlitade städare och byggare utan att betala sociala avgifter med mera. Beväpnade med argumentet: om vi inte gör de här tjänsterna billigare kommer folk anlita olaglig arbetskraft gav man bidrag som bland annat går till spanska städare som städar svenskägda semesterlägenheter i Madrid.

Slog det aldrig någon att se till att lagen efterlevs som alternativ lösning? Hårdare tag-högern kan ju ta i med hårdhandskarna mot mellancheferna som anlitar svart arbetskraft. Förresten verkar bidraget inte bita – det vittnar turerna kring statsministerns papperslösa städare om.
3. Flytta till dyrare hus-bidrag
Tekniskt handlar det om att man får skjuta upp (få uppskov) på att betala vinstskatt i all evighet om man säljer sin bostad och köper en dyrare. Vilka andra skatter får du välja när du ska betala? I mina öron låter det som att folk slipper betala skatt på vinster för att hålla priserna uppe på bostadsmarknaden.

Vill du du veta det riktigt sjuka? År 2021 avskaffades räntan för den uppskjutna vinstskatten, men man kan begära uppskov för försäljningar bakåt i tiden som uppfyller kraven från och med 2015. Skatten har alltså listat ut hur man gör tidsresor. Under förra året begärdes en hel del inbetalade skattepengar alltså tillbaks av bostadsägare.

Förr kunde vinsten även skjutas upp men då ökade beloppet med 0,5 procent varje år, den så kallade uppskovsräntan, men den togs bort förra året. Detta, tillsammans med att inflationen når superhöga nivåer, är goda nyheter för alla som sitter med uppskjuten vinstskatt eftersom inflationen minskar värdet på beloppet varje år.

Principen är ungefär så här: bostadsägarna har en skuld till staten som de betalar när de dör eller när de känner för det.

Principen är ungefär så här: bostadsägarna har en skuld till staten som de betalar när de dör eller när de känner för det.

4. Köpa aktier-bidrag
Riksrevisionen tror att investersparkontona (ISK) kostat Sverige 42 miljarder kronor under de fem första åren som ”bidraget” infördes. ISK är en sparandeform för aktier och fonder som infördes 2012 under regeringen Reinfeldt. Här en förenklad uträkning över hur det funkar: placerade du 100 000 på Stockholmsbörsen i början av 2021 tjänade du 35 000 det året och betalade ungefärligen 436 kronor i skatt enligt Skatteverkets kalkylator.

Vad tror du att en sjuksköterska som tjänade 35 000 betalade i skatt förra året? 7648 kronor enligt Skatteverket, nästan 18 gånger mer. Det är svårt att ta in exakt hur mycket ”Det nya arbetarpartiet Moderaterna” var en lögn. När du hör att högern i valrörelsen vill sänka skatten för låginkomsttagare, illustrerade med sorgsna berättelser om kvinnor från vården, säg åt dem att de kan avskaffa ISK-reformen och lägga pengarna på höjda löner för offentligt anställda i stället.
5. Uppvärmt utomhus-spa-bad-avdraget
Kommer ni ihåg de höga elpriserna i vintras? Elräkningen var ett skämt och kostade multum. Regeringens lösning? Den som förbrukar mest får störst avdrag på kommande elräkningar. En del av de som förbrukat mycket el borde givetvis ha högsta avdraget för att deras konsumtion var rimlig. Men det finns också ett helt gäng villaägare som bor alldeles för stort och vars hemma-automatisering med uppkopplade kaffebryggare, robotgräsklippare och utomhus-spa-bad drar helt löjliga mängder el.

Så för att summera listan: vanligt folk jobbar och betalar massor i skatt, som går till att hjälpa rika villaägare betala sina lån. Lån som villaägarna efter tag skjuter upp vinstskatten på när de köper ett större hus och får sin för alldeles stora bostad städad till ett rabatterat pris. Sedan drar regeringen av på elräkningen för att täcka att de uppvärmda ute-spa-badet på altanen medan villaägaren nästan gratis kan kamma hem vinsterna på aktiespekulation.

Ingen går väl på att flerbarnstillägget är ett problem utan den riktiga boven är den systematiska avdragsplundringen av det gemensamma?
- Signerat
#88/2021 ”Har någon berättat för stockholmarna på Timbro om allemansrätten? ” 10 november, 2021
8:57
Snickare fastklämd efter fall på bygge
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
June 14, 2022
11:11
SD-politiker åtalas för styckmord
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
11:04
Restaurangassistans lovar nu att följa avtal
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
June 13, 2022
15:28
El Salvador: Rätten till vatten – en kamp mellan fattiga och rika
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
14:58
Sommarföljetongen: När vi var samer – Prolog del 2
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
14:32
Världens största försök med fyradagarsvecka
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
10:16
Ingen bättring på Nordiska Golv
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]
Allmännyttiga bolag som Svenska Bostäder, LO-ägda Riksbyggen och stora byggjättar som Wästbygg. Det är bara några av de företag som anlitat skandalbolaget Nordiska Golv de senaste två åren. Trots medial uppmärksamhet, domar i Arbetsdomstolen och tingsrätten har exploateringen fortgått på svenska byggen. Nu kan Arbetaren avslöja företagen som har fortsatt anlita Nordiska Golv.

Det är en tryckande varm sommardag i juni 2020. Sardor arbetar med en borrmaskin på en av byggjätten Wästbyggs arbetsplatser i Helsingborg. Han är anställd genom Nordiska Golv – bolaget som varit i blåsväder i media de senaste åren på grund av allvarliga missförhållanden.

Plötsligt slinter Sardor med handen och skär upp ett stort sår i benet. Han är i behov av akut läkarhjälp, men när han ringer till sin chef Christian Erdal blir han uppmanad att avstå från att uppsöka vård. Det berättar Sardor när Arbetaren intervjuar honom om tiden på Nordiska golv.

– Han sade att det inte var någon bra idé att ringa ambulansen. Då skulle myndigheterna börja fråga om våra pass, och han sade att även andra på arbetsplatsen skulle råka illa ut. Så vi ringde aldrig någon ambulans.

Allting började när Sardor, som egentligen heter något annat, befann sig i Lettland och fick ett tips om ett jobb.

– Jag studerade vid den tidpunkten, men min familj fick ekonomiska problem, och när jag fick möjligheten att arbeta i Sverige kunde jag inte tacka nej. Jag blev utlovad 25 000 kronor i lön. Ägaren Christian köpte en biljett till mig och sade till mig att han skulle ordna boende i Sverige.

Men lönen visade sig vara ett tomt löfte. När Sardor anlände till Sverige fick han i stället bo i en trång trerummare i Malmö, tillsammans med ett tjugotal andra byggarbetare från andra länder. I stället för 25 000 kronor i lön, fick han 10 000 kronor svart i handen.

– Det var väldigt svårt för oss som arbetade på Nordiska Golv. Vi arbetade långa dagar, ibland från sju på morgonen till tio på kvällen. Vi fick ledigt en dag i månaden. Ofta hann vi varken äta lunch eller middag, och tvingades sova över på arbetsplatsen. Våra levnadsomständigheter var svåra. Vi var 21 personer på bygget, men endast ett fåtal hade arbetstillstånd och vit lön. Christian sa till oss att be kollegor med vita kontrakt att ta ut pengar från bankomaten och ge oss i handen.
Sardor arbetar utan skyddsutrustning på Wästbyggs bygge av bostäder i Helsingborg. Foto: Privat
Bilder Arbetaren tagit del av visar hur Sardor bilar kakel bland bråte och damm på bygget i Helsingborg utan andningsskydd. Ofta tvingades han arbeta 12 timmar om dagen och även helger. Vissa månader fick han endast pengar till mat. Så småningom flyttade Sardor till en lägenhet i Helsingborg, där han bodde tillsammans med ett tiotal byggarbetare från Uzbekistan och Nicaragua. En lägenhet som blev allt mer klaustrofobisk.

När Sardor fick borrskadan i benet plåstrade han om den själv med ett första hjälpen-kit. Han fick den första tiden byta bandage tre gånger om dagen, då såret inte ville läka.

– Det blev en väldigt svår period för mig. Jag kunde inte röra benet för det gjorde så ont. På kvällarna blev smärtan värre och jag kunde inte sova på nätterna. I dag är benet ärrat och ser deformerat ut. Jag kan inte ha shorts längre på sommaren för att alla tittar på mig. Och när det blir kallt gör skadan fortfarande ont.

När Arbetaren ber om att få en telefonintervju med ansvariga på Wästbygg vill de ha frågorna skriftligt. Arbetaren skickar då ett flertal frågor, som även berör arbetsplatsolyckan med borren på bygget i Helsingborg.

Jenny Jakobsson, kommunikatör på Wästbygg, svarar med en kort kommentar:

“Vi lägger stor vikt vid att följa våra upphandlingsrutiner. Samtliga underentreprenörer vi kontrakterar ska underteckna avtalet UE2021 (tidigare UE2015), där de intygar att de sköter sina åtaganden gentemot de anställda, vilket Nordiska Golv i det aktuella fallet bröt mot. När detta uppdagades avslutades samarbetet med dem och de har inte anlitats av Wästbygg sedan dess.”
Sardors arbetsskada. Foto: Privat
Arbetaren, Dagens ETC och Byggnadsarbetaren är alla tidningar som de senaste åren skrivit om missförhållandena på byggföretaget Nordiska Golv – som pågått i över tio år. Byggnadsarbetaren och Svenska Dagbladet var först med att rapportera om företagets arbetsvillkor redan 2012, i samband med lyxbygget Stockholm Waterfront Congress Centre. Vittnesmålen från de anställda som talat ut i media, har handlat om arbetspass på sju dagar i veckan, svarta eller helt uteblivna löner och övernattning på byggarbetsplatserna.

Nordiska Golvs vd Christian Erdals agerande har också fått rättsliga konsekvenser. Han har bland annat blivit dömd i tingsrätten för att ha gjort sig skyldig till brott mot utlänningslagen. Domen överklagades men prövningstillståndet avslogs i september 2021, och böter utfärdades på 103 500 kronor. Han har även åtalats i två andra fall av brott mot utlänningslagen. Arbetarens källor uppger dock att det fortfarande förekommer ett utbrett utnyttjande av papperslösa på Nordiska Golvs byggen. Arbetaren har också tidigare kunnat avslöja att bolaget har förfalskat ID06-kort, den legitimation som byggarbetare ska kunna uppvisa på sin arbetsplats.
- Inrikes
#42/2021 ID06: ”Det är ett pågående bedrägeri” 2 juni, 2021 Nordiska Golv var redan i blåsväder 2012 i samband med lyxbygget Stockholm Waterfront Congress Centre. Både Byggnadsarbetaren och Svenska Dagbladet skrev då om de usla arbetsvillkoren och utnyttjandet av papperslösa på bygget. Foto: Hasse Holmberg/TT
Nordiska Golv har också stämts i Arbetsdomstolen av SAC Syndikalisterna. De startade förra hösten byggfacket “Solidariska byggare”, en facklig sektion som särskilt riktar sig till migrantarbetare i byggbranschen. Sedan det nya byggfacket startades har flera migrantarbetare som arbetat på Nordiska Golv vänt sig till dem. De två fall de för tillfället driver i Arbetsdomstolen, handlar om att bolaget inte betalat avtalsenliga löner.

Reynaldo Herrera är en av dem. Han började arbetade på Nordiska Golv i januari 2018 och blev kvar ända till förra året. Facket menar att bolaget är skyldiga honom mer än 100 000 kronor i utebliven lön. Huvudförhandling i Arbetsdomstolen inleds i september 2022.

– Om jag vinner innebär det inte att bara jag får upprättelse, utan även andra byggnadsarbetare som blivit utnyttjade på samma sätt och som varit i min situation. Företaget har gjort så många illegala saker och sparkat arbetare på felaktiga grunder. Förhoppningsvis kan mitt fall förbättra utsikterna för många andra, säger Reynaldo Herrera.
– Förhoppningsvis kan mitt fall förbättra utsikterna för många andra, säger byggnadsarbetaren Reynaldo Herrera. Foto: Julia Lindblom
De senaste två åren har Solidariska byggare drivit sammanlagt 21 medlemmars krav på uteblivna löner gentemot företaget.

– Jag blir imponerad av att det finns så många modiga arbetare som trots eländet på Nordiska Golv vågar räta på ryggarna och protestera. Det är viktigt för byggbranschen att den här typen av bolag uppmärksammas och att även papperslösa kräver sina rättigheter. Alla seriösa aktörer måste hjälpas åt för att stoppa arbetslivskriminaliteten, säger Emil Boss, facklig organisatör på Solidariska Byggare.
Nordiska Golvs hemsida pryds av Byggnads logga. Foto: Skärmdump
Nordiska Golvs hemsida är stilren och frontas av en lycklig barnfamilj, som vilar på ett nyslipat parkettgolv. I hörnet på hemsidan syns Byggnads röda logga, som garanterar att företaget tecknat kollektivavtal.

Det är många etablerade byggjättar och företag som anlitat Nordiska Golv genom åren med hänvisning till just kollektivavtalet. Företaget har till och med renoverat självaste LO-borgen på Barnhusgatan i Stockholm våren 2016.
- Inrikes
#41/2021 Nordiska Golv renoverade LO-borgen 27 maj, 2021
Men nu kan Arbetaren avslöja hur missförhållandena på Nordiska golv fortgått. Sedan Arbetarens granskning har skandalbolaget anlitats i flera städer runt om i landet. I Göteborg av ett av Sveriges äldsta byggföretag F O Peterson, (våren 2022) och byggjätten Betonmast. Men även inom allmännyttan i Stockholm – genom Svenska Bostäder.

En annan person som utsatts för de svåra villkoren på Nordiska Golv är Azamat Akhrorov. Han är från Uzbekistan och arbetade på Nordiska Golv i ett år och fyra månader. Ofta arbetade han på Campus Albano, Svenska Bostäders bygge av studentbostäder i Stockholm. Nordiska Golv är i dagsläget skyldig honom lön för hundratals timmar.

– Vi fick aldrig ut våra löner i tid. Christian Erdal sade alltid att lönen skulle komma den 27:e, men jag fick alltid ringa honom den 29:e och fråga varför kontot fortfarande var tomt. Ibland fick vi hota med att inte jobba, då kom lönen till sist in på kontot.
Azamat Akhrorov har fått stora ekonomiska problem efter att ha slitit på Nordiska Golv i över ett år. Foto: Julia Lindblom
Azamat Akhrorov arbetade på flera byggarbetsplatser runt om i Sverige. Christian skickade med kort varsel iväg byggarbetarna mellan olika städer, från Stockholm till Malmö till Göteborg, som i ett ursinnigt pingpong-spel.

Azamat Akhrorov fick hoppa in i bilen och åkte tillsammans med sina kollegor till olika platser i landet med kort varsel. Reseersättning fick arbetarna själva stå för. De fick inget traktamente.

– Vi kunde skickas från Stockholm till Malmö över en dag. Christian lovade boende, men när vi kom fram på kvällen efter att ha kört hela dagen, fanns där ingen lägenhet. Då fick vi ringa och tjata och till sist kanske han köpte oss ett rum på ett vandrarhem, eller så fick vi bo i en lägenhet under torftiga förhållanden.

Christian Erdal har slutat svara Azamat Akhrorov på telefon och han kan inte heller nå honom på meddelandetjänsten Whatsapp.

– Nu har jag så många räkningar att betala, och familj och barn att försörja. Jag har fått kronofogden på mig på grund av hans beteende. Samtidigt har jag bara pratat med Erdal i verkligheten tre gånger. En gång mötte vi upp honom på kvällen utanför hans hem vid niotiden. Vi bad om att få våra löner, men han sade i stället åt oss att köra hela natten till Göteborg för att där påbörja nästa skift.
Ida Strutt, kommunikationsansvarig på Svenska Bostäder Foto: Peter Lydén
Ida Strutt, kommunikationsansvarig på Svenska Bostäder, svarar över mejl på Arbetarens frågor. Hon skriver att Svenska Bostäder inte har för avsikt att anlita Nordiska Golv igen. Redan förra sommaren slog Azamat Akhrorov fack SAC-Syndikalisterna larm och delade ut flygblad på bygget av Campus Albano. Ändå fick företaget vara kvar på bygget ända till våren 2022.

Varför fick Nordiska Golv vara kvar ända till i år?

“Enligt det bindande kontraktet som skrevs efter en upphandling enligt LOU, skulle deras arbeten varit färdigställda till årsskiftet 2021/22. I år har de enbart utfört justeringsarbeten på redan genomförda arbeten inför kommande slutbesiktning, detta ingår också i kontraktet. Nordiska Golv har inte arbetat på några nya delar i projektet där vi valt att gå vidare med en annan entreprenör”, skriver Ida Strutt i mejlet.

Azamat och Sardor berättar båda hur Christian Erdal inte följer Byggnads kollektivavtal, utan ett alldeles eget hemmasnickrat lönesystem som är prestationsbaserat. Det visar också annan dokumentation som Arbetaren tagit del av. De anställda får noggrant redovisa för Erdal hur många kvadratmeter de kaklat eller spacklat. Erdal gör därefter godtyckliga avdrag beroende på hur han anser att arbetet genomförts.
Magnus Attemalm, vd på Betonmast Göteborg Foto: FO Peterson
Trots de allvarliga missförhållanden som uppdagats i media, och att bolaget tydligt bryter mot avtalsmässiga regler, är det just med hänvisning till kollektivavtalet som bolag fortsätter anlita Nordiska golv. Bolaget finns med på Byggnads lista över schyssta villkor som går under namnet “avtalskollen”. Betonmast, som fortfarande anlitar Nordiska Golv, hänvisar till detta när de svarar på Arbetarens frågor. De skickar till och med en skärmdump från Byggnads hemsida till tidningen.

“Tre av våra projekt upprättade avtal med Stockholms Nordiska Golv och Bygg AB under hösten 2021. Ytterligare ett projekt skrev avtal innan årsskiftet 2021/2022. Vi kontrollerar alltid en underentreprenör hos Skatteverket innan vi anlitar dem. Kontrollerna vi gjorde visade en god ekonomi. Företaget dök även upp som godkänt när vi sökte på Byggnads hemsida (se bild här nedanför) I ljuset av de uppgifter som kommit fram behöver vi se över vad mer vi kan göra för att försäkra oss om att entreprenören vi funderar på att anlita är en seriös aktör”, skriver Magnus Attemalm, vd på Betonmast Göteborg i mejlet.

Kommer Betonmast fortsätta att anlita Nordiska Golv?

“Vi har en pågående dialog med Nordiska Golv gällande vårt samarbete och de uppgifter som framkommit. Vi kommer att vidta de åtgärder som vi anser vara nödvändiga”, skriver Magnus Attemalm vidare i mejlet.

FO Peterson, Sveriges äldsta byggföretag, anlitade Nordiska Golv till flera byggprojekt, även efter det att missförhållanden uppdagades i media. När Arbetaren mejlar vd Jonas Steen, svarar han att byggjätten i maj avslutat samarbetet med Nordiska Golv avseende ett projekt som fortlöpt i en och halv månad.

“Uteblivna ID06-kort var en av anledningarna till att vi avslutade samarbetet med dem”, skriver Jonas Steen, vd på FO Peterson i mejlet. På frågan om FO Peterson har för avsikt att fortsätta anlita Nordiska Golv, svarar han “Nej!”.

Torbjörn Hagelin är avtalssekreterare på Byggnads. Han skriver i ett mejl till Arbetaren att Byggnads har bolaget under extra hård bevakning, men att även beställare kan göra mer. Han menar dock att det inte finns någon anledning att riva upp kollektivavtalet mellan Byggnads och Nordiska Golv.

Varför står Nordiska Golv fortfarande kvar på Byggnads schyssta lista “avtalskollen”, då bolaget så uppenbart bryter mot kollektivavtalet?

“Byggnads och Nordiska golv har en lång historia där vi har drivit flertalet ärenden mot företaget. Det har vi kunnat göra just på grund av att vi har haft ett avtal. Det är naturligtvis frustrerande när företag bryter mot de avtal de ingått. Det här är ett sällsynt problematiskt företag men bedömningen är ändå att vi genom ett hängavtal har betydligt bättre möjligheter få ut uppgifter och därigenom får helt andra möjligheter att granska och driva ärenden gentemot bolaget. Skulle vi säga upp avtalet skulle företaget helt kunna flyga under radarn”, skriver Torbjörn Hagelin i mejlet.
Torbjörn Hagelin, avtalssekreterare på Byggnads, menar att det inte finns någon anledning att riva upp kollektivavtalet mellan Byggnads och Nordiska Golv. Han menar att Byggnads har bättre utsikter att förhandla med Nordiska Golv om avtalet kvarstår. Samtidigt anlitar företag Nordiska Golv med hänvisning till just kollektivavtalet. Foto: Terese Perman
Arbetaren söker Nordiska Golvs vd Christian Erdal i över en veckas tid, både per telefon och över mejl. Erdal säger att han måste prata med SAC:s fackliga organisatör Emil Boss innan han kan ställa upp på intervju, och hävdar att Arbetaren är ute efter honom personligen eller är “avundsjuka”. Efter flera uppringningsförsök och uteblivna intervjuer, svarar till sist Christian Erdals ombud ”Peter” på Arbetarens frågor över mejl.

”Peter” tillbakavisar alla uppgifter om missförhållanden på Nordiska Golv och skriver att företaget följer både kollektivavtalet och lagar gällande löner och arbetstider. Han skriver även att de anställda använder sig av rätt skyddsutrustning, men att de själva ansvarar för att köpa den vid behov.

Hur kommer det sig att Nordiska Golv använder sig av papperslösa arbetare?

”Bolaget har som rutin att ta in underlag vid nyanställning och kontrollera att de dokumenten stämmer och är korrekta med Migrationsverket och Skatteverket.”

Arbetare på era byggen som skadat sig och bett om att få ringa ambulans, har fått rådet att inte ringa eftersom de då skulle få problem med myndigheterna, och sedan fått men av sina skador. Vad säger du om det?

“Det stämmer inte, skulle det visa sig att någon anställd skadas skall man ta direkt kontakt med arbetsgivaren eller någon på platskontoret som gör en anmälan om detta, i vår kma-pärm finns det rutiner för hur detta skall följas samt på platskontoret.”

Varför har löner inte betalats ut i tid, eller inte ens betalats ut?

”Löner betalas ut den 25 och skall rapporteras till ekonomi eller projektledaren den 15e. Ibland har killarna slarvat med detta och skickar in sin rapport dagen innan den 25:e och då har lönen släpat någon dag, då projektledarna behöver granska underlaget innan. Precis enligt avtalet – för de flesta killarna som jobbar är detta inget problem.”

Hur garanterar Nordiska Golv drägliga boendeförhållanden för sina anställda? Arbetaren har bland annat hört om arbetare som bott över tjugo personer i en trerumslägenhet i Malmö.

“Vi har avtal med flera fastighetsägare där vi bland annat just nu hyr ett antal fullt möblerade lägenheter till killar som jobbar utanför Stockholm, de killar som bor i dessa lägenheter är väldigt nöjda med dessa lägenheter.”

Mejlet från ”Peter” avslutas med ett hot om stämning mot tidningen:

”Vi har även gjort en polisanmälan mot DIG då detta är förtal och ärekränkning, vi kommer att vidta rättsliga åtgärder mot dig. vi vet att detta är bara en utpressning du använder dig av precis som SAC för att ni skall pressa företagen att få ut pengar.”
Azamat Akhrorov hoppas på upprättelse. Foto: Julia Lindblom
Sardor har nu gått med i det nya byggfacket “Solidariska byggare”. Ett fack som välkomnar honom trots att han är papperslös. Han hoppas bli kompenserad för arbetsskadan och vill använda pengarna till att genomföra en plastikoperation för sitt ben.

– Jag arbetade som papperslös på Nordiska Golv i drygt ett halvår, men det var en fruktansvärd period i livet för mig. Det finns så många som arbetar under de här förhållandena i Sverige, och som är i min sits. Företagen behandlar oss papperslösa byggarbetare som ohyra, inte som människor.

Sardor heter egentligen något annat men vill vara anonym av rädsla för repressalier.
- Inrikes
#41/2021 10 års utnyttjande på Nordiska Golv 27 maj, 2021
- Inrikes
#70/2021 Domen mot Nordiska Golv står fast 6 september, 2021
- Inrikes
#41/2021 Nordiska Golv renoverade LO-borgen 27 maj, 2021
June 10, 2022
15:47
Stark levnadsskildring av ett geni
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
14:42
Sommarpratare med något att säga
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
13:29
Valet, kvalet och Nato
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]
”Högeroppositionen har hoppat som en gräshoppssvärm från fråga till fråga där det går att sätta hot i främsta rummet. Och om man så vill, appellera till rädslan”. Nathan Hamelberg om Nato, missförtroendeförklaringar och om det kommande valet där partierna blundar för frågor som klimatförändringar och ökade levnadskostnader.

Tio år efter murens fall började anslutning till Nato bli en fråga för ett efter ett av de borgerliga partierna. Först för Folkpartiet (1999), sedan Moderaterna och Centerpartiet och till sist för Kristdemokraterna.

Skiftet har gått hand i hand med att det svenska försvaret ställt om från territorialförsvar till insatsförsvar. I praktiken har den omsvängningen av försvaret redan varit en anpassning till Nato, med avskaffande av värnplikten som krona på verket. När de militära resurserna skulle användas i USA- och/eller Nato-ledda operationer i främmande länder, snarare än försvar av det egna landet, var det helt enkelt svårt att bemanna de svenska insatserna med värnpliktiga med runt ett års sammanlagd utbildning och plikt.

Samtidigt rimmade det bantade försvaret under regeringen Reinfeldt illa med en traditionell försvarsvurm till höger – minns hur Reinfeldt kommenterade den försvarspolitiska debatten 2013 med att beskriva försvaret som ett ”särintresse” och fastslog att det inte förelåg något militärt hot mot Sverige. Eller hur hans försvarsminister Sven Tolgfors kallades ”Tomhylsan” i militära kretsar.

Efter alliansens valnederlag och regeringen Löfvens tillträde – och än mer i och med Januariöverenskommelsen 2019 – har högeroppositionen hoppat som en gräshoppssvärm från fråga till fråga där det går att sätta hot i främsta rummet. Och om man så vill, appellera till rädslan.

Men sällan har det varit så uppenbart hur okoordinerat högern egentligen agerar som under de senaste dagarna.

Och frågor att känna rädsla inför har i ärlighetens namn inte saknats. Men sällan har det varit så uppenbart hur okoordinerat högern egentligen agerar som under de senaste dagarna. När hot från radikal islamistisk terror stod i strålkastarljuset var stöd till kurdiska autonomisträvanden hett, till och med Sverigedemokraterna motionerade om att Sverige skulle stötta den kampen.

När Ryssland invaderar Ukraina öppnas ett fönster att raskt driva igenom en svensk anslutning till Nato. De traditionella högerpartierna är pådrivande medan Sverigedemokraterna mest är begravda i städarbete kopplat till Putinism, men öppnar till slut för Nato-anslutning. Samtidigt har det för många motståndare varit ett centralt motargument att medlemskap skulle medföra anpassning till och samarbete med stater som skulle kallats skurkstater om de inte vore medlemmar. Inte minst Turkiet, som samtidigt som Ryssland angripit Ukraina gått in i både Syrien och norra Irak, inklusive där Sverige sedan länge stödjer den kurdiska regionala regeringen.

När regeringen lämnade in ansökan om Natomedlemskap den 17 maj upphörde frågan att vara en där högeroppositionen kan utmana regeringen under valrörelsen – då går högern likt en gräshoppssvärm vidare till nästa fråga om hot, det vill säga tillbaka till regeringens oförmåga att stoppa det dödliga gängrelaterade våldet.

Vid fråga efter fråga är man hänvisad till att läsa det finstilta i högeroppositionspartiernas partiprogram för att hitta något som handlar om annat än sådant som är ämnat att appellera till skräck hos väljare. För den som bara känner partierna genom den offentliga debatten är det gängkriminalitet, yttre hot, radikal islamism, Ryssland och möjligtvis ett höhöhö:ande om plastpåseskatt (som var Liberalernas reform, men som missvisande skrivs upp på S och Mp:s konto) och något om strandskydd. Så vad göra om man vill att valrörelsen ska handla om hot?

Vid fråga efter fråga är man hänvisad till att läsa det finstilta i högeroppositionspartiernas partiprogram för att hitta något som handlar om annat än sådant som är ämnat att appellera till skräck hos väljare.

Utan att sätta konkreta förslag i förgrunden går Sverigedemokraterna rakt på Morgan Johansson. Kristdemokraterna, Moderaterna och Liberalerna hakar entusiastiskt på. När Magdalena Andersson säger att hon hellre kastar in handduken och avgår än att möblera om regeringen utifrån oppositionens nycker, bara tre månader innan valet, blir det plötsligt uppenbart att Sverige inte kan släppas in i Nato om regeringen faller på så vis under ansökningstiden. I stället för att dra in sin missförtroendeförklaring höjdes röster till höger om att regeringen bara ska blidka Turkiets krav på Sverige om att upphäva det avtal som Socialdemokraterna förhandlat fram med Amineh Kakabaveh, om stöd till det kurdiska regionala självstyret i nordöstra Syrien.

Om Natoansökan för knappt två månader sedan sågs som en lösning som genom ett slag med ett trollspö skulle lösa alla säkerhetshot genom att Sverige kom in i en allians som anhängarna menar präglas av värme, solidaritet och gemensam försvarsberedskap – så har bilden av Nato nyanserats något enormt av insikten om att en av alliansens militärt mäktigaste medlemmar vill lägga sig i den svenska demokratin och angripa våra främsta allierade i den kamp som nyss sågs som den allra viktigaste.

Om något så skänker Sverigedemokraternas resta missförtroendevotum en del frågetecken om vilket regeringsalternativ som egentligen står mot Socialdemokraterna i höst. Företrädare för såväl Kristdemokraterna, Liberalerna och Moderaterna har låtit meddela att de sannolikt själva inte hade rest missförtroendevotum utan hakade på Sverigedemokraterna när de väl gjort det. Vilket illustrerar den traditionella borgerlighetens svaghet: svansen viftar med kroppen, SD agerar, de reagerar.

Den traditionella borgerlighetens svaghet: svansen viftar med kroppen, SD agerar, de reagerar.

De som ropar högst om Sveriges självständighet argumenterar i praktiken för att en främmande makt – Turkiet – ska diktera Sveriges politik genom att vi ska tillmötesgå regimen i Istanbuls krav (som i sin tur främst är motiverade av Erdoğans parti, AKP:s, svaga situation inför valet och hans behov av att signalera tuffhet samt önskan om att tvinga bort de embargon som landet drabbats av som försvagar möjligheterna till framgångsrika offensiver i Syrien och Irak).

Sist men inte minst säger hela affären något om hur otaktisk högeroppositionen är; resultatet var ju motsatt den avsedda, att Amineh Kakabaveh fick en avgörande roll.

Socialdemokratins usla politiska självförtroende, kopplat till den kroniska oförmågan att kommunicera med de traditionella kärnväljarna annat än genom tv-soffor, gör att var- och vartannat högerutspel om hårdare tag leder till att socialdemokratin försöker få undan frågan genom att matcha kraven. Detta oavsett om det handlar om migration, välfärd, militära utspel eller hårdare straff.

Det bäddar för en valrörelse där hot som klimatförändringar, en fallerande marknadsskola, ökande levnadskostnader till följd av stegrande inflation och matpriser, samt överbelastad vård och resurssvag välfärd i pandemins fotspår bara kommer diskuteras om aktivister och rörelser utanför parlament och tv-studios får upp frågorna på dagordningen.
- Inrikes
#45/2022 Han blir Arbetarens vikarierande chefredaktör 10 juni, 2022 Annons
11:29
Han blir Arbetarens vikarierande chefredaktör
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
11:22
Sommarföljetongen: När vi var samer – Prolog
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
June 09, 2022
15:55
Nya LAS klubbat av riksdagen
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]
Nu är processen över. Regeringen och IF Metall drar förmodligen en lättnadens suck, men från de som kämpat emot är sucken en av besvikelse. Nu lovar arbetsmarknadsministern att låta bli arbetsrätten, men alla är inte övertygade.

På onsdagen klubbades slutligen de omstridda förändringarna i anställningstryggheten. Från och med den 1 oktober i år är alla formella hinder undanröjda och de nya kollektivavtalen kan börja gälla. Detta sedan regeländringar införs i Lagen om anställningsskydd, LAS. I samband med beslutet upprepade arbetsmarknadsminister Eva Nordmark sin bedömning av reformen, nu som segerbesked.

”Idag har riksdagen beslutat om den största trygghets- och frihetsreformen på svensk arbetsmarknad i modern tid!”, skrev Eva Nordmark på Twitter efter att klubban fallit i riksdagen.

Men även om arbetsmarknadsministern nu drar en lättnadens suck, är sucken Arbetaren får höra när vi ringer upp Ola Hakefelt, vice ordförande i en av LO-förbundet Livs klubbar, av en mer bedrövad karaktär.

– Man blev inte chockad av att det gick igenom, men nu är det slutligt bevisat hur LO-fackens beroendeställning till Socialdemokraterna skadar hela arbetarrörelsen och arbetarnas sak. När partiintresse står emot arbetarnas intresse väljer de Socialdemokraterna före sina medlemmar, säger han.
Ola Hakefelt Foto: Privat
Ola Hakefelt är en av de som högljutt debatterat emot förändringarna i LAS. Han köper inte Eva Nordmarks beskrivning av reformen, som han kallar ett ”retoriskt falsarium”. Han vänder sig emot att bättre stöd för vidareutbildning villkorats med vad han ser som sämre trygghet.

– Omställningsmöjligheten är något som både arbetsgivare och arbetstagare vill ha och har ett gemensamt intresse av. Men slakten på anställningsskyddet är ett rent näringslivsintresse. Det utmålas som att man får omställningen i utbyte, men det finns ingen koppling i verkligheten, säger Ola Hakefelt.

De klubbade förändringarna som gör det lättare för företag att säga upp anställda, men ger mer stöd för dem att få ett nytt jobb, har varit kraftigt ifrågasatta från fackligt håll på gräsrotsnivå och har ansetts vara allt för företagsvänliga på de anställdas bekostnad.

LO har också flera gånger sagt nej till förändringarna, men har sedan tillsammans med flera av medlemsförbunden ändrat hållning. Men kritik har också riktats mot både den nya lagstiftningens utformning och mot innehållet i den uppgörelse mellan Svenskt Näringsliv och tjänstemännen i PTK som nu ligger till grund för lagen.

Processen mot förändringarna, som inleddes när Centerpartiet ställde de som krav för att stödja regeringen 2019, har kantats av svårigheter och interna motsättningar framförallt inom LO. Kritik har riktats mot att Socialdemokraterna, som gick till val med löftet om att inte förändra arbetsrätten, ändå kom att driva frågan hårt. Nu lovar dock arbetsmarknadsministern, i en intervju med tidningen Arbetet, att politikerna nu ska ha ”avfört arbetsrätten från dagordningen”.

– Ja det skulle jag säga. Vi som politiker måste visa stor respekt för parternas förhandlingar och deras avtal. De förändringar vi gör nu måste respekteras av alla partier, säger Eva Nordmark till Arbetet.

Men Ola Hakefelt ger inte mycket för det löftet. Enligt honom har inskränkningen av strejkrätten och förändringarna i LAS snarare bara visat att dörren står öppen. Med rådande opinionsläge går det att tvinga igenom reformer som tidigare varit otänkbara, resonerar han.

– Politiken har varit inne och petat och försämrat sedan 1990-talet, varför skulle de sluta nu? Politiken har nu visat sig öppen för att användas som hävstång för att få igenom först strejkrätten och nu det här. Svenskt Näringsliv har redan deklarerat att de önskar ha fri uppsägningsrätt. Varför skulle de sluta nu?, säger Ola Hakefelt.
- Inrikes
#98/2019 IF Metall, Handels och LO-ledningen anklagas för LAS-kupp 18 december, 2019
- Inrikes
#22/2022 Regeringen klubbar nya Las-regler 18 mars, 2022
- Inrikes
#96/2020 Experten: Arbetsköparna segrare även i nytt las-avtal 9 december, 2020
- Inrikes
#77/2020 Las-förhandlingarna strandade – LO lovar motstånd 1 oktober, 2020
- Inrikes
#81/2020 LO säger nej till las-bud 16 oktober, 2020
15:29
Peru: Upprättelse krävs efter kvicksilverutsläpp
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
15:11
”Var är den fred som FN bildades för att garantera?”
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
10:55
”Skogssamernas historia är bortglömd”
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
10:38
”Staten bär på allt vi kämpar mot”
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]
Det är inte bara polisen som bör avskaffas, utan hela staten. Det menar den amerikanska författaren William C. Anderson som i helgen var inbjuden till anarkistiska bokmässan i Stockholm. Arbetaren träffade honom för ett samtal om svart anarkism, abolitionism och motstånd.

Inne i det frihetliga kulturhuset Cyklopen i södra Stockholm slingrar sig bokbord med anarkistisk och radikal litteratur. Det är första dagen på Stockholms anarkistiska bokmässa och sommarens första riktigt varma dag. Utanför huset har folk samlats vid den nybyggda amfiteatern för att lyssna på nästa samtalspunkt.

– Det har nyligen inträffat två massakrer i USA och jag vill inleda det här samtalet med en tyst minut, säger William C. Anderson, som nyligen släppt boken Nation on No Map – Black Anarchism and Abolition.

Han syftar på skolmassakern i södra Texas där 19 barn och två lärare sköts ihjäl, liksom den högerextremistiskt motiverade masskjutningen i en mataffär i staden Buffalo, New York, där tio svarta personer sköts ihjäl.

Just Buffalo är en historiskt viktig plats när det kommer till svart anarkism och abolition. Bara några kvarter från platsen där masskjutningen inträffade, öppnade aktivisten Martin Sostre landets första afro-asiatiska bokaffär 1966, en plats som kom att bli ett radikalt center för den svarta befolkningen i området.

William C Anderson befinner sig i Sverige för att prata om sin nya bok som handlar om just abolition och svart anarkism, men även om hotet från tilltagande fascistiska tendenser världen över och det motstånd som krävs och kommer att krävas framöver. Abolitionsrörelsen har historiskt sett kopplats till personer som kämpat mot slaveri och för slaveriets avskaffande. I dag används begreppet abolitionism betydligt bredare. Det kan handla om allt från avskaffandet av polis, fängelse och militär, till avskaffandet av självaste staten, för att i stället hitta andra, hållbara alternativ som inte baseras på förtryck och skadliga strukturer. Han berättar att han använder sig av termen ”svart anarkism” som ett sätt att beskriva en rörelse inom eran för medborgarrättsrörelsen och Svarta pantrarna (Black Panther Party) under framförallt 1960-talet.

Klassisk anarkism har ett vithetsproblem och många anarkistiska rum är inte tillräckligt inkluderande. Mycket av det har att göra med att oförmågan att tilltala svarta personer och en bristande förståelse för svarta personer och svarta personers kamp.
William C Anderson, frilansjournalist och författare

– Det var en tid då många av dem vände sig bort från statssocialism och började ifrågasätta leninism, maoism, reformism, black power och svart nationalism. Flera av dem kom senare att bli anarkister. Jag använder termen som ett sätt att beskriva den här utvecklingen, säger han.

I boken The Nation on No Map, som släpptes i november 2021, kritiserar han bland annat klassisk anarkism.

– Klassisk anarkism har ett vithetsproblem och många anarkistiska rum är inte tillräckligt inkluderande. Mycket av det har att göra med att oförmågan att tilltala svarta personer och en bristande förståelse för svarta personer och svarta personers kamp.
Porträtt av Martin Gonzales Sostre. Foto: Wikimedia Commons
Han själv är uppvuxen i amerikanska Birmingham, Alabama och introducerades till svart anarkism via Lorenzo Kom’boa Ervin. Ervin var tidigare medlem i Svarta pantrarna men även han kom att dras allt mer mot anarkistiska idéer. Under hans tid i fängelse författade han år 1979 boken Anarchism and the Black Revolution.

– Men även han kom att kallas för separatist och svart nationalist i anarkistiska kretsar när han försökte prata om de problem som svarta personer stöter på. Att svarta personer upplevt rasism inom anarkistiska miljöer är ett misslyckande, säger William.

2019 släpptes boken As black as resistance, som William C. Anderson författat tillsammans med Zoé Samudz. Där i diskuteras svarta personers motstånd mot förtryck i USA ur ett historiskt perspektiv. Ett motstånd som ofta tagit till anarkistiska tillvägagångssätt, utan att nödvändigtvis göra anspråk på ideologin.

– Svarta personer i USA har ofta tvingats in i anarkistiska praktiker, eftersom vår svarthet gör att vi inte ses som fullvärdiga medborgare av staten. Vi upplever ett sönderdelat medborgarskap, där vi inte garanteras de löften som staten erbjuder medborgarna. Det handlar om att staten historiskt sett övergett svarta personer när kriser inträffat och där vi i stället behövt hjälpa varandra, säger han.

Under de senaste åren har något hänt i USA. Anarkism, och speciellt svart anarkism, har fått ett uppsving. Anderson tror att en av anledningarna till detta är Donald Trump.

– Han var väldigt tydlig med hur mycket han ogillar anarkism och han använde ordet i betydelsen kaos och terrorism. Jag tror att det indirekt främjade den anarkistiska rörelsen i landet eftersom de som hatade och hatar honom blev allt mer intresserade av varför han fortsatte att snacka om anarkister.

I samma veva har även allt fler börjat identifiera sig som abolitionister. Inte minst handlar det om polisabolitionism, alltså avskaffandet av polisväsendet, efter händelser som George Floyds död i maj 2020.

– Det har blivit allt tydligare att polisen inte tjänar allmänhetens intressen och det finns allt för många fall av svarta personer som avrättats offentligt av polis. USA är en polisiär stat och en stor del av pengarna som borde gå till allmänhet och infrastruktur läggs i stället på polisen, samtidigt som livsvillkoren för befolkningen fortsätter att försämras.
George Floyd kvävdes till döds i samband med ett polisingripande i Minneapolis den 25 maj 2020. Händelsen ledde till omfattande kritik och protester hur svarta personer utsätts för polisbrutalitet och övervåld. Foto: Nam Y. Huh/TT
I boken The Nation of No Map skriver han om polisbrutalitet och behovet av att avskaffa polisen, men när han talar om abolition syftar han på statens avskaffande. Han menar att polisen bara är en av statens armar och att även om polisen avskaffas finns stat och militär kvar, som har infrastrukturen att göra det som polisen annars gör.

– Nationalstaten är en apparat som är ett västerländskt påfund, rotat i kapitalism, kolonialism, rasism och förtryck. Staten legitimerar de härskande klassernas våldsmonopol, auktoritet, makt och kontroll inom samhället – staten bär på allt vi kämpar emot, säger han.

Han kritiserar även statssocialistiska idéer om att folket ska ta över statsmakten för att omvandla den till en folkstat. Han menar att en del av problemen han ser med statssocialistiska revolutioner är att de försökt trycka in alla under en och samma idé.

– Det går inte att ta en form, alltså staten, som är rutten i grunden för att sen försöka göra den till något den inte är. Det går inte att göra något gott med ett verktyg som baseras på förtryck. Om du vill göra världen till en bättre plats måste du skapa något som kan göra världen bättre, säger han.

Du skriver att ”abolition är inte själva revolutionen, det är ett steg att föra oss närmare revolutionen”. Vilken typ av revolution syftar du på här?

– Många i USA pratar om att avskaffa polisen. Men sen då? Alla andra dåliga strukturer kommer att finnas kvar. Abolition är inte ett mål, det är ett verktyg inom revolutionen som måste avskaffa alla förtryckande strukturer för att vi sedan ska kunna bygga det samhälle vi vill ha. När jag talar om revolution vill jag inte prata om ett totaliserande program där revolutionen är en ”one size, fit all-radikalism” som alla kommer anpassa sig till och som alla kommer göra tillsammans. Det är inte så verkligheten fungerar. Vi känner inte till allas villkor, vad alla behöver eller önskar. Det finns olika personer med olika behov, kulturer och idéer om hur man vill att livet ska se ut. När man pratar om revolution och transformation måste man visa respekt för olikhet och mångfald.

Under intervjun sitter vi på en bänk en bit bort från Cyklopen. Några joggar förbi, andra drar en barnvagn. Några ungdomar skatear förbi mot skateparken på andra sidan gatan.

– Och jag pratar faktiskt om revolution på ett sätt som är för brett för vissa människor. Men jag gör det med flit, för jag kan inte tala om hur en revolt kommer att se ut för de här eller de där människorna som går förbi oss nu, eftersom jag inte känner till deras liv eller deras behov, säger han.
Anarkistiska bokmässan hölls i år på Cyklopen i södra Stockholm. Foto: Vendela Engström
Några månader efter att boken Nation on no map publicerades inleddes Rysslands invasion av Ukraina. Något som några månader senare lett till både en svensk och ett finsk Nato-ansökan och militär eskalering i världen, där allt fler länder spenderar mer pengar på militären.

– När statens militära styrka växer ges mer makt till en apparat vars själva syfte är våld och skada. Jag tror det är viktigt att vi kämpar emot den här utvecklingen nu eftersom det vi ser runt om i världen är gnistor av fascism, samtidigt som grundarbetet för fascism redan är lagt. Med en allt starkare militär är det naturligt att dessa saker smälter samman till något konservativt och repressivt som hotar allt som vi kämpar för, säger han.

Han tror att anledningen till att fascistiska tendenser och främlingsfientlighet ökar i världen framförallt beror på ökad ojämlikhet. Något som i sin tur lett till allt större stöd för personer som franska Marie Le Pen, Jair Bolsonaro i Brasilien och Narendra Modi i Indien, men även till att partier som Sverigedemokraterna blivit allt större.

– De här rörelserna söker efter syndabockar och människor som de kan skylla problem på. Man ser den här fula sidan i människan när saker och ting börjar bli riktigt illa, säger han.

Det krävs en motkultur som på riktigt kan börja tillgodose behoven hos de som kommer att förtryckas och det krävs en kamp som bygger på autonomi och självbestämmande och som på riktigt hotar en fascistisk samhällsutveckling.
William C Anderson, frilansjournalist och författare

Vad tror du krävs för att motarbeta den här utvecklingen?

– Det behövs en opposition som kan kämpa mot den. Det krävs en motkultur som på riktigt kan börja tillgodose behoven hos de som kommer att förtryckas och det krävs en kamp som bygger på autonomi och självbestämmande och som på riktigt hotar en fascistisk samhällsutveckling.

Under hans samtalspunkt på bokmässan frågar han publiken hur många som känner till Svarta pantrarnas överlevnadsprogram. Ett fåtal händer sträcks upp i luften.

– Det var inte det faktum att Svarta pantrarna var beväpnade som gjorde att den amerikanska staten såg dem som ett så stort hot, utan att de skapade en parallell infrastruktur som på riktigt konkurrerande med det som staten skulle erbjuda men som staten misslyckades med.

Det handlade bland annat om hur de identifierade och mötte behoven i de svarta områden där de verkade. Bland annat resulterade det i att gratis frukost erbjöds till skolelever, vilket i sin tur ledde till att befolkningen i de här områdena fick delar av sina behov tillgodosedda av Svarta pantrarna i stället för av staten. Något som William C. Anderson menar ledde till att allt fler kom att ifrågasätta hur samhället var strukturerat och att de därigenom radikaliserades.

– Det jag vill säga är att det är viktigt att det finns ett konkret alternativ till den nuvarande samhällsordningen, som på riktigt möter de behov som finns i våra samhällen, säger han.
- Utrikes
#29/2021 Utbrett dödligt polisvåld mot svarta i USA 16 april, 2021
- Intervjun
- Utrikes
#45/2020 Kali Akuno: ”Det här är något nytt” 10 juni, 2020
June 05, 2022
13:15
Välspelad prekariatthriller
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
June 04, 2022
11:18
Hall of Fame – gatukonsten blomstrar i Snösätra
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]
I helgen hölls street art-festivalen Spring Beast i Snösätra i Stockholm. Närmare 70 konstnärer från hela världen reste till festivalen för att täcka 3000 kvadratmeter vägg med graffiti och muralmålningar. Arbetaren var på plats.

Den första muralmålningen som möter besökarna när de under bar himmel vandrar nedför gången intill “Hall of Fame”, föreställer en fredsduva iförd en stridshjälm. Det senaste verket i området av den legendariske gatukonstnären Hop Louie, under årets upplaga av Spring Beast-festivalen.

Det gamla industriområdet strax utanför Rågsved i södra Stockholm har blivit en scen för street art, som lockat konstnärer och graffitimålare från hela världen. Men utomhusgalleriet, som ligger omgivet av Rågsveds fridfulla naturreservat, har länge varit i riskzonen att vräkas.
Hop Louie är en anonym gatukonstnär, som arbetar med politik och konst. Foto: Julia Lindblom
Det var i samband med att Rågsveds naturreservat inrättades 2018, som det beslutades att även delar av Snösätra industriområde skulle ingå i reservatet. Två år senare började staden riva delar av området, vilket ledde till stora protester. Snösätra är en viktig plats både för lokalbefolkningen och en av få platser i Stockholm där graffitimålning kan utövas lagligt.

De norra delarna av Snösätra har nu räddats från vräkning och festivalen – som vanligtvis brukar ske med små medel och vara självorganiserad – har kunnat fortgå. I år backas den för första gången ekonomiskt av Stockholms stad, som tagit beslut om att området ska kunna fortsätta vara en kulturplats.

Under den så kallade “popup-veckan” i slutet av maj arrangeras dans, spelningar, performance-akter, marknad och paneldebatter. Fokus ligger på besökarnas delaktighet och medskapande genom bland annat workshops. Både femåringar och 65-plussare får delta i sessioner och lära sig måla graffiti.
För åttonde året i rad hålls Spring Beast-festivalen i Stockholmsförorten Rågsved. Foto: Julia Lindblom
Greta Abeni, 25 år från Falun, är en av konstnärerna som deltar i festivalen. Hon berättar att hon alltid tecknat, men för drygt ett år sedan upptäckte hon gatukonsten.

– Den största utmaningen är att förstora bilden, men också att måla offentligt. Jag brukar måla hemma där ingen ser mig och det är en utmaning att alla plötsligt kan se på. Samtidigt bör konsten vara till för alla och inte något elitistiskt i ett slutet rum, säger hon.
– Jag brukar vanligtvis jobba med akryl och har bara jobbat med sprej några gånger, men kommer att fortsätta göra det. Streetart-scenen är underskattad och behöver visas upp mer. Här gömmer sig de bästa konstnärerna, säger Greta Abeni.
29-årige Hemas Runnin Amok har rest från Örebro till festivalen. Tillsammans med en vän från Tyskland har han arbetat med en målning föreställande en apokalyptisk stad, där gammal hederlig musikutrustning som walkmans slåss mot nyare innovationer som airpods.

– Jag har hållit på med graffiti ända sen högstadiet. Det är andra gången som jag är här i Snösätra och målar. Det är mycket som händer och roliga artister på plats det här året.

Hur ser graffiti- och street art scenen ut i Örebro?

– Scenen är ganska outvecklad i Örebro. Den har börjat blomma upp för att vi numera har fått en skatepark, och vi har några lagliga väggar, men den skulle kunna växa fortare.
Hemas Runnin Amok har rest från Örebro för att delta i festivalen. Foto: Julia Lindblom
I festivalen deltog även många internationella artister. Leonardo Cian – som går under artistnamnet “Mind” – reste till Spring Beast från italienska Milano. Han berättar att han följt graffitiscenen i Sverige i över 20 år, och beskriver den som stimulerande. Leonardo Cian har målat sin tag “Mind” åtskilliga gånger – men aldrig någonsin upprepat en målning.

– Jag gillar wild style, att komplicera bokstäverna, bryta sönder dem. Den här gången har jag velat experimentera ännu mer och använda mig av lyktstolpen som står framför väggen. Det skulle vara fult för besökarna att ta foton med den framför, så jag passade på att måla den också.
– Jag har alltid målat illegalt, även om det kan vara en ganska hård livsstil. Genom åren har jag försökt behålla min stil. Grafitti har varit den första stora kärleken som aldrig har varit otrogen mot mig, säger Mind. Foto: Julia Lindblom
På en byggnadsställning står Kateryna Komendant, 23 år från Charkiv i Ukraina, och målar en stor tiger i akryl. Hon flydde för tre månader sedan till Sverige undan kriget. En vän deltog i organiseringen av festivalen och hjälpte henne att komma i kontakt med andra gatukonstnärer.

– Vanligtvis brukar jag måla ansikten, kroppar och djur. Nu målar jag tigrar för att de är fulla av energi. Det är inte bara att måla av ett djur från Pinterest (en hemsida på internet reds. anm), utan det handlar om känslor och uttryck. Vi hade inte så många fria utrymmen att måla på i Ukraina, men det hoppas jag kan förändras. Gatukonsten är viktig för nya generationer, som kan få uppleva något ovanligt och vackert. När kriget är över vill jag återvända till Ukraina och utveckla den.
– I Ukraina har vi inte haft den här typen av festivaler. Men när kriget är över vill jag utveckla gatukonsten i mitt land, säger Kateryna Komendant. Foto: Julia Lindblom
Galleta Maria är ursprungligen från Barcelona, men bor numera i Valencia. Hon arbetar med komiska uttryck i sina muralmålningar.

– I mitt arbete fokuserar jag på relationen mellan icke-normativa kroppar och mental hälsa. Den här gången målade jag tre storväxta kvinnor, sammanförda i ett nät. I min konst berättar jag om olika moment vi kvinnor går igenom i livet beroende på hur våra kroppar ser ut. Om hur viktigt emotionella band och nätverk oss emellan är för att överleva, säger hon.
Galleta Maria har målat på gatorna i Spanien i 15 år. De senaste två åren har hon kunnat arbeta professionellt med konsten. Foto: Julia Lindblom Mikael Rickman är ordförande i föreningen kulturkvarter Snösätra och Spring Beast-festivalens producent. Foto: Julia Lindblom
Mikael Rickman, som själv målat graffiti i 30 år, är producent för Spring Beast-festivalen och ordförande i föreningen kulturkvarter Snösätra. Han hoppas att Snösätra ska bli en kulturplats som kan utgöra en grogrund för nya initiativ.

– Vi vill gärna att här ska bli en plats för självorganisering och en plats för inspiration, gemenskap och kreativitet. Det ska vara en plats där man kan skapa något viktigt i samhället.

Vad tror du om framtiden för street art och graffiti i det offentliga rummet?

– Det är bra att nolltoleransen försvunnit. Nyfikenheten och acceptansen blir större. Fortfarande finns dock en dålig förståelse för vad gatukonst kan bidra med i samhället. Det offentliga rummet måste öppnas upp och mindre initiativ ges möjligheter, det ska inte vara ett monopol på vem som får synas bara för att den har pengar, säger han och tillägger:

– Det ska till exempel inte hänga på att du får måla bara för att du vinner en tävling som Stockholm Konst anordnar. Det offentliga rummet bör demokratiseras. Det handlar om representation, säger Mikael Rickman.
En muralmålning av street art-artisten African Ginger från Sydafrika. Foto: Julia Lindblom
I ett stånd alldeles intill ingången sitter Malin Sparrvardt iförd ett regnställ och säljer t-shirts och delar ut matbiljetter till artisterna. Regnet har inte hindrat människor från att besöka festivalen. Malin Sparrvardt har varit aktiv i Street Corner i fem år, en av de organisationer som arbetat med Spring Beast-festivalen. Hon menar att gatukonsten kan spela en viktig roll i människors bostadsområden, men att den behöver utföras på ett sätt som också involverar lokalbefolkningen.

– Om Street Corner ska skapa en muralmålning i ett stadsområde så gör vi ett samarbete med de boende, så att de också får vara med och bestämma. Vi håller i workshops och delar ut frågeformulär där de kan ställa frågor, om de kanske vill lyfta fram ett budskap eller en speciell person. Sedan målar vi utifrån deras önskemål, säger hon.
– Street Corner arbetar mycket med medskapande processer, säger Malin Sparrvardt. Foto: Julia Lindblom Miguel Afa är en av de brasilianska konstnärerna som deltar på festivalen. Foto: Julia Lindblom
Miguel Afa är uppvuxen i utkanten av miljonstaden Rio de Janeiro i Brasilien, i en favela i Complexo do Alemão. Han började måla redan i 13-årsåldern och är även tatuerare. Miguel använder sig inte inte sprej, utan penslar och väggfärg. I sitt arbete fokuserar han ofta på svarta män i marginaliserade områden och hur deras liv som pappor gestaltar sig.

– Mina målningar handlar om att skapa bilder av dessa män, där de relaterar känslomässigt till sina familjer och vänner, och ge en ny bildläsning av dessa män, den svarte mannen, och den marginaliserade mannen i allmänhet, säger han.
Guido Palmadessa, gatukonstnär från Argentina, målade ett verk på festivalen. Foto: Julia Lindblom
En annan street art-artist som deltar i festivalen är den chilenske konstnären Danny Reveco, som är baserad Valparaiso. Som konstnär arbetar han med att uppmärksamma sociala orättvisor och lyfter i sin muralmålning det historiska och politiska förhållandet mellan Chile och Sverige. Väggmålningen Danny Reveco målat för Sprint Beast-festivalen heter ”de andras smärta”.

– Mitt arbete sammanför många karaktärer och situationer, och frammanar olika historiska tider och kontexter. Situationer som ofta osynliggörs i den officiella berättelsen. Jag kan inte komma så långväga ifrån och måla vackra saker, jag känner ett behov av att prata om den koloniala och giftiga relation som Europa haft med Abya Yala historiskt.

Sverige har historiskt öppnat dörrarna för flyktingar som gått i politisk exil, men det finns enligt Reveco andra diplomatiska kopplingar mellan Sverige och Chile som resulterat i omänskliga förhållanden.

– Som till exempel det svenska företaget Bolidens export av giftigt material till staden Arica, med den chilenska militärdiktaturen som medbrottsling, eller stölden av spädbarn som vitmålas genom eufemismen om “olagliga adoptioner”. Det var ett komplext nätverk av barnhandel som involverade personer från båda länderna inklusive läkare, präster, domare, politiker och soldater.

När konsten görs i det offentliga rummet tar den ansvar för sin omgivning, den talar till den förbipasserande och inte en utvald publik.
Danny Reveco, konstnär

I muralmålningen belyser Danny Reveco också hur plundring av gravar och ben skett i vetenskapens namn.

– Den svåra situation som mapuchefolket genomlider i Chile berörs också i målningen. För närvarande lever mapuchefolket i Wallmapu-samhällena under militärt hot, i likhet med samerna när Sverige utövar gruvdrift och ödelägger deras territorier.
Danny Revecos muralmålning heter ”De andras smärta” (El dolor de les otres). Danny Reveco arbetar också med performances, installationer och video i sin konst. Foto: Julia Lindblom
På vilket sätt tror du att gatukonst kan visa på och avslöja sociala orättvisor i samhället?

– För mig är att det politiskt att göra konst, oavsett vilken form som utövas, det är politiskt eftersom det möjliggör ett kritiskt perspektiv på situationer som ofta osynliggörs. I det folkliga upproret i Chile spelade konsten en viktig roll i det sociala sammanhanget och i mobiliseringarna. När konsten görs i det offentliga rummet tar den ansvar för sin omgivning, den talar till den förbipasserande och inte en utvald publik. Även om vi inte kan förändra sociala strukturer genom bilder, kan vi tänka på oss själva genom en politisk fantasi och ställa de frågor som krävs för att förhålla oss till nuet.

Fler bilder från festivalen nedan:
Liam Bononi från Brasilien är en av konstnärerna som deltar på festivalen. Han brukar fokusera på ansiktsuttryck och händer i sin konst. Foto: Julia Lindblom John Beijer är från Sundsvall men har bott i Stockholm i 10 år. Han började med grafitti i 15-årsåldern men gick sedan över till street art.
– Jag jobbar mycket med popreferenser och retrofuturistiska saker, säger John Beijer. Foto: Julia Lindblom Foto: Julia Lindblom En muralmålning föreställande dykare som simmar i ett förorenat hav av den italienske street art-artisten Nino Come. Foto: Julia Lindblom Foto: Julia Lindblom Foto: Julia Lindblom Foto: Julia Lindblom
- Inrikes
#69/2020 Protester för att bevara Snösätra 4 september, 2020
June 03, 2022
16:04
FN varnar för framtida katastrofer
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
12:07
”Toppmötet måste verka för rättvis omställning”
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
12:01
#Swedengate – en välbehövlig hashtag
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]
”Scenerna och skräckhistorierna som sprids får mig att tänka på andra incidenter. Som offer för det här fenomenet, dras tankarna till sommarbrisen och när en skulle köpa glass i lokala kiosken som barn.” Yasmine Abdullahi om #Swedengate och rasismens normalisering i Sverige.

Tidigare i veckan delade en användare på plattformen Reddit med sig av en erfarenhet han haft som barn. När han var på besök hos sin svenska kompis och de lekte, skrek föräldern plötsligt att middagen var färdig – men han själv fick sitta ensam och vänta på kompisens rum medan familjen åt tillsammans.

Efter inlägget har vittnesmål exploderat på sociala medier där negativa upplevelser delas om svensk matkultur och gästfrihet. Debatten handlar också om svenskarnas dolda rasism och koloniala historia, och under hashtagen “swedengate” sprids rasande inlägg om erfarenheten av att inte ha blivit bjuden på middag av svenska familjer.

Scenerna och skräckhistorierna som sprids får mig att tänka på andra incidenter, än de som bara rör svensk (o)gästfrihet. Som offer för det här fenomenet, dras tankarna till sommarbrisen och när en skulle köpa glass i den lokala kiosken som barn. Av alla alternativ på skylten fanns glassen Nogger.

Sedan i slutet av 1970-talet har GB Glace haft glasspinnen med vanilj och chokladsmak som en storsäljare i hela riket. Under åren har den haft överdrag av nougat, hasselnötter och när Nogger Black-varianten presenterades med lakritssmak, reagerade till och med Centrum mot rasism över det rasistiska tankemönstret i reklamkampanjen.

Det är fortfarande ingen som höjer på ögonbrynet över titeln. Det är just för att svenskarna tänker att det inte är något konstigt, utan snarare långsökt att försöka se en rasistisk underton i allt. Precis som i svensk matkultur, det är inget märkvärdigt att endast bistå sitt egna barn med middag.

I skuggan av svenska fenomen som nu lyfts viralt är även användandet av n-ordet när det kommer till bakelsen chokladbollar något som diskuterats. Även om ordet har försvunnit någorlunda i dagens klimat, finns det fortfarande de som gärna vill diskutera normaliseringen av ordet, inte minst när det är chokladbollens dag.

Varför är svenskar så måna om att städa undan sin smutsiga historia och identitet?

Det som förblir fascinerade i kritiken mot Sverige, är hur många som försöker dementera bilden som nu sprids. Etnologen Håkan Jönsson skriver i en intervju med Aftonbladet att seden kan bottna i artighet som krockar, att den som bjuder sätter den andra i skuld och insinuerar att den andra inte tar hand om familjen.

En användare på Twitter skriver att n-boll var något som sades främst under 50-talet i Sverige på grund av okunnighet – inte i dag. Varför är svenskar så måna om att städa undan sin smutsiga historia och identitet?

Den starka individualismen, snålheltskulturen ihopparat med normalisering av ett visst språkbruk får mig att vilja konfrontera den svenska kultur som annars gärna hyllas globalt.

När en läser hashtagen tänker jag inte bara på min obekvämlighet som barn när jag såg på hur mina vita vänner slickade Nogger-glassen, det var som att den synen spelades upp långsamt i huvudet. Här är ett mer priviligerat barn än jag, som låter mig vänta hungrig i sovrummet, och som även beställer glassen högt och tydligt, utan att veta att språket skadar mig, utan att ha en aning om hur giftig den rasistiska godtyckligheten är.

Förutom den bisarra matseden och glasstiteln, bekräftar läsningen av #swedengate min rädsla för en social kollaps i Sverige.

Den starka individualismen, snålheltskulturen ihopparad med normaliseringen av ett visst språkbruk får mig att vilja konfrontera den svenska kultur som annars gärna hyllas globalt.

Den här frågan om frikostighet är en bredare angelägenhet som handlar om att ömsesidigheten endast finns om du betalar för den, eller om det finns ett tydligt utbyte.

Som svart person uppvuxen i det vita Sverige, välkomnar jag hashtagen och dess ifrågasättande av svenskt kulturarv med öppna armar.
- Inrikes
#78/2021 Ny rapport om rasism på svenska arbetsplatser 6 oktober, 2021
- Opinion
- Signerat
#56/2020 Linnés resa från Humlegården till Riddarfjärdens botten 22 juli, 2020
11:47
Två olika systrar i frigörelsekamp
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
June 02, 2022
17:16
Båda sympatiblockaderna i hamnarna upphör
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
15:37
Fackliga blockader mot Masala Masala
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
13:46
Paludans sorgliga enmansshow
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]
I spåren av de så kallade påskkravallerna har den pedofilanklagade rasisten Rasmus Paludan fått stor uppmärksamhet. Men vad händer när ingen låter sig provoceras av hans sorgliga hatbudskap? Arbetaren hängde på under hans första dag av fem utanför den uppmärksammade politikerveckan i Järva.

Det första som möter en är avspärrningarna. Polisens blå band bildar ett enormt och lika ensligt område av grå och kal asfalt på den öde parkeringsplatsen utanför ishallen vid Spånga IP i nordvästra Stockholm.

– Vad är det som händer egentligen, utbrister en äldre man på cykelbanan och slår uppgivet ut med armarna.

Han har bråttom till vårdcentralen men vinkas förbi och tillåts passera av poliserna inne på det tomma utrymmet där den dansksvenske pedofilanklagade rasisten Rasmus Paludan än en gång beviljats tillstånd att bränna koranen. Den här gången i samband med den uppmärksammade politikerveckan i Järva som kickade igång på onsdagsförmiddagen.

Överallt rullar piketbussar med skottsäkra glas. Varenda buske i området kollas av och försommarregnet hänger i luften. Inne från idrottsplatsen hörs en hurtigt gäll röst ur högtalarna. En knattestafett med lågstadiebarn som kämpar sig runt de 1600 meterna mot medalj och diplom. Vissa skolor har dock ställt in sin medverkan.

Risken att Paludans arrangemang ska urarta i kaos har av vissa rektorer bedömts som stor. De flesta barnen som springer har dessutom utländskt påbrå vilket gör, menar många, att de inte ska behöva få rasismen från Paludan och hans omtalade projekt Stram Kurs upptryckt i ansiktet när dagen i slutet av vårterminen är tänkt att vara ett trevligt avbrott i skolarbetet.

– Den där pajasen sexchattar ju med barn, då ska han väl för fan inte stå mitt bland dem och tala, säger en upprörd kille som nyfiket hänger utanför avspärrningsbanden.

I övrigt är det inte många där. Främst poliser, både tungt utrustade och de från dialogavdelningen, men också en hel del journalister.

Teamet från TV 4 skruvar förväntansfullt på sig. Zoomar in några hundra meter där Paludan står ensam på parkeringen. Småpratar med varandra och antecknar ivrigt. Mammor med barnvagnar skyndar förbi och tittar trött ut över spektaklet. Vad insatsen kostar kan de mest bara fantisera om. Men här i det mångkulturella Järva, området mellan förorterna Spånga, Rinkeby och Tensta kunde pengarna göra stor nytta. Det tycks alla jag pratar med överens om.

– Alltså, han är en idiot som bara vill skapa kaos och splittring. Ska vi verkligen lägga våra skattepengar på det, skrattar en annan kille som satt sig ner på trottoaren för att lyssna på Paludan som än så länge inte börjat tala.

Fortfarande är det få på plats. Framförallt inga anhängare av den tidigare fängelsedömde högerextrema advokatclownen från Helsingör.

Så kommer det stilla regnet. Alltjämt ingenting i rörelse. Tyst från megafonen. Poliserna viskar i sin kommunikationsutrustning. De ser trötta ut. Nästan lite frågande.

Jag tar en promenad. In på området där årets Järvavecka, det som 2016 startades som ett alternativ till Almedalen, precis öppnat upp. Bland de många tälten trängs stressade arrangörer, funktionärer och grönklädda centerpartister med representanter från Hyresgästföreningen, Svenska Kyrkan och Bris.

Från en foodtruck luktar det nygrillat och på scenen skymtar jag Moderaternas rättspolitiske talesperson Johan Forsell där han diskuterar lag och ordning med en socialdemokratisk riksdagsledamot jag redan glömt namnet på. Stämningen är väl sådär.
Paneldebatten om lag och ordning där bland annat Moderaternas rättspolitiske talesperson Johan Forsell deltog. Foto: Johan Apel Röstlund
Tar ett varv till och hinner se så väl vänsterpartister, några plakat från Feministiskt Initiativ och företrädare för en lång rad arbetsköparorganisationer och glättiga gigföretag.

Plockar en kaffe från vad jag antar är Miljöpartiets, eller om det var Liberalernas tält, och vänder sakta tillbaka mot den tomma parkeringsplatsen.

Nu händer det plötsligt grejer. Paludan har närmat sig avspärrningsbanden tillsammans med en man, som det sägs senare, representerar den svenska avdelningen av riksdagssatsande Stram Kurs.

Han ser elak ut, men knappast farlig. Det ända som fattas, tänker jag fördomsfullt, är väl motorcykelvästen. Rakad skalle, kraftig och rör inte min. Han svansar efter Paludan och följer varje steg med mobilkameran. Journalisterna strömmar till. Rasmus hälsar artigt.
Den biffiga företrädaren för Stram Kurs Sverige följer varje steg Paludan tar med sin mobilkamera. Foto: Johan Apel Röstlund
– Jag har 100 procent stöd från alla gruppvåldtagna och förnedringsrånade svenska tonåringar, säger han självsäkert leende när jag frågor om hans egna prognoser inför det kommande valet.

Sedan drar den stillsamma cirkusen igång. Fortfarande näst intill utan publik. Islam är vidrigt och profeten Muhammed var pedofil, förklarar Paludan i sin megafon som knappt hörs utanför avspärrningsbanden.

– Ska han säga, som håller på och sexchattar med unga killar, muttrar en av få nyfikna på plats.

Några grabbar i femtonårsåldern kommer rullande på sina sparkcyklar och rör sig långsamt framåt. Dialogpolisen är genast där. Spända på att det snart skulle kunna explodera. Ingen, utom Paludan, vill se en repris på de omtalade påskupploppen.

”Han är verkligen överallt just nu och verkar mest bara vilja ha uppmärksamhet. Men han är ju bara ett skämt som borde börja om skolan igen”
Boende i Järva

Uppenbarligen inte killarna heller som snabbt vänder om och rycker på axlarna åt eländet.

En bit bort står tre unga kvinnor lutade mot staketet framför trevåningshusen.

– Han är verkligen överallt just nu och verkar mest bara vilja ha uppmärksamhet. Men han är ju bara ett skämt som borde börja om skolan igen, skrattar dem.

Besvikelsen lyser i Paludans ögon samtidigt som han tycks livesända den folktomma sammankomsten med sin mobiltelefon.

Han tar fram en koran och en ask med tändstickor. Paradnumret som han hoppas ska tända gnistan. Inte ens då reagerar någon.

– Låt han bränna den och hundra miljoner andra koraner, vi ska fan inte ge honom någon uppmärksamhet för det, säger killen som fortfarande sitter kvar på trottoaren.
Ingen av de få åskådarna bryr sig nämnvärt när Paludan fjuttar eld på koranen på den öde parkeringsplatsen utanför Spånga IP. Foto: Johan Apel Röstlund
En bil passerar sakta och någon vevar ner rutan och ropar ”Dö din jävel”. Paludan klär genast på sig offerkoftan och förvandlar orden till ett konkret mordhot. Ingen bryr sig och regnet tilltar. 40 minuter kvar på den tillståndsgivna träffen och stämningen bakom de blå banden blir allt mer desperat. De säkert hundratalet utkommenderade poliserna har en lugn dag på jobbet.

Så Paludan höjer tonläget. Går till personangrepp mot en av de få som fortfarande står kvar och lyssnar. Försöker i några sista tafatta meningar provocera fram en motreaktion. Inga stenar kastas. Knappt ens några burop. Bara uttråkad tystnad innan en ung tjej med slöja utbrister ”du är fan för dum för att ta på allvar”.

Vi i media, tillsammans med de etablerade politiska partierna, anklagas för att hylla våldtäkter och personrån. Med Stram Kurs vid makten skulle det bli dödsstraff förklarar Paludan innan mötet är slut.

En dialogpolis skrattar ihop med några av killarna på plats. ”Det är bra att ni inte låter er provoceras”, förklarar han och killarna nickar.

Den lokala vänsterpartisten Hashim Jama tittar uppgivet mot polisstyrkorna som börjar plocka ihop.
Vänsterpartisten och lokalprofilen Hashim Jama tycker att pengarna till bevakningen av Paludan borde gått till annat. Foto: Johan Apel Röstlund
– Tänk vad de här resurserna skulle kunna ha använts till annat. Det är en skandal att han får stå här och provocera samtidigt som skolorna inte törs låta sina elever delta i idrottstävlingen. Men hellre ord än sten, jag försökte ta debatten med honom och bjöd faktiskt in till en kaffe, jag frågade till och med om hade några allergier, men han lät inte intresserad av det, säger Hashim Jama.

Ungefär samtidigt kliver Liberalernas nyvalde partiledare Johan Persson upp på Järvaveckans scen. Men jag är alldeles för trött för att orka gå dit och lyssna. Att palla en förmiddag med Paludan tär på krafterna och kan ha varit några av mina mest bortkastade timmar någonsin. En ledsam enmansshow utan någon som helst finess.

Är åtminstone glad att de boende i Järva hade annat annat för sig och inte lät sig provoceras. Fortsätter det såhär är Paludan snart bortglömd.
- Inrikes
#34/2022 Historikern om Buschs upploppsuttalande: ”Det är extremt” 29 april, 2022
- Signerat
#69/2018 Alternativt väckelsemöte för de närmast sörjande 7 september, 2018 Annons
11:42
Personalägda företag – växande trend i krisande Argentina
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
9:15
Var står syndikalister idag?
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
June 01, 2022
17:28
AD: Hamnblockaden inte lovlig
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
14:50
Hamnblockad uppskjuten i väntan på AD-besked
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
14:33
Minskande bistånd oroar FN
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
8:04
Längtan efter ett eget hem
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]
”Hemmet är för många en fast och trygg punkt i en oviss och orolig värld. Det är en plats där man kan komma hem, koppla av och fly undan omvärldens krav. Vad som dock kan låta som en blygsam frihet är för många bara en avlägsen dröm.” Odessa Fardipour om bostadsmarknaden i Sverige och att behöva vänta mer än halva livet på att få ett förstahandskontrakt.

Längtan efter att få se mitt namn på dörren höll mig vaken i 15 år. Och när jag väl stod i trappuppgången i full färd med att låsa upp dörren till min alldeles egna hyresrätt, började hjärtat bulta utanför kroppen. Det var ett monumentalt ögonblick i mitt 34-åriga liv. Efter 15 år i Stockholms bostadskö, var den gamla arbetarbostaden från 40-talet i rött tegel min. Inga fler avslag och inga fler hopplösa visningar. Det var som att jag vunnit livets största vinst.

Men nu när berusningen lagt sig kan jag med nyktra ögon konstatera att jag att jag inte alls har vunnit. Istället har jag har betalat dyrt med min ungdom, min tid, mina relationer, min ekonomi och med min mentala hälsa. Att känna att livet börjar vid 34 när man köat sedan 19 års ålder, det är ingen vinst, det är bara ledsamt.

Hemmet är för många en fast och trygg punkt i en oviss och orolig värld. Det är en plats där man kan komma hem, koppla av och fly undan omvärldens krav. Vad som dock kan låta som en blygsam frihet är för många bara en avlägsen dröm.

Har man inget hem och saknar en handpenning till en dyr lägenhet, då blir det svårt. Lever man i ett samhälle som ratar fasta anställningar till förmån för tillfälliga tjänster så blir det svårt att ta lån. Och det blir ännu svårare att leva upp till bostadsförmedlingens stränga krav på fast inkomst.

Är man dessutom beroende av sina föräldrars generositet eller tvingas lägga alla sina resurser på överprisade andrahandshyror, då är man inte fri. Har man dessutom bara stått några år i bostadskön då är man körd.

Enligt Hyresgästföreningen senaste rapport ”Unga vuxnas boende”, bor 200 000 personer mellan 20-27 kvar hemma mot sig egen vilja. Rapporten visar också att fler än var tredje ung person tvekar inför att bilda familj eller flytta till en annan ort till följd av läget på bostadsmarknaden.

Enligt Hyresgästföreningen senaste rapport ”Unga vuxnas boende”, bor 200 000 personer mellan 20-27 kvar hemma mot sig egen vilja. Rapporten visar också att fler än var tredje ung person tvekar inför att bilda familj eller flytta till en annan ort till följd av läget på bostadsmarknaden. En stor del vittnar också om utsatthet och säger att de upplevt trakasserier på bostadsmarknaden.

Rapporten bekräftar alltså att det ofrivilliga hemmaboendet är högt. Och att den får stora konsekvenser på ens livsval och relationer. Att unga människor tvingas flytta ihop snabbare med sin partner än de tänkt, låter bli att separera eller skaffa barn är ett faktum.

Och det är inget bra recept för ett välmående och fungerande samhälle. Att unga personer upplever att bostadsbristen hindrat deras jobb eller studiekarriär är inte bara en individuell förlust. Det påverkar också samhällsekonomin när rörligheten på arbetsmarknaden hämmas av att unga inte kan flytta för jobb och studier.

Men de nya nyproducerade hyresrätterna som nu byggs har också oerhört höga hyror. Hyror som långt ifrån alla har råd med. Som singelhushåll med krav på att ha en viss summa kvar efter betald hyra kan det bli en slitsam ekvation.

Visst, det byggs mer och det byggs fler bostäder. Men de nya nyproducerade hyresrätterna som nu byggs har också oerhört höga hyror. Hyror som långt ifrån alla har råd med. Som singelhushåll med krav på att ha en viss summa kvar efter betald hyra kan det bli en slitsam ekvation.

Vi lever i ett land som till skillnad från många andra länder premierar en individualistisk kultur. Ett land där självständighet och oberoende värderas högt av både samhället och de som lever i den. Mot bakgrund av dessa premisser blir det ännu mer akut för unga personer att få rätt förutsättningar till att skaffa en egen bostad.

Att lämna föräldrahemmet och skapa sitt eget hem är en viktig del i processen att bli vuxen. Att få leva, utvecklas, göra misstag och lära sig nya saker innanför hemmets trygga väggar ska vara en tillgänglig dröm, inte komma som en sen lotterivinst i livet.
- Inrikes
#79/2021 Vrål för en annan bostadspolitik 8 oktober, 2021
- Signerat
#61/2021 ”Framtiden påminner starkt om en dåtid då många aldrig fick chansen till något eget boende.” 6 augusti, 2021
.
8:03
De bygger Sveriges nya järnväg
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]
Sverige bygger ut järnvägen. Men vilka är det som utför arbetet? Arbetarens Hiram Li och Jesper Klemedsson hängde med en grupp av den nya tidens rallare på en bit blivande räls i södra Skåne.

Mörkret har fallit över södra Skåne men arbetet på de nya spåren mellan Malmö och Lund fortgår. Ett arbetslag som sätter ledningar över spåret har precis påbörjat sitt skift. De kommer att arbeta till långt in på småtimmarna.

– Vi jobbar på tills vi är klara med denna sektion, det kan ta till tidigt på morgonen, säger Oscar Winberg.

Han är arbetsledare för ett arbetslag bestående av honom och två kollegor. Med hjälp av två stora arbetsmaskiner rullar de ut de ledningar som ska försörja tågen med el. Det är ett arbete som oftas görs om natten.

– Det är ingen trafik då och inga andra som jobbar på spåren så det passar bra att rulla ut ledningarna nattetid, säger han.
En fikapaus är slut. Dags att återgå till arbetet. Klockan är närmare midnatt. Foto: Jesper Klemedsson
Oscar Winberg menar att de sena arbetstiderna kan var ansträngande, speciellt om man har familj, men överlag är alla arbetarna i hans arbetslag nöjda med sitt jobb. Hans yngre kollega håller med.

– Jag trivs med arbetet, det är bra och flexibelt, säger Filip Sterby.

Han är ny i jobbet, ledningar har han bara lagt något år. Innan dess har han gått en spårteknisk utbildning i Ängelholm.

– En kompis tipsade mig om att det var ett bra jobb så jag hoppade på utbildningen och nu är jag här, säger han.
Oscar Winberg är ledare för nattens arbetslag. Foto: Jesper Klemedsson
Filip Sterbys nya yrke har en lång historia. Att vara så kallad rallare och jobba med järnvägen har ett närmast romantiskt skimmer. Det finns många berättelser om rallarna som under 1900-talet åkte från ort till ort för att bygga järnväg. Trots att de under mitten av 1900-talet hade ett tämligen dåligt rykte har de genom åren blivit något av en symbol för de arbetare som byggde det moderna Sverige.

– Vi är definitivt rallare, även om inte så många använder ordet i dag, jag är stolt över att vara rallare, om än en modern sådan, säger Oscar Winberg.

Han och hans kollegor har tagit en kort paus. De sitter runt ett litet bord och dricker kaffe i hytten på en av de maskiner som de använder för att rulla ut ledningarna. Klockan har börjat närma sig midnatt och kvällens sista tåg från Stockholm dundrar förbi. Sträckan mellan Malmö och Lund är hårt belastad.
Filip Sternby i arbetsboden. Foto: Jesper Klemedsson
Här passerar stora mängder godståg på väg till och från Europa, samtidigt som en stor del av Skånes hundratusentals pendlare ska ta sig till och från jobbet. Den höga frekvensen av trafik på sträckan har lett till stora problem med tågens punktlighet. Därför har beslut tagits om att öka antalet spår från två till fyra.

”Med en högre kapacitet på sträckan kan vi möta framtidens krav på mer hållbara transporter, både för människor och gods, järnvägstrafiken blir också mindre känslig för störningar. Miljöerna i stationsorterna får ett lyft i och med utbyggnaden och det blir mindre buller från tågen och fler passager över spåren”, sade Lennart Andersson, regional direktör Syd, Trafikverket, när bygget inleddes 2017.

Projektet görs på uppdrag av Trafikverket men det är inte de som ansvarar för själva byggandet. Den tjänsten har i stället upphandlats av de två internationella storföretagen NCC och OHL. Det senare är ett spanskt byggföretag med projekt värden över. I algeriska Oran har de varit involverade i att bygga ett hotell och eventcenter. Där blev senare en hög chef dömd för att ha tagit emot mutor.
Filip Sternby på spåren mellan Malmö och Lund. Foto: Jesper Klemedsson
I Qatar är OHL ett av företagen som bygger VM-arenorna. Amnesty beskriver i en rapport att arbetare som bygger fotbollsarenorna lever under slavliknande förhållanden.

”Snälla, säg mig, finns det någon väg ut ur det här? …vi håller på att drivas till vansinne”, säger en nepalesisk gästarbetare i rapporten. Han har enligt Amnesty inte fått lön på sju månader och hindras från att lämna Qatar.

Det finns problem i branschen. Vi ser underleverantörskedjor som är långa, där gästarbetare inte alltid får de rättigheter som gäller på den svenska arbetsmarknaden tillgodosedda.
Gabriel Dahlander, pressansvarig på Byggnads

Även i Sverige använder sig företaget av många gästarbetare. Både NCC och OHL har försäkrat svenska myndigheter om att detta sker enligt svenska regelverk. Men enligt Byggnads, som är ett av de fackförbund som organiserar de som bygger järnvägen, finns problem med att gästarbetare utnyttjas på svenska byggen.

– Det finns problem i branschen. Vi ser underleverantörskedjor som är långa, där gästarbetare inte alltid får de rättigheter som gäller på den svenska arbetsmarknaden tillgodosedda, säger Gabriel Dahlander, pressansvarig på Byggnads. Han menar att det är svårt för facket att få insyn i arbetsförhållandena på de olika arbetsplatserna.

– Det är inte alltid som gästarbetare känner till de regelverk som gäller här. Det finns också en aspekt att många inte vågar prata. De vet att om de pratar om missförhållanden på arbetsplatsen kan det innebära att de får ta nästa båt hem. Detta förstärks av att byggarbetsplatser ofta är svåra att få tillträde till.
Arbetet pågår hela natten på spåren mellan Malmö och Lund. Foto: Jesper Klemedsson
Det gäller även den byggarbetsplats som Oscar Winberg och hans kollegor jobbar på. Den är omgärdad av höga stängsel. Anledningen till det är att platserna ofta är farliga för obehöriga och att man ogärna vill att folk stör arbetet.

Men företagen ser också ogärna att deras anställda gör intervjuer utan deras insyn. En förutsättning för att Oscar Winberg och hans arbetslag ska få bli intervjuade är att den underleverantör de jobbar för ska få granska deras citat innan publicering. Liknande inställning har de flesta av de företag som på något vis jobbar med bygget.

På det tyska företaget Vossloh som bygger själva rälsen är flera arbetare initialt villiga att berätta om sitt jobb. De lämnar senare återbud, då de menar att företaget vill att intervjuerna görs tillsammans med företagsledningen. En av dem går dock med på att berätta om arbetet med rälsen under förutsättning att han anonymiseras. Han jobbar i vanliga fall som svetsare på företaget men har för tillfället ett uppehåll i arbetet.
– Det är ett tufft arbete, med långa timmar, men inte lika illa som de jobb jag haft i till exempel Iran, säger en anonym rallare. Foto: Jesper Klemedsson
– Det är ett tufft arbete, med långa timmar, men inte lika illa som de jobb jag haft i till exempel Iran, säger han.

Enligt honom följs de flesta regler på arbetsplatsen och han är överlag nöjd med sin arbete.

– Jag har visserligen fått problem med min hörsel på grund av jobbet men lönen är ändå helt okej.

Problemet med hörseln beskriver han som mycket besvärande. På grund av den bullriga miljön på jobbet har han ett ständigt brus i sina öron. Det gör att han har mycket svårt att somna, berättar han. Till skillnad från Oscar Winberg känner han inte någon större stolthet över att tillhöra dem som bygger järnvägen.

– Det är ett jobb, vi brukar ibland skoja med varandra och kalla varandra jävla rallare på jobbet men inte mer än så, säger han.

Icke desto mindre utgör den räls han svetsat en del av de nya spåren mellan Lund och Malmö. De ligger nu på en bädd av hårt packade stenar, snart ska tågen rulla fram på dem. När Oscar Winberg går på de knytnävsstora stenarna längs rälsen knarrar det. Han och hans kollegor har kört fram två stora arbetsmaskiner. De höjer upp däcken som använts för att köra dem till platsen och sänker ned järnvägshjulen som binder maskinerna till rälsen.

Långsamt och metodisk börjar de sedan rulla ut ledningen. I mörkret ser maskinerna ut som stora insekter som kryper fram genom rapsfälten.
En gemensam kopp kaffe i arbetsboden. Foto: Jesper Klemedsson
– Det blir ofta att vi jobbar övertid, det finns en stor brist på kompetent personal inom branschen och de närmaste åren kommer det byggas mycket järnväg, så vi har att göra, säger Oscar Winberg.

Han vinkar när de rullar iväg. Under hösten ska de vara klara här. Enligt Trafikverket ska spåren tas i bruk under slutet av 2022. Oscar Winbergs arbete tar dock inte slut. Han och hans maskiner kommer då att krypa vidare norrut, där har flera järnvägsprojekt redan inletts.
Arbetet pågår hela natten. Foto: Jesper Klemedsson
- Arbetaren 100 år
- Radar
#33/2022 Kampen mot AK-arbetet 29 april, 2022
- Inrikes
- TV
#1/2021 ”Enda anledningen att jag har kvar jobbet är mina arbetskamrater” 6 januari, 2021
- Inrikes
#1/2021 Arriva backar – vild strejk på Pågatågen avblåst 4 januari, 2021 Annons
8:02
Rasande möte med representation
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
May 31, 2022
12:40
Erdoğan inte nöjd med Sverige: ”inte nått upp till önskad nivå”
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
May 30, 2022
15:23
Man till sjukhus efter ännu en fallolycka
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
13:16
Ukrainska våldtäktsoffer kan nekas abort i Polen
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
12:49
Vänsterkandidat mot historiskt avgörande i Colombia
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
11:13
Att ta tillbaka sin historia
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
May 27, 2022
14:04
Venezuelas urfolk hårt drabbade av illegal gruvdrift
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
14:00
70 saknas efter ny båtolycka på Medelhavet
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
12:11
Gift vid första ögonkastet gör mig utbränd
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]
”Den ständiga utvecklingen och förbättringen är den andra sidan av otillräcklighet. För dig och mig betyder det att ha inställningen att man alltid kan göra bättre eller mer – att leva livet som om man alltid saknar något.” Arbetarens Martina Engman om hur marknadens logik internaliserats i människans innersta.

I eftersnacket för Gift vid första ögonkastet konstaterar experterna att man vill möta någon som får en att säga “Wow, vad spännande du är. Du utvecklar mig”. Vilken bullshit.

Jag är inte emot personlig utveckling men jag vet att det kostar på. Det är ingen trevlig promenad i parken att inse att man har haft fel om delar av sin föreställningsvärld, bygga om den och orientera sig i den på nytt.

Att få barn var utvecklande men också bland det mest tröttande jag gjort. Det var riktigt jobbigt konfronteras med min ilska. Att utvecklas var att försöka hitta roten till varför, vara ärlig mot mig själv och inte skona egot med bortförklaringar. Processen innebar att stirra sina mindre vackra sidor i vitögat och etablera ett nytt förhållningssätt. Utveckling är omskapning av jaget, det kan man inte ha som livsstil utan som fas.

Den ständiga utvecklingen och förbättringen är den andra sidan av otillräcklighet. För dig och mig betyder det att ha inställningen att man alltid kan göra bättre eller mer – att leva livet som om man alltid saknar något.

Märtha och Axel, paret som valde att avsluta i förtid, pratar i nästan varje avsnitt om självutveckling. I tredje avsnittet hoppas Märtha att programmet ska ge henne många insikter om sig själv och det är underförstått att det är relationen med Axel som ska leverera det.

Önskan att utvecklas är en omformulering om (individens) ständiga förbättring. Idén om ständiga förbättringar kan spåras till bilfabrikernas produktionssättet “lean” och definieras som medvetenheten att allt kan göras bättre än det görs i nuläget.

Den ständiga utvecklingen och förbättringen är den andra sidan av otillräcklighet. För dig och mig betyder det att ha inställningen att man alltid kan göra bättre eller mer – att leva livet som om man alltid saknar något. En önskan om ständig utveckling är en idé om att aldrig vara tillräcklig i grunden utan att alltid vara på väg någonstans.

Till slut blir man så van vid att alltid vara på jakt efter mer att det blir utgångspunkten, att inte sikta på ett mål blir det konstiga. Det är en tröttande tillvaro att inte få vila i att det mesta man gör är genomsnittligt och det är okej. För sanningen är att det behövs inte fler Elon Musk utan fler med tid för varandra.

Egentligen motsäger idéen om ständig utveckling och förbättring programmets monogama utgångspunkt. Varför ska min man nöja sig med mig, en småbarnsmorsa som tillbringar största delen i mjukiskläder? Enda anledningen till att inte byta ut mig, enligt utvecklings-ideologin, är om han inte kan få någon bättre. När du accepterar självföraktets berättelse om dina fel kan individen slippa kravet på att jaga vidare.

Ständiga förbättringar är ett sorgligt universum där man ska jaga mer genom att optimera sig själv. När det inte går ersätts jagandet med tron om att man är otillräcklig och inte duger för att få det man jagar. Att dra en gräns, säga stopp, nöja sig och uppskatta det man har innebär i ständiga förbättrings-ideologin att ge upp och skylla på sig själv: om jag bara gör mer kan jag få/bli/ha mer.

Det är ett universum som bränner ut människor, en plats där vi internaliserat marknadens logik in i minsta beståndsdel av vårt innersta. Varje arena i vårt liv ska prestera till max.

Kanske är det riktigt radikala att våga duga och att veta sina gränser? Jag drömmer om att sveriges morsor inte passar på att skura ur handfatet när de sitter på toa utan de i stället konstaterade att kraven är orimliga.
- Signerat
#7/2022 Investerare förlorar gärna pengar för att du ska få dålig lön 26 januari, 2022
- Signerat
#88/2021 ”Har någon berättat för stockholmarna på Timbro om allemansrätten? ” 10 november, 2021
12:09
S: Fastighets kan inte samverka med V
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
12:08
Moldavien: Solidaritet i skuggan av krig
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]
400 000 ukrainska flyktingar har anlänt i Moldavien, Europas fattigaste land. Där har de hittills tagits emot med öppna armar. Men om kriget blir långvarigt kan både resurser och vilja ta slut.
– Priset för att riskera den här vågen av solidaritet är högt, säger svenska Andrei Engstrand-Neacsu, som leder en insats för internationella Röda korset i Moldavien.

36-åriga Nelly Kotava sitter på en välbäddad säng med sina två söner Michael och Kiril, fem och tre år gamla, på varsin sida. De flydde från Irpin utanför Kyiv samma dag som Ryssland inledde sin fullskaliga invasion av Ukraina. Sedan dess har de bott hemma hos ett moldaviskt par i Balti, Moldaviens näst största stad efter huvudstaden Chisinau. Deras hemstad Irpin är en av flera förstäder till Kyiv som de senaste månaderna har förstörts till oigenkännlighet.

– Vårt hus har träffats av flera missiler. Det är obeboeligt nu precis som många andra hus i Irpin. Även om husen står efter attackerna måste de undersökas innan det går att flytta tillbaka, säger Nelly Kotova.
Nelly Kotova pratar med sin man, som är kvar i hemstaden Irpin, varje dag. Hon flydde med sina två söner Michael och Kiril samma dag som riket startade. Hoppet är att kunna återvända så snart som möjligt. Foto: Hanna Strid
På en mörk gammal byrå mittemot sängen står flera leksaksbilar på en hylla. I all hast packade de sina väskor och körde mot centrala Kyiv där de skulle ta tåget mot gränsen. Nelly Kotava, vars man är kvar i Irpin, beskriver hur de hörde de första bombanfallen och såg hur fönsterrutor gick sönder av tryckvågen.
Ukrainare som behöver kan komma och hämta blöjor, hygienprodukter, pasta, konserver och andra nödvändigheter. Foto: Hanna Strid
Balti, där sovjetiska lägenhetskomplex avlöser varandra, är en stad med stor andel ryskspråkig och pro-rysk befolkning. Trots det har man i stor skala välkomnat ukrainare som flyr kriget. Moldavien är splittrat mellan öst och väst. Inte minst på grund av den pro-ryska utbrytarregionen Transnistrien, där det finns omkring 1500 ryska soldater stationerade sedan över 30 år tillbaka.

Sedan 2020 har Moldavien letts av den pro-europeiska presidenten Maia Sandu från liberala Partiet handling och solidaritet. Men den samlade pro-ryska oppositionen ligger inte långt efter i opinionsmätningar och frågan om ett EU-medlemskap – som aktualiserats i och med kriget i Ukraina – är infekterad.

Med det sagt så har stödet för ukrainska flyktingar varit genomgående – även om det finns olika förklaringar till krigets bakgrund på gatorna i både Chisinau och Balti.

De sista veckorna innan kriget bröt ut visste Nelly Kotava och hennes man att någonting skulle hända – men ville samtidigt inte riktigt lita på magkänslan och domedagskänslan i olika medier. Hotet om krig blev verkligt först på morgonen den 24 februari. Klockan 07.00 lämnade hon och barnen hemmet.

– Jag pratar med min man varje dag. Att vara här medan han är kvar i Ukraina är fruktansvärt, men samtidigt vill jag inte att mina barn ska uppleva ett krig. Det här räcker för dem, säger Nelly Kotova.
Natalia Krasina från Odessa arbetade som sjuksköterska innan kriget bröt ut. Nu är hon och hennes son i Balti. De äter ofta sina måltider i en kantin som drivs av frivilliga i staden, en stor hjälp för de som saknar möjligheter att laga egen mat. Foto: Hanna Strid
Nelly Kotova trivdes i Irpin. Ögonen fylls med tårar när hon tänker tillbaka på det som var hennes liv för bara tre dryga månader sedan. Nu är mycket få av deras grannar kvar i staden.

– Irpin är en ungdomlig stad. Många par med små barn bor där, det finns restauranger, kaféer och lekparker för barnen. Jag hoppas att vi kan återvända så snart som möjligt, säger hon.
Foto: Hanna Strid
I Baltis centrala delar finns det sedan i mars ett logistiskt center där de ukrainare som behöver kan komma och hämta blöjor, hygienprodukter, pasta, konserver och andra nödvändigheter. I byggnaden mitt emot finns ett hotell som är fullbelagt med ukrainska familjer. Precis som på många andra hotell i Moldavien får ukrainare långtidshyra rum till rabatterade priser. Ett stenkast bort finns också en kantin som dagligen serverar lunch och middag, berättar 19-åriga Ariadna Spatari som är koordinator för det logistiska centret.
När Ryssland inledde sin invasion av Ukraina var Georgig Amann, som kommer från Odessa, i Turkiet och arbetade. Nu är han en av flera frivilliga som arbetar i ett center i staden Balt i norra Moldavien, dit ukrainska flyktingar kan vända sig för att få hjälp med mat, hygienprodukter och andra nödvändigheter. Foto: Hanna Strid
– För det mesta kommer omkring 100 personer om dagen och hämtar sådant som de behöver. Men det har hänt att så många som 200 till 300 personer har varit här dagligen, säger Ariadna Spatari.

Flera internationella organisationer bidrar sedan kriget startade ekonomiskt. Ariadna Spatari är en av få som får lön för arbetet de lägger ner. Tröttheten hos många frivilliga är redan kännbar, menar hon.

I logistikcentret arbetar nyanlända ukrainare sida vid sida med moldaviska volontärer. En av dem är Georgig Amann från Odessa. Deras hemstad är fortfarande relativt fredad från ryska anfall. Men Georgig – som när kriget bröt ut var i Turkiet och arbetade – har inga planer på att återvända i närtid. Gör han det måste han liksom alla andra män i hans ålder stanna och, om det vill sig illa, bli inkallad för att delta i striderna.

FAKTA Moldavien

400 000 människor från Ukraina har rest in i Moldavien sedan den 24 februari. Nu är omkring 100 000, kanske något färre, kvar i landet. Endast 5000 av dessa bor i boenden som regeringen har ordnat.

Moldavien är Europas fattigaste land och medelinkomsten är cirka 3 500 kronor efter skatt.
1992 var det krig i Moldavien. Pro-ryska separatister utropade sig självständiga i landets östra delar mot gränsen till Ukraina och sedan dess har regionen, som i Moldavien går under namnet Transnistrien, orsakat huvudbry.

Transnistrien är endast erkänt av övriga ryska utbrytarrepubliker, som Luhansk och Donetsk. Inte ens Ryssland har erkänt Transnistrien.
2020 kom den pro-europeiska Maia Sandu till makten i Moldavien. Hon vann en knapp seger mot sina pro-ryska opponenter.

Även en stor del av Moldaviens befolkning utanför Transnistrien är ryskspråkig. Därför är Rysslands krig i Ukraina och de ukrainska flyktingarna en känslig fråga i landet.

2014 skakades Moldavien av en stor korruptionsskandal. Motsvarande cirka 12 procent av landets BNP smugglades ut ur landet via skalföretag. När skandalen uppdagades avgick den dåvarande presidenten, som var delaktig i brotten. Problemen med korruption kvarstår dock – om än inte på denna nivå.

– Moldavierna har varit välkomnande mot oss, men de behöver hjälp. Särskilt om kriget blir långvarigt, säger Georgig Amann. Liksom så många andra ukrainare hoppas han att kriget snart ska ta slut – men vågar samtidigt inte tro på det. Utan att vilja sia om hur lång tid det rör sig om planerar de att stanna i Moldavien tills den dag det blir möjligt att återvända till Ukraina.

Andrei Engstrand-Neacsu från svenska Röda korset har varit i Moldavien i ett par veckor när Arbetaren träffar honom i Chisinau. Där leder han vad han kallar för en ”blixtinsats” för Internationella Röda korset, i nära samarbete med de lokala Röda kors-avdelningarna. De förbereder sig på att den humanitära krisen i områdena nära Ukraina kommer att bli långvarig.

– För att citera president Maia Sandu så är Moldavien Europas fattigaste land. Det är också det land i Europa som har tagit emot flest flyktingar per capita sedan kriget i Ukraina startade, säger Andrei Engstrand-Neacsu.

Han jämför med hur det var 2015. Då var Sverige det land i Europa som tog emot flest flyktingar från krigets Syrien. Skillnaden är att Sverige i motsats till Moldavien är ett av Europas rikaste länder.
Andrei Engstrand-Neacsu, Röda korset Foto: Hanna Strid
Moldavien behöver flera slags stöd för att klara av att fortsätta svara mot situationen. Både humanitärt och politisk, exempelvis i fråga om en accelererad anslutningsprocess till EU. Andrei Engstrand-Neacsu påpekar också vikten av att inte glömma bort lokalsamhället.

– En risk är att om stöd och bistånd riktas exklusivt till flyktingar från Ukraina och minimalt till moldaviska värdfamiljer så riskerar det att splittra samhället. På sikt är risken att människor som idag har låg pension eller lön kommer att ställa sig frågan: varför kan inte jag ställa mat på bordet medan flyktingarna får allt stöd de behöver? Även om det kostar att behålla den här solidariteten så är priset mindre än vad man får betala om man riskerar den.
- Reportage
#20/2022 Solidaritet på gränsen till krig 11 mars, 2022
- Utrikes
#21/2022 Romska flyktingar från Ukraina vittnar om diskriminering 13 mars, 2022
- Utrikes
#22/2022 Feministiskt upprop mot kriget i Ukraina 17 mars, 2022
May 25, 2022
11:43
Stängdes in i frysrum – butik riskerar böter
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
11:38
Klyftorna mellan fattiga och rika växer rekordsnabbt
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
11:32
Avskedades för två frallor och ett misstag i kassan
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
April 08, 2022
16:21
Amazonarbetare i Frankrike i strejk för högre löner
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
14:49
Hopp om och hyllning till humaniteten
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
14:38
Strejkvarsel inom Svenska kyrkan
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
14:22
Hundratals attacker mot vården i Ukraina
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
14:16
HRF: ”Vi kommenterar inte enskilda ärenden”
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
12:23
”Vi tror att vi lever våra egna liv men det gör vi så helvete heller”
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

”Stig Dagermans Ormen handlar om människans ångest – men också om den tyranniska stat som slår ett järnband runt hennes själ. Det är en bild som kan verka främmande vår tid, när individens frihet har upphöjts till det högsta goda. Men vad är människoanden egentligen värd i en tid när frihet bara handlar om att konkurrera på kapitalets order?” Det frågar sig Per-Anders Svärd i Arbetaren.

I Stig Dagermans debutroman Ormen, som utspelar sig under andra världskriget, kommer en orm lös på en svensk militärförläggning. När ingen kan hitta ormen sprider sig skräcken bland de värnpliktiga. På ytan försöker alla vara lugna, men inget kan skingra det mörka moln som sänkt sig över kasernen. I takt med att rädslan stegras blir beväringarnas upplevelser alltmer hallucinatoriska och mardrömslika.

Ormen läses ofta som en berättelse om människans ångest. Den orm som rekryterna letar efter går inte att finna för att den gömmer sig i deras psyken. Den krälande fasa som håller dem vakna om nätterna är i själva verket en manifestation av deras egen existentiella sårbarhet.

Men Ormen är också en politisk roman. Rädslan som tynger bokens sidor är inte bara ett uttryck för människans inre brist. Den är också ett symptom på ett omänskligt och outhärdligt samhälle.

Mot slutet av boken är vännerna Edmund, Kalle Glader och Joker ute på krogen, när staten kommer på tal:

”Vi tror vi lever vårat eget liv men vi gör så helvite heller, sa Edmund. Gör vi inte, sa Kalle Glader, vems fan lever vi då? Carnegiegubbens eller Hitlers eller Johan på Snibbens? Enligt min uppfattning, sa Edmund, kan man leva bara om man rår om sej själv. Man är såld tamefan ända från början. Man säljer sej varenda dag för å få en liten trygghet, en liten skittrygghet, en billig försäkring för potatiskällarn å brännvinsskåpe. Sen accepterar man utan att knysta den verkligt stora otryggheten. Till exempel att staten som skulle ge dej trygghet i stället sätter en osäkrad handgranat i handen på dej å sen kan du flyga åt helvite med skattlappar å försäkringsbrev å pantsedlar å alltihopa.”

1937 slogs romanfiguren Edmund i Spanien. Han krigade för anarkismen och för att rädda sin själ. Nu, i början av 1940-talet, är den vägen stängd. I det världskrig som hotar längs horisonten vill ingen stat längre veta av den individuella viljan.

Järnbandet som sluter sig runt Edmunds huvud är mer än själva statsapparaten. Den själskrossande kraften representerar ytterst the state, själva tillståndet i det alienerade kapitalistiska samhället – en samhällsform där alla får göra vad de vill men inget får ändras på riktigt.

Medan krogen håller på att stänga och utkastaren närmar sig de tre vännerna formulerar Edmund vad som kan vara den svenska litteraturens starkaste uttryck för den frihetliga impulsen: “Mej trycker de, sa Edmund, mej trycker de som ett järnband över skallen att veta att de finns lagar som ingen har frågat mig om jag vill acceptera som gör mej praktiskt taget försvarslös”.

Visst kan Edmund hyra en högtalare, ställa sig på torget och säga vad han vill – men i slutändan är han bara utlånad till sig själv. När staten kallar måste han lyda. För staten, säger Edmund, är hans individualitet “bara en gummiblåsa som benäget blåses upp på nationella högtidsdagar för att ge mej illusionen av att de är min vilja som manifesteras”.

Järnbandet som sluter sig runt Edmunds huvud är mer än själva statsapparaten. Den själskrossande kraften representerar ytterst the state, själva tillståndet i det alienerade kapitalistiska samhället – en samhällsform där alla får göra vad de vill men inget får ändras på riktigt.

Att anpasslingarna omkring honom har lärt sig att bära sina egna järnband som utsmyckningar kan Edmund inte fördra. Ännu mindre står han ut med dem som förvandlas till ideologiförsäljare och rekommenderar järnbandet till sina vänner (”Behåll de lugnt på på bio. Sätt ljus i de den 13 december, fodra de me blågult den 6 juni.”).

På Dagermans tid kunde man ännu minnas revolutionen i Spanien som ett alternativ för att rädda människans själ. Men vem bryr sig om människoanden i dag, när ”frihet” inte är något annat än ett påbud att möta marknadens järnhårda lagar med ett leende?

Den unge Dagerman – han var 22 år gammal när Ormen kom ut 1945 – hade främst världskrigets stater i åtanke när han lät Edmund rasa mot överheten. I dag nöter järnbandet mot tinningarna på ett annat sätt, men knappast med mindre styrka. Varje anklagelse som Edmund slungar mot staten kan i dag riktas mot en långt starkare världsmakt: kapitalet självt.

På Dagermans tid kunde man ännu minnas revolutionen i Spanien som ett alternativ för att rädda människans själ. Men vem bryr sig om människoanden i dag, när ”frihet” inte är något annat än ett påbud att möta marknadens järnhårda lagar med ett leende?

Den fria konkurrensen som påstås vara individualitetens villkor rymmer varken frihet eller individualitet. Som Marx påpekade representerar konkurrensen bara kapitalets förhållande till sig själv som ett annat kapital. Som individer är vår enda roll att agera ut de motsättningar i produktionssättet som utspelar sig bakom våra ryggar.

Ingen har uttryckt det mer träffande bättre än Byung-Chul Han i Psychopolitics (Verso, 2017): ”Kapitalet exploaterar den individuella friheten för att föröka sig. … I processen degraderas individerna till kapitalets könsorgan.” Man skulle kunna säga detsamma om staterna, som i dag knullar lika glatt som de dödar på kapitalets order.

Genom konkurrensen frigör vi kapitalet, inte oss själva. Vi tror att vi lever våra egna liv men det gör vi så helvete heller. Mig trycker det som ett järnband över skallen.
11:14
Elstrejk mot ännu ett solelsföretag
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
10:58
Personligt bakom mediernas bild av RAF
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
10:41
Omfattande sexuellt våld i Sydsudan
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
10:30
Aborträttsaktivist ställs inför rätta i Polen
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]
I dag fredag ställs aktivisten Justyna Wydrzyńska inför rätta i Warszawa för att ha hjälpt en kvinna med en medicinsk abort. Hon riskerar nu tre års fängelse. Fallet är det första i sitt slag i Europa och har väckt stor uppmärksamhet.
– Jag kanske kommer stå där ensam i rätten, men tack vare all solidaritet känner jag mig inte övergiven, säger Justyna Wydrzyńska till Arbetaren.

Justyna Wydrzyńska är en av grundarna till Abortion Dream Team, ett nätverk som kämpar mot den rådande synen på abort i Polen och som erbjuder konsultation om säkra aborter i hemmet.

I Polen är det olagligt att göra abort genom sjukvården, men det är ändå möjligt för kvinnor att göra dem själva om de lyckas få tillgång till abortpiller, genom så kallad medicinsk abort.

Abortion Dream Team är del i det internationella nätverket Abortion Without Borders, AWB. De hjälper även personer som måste genomgå medicinska eller kirurgiska aborter med resa till länder där de kan göra aborten lagligt.

FAKTA Abortlagstiftningen i Polen

Polens nya abortlagstiftning trädde i kraft i januari 2021. Redan före det hade Polen en av de striktaste abortlagarna i Europa.

Polen gjorde sin abortlagstiftning striktare år 1993 då man beslutade att endast tillåta abort vid tre tillfällen: Om graviditeten orsakats av våldtäkt eller incest, om den gravidas liv är i fara eller om fostret har skador. Det sista undantaget har nu tagits bort.

Att utföra sin egen abort eller inneha abortpiller är inte ett brott enligt polsk lag, men varje person eller läkare som hjälper gravida personer med en abort utanför de två undantagen i lagen kan dömas till upp till tre års fängelse.

När Arbetaren intervjuar Justyna Wydrzyńska över Zoom är det bara några dagar kvar till rättegången som ska hållas i Warszawa. Hon står åtalad för att ha bistått vid en abort och för att ha innehaft receptbelagda mediciner som hon utan tillstånd förmedlat till andra. Åtalet avser en händelse som inträffade två år tidigare.

Det var i februari 2020 som Justyna Wydrzyńska tog emot samtalet till hjälplinjen från en kvinna som var i behov av en abort. Pandemin pågick för fullt i Europa och i land efter land stängdes gränserna.

– Vi förstod därför att det kunde bli problem för paketet med abortpillret att nå fram. Kvinnan förhörde sig också om resor till Tyskland för hon ville verkligen genomföra aborten. Men hon pressades av sin man, och tvingades stanna hemma. Jag har också haft en utnyttjande partner i mitt liv och vet hur det känns att vara i en utsatt situation. Eftersom jag hade abortpiller hemma för eget bruk, bestämde jag mig för att skicka dem till henne direkt.

Efter några dagar fick Abortion Dream Team veta att mannen rapporterat brevet till polisen. Några månader senare, i juni 2021, kom polisen plötsligt till Justynas hem med order om en husrannsakan.

– De tog alla mina datorer, mina telefoner och mina barns datorer. Det var en tuff situation. De tog till och med gamla mobiltelefoner från nittiotalet. Sedan drog hela den rättsliga karusellen igång och i november förra året fick jag besked om åtal, berättar Justyna Wydrzyńska.
Justyna Wydrzyńska har arbetat för kvinnors rätt till abort i 16 år. Foto: Grzegorz Żukowski
I januari 2021 godkände Polen ytterligare restriktioner i den redan stränga abortlagstiftningen. Abort tillåts endast vid graviditet efter våldtäkt, incest eller om moderns liv är i fara. Den nya lagstiftningen innebär även att abort av foster med allvarliga skador ska förbjudas. Som ett exempel genomfördes 2017 1057 lagliga aborter i Polen, varav 98 procent var på grund av svåra fosterskador.

Natalia Broniarczyk är aktivist i Abortion Dream Team och deltar också hon i intervjun den här förmiddagen.

– Men även i undantagsfall är det nästan omöjligt att få till en laglig abort. Du måste gå till polisen och anmäla orsaken till aborten, och det kan hända att fallet läggs ned. Och läkare kan vara rädda att genomföra aborter trots att kvinnor riskerar livet. Så var också fallet med en kvinna som dog i höstas i Polen, vilket utlöste stora protester i landet, säger Natalia Broniarczyk.

I höstas miste 30-åriga Izabela livet i samband med en abort. Hon var gravid i 22:a veckan med sitt andra barn när vattnet gick och hon blev svårt sjuk med feber. Hon lades in på sjukhus i staden Pszcyna i södra Polen. Fostret hon bar på var svårt skadat och vägde bara 500 gram. Men läkarna vägrade att genomföra en abort och hennes liv gick inte att rädda. Händelsen utlöste stora demonstrationer i Polen.

Så sent som i januari i år avled ytterligare en kvinna, Agnieszka, i staden Czestochowa i Polen, i samband med en tvillinggraviditet. Hon lades in på sjukhus med svåra buksmärtor. Två dagar senare dog det ena fostret. Sjukhuset ska ha avvaktat i en vecka, varpå även det andra fostrets hjärta slutade slå. De båda fostren opererades ut alldeles försent. Sjukhuset kallade in en präst för att begrava dem, medan Agnieszka blev allt sämre och senare avled.
Under torsdagen genomfördes demonstrationer i protest mot åtalet i flera polska städer. Bilden är tagen i Wroclaw. Foto: Krzysztof Zatycki
De senaste åren har protester återkommande genomförts i Polen för kvinnors rätt att bestämma över sina kroppar. Abortion Dream Team fortsätter trots rättegången sitt dagliga arbete. De har startat en feministisk kampanj till stöd för Justyna Wydrzyńska med hashtaggen #IamJustyna.

Justyna Wydrzyńskas fall har även uppmärksammats av ett flertal människorättsorganisationer. Amnesty International har utlyst en internationell kampanj och dagen före rättegången anordnades demonstrationer i flera polska städer.

– Ibland är jag stark, ibland tänker jag att det hela är som en mardröm. Jag är tacksam över all solidaritet och stödet från mina vänner. Jag kanske kommer stå där ensam i rätten, men tack vare all solidaritet känner jag mig inte övergiven. Och jag vet att vi kommer vinna. Det viktiga är också solidariteten från dem som i vanliga fall inte brukar tänka på aborträtten, och som nu säger att de är med mig. Det är det viktigaste.
- Utrikes
#88/2021 Stora protester i Polen efter 30-åriga Izas död 10 november, 2021
- Utrikes
#8/2021 Stora protester mot abortlag i Polen 29 januari, 2021
- Intervjun
#12/2021 ”Det har skett en verklig förändring i samhället” 12 februari, 2021
April 07, 2022
15:40
Kamp för fattigas rättigheter i Indien
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
15:33
Visselblåsare på a-kassa uppsagd
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
11:00
De pekas ut efter slakten i Butja
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
April 06, 2022
14:23
Lönerna riskerar bli lägre trots höjning
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
13:35
Visita: ”Vi avstår från intervju”
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.