Kokthansogreta.nu - Nyhetssök / News Search !

« Expand/Collapse

Arbetaren (75 unread)

Skip to page: 1 2 3 ... 87

March 20, 2023
13:38
“Som ett SAC på bostadssidan”
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
12:22
“En viktig strid för hela branschen”
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
11:06
Ännu en dödsolycka: Man omkom efter tågväxling
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
March 17, 2023
12:26
Skogsbolag får böta tre miljoner kronor efter dödsolycka
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
10:01
Veckan i bild: “Macron, folket sa nej”
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
8:59
Han styrde Dalarnas droghandel: “Vaknade av mardrömmar på nätterna”
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]
Anders Karlsen var spindeln i nätet i Borlänges ökända kriminella värld. Nu kommer hans självbiografi. En lika brutal som ärligt berättelse om ett liv fyllt av brott, våld och droger. Men också en historia om kampen att ta sig därifrån och hålla sig kvar. Arbetaren mötte upp honom för en pratstund.

Under en period i slutet av 1980- till en bra bit in på 90-talet var Borlänge, vackert belägen mellan Dalälven, sjön Runn och de stora skogarna mot Västerdalarna, ökänd för sin kriminalitet. I folkmun kallad Sveriges Chicago.

Med sina omkring 40 000 invånare illustrerade de mörka silhuetterna av Domnarvets jernverk och Kvarnsvedens pappersbruks väldiga skorstenar bilden av en traditionell svensk arbetarstad. En typisk mellanstor industriort där röken dygnet runt steg mot himlen och där köerna av ringlande folkmassor på väg in och ut ur fabrikerna, aldrig tycktes ta slut.

Men Borlänge var också en stad med utbrett missbruk där våldet hela tiden låg i luften. Samtidigt en strategisk viktig plats rent geografiskt. Den historiska järnvägsknuten Borlänge, där också den tungt trafikerade E16 rullar förbi mot Bergen och Oslo och där riksväg 50 förbinder södra Sverige med Norrlandskusten. Helt enkelt ett perfekt ställe för omlastning och hantering av droger.
Arbetare på väg till jobbet på Domnarvets Jernverk i Borlänge 1977 Foto: SvD/TT
Bostadsområden som Tjärna Ängar blev hem för hela arbetsplatser där grannarna slet sida vid sida runt de tunga maskinerna på dagarna och inte sällan festade ihop på helgerna.

– På många ställen var det kaos. Med droger, fylla och fullt av oberäkneliga människor. Det var väldigt våldsamt och den där typiska bruksmentaliteten fanns hos de flesta.

Anders Karlsen slår ut med händerna. Det senaste året har varit en påfrestande resa. Tillsammans med journalisten Miguel Guerrero har han, steg för steg, gått igenom sitt till stor del yrkeskriminella liv. Fyllt huvudet med plågsamma minnen av brott, de många långa vändorna på kåken, det besinningslösa våldet och ett intensivt amfetaminmissbruk.
Mentor åt det kriminella nätverket Familjen
Den självbiografiska och djupt gripande Satan från Borlänge är hans berättelse. En brutalt ärlig redogörelse över gränslösheten som gjorde honom till spindeln i Dalarnas tungt kriminella nät av ökända kassaskåpssprängare, langare, sprutnarkomaner och som mentor åt den beryktade tonårsligan Familjen.

– Just nu känns det bra. Men det har varit jobbigt. Processen var känslosam med många skuld- och skamkänslor som fått mig att vakna av mardrömmar på nätterna. Jag tvingades lyfta på locket till mitt liv. Samtidigt känner jag en lättnad över att det där livet är färdigt och dit vill jag aldrig tillbaka igen, säger Anders som i dag är drogfri, nykter och utbildad socialpedagog med inriktning på missbruk och kriminalitet.
Flerfamiljshusen i bostadsområdet Tjärna Ängar i Borlänge där Anders Karlsen växte upp står fortfarande kvar. Idag drar han sig för att besöka den gamla hemstaden. Foto: Fredrik Sandberg/TT
Han föddes våren 1966 och växte upp hos sina morföräldrar när mamman inte riktigt hade den förmåga som krävs för att ta hand om barn. Hon gillade att festa. Pappan han aldrig träffade var tung missbrukare och körde ihjäl sig när Anders var tio, kort efter deras första telefonsamtal. Livet med mormor och morfar var långt ifrån okomplicerat. Morfadern hade under kriget flytt över gränsen till Sverige sedan han ingått i en hemlig motståndsgrupp som dödade tyska nazister i det ockuperade Norge.

– Han måste också ha lidit av någon slags posttraumatisk stress. Men i stället för att som jag gjorde, bedöva min ångest med droger, valde han tystnaden. Han pratade aldrig om sina känslor eller vad som hände under kriget.
Kallades Satan av vännerna
Anders hamnade ofta i slagsmål hemma på innegårdarna bland trevåningshusen. Han var liten och smal men envis. Vägrade ge sig och glömde aldrig en oförrätt. ”Sluta aldrig hämnas” blev mottot när livet snabbt gick utför. Som tonåring var han redan djupt nedgången på amfetamin och hasch. Alkohol hade han druckit sedan 12-årsåldern.

– Första gången jag förstod att det gått rejält över styr var när jag skickades med ambulans till Falu lasarett. Jag var 17 år, hade fått en amfetaminpsykos och var i så dåligt skicka att de skjutsade mig till Säter och ett behandlingshem. Där och då förstod jag att jag inte kunde sluta, det var läskigt. Ändå kände jag att det här livet kanske var min lott och jag hade så mycket ilska inom mig.

Jag brukade cykla runt hemma i Borlänge med vapen i cykelkorgen.
Anders Karlsen

Det gick så långt att dina egna vänner började kalla dig Satan…

– Det där är ju lite tragiskt faktiskt, även om jag i dag kan se en knorr av humor i det också. Jag förstår ju nu att jag fungerade som någon slags förebild för många kriminella i Borlänge på den tiden.

Några av de som såg upp till Anders var hans egen lillebror Stefan och gänget kring honom. Den vida omtalade tonårsligan “Familjen” som under 1990-talet satte skräck i hela Mellansverige och kom att bli ett av landets mest beryktade kriminella gäng.

– Det var en fullständigt galen tid. Jag brukade cykla runt hemma i Borlänge med vapen i cykelkorgen. Polisen hade ju helt andra förutsättningar då, de var inte alls lika professionella som i dag. Samtidigt höll ju brorsan och hans kompisar på att röka massa hasch och begå småbrott. Jag såg potentialen i dem och gillade det där gänget och de gillade mig.

På en och en halv månade hade jag kraschat allt.
Anders Karlsen

Anders gnuggar händerna, skrattar till och minns tillbaka. Beskriver hur han fungerade som en tidig mentor till de yngre förmågorna. Nästan som att de samlades i ring kring honom där på lägenhetsgolvet i Tjärna Ängar. Som påtända och tungt beväpnade pojkscouter runt en lägereld med drivor av tjack uppdelat i hundratals små genomskinliga påsar och där lågorna snabbt fick spridning bortom all kontroll.

– Det var liksom som att de bara satt och lyssnade. De var nyfikna, ställde frågor och sög i sig mina historier, så det ena ledde liksom till det andra…
Foto: Johan Apel Röstlund
Berättelsen om Familjen, som snabbt började utföra jobb åt Anders, finns som en alldeles lysande radiodokumentär från 2018 och där medverkar även han själv på ett hörn. Men den här historien är hans och i dag har han inte mycket kontakt med de som fortfarande lever från den tiden.

Runt årsskiftet 1996/97 kom han in på ett behandlingshem i skogen någonstans i Dalarna. Tanken, förklarar han, var inte att bli drogfri utan mer att komma undan ett överhängande LVM-hot.

– Men under den där behandlingen hände något. Jag fick plötsligt kontakt med mina känslor, samtidigt föddes mitt andra barn och jag kände att jag var tvungen att skaffa mig verktyg för att bli en schyst farsa.

Han lyckades vara ren i drygt ett år med näsan ovanför vattenytan i stället för full av amfetamin. Till och med jobb och nytaget körkort. Sedan brakade allt åt helvete.

– Det var många saker som gjorde att jag inte orkade längre. Bland annat dog en kompis mitt framför ögonen på mig hemma i min egen lägenhet. Vi hade börjat dricka lite, och föll snabbt tillbaka i drogerna och då gick det jävligt fort. På en och en halv månade hade jag kraschat allt.

Månaderna blev till år. Missbruk, misshandel, fängelse.

– Jag mådde skit då, riktigt jävla illa. Stängde av världen omkring.

Och så var det paranoian. Anders förklarar hur satte upp kameror på det lilla huset han hyrde i Upplands utkanter. Blockerade skogsvägen dit med en stor järnbom. Isolerade sig med sitt eskalerande missbruk. Alltid nojig och hela tiden misstänksam med en växande oro i den allt mer tärda kroppen.

– Där och då kändes det som att alla var mina fiender, förklarar han.

Så åkte han plötsligt tillbaka till Borlänge. Staden han lämnat men aldrig riktigt kunde släppa.

– Jag gjorde ett rån, blev gripen och dömdes till två års fängelse. Men att sitta inlåst har egentligen aldrig gjort mig något, det har mer varit stressen av att inte veta hur man skulle få tag i droger som var ett problem då. Även om det alltid löste sig. Anstalterna läckte som såll på den tiden.

I dag är han återigen drogfri sedan sex och ett halvt år tillbaka. Sammanlagt har han suttit nästan 20 år i fängelse eller på olika institutioner. Kontakten med barnen, som i dag är vuxna, är bättre och han trivs på behandlingshemmet utanför Norrköping där han jobbar.

– Det ger mig verkligen något och har gjort att jag känner ett lugn jag inte haft tidigare. Men det kan också vara påfrestande, jag sitter ju många gånger där och får möta mig själv i den jag en gång var när jag träffar de inlagda.

Anders ser precis som alla andra hur de senaste årens dödliga skjutningar och blodiga gänguppgörelser exploderat i Sverige. Och han ser likheter mellan dåtidens Borlänge och dagens utsatta förortsområden.

– Många gånger handlar det om väldigt slutna världar och där måste myndigheterna in. Men samhället måste också lära sig förstå hur de världarna funkar, lyssna på de familjer som drabbas. För det som händer nu med skjutningarna är tragiskt. Skillnaden jämfört med när jag höll på är väl att vi aldrig involverade några barn, som det faktiskt är i dag. Då åkte man på stryk, det här har vuxit till en annan nivå.

Det mesta av boken utspelar sig i Borlänge. Sjaskiga och eftersatta hyreslägenheter, betongen i den lilla stadskärnan. Bruksmiljöerna. I dag drar han sig för att besöka den gamla hemstaden.
Pappersbruket i Kvarnsveden lades ner 2021 och drygt 400 personer blev av med sina jobb. Foto: Johan Apel Röstlund

Jag kan tycka att det är väldigt jobbigt att vara människa ibland. Men det är också kul att leva, och nu känns det mer meningsfullt än förr.
Anders Karlsen

– Jag är väldigt restriktiv med det. Visst kan jag ta bilen och åka dit för att hälsa på min son som bor där men jag kan inte stanna någon längre tid. Det sipprar liksom fram saker då. Minnen som jag tycker är rätt läskiga faktiskt.

Är du någonsin rädd att falla tillbaka till där du en gång var?

– Nej, jag kan inte säga att jag är rädd. Men jag kan tycka att det är väldigt jobbigt att vara människa ibland. Men det är också kul att leva, och nu känns det mer meningsfullt än förr.
Annons
- Inrikes
- Reportage
#34/2021 “Vi har inte gett upp än” 4 May, 2021
8:53
“Det handlar om att stärka varandra”
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
March 16, 2023
10:57
De vill synliggöra problemen i den svenska skolan
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
10:52
Paludan kopplas till Wagner-soldater
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
9:22
“Var är alla arga människor?”
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]
“Har vi arbetare underkastat oss fullständigt, lider vi av stockholmssyndrom? Vi går tysta ut i fält som kanonmat i ett tvåfrontskrig med arbetsgivarna som slår oss på ena kinden och den sittande regeringen som slår oss på den andra.” Det skriver Sara Aaröe, rörläggare från Göteborg, i en debattartikel som uppmanar till klasskamp.

Barn lägger sig hungriga i Sverige 2023 och ingen verkar bry sig. Skolorna larmar om hungriga barn och det är tyst. Är vi så förlamade av kriser eller så hungriga att vi inte orkar klättra upp på barrikaderna?

Det enda rimliga nu vore nämligen att gå man ur huse och kräva att alla samhällskrafter gör allt vad de förmår för att lossa greppet om våra strupar och plånböcker. Har vi blivit så bakbundna och passiviserande i dag att vi inte ser det abnorma i att vi inte ens kan mätta våra barn?

Just nu känns det som att vi alla deltar i ett absurt socialt experiment som syftar till att driva så många som möjligt in i fattigdom på så kort tid som möjligt. Själv behöver jag inte titta längre än i min egen plånbok för att förstå att den sittande regeringen rånar mig.

Har vi arbetare underkastat oss fullständigt, lider vi av stockholmssyndrom? Vi går tysta ut i fält som kanonmat i ett tvåfrontskrig med arbetsgivarna som slår oss på ena kinden och den sittande regeringen som slår oss på den andra.

Arbetsgivarna vill att vi ska stå tillbaka och ta ansvar, inte kräva för mycket löneutrymme. Sittande regering tipsar om att dammsuga nattetid för att spara pengar. Detta samtidigt som de höjer skatten för de sämst betalda och sänker skatten för de rikaste.

Var är våra fackliga organisationer, är ni lika utsvultna och trötta som oss arbetare? Här sitter vi och lider i det tysta när vi borde avkräva våra folkvalda politiker och våra organisationer deras ansvar. Vi håller käften, kanske knyter handen i fickan på sin höjd.

Var är politikerna som ska skydda våra intressen, var är deras lösningar på problemen? Jag orkar inte se en enda socialdemokrat till gnälla på den sittande regeringen utan att presentera en faktisk lösning på problemet.

Var är våra fackliga organisationer, är ni lika utsvultna och trötta som oss arbetare? Här sitter vi och lider i det tysta när vi borde avkräva våra folkvalda politiker och våra organisationer deras ansvar. Vi håller käften, kanske knyter handen i fickan på sin höjd.

Det är dags nu kamrater i arbetarklassen, snickare, tågvärdar, förskollärare och annat vanligt folk, det är dags att höja våra röster. Om det inte är nu vi organiserar oss aktivt och på bred front, så när?

Låt oss kasta ut passiviteten och ersätta bakbundenheten med aktion och organisering. Genom engagemang i din fackförening, i ett politiskt parti eller i din hyresgästförening kan vi tillsammans göra skillnad innan vi alla rasar in i ändlös fattigdom.

Vi måste axla det tunga gemensamma ansvaret för vår egen skull. För är gränsen inte nådd nu, vad mer ska behöva hända innan ett organiserat, enat och kraftfullt avgrundsvrål från arbetarklassen skär igenom den öronbedövande tystnaden som legat som ett kvävande täcke över oss.

Sara Aaröe, rörläggare från Göteborg
- Inrikes
#20/2023 Lönekampen – vem ska betala för inflationen? 15 March, 2023
- Analys
#11/2023 Varför ska arbetarklassen bära ansvar för inflationen? 10 February, 2023 Annons
March 15, 2023
15:44
Man fastklämd under lastbil – till sjukhus i helikopter
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
14:15
Aborträttsaktivist döms i Polen
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
11:24
1000 journalister i strejk på BBC Local
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
8:38
Det här är siffrorna bakom Lönekampen
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
8:09
Lönekampen – vem ska betala för inflationen?
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]
LO-tidningen Arbetet har lanserat ett spel där läsaren får bestämma över avtalsförhandlingarna. Men spelet har en inbyggd brytpunkt vid löneökningar på 6 procent. Därefter: samhällskollaps. Trots hög inflation i andra länder har fack lyckats få till betydligt högre löneökningar än så. Här kan du testa vad din lön blir om facket tar striden.

Laddar det sakta? Klicka här för att komma direkt till spelet!
- Inrikes
#20/2023 Det här är siffrorna bakom Lönekampen 15 March, 2023
- Analys
#11/2023 Varför ska arbetarklassen bära ansvar för inflationen? 10 February, 2023
March 14, 2023
10:08
Därför kraschade Silicon Valley Bank
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
9:34
Vi behöver fler som Tompa Eken
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
March 13, 2023
14:36
Granskning: MTR:s utredning kan ha granskat fel teknik
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]
Konflikten på pendeltågen fortsätter. Nu kan Arbetaren avslöja att utredningen som ligger till grund för att ersätta tågvärdar med kameror kan ha granskat fel teknik, nämligen Driver Controlled Operation istället för Driver Only Operation.
– De har gjort fel ända från början, säger lokföraren Moa Friman, från Rör inte min tågvärd.

Arbetaren kunde i förra veckan avslöja hur konsultbolaget WSP som granskade och godkände utredningen som låg till grund för beslutet att ta bort tågvärdarna från pendeltågen, har starka kopplingar till M TR. Något som kritiserats av anställda och fackliga organisationer, som inte getts insyn i utredningen.

Men nu kommer ytterligare information gällande trafikförvaltningens beslut att ersätta tågvärdar med kameror. Utredningarna som ligger till grund för beslutet är baserade på att tåg ska operera enligt så kallad DCO-teknik, Driver Controlled Operation, i stället för DOO-teknik, Driver Only Operation.

Arbetaren har granskat genomförandebeslutet från regionen som ligger till grund för beslutet. Det går under rubriken “Genomförandebeslut avseende eftermontering av kamera- och monitorutrustning på pendeltågsfordon samt beslut om godkännande av tilläggsavtal” och handlar specifikt om DCO-tåg.

– Det här är en helt annan metod än den som MTR vill införa. I England körs alltid de här DCO-tågen med tågvakt ombord, säger en lokförare som vill vara anonym till Arbetaren.

Även i WSP:s senaste rapport hänvisas till en bilaga som gäller just DCO-tåg. Ingenstans i rapporten nämns DOO, istället hänvisar rapporten vid två tillfällen till DCO.

På ett DCO-tåg arbetar lokföraren inte ensam på tåget, men har hand om utrop och dörrstängning själv.

I genomförandebeslutet från regionen står det att det inte finns någon europeisk eller svensk standard för hur tekniska system för övervakning av av- och påstigning ska utformas på det svenska järnvägsnätet. I stället har MTR tittat på hur det brittiska systemet fungerar.

I beslutet står det:

”Trafikutövaren har därför bl..a studerat liknande tekniska lösningar som i dag används i Storbritannien som har en regulativ standard, RIS-2703-RSB “Driver Controlled Operation (DCO) OnTrain Camera/Monitors 8OTCM”.

– De som tagit fram Genomförandebeslutet har helt missat att bara för att förarna kan sköta dörrarna betyder inte det att tågvärden plötsligt är irrelevant. Tågvärden har så många fler uppgifter än så. Man missar att det är två separata utredningar. Säker öppning och stängning av dörrar är en. Och den inre säkerheten ombord som tågvärdarna upprätthåller en annan, säger Moa Friman, lokförare och aktiv i Rör inte min tågvärd.

I dagsläget rullar inga persontåg med DOO-teknik i Sverige.
Saknas funktioner för säker kommunikation med radiolänk
Arbetaren har granskat föreskrifter från ORR, Storbritanniens motsvarighet till Trafikstyrelsen samt The Rail Safety and Standards Board, RSSB, som gäller för så kallade DOO-tåg i Storbritannien, alltså Driver Only Operation.

Enligt dessa måste tågen vara utrustade med en säker radiolänk mellan föraren och kontrollsystemet. På pendeltågen i Stockholm saknas dock funktionen att kunna göra utrop inuti tåget via tågradion.

Med en radiolänk som är ansluten till högtalarsystemet i tåget, som trafikledningen kan tala genom, om föraren till exempel svimmar i förarhytten, minskar risken för spontanevakuering när föraren själv inte kan göra utrop i tåget. Något sådant system finns inte i dagsläget installerade i pendeltågen.

Dessutom ska det finnas system så att föraren kan kontrollera att tågdörrarna öppnas och stängs på ett säkert sätt. Det är detta som är det omtvistade kamerasystemet, som ska ersätta tågvärdarna.

The Rail Safety and Standards Board, RSSB, har dessutom i en rapport från 2015 medgett att DOO-tågen begränsar tillgängligheten för personer med funktionsvariation.
Moa Friman, lokförare Foto: Julia Lindblom
Arbetaren har tagit del av bilder som visar hur övervakningskamerorna som monterats på tågen under förra veckans snöstorm inte fungerat på rätt sätt. Kamerornas linser murades upprepade gånger igen av snö och det blev vitt och immigt i monitorerna. MTR mottog under förra veckan flera rapporter om fordon som inte hade tillräckligt bra sikt i monitorerna.

I stället kallades ett “Operativt trafikstöd” in för att hjälpa till under resenärsutbytet och se till att säkerheten kunde bibehållas.

– De kallar helt enkelt in före detta tågvärdar. Gamla kollegor som i stället för att arbeta i hytten får vänta i varsin bil och ibland åka långa sträckor för att nå fram till tågen, säger Moa Friman.
Övervakningskamerorna fungerade dåligt under förra veckans snöstorm. Foto: Privat
Lokförare Arbetaren talar med uppger att de brittiska föreskrifterna för DOO-tåg passar bättre för tunnelbanetågen.

– De har gjort fel ända från början. Det känns som om MTR tror att vi kör tunnelbanetåg, men det är stor skillnad. I tunnelbanan är det lättare att köra enligt DOO. Det är ju ett slutet system, lägre hastighet, radiokontakt som fungerar till trafikledningen och så vidare, säger Moa Friman.

I Storbritannien har ensambemanning på tåg möts av kraftig kritik från det brittiska facket RMT och varit en omtvistad fråga i årtionden.

Arbetaren söker trafikregionråd Anton Fendert. Hans pressekreterare Elina Jansson meddelar att han ska återkomma med svar under veckan.

Rättelse: I en tidigare version av texten uppgavs att förarna var hänvisade till enbart mobiltelefoner för kommunikation i hytten. Radiolänk finns, dock inte en radiolänk där trafikledningen kan kommunicera med passagerarna, något som krävs enligt DOO-föreskrifterna i Storbritannien.
- Inrikes
#17/2023 Tågvärdsutredningen ifrågasätts: “Inte seriöst” 3 March, 2023
- Reportage
#2/2023 Hon ska ersättas av en övervakningskamera 11 January, 2023
- Inrikes
#20/2023 Fruktfest i personalrummet på MTR 13 March, 2023
11:41
Amerikansk höger skyller bankkollaps på woke-kultur
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
10:46
Fruktfest i personalrummet på MTR
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
March 10, 2023
20:06
Så fick konspirationismen huvudrollen i pandemikritiken
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
14:36
”Att vara i Ryssland nu är som att vara i Tyskland 1939”
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
12:10
“Protester ger hyresgäster ett bättre förhandlingsläge”
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
11:51
Teodorescu är den radikaliserade konservatismen personifierad
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]
Eftersom liberalism blivit liktydigt med marknadsliberalism och marknadseran gått in i en återvändsgränd, saknar liberaler egna svar på dagens kriser. Därför börjar även liberaler, som nu DN:s ledarsida, att snegla på den så framgångsrika radikaliserade konservatismen.

Vi skulle kunna slå fast att DN:s beslut att ta in Alice Teodorescu Måwe som kolumnist på ledarsidan är affärsmässigt. Man knyter till sig ett namn, som förvisso är en röd flagga för delar av läsekretsen, men samtidigt lockar till sig andra. Man räknar med en indignationskarusell där rekryteringen får uppmärksamhet genom att människor blir upprörda.

Dag 1: upprörda reaktioner, folk avslutar prenumerationer.

Dag 2: reaktioner på reaktionerna, tal om cancelkultur och drev, pendeln svänger.

Vi skulle kunna lämna det där, som bara ett strategiskt drag i uppmärksamhetsekonomin, men jag tycker att det är värt en djupare analys.

Alice Teodorescu Måwe är på många sätt den nya svenska högern förkroppsligad. Hon är handslaget med välfärdskapitalet, hon är normaliseringen av SD, hon är radikaliserad konservatism.

Hon var affischnamn för den högerpopulistiska mediesatsningen Bulletin, hon satt som huvudsekreterare i moderaternas nya idéprogram, hon är anställd lobbyist av skolkapitalet genom Academedia. Hon har ägnat åratal åt att bädda för ett regeringssamarbete med SD.
Konservatismen närmar sig de högerradikala
I boken Radikaliserad konservatism beskriver österrikiska statsvetaren Natascha Strobl konservatismens anpassning till de växande högerradikala rörelserna, med Donald Trump och Österrikes Sebastian Kurz som exempel. Hon hade lika gärna kunnat skriva om Sveriges nya regeringsunderlag. Hon dissekerar effektivt strömningens verktygslåda av retoriska och ideologiska vapen.

Som synen på media som en fiende, och ständiga försök att så misstroende mot medier. Vi kan här dra oss till minnes Teodorescus bevingade citat: ”Man ska aldrig lita på media”. Det var när hon fick frågor om konflikten som uppstod på GP:s ledarsidan när hon tillträdde som chef. Personalen sa upp sig i protest då de ansåg att rekryteringen ändrade politisk färg på ledarsidan från socialliberal till konservativ.

Natasha Strobl beskriver också hur den konservativa medelklassen radikaliseras i riktning mot öppen högerextremism. Hon tar upp det sociologiska begreppet ”rå medelklass”, som hon beskriver som ”tendensen hos vissa borgerliga skikt att avsäga sig samhällssolidaritet och ersätta det med en hårdhetens ideologi.”

Det finns här ingen rättvisa som inte är kopplad till effektivitet eller nytta, här finns i stället ett förakt för svaghet. Att denna råhet blir allmänt accepterad är ett steg på vägen för konservatismens och de högerradikala rörelsernas närmande till varandra.

Här kan vi minnas Teodorescus utspel om förintelseöverlevare som bulvaner eller flyktingmottagande som en kris i paritet med klimatkrisen.
Vi mot dem
Huvudnumret är förstås skapandet av ett vi och ett dem, manifesterat i invandringsmotståndet.

I en krönika i Affärsvärlden från januari i år ställer Teodorescu upp ett tankeexempel. Ponera, skriver hon, att en äldre kvinna som blivit överfallen av ett ungdomsgäng i sitt hem kommer in på akuten med stickskador och frakturer, dock ej livshotande. Samtidigt kommer en skottskadad ung kriminell man in, kort därefter kommer även den han varit i eldstrid med. Båda har livshotande skador. Vem ska få vård först? Den som sköt först?

Att läkaretiken redan svarat på denna fråga (den med störst behov), eller att vårdpersonal omöjligen kan beläggas med ansvaret att avgöra utifrån patienters tidigare vandel, för att använda ett samtida ord, om någon ska lämnas att dö, för att korta väntetiderna för mindre akuta fall, verkar inte ha föresvävat henne. Det är ett verkligt dilemma slår hon fast.

Det här är ett paradexempel på den storytelling radikaliserad konservatism ägnar sig åt för att appellera till den rå medelklassen. De som frågar sig “Vad får vi för pengarna?”. De som har glömt att samhället sitter ihop. Det är vi mot dem, en närande och en tärande grupp. Den tärande, förstås rasifierad, något Teodorescu också är noga med att påpeka i texten. Här finns inga svar, men här finns en stark berättelse om vi som hotats av ett (invandrat) dem.

Nu har alltså även DN:s ledarsida börjat bläddra i den radikaliserade konservatismens playbook, där provokation är hårdvaluta.

Det är fascinerande och obehagligt att se den här glidningen. En efter en rasar borgerlighetens bastioner ned för det sluttande planet.

När revorna i samhället måste skyllas på något.

När man låtit välfärden åderlåtas i årtionden.

Det är då de berättelser som den radikaliserade konservatismen berättar behövs.

För svaret kan så klart inte vara att både den äldre kvinnan och de skottskadade ynglingarna ska räddas, att resurserna på ett akutsjukhus absolut borde räcka till alla tre. Det skulle kräva en helt annan politik.
Marknadserans slut
Att DN:s ledarsida nu börjar berätta samma berättelse är ett tecken på två saker. Man har inga egna svar på de utmaningar samhället står inför och man har tappat sin kompass.

Marknadsliberalismen, som DN:s ledarsida företräder, har inga svar på dagens kriser. Marknadseran håller på att implodera under sina egna motsättningar. Man kan inte möta kriminalitet och ojämlikhet med mera marknad.

Det är lätt hänt att man tappar kompassen när de egna svaren inte längre räcker till. Och när man seglar utan navigering driver man lätt åt det håll det för tillfället blåser.

Det är så rekryteringen måste förstås.

Vi som vet att det finns andra svar och andra berättelser, vi måste fortsätta berätta dem, slåss för dem och bygga de solidariska sammanhang som den rå medelklassen, den radikaliserade konservatismen och de vilsna liberalerna inte tror är möjliga.
- Ledare
#14/2023 ”Att Lunds kommun lägger resurser på att ta fram rapporter som låter som kopior av Timbros produktion är extremt skevt.” 22 February, 2023
- Ledare
#18/2023 ”Det hände också något annat de där veckorna i slutet av 2017 ” 8 March, 2023
10:09
Jorden runt på 8 mars
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
8:50
10 mars 1923: ”De har mördat el Noi del Sucre!”
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
March 09, 2023
15:18
Lastbilschaufför död efter olycka
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
9:46
Georgien: Lagförslag dras tillbaka efter massiva protester
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
March 08, 2023
13:38
Ultrakonservativt lagförslag röstades ned i Polen
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
13:31
V kräver att regeringen agerar mot matpriserna
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]
Vänsterpartiet kräver nu att regeringen agerar mot de kraftigt skenande matpriserna. Det förklarade partiledaren Nooshi Dadgostar i en intervju med SR Ekot under onsdagen. Partiet vill bland annat se en liknande lag som den i Frankrike, med pristak på vissa varor.

– Vi kan inte bara titta på när priserna ökar så här oerhört snabbt på grundläggande varor vi behöver för att överleva. Det går inte, säger vänsterledaren Nooshi Dadgostar till Ekot.

Vänsterpartiet meddelade under onsdagen att de vill att finansminister Elisabeth Svantesson kallar de största svenska livsmedelsaktörerna till ett möte för att få till en överenskommelse kring den senaste tidens höjda matpriser. Som Arbetaren rapporterade tidigare i veckan har den senaste månadens prisökning på bland annat barnmat varit den största på flera år.

Hjälporganisationer vittnar dessutom att allt fler människor söker sig till dem när pengarna inte längre räcker till mat och hyra.

Om inte regeringen får till en överenskommelse med matjättarna vill Vänsterpartiet se en lag lik den i Frankrike med pristak på vissa basvaror.
- Inrikes
#19/2023 Priserna skenar – störst är ökningen på barnmat 8 March, 2023
- Inrikes
- Levnadskostnadskrisen
#82/2022 Höjda matpriser: ICA-handlarna gör rekordvinster 20 October, 2022
- Levnadskostnadskrisen
- Utrikes
#93/2022 När maten tar slut och folket får nog 28 November, 2022
13:24
Hamnarbetarförbundet kräver löneökningar på 6 procent
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
10:56
Priserna skenar – störst är ökningen på barnmat
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
10:46
Minnen från när en annan värld var möjlig
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
March 07, 2023
16:32
Nutidens viktigaste feministiska frågor
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
12:53
Man död efter ännu en fallolycka på bygge
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
9:29
”Arbetsmiljölagen är sexistisk”
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
March 06, 2023
15:28
Varslade anställda på Svea Solar i storstrejk i Spanien
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
13:12
Vad ledde yrkesupproren under Metoo till?
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
March 03, 2023
16:29
Det händer på 8 mars
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
16:02
Ryska imperiedrömmar då och nu
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
14:00
MTR:s vd: ”Att visstidsanställa tågvärdar – en lösning”
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
13:53
Trafikregionrådet: ”Trafikförvaltningen har ansvaret”
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
13:51
Tågvärdsutredningen ifrågasätts: ”Inte seriöst”
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]
Tågvärdarna ska enligt ett nytt beslut snabbt avvecklas från pendeltågen i Stockholm. Men utredningen som ligger till grund för beslutet ifrågasätts nu av anställda. Konsultbolaget WSP som tagit fram rapporten har enligt Arbetarens granskning tydliga kopplingar till MTR.
– Ingen på pendeln tycker detta är seriöst, säger Moa Friman, aktiv i nätverket Rör inte min tågvärd.

Beskedet från MTR kom i måndags som ett slag i ansiktet för de anställda på pendeltågen. Utredningen är klar och tågvärdarna ska snabbt avvecklas. Redan denna vecka ska ensambemanning gälla på hälften av alla tåg i Stockholm.

Sommaren 2021 beslutade den tidigare högerstyrda trafiknämnden att tågvärdarna skulle ersättas med övervakningskameror, ett beslut som möttes av kraftig kritik både från personal, fackliga organisationer och resenärer.

I januari i år beslutade trafiknämnden att avvecklingen av tågvärdarna ska pausas i väntan på att saken granskas i en oberoende utredning, som genomförs av trafikförvaltningen. Men efter knappt tre veckor kom chockbeskedet: tågvärdarna ska avvecklas helt och hållet till efter sommaren.
Konsultbolaget WSP har kopplingar till MTR WSP:s utredning ligger till grund för beslutet att avveckla tågvärdarna. Foto: Privat
Trafikförvaltningen tillsatte en utredning genom det kanadensiska konsultföretaget WSP med fokus på säkerhet och tillgänglighet. WSP granskade en tidigare utredning som genomförts av MTR innan beslutet togs om att tågvärdarna skulle avvecklas.

Rainer Andersson, vice ordförande på Seko Pendelklubben, menar att granskningen gått alldeles för fort.

– Granskningen beräknades pågå mellan fem till sex månader, men slutfördes i stället inom loppet av två och en halv vecka, säger Rainer Andersson till Arbetaren.

Arbetaren har tagit del av utredningen från WSP. Rapportförfattarna har inte rådgjort med vare sig skyddsombud, personalen eller fackliga organisationer om säkerheten.

– Det som Fendert och de andra kallar för utredning är ingen utredning. De har granskat en utredning av material som MTR själva tagit fram. Ingen på pendeln tycker detta är seriöst, eftersom ingen som gjort utredningen pratat med de anställda som arbetar på tågen, säger Moa Friman, aktiv i nätverket Rör inte min tågvärd.

Det är trafikförvaltningen som gett WSP i uppdrag att ta fram rapporten. Två höga chefer inom trafikförvaltningen, både VD:n David Lagneholm och trafikchefen Erik Norling, har tidigare varit ansvariga för MTR:s säkerhetsavdelning. Minst två av rapportförfattarna har tidigare arbetat inom trafikförvaltningen.

WSP har tydliga kopplingar till MTR. När Arbetaren granskar konsultbolaget närmare visar det sig att flera höga tjänstemän inom MTR gått vidare direkt från WSP till MTR. Bland annat arbetade en verksamhetsutvecklare på MTR Pendeltågen tidigare som konsult på WSP i närmare fyra år. Även MTR:s HR Business Partner arbetade i närmare fem år på WSP som affärs- och verksamhetsrådgivare. MTR:s ”Business Controller” på MTR Tech har ett förflutet som energikonsult på WSP. Fler exempel finns.

Men även konsultfirman varnar för uppenbara säkerhetsrisker för personalen i rapporten.

Rapportförfattarna tar upp ärenden från skyddsombud som kommit in till Arbetsmiljöverket. WSP skriver också om att stress är en riskfaktor i projektet.” Särskilt fokus i granskningen har lagts på hur MTR har hanterat stress som en riskfaktor. Den riskkällan är särskilt intressant eftersom stress och hög mental arbetsbelastning innebär ökade risker för olyckor och felhandlingar.“ WSP bedömer dock att MTR:s åtgärdsplaner är tillräckliga.

När Arbetaren frågar Anton Fendert, trafikregionråd i Stockholm, om varför personalen inte inkluderats i utredningen svarar han att det är viktigt att utredningen är “oberoende”.

“Det var viktigt för oss att det skulle vara en oberoende utredning. Att säkerhetsaspekter skulle beaktas ingick i utredningsuppdraget och var en av huvudfrågorna. Vi har haft dialog med facken vid flertalet tillfällen kopplat till detta och deras frågeställningar har också legat till grund för de krav vi ställt på utredningen”, skriver Anton Fendert i mejlet.

När Arbetaren frågar Anton Fendert om vad han tänker om att WSP har kopplingar till MTR, kan han inte svara på frågan. “Den sista frågan kan inte Anton besvara i dagsläget – istället ber vi att få hänvisa till förvaltningen, som haft ansvar för detta”, skriver Anna Wåhlström, pressekreterare på Miljöpartiet.
MTR startar nya tågvärdsutbildningar för osäkert anställda
Arbetaren talar med upprörd tågpersonal på pendeltågen. Lokförare vägrar gå till jobbet för att de säger att de inte kan garantera säkerheten för varken anställda eller personal.

Samtidigt har MTR under veckan skickat ut flera meddelanden om att tågvärdarna ska omplaceras på nya yrkesutbildningar redan nästa måndag.
Susann Högye-Bäckman, ordförande för Seko Pendelklubben Foto: Privat
– Det går undan i MTR:s strävan att bli av med oss. Vi har inte fått någon info i ett och halvt år, och nu vill de kasta om våra liv på fyra dagar, säger Susann Högye-Bäckman, ordförande för Seko Pendelklubben till Arbetaren.

Hon berättar om kollegor som säger upp sig, eller går i pension i förtid för att undvika de stundande omplaceringarna in i nya yrken.

Samtidigt som MTR omplacerar tågvärdar med över 20 års arbetslivserfarenhet, har bolaget den senaste veckan startat två nya tågvärdsutbildningar för visstidsanställda.

– Det känns som ett skämt. Är detta tacken till de kollegor som har lång yrkeserfarenhet och som vill garantera säkerheten för resenärerna? MTR vill inte ha erfarna personer på järnvägen, istället utnyttjar de visstidsanställda som de kan säga upp enkelt när de behagar, säger Susann Högye-Bäckman.

MTR:s vd Joakim Sundh bekräftar att de nya tågvärdsutbildningarna startat.

”Att visstidsanställa tågvärdar är en lösning under tiden den omställningen av tillsvidareanställda tågvärdar börjar i sina nya roller inom MTR pågår”, skriver MTR:s vd Joakim Sundh i ett mejl till Arbetaren.
”Jag har räddat liv i det här yrket” Reza Shamsi, tågvärd Foto: Privat
Reza Shamsi är en av de tågvärdar som ska ersättas med en övervakningskamera, och som blivit omplacerad till följd av MTR:s personalpolitik. I 21 år, mer än halva livet, har han arbetat som tågvärd på pendeltågen. Nu ska han omplaceras till en tjänst inom tunnelbanan. Han berättar att han aldrig kommit sent till jobbet och knappt varit sjuk.

– Det här är tacken från MTR för de här åren. Alla mår dåligt och ingen lyssnar på oss. Jag har räddat liv i det här yrket. Det är vi tågvärdar som håller koll på säkerheten, och ser till att ingenting händer i vagnarna. En ensam förare klarar inte av att arbeta med 1 800 resenärer på en gång, säger han och tillägger:

– Jag tror inte de här politikerna som drivit igenom beslutet någonsin har åkt pendeltåg på natten någon gång. De förstår inte att det är vi tågvärdar som har koll på vagnarna. Vi förebygger allvarliga incidenter och hjälper förarna om en olycka skulle ske. Det är skandal både hur MTR och politikerna behandlar oss, säger Reza Shamshi.
Nils Westberg Ahlmark, lokförare och engagerad i nätverket “Rör inte min tågvärd” och Moa Friman. Foto: Julia Lindblom Lokförare sjukskriver sig på grund av stress
Minst 35 lokförare hade under torsdagen sjukskrivit sig på grund av stress.

Enligt en enkätundersökning som gjordes av fackförbundet ST Pendeln i början av februari angav 262 av 268 av de svarande lokförarna att de trodde att de skulle påverkas starkt negativt eller negativt av ensamarbete.

– Vi har varnat för det här i ett och ett halvt år. Det är obegripligt att de ändå inte lyssnar på oss. Vi vill att tågen ska gå med full bemanning, så att vi kan garantera säkerheten för resenärer och personalen. Jag har kollegor som gråter just nu, säger Nils Westberg Ahlmark, lokförare och engagerad i nätverket “Rör inte min tågvärd”.

Han säger att lokförare inte heller tillhandahållits ordentlig utbildning från MTR. Sjukskrivningarna kommer enligt honom att fortgå kommande månad. Många förare anser att det är en alldeles för stor säkerhetsrisk i trafiken att köra tågen obemannade.

– Samtidigt känner vi ett stort stöd från resenärerna. Tågen är försenade, och resenärerna kanske har väntat i flera timmar på stationen. Men de förstår allvaret i situationen och säger åt oss att fortsätta kämpa. Det här är en fråga om säkerhet både för personal och resenärer, säger han.

Arbetaren har sökt trafikförvaltningen men de har vid tidpunkten för denna publicering inte återkommit med svar.

Läs ansvarsintervjuerna med MTR:s vd Joakim Sundh och trafikregionrådet Anton Fendert.
- Inrikes
#17/2023 Trafikregionrådet: ”Trafikförvaltningen har ansvaret” 3 mars, 2023
- Inrikes
#18/2023 MTR:s vd: ”Att visstidsanställa tågvärdar – en lösning” 3 mars, 2023
- Reportage
#2/2023 Hon ska ersättas av en övervakningskamera 11 januari, 2023
- TV
#3/2023 Ersätts av en övervakningskamera – nu har hon fått nog 11 januari, 2023
11:10
Strejkrättsforskaren: ”En trend vi ser i Europa”
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
11:08
Vad könskriget döljer
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
10:02
Veckan i bild: Protester mot norska staten
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
March 02, 2023
13:16
Kommunstyret kritisk till rapporten – trots det fortsätter rådet
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
11:36
Inte din hora får Ottarpriset 2023
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]
Inte din hora tilldelas årets Ottarpris av tidningen Arbetaren. Genom självorganisering har föreningen skapat ett tryggt rum för personer som har erfarenhet av prostitution och har lyckats lyfta röster som sällan hörs – samtidigt som de sprider information och skapar opinion för ett samhälle fritt från sexuellt våld.

– Vilken ära, gud vad glad jag blir!

Så svarar Saga Brodersen, ordförande för föreningen Inte din hora när Arbetaren ringer upp för att berätta att de tilldelas årets Ottarpris.

Det har gått över fem år sedan metoo-vågen sköljde över landet. Upprop efter upprop innehöll vittnesmål om sexuella trakasserier inom olika delar av samhället.

Rösterna krävde en förändring. Ett av uppropen som startades var #Intedinhora, som vittnade om erfarenheter av sexuell kommersiell exploatering, eller prostitution. De lyfte röster som sällan hörs i debatten och det Inte din hora lyckades med var just att bryta tystnaden – och att utmana stigmat kring erfarenheter av kommersiell sexuell exploatering.

Ottarpriset är Arbetaren pris och syftar till att uppmärksamma personer eller organisationer som arbetar i sexualupplysaren och den tidigare Arbetaren-medarbetaren Elise Ottesen-Jensens anda för att främja kvinnors grundläggande rätt till jämlikhet som exempelvis rätten att bestämma över sina egna kroppar. Priset instiftades 2017 och består av 10 000 kronor.

– Det här är en del av den feministiska kampen. 99 procent av förövarna är män och det här handlar om mäns förtryck och våld mot kvinnor och icke-män. Våra kroppar ska inte kunna köpas, säger Saga Brodersen som gick med i nätverket för två och ett halvt år sedan. Hon har, liksom de andra i nätverket, erfarenheter av kommersiell sexuell exploatering.

– Sedan inte din hora grundades har allt fler börjat inse att det inte är ett fritt val att prostituera sig. Allt fler har börjat förstå att det handlar om mäns våld av kvinnor.

Föreningen består av cirka 160 medlemmar och arbetet är stödjande och informerande, men de bedriver även opinionsbildning. Det stöttande arbetet består av medlemsträffar, chattar och ”peer to peer-support”, samtal och stöd medlemmarna emellan.
Elise Ottesen-Jensen. Foto: Ulf Stråhle/ Wikimedia Commons
– Vi håller även på att ta fram material för att kunna hålla i stödsamtal framöver, berättar hon.

Vad vill Inte din hora uppnå?

– Ett samhälle fritt från kommersiell sexuell exploatering. En målbild som känns övermäktig. Sanningen är nog att det alltid kommer att finnas, säger hon.

Men för nå dit behöver man bland annat se till att efterfrågan sjunker, menar hon.

– Det arbetet måste börja tidigt. Vi behöver prata med unga killar om samtycke och integritet och om vad dagens maskulinitetsnormer leder till. Att köpa rätten till någons kropp ska aldrig vara okej, det är våld. Vi måste få till en kollektiv syn på att det prostitution är en våldsutsatthet, säger hon.

Utöver det behöver även de som utsatts få den hjälp och det stöd de behöver.

Lista över tidigare pristagare:
2018: Bita Eshraghi
2019: Ida Östensson
2020: Noorihe Halimi
2021: BB-ockupanterna i Sollefteå
2022: Qjouren Väst

– Den absoluta majoriteten vill inte vara i prostitution. Många som utsätts drabbas av psykisk ohälsa och kan få självmordstankar, PTSD eller börja missbruka för att orka med. Därför krävs traumabehandlingar, stöd och hjälp för de drabbade, säger hon.

En Sifo-undersökning från januari 2022 visar på att 22 000 barn och unga i åldrarna 15 till 19 år kan ha blivit utsatta för kommersiell sexuell exploatering. Det motsvarar en elev i varje klass i årskurs nio och på gymnasiet. Hälften av ungdomarna har blivit utsatta på nätet och hälften har träffat förövaren fysiskt.

– Det är alltså mycket vanligare än vad många tror och det kan drabba vem som helst. Men riskfaktorerna är framförallt fattigdom, missbruk, våld i hemmet, sexuella övergrepp som barn eller tvång.

Hon berättar att den vanligaste gruppen är papperslösa migranter som hamnat i Sverige och i prostitution via trafficking.

Att köpa rätten till någons kropp ska aldrig vara okej, det är våld.
Saga Brodersen, ordförande Inte din hora

– Att nuvarande regering dessutom föreslår att migranter i prostitution ska utvisas för bristande vandel är sjukt. Det lägger skulden på kvinnan, när det i själva verket är förövaren som begår ett brott, säger hon.

Den svenska sexköpslagen infördes 1999 och innebär att det är olagligt att köpa sex, inte att sälja. I och med detta är efterfrågan och förövaren kriminaliserad, däremot inte personen som prostituerar sig. Däremot får inte prostituerade brottsofferstatus i Sverige, vilket betyder att utsatta varken har rätt till målsägandebiträde, skadestånd eller brottsofferstöd. Det är något som Inte din hora vill ändra på.

– Utöver det finns ganska många kryphål för förövaren, speciellt när det gäller personer under 18 år. Det behövs även kompetenshöjande insatser inom bland annat vård och socialtjänst och antalet stödverksamheter måste öka över hela landet, säger hon.

Ottarpriset innebär att ni får 10 000 kronor från Arbetaren. Vad kommer ni använda pengarna till?

– Det har vi inte bestämt än, men vi håller ju på att utarbeta material till framtida stödgrupper så det kanske kommer att gå dit. Det hade även varit kul att få till en träff med alla medlemmar runt om i landet, säger hon.
Annons
- Inrikes
#12/2022 Ottarpriset 2022 går till… 11 februari, 2022
- Reportage
#19/2022 ”Vi gör det här huset tillsammans” 8 mars, 2022
- Redaktionellt
#10/2021 Ottarpriset 2021 går till… 5 februari, 2021
- Inrikes
- Reportage
#18/2020 Noorihe Halimi fick Arbetarens Ottarpris 4 mars, 2020
- Inrikes
#1/2019 Ida Östensson får Ottarpriset 2019 4 januari, 2019
- Redaktionellt
Gynekolog får Ottarpriset 2018! 2 januari, 2018
9:57
”Palestina är allas angelägenhet”
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
March 01, 2023
16:53
Tusen år hos Gud och hundra år av Stig Dagerman
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
11:26
Expo: Ökade aktiviter inom den rasideologiska miljön
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
8:56
Att gå över ån efter vatten
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]
”Just nu görs många insatser för att stoppa fusket, det vill säga att stoppa förtrycket av arbetare i LO-yrken. Nästan alla initiativ kommer uppifrån och utifrån. Nästan inga aktörer har direkt kontakt med de berörda arbetarna.” Emil Boss om hur arbetskriminaliteten skulle kunna bekämpas effektivt.

Jose visar en film i mobilen. Den visar hur han står och jobbar med med en bilningshammare utan ansiktsmask, omgiven av cancerogent kvartsdamm. På några bilder visar han hur han bilar bort material med asbest i och sedan lägger de kontaminerade byggsoporna i plastsäckar.

Han är papperslös och bolaget betalade honom med kontanter i handen. Han har inget svenskt bankkonto. Han visar arbetsledares SMS och ett inspelat samtal med chefen om de svarta lönerna till honom och tio kollegor.

Även chefen är papperslös. Han finns inte folkbokföringen och firman är skriven på hans hustru som har uppehållstillstånd.

Vi träffar hela arbetslaget. Tillsammans har de samlat in mängder av bevis. SMS, chattmeddelanden, foton på arbetet, kvitton från inköp, kontakter till kunder som kan intyga att de har varit på plats. Bevisen gör tydligt att bolaget har begått brott mot utlänningslagen, betalat ut hundratusentals kronor i oskattade löner och att man har brutit mot en mängd allvarliga arbetsmiljöregler.

Tillsammans har arbetslaget egentligen allting som behövs för att myndigheterna skulle kunna stänga ner det kriminella bolaget.

Arbetarna sitter inte ner med oss bara för att de så gärna vill dela med sig av information. De sitter ner med oss och berättar eftersom de behöver hjälp att få ut sina uteblivna löner. De blev lurade och fick ingenting betalt för sitt (hälsofarliga) arbete.

Arbetarna är förstås varmt välkomna att lämna information, men det gör de inte eftersom de inte kan förvänta sig någon hjälp. Det blir som att gå över ån efter vatten.

Just nu görs många insatser för att stoppa fusket, det vill säga att stoppa förtrycket av arbetare i LO-yrken. Nästan alla initiativ kommer uppifrån och utifrån. Det handlar om kontroller, företagsgranskningar, razzior och öppna mottagningar för tipsare.

Nästan inga aktörer har direkt kontakt med de berörda arbetarna. Arbetarna är förstås varmt välkomna att lämna information, men det gör de inte eftersom de inte kan förvänta sig någon hjälp. Det blir som att gå över ån efter vatten.

Föreställ er att arbetare som blivit lurade och utnyttjade kunde gå till närmaste a-krimcenter, berätta allt de vet och sedan lotsas vidare till en fackförening som hjälper dem att få ut lönerna (det är oftast där skon klämmer). Då skulle troligen tusentals personer börja dela med sig av just de bevis myndigheterna behöver.

I dagsläget har papperslösa arbetare två instanser att vända sig till: Syndikalisterna (i Stockholm) och LO:s center för papperslösa (i Stockholm). Gemensamt för båda är att de är mycket små och drivs till stor del av ideella insatser.

Det är orimligt att tänka sig att volontärerna där – förutom att vara de enda som hjälper arbetarna fackligt – också ska göra a-krimcentrens insamlande arbete och sammanställa analyser till myndigheter.

Min uppmaning till alla som vill bekämpa arbetslivskriminalitet är:

Börja med att hjälpa arbetarna.
- TV
#76/2022 En dag med solidariska byggare 30 september, 2022
- Inrikes
#97/2022 Stora framgångar för Solidariska byggare 13 december, 2022
8:55
Museets nya ordförande: ”Långt ifrån SD”
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
8:52
Kritik mot Lunds expertråd: “Timbros värsta pajaskonster”
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]
Förra veckan skrev Arbetaren om Lunds effektiviseringspolitiska råd, vars senaste rapport var skriven av Timbros chefsekonom, utan att detta framgick. Rådet kritiseras även av lokala fackliga företrädare och Vänsterpartiet Lund.

Den så kallade Lundakvintetten (M, L, KD, C och det lokala partiet FörNyaLund) styrde kommunen föregående mandatperiod. Koalitionen införde ett effektiviseringspolitiskt råd, som enligt kommunen består av oberoende experter, i syfte att skära ner på kommunens kostnader. Den rapport som Arbetaren tidigare granskat – ”Från allmännytta till nytta för alla” – visar att rådet i princip vill införa marknadshyra.

Rådet rekommenderar att hyreslägenheter ska omvandlas till bostadsrätter, alternativt säljas till privata värdar. På längre sikt vill man avveckla det kommunala bostadsbolaget Lunds Kommuns Fastighets AB och enbart ha ett hyresbestånd på 1000 lägenheter. Dessa ska omvandlas till boende för resurssvaga.

– Det enda som skulle vara kvar av kommunens hyresbestånd är en liten del som är helt inriktad på “social housing”, säger lokalpolitikern Mats Olsson (V).
Lunds effektiviseringspolitiska råd
Rådet leds av ordförande Per Törnvall, som också är Sollentunas kommundirektör.

Övriga medlemmar i rådet är Anna Quist, Annika Hellberg, Lars Jonung och Mats Alvesson.

Enligt Lunds kommun är rådets uppgift att ”att inspirera, rådgöra och utvärdera hur kommunens samlade politik är förenlig med de effektiviseringsbehov och finansiella mål som Lunds kommun har.”

Vad ger det för konsekvenser?

– Man får starkt segregerade områden, där man kan se på en persons adress att det är en socialt utslagen människa. Detta är också dåligt för socialpolitiken.

Vidare vill rapportförfattarna att hyresgäströrelsen bryts upp i mindre delar. Enligt Mats Olsson är det ett tecken på att rådet vill krossa Hyresgästföreningen.

– De vill ta bort den kollektiva förhandlingsrätten och i stället låta hyresgästerna föra individualiserade förhandlingar. Rådet gömmer sig bakom akademiska titlar för att ge uttryck för sina egna ståndpunkter och att avveckla ett kommunalt bostadsbolag ser jag som ett extremt förslag, säger han och tillägger:

– Vill man hitta verkliga effektiviseringar måste det växa fram genom en mer tillitsbaserad modell, istället för att reproducera några av Timbros värsta pajaskonster.
Vänsterpartiet Lund är starkt kritiska mot kommunens expertråd. De menar att kommunen slösar bort pengar på rådet och att rapporterna bygger på generell data, och inte specifikt för Lunds kommun. På bilden syns Jesper Sahlén, lokalpolitiker i Vänsterpartiet. Foto: Emmalisa Pauly
Rapportens källförteckning visar att nästan hälften – 9 av 21 – källhänvisningar är till studier eller debattartiklar som skrivits av själva rapportförfattarna själva. Nämligen ekonomiprofessorn Lars Jonung och Fredrik Kopsch, chefsekonom för högertankesmedjan Timbro.

Vänsterpartiets lokalpolitiker i Lund Jesper Sahlén menar att rapporten inte handlar om vad som gäller för Lunds kommun.

– När man ställer specifika frågor kring kommunen så har de svårt att svara. De fick en fråga om byggnadskostnaderna för en av stadens gymnasieskolor. En väldigt enkel fråga, som de inte kunde svara på, säger han och tillägger:

– Jag fattar inte varför kommunen betalar 200 000 kronor för saker som står i Timbro-rapporten. Vi tycker att kommunen kan göra mer vettiga saker med de pengarna, nu kastas de i sjön.

Den budgeterade summan täcker ordförandes årliga arvode om 30 000 kronor, respektive vice ordförandes arvode som ligger på 15 000 kronor. Resterande summa bekostar exempelvis kostnader för fysiska möten.

Rådet släppte sin första huvudrapport – “Lund kan bättre” – i början av 2022. Samtidigt släppte man en sidorapport där rådgivarna rekommenderar att kommunens drygt 10 000 anställda ska ges ett utvidgat lönebesked, där hela lönekostnaden står angiven. Ett krav som även drivs av Svenskt näringsliv och Timbro.

– Att ha mer information på lönespecar är snarare oerhört ineffektivt och det blir bara extra kostnader för kommunen, säger Jesper Sahlén.

I själva huvudrapporten fastslår författarna att Lunds kommun årligen slösar bort hundratals miljoner kronor. Enligt experterna kan man spara in 190 miljoner kronor på enbart skola och förskola.
Robert Jivegård, ordförande i Lund för det nystartade fackförbundet Sveriges lärare berättar att rapporten bygger på fel siffror. Foto: Privat
Tidigare föreningsombudet för Lärarnas riksförbund, Robert Jivegård, är också han kritisk till rapporten. Numera är han ordförande för det nystartade fackförbundet Sveriges lärare i Lund.

– Det vi reagerade på främst från fackets sida på var när man började tala om antalet elever per undervisningsgrupp, lönenivå och andelen av arbetstiden som är schemalagd undervisning. I princip betyder det att de vill att man ska undervisa fler och större elevgrupper. Undervisa mer och fler, det är ju ett lätt sätt att spara pengar på kan man väl säga, säger han.

Han påpekar också att kommunen redan genomfört hälften av de besparingar som rapportförfattarna använde i sina siffror.

– Under 2020 genomförde kommunen besparingar på 100 miljoner kronor på grundskolan. Eftersom rapporten byggde på den ekonomiska situationen 2019, innan besparningarna hade gjorts, så blev siffrorna felaktiga.

Arbetaren söker Lunds kommunstyrelses ordförande Anders Almgren (S), samt Vice ordförande Rasmus Törnblom (M) för kommentar.
- Ledare
#14/2023 ”Att Lunds kommun lägger resurser på att ta fram rapporter som låter som kopior av Timbros produktion är extremt skevt.” 22 februari, 2023
- TV
#84/2021 Slaget om Berlin – hyresgäster tar tillbaka sin stad 27 oktober, 2021
February 28, 2023
16:46
Stor kris hos Nevs i Trollhättan – varslar nästan alla anställda
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
14:45
Så vill Sverigedemokraterna erövra kulturen
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
9:37
Världens största studie på arbetstidsförkortning klar
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
February 27, 2023
16:46
Arbetsmiljöverket drar tillbaka kritiserad utredning
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
13:57
Därför startar SD kulturkrig i Gävle
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
11:35
SD-topp inte längre ordförande för museet
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
10:21
Häktade barn isoleras för länge – trots ny lag
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
February 24, 2023
12:25
Det komplicerade fallet Julian Assange
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]
Turerna kring Wikileaksgrundaren Julian Assange är en komplicerad och mångfacetterad historia. Dock står det bortom varje tvivel att all den information som Wikileaks förmedlat från visselblåsare har varit ovärderlig för att avslöja sanningen om USA:s krigsbrott, skriver Janne Flyghed.

Framförallt fick de uppgifter som kom från Chelsea Manning 2010 om USA:s agerande i Irak och Afghanistan enorm uppmärksamhet. Konsekvenserna för Assange av att sprida dessa uppgifter har varit förödande. Han är utsatts för en minst sagt långdragen process där USA tryckt på för att få honom utlämnad då de menar att han bedrivit spioneri.

För närvarande sitter han utan rättegång sedan 2019 i det brittiska högsäkerhetsfängelset Belmarsh. Beslut om utlämning till USA kommer fattas inom de närmaste månaderna. Om så blir fallet riskerar Assange att dömas för spioneri till 175 års fängelse.

Hela denna komplexa historia diskuterades när den undersökande journalisten Stefania Maurizi besökte Sverige den 7 februari för att presentera sin reportagebok Secret Power. Wikileaks and its enemies på bio Tellus i Stockholm. Salongen var fullsatt.

Maurizis delar den slutsats som FNs specialrapportör om tortyr, Nils Melzer, kom fram till i sin bok ”Fallet Julian Assange”. De tre länder som främst är inblandade – Storbritannien, Sverige och USA – har ägnat sig åt vad som mest liknar en politisk häxjakt baserad på tveksamma juridiska grunder.

Maurizis har i närmare 15 år till och från grävt och skrivit om Wikileaks och processen mot Assange. Hon var inbjuden till Stockholm av Reportrar utan gränser och Stödkommittén för Julian Assange. Hennes väldokumenterade bok har hyllats av bland annat Daniel Ellsberg, Ken Loach och John Pilger, samt belönats med flera utmärkelser från ett flertal journalistorganisationer.
Fallet Julian Assange
Maurizis delar den slutsats som FNs specialrapportör om tortyr, Nils Melzer, kom fram till i sin bok Fallet Julian Assange. De tre länder som främst är inblandade – Storbritannien, Sverige och USA – har ägnat sig åt vad som mest liknar en politisk häxjakt baserad på tveksamma juridiska grunder.

För svensk del handlar det om att ha gett efter för påtryckningar från Storbritannien (och USA) att inte lägga ner utredningen där Assange misstänks för våldtäkt av två kvinnor, när utredningen inte längre ledde framåt. Här har det förekommit flera märkliga turer.

Utredningen inleddes i augusti 2010. Redan efter fem dagar lade åklagaren ner den. Några dagar senare återupptogs den, nu med ny åklagare. Den pågick sedan år ut och år in utan att något hände. Främst beroende på att åklagaren vägrat förhöra Assange då han befunnit sig i England, detta trots att Assange vid flera tillfällen erbjudit sig att bli förhörd där.

När även åklagare nummer två vid ett tillfälle funderar på att lägga ner förundersökningen får hon ett hotfullt mejl från den brittiska åklagarmyndigheten som kräver att den ska fortgå, vilket också skedde. Slutligen i maj 2019 lägger en tredje (!) åklagare ner våldtäktsutredningen mot Assange och denna gång för gott.

Det innebär dock inte att det kan uteslutas att det verkligen förekommit någon form av sexuella övergrepp gentemot de två kvinnorna. Det är ett känt faktum att det är en sak att ha rätt och en helt annan att få rätt, i synnerhet vid sexualbrott. Men oavsett vad som hänt, även om Assange har förgripit sig på dem, minskar det inte betydelsen av de läckta uppgifterna från Wikileaks. Även om budbärarens händer visar sig vara skitiga kan budskapet vara klockrent.
Förstörda myndighetsdokument
Stefania Maurizi berättade även om att hon, tillsammans med den svenske advokaten Percy Bratt, försökt få fram betydelsefull mejlkommunikation mellan de brittiska och svenska åklagarmyndigheterna.

Om detta har det skrivits många spaltmeter i många av världens stora tidningar, med ett undantag – Sverige.

Efter många försök där de mötts med undanglidande svar, sekretesshänvisningar med mera, visade det sig slutligen att samtliga dessa dokument gallrats ut och förstörts. Såväl hos den brittiska som den svenska åklagarmyndigheten. För svensk del strider ett sånt förfarande, enligt Percy Bratt, mot befintliga regler beträffande arkivering av myndigheters handlingar.

Om detta har det skrivits många spaltmeter i många av världens stora tidningar, med ett undantag – Sverige. Arne Ruth, som var en av paneldeltagarna på mötet, påpekar att när till exempel Assange tilldelades det prestigefyllda Günter Wallraffpriset 2022 var det i princip knäpptyst i svenska medier. I övriga Europa fick det stor uppmärksamhet.
Utlämning till USA
Arne Ruth och Nils Melzer var båda initialt tveksamma till att fördjupa sig i omständigheterna kring Julian Assange, men ju mer de satte sig in i fallet, desto mer övertygade blev de att en utlämning till USA skulle vara en skandal.

Assange har inte bedrivit spioneri utan journalistik som bland annat avslöjat krigsbrott och omfattande övergrepp i Guantanamo-fängelset, uppgifterna som annars inte hade kommit till offentlig kännedom. Den som bidragit till att avslöja förekomsten av tortyr och andra krigsbrott sitter fängslad, medan de som begått brotten går fria.

Syftet är helt klart att statuera exempel för att skrämma och försöka tysta framtida visselblåsare. För att eliminera den risken är det viktigt att processen mot Assange får så stor spridning och uppmärksamhet som möjligt.
- Kommentar
#34/2022 Sorglig nedgång i pressfrihet 3 maj, 2022
- Kommentar
#51/2022 Terrorism som ordkrig 6 juli, 2022 Annons
11:20
Dags att sälja prylar: Pengarna ska in
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]
Precis som i Lyxfällan måste man börja sälja av grejer när lånekostnaderna drar iväg. Därför har vi sett skolor och äldreboenden slumpas bort till utländskt riskkapital. Detta är den tredje och sista delen i Arbetarens artikelserie Lyxfällan – fastighetsbolagens tur, där Martina Engman granskar en överbelånad fastighetsbransch som hotar samhällsekonomin.

Ett trick för att få bolagen att se mer lönsamma ut är att bokföra underhåll som något som höjer värdet på fastigheten. Pengarna som används för att byta ett trasigt fönster borde rapporteras som normalt underhåll rapporteras i stället som pengar som lagts på renovering. Varför? En renoverad fastighet är mer värd och då kan fastighetsbolagen ta mer lån. I bokföringen trollas det så att en driftkostnad blir en investering som höjer värdet på huset.

Upptrissade värden och maximal belåning ställer frågan: tänk om bolagens fastigheter inte är värda så mycket de sagt, eller om lånen inte kan betalas? Det finns sådana farhågor bland analytiker utomlands. Finanstidningen Bloomberg påpekar att det största hotet mot Sveriges ekonomiska stabilitet ligger i fastighetsbranschen.

Tänk dig att du försöker sälja din gamla Iphone för fler tusen. Det gör ingenting om du har en värdelös smartphone. Men vad händer om hela källaren är full av värdelösa telefoner och det enda du har att sälja när Kronofogden knackar på dörren? Personlig konkurs.
Offentliga fastigheter såldes rabatterat
Samhällsbyggnadsbolaget, SBB, gjorde hösten 2022 en uppmärksammad affär där man sålde offentliga fastigheter till ett kanadensiskt bolag för att få in pengar. Olika analytiker bedömer att fastigheterna sålts med rabatt på ungefär 11-15%. Anledningen till försäljningen är förmodligen att få loss pengar till att lösa lån. Den stora rabatten skulle kunna förklaras av att SBB behövde ha in pengar fort för att hantera sin belåning.

Egentligen är det är inget konstigt att företag köper och säljer fastigheter till varandra.

Men offentliga fastigheter, såsom äldreboenden, förskolor, skolor med mera, kan påverka kommunalskatten. Vad händer om de nya kanadensiska ägarna beslutar sig för att de vill ha mer vinst? Det är svårt för äldreboendet att flytta. I stället kan de bli tvungna att betala den nya hyran. Och den betalas med skattepengar.

Försäljningen gjorde många kommunalpolitiker oroliga och SBB vägrade vid tidpunkten berätta vilka fastigheter det rörde sig om. Tystnaden och att offentliga lokaler är globala handelsvaror visar tydligt på problemet med att de sålts ut – de har undantagits demokratiskt inflytande.
Fastighetsbolag är övervärderade
När SBB blixtsäljer fastigheter med rabatt ställs onekligen frågan: är deras fastigheter övervärderade och är fler fastighetsbolag övervärderade? Sitter de på en källare full av gamla iPhones? Affärsvärlden pekade ut SBB, Heimstaden och Oscar properties som “kriskandidater” förra året.

Och det finns fler som tvivlar. Förra årets bråk mellan fastighetsmiljardären Roger Akelius och fastighetsbolagets Castellums VD talar sitt tydliga språk. I en halvårsrapport sa att Castellum att bolaget hade en “betryggande finansieringssituation”, det kallade Akelius det för “skitsnack” och “att lura samtliga aktieägare”.

Hyresgästerna och Hyresgästföreningen bör ställa sig frågan om hyreshöjningarna verkligen är rimliga. När Hyresgästföreningen tycker att hyresgäster och hyresvärdar ska dela på bördan bör de noggrant motivera varför. När SVT granskade bostadsbolagen i slutet på förra året visade det sig att Heimstaden, Rikshem, Wallenstam och Balder att 37 procent av hyresintäkterna blev vinst. I granskningen konstateras att de höjda hyrorna är ett sätt att hålla uppe värdet på fastigheterna, lyckas de inte med det kommer de förmodligen tvingas sälja fastigheter.

Att betala en faktura bara för att man får den i brevlådan är inte att ta ansvar för sin ekonomi – inte ska hyresgästerna betala för att fastighetsbolagens överbelåning. Ska verkligen bostadsbidrag, slit på låglönejobb och sparpengar gå till aktieägare? Ska hyresgästerna och bostadsbidragen rädda fastighetsbolagen?
- Analys
#13/2023 Därför är pratet om hyresvärdar som tar ansvar skitsnack 17 februari, 2023
- Analys
#14/2023 De billiga lånen som kan välta fastighets branschen 22 februari, 2023
February 03, 2023
12:16
Svenska skolvalet gjorde verklighet av Thatchers vision
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]
”Det finns inget samhälle, bara individer och deras familjer” är ett av Margret Thatchers mest ökända citat och skolvalet är den politiska reform som kanske bidragit mest till att förverkliga den visionen i Sverige. Shabane Barot om det fria skolvalet.

I Gunilla Bergströms och Per Åhlins film Slutbusat, Alfons Åberg (1980) skildras den stora anspänningen inför skolans första dag. Alfons ska snart börja ettan och han är rädd. Inför den första skoldagens morgon ligger han vaken i sängen och grubblar. Pappa Åberg tröstar genom att påpeka att Alfons inte är ensam: just den här kvällen är hela kvarteret, ja hela staden och landet fullt av pirriga sjuåringar. De är alla i samma sits; i varje hus finns det en eller flera som är rädda, som inte kan sova. Alfons vaknar nästa morgon under en strålande sol och strömmar tillsammans med kvarterets alla sjuåringar in genom den närbelägna skolbyggnadens dörrar.

I höst är det dags för årgång 2017 att börja förskoleklass och i våra Bredängskvarter går diskussionen om valet av skola varm bland oss som är föräldrar till sexåringar. Till skillnad från Alfons och hans lekkamrater, som tar med sig bostadsområdets gemenskap in i klassrummet, innebär skolstarten i valfrihetens Sverige att barnen skiktas utifrån sin socioekonomiska bakgrund. Elever ur samma samhällsskikt tenderar i allt högre utsträckning att gå i samma skolor, ett fenomen som kallas skolsegregation. Begreppet för tankarna till de rasistiska åtskiljningslagarna i USA:s sydstater men är alltså ett av den svenska skolans största problem idag.

Det fria skolvalet infördes av regeringen Bildt på 90-talet, som del av friskolereformen. Sedan dess har skillnaderna i resultat mellan skolor ökat, vilket i Institutet för Arbetsmarknads – och utbildningspolitisk utvärderings (IFAUs) sammanställning sägs bero ”uteslutande på ökad skolsegregation”.

Till skillnad från Alfons och hans lekkamrater, som tar med sig bostadsområdets gemenskap in i klassrummet, innebär skolstarten i valfrihetens Sverige att barnen skiktas utifrån sin socioekonomiska bakgrund.

Skolvalet beräknas stå för ungefär trettio procent av den ökningen, medan boendesegregationen bidragit till resten. Sannolikheten för att en grundskoleelev med starkare socioekonomisk bakgrund går i en friskola är nu dubbelt så hög som den för en elev med svagare socioekonomi. Även när man jämför elever som bor i samma område syns en tydlig socioekonomisk skillnad mellan de som går i fri- respektive kommunal skola.

Skolverket slår på sin hemsida fast att skolsegregationen motverkar skolans likvärdighetsuppdrag, vilket i synnerhet drabbar elever med utländsk bakgrund. Likvärdighetsuppdraget är inskrivet i skollagen och omfattar rätten till utbildning av likvärdig och hög kvalitet. Skolan har också ett så kallat kompensatoriskt eller utjämnande uppdrag: att kompensera för skillnader i elevernas grundförutsättningar. I en rapport från 2018 slår Skolverket fast att utvecklingen nu går i motsatt riktning: skolornas socioekonomiska elevsammansättning har fått en ökad betydelse för resultaten.

Bredäng är en förort i södra Stockholm med knappt 11 000 invånare. Närheten till det segregerade överklassområdet Mälarhöjden – angränsande station på tunnelbanans röda linje 13 – gör Bredäng till en generellt tacksam plats att utgå ifrån för den som vill belysa klasskillnader i Stockholm.

Det har gjorts otaliga reportage om skillnaderna mellan skolorna i Mälarhöjden och Bredäng i bland annat SvD, DI och SVT och sett till elevsammansättning och resultat är skillnaderna verkligen stora, trots att en av Bredängs kommunala skolor nyligen gjort ett anmärkningsvärt lyft av andelen elever som lämnar nian med gymnasiebehörighet. Skiktningen av barn i en socioekonomiskt stark och svag grupp, en med svensk respektive utländsk bakgrund, kan knappast bli tydligare än här.

Men i Mälarhöjden finns också en populär friskola som i teorin är öppen för alla. Det fria skolvalet såldes ju in just som en möjlighet för drivna föräldrar att få välja bland ett stort utbud av skolor utanför det egna närområdet. Många friskolor har dock ett köbaserat intag som kräver framförhållning från föräldrarnas sida, vilket i SOU:n En mer likvärdig skola (2020) konstateras bidra till en ojämn social elevsammansättning. Föräldrar med starkare socioekonomisk bakgrund har bättre förutsättningar att tidigt informera sig och ställa sina barn i kö och barnen får därmed längre kötid. Friskolorna använder sig dessutom av fler urvalskriterier än de informerar föräldrarna om.

När Skolinspektionen granskade 30 friskolor (2022) fann man brister i urvalet och mottagandet av elever hos 24 av de 30 skolorna. Dessa använde fler urvalskriterier än vad som framgick i informationen till föräldrarna och efterfrågade uppgifter om bland annat modersmål och stödbehov. De vaga antagningskriterierna möjliggör för friskolor att välja bort elever som behöver större insatser och därmed kostar mer – någonstans måste ju skolaktiebolagens vinster hämtas in.

I en rapport från 2018 slår Skolverket fast att utvecklingen nu går i motsatt riktning: skolornas socioekonomiska elevsammansättning har fått en ökad betydelse för resultaten.

Trots en stark folkopinion mot vinstuttag i skolan och konsensus bland oberoende forskare och statliga myndigheter om den nuvarande skolpolitikens destruktiva effekter är utsikterna för politisk förändring små i nuläget, med tanke på den nuvarande regeringssammansättningen. Att skolminister Lotta Edholm innan utnämningen satt i styrelsen för friskolekoncernen Tellus och att Liberalernas partiledare Johan Pehrson har investerat i den snabbväxande skolkoncernen Atvexa är bara två av de mest flagranta exemplen på hur insyltade de politiska makthavarna blivit i välfärdföretagen.

Hur ska man då som förälder förhålla sig till detta – vilka möjligheter har man att motverka segregationen i skolan? ”Det faller väl inte på oss föräldrar att se till att skolan kan genomföra sitt kompensatoriska uppdrag?” säger en vän och det stämmer väl på sätt och vis, frågan måste ju bemötas på samhällsnivå.

Själva valsituationen skapar också en logik där föräldrarna ser sig skyldiga att optimera det egna barnets förutsättningar – kan man välja något annat än det ”bästa” åt sitt barn? De kollektiva frågorna förpassas därmed till periferin. ”Det finns inget samhälle, bara individer och deras familjer” är ett av Margret Thatchers mest ökända citat och skolvalet är den politiska reform som kanske bidragit mest till att förverkliga den visionen. Detta kommer inte att förändras förrän det skolpolitiska och i förlängningen välfärdspolitiska ramverket förändras. Men att i det egna så kallade lilla livet förhålla sig passiv till det fria skolvalets sorteringsmekanismer och flyta med är inte heller ett alternativ.

Hur kan vi då göra för att motverka den fortsatta utvecklingen mot ett samhälle där skillnaden mellan det egna barnet och andras ungar blir allt större? Vi föräldrar som vill något annat än ökad segregation och försämrade livsmöjligheter för barnen i våra områden måste prata ihop oss – utropa föräldraråd! – finnas i de kommunala skolorna och tillsammans försöka utveckla konkreta strategier för att stärka rätten till en likvärdig utbildning för alla barn.
- Signerat
#100/2022 ”En rad politiska beslut har resulterat i en enorm överföring av resurser från det gemensamma till enskilda fickor.” 28 December, 2022
11:24
Gudrun Schyman: “Jag vill se handling”
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
9:53
Lagförslaget: Donera dina organ och få sänkt straff
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
9:45
Veckan i bild: Tyre Nichols död och pensionsprotester
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
February 02, 2023
14:39
Kvinnor i kamp mot kolonialism
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
13:16
En halv miljon britter i ny strejk
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
11:54
Skyttedal förlorade – vinst för EU:s gigarbetare
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]
Kristdemokraten Sara Skyttedal har försökt stoppa delar av ett nytt EU-direktiv som avsevärt skulle förbättra villkoren för miljontals gigarbetare. I dag röstade parlamentet ned hennes linje och direktivet är nu ett steg närmare en gemensam EU-lag.

Efter en lång process enades Europaparlamentet den 12 december om det så kallade Plattformsdirektivet. Enligt EU:s egna beräkningar arbetar över 28 miljoner EU-medborgare inom gigekonomin och lagförslaget syftar bland annat till att klargöra gigarbetares anställningsstatus.

Ett av direktivets viktigaste delar, den så kallade anställningspresumtionen, handlar just om att hindra gigföretag från att systematiskt klassa gigarbetare som egenanställda.

Om direktivet, alltså den gemensamma EU-lagen, går igenom kommer utgångspunkten på arbetsmarknaden vara att den som arbetar för ett företag ska räknas som anställd. Bevisbördan för det motsatta, att personen inte är anställd, kommer då att hamna på arbetsköparen.

Dagen efter att direktivet godkändes skickade den svenska kristdemokraten och EU-parlamentariken Sara Skyttedal ut en namninsamling för att få till en omröstning för att stoppa delar av direktivet, framför allt handlar det om just de delar som handlar om att erkänna gigarbetare som anställda, istället för egenanställda. Tillräckligt många underskrifter samlades in och en omröstning hölls i dag, den 2 februari.

Med 212 röster för Skyttedals förslag och 376 röster mot hennes linje.

Om Skyttedals linje gått igenom hade diskussioner om direktivets innehåll återupptagits i utskottet och därmed hade delar av innehållet riskerat att urholkas.

I och med att hennes linje röstades ned går direktivet nu vidare till trepartsförhandlingar mellan parlamentet, rådet och kommissionen – vilket är ett steg närmare en gemensam Eu-lag som skulle förbättra villkoren för miljontals gigarbetare i unionen.
- Inrikes
- Utrikes
#4/2023 Skyttedal ber gigarbetare “hålla käften” 17 January, 2023
- Inrikes
#3/2023 Uber- och Boltförare i dygnslång strejk 11 January, 2023
- Inrikes
#8/2023 Uber och Bolt går inte med på förarnas krav 30 January, 2023 Annons
10:09
Polis infiltrerade vänsterrörelser i Barcelona
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
February 01, 2023
22:08
SL:s miljonböter för kroppskamerorna sänks
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
15:00
Martin Hansson: “Direkt cyniskt att kräva eftergifter av Ukraina”
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
9:39
För få insatser mot hot och våld på jobbet
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.
9:29
Ta ansvar för samhället – kräv högre lön
» ‎ Arbetaren

Tags: [edit]
Högre löner kan ge både bättre välfärd och mindre arbetslöshet. Ny forskning visar att löneandelen i ekonomin i dag är för liten för att arbetsmarknad och välfärd ska fungera bra. Det ansvarsfulla är inte att hålla igen löneanspråken. Det är att kräva mer – mycket mer.

”Jag vill inte låta hjärtlös. Men de som tjänar minst måste få det sämre innan de kan få det bättre”, säger Almega-Stefan till Kommunalarbetaren. Hjärtlös låter han så klart, Stefan Koskinen, arbetsgivarpolitisk chef på Almega. Men säkert också – i mångas öron – som en realist.

Hans uttalande sätter fingret på en seglivad uppfattning. Folk får inte få det för bra, för då funkar inte ekonomin och samhället. Flummigt av vänstern att kräva allt åt alla, oansvarigt av arbetare att kräva högre löner – vi har ju inte förstått vad som skapar tillväxt och investeringar.

Det har länge varit en sanning att höga lönekrav riskerar att krascha ekonomin. Det leder till alltifrån ökad inflation till massarbetslöshet och minskad konkurrenskraft på den globala marknaden. Det vill man ju inte orsaka.

Att en chef på en stor arbetsköparorganisation kränger denna figur är inget att förvånas över. Det är hans jobb. Men tanken har länge fått vara styrande på såväl politisk nivå som hos de stora fackliga centralorganisationerna när de lagt fram sina krav i avtalsrörelserna.

Stefan Koskinen säger vidare: ”Facken förstår det, men har svårt att få medlemmarna att hålla med.”

Problemet är att det inte är sant. Det är medlemmarna som har rätt.

Problemet är bara att det inte är sant. Det är medlemmarna som har rätt. När löneandelen pressas ned och vinstandelen skruvas upp, det är då ekonomin blir instabil, det är då bubblor blåses upp.

Vinstandelen i ekonomin har sedan 1980-talet fått växa på bekostnad av löneandelen. De som arbetar får en allt mindre del av kakan och det här påverkar ekonomin och samhället negativt.

I en färsk artikel lyfter nationalekonomen Daniel Lind, forskningsledare på Arena Idé, ny forskning över arbetsköparnas makt över lönesättningen och hur löneandelen i USA pressats allt lägre. Arbetare får en allt mindre del av det värde de jobbar ihop till ägarna.

Bakom forskningen ligger nationalekonomerna Chen Yeh och Claudia Macaluso, på den amerikanska centralbanken, samt nationalekonomen Brad Hershbein på John Updike Institute. De har dragit slutsatsen att amerikanska industrilöner ligger runt 30 procent lägre än vad de borde göra för att välfärd och arbetsmarknad ska fungera optimalt. Både sysselsättningen och välfärden försämras när löneandelen blir för låg.

Både sysselsättningen och välfärden försämras när löneandelen blir för låg.

Även i Sverige har löneandelen pressats ned. När SCB gjordes en sammanställning över löne- respektive vinstandelens utveckling i Sverige kunde de visa att under perioden 1950–1980 ökade lönerna i Sverige på bekostnad av företagens vinster. Men under perioden 1980–2014 vände utvecklingen till ägarnas fördel. Förloppet har sett liknande ut i resten av världen. Det finns tillfälliga uppgångar i löneandeln, men inget verkligt trendbrott.

Att ekonomin skulle räddas av återhållna lönekrav blev en nationalekonomisk sanning på 1990-talet. Och trots att detta återkommande har motbevisades av verkligheten har man inte ändrat på modellerna. Teorin säger att arbetslöshet och löneandel har följande enkla samband: Är priset på arbetskraften (alltså lönerna) för högt, har inte företagen råd att anställa lika många och detta leder till arbetslöshet. Medan återhållna löner å sin sida får fart på investeringar och skapar jobb.

Det etablerades som norm inom svensk lönebildningspolitik. I boken Lönesänkarna visar Erik Sandberg hur LO-ekonomers nya inriktning blev att verka för en ansvarsfull lönebildning, för att motverka arbetslöshet. Men avtalsrörelsen 1995–96 blev inte så återhållsam utan präglades av strejker. Handels, Pappers, Seko och Transport ställde sig utanför samordningen och krävde högre löneökningar, med hänvisning till näringslivets rekordvinster. Så lönerna blev följaktligen också högre.

Löneandelen i ekonomin växte under 90-talets andra hälft. Men inflationen ökade ändå inte, som den enligt modellerna skulle göra. Inte arbetslösheten heller, den minskade i stället. 300 000 nya jobb skapades på fyra år. Trots höga löneökningar. ”Sett i efterhand så verkar det nästan som att de höga lönepåslagen under andra halvan av 90-talet var just den stimulans som den svenska ekonomin behövde”, skriver Erik Sandberg.

Det avstådda löneutrymmet under exempelvis 2000-talets lägre löneökningar har inte lett till ökade investeringar. Pengarna hamnade i stället på finansmarknaden och blåste upp spekulationsbubblor.

Man kan också se det omvända. Hur återhållna löner inte, som utlovat, har lett till minskad arbetslöshet. Det avstådda löneutrymmet under exempelvis 2000-talets lägre löneökningar har inte lett till ökade investeringar. Pengarna hamnade i stället på finansmarknaden och blåste upp spekulationsbubblor. I stället för fler jobb fick vi en inkomstförskjutning. Från arbetande till ägande. Och de ägande investerade inte i produktion som skapade jobb, utan i spekulation, som skapade pengar av pengar. Och det är denna spekulation som har kraschat hela ekonomier, snarare än löneökningstakten.

Parallellt med denna utveckling går utvecklingen av bostadsbubblan. Efterfrågan i ekonomin har hållits uppe av lån. Standardhöjningar har skett med billiga lån, inte ökade löner. Sverige har blivit ett tungt skuldsatt folk. Det finns ingen som i dag betalar av sina bostadslån, men det fanns en tid när arbetare kunde göra det. Notan för detta kommer först när ekonomin börjar skaka. Och för många kommer det bli i år.
- Analys
- Levnadskostnadskrisen
#83/2022 Inflationens dolda effekt: höjd arbetslöshet 26 October, 2022
- Ledare
- Levnadskostnadskrisen
#88/2022 ”Inflation är inte en ekonomiteknisk fråga, det är en arena för en politisk kamp.” 11 November, 2022