Kokthansogreta.nu - Nyhetssök / News Search ! » Andreas Ekström (605 unread)

« Expand/Collapse

Andreas Ekström (75 unread)

Skip to page: 1 2 3 ... 9

October 15, 2019
2:00
Hihi
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Hihi
October 14, 2019
16:57
How to get the book
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

We are getting towards the bottom of the boxes! Weyler publishing and myself are excited to announce that we are expecting both ”Att hitta” and ”On Finding” to be selling out rather soon.

We don’t know at this point if we will print more, but I just wanted to once again provide some different options for getting your hands on a copy:

• ”Att hitta” is available through several Swedish online bookstores, such as Adlibris and Bokus.

• ”Att hitta” is also available as an audio book, with yours truly reading it. Get it here.

• Should you wish to get a signed copy of ”Att hitta”, please send me an e-mail at atthitta at andreasekstrom dot se and I will reply with further instructions. The cost will be about the same.

• If you want to get a copy of the English translation, ”On Finding”, you can do that here if you live in the Nordics and here if you live in North America.

• If you live anywhere else, please send me an e-mail at onfinding at andreasekstrom dot se and I will reply with further instructions.
October 13, 2019
19:40
Excellent excellent excellent
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Because Rebecca Solnit.
October 12, 2019
2:00
En stunds akademisk tillgänglighet
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Det här seminariet ledde jag på Bokmässan, det var kul!
October 11, 2019
2:00
Saker hon gör
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Läser tidningen så koncentrerat att det uppstår tre sekunders fördröjning när man söker kontakt med henne, som om hon var en korrespondent som stod tyst och stirrade in i kameran och väntade på att ljud ska komma igenom. Packar. Håller koll på livets detaljer. Gillar det som hon gillar det, allt från opera till halsband till kryddningar. Te. Lever obekymrad om småttigheter i andra människor och andras eventuella åsikter. Är mamma. Slår in paket som en konstnär. Skriver texter som utmärks av pedagogisk klarhet. Plockar isär mina, och mig. Talar med oöverträffad energi, oöverträffat krisp. Sjunger med visst vibrato. Nudelsoppor. Tänker efter före. Kämpar med att prioritera sin tid och läser mindre än hon egentligen vill. Har en nära relation till sin mor, sin far och sin syster. Följer under 23 år och utan en sekunds tvekan min familj och min släkt på precis alla sätt med en enorm smidighet och mognad. Missar aldrig en deadline och har en ängels tålamod när hon preppar sina scenjobb, jag vet, för jag sitter i samma arbetsrum. Hanterar bara de problem hon är säker på att hon har, och går bara över broar när hon är framme vid dem, och genererar därmed enorm avund hos mig. Är så makalöst game, säger så otroligt sällan nej till en kul idé. Pratar för mycket när hon tillrättavisar barnen för att hon vill förklara varför hon gör det. Använder alltid många ord, folk blir trötta av intensiteten ibland, men hon anser att hon har goda skäl oftast, och andra gånger sparkar hon på sig själv när hon tycker att hon har tagit upp för mycket syre. Tränar eftersom hon har bestämt sig för det. Har en solid integritet och viker inte undan. Lever med en kroniker utan att vara rädd. Använder fortfarande sina tjugoåriga slitna clamdiggers och de är så fina på henne tycker jag. Har oerhört låga krav på vad en lunch måste vara, men väldigt mycket högre krav på en middag. Använder sin hjärna som om den bestod av tusentals färgglada postit-lappar på en whiteboard, med pilar och associationer, och så går allt jämnt upp till slut. Berikas och plågas av sina höga ambitioner. Tänder levande ljus och drar på sig mitt absoluta raseri om hon glömmer att släcka dem. Tuggar fradga av vansinnig ilska inför vetenskaplig dumhet.

Och fyller 44! I dag!
October 08, 2019
10:25
Resultaten snackar
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Läser att Zlatan Ibrahimovic har synpunkter på den etniskt-kulturella sammansättningen i fotbollslandslaget under Janne Anderssons tid.

Utöver det faktum att Alexander Isak och Robin Quaison är givna anfallare så innehåller den senaste truppen också Ken Sema och Riccardo Gagliolo och Muamer Tankovic och John Guidetti. Nya och gamla, som inte heter Svensson. Jimmy Durmaz är dock inte med den här gången.

Ska dessa spelare räknas som lite… halvsvenska? Är det efternamnen? Är det hudfärgen? Är det attityden? Jag undrar lite försiktigt vad Zlatan menar och hur han definierar. Det är hur som helst tydligt att han i intervjun i Expressen tycker att Janne Andersson, i sin första trupp åtminstone, borde ha tagit ut någon spelare med mer ickesvensk bakgrund, av symboliska skäl. Det är rätt häpnadsväckande, får jag säga.

Och ett vet jag:

Resultaten snackar. Sverige med Zlatan Ibrahimovic i laget gick aldrig till kvartsfinal i VM. Jag tror nog att vi kan vara rätt lugna med att Janne Andersson är bäst skickad att bedöma hur vi vinner. Och jag för min del finner tanken på att Janne Andersson skulle vara lite smygrasist för… tja, skrattretande?
October 06, 2019
20:16
På fotbollscup
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Min son spelar fotboll. Jag brukar cykla med honom till träningen, som pågår i en och en halv timme, och så cykla hem igen, och sedan hämta honom. Annars får man stå där utomhus och frysa ihjäl.

I går stod jag utomhus och frös ihjäl. Så här var det:

Samling tjugo i jävla åtta på en parkeringsplats, bilar och barn och föräldrar. Sedan till Lödde. Lätt 400 bilar, jag överdriver inte, parkeringsvakter, skyltar, Swish för parkering, korv och sådana där hemska burgare med pressat slaktavfall, ett antal omklädningsrum, skor, kläder, benskydd.

Min sons lag har en underbar tränare. Absolut underbar. Att hon orkar som hon gör. Att ge instruktioner till ett sådant gäng är som att försöka dressera katter. Och OJ vad de bleksiktiga akademikerungarna från Lund – som ungefär heter Sixten och Östen och Torsten och Karsten – får stryk av Neo och Teo från Dösjebro! Grabbar som är fem kilo tyngre, förstår spelets grunder och talar riktig skånska. Det var magnifikt att se på så många sätt. Och alla som var där verkade älska det. Barnen var jättefina mot varandra. Jag gick upp halv sju men blev ändå stressad, kanske för att jag sa åt mig själv att göra en sallad Niçoise att ta med. Tanken på alternativen motiverade mig. Jag gjorde också en termos rooibos. Så mycket jag kunde var jag inne i omklädningsrummen i min vinterjacka, men frös ändå som en hund.

När jag kom hem duschade jag i tjugo minuter och smorde in mina fötter med något som luktade gran och lavendel som jag har fått på ett flyg någon gång. Ett sådant främlingsskap, kombinerat med sådan tacksamhet gentemot föreningssverige, det var märkligt trångt inuti huvudet denna dag.
October 04, 2019
15:47
Det stora mörkret…
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

…som sänker sig över en efter ett par dagar med roliga gig: man upptäcker att smörrebrödsstället på Stockholms central har ersatts av fucking Urban Deli. Man har två härligt snacksaliga fintanter bredvid sig på tåget, och en kille som pratar om sin ”GD” hela tiden framför en. ”Jag tänkte bara återkoppla…” Han talar också stockholmska, och jag har inget emot stockholmska, men när stockholmska talas av en dryg eller hänsynslös person blir den heeelt outhärdlig.

Men! Solen skiner, tåget åker söderut med god fart, snart får jag en kramputt av den minste och i morgon är det samling tjugo i åtta för matcher i Lödde! Frisk luft hela dagen! Ska hämta upp vinterjackan samt eventuellt grädda pizza och slakta ett lamm till frukost.
October 03, 2019
16:04
A whole pile
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

A client bought an amazing 325 copies of ”On Finding” to give away to the crowd when I see them soon. Blown away. But also amazing: DHL picked the boxes up and delivered them the very next day. Via a sorting station in Leipzig, Germany. Which wasn’t exactly on the way. Oh the mysteries of logistics!

But nevermind that: follow their lead, get not only your personal copy, but order a whole pile of them for your staff or your guests or your clients. Get in touch, and I will sweet talk the publishing house to get you a great discount!
September 30, 2019
17:36
UPS yours, UPS
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Do you want to hear another horror story about the world’s possibly worst company? That is unable to deliver, unable to knock on doors, unable to track parcels, unable to call regular cell phones, unable to give consistent answers?

I didn’t think so.

You already know. Everybody knows. Here is something we don’t know though:

For how long will the delivery business be broken?
September 28, 2019
2:00
All in from the Brits
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Yesterday, I spent THREE hours with a British web based magazine and pod channel. They interviewed me for tv, and took so many pictures of me that the flashes from the camera now physically has bleached my skin to finally being completely transparent.

They were seven people on the team, one of them a make up artist. Some of them came from England only for this. They rented a humongeous studio.

It was fun of course, but also fascinating. With the right sponsors, you can still create ambitions media products.
September 27, 2019
2:00
Sånt man hittar på LinkedIn
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]
2:00
Om vargen
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Ni som läser mig vet att jag talar mig varm om Lars Berges bok om ”Vargattacken” på Kolmården. Nu finns vårt samtal i samband med en prisutdelning tillgängligt på Spotify. Medverkar gör också bland andra min briljanta förlagskollega, författaren Helena Granström. Men först och främst: unna er att läsa Lars Berges bok.
September 26, 2019
2:00
Finland
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Fick härom dagen medverka i den svenska delen av finska YLE i en kort intervju, i samband med att Googles Sundar Pichai besökte Finland.
September 25, 2019
2:00
Ja, det är ju bara att lyssna
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Ja, det är ju bara att lyssna
September 24, 2019
2:00
In Palanga
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Small Talk in Lithuania, what is that all about? I’ll tell you: They create the Tipping Point conference. It is an incredibly ambitious seminar, held in Palanga, just on the Baltic. And all in all one of the most friendly and well-organized events I have had the pleasure of attending in my years as a speaker. The levels of questions was excellent, and the determination to make Lithuania a digitally modern society is impressive. After having spent some time down in the old town of Palanga – immensely beautiful, a peculiar architectonial mix between east and west, old and new – I left determined to make it back. And as always, sort of surprised about how close it is; a quick one hour hop from Copenhagen.

Apparently, I looked a bit like this on stage. I’ll see you again!
September 23, 2019
2:00
Tidernas comeback
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Var på fantastisk födelsedagsfest. Ett av talen återgav hur jubilaren en gång gick på stan med en cigg i mungipan och sin son hängande i en Babybjörn. En välmenande dam kom fram och påpekade det olämpliga i detta. Jubilaren blinkande inte ens:

”Det är lugnt. Det är inte mitt barn.”
September 22, 2019
12:01
Ett nytt avsked
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

I morgon leder jag mitt livs tredje begravning i rollen som borgerlig officiant. Det är en märklig känsla att se fram emot ett sådant tillfälle, men jag märker att jag gör det: Det skänker en känsla av djup mening att få vara med när anhöriga och vänner tar farväl av en älskad bortgången.

Nu har jag gjort i ordning mitt griftetal och min tunna pärm med de papper jag behöver, och tror att allt ska vara på plats. Sedan kommer jag till kapellet i mycket god tid, kanske 45 minuter före, och ser till att jag har vatten vid min plats. Jag tittar en ordentlig stund på kista och blommor och kort. När ceremonin är klar och besökarna har lämnat, så går jag tillbaka till kistan och böjer huvudet lite och säger ett tack.

Detta förstås för min egen skull; jag tror ju att döda människor verkligen är borta. Men jag tror också att vi ordnar den här sortens ceremonier lika mycket av respekt för dem som är kvar, och för oss själva. Det är viktigt för mig att uttala mitt lilla tack, för det blir ett slags enkel påminnelse om det allvar och den omsorg som ska genomsyra relationen till våra nära.
September 21, 2019
2:00
Böghatarpartiet
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Att SD får en enda röst av en enda anständig människa… Läs om partiets solida avsky mot personer som – igen, surprise surprise! – inte passar in i partiets trånga syn på vad som är normalt och godkänt.
September 20, 2019
2:00
Fullt minne
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Telefonen säger till: lagringsutrymmet nästan fullt. Det är bilder och små filmklipp som dominerar. Rensar lite. Inser att det jag har bilder på är familjen och mat och vänner. En del platser och en del jobbminnen, men mest detta: familjen och mat och vänner. Tittar tillbaka på mitt 2019 och kan inte förstå att jag har fått vara med om allt som jag har varit med om. Så många roliga dagar. Tänker att detta kanske är förklaringen till lugnet jag känner inför min vacklande hälsa. Skulle mitt liv ta slut för tidigt så har jag ändå levt hela.

Men jag vill gärna fortsätta, för jag vill ha mer av familjen, mer mat och mer av mina vänner. Det är meningen med livet, det vet ni va? Att ha meningsfulla relationer, att försöka lämna saker lite bättre än man fann dem och så att äta fantastisk mat, gärna i sällskap. Jag vet inte vad mer det kan finnas.
September 19, 2019
7:03
The Funky Operator är borta
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Manusförfattaren och musikern Hans Ingemansson har dött, läser jag i en TT-notis. Och eftersom jag älskade hans sätt att spela orgel så blir jag så himla less när TT och andra medier kallar honom ”pianist och låtskrivare” i The Creeps. Det var Robert Jelinek som skrev låtarna, till att börja med. Men framför allt: The Creeps lät som de gjorde på grund av Hans Ingemanssons orgelsound.

Han spelade på en Hammond B3 och en Hammond L100. Jag kan tycka att den tröttaste notisskrivare som landet kan uppbringa borde kunna förstå skillnaden på begreppen organist, pianist, keyboardist och klaviaturspelare.

Någon av de där orglarna hade Hans Ingemansson stående på gigantiska gångjärn, så att han kunde tippa dem framåt. Han kan vara den enda klaviaturspelare jag någonsin sett som har varit hundra procent cool på scen.

Vi som har koll och respekt nog att sammanfatta hans gärning som musiker får väl nynna introt till ”Ooh – I like it” och fundera på hur det hade låtit utan Hans Ingemansson.
September 17, 2019
13:10
Going north
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Just got off the stage here in Cape Town, South Africa, after an exciting couple of days with a keynote presentation in front of a huge crowd, and informal talks with journalists, activists, business leaders and tech specialists.

As I am waiting to head north again this afternoon, I am contemplating a discussion I had with an impressive gentleman working for the government, hired by former prime minister Thabo Mbeki. We talked about ambition, social inequality and greed. South Africa has the highest Gini coefficient in the world. It just can’t continue like that. What is integrity, and what is morality? Which is which? When can we afford to be persons of integrity and high ethical standards, and when can we not?

This will take some time.

But for now, to the people I did meet – thank you so much. You have made a difference in my life this very morning.
September 15, 2019
14:27
Libra – the epic takedown
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

I found myself laughing out loud, reading this fantastic takedown of Facebook’s crypto-currency ideas. But the boxing match prose aside, this is actually a thoughtful piece.
September 13, 2019
2:00
Lite mer om Pewdiepie
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

För en tid sedan drev journalisten Emanuel Karlsten tesen att Pewdiepie, Felix Kjellberg, på grund av sin Youtube-karriär som dataspelare bör uppvärderas kulturellt och omskrivas mer. (GP 3/9)

Jag är av helt motsatt uppfattning, vilket jag redan har påpekat här.

Men jag tror att det döljer sig något annat bakom den här begreppsförvirringen, sammanblandningen av popularitet och relevans, ett större problem än ”rätt” värdering av kulturella fenomen, och det handlar om språk.

Intelligens förväxlas besvärande ofta med omdöme. Artighet med snällhet. Utbildning med bildning. Politiska segrar med politiska framsteg.

Inga av dessa begrepp uppträder nödvändigtvis i par. Men när de gör det, går samhället ofta i rätt riktning.

Så hur styr man ditåt? Genom att insistera på reflektion, på saktmod. Vilket för övrigt inte ska förväxlas med tröghet eller bakåtsträvande.
September 12, 2019
2:00
Borough Market
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Borough Market i London sålde mig i tisdags en macka med salted beef, oxbringa ungefär, med senap och inlagd gurka och surkål. Bisarrt gott. Borough Market är för övrigt den fantastiskt trevliga delvis utomhus delvis inomhus belägna marknad där några terrorister attackerade folk med kniv för några år sedan. Tills de mötte en medelålders fotbollssupporter som ”hade druckit några pints”. Han ställde sig och vevade i en bar. Utan vapen.

Han höll nämligen på Millwall, ökända för sina huligan-fans. Och vrålade således: ”FUCK YOU, I’M MILLWALL!!!!!”

Såg ett reportage från sjukhuset där han låg med lite mindre skärsår. Han hade fått ett exemplar av ”Runner’s World” av sina kompisar, med en bra förstasidesrubrik: LEARN HOW TO RUN. Så fruktansvärt roligt.
September 11, 2019
15:20
De är tillbaka!
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Ni som fattar, ni fattar. Ni är nog inte så många längre. Men så här: om jag fick välja en sångröst att sno av någon, så skulle Lars Säfsund ligga pyrt till.
September 10, 2019
10:56
Din Tai Fung
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Jo: jag är i London. Älskade Hedone har stängt, jag har inte kommit över det, men det finns en viss tröst. Din Tai Fung är en taiwanesisk dim sum-kedja, enkelt uttryckt, som har lyckats få en stjärna i Guide Michelin. De finns i Australien och Asien och på några ställen i USA – men nu också för första gången i Europa. Så i går letade jag mig fram till Henrietta Street vid Covent Garden, fick genast ett bord i den mysigt stökiga matsalen, kryssade i vad jag önskade och maten kom, tallrik efter tallrik. Servitrisen dubbelkollade: du vill verkligen ha allt detta?

Ja? Ser jag ut som en mes?

Om jag inte hade så mycket annat jag måste hinna äta innan jag åker hem i kväll skulle jag slinka in för en eftermiddagsfika av något slag.
Gröna bönor med lätt fermenterat bacon och räkor. Detta är den ena ytterligheten av genialiteten på Din Tai Fung: den självklara enkelheten. Fläskrulader med gurka och vårlök, sesamfrön och en hoisin-liknande sås. En intensiv kall förrätt som man drömmer om efteråt. Här har vi en av mina favoriter: milt mjuka dumplingar i chiliolja. Man måste ju pröva en chili crab-dumpling! Kraftig skaldjurssmak, umami upp över öronen. Jag tycker egentligen att sådana här enkla knyten – i det här fallet med räkpasta i – är halvkul. Men de hör till. Jag nöjde mig med en. Ett slags ”huvudrätt”, kan man kanske säga, även om Din Tai Fung inte riktigt tänker i sådana termer. Stekt ris och fläskkotlett. Inte konstigare än så. Raka, milda smaker. Bara så otroligt vällagat. Och så har vi miraklet, allra sist: soppdumplingarna. De gör makalösa buljonger, i det här fallet på kyckling, och gelatiniserar dem sedan. Så bygger de perfekta knyten runt gelén, och ångkokar – varpå gelén blir till soppa igen. Ni förstår ju själva sensationen att äta en sådan här, värmen, saltet, plötsligheten. Det enda man inte kan besöka Din Tai Fung utan att beställa, så enkelt är det.
September 08, 2019
2:00
Paludans digitala fall
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Superintressant om en dansk rasists digitala fall. Youtube tar lite ansvar, vad det verkar!
2:00
Paludans digitala fall
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Superintressant om en dansk rasists digitala fall. Youtube tar lite ansvar, vad det verkar!
September 07, 2019
2:00
Det är nog lagom som det är
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Läser en intressant text av min käre vän Emanuel Karlsten, som driver tesen att Pewdiepie, Felix Kjellberg, på grund av sin Youtube-karriär som dataspelare bör uppvärderas kulturellt och omskrivas mer av etablerade medier.

Jag är av helt motsatt uppfattning.

Ett viktigt skäl till det är att kultur har särskilda värden. Vi lever i en tid som gärna vill låtsas att ungefär allt är lika bra som allt annat, och framför allt: som förväxlar popularitet med relevans.

Felix Kjellbergs gapande saknar större kulturellt värde. Han säger eller gör ingenting som säger något viktigt om mänskligheten, ingenting som kommer att bli bestående, ingenting som föder något mer än bara mer av samma. Han är stor – men det finns inte så mycket att berätta om honom. Där finns det helt rimliga skälet till varför nyhetsvärderingen ser ut som den gör.
September 06, 2019
2:00
Små framsteg
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Läser Kyrkans Tidning och ser att barndopen i Sverige blir färre. Siffrorna rasar verkligen, 64 procent av spädbarnen i Sverige döptes år 2005 – men år 2018 är den siffran nere på 37 procent!

Det är strålande nyheter.

Religionens enorma skadeverkan på samhället, de konsekventa inskränkningarna i människans andliga och fysiska frihet framför allt, pressas kanske tillbaka åtminstone på någon front. Att ”uppta” ett barn i en församling genom en religiös ritual som barnet inte är tillfrågat om är förstås inte lika gränslöst upprörande som omskärelse av små pojkar är, men det totalitära anspråket på en försvarslös varelses själ är ingen liten förbrytelse.
2:00
Små framsteg
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Läser Kyrkans Tidning och ser att barndopen i Sverige blir färre. Siffrorna rasar verkligen, 64 procent av spädbarnen i Sverige döptes år 2005 – men år 2018 är den siffran nere på 37 procent!

Det är strålande nyheter.

Religionens enorma skadeverkan på samhället, de konsekventa inskränkningarna i människans andliga och fysiska frihet framför allt, pressas kanske tillbaka åtminstone på någon front. Att ”uppta” ett barn i en församling genom en religiös ritual som barnet inte är tillfrågat om är förstås inte lika gränslöst upprörande som omskärelse av små pojkar är, men det totalitära anspråket på en försvarslös varelses själ är ingen liten förbrytelse.
2:00
Små framsteg
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Läser Kyrkans Tidning och ser att barndopen i Sverige blir färre. Siffrorna rasar verkligen, 64 procent av spädbarnen i Sverige döptes år 2005 – men år 2018 är den siffran nere på 37 procent!

Det är strålande nyheter.

Religionens enorma skadeverkan på samhället, de konsekventa inskränkningarna i människans andliga och fysiska frihet framför allt, pressas kanske tillbaka åtminstone på någon front. Att ”uppta” ett barn i en församling genom en religiös ritual som barnet inte är tillfrågat om är förstås inte lika gränslöst upprörande som omskärelse av små pojkar är, men det totalitära anspråket på en försvarslös varelses själ är ingen liten förbrytelse.
September 05, 2019
2:00
Att få tummen ur
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Skrev en liten sak om Facebook för att… ja, för att det tyvärr spelar roll för samhället vad som pågår där.
2:00
Att få tummen ur
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Skrev en liten sak om Facebook för att… ja, för att det tyvärr spelar roll för samhället vad som pågår där.
2:00
Att få tummen ur
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Skrev en liten sak om Facebook för att… ja, för att det tyvärr spelar roll för samhället vad som pågår där.
September 04, 2019
2:00
Hehe. Hehehehe.
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]
September 03, 2019
10:05
Franz – my emperor
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Ladies and gentlemen, I have met Jesus, and his name is Franz.

I have often lamented about the multitude of inboxes we all have. I would really just like to have one, in one interface. Both for desktop and for phone.

Well – I still don’t.

But I know what the best option is so far.

For a couple of weeks, I have been trying out Franz. A simple tool that gathers most of your communication services. It takes a little while to get used to it, as it does, and a little while to set it up the way you want it.

But now? Instead of hopping back and forth between browser windows, I have the Franz software up and running. I see most of what I need to see there. My Messenger, my Gmail, my LinkedIn, my Twitter DMs…

Things missing? Many. I would prefer a collected interface, truly one inbox for everything. I would prefer it if it was possible to connect my regular text messages to the same service. (It is for many, but it doesn’t seem to work for me.)

Franz makes me happy in one more way: It is developed in Austria, by a guy named Stefan Malzner.

Check it out.

Support him.

He is on his way to something really great.
9:53
Hannah är bäst
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Hannah Lemoine heter webbdesignern som har gjort den här sajten, och som i dagarna har gett den en uppfräschning och en teknisk revidering. Hon är baserad i Köpenhamn. Hon är en dröm att jobba med: pedagogisk, kommunikativ, tydlig och beredd att komma med starka egna idéer och synpunkter. Jag kan inte nog rekommendera henne. Här finns hon.
2:00
Om mat
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Roligt, och roligt för att det är sant, av Ivar Arpi här. Glenn Hysén på slutet gör att texten lyfter, förlåt att jag spoilade det nu, men hans plötsliga uppdykande är stilistiskt magnifikt.
August 31, 2019
15:18
Centenary and back
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

It all started so great. But it ended in the emergency room. I am well again and on my way home. If you want the full story, go to my English website and fill out the form on the start page. You will get a newsletter in the morning.
August 30, 2019
2:00
Gyllene Tider
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Vi har en son som gillar allt som är en bra show. Fotboll, sång, musik, dans, fyrverkerier. Han var, sju år gammal, på sitt livs första rockkonsert i somras. Bara han och jag. Och 55 000 människor till på Ullevi.

Det var en kväll jag kommer att minnas så länge jag lever, och han med, tror jag.

Han var inskolad på låtarna, lär sig texter som en kopieringsmaskin – vilket i fallet med Gyllene Tider har lett till en del intressanta diskussioner. (”Vad handlar den om, pappa? Att de inte dansar lika bra som sjömän?” ”Ja, alltså… Per Gessle har själv sagt att han är osäker på det, såatte…”)

Vi väntade i två timmar innan det drog i gång. Vi pratade om varför det finns förband. Jag försökte smygfilma honom på mina axlar under ”Juni, juli, augusti”, när han sjöng med i varje ord och inte missade en stavelse, men han gillar ju show, så han såg att jag tog fram mobilen och började sjunga in i den i stället.

Till extranumren funderade vi: Vilka riktigt bra låtar har de inte kört än? ”Småstad” gillar du pappa, men den spelar de nog inte nu. ”Sommartider” så klart, och ”När alla vännerna gått hem”, enades vi om. Och så kom han på det: ”När vi två blir en!”, tre sekunder innan Farfisa-orgelns introriff. Sedan stod vi där i folkhavet, han och jag, och gungade och sjöng. Vi la oss efter midnatt och sov gott och länge.
August 28, 2019
2:00
Pappas, och mammas, son
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

En dag på resa i USA dyker Joshua Kadisons ”My Father’s Son” upp i min iTunes. Jag har aldrig tyckt att den håller tillräcklig poetisk höjd, men den är snygg, och eftersom minst hälften av mig är amerikan i själen så går den liksom in. Jag har bra föräldrar. Jag njuter av att ha dem, och gläds åt deras hälsa och närvaro och energi. Och jag kan till och med tycka om mina avigheter ibland, under förutsättning att jag också kan ana dem hos mamma eller pappa. Då har jag de där avigheterna av en bra anledning i alla fall, jag bär med mig något helt, som innehåller en samlad mänsklig komplexitet. Varje gång jag är på besök hos dem tänker jag: jag hade gärna stannat längre.
August 27, 2019
2:00
Tre frågor
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Tidningen Journalisten uppmärksammar att jag inte längre vill använda sociala medier på samma sätt som förut. Tre frågor, tre svar.
August 26, 2019
2:00
New research, new ideas
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Check this out. Another interesting proposal for a global human community.
2:00
New research, new ideas
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Check this out. Another interesting proposal for a global human community.
August 25, 2019
2:00
Biggles och Biggles
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Lyckades hitta det här ljudklippet igen. Om inte det bevisar att piloter är gjorda av IS så vet jag inte… Den ene tappar höjd, mer än fem hundra meter i sekunden. De pratar om det som om de läste rätt rad i stryktipset.
2:00
Biggles och Biggles
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Lyckades hitta det här ljudklippet igen. Om inte det bevisar att piloter är gjorda av IS så vet jag inte… Den ene tappar höjd, mer än fem hundra meter i sekunden. De pratar om det som om de läste rätt rad i stryktipset.
August 24, 2019
2:00
Släkten, skörden
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

I början av månaden samlades släkten hos mamma och pappa. Det är så magnifikt: farmors och farfars ättlingar är i runda tal 35 personer med alla respektive och barn och barnbarn och barnbarnsbarn. Och ALLA kommer. Vi ses tre gånger om året. Och ALLA kommer. Enstaka undantag enstaka gånger, men i princip: kan man så kommer man. Vi lagar mat och äter och alla pratar med alla. Och pappa tog fram en spritflaska han har fått av syrran som tog med den hem från Asien för många år sedan med en stor krabba i. Den här.

De jävlarna måste alltså ha låtit krabban växa inne i flaskan. Vi öppnade den inte.

Sedan fick vi njuta av andras arbete: skörden. Pappa odlar mycket, och min kusin och hans fru gör det professionellt. Vi kom hem till Lund med squash, röda vinbär, svarta vinbär, krusbär, lök, örter, majrovor, tomater, gurka, grönkål, vitkål, plommon, hallon och litervis med saft. Jag stod hela den första dagen och hittade på rätter och varianter. En gul ratatouille gjorde mig särskild glad, för den blev så snygg. Älskar att stå där och skölja och rensa och hacka och bestämma mig.

Och alla dessa fina kusiner. Dem älskar jag också. Veckan efter kalaset hade vi ett till: minstingen Axel gifte sig med Rut, och vi får ännu en fantastiskt rolig och smart och varm person att lägga till den stora samlingen.
2:00
Släkten, skörden
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

I början av månaden samlades släkten hos mamma och pappa. Det är så magnifikt: farmors och farfars ättlingar är i runda tal 35 personer med alla respektive och barn och barnbarn och barnbarnsbarn. Och ALLA kommer. Vi ses tre gånger om året. Och ALLA kommer. Enstaka undantag enstaka gånger, men i princip: kan man så kommer man. Vi lagar mat och äter och alla pratar med alla. Och pappa tog fram en spritflaska han har fått av syrran som tog med den hem från Asien för många år sedan med en stor krabba i. Den här.

De jävlarna måste alltså ha låtit krabban växa inne i flaskan. Vi öppnade den inte.

Sedan fick vi njuta av andras arbete: skörden. Pappa odlar mycket, och min kusin och hans fru gör det professionellt. Vi kom hem till Lund med squash, röda vinbär, svarta vinbär, krusbär, lök, örter, majrovor, tomater, gurka, grönkål, vitkål, plommon, hallon och litervis med saft. Jag stod hela den första dagen och hittade på rätter och varianter. En gul ratatouille gjorde mig särskild glad, för den blev så snygg. Älskar att stå där och skölja och rensa och hacka och bestämma mig.

Och alla dessa fina kusiner. Dem älskar jag också. Veckan efter kalaset hade vi ett till: minstingen Axel gifte sig med Rut, och vi får ännu en fantastiskt rolig och smart och varm person att lägga till den stora samlingen.
August 23, 2019
2:00
My glamorous work life
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

My glamorous work life
August 22, 2019
2:00
Hej då, Hedone
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Mat är viktigt för mig, men i hela mitt liv har jag bara blivit riktigt känslomässigt fäst vid en enda krog: Mikael Jönssons fantastiska Hedone i London. Efter åtta år har han och Aurelie Jean-Marie-Flore stängt. Det låter kanske löjligt, men jag blev så himla ledsen när nyheten kom.

Jag hade velat säga hej då, jag hade åkt dit en extra gång om jag bara hade vetat. Kanske hann det bli tio besök genom åren, jag har telefonen full av bilder på den godaste mat jag någonsin har smakat, serverad i den bästa krogmiljö jag kan tänka mig. Jag har varit där med sällskap – Lisa och Rick och dessutom min dotter som modigt testade allt möjligt, bara nio år gammal – men jag har mest suttit ensam på en av de få barstolarna med överblick över köket. Kunnat prata med Mikael om kockar som inte kan laga mat och skribenter som inte kan skriva. Småskvallrat lite med en svensk dessertkock som jobbade där ett tag.

Mikael lärde mig massor om mat och om restaurangbranschen i få meningar. En lugn kväll gjorde han en galette till sig själv till middag och slog sig ner bredvid vid bardisken framåt halv tio med ett glas rött, och berättade en skröna om en idiot som hade varit där och ätit och inte fattat någonting. Mikael är lite kolerisk ibland. Jag tycker att han är rakt igenom fantastisk. Rolig, passionerad, enormt sakkunnig.

Jag var mätt men galetten såg fantastisk ut, han hade rökt sidfläsk och gruyère på den.

Aurelie, den franska hovmästaren – jag vet inte om de är gifta eller så, men någon påstod det nån gång – kom alltid ihåg allt, att jag inte vill ha bubblor i vattnet, att jag en gång beställde två drinkar att lägga på notan men utan att ta in dem, eftersom hon inte fick systemet att fungera så att jag kunde dricksa annars. En gång när jag åt en rätt som jag inte ska ta upp tid med att beskriva här så vacklade jag ut på gatan, mitt i. Hon kom efter och undrade om jag var okej. Jag var ju mer än okej, jag var överväldigad av smakerna. Tårögd. Hon skrattade glatt när jag sa ”it’s just my sensitive soul” och såg till att varmhålla tallriken tills jag kom in igen. Hon ville alltid skicka med mig lite bröd och jag tackade aldrig nej, jag skulle ju sällan direkt hem precis.

”Home away from home”, säger man, och under de senaste årens eviga resande har det blivit viktigare för mig att ha några sådana platser.

Detta var den bästa, den finaste.
2:00
Hej då, Hedone
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Mat är viktigt för mig, men i hela mitt liv har jag bara blivit riktigt känslomässigt fäst vid en enda krog: Mikael Jönssons fantastiska Hedone i London. Efter åtta år har han och Aurelie Jean-Marie-Flore stängt. Det låter kanske löjligt, men jag blev så himla ledsen när nyheten kom.

Jag hade velat säga hej då, jag hade åkt dit en extra gång om jag bara hade vetat. Kanske hann det bli tio besök genom åren, jag har telefonen full av bilder på den godaste mat jag någonsin har smakat, serverad i den bästa krogmiljö jag kan tänka mig. Jag har varit där med sällskap – Lisa och Rick och dessutom min dotter som modigt testade allt möjligt, bara nio år gammal – men jag har mest suttit ensam på en av de få barstolarna med överblick över köket. Kunnat prata med Mikael om kockar som inte kan laga mat och skribenter som inte kan skriva. Småskvallrat lite med en svensk dessertkock som jobbade där ett tag.

Mikael lärde mig massor om mat och om restaurangbranschen i få meningar. En lugn kväll gjorde han en galette till sig själv till middag och slog sig ner bredvid vid bardisken framåt halv tio med ett glas rött, och berättade en skröna om en idiot som hade varit där och ätit och inte fattat någonting. Mikael är lite kolerisk ibland. Jag tycker att han är rakt igenom fantastisk. Rolig, passionerad, enormt sakkunnig.

Jag var mätt men galetten såg fantastisk ut, han hade rökt sidfläsk och gruyère på den.

Aurelie, den franska hovmästaren – jag vet inte om de är gifta eller så, men någon påstod det nån gång – kom alltid ihåg allt, att jag inte vill ha bubblor i vattnet, att jag en gång beställde två drinkar att lägga på notan men utan att ta in dem, eftersom hon inte fick systemet att fungera så att jag kunde dricksa annars. En gång när jag åt en rätt som jag inte ska ta upp tid med att beskriva här så vacklade jag ut på gatan, mitt i. Hon kom efter och undrade om jag var okej. Jag var ju mer än okej, jag var överväldigad av smakerna. Tårögd. Hon skrattade glatt när jag sa ”it’s just my sensitive soul” och såg till att varmhålla tallriken tills jag kom in igen. Hon ville alltid skicka med mig lite bröd och jag tackade aldrig nej, jag skulle ju sällan direkt hem precis.

”Home away from home”, säger man, och under de senaste årens eviga resande har det blivit viktigare för mig att ha några sådana platser.

Detta var den bästa, den finaste.
August 21, 2019
6:00
Prince
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Hade han ransonerat sig hade han väl räknats som den störste av alla, för så fungerar det: Den som gör mycket rankas ofta lite lite lägre kvalitativt, som om omvärlden inte kan stå ut med att mycket och bra finns i samma konstnär.

Hur som helst: Prince. Piano & A Microphone 1983. Det går inte att sluta lyssna.
6:00
Prince
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Hade han ransonerat sig hade han väl räknats som den störste av alla, för så fungerar det: Den som gör mycket rankas ofta lite lite lägre kvalitativt, som om omvärlden inte kan stå ut med att mycket och bra finns i samma konstnär.

Hur som helst: Prince. Piano & A Microphone 1983. Det går inte att sluta lyssna.
August 20, 2019
6:00
Myra mosse
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Under några augustidagar i Fjärås slogs jag av idén att titta till Myra mosse.

Myra mosse ser man på Google Maps och på Google Earth om man vet var man ska titta.

När jag var liten var Myra mosse ett spännande utflyktsmål. Jag minns det som en lång vandring för en fyraåring eller en sexåring, in i djupaste skogen. I själva verket var stigarna rejäla och upptrampade, och avståndet hemifrån inte ens en kilometer fågelvägen. Men det spelade ju ingen roll. Pappa brukade ta en ryggsäck med lite ved, och så gick vi dit och grillade korv. Ibland var jag där med killen i grannhuset som var sex år äldre, och fångade grodyngel för att se dem växa i ett akvarium. Det gick enkelt att ta upp dem med håv.

Vattenspegeln var alltid blank, för skogen omkring var välväxt och vindskyddande. Man kunde inte bada där, men någon gång var det en kompis som åkte skridsko.

Så nu gick vi, igen. Pappa och jag och min son, sju år är han. Det måste vara 35 år sedan jag rörde mig i den där skogen, och bara några steg in var det inte något alls som såg bekant ut. Jag hade ändå förväntat mig att åtminstone delvis hitta där. Vi lekte ju mycket i den där skogen, cyklade på stigar förvandlade till crossbanor och tog tiden med den tidens största lyx och mirakel: svarta digitala armbandsur med exakt tidtagningsfunktion. Nu finns inga spår kvar av det. Barn leker inte där längre.

Vi gick rätt länge, utan karta, det finns ändå inga uppdaterade orienteringskartor för området, och vi blev till slut osäkra. Enligt telefonen skulle vi ju stå vid mossens strand.

Jag lämnade den äldre och den yngre generationen på en liten kulle och gav mig in i den tätaste skogen för att ändå se mig omkring lite. Tittade på telefonen igen, som inte gav tillräckligt exakt hjälp.

Slutligen hittade jag den torra avrinningsbäcken på bortre sidan, och började ana konturerna av det som en gång varit Myra mosse. Nu ordentligt igenväxt med tuvor och unga björkar.

Jag letade mig tillbaka, och min son fick den enda fikan, en medhavd läsk och så några nyplockade björnbär och vildhallon. Jag bar honom på axlarna genom de värsta snåren och han spanade efter brännässlor.

Myra mosse finns ej mer, så hit behöver vi inte gå igen, konstaterade pappa och pekade ut vart han snart ska gå i stället: pålitliga marker för trattkantareller.
6:00
Myra mosse
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Under några augustidagar i Fjärås slogs jag av idén att titta till Myra mosse.

Myra mosse ser man på Google Maps och på Google Earth om man vet var man ska titta.

När jag var liten var Myra mosse ett spännande utflyktsmål. Jag minns det som en lång vandring för en fyraåring eller en sexåring, in i djupaste skogen. I själva verket var stigarna rejäla och upptrampade, och avståndet hemifrån inte ens en kilometer fågelvägen. Men det spelade ju ingen roll. Pappa brukade ta en ryggsäck med lite ved, och så gick vi dit och grillade korv. Ibland var jag där med killen i grannhuset som var sex år äldre, och fångade grodyngel för att se dem växa i ett akvarium. Det gick enkelt att ta upp dem med håv.

Vattenspegeln var alltid blank, för skogen omkring var välväxt och vindskyddande. Man kunde inte bada där, men någon gång var det en kompis som åkte skridsko.

Så nu gick vi, igen. Pappa och jag och min son, sju år är han. Det måste vara 35 år sedan jag rörde mig i den där skogen, och bara några steg in var det inte något alls som såg bekant ut. Jag hade ändå förväntat mig att åtminstone delvis hitta där. Vi lekte ju mycket i den där skogen, cyklade på stigar förvandlade till crossbanor och tog tiden med den tidens största lyx och mirakel: svarta digitala armbandsur med exakt tidtagningsfunktion. Nu finns inga spår kvar av det. Barn leker inte där längre.

Vi gick rätt länge, utan karta, det finns ändå inga uppdaterade orienteringskartor för området, och vi blev till slut osäkra. Enligt telefonen skulle vi ju stå vid mossens strand.

Jag lämnade den äldre och den yngre generationen på en liten kulle och gav mig in i den tätaste skogen för att ändå se mig omkring lite. Tittade på telefonen igen, som inte gav tillräckligt exakt hjälp.

Slutligen hittade jag den torra avrinningsbäcken på bortre sidan, och började ana konturerna av det som en gång varit Myra mosse. Nu ordentligt igenväxt med tuvor och unga björkar.

Jag letade mig tillbaka, och min son fick den enda fikan, en medhavd läsk och så några nyplockade björnbär och vildhallon. Jag bar honom på axlarna genom de värsta snåren och han spanade efter brännässlor.

Myra mosse finns ej mer, så hit behöver vi inte gå igen, konstaterade pappa och pekade ut vart han snart ska gå i stället: pålitliga marker för trattkantareller.
August 19, 2019
6:00
Inbox hell
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

EDIT: Right now testing Franz – could this be it!? Has that Austrian guy figured out how to do this? I will get back to you!

***

The strongest religious idea of our time is that the market will solve every problem, as long as there is a strong enough demand for a solution.

I will give you a simple example of why that simply isn’t true. And I guarantee that you will both recognize the problem, and agree with my frustration.

Let me just ask this simple question: How many inboxes do you have?

I have Facebook Messenger, the Instagram direct messages, my work email, my private email, my other private email, the Twitter direct messages, the LinkedIn inbox, my WhatsApp and my Signal apps, the Wordfeud direct messages for cryin’ out loud, and my personal trainer who every so often tries to motivate or threaten me through that humiliation app that I am paying dearly for. So… that’s eleven then.

Eleven inboxes. This is obviously insane. So what do I want? Just a couple of things:

I want to remove the private message function all together on Twitter, Instagram and LinkedIn. And Wordfeud. But – no can do. Not on any of those services is that a user option.

Then, I want a golden app, with a connected web interface that I would like to look and work much like Gmail, where all of my different messages end up.

When I reply from there, it needs to look like I am replying through the service that sent me the message. When I delete from there, it needs to be deleted all the way to the source.

And… that’s it. That’s all I am asking. Technically, this is not difficult. It could be built in a month.

Wouldn’t you love it? Of course you would. But you can’t have it.

”More user control”, they say. They all promise that, yet they mean nothing. Their actions prove it.

Not a single one of these platforms will open up to help us getting a better service. Not if that better service increases the risk of us being less dependent on them.

***

Did you like this piece? It was originally sent out to the subscribers of my newsletter, ”Question of the month”. Do sign up! I will never spam you, and if you get tired of it, it is just as easy to unsubscribe.
6:00
Inbox hell
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

EDIT: Right now testing Franz – could this be it!? Has that Austrian guy figured out how to do this? I will get back to you!

***

The strongest religious idea of our time is that the market will solve every problem, as long as there is a strong enough demand for a solution.

I will give you a simple example of why that simply isn’t true. And I guarantee that you will both recognize the problem, and agree with my frustration.

Let me just ask this simple question: How many inboxes do you have?

I have Facebook Messenger, the Instagram direct messages, my work email, my private email, my other private email, the Twitter direct messages, the LinkedIn inbox, my WhatsApp and my Signal apps, the Wordfeud direct messages for cryin’ out loud, and my personal trainer who every so often tries to motivate or threaten me through that humiliation app that I am paying dearly for. So… that’s eleven then.

Eleven inboxes. This is obviously insane. So what do I want? Just a couple of things:

I want to remove the private message function all together on Twitter, Instagram and LinkedIn. And Wordfeud. But – no can do. Not on any of those services is that a user option.

Then, I want a golden app, with a connected web interface that I would like to look and work much like Gmail, where all of my different messages end up.

When I reply from there, it needs to look like I am replying through the service that sent me the message. When I delete from there, it needs to be deleted all the way to the source.

And… that’s it. That’s all I am asking. Technically, this is not difficult. It could be built in a month.

Wouldn’t you love it? Of course you would. But you can’t have it.

”More user control”, they say. They all promise that, yet they mean nothing. Their actions prove it.

Not a single one of these platforms will open up to help us getting a better service. Not if that better service increases the risk of us being less dependent on them.

***

Did you like this piece? It was originally sent out to the subscribers of my newsletter, ”Question of the month”. Do sign up! I will never spam you, and if you get tired of it, it is just as easy to unsubscribe.
August 18, 2019
6:00
I läsframtiden
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Att mest vara här på bloggen och inte på Facebook fortsätter att vara som att andas hög klar luft för mig som skribent.

Tänk om vi kunde distribuera oss bättre? Vad kommer att hända med den ökade vantrivseln på Facebook? Jag gissar och hoppas: det blir naturligt att många vill ta ett större eget ansvar för att hitta information. Gärna från ursprungskällor som man redan väl känner till och har bestämt sig för att tycka om och lita på – skribenter, tidningar, förlag, diskussionsforum, videokanaler.

Frustration kan leda till konkretion. Man får uppfinna sin egen systematik. Man kan till exempel använda sig av något så gammaldags som en RSS-läsare. RSS är en enkel teknik, så enkel att den påpekar det i namnet. Real Simple Syndication. Riktigt enkel insamling, skulle man kanske kunna kalla det på svenska. En RSS-läsare samlar in nya publiceringar från de sajter på nätet som användaren önskar, och visar i ett samlat fönster när det finns något nytt att ta del av. Det blir enklare att inte missa nya texter från favoritmedier eller favoritskribenter.

Under bloggarnas guldålder, kanske 2005 till 2010, var Google Reader den RSS-läsare som nästan alla föredrog. Men Google stängde den 2013, officiellt eftersom den inte höll tillräcklig tillväxttakt för att vara intressant. En mer cynisk bedömare skulle väl säga att hela RSS-tekniken rimmade illa med Googles affärsidé, att exponera relevanta annonser i direkt anslutning till specifikt innehåll. Annonserna följde ju inte alltid med från bloggarna in i RSS-läsarens fönster.

Många utvecklare struntade i att hålla liv i sina RSS-flöden när Google Reader försvann, trots att det finns utmärkta alternativ.

Detta försvårade en nischad kulturkonsumtion, det vill säga: det gjorde det lite svårare för var och en av oss att snabbt och systematiskt hitta det vi tycker om från precis den avsändare vi önskar. RSS-användningen sjönk snabbt. Alla fick maka sig in på Facebook i stället, och försöka förhålla sig till det gåtfulla sorteringssystem som styr vad vi råkar få se där.

Urval i vår kulturkonsumtion har vi alltid ägnat oss åt. Med digitaliseringen ställer vi det berättigade kravet att kunna göra det smidigare, tydligare och snabbare. I stället har stora delar av användarens kontroll gått förlorad.

(Om den här textsnutten kändes bekant, så är det för att den finns i min bok ”Att hitta”, som du verkligen verkligen borde läsa eller lyssna på (med mig som inläsare!) om du nu läser min blogg.)
6:00
I läsframtiden
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Att mest vara här på bloggen och inte på Facebook fortsätter att vara som att andas hög klar luft för mig som skribent.

Tänk om vi kunde distribuera oss bättre? Vad kommer att hända med den ökade vantrivseln på Facebook? Jag gissar och hoppas: det blir naturligt att många vill ta ett större eget ansvar för att hitta information. Gärna från ursprungskällor som man redan väl känner till och har bestämt sig för att tycka om och lita på – skribenter, tidningar, förlag, diskussionsforum, videokanaler.

Frustration kan leda till konkretion. Man får uppfinna sin egen systematik. Man kan till exempel använda sig av något så gammaldags som en RSS-läsare. RSS är en enkel teknik, så enkel att den påpekar det i namnet. Real Simple Syndication. Riktigt enkel insamling, skulle man kanske kunna kalla det på svenska. En RSS-läsare samlar in nya publiceringar från de sajter på nätet som användaren önskar, och visar i ett samlat fönster när det finns något nytt att ta del av. Det blir enklare att inte missa nya texter från favoritmedier eller favoritskribenter.

Under bloggarnas guldålder, kanske 2005 till 2010, var Google Reader den RSS-läsare som nästan alla föredrog. Men Google stängde den 2013, officiellt eftersom den inte höll tillräcklig tillväxttakt för att vara intressant. En mer cynisk bedömare skulle väl säga att hela RSS-tekniken rimmade illa med Googles affärsidé, att exponera relevanta annonser i direkt anslutning till specifikt innehåll. Annonserna följde ju inte alltid med från bloggarna in i RSS-läsarens fönster.

Många utvecklare struntade i att hålla liv i sina RSS-flöden när Google Reader försvann, trots att det finns utmärkta alternativ.
Detta försvårade en nischad kulturkonsumtion, det vill säga: det gjorde det lite svårare för var och en av oss att snabbt och systematiskt hitta det vi tycker om från precis den avsändare vi önskar. RSS-användningen sjönk snabbt. Alla fick maka sig in på Facebook i stället, och försöka förhålla sig till det gåtfulla sorteringssystem som styr vad vi råkar få se där.

Urval i vår kulturkonsumtion har vi alltid ägnat oss åt. Med digitaliseringen ställer vi det berättigade kravet att kunna göra det smidigare, tydligare och snabbare. I stället har stora delar av användarens kontroll gått förlorad.

(Om den här textsnutten kändes bekant, så är det för att den finns i min bok ”Att hitta”, som du verkligen verkligen borde läsa eller lyssna på (med mig som inläsare!) om du nu läser min blogg.)
August 17, 2019
6:00
Att ingen har berättat detta för mig är en skandal
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Av en slump sprang jag på Soda Nation vid Hornstull i Stockholm. För var SKA sleven vara om inte i grytan.

Detta är ett paradis av läsk jag aldrig ens har hört talas om. Ett paradis! Och eftersom jag dricker en massa konstig söt dryck nu för tiden, det är en effekt av min sjukdom tror jag, så blir detta helt oemotståndligt. Jag kommer att gå dit varje gång jag är i Stockholm och det är jag ofta. Det första besöket förlänade mig med en Puma Kola, den godaste coladryck jag någonsin har testat. En liten touch av rök och blåbär, inte för mycket kolsyra… Magnifikt.
6:00
Att ingen har berättat detta för mig är en skandal
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Av en slump sprang jag på Soda Nation vid Hornstull i Stockholm. För var SKA sleven vara om inte i grytan.

Detta är ett paradis av läsk jag aldrig ens har hört talas om. Ett paradis! Och eftersom jag dricker en massa konstig söt dryck nu för tiden, det är en effekt av min sjukdom tror jag, så blir detta helt oemotståndligt. Jag kommer att gå dit varje gång jag är i Stockholm och det är jag ofta. Det första besöket förlänade mig med en Puma Kola, den godaste coladryck jag någonsin har testat. En liten touch av rök och blåbär, inte för mycket kolsyra… Magnifikt.
August 16, 2019
6:00
Katias bok
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Finns det nån rimlighet med nånting här i världen så kommer Katia Wagners bok ”Ingen plats för mig” att nå en stor publik både i Sverige och utomlands. Den släpps nu i höstutgivningen.

Katia och jag har varit kolleger på Sydsvenskan i många år, hon är frilans nu, och skriver bättre än någonsin. Ekonomiskt, klart, pedagogiskt, hett och svalt på samma gång. Och – vilken JÄVLA story detta är.

Jag ska inte säga mer än så. Jag hoppas bara att du som råkar läsa detta också vill läsa ”Ingen plats för mig”.
6:00
Katias bok
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Finns det nån rimlighet med nånting här i världen så kommer Katia Wagners bok ”Ingen plats för mig” att nå en stor publik både i Sverige och utomlands. Den släpps nu i höstutgivningen.

Katia och jag har varit kolleger på Sydsvenskan i många år, hon är frilans nu, och skriver bättre än någonsin. Ekonomiskt, klart, pedagogiskt, hett och svalt på samma gång. Och – vilken JÄVLA story detta är.

Jag ska inte säga mer än så. Jag hoppas bara att du som råkar läsa detta också vill läsa ”Ingen plats för mig”.
August 15, 2019
6:00
Lite om kulturkritik
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Kanske kommer jag alltid att skriva lite kulturkritik, men det är när jag gör det så här lite, och utan att vistas i redaktionell miljö med någon regelbundenhet, som jag fått utrymme att tänka mer på på genren.

Det är inga originella saker jag tänker.

Kulturkritiken är för välvillig i sammanhang som rör bildkonst, vilket också Pontus Kyander nyligen skrev intressant om i Sydsvenskan. Han förklarar exakt varför.

Kulturkritiken är för likriktad i vad den finner intressant – jag har själv som författare varit med om det i ”positiv” mening, när mina böcker har recenserats av i princip varenda viktig redaktion, samtidigt som jag har sett böcker som skrivits av vänner och bekanta inte få någon uppmärksamhet alls. Fel förlag, fel ämne, fel tajming, inte en på redaktionen tillräckligt bekant upphovsman… Allt det där samspelar och det kan bli lite slumpvis. (Illvilligt är det däremot inte. Jag har aldrig någonsin sett det spela in vid utlägg av recensioner eller publicering av texter eller beslut att inte recensera ett visst verk. Jag kan vara naiv eller blind, men ingen är mig veterligen så viktig att han eller hon utsätts för något slags systematiserat ihjältigande av sina habila romaner.)

Kulturkritiken har svårt att hantera en del konst av politiska skäl. Det största problemet är då inte oviljan att ta i ”kontroversiell” konst eller litteratur, om någon trodde det. Det största problemet är oviljan att säga sanningen om vad som är dåligt, ity det är så vällovligt. Vi har en rad pinsamma exempel på hur svenska recensenter har vridit sig som maskar för att försöka undvika att säga ”detta är en för jävla dålig bok” när det ändå har varit befogat att säga det. Skälet är då alltid att författarens ärende är vällovligt, eller personen lätt att beundra eller sympatisera med. (Det vore elakt av mig att ge exempel – det är inte dålig konst jag är ute efter i denna säkert av nästan ingen lästa bloggtext, det är dålig kulturkritik.) Vi har också ett antal i mina ögon otroligt talangbefriade artister som vi får läsa sexsidiga porträtt av i dagspressen, men vars konstnärliga prestationer inte alls motsvarar utrymmet – det är livshistorien, det ”tuffa livet i förorten” eller något i den stilen, som skapar storyn som i sig ska lära oss att detta som denna i och för sig beundransvärda person ägnar sig åt också är konst som har ett stort värde eller en stor kvalitet. Sedan går det tre år, och så kommer det inget mer bortom hajpen och den första hiten. Det är så man efterhandstestar det journalistiska omdömet.

Igen, exempel? Aldrig i livet, det är inte enstaka mediokra kulturutövares fel att de får oproportionerlig uppmärksamhet, det är redaktionernas. I värsta fall hickar de till på ”Sommar i P1” också, och låter vederbörande göra ett program sådär tre år efter att alla pratade om dem. Finns några sådana exempel i år!

Slutligen har vi ämnesvalen. Även detta kan låta kontroversiellt eller en smula inopportunt, men förlåt mig generaliseringarna: det är så att det tycks finnas vissa ämnen som lättare vinner priser och uppmärksamhet än andra. (Klassiskt fina saker kanske kan sägas vara till exempel djupsinniga berättelser om svensk natur, den judiska historien, sådant som är gammalt och brittiskt, rebell- och frihetsmanifesterande berättelser, äldre socialdemokrati, allvarsam miljöjournalistik samt svartvita serier med drag av plakatkonst. Mindre fina saker är möjligen sport, ekonomi, underhållning som till sin natur snarare är ljus än mörk, industri och näringsliv och förstås allt som har med datorer att göra.)

Detta leder förstås till att det uppstår ”säkra” positioner. Det är tryggt att ge en god recension, ett fint pris eller en plats på Bokmässan åt någon som arbetar i den första kategorin snarare än i den andra.

Så varför blir det så här? Tyvärr tror jag att svaret är jättetråkigt:

Nästan allt detta skulle man bättre komma åt om man hade tre gånger så många recensenter som hanterade ett två gånger så stort utrymme med en dubbelt så stor budget. Eller hur man nu vill räkna. Mer av allt. Men det är tiden och kostnaden och utrymmet i kombination med det rekordstora utbudet som driver oss nedåt, och som leder till sämre underbyggda omdömen av nervösare karaktär.
6:00
Lite om kulturkritik
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Kanske kommer jag alltid att skriva lite kulturkritik, men det är när jag gör det så här lite, och utan att vistas i redaktionell miljö med någon regelbundenhet, som jag fått utrymme att tänka mer på på genren.

Det är inga originella saker jag tänker.

Kulturkritiken är för välvillig i sammanhang som rör bildkonst, vilket också Pontus Kyander nyligen skrev intressant om i Sydsvenskan. Han förklarar exakt varför.

Kulturkritiken är för likriktad i vad den finner intressant – jag har själv som författare varit med om det i ”positiv” mening, när mina böcker har recenserats av i princip varenda viktig redaktion, samtidigt som jag har sett böcker som skrivits av vänner och bekanta inte få någon uppmärksamhet alls. Fel förlag, fel ämne, fel tajming, inte en på redaktionen tillräckligt bekant upphovsman… Allt det där samspelar och det kan bli lite slumpvis. (Illvilligt är det däremot inte. Jag har aldrig någonsin sett det spela in vid utlägg av recensioner eller publicering av texter eller beslut att inte recensera ett visst verk. Jag kan vara naiv eller blind, men ingen är mig veterligen så viktig att han eller hon utsätts för något slags systematiserat ihjältigande av sina habila romaner.)

Kulturkritiken har svårt att hantera en del konst av politiska skäl. Det största problemet är då inte oviljan att ta i ”kontroversiell” konst eller litteratur, om någon trodde det. Det största problemet är oviljan att säga sanningen om vad som är dåligt, ity det är så vällovligt. Vi har en rad pinsamma exempel på hur svenska recensenter har vridit sig som maskar för att försöka undvika att säga ”detta är en för jävla dålig bok” när det ändå har varit befogat att säga det. Skälet är då alltid att författarens ärende är vällovligt, eller personen lätt att beundra eller sympatisera med. (Det vore elakt av mig att ge exempel – det är inte dålig konst jag är ute efter i denna säkert av nästan ingen lästa bloggtext, det är dålig kulturkritik.) Vi har också ett antal i mina ögon otroligt talangbefriade artister som vi får läsa sexsidiga porträtt av i dagspressen, men vars konstnärliga prestationer inte alls motsvarar utrymmet – det är livshistorien, det ”tuffa livet i förorten” eller något i den stilen, som skapar storyn som i sig ska lära oss att detta som denna i och för sig beundransvärda person ägnar sig åt också är konst som har ett stort värde eller en stor kvalitet. Sedan går det tre år, och så kommer det inget mer bortom hajpen och den första hiten. Det är så man efterhandstestar det journalistiska omdömet.

Igen, exempel? Aldrig i livet, det är inte enstaka mediokra kulturutövares fel att de får oproportionerlig uppmärksamhet, det är redaktionernas. I värsta fall hickar de till på ”Sommar i P1” också, och låter vederbörande göra ett program sådär tre år efter att alla pratade om dem. Finns några sådana exempel i år!

Slutligen har vi ämnesvalen. Även detta kan låta kontroversiellt eller en smula inopportunt, men förlåt mig generaliseringarna: det är så att det tycks finnas vissa ämnen som lättare vinner priser och uppmärksamhet än andra. (Klassiskt fina saker kanske kan sägas vara till exempel djupsinniga berättelser om svensk natur, den judiska historien, sådant som är gammalt och brittiskt, rebell- och frihetsmanifesterande berättelser, äldre socialdemokrati, allvarsam miljöjournalistik samt svartvita serier med drag av plakatkonst. Mindre fina saker är möjligen sport, ekonomi, underhållning som till sin natur snarare är ljus än mörk, industri och näringsliv och förstås allt som har med datorer att göra.)

Detta leder förstås till att det uppstår ”säkra” positioner. Det är tryggt att ge en god recension, ett fint pris eller en plats på Bokmässan åt någon som arbetar i den första kategorin snarare än i den andra.

Så varför blir det så här? Tyvärr tror jag att svaret är jättetråkigt:

Nästan allt detta skulle man bättre komma åt om man hade tre gånger så många recensenter som hanterade ett två gånger så stort utrymme med en dubbelt så stor budget. Eller hur man nu vill räkna. Mer av allt. Men det är tiden och kostnaden och utrymmet i kombination med det rekordstora utbudet som driver oss nedåt, och som leder till sämre underbyggda omdömen av nervösare karaktär.
August 14, 2019
6:00
En smula bedrägligt
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Ibland tänker jag på ett rätt fint reportage i tidningen Offside, det är ett par år sedan det publicerades.

Alla älskade det, men jag menar att det bygger på ett slags bedrägeri.

Jag ska förklara varför.

Premissen: Det sitter ett fotografi på väggen på Offsides redaktion. Några killar har spelat fotboll mot varann i Gothia Cup, någon av dem jublar, någon av dem gråter. Det är en väldigt fin bild. Till saken hör att bilden är tagen av fotografen Peter Widing, som dog för en tid sedan efter en svår depressionssjukdom. Det finns alltså ingen att fråga, och Peter Widing visste för övrigt inte själv heller:

Vilka var de där grabbarna?

Anders Bengtsson, chefredaktör, bestämmer sig för att ta reda på det. Sedan gör han det. Han lyckas. Det är en del resande och ringande och dörrknackande, men till slut går det. Det är medryckande skildrat.

Men – det är inte riktigt hederligt gjort.

Offside har en enorm läsekrets. Hade målet varit det som reportaget påstår, att ta reda på vilka grabbarna på bilden är, så fanns det alltså en överlägsen metod:

Att publicera bilden.

Offside hade på det sättet fått sina svar på en dag.

Men då hade de inte fått sin story. Inte sitt drama. Inte scenen på Malta där Anders Bengtsson har hittat den ena killen, och ensam dricker ett glas av Peter Widings favoritvin.

Dramaturgin fick alltså gå före journalistiken.

Anders Bengtsson skapade en svårighet som inte fanns, för att få sin story.

Han är visserligen inte ensam. Sådana där tokhyllade poddar om begångna brott gör likadant. Radiolab också ibland, helt berusade på sig själva och storyn om sin egen oerhörda skicklighet, och jag tycker att det blir outhärdligt till slut.

Man måste vara oerhört försiktig när man lånar från romankonst eller filmkonst när man gör journalistik, på samma sätt som man måste vara extremt varsam när man lånar ut journalistikens redskap till kommersiella tjänster och ”content marketing”.

Något går så väldigt lätt förlorat för båda.
6:00
En smula bedrägligt
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Ibland tänker jag på ett rätt fint reportage i tidningen Offside, det är ett par år sedan det publicerades.

Alla älskade det, men jag menar att det bygger på ett slags bedrägeri.

Jag ska förklara varför.

Premissen: Det sitter ett fotografi på väggen på Offsides redaktion. Några killar har spelat fotboll mot varann i Gothia Cup, någon av dem jublar, någon av dem gråter. Det är en väldigt fin bild. Till saken hör att bilden är tagen av fotografen Peter Widing, som dog för en tid sedan efter en svår depressionssjukdom. Det finns alltså ingen att fråga, och Peter Widing visste för övrigt inte själv heller:

Vilka var de där grabbarna?

Anders Bengtsson, chefredaktör, bestämmer sig för att ta reda på det. Sedan gör han det. Han lyckas. Det är en del resande och ringande och dörrknackande, men till slut går det. Det är medryckande skildrat.

Men – det är inte riktigt hederligt gjort.

Offside har en enorm läsekrets. Hade målet varit det som reportaget påstår, att ta reda på vilka grabbarna på bilden är, så fanns det alltså en överlägsen metod:

Att publicera bilden.

Offside hade på det sättet fått sina svar på en dag.

Men då hade de inte fått sin story. Inte sitt drama. Inte scenen på Malta där Anders Bengtsson har hittat den ena killen, och ensam dricker ett glas av Peter Widings favoritvin.

Dramaturgin fick alltså gå före journalistiken.

Anders Bengtsson skapade en svårighet som inte fanns, för att få sin story.

Han är visserligen inte ensam. Sådana där tokhyllade poddar om begångna brott gör likadant. Radiolab också ibland, helt berusade på sig själva och storyn om sin egen oerhörda skicklighet, och jag tycker att det blir outhärdligt till slut.

Man måste vara oerhört försiktig när man lånar från romankonst eller filmkonst när man gör journalistik, på samma sätt som man måste vara extremt varsam när man lånar ut journalistikens redskap till kommersiella tjänster och ”content marketing”.

Något går så väldigt lätt förlorat för båda.
August 13, 2019
2:00
Vad jag borde ha sagt till Patrik
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

I förrgår firade vi Patrik Svenssons så omtalade debut ”Ålevangeliet” på en alldeles särskild uteservering i Malmö. Förläggaren Daniel Sandström ställde några frågor, Patriks livskamrat Hanna höll ett kort och fint tal, Patriks syster var rörd, och jag pratade med Patriks mamma som jag inte har träffat förut. Hon var så stolt. Och många av mina fina kloka kolleger var också där.

Jag håller ofta tal. Jag gillar att göra det, men jag gillar också att det görs. Jag tycker om när duktiga och bra personer får ordentligt med beröm och hyllningar, när de har gjort något storartat eller fyller år eller gifter sig. Man ska inte hålla igen då. Man ska inte låta sig bli malmöitiskt distanserad, eller ha lundensisk sidoblick, man ska bara tala ogarderat.

Det blev liksom inte av den här gången. Men här är vad jag ju, givetvis, borde ha sagt:

Att Patrik är en person som alla som har jobbat bredvid honom tycker om. Att Patrik är snäll. Att Patrik är anspråkslös in i märgen. Att Patrik är rolig. Att Patrik skriver bättre än nästan alla andra och ytterst sällan dissar ens usla texter. Att han är en varm person med en kompass att avundas. Att han är omgiven av människor som utan reservationer och med uppsluppet jubel ser honom få vara med om det han är med om nu, och att detta är ett kvitto på vem han är.

Jag gav honom en låda med sex olika kålsorter. Kålevangeliet. Jag skrev på kortet att jag bad om ursäkt, men att jag är från Göteborg och har vissa vitsplikter. Jag försökte berätta för en kompis i USA om varför jag tog med just kål. ”Well you see in Sveden cabbage rhymes with eel, and all these vegetables have the word cabbage in them, so it is called flower cabbage and not cauliflower, so that’s why this is a really funny joke”.

Hon sa med en röst som man använder när man talar med små barn eller vansinniga personer: ”I guess you sort of had to be there?”

Ja, det hade hon ju rätt i, när man talar om hur det var i söndags: Man behövde verkligen vara där.

Gör nu er själva tjänsten och läs ”Ålevangeliet”.
August 12, 2019
6:00
On my way to Centenary
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

I have spent a couple of days this summer working on a very special text – my speech at The President’s Convocation at Centenary College in Shreveport, Louisiana.

I will travel there soon, not only for that particular ceremony, but also to meet with and learn from students from the international program there. I have before; they have been guests with me in Sweden, and the people of Centenary have always impressed me greatly with high ambitions, a personal tone and just a through and through friendly southern attitude.

It is a general ambition of mine for my professional future: To meet and work closer with the best educational and research institutions in the world.

So – get the big bottle of real Louisiana Tabasco out, I’m on my way!
August 11, 2019
6:00
Kulturgisslan
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Varje tid tycks drabbas av kulturella gisslandramer. Plötsligt ska allt låta som en Veronica Maggio-framsjungen gnällböjd ton, uppslängd förbi rätt frekvens i en parabel, under Oskar Linnros överinseende. Jag gillade Maggio, men nu blir det outhärdligt att höra henne eftersom klädbutiker och uteserveringar har varit nervositetsgisslan i åratal. Bara som ett exempel.

Jag såg vilka författare som skulle med på ett DN-evenmang och skrattade rakt ut åt valen, som var perfekta. Helt klockrena och bra val, men bara så otroligt otroligt ”var ska sleven vara om inte i grytan”. Vissa kulturutövare är per definition så BRA och så FINA, alldeles oavsett vad de gör. Fel saker hyllas. Skriv om följande fem ämnen och du är hemma, skriv om följande fem ämnen och du har inte en chans.

Varför får inte Niklas Wahllöf alla skrivpriser som finns? Är det för att folk är vana vid honom, att han finns där i tidningen? Och alla dessa poddare och tubare och krönikörer som fortsätter att brista i snällhet, i den heliga underhållningens namn. Varför måste vi tycka att det de säger är viktigt? Även om publiken är stor? Kanske är det som Jaron Lanier skriver: Sedan sociala medier blev stora har skitstövlar fått mer att säga till om i världen. Jobbig bok han har skrivit förresten, klokt tänkt men hopplöst jobbigt talspråkig. Jag hör honom hellre prata framför folk.

På något sätt hålls den vettiga kulturkonsumerade publiken gisslan. De modiga valen görs inte. Det fortsätter att vara den stora lärdomen av denna sommar utanför sociala medier: Om man står lite utanför är det lättare att vakta på sig själv, på sin egen smak, på sitt eget sinne och sitt eget omdöme.
August 10, 2019
6:00
Credit – and pay! – where it is due
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Whenever I give a talk around my book ”On Finding”, I use an absolutely beautiful graphic production designed by Elin Eriksson with John Guthed’s amazing photography. Towards the end, I also use a little less than a minute of ”Where the streets have no name”, that U2 song that seems to be able to reach almost anyone, anywhere.

I just filed my report for use of copyrighted material. It is a simple thing to do; I get to use a wonderful piece of music, the songwriters get paid. I love the copyright system, it is a smart and beautiful invention to guarantee the rights for people who are able to create something that many of us love and want.

And, while we are on the subject?

I almost exclusively get booked to do something along the lines of my strongest keynote, ”Seven ways to own the world”. But I would suggest to anyone: broaden your horizons! Let me talk about the digital revolution in a way more soulful way. Have me come talk around ”On Finding” instead. It will be as helpful – but it will touch you personally way more.
6:00
Credit – and pay! – where it is due
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Whenever I give a talk around my book ”On Finding”, I use an absolutely beautiful graphic production designed by Elin Eriksson with John Guthed’s amazing photography. Towards the end, I also use a little less than a minute of ”Where the streets have no name”, that U2 song that seems to be able to reach almost anyone, anywhere.

I just filed my report for use of copyrighted material. It is a simple thing to do; I get to use a wonderful piece of music, the songwriters get paid. I love the copyright system, it is a smart and beautiful invention to guarantee the rights for people who are able to create something that many of us love and want.

And, while we are on the subject?

I almost exclusively get booked to do something along the lines of my strongest keynote, ”Seven ways to own the world”. But I would suggest to anyone: broaden your horizons! Let me talk about the digital revolution in a way more soulful way. Have me come talk around ”On Finding” instead. It will be as helpful – but it will touch you personally way more.
August 09, 2019
23:31
Håkan – igen!
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Läs alltid Håkan Lindgren.