Varannanveckaskrönikan handlar denna gång om mina egna försök att handla med och deklarera kryptovaluta. Läs här!
1851465 items (1851465 unread) in 479 feeds
Varannanveckaskrönikan handlar denna gång om mina egna försök att handla med och deklarera kryptovaluta. Läs här!
Efter pandemin reser sådana som jag mindre. Utbildningar, kampanjer, möten, mässor och andra arrangemang görs i hybridformat, och för tillfället dessutom i klart mindre omfattning på grund av utbredd ekonomisk oro – därför desto roligare när det blir läge att resa.
I början av den här veckan tillbringade jag några dagar i Polen, närmare bestämt i staden Olsztýn i nordost. Det var ett helt fantastiskt äventyr. Fina samtal med talarkollegan Daniel Levine. De godaste chips jag nånsin satt tänderna i. Surkål och zurek, den unika rågmjölsbaserade soppan som oftast görs med korv och potatis. En otrolig nyfikenhet och vänlighet från regionens representanter, och bland de entreprenörer jag fick tillfälle att träffa. Och jag njuter verkligen av resans små egenheter. Den billiga tågbiljetten, de unika mjölkbarerna som är ett slags billiga kantiner för lunch som är en kvarleva från kommunisttiden, diesellukten som dyker upp i sällsynta puffar…
Tacksam över mitt yrke. Tacksam över de förfrågningar och bokningar som nu i fjorton år har tagit mig världen över.
Och så fick jag höra så här snälla ord direkt efteråt.
En kort kommentar om ett välkänt internetfenomen som nu kommer åt en av de absolut mest ömkliga figurer som uppburit förtroendeuppdrag i svensk historia.
Vår dotter Judit, 18, söker fler uppgifter som redaktionsassistent! Under våren har hon hjälpt en journalist och författare med transkribering av intervjuer. Hon har huvudet på skaft, denna dam, och arbetar annars med läxhjälp för yngre barn, vid sidan av studierna på Polhemskolans fysikspetsprogram.
Hon har, vågar jag påstå, absolut kontroll på svenska språket. Hon kan göra research, skriver väl, är administrativt uppstyrd på ett sätt som de flesta av oss bara kan drömma om – och hon kan den svåra konsten att ”tala med vuxna”. I studierna är hon fullständigt självgående. Hon är redaktör för Polhemskolans klimatgrupps uppmärksammade Instagramkonto, som hon producerar allt innehåll för. När den danske Nobelpristagaren i kemi kom till skolan för en tid sedan var det förstås Judit som gjorde intervjun med honom.
Om du anlitar Judit för redaktionell assistans, så fakturerar hon 285 kronor i timmen från föräldrarnas bolag, varpå föräldrarna betalar ut lön till henne. Hör av sig med förfrågningar gör man till Judit snabela andreasekstrom punkt se!
Denna krönika handlar om delningslogik och sanna uppgifter. Samt då en tomat jag inte snodde.
Jag hade en väldigt rolig kväll i kväll! Hur rolig kan man se här nedan. ”Debatt i Lund” är bland det roligaste jag gör!
Det fanns en ambitiös plan för en seriöst menad intervju, men det föll ihop. Och det var värt att berätta om.
Så väldigt roligt att äntligen få visa er det här! Detta är den första av fyra korta miniföreläsningar som jag har gjort tillsammans med ett team i Hamburg. De övriga kommer under våren.
Skrev en liten bit om Tiktoks framträdande i svensk tv. Detta var verkligen en enastående uppvisning i skicklig företagskommunikation.
Ni har förstås läst om Marie, 36, som mördades på jobbet i en sybehörsaffär i Göteborg 2005. Mordet är nu vad man brukar kalla ”polisiärt uppklarat” – tack vare dna och fingeravtryck så vet polisen vem som gjorde det. Men eftersom mördaren, en höggravid sjuttonåring, inte var myndig vid tillfället för brottet så har det hunnit preskriberas.
Åtal kommer inte att väckas. Polisen kan inte ens kalla till förhör.
Marie var min brylling. Vi träffades aldrig. Hennes morfar var kusin med min farmor, så det är ju inte så konstigt. Men släktskapet har gjort att den där otäcka händelsen alltid har stannat kvar på min radar.
Mordets upplösning får mig att tänka på ett begrepp som fascinerar mig: ”det allmänna rättsmedvetandet”. Oftast används det när ”allmänheten” blir missnöjd över att en brottsling inte straffas väldigt mycket hårdare, men också för motsatsen: hembränning är olagligt, men väcker föga vrede hos folkflertalet.
Att ett så här allvarligt brott begånget av en omyndig person preskriberas efter femton år kan nog anses strida mot det allmänna rättsmedvetandet. Själv är jag osäker. Men ett vet jag: det strider något enormt mot mitt allmänna rättsmedvetande att man inte ens kan kalla in mördaren för ett försök till klargörande förhör. Maries mor, pappas syssling, och de övriga nära släktingarna och vännerna, skulle kanske kunna få ett uns mer frid om de visste lite mer om varför ett rån – som det sannolikt var – kunde sluta så här fruktansvärt illa.
När jag gick på IB på Hvitfeldtska i Göteborg hade jag en speciell lärare som jag gillade. En dag konspirerade jag med honom runt en tvivelaktig kärleksdikt jag hade skrivit. 28 år senare är det väl dags att berätta, vilket jag gör i söndagskrönika i dag. Ha en fortsatt fin helg, ni (gissningsvis mycket få) som fortfarande läser bloggar!
Tillsammans med ett tyskt produktionsteam har jag spelat in ett antal miniföreläsningar, som är förstärkta med animation. De blir coola! Skicka över din mejladress om du vill vara bland dem som får kolla först.
Ja, större än så här blir det väl inte i min värld. Min favorit bland youtubare heter Chef John, han gör pedagogiska matlagningsklipp och jag skickade honom ett recept på semlor och… HAN GJORDE DET!
I varje klipp rimmar han fånigt på någons namn, i detta fall, vid cirka 6:30, mitt. Det här är det fnittergladaste jag varit i år.
Det här blev himla bra, inte minst på grund av att jag mötte två superproffs till programledare. Kolla gärna, det sändes i måndags kväll.
Det är varannan söndag igen! Den här krönikan handlar om den samtida politikens största lögnare.
Här är en från SN7, där Mattias Beijmo och jag samtalade om AI med mera.
Det är elva år sedan Johannas och min bok om Carola utkom, men tidningen Femina slog mig ändå en signal för att uppmärksamma fyrtioårsminnet av Carolas genombrott. Rolig text av Aino Oxblood – Sveriges coolaste bylinenamn – kan man nu läsa här.
Utmärkta podden Medier och demokrati ställer frågor om mitt AI-experiment. Roligt!
I dag skriver jag en olåst text i Sydsvenskan som jag tycker att ni ska läsa. Den handlar om hur man skulle kunna göra om public service från grunden. Läs här.
Mitt liv som krönikör i Sydsvenskan förändras, om än marginellt. Förut var det lördagar, nu är det söndagar, med en lite bättre placering i pappret. Ämnesmässigt har jag fria händer. Jag skrev förstås något om digitala saker ändå. Välkommen att läsa, ingen vägg såvitt jag förstår!
I två år har jag skrivit en krönika varannan vecka under vinjetten ”Online” i Sydsvenskan. Den har publicerats i vår lördagsdel, och uppdraget har varit att skriva så lättillgängligt och pedagogiskt som möjligt för en bred publik om vårt liv tillsammans online. Men!
Nu är det dags för förnyelse! Med start söndag om åtta dagar kommer jag att dela utrymmet på ”A-sista”, det vill säga sista sidan i papperstidningens A-del, med chefredaktören. Och nu är vinjetten inte längre ”Online”, nu är vinjetten… ingen alls. De redan fria händerna blir ännu lite friare. Vi får väl se hur det går. Alla som skriver vet att irriterande begränsningar i omfång och längd och tid i själva verket är förklädda vänner.
Dags därför att vinka ajöss på årets sista dag med en sista ”Online”, som försöker erbjuda en superenkel analysmetod för att värdera Nästa Nya Grej. Varför inte testa att applicera den på AI?
”One more thing…” is most likely not what I said here, while speaking in Estonia not too long ago, since I always seem to have more than one thing left to say. But, one more thing going into 2023:
Don’t be afraid about the future. It is more difficult to predict, yes. But that doesn’t have to mean that it is more dangerous. Lots to discover, lots to figure out!
I hope to see you on the road next year! To book me for seminars, keynotes, workshops and longer educational projects, tailor made and up to date, every time, always exploring our future through all things digital together with you – you know where to find me. Artificial intelligence, the future workplace, the democracy of the 2020’s and the massive shift in how we value different efforts, from arts to medicine, is just a small sample of the subjects I will address next year. But you knew that already, right? Have a happy new year!
Dags för krönika nummer två. Skriven av ChatGPT, med mig som… redaktör? Instruktör?
Något av det mest intressanta jag gjort i ett liv som yrkesskribent: jag försöker ersätta mig själv.
Nu kör vi: Tio krönikor av ChatGPT på temat artificiell intelligens och påverkan på samhället. Jag skriver en inledande krönika, och ger sedan roboten instruktioner, och utvärderar slutresultatet. Se. Det är faktiskt helt otroligt.
Kungsbacka-Posten såg den lokala vinkeln där fanns! Och i denna artikel säger jag det som behöver sägas om hur det är att hitta sig själv i Almedalsnazistmördarens register över misshagliga personer.
Obehagligt? Nja. Vi är MÅNGA på den där listan. Den saknar rimlig systematik. Jag var ett par hundra meter från mordplatsen i Visby när dådet skedde, men jag har en stark känsla av att den dåre vi har att göra med nog ytterst ogärna hade gett sig på någon i sin egen storlek. En kort lite äldre kvinna kändes nog tryggare.
Det var förresten en 69-årig farbror som grep mördaren med en välriktad tackling. Ska den där fegisen verkligen föreställa en representant för den fysiskt överlägsna rasen? Det är verkligen ett centralt samlande drag för högerextremister: De är små, så små.
I dagens krönika gläds jag åt 412 fina ord.
Krönika om en numera smått berömd AI-genererad dikt, och om hur nära konstnärens död vi egentligen är. Varannan lördag i Sydsvenskan!
Nu finns ”Bekvämlighetens tyranni” ute i handeln, det har ni knappast missat. Men! Man kan också köpa den signerad direkt från mig, för 200 kronor inklusive frakt. Mejla mig på bt snabel andreasekstrom punkt se för vidare instruktion!
Förläggare Tobias Nielsén tittade stint på mig med luggen så där karaktäristiskt framramlad. Sedan sa han det – en mening som jag aldrig tidigare har hört riktad till mig:
Du är alldeles för ödmjuk.
Han var lite rosig om kinderna också, inte direkt irriterad tror jag, men passionerad. Han menade verkligen precis vad han sa.
Det var ett speciellt ögonblick. Där och då såg jag på honom hur mycket han tror på min bok, på idéerna i den, på att detta är en bok som ingen som vill förstå vår samtid och vår kultur kan strunta i att läsa. Jag blev lite rörd av det där. Han tycker att jag har varit för blyg, tror jag, kanske lite för defensiv med det jag har att komma med den här gången. Han har nog rätt. Jag tror ju på goda grunder att folk ibland tröttnar på vad som ändå låter som marknadsföringssnack, hur jag än försöker betona idéer. Tobias tänker inte alls så: detta är det bästa du har skrivit, Andreas. Du har ju slitit som fan med varenda detalj. Säg det! Du har ju passion för detta, sluta ducka!
Som sagt. Ingen har någonsin sagt så där till mig.
Det hör kanske ihop med att självförtroende och självkänsla är två olika saker. Jag får fundera på det.
Och förmodligen tycker Tobias att jag har snackat runt länge nog nu. Så nu ska jag äntligen göra som han har sagt åt mig i flera månader, nämligen ordentligt och utan reservationer försöka tala om för er varför ”Bekvämlighetens tyranni” är så viktig för mig.
Den är viktig för att den handlar om helt avgörande frågor för samhället. Om vi inte löser de utmaningar jag beskriver har vi ingen chans att lösa klimatkris, energikris eller informationskris heller.
Den är viktig för att den är lättillgänglig, till skillnad från nästan all annan litteratur som handlar om våra digitala liv. Den är fyrtiotalistsäkrad av mamma och pappa. Den är nedstruken, förtydligad, renodlad av redaktör Joakim Tholén och min övriga solida infrastruktur för allt intellektuellt arbete.
Den är viktig för att jag har arbetat på ett helt nytt sätt: under fem år har jag testat stora delar av materialet på en föreläsningspublik i totalt 31 länder. SEDAN har jag skrivit boken. Inte tvärt om, vilket är det vanliga. Jag är därför helt helt säker på att det jag skriver är relevant och lätt att förstå för många. Det som handlar om hur vi sköter våra relationer, våra pengar och vårt informationsintag. Hur vi släpper kontrollen och fattar dåliga beslut, helt bortkollrade av lite smidig användarvänlighet. Hur vi låter Google uppfostra en miljon svenska skolbarn utan att betala en spänn för det, bara för att det funkar smidigt.
Den är, sist men inte minst, viktig för att den är en intellektuell utgångspunkt, inte en slutpunkt. För att den inte är konkluderande, utan öppnande. Levande materia, levande kultur: vad du gör av det jag har att berätta är upp till dig.
I går firade vi boken. Man kan läsa förordet här. Vi var någonstans runt åttio personer på mysiga SN7 i Gamla Stan. Alla böcker i lokalen utom fyra sålde slut. Hittills är jag intervjuad av sju medier, och mer verkar det bli. Nya samtal med den internationella agenturen väntar i veckan. Och nu sitter jag hemma hos svärföräldrarna på Lignagatan efter ungefär tre timmars sömn och tittar på bilder från i går. Hyggligheten hos kolleger som kom, vänskapen och värmen från gamla kompisar. Elenore, herregud, vi har inte setts sedan gymnasiet! Pelle, vi ses väl vart tredje år sådär av en slump! Jag blev så glad över var och en som dök upp.
Men för att återigen hedra min förläggares passion och betydelse för denna bok, så kan den här texten bara avslutas med tre ord:
Läs ”Bekvämlighetens tyranni”.
The TED brand is a strong one; my 2015 TED talk changed my working life forever. When TED now starts a speakers bureau, they are making sure to grow it organically. They are starting with around 70 speakers only – and I am so incredibly excited and honored to be one of them. Have a look here, I am at the top of the list thanks to the alphabet…
Tidningen Ny Teknik har gjort den första längre intervjun med mig med anledning av ”Bekvämlighetens tyranni”. Den kan man lyssna på här.
Större, bättre, modernare. Läs krönika här.
Sannare ord har sällan bloggats. Läs!
Det var länge sedan jag gjorde en intervju, men nu blev det läge!
Då skulle jag tänka så här. Men det kanske redan görs, vad vet jag…?
Noterade i dag att jag igen är med på den här listan. Det blir jag förstås glad för, även om jag tycker att det är många namn som saknas där.
Det är helt uppenbart varannan vecka igen! Här är min krönika under vinjetten ”Online”, som handlar om ett otroligt upprörande bevis på att bekvämlighetens tyranni försätter oss människor i livsfara.
Jag skrev lite på Twitter, flyttade över det till Facebook och redaktionen beställde en redigerad version till tidningen. Den är publicerad nu.
Varför ska Google ha fri tillgång till våra barn? Jag skrev om frågan redan i min bok 2010. Men den är snarast mer aktuell nu. Läs här.
Några rader om varför datorsvenskan behöver ett uppsving. Krönika varannan vecka om vårt digitala liv, som vanligt!
I morse medverkade jag i SVT för att diskutera digitaliseringsfrågor med digitaliseringsminister Khashayar Farmanbar. Man kan kolla här. Ministern nämner lasagne, på ett för sammanhanget ytterst rimligt vis.
…genererar några imbecilla hatmejl från SD-folk. Illa tänkta, felstavade, aggressiva. Jag skriver om David Baas bok om Sverigedemokraternas historia i Sydsvenskan.
Omläsning av ”Om tyranni” så här i sommaren. Allt fastnar, men särskilt detta:
”Alla kan dela en artikel men det kräver mycket arbete att undersöka och skriva, det tar tid och det kostar pengar. Innan du yttrar dig föraktfullt om mittfårans medier ska du vara medveten om att de inte längre representerar mittfåran. Det är hån och förlöjligande som nu lätt och obehindrat flyter fram i mittfåran, reell journalistik däremot är krävande och svår. Försök själv att skriva en seriös artikel där du måste arbeta i verkligheten: resa, intervjua, hålla kontakt med källor, forska i skriftliga dokument, verifiera allting, skriva och revidera utkast, allt inom en snäv och orubblig tidsplan. … Vi anser det självklart att betala en rörmokare eller en bilmekaniker men vill ha våra nyheter gratis. … Om vi inte betalade för att få ett trasigt rör lagat eller bilen reparerad skulle vi inte ta för givet att vi kan dricka vatten eller köra bil. Varför ska vi då bilda oss om vårt politiska omdöme utan att betala ett öre för det som vi grundar det på?”
Ingen rast, ingen ro. Krönika om vad som hände i IFK Göteborg när Tobias Sana fick sparken.
Några enkla rader om Internet Explorers final.
Online-krönika som försöker balansera bashingen lite finns här.
I oktober släpps ”Bekvämlighetens tyranni” på Volante förlag. Boken är liten, komprimerad, lätt att förstå, lite argsint och väldigt stylish – min raka motsats, kan man säga. Här kan man läsa mer om den.
I oktober släpps ”Bekvämlighetens tyranni” på Volante förlag. Boken är liten, komprimerad, lätt att förstå, lite argsint och väldigt stylish – min raka motsats, kan man säga. Här kan man läsa mer om den.
I morgon röstar riksdagen om tydligare lagar för organdonationer. Svenskarnas inställning är som ni vet otroligt positiv, detta har mätts många gånger. Men det finns detaljer i lagen som inte är tydliga nog; det noga bearbetade lagförslaget är ett bra steg framåt – det anser nästan alla sakkunniga.
Men tre forskare vid Lunds universitet gör vad de kan för att in i det sista hindra de här lagändringarna i morgon.
Det gör mig bedrövad. Deras omsorg om en princip skulle – i praktiken – leda till att i princip inga organdonationer alls kan genomföras. Hur kan det ha blivit så konstigt när juristerna Lena Wahlberg, Titti Mattsson och Vilhelm Persson tar sig an detta?
Det ledsamma svaret är att de inte är intresserade av en praktik, utan av en princip.
Deras begränsade kunskaper om den praktiska donationsprocessen gör att de nu propagerar för en princip som skulle leda till att nästan inga organdonationer blev av alls. Låter det helt knäppt? Ja. Men det är effekterna av deras förslag.
Nu ska jag förklara det medicinska, och det är inte särskilt svårt att förstå:När en person är döende på grund av en blödning i hjärnan är personen oftast intuberad för sin egen skull. Man gör ju allt man kan på intensiven för att rädda den svårt skadade. Den nya lagen ger dock möjlighet för intensivvårdspersonalen att intubera och hjälpa till med andningen ÄVEN om man är säker på att hoppet är ute för den döende. Och varför vill man då alls göra det? Jo: det är kärnan i det som kallas ”organbevarande behandling”. Det handlar alltid om en djupt medvetslös person – som man alltså ska kunna intubera och ge syre medan man utreder personens inställning till organdonation. Vederbörande plågas inte alls av detta, vederbörande är alltid djupt medvetslös i en sådan här situation. Om man kommer fram till att den döende inte ville donera, så avslutar man bara. Men om man kommer fram till att den döende ville donera – då kan man genast sätta i gång och göra allt det noggranna och svåra som krävs för att detta ska bli möjligt.
Om det INTE skulle vara tillåtet för intensivvårdspersonal att ge denna enkla och smärtfria organbevarande behandling i väntan på att man tar rätt på hur det ligger till – då kommer Sveriges redan ganska låga donationstal snabbt att sjunka mot noll.
Utan organbevarande behandling blir det inga donationer. Organen går sönder då. Processen är för medicinskt svår och känslig. Detta – den praktiska effekten – diskuterar inte forskarna i Lund alls. De argumenterar för att det är rättsosäkert att personer i koma inte kan ge sitt samtycke till att bli intuberade. Ja, det är mycket personer i koma inte kan samtycka till.
De förstår inte konsekvenserna av vad de argumenterar för. Wennbergs, Mattssons och Perssons inlaga är det mest slående exempel på när akademin håller praktiken borta från teorin som jag någonsin har stött på. Vidare har de inte nöjt sig med sitt remissvar, utan har dessutom i dag dundrat ut ett pressmeddelande. Lyckas de kommer de här efterlängtade och internationellt vanligt förekommande principerna försenas, och människor, helt riktiga människor, inte siffror på en lista, att dö.
Man får se upp lite, när man anser att andra ska dö för ens egna principer.
Håll tummarna för att riksdagen gör en klok samlad bedömning i morgon.
Tidigare text i frågan har Lisa skrivit. Läs här.
I morgon röstar riksdagen om tydligare lagar för organdonationer. Svenskarnas inställning är som ni vet otroligt positiv, detta har mätts många gånger. Men det finns detaljer i lagen som inte är tydliga nog; det noga bearbetade lagförslaget är ett bra steg framåt – det anser nästan alla sakkunniga.
Men tre forskare vid Lunds universitet gör vad de kan för att in i det sista hindra de här lagändringarna i morgon.
Det gör mig bedrövad. Deras omsorg om en princip skulle – i praktiken – leda till att i princip inga organdonationer alls kan genomföras. Hur kan det ha blivit så konstigt när juristerna Lena Wahlberg, Titti Mattsson och Vilhelm Persson tar sig an detta?
Det ledsamma svaret är att de inte är intresserade av en praktik, utan av en princip.
Deras begränsade kunskaper om den praktiska donationsprocessen gör att de nu propagerar för en princip som skulle leda till att nästan inga organdonationer blev av alls. Låter det helt knäppt? Ja. Men det är effekterna av deras förslag.
Nu ska jag förklara det medicinska, och det är inte särskilt svårt att förstå:När en person är döende på grund av en blödning i hjärnan är personen oftast intuberad för sin egen skull. Man gör ju allt man kan på intensiven för att rädda den svårt skadade. Den nya lagen ger dock möjlighet för intensivvårdspersonalen att intubera och hjälpa till med andningen ÄVEN om man är säker på att hoppet är ute för den döende. Och varför vill man då alls göra det? Jo: det är kärnan i det som kallas ”organbevarande behandling”. Det handlar alltid om en djupt medvetslös person – som man alltså ska kunna intubera och ge syre medan man utreder personens inställning till organdonation. Vederbörande plågas inte alls av detta, vederbörande är alltid djupt medvetslös i en sådan här situation. Om man kommer fram till att den döende inte ville donera, så avslutar man bara. Men om man kommer fram till att den döende ville donera – då kan man genast sätta i gång och göra allt det noggranna och svåra som krävs för att detta ska bli möjligt.
Om det INTE skulle vara tillåtet för intensivvårdspersonal att ge denna enkla och smärtfria organbevarande behandling i väntan på att man tar rätt på hur det ligger till – då kommer Sveriges redan ganska låga donationstal snabbt att sjunka mot noll.
Utan organbevarande behandling blir det inga donationer. Organen går sönder då. Processen är för medicinskt svår och känslig. Detta – den praktiska effekten – diskuterar inte forskarna i Lund alls. De argumenterar för att det är rättsosäkert att personer i koma inte kan ge sitt samtycke till att bli intuberade. Ja, det är mycket personer i koma inte kan samtycka till.
De förstår inte konsekvenserna av vad de argumenterar för. Wennbergs, Mattssons och Perssons inlaga är det mest slående exempel på när akademin håller praktiken borta från teorin som jag någonsin har stött på. Vidare har de inte nöjt sig med sitt remissvar, utan har dessutom i dag dundrat ut ett pressmeddelande. Lyckas de kommer de här efterlängtade och internationellt vanligt förekommande principerna försenas, och människor, helt riktiga människor, inte siffror på en lista, att dö.
Man får se upp lite, när man anser att andra ska dö för ens egna principer.
Håll tummarna för att riksdagen gör en klok samlad bedömning i morgon.
Tidigare text i frågan har Lisa skrivit. Läs här.
Som vanligt reagerar vi i panik efteråt, i stället för att tänka lite före. Här en krönika om hälsoappar och abortmotstånd.
Som vanligt reagerar vi i panik efteråt, i stället för att tänka lite före. Här en krönika om hälsoappar och abortmotstånd.
Ja, om inte det, så något besläktat! Det behövs. Krönika under vinjetten Online, varannan vecka som vanligt.
Ja, om inte det, så något besläktat! Det behövs. Krönika under vinjetten Online, varannan vecka som vanligt.
Jag gillar ju alltid när folk brister ut i sång, och fick uppdraget att recensera musikalen ”Så som i himmelen” i Sydsvenskan. Läs här!
Jag gillar ju alltid när folk brister ut i sång, och fick uppdraget att recensera musikalen ”Så som i himmelen” i Sydsvenskan. Läs här!
Ny krönika – denna gång om beständigheten i lagringsmedier.
Ny krönika – denna gång om beständigheten i lagringsmedier.
Skrev ner några enkla råd efter önskemål från läsare.
Skrev ner några enkla råd efter önskemål från läsare.
Jag har läst Åsa Erlandssons ”Terrordådet på Drottninggatan”, och det tycker jag att du ska göra också, om du är säker på att du orkar. Recension här.
Migranter då och nu. Köket då och nu. Gick på föreställning, skrev en text.
My newsletter is out the first day of the month, every month. Opting out is as easy as this is:
#mc_embed_signup{background:#fff; clear:left; font:14px Helvetica,Arial,sans-serif; width:600px;} /* Add your own Mailchimp form style overrides in your site stylesheet or in this style block. We recommend moving this block and the preceding CSS link to the HEAD of your HTML file. */ Subscribe * indicates required Email Address * (function($) {window.fnames = new Array(); window.ftypes = new Array();fnames[0]='EMAIL';ftypes[0]='email';fnames[1]='FNAME';ftypes[1]='text';fnames[2]='LNAME';ftypes[2]='text';}(jQuery));var $mcj = jQuery.noConflict(true);Onlinekrönika – varannan vecka som vanligt! Här en uppföljare efter den uppmärksammade texten om mobbning via Tiktok.
Kort kommentar om att planlägga bättre i cyberkriget finns här.
Ny krönika finns här, med benäget tillstånd av barn.
Har läst den nya biografin om Anna Lindh. Recension här!
Här några frågor och svar inför Webbdagarna i maj. Det ska bli roligt!
Här kommer ett erbjudande för dig som vill hjälpa till i Ukraina. Läs och sprid gärna, så ska vi se om vi kan göra en insats.
Information och sanning är krigets största offer, och jag vill särskilt hjälpa den fantastiska oberoende tidningen Kyiv Independent, som är helt beroende av vårt stöd utifrån. Jag kan helt gå i god för organisationens seriositet och kvalitet.
• Jag har tretton dagar i mars månad tillräckligt lediga och tillräckligt hemma i Lund för att jag ska kunna jobba i femton minuter på morgonen.
• Om du vill, så ”kommer” jag till ditt företags morgonmöte och gör en femton minuter lång digitalföreläsning om hur de största digitala utmaningarna just nu präglar kriget i Ukraina: vad som är trasigt, vad som måste lagas, och vad som måste göras om även i Sverige.
• Du betalar 25 000 kronor, och pengarna ska gå direkt till Kyiv Independent utan att alls passera mig. Jag visar hur du ska göra för att överföra på ett säkert sätt.
• Tretton dagar finns lediga. När du bokar så hittar vi en dag som fungerar för oss båda.
• För att det här ska fungera så behöver ni kanske ta i från tårna, men gör det då. Det är därifrån alla ska ta i just nu.
• Och en sista reflektion: när jag gjorde likadant i samband med flyktingkrisen 2015 skrev två personer till mig med reflektioner kring om detta inte var self-promotion. Till dem sa jag: Dra åt helvete, och öppna inte käften igen förrän ni också har dragit in ett sexsiffrigt belopp till Rädda barnen. Detta är MITT dagsverke. Det är vad jag kan. Det är vad jag – som inte kan vara sjuksköterska eller frivilligsoldat eller hackare – kan bidra med. Låt mig göra det.
Ni hjälper till. Ni får dessutom något förhoppningsvis värdefullt av mig, som en liten push.
Och det är verkligen inget som hindrar er från att bara slanta upp direkt, och välja premiumvarianten: att helt låta bli att lyssna på mig. Gör bara inte inget.
Slava ukraini!