Kokthansogreta.nu - Nyhetssök / News Search ! » Andreas Ekström (384 unread)

« Expand/Collapse

Andreas Ekström (75 unread)

Skip to page: 1 2 3 ... 6

September 05, 2018
8:12
Digitalsamtal, igen
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

I podden ”Digitalsamtal” får jag lägga ut texten om ”Att hitta”. Men också en massa andra saker, eftersom Anders Thoresson, programledaren, gillar när det vindlar. Lyssna om ni är specialintresserade.
September 03, 2018
18:00
Instastories
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Under lanseringsveckan för ”Att hitta” fick jag sköta Weyler förlags Instastories. Så här skrev jag där, utportionerat under sju dagar.

***

Jag heter Andreas Ekström, min bok ”Att hitta” utkommer på lördag, och därför har jag fått äran att sköta Weyler förlags instagrammande den här veckan.

Jag har hört att Instagram är ett bildmedium.

Glöm det.

Jag är en textmänniska.

Eftersom ni som följer Weyler förlag här sannolikt är lite nördigt intresserade av böcker tänkte jag använda den här veckan och det här forumet för att berätta om hur ”Att hitta” kom till.

Alla bryr sig nog inte jättemycket om det. Men kanske just ni ändå? Lite?

Det började den 15 mars klockan kvart i ett. Jag slurpade i mig en nudelsoppa på det vietnamesiska haket på Klostergatan i Lund i sällskap med min käre vän Östen Rosvall – en man vars klokskap, värme och mänsklighet inte låter sig fångas i några få rader – när Svante Weyler ringde. Han gör det ibland.

”Nu MÅSTE du skriva en ny bok”, sa han. Och han hade ett särskilt skäl att säga det.

Han brukar säga sådär annars, då och då. En gång i halvåret ungefär. Nu måste du skriva en ny bok, om det där som är ditt huvudämne: människans plats i digitaliseringen.

Jag har alltid sagt nej, och jag har haft goda skäl. Alla böcker om internet är nämligen tråkiga. Det är nästan omöjligt att gestalta internet, att ens skriva vettiga reportage om internet. Detta vet alla som plågat sig igenom filmen ”The Social Network” och njutit av genren ”dramatic typing i blått skärmljus”. Fy fan.

Men nu hade Cambridge Analytica exploderat rakt i fejan på Fejan. Något tycktes äntligen hända. Kunde det vara så att vi hade nått en ”tipping point”, att vi skulle kunna få en vettig och allomfattande debatt om nätkulturer på ett sätt som skulle engagera alla, bortom de mest specialintresserade?

”Jag ska hedra din fråga genom att tänka efter lite innan jag säger nej”, sa jag. Jag skulle ändå ta tåget till Stockholm bara nån timme senare.

Passerade Hässleholm och möjligen Alvesta. Sedan kom jag på hur jag skulle göra. Fällde upp datorn och skrev i en utandning förordet till ”Att hitta”, ett förord som i allt väsentligt är oändrat sedan dess. Det var underbara minuter.

Här kan det vara på sin plats att understryka att jag avskyr romantiseringar kring skrivande. Det är ett hantverk som man kan lära sig med mycket träning. Inspiration är för ofokuserade latmaskar. Ungefär så. Jag ska återkomma till det.

Nästa morgon strax efter nio ringde jag Svante från mitt hotellrum i Stockholm. Det var på Grand. Jag bor aldrig på Grand, men jag hade bokat sent, mina favoritställen var fulla, och så fanns ett erbjudande på en sån där förmedlingssajt som jag hatar, så jag bodde på Grand.

”Jag har det”, sa jag. Lite planerat sådär. Det kändes som en cool replik att kunna återberätta långt senare på Instagram.

Så berättade jag för Svante hur jag på trettio sekunder på tåget hade fått en sorts helhetlig idé som bar tillräckligt bra för att det skulle kunna bli en bok som jag kunde stå ut med att skriva och som någon skulle kunna stå ut med att läsa.

Sex kapitel om att hitta. Tre huvudsakligen om internet. Tre huvudsakligen om andra saker. Frågor snarare än svar. Och så en genremässig hybrid: essä, reportage och stickspår. En grundläggande känsla av att jag skriver precis det jag vill skriva, och låter bli att bekymra mig över den ofrånkomliga spretighet som därmed kommer att bli resultatet.

”Bra, precis så ska du göra”, sa Svante och fortsatte genast att skjuta iväg idéer.

Jag nämnde Peter Englunds ”Tystnadens historia och andra essäer” som en modell, något att ha i bakhuvudet under arbetet. Så blev det sedan inte – inte bara för att Englund förstås spelar i en annan liga, utan för att jag dessutom skrev mer sorgesamt än han.

”Tystnadens historia” är en underbar bok förresten, full av upptäckarlusta och gott humör.

Jag skrev sedan boken på 33 dagar. Den är 145 000 tecken lång, så det motsvarar ungefär en halvlång nyhetsartikel plus faktaruta per dag, det är inte så mycket egentligen. Och vad är snabb produktivitet värd i sig? Nån roligt dryg amerikansk författare hörde om en annan dryg amerikansk författare som hade skrivit så och så många tusen ord på så lite tid, och avfärdade det:

”That’s not writing. That’s typing.”

I alla år som reporter har jag fått höra att jag är snabb. Ja, visst. Jag är sprinter. Men tror ni att det automatiskt gör mig till maratonlöpare?

Jag skulle aldrig kunna skriva en avhandling. Jag skulle aldrig kunna upprätta Excel-ark och metodiskt köra stora datamängder genom en rad filter för att se mönster och slutligen presentera det under oglamourösa former. Jag skulle inte ens kunna sitta och skriva i lagom takt under en vanlig åtta timmar lång arbetsdag. Jag har aldrig kunnat det. Jag skriver i stället i korta spurter, som sedan kräver pingis och långa luncher och planlöst bläddrande på internet.

Jerry Seinfeld fick en fråga på det temat. Om han hade synpunkter på sina kollegers metoder. Michael Richards som spelade Kramer kunde stå i ett hörn i kulisserna och vråla och hicka och humma och vara konstig.

”Vi försöker alla att simma till samma ö”, sa Seinfeld då. Roliga ön. Vilken simstil som används spelar ingen roll. Vadhelst du behöver för att ta dig dit – kör bara.

Jag är för evigt tacksam för redaktörer som låter mig spela pingis, eller sticka iväg på babysim med min dotter under lunchen, eller ha en dag då det helt enkelt inte kommer nån grej från mig. Jag försöker bara simma till roliga ön.

Detta måste ni fatta: Jag gjorde research i tio år innan jag skrev. Det gjorde jag faktiskt. Eller mer ändå. Jag visste bara inte att det var det här jag gjorde research för. Jag kunde verkligen njuta av ett slags förräntning av kapitalet: allt detta läsande och skrivande och lyssnande på amerikanska poddar kom till nytta ändå!

Tur det. Det hade varit århundradets största slöseri med tid annars.

Ett verkligt dilemma, som ändå inte var ett dilemma: Det sjätte kapitlet. Det heter ”Att hitta min nästa lever”.

Jag behöver en ny nämligen. Ganska snart, förmodligen.

I den mån kolleger vill intervjua mig om den här boken så är det så klart den personliga vinkeln de väljer: jag kommer ju faktiskt att dö om jag inte får en ny lever. Jag hade också frågat om det.

Men min bok handlar inte om det. Den berättar om det, men den handlar inte om det. Det måste jag lyckas förmedla. Berättelsen om min nästa lever är bara ännu en berättelse om en mänsklig ursträvan – om förkovran och nyfikenhet och strävan och längtan efter en intelligent struktur.

Så vad säger jag om Malou i TV4 vill prata med mig om organdonationer? Inte kan jag tacka ja. Boken handlar ju inte om det. Men inte kan jag tacka nej. Det är ju en möjlighet för mig att berätta mer om det jag verkligen vill berätta om.

Under tiden: det underbara förlagsmaskineriet satte i gång. Blixtsnabbt kom Svante, Tove, Minna och jag överens om detaljerna. Valde en bild, satte formen med hjälp av Sebastian Larsmo som gjorde några utkast till ett omslag som vi omedelbart tyckte mycket om. Katalogtext, utgivningsdatum, räkna baklänges, när måste vi skicka till tryckeriet, när måste ni då ha det helt färdiga manuset… Fixa ljudboksavtal och boka studio åt mig för inläsning.

Och så redigeringen. Den satans jävla.

För naturligtvis är de där 33 dagarnas skrivande inte lika med ett helt färdigt manus. Jag är definitivt inte den sortens författare som kan göra helt färdigt själv, och jag tror att författare som tror det har en självbild som kan vara… orealistisk.

Om inte min bäste vän Niklas Orrenius och min bästa fru Lisa Kirsebom och min bäste chefredaktör Daniel Sandström och min bäste lillebror som jag inte har Björn af Kleen hade kunnat läsa och se och säga precis rätt saker så hade jag helt enkelt stått mig slätt.

Andra viktiga läsare under processen: Svante Weyler förstås. Så underbart precis och vaken i textarbetet. Tre övergripande synpunkter hade han på råmanuset, alla var klockrena, alla var tydliga, alla ledde mig till klara och konkreta förbättringar.

Och så mamma och pappa, de pensionerade lärarna, som lutar sig på sin solida bildning, sin enorma kulturkonsumtion och sina rödpennor, och som samtidigt står helt fria från branschen och därför kommer med synpunkter och frågor som jag kan lita på på ett särskilt sätt.

Och så min syster, forskaren Anna Peixoto, som inte står ut med dålig pedagogik. Och personerna som jag tackar i boken. Någon eller några av dem kommer kanske rent av att bli lite förvånade över att de är med på tacklistan, jag gjorde väl inget, kanske de tror. Men i själva verket har de kanske sagt något avgörande, varit smarta eller snälla eller kloka eller analytiska i precis rätt läge.

Jag har en tendens att inte glömma sådant. Mitt minne fungerar som en samling Youtubeklipp. Hela replikskiften finns kvar, som om de var inspelade.

En dag var det klart. Ingrid H Fredriksson korrekturläste och skickade vänliga ord till mig. Jag började planera releasepartyn, och bestämde att jag ville ha fyra. Göteborg, Malmö, Stockholm, Lund. Mina hemstäder. Och nu är det äntligen dags.

Jag har haft så väldigt roligt. Jag har njutit så av att få ta i lite. Hoppas nu bara att åtminstone några personer kan tycka om resultatet, och hoppas att ni boknördar som följer detta konto har haft åtminstone något utbyte av detta oredigerade och bitvis smärtsamt självupptagna vittnesmål om hur ”Att hitta” blev till.

Ha det så himla bra. Tack för att ni har läst. Vi ses!
7:05
Lyssna på ”Att hitta”
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

I dag släpps ”Att hitta” som ljudbok hos Storytel. Omslaget är ju inget vidare, men det är jag som läser!
August 24, 2018
21:07
En augustifredag
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Sommarvärme ännu en kväll, och äntligen surströmming med goda vänner med västerbottniska rötter. Så att det blir nån ordning med det. Hon som är elva hade bestämt sig: i år ska jag prova. Hon tog en tugga av en noga preparerad liten klämma, andades in, smakade, svalde, tänkte. Allt med ett samlat ansiktsuttryck. Och sedan drack hon två rejäla glas cider i desperation. ”Men jag gjorde det!”, sa hon glatt.

Det var en fin dag på alla sätt, det här. Jag var på sjukhuset och fick mer vaccin. Jag får alla vaccin som finns. När jag en dag är transplanterad kommer mitt immunförsvar att vara utslaget, då måste man vara vaccinerad. Sedan gjorde de ett slags belastningstest av njurarna genom att injicera ren jod i mitt blod, mäta mig och väga mig och räkna ut min kroppsarea och sedan kalla tillbaka mig fyra timmar senare för ett nytt prov som skulle tas exakt på minuten och… ja, they lost me at remissen. Jag vet inte riktigt varför man gör det där. Jag vägrar att bli expert på allt detta. Min kompetens är att komma till avtalade behandlingar i tid och noga göra som läkarna säger. Deras kompetens är allt det andra.

Jag åt lunch med en vän som får mig att skratta två timmar i sträck. Fullt möjligt världens roligaste människa. Jag tog en schnitzel som räckte härifrån till yahyah och tyckte att jag hade skäl att fira efter några fina recensioner av ”Att hitta” och en fantastisk sista lanseringsfest i går kväll på Gleerups, det var smäckfullt, 110 personer, bekanta och obekanta som öste värme och vänlighet omkring sig. Skäl att fira som sagt: jag drack… eh… läsk. Två flaskor colaläsk. Jag har fått en så konstig craving efter söta drycker den här sommaren, jag dricker skum druvjuice från Willys och fin äppelmust i små flaskor och smaksatt iste och guvetallt. Jag hjälpte två tanter som höll på med ett slags avancerad cityorientering, jag pekade ut statyn ”Intighet” åt dem. (”Intighet” är egentligen inte en staty, det är en plakett. Statyn är osynlig, det är därför den heter så. Detta Lund.) Jag tvättade, och en dam som vi bor granne med hade tiden efter, jag var lite sen med att hämta upp den torra tvätten. När jag kom ner hade hon redan vikt den åt oss. Fem maskiner. Jag bad om ursäkt att jag var sen och sa att jag borde ha skäll i stället för vikhjälp. Denna ljuvliga granne säger då, och menar det, att det är en glädje för henne att kunna göra något för en småbarnsfamilj som bor alldeles intill. Man blir stum av tacksamhet för att få ha sådana människor omkring sig. Tvättstugebråk? Nä, vi jobbar inte så i det här huset.

Nu måste jag verkligen tvätta händerna en tredje gång för att få bort surströmmingslukten. Om det inte lyckas helt med en borste och rejäl tvål blir nästa nivå sandpapper. Good night, America, wherever you are.
August 18, 2018
6:47
Ett kilo vägde 700 gram inte mer
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Göran Greider har kallats in som gästrecensent i Sydsvenskan och jag är på väg att börja gråta av lättnad. ”En egen och underbart existentiell stig” … ”En bärnstensklar text om det viktiga i livet” … ”Detta är ju bland det bästa jag har läst om digitaliseringen”.

Jag lovar att vara glad senare. Nu är jag allra mest just lättad.
August 09, 2018
19:45
Puffarna
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

– Puffarna, var fan är de?

– Vilka puffar?

– Simpuffarna! De lila!

Hon hittar dem i en påse bredvid badkaret. De kommer kanske inte att göra någon skillnad, men den lille kan ju inte simma än.

Jogge och hans familj stack förra helgen, de körde på natten och de kom över broarna ner i Tyskland, de är alldeles säkert i Grekland nu. Bra beslut. Gatustriderna uppe vid Annehem har på bara några få dagar lagt hela stadsdelen i ruiner. Av någon anledning är det inga skottlossningar i innerstan ännu, där vi bor. Men bara någon timme tidigare har en stor explosion hörts, jag gick ut och såg att Stadshallen brann.

Det går inte längre. Vi måste härifrån.

Men det är lika illa i Danmark. Det finns inte en chans att vi skulle kunna muta oss över Öresundsbron.

Stefan är vårt enda hopp.

I vanliga fall använder han sin båt till att köra vattenskidor. Han har till och med bildat en förening. De brukade köra i de öppna hamnbassängerna i Malmö ibland. Det är en snabb båt, men den är liten. Sex personer kan man vara kanske. Nu måste jag få tag på honom och se om han kan köra oss över till Nordtyskland. Han har redan erbjudit sig, sedan hans fru och barn kom i säkerhet. Jag förstår inte hur han vågar, eller hur han hittar.

Jag får tag honom via det fasta telefonnätet. Han har kvar sin hemtelefon, och han har kopplat den vidare på något sätt, han kan sånt. Vi bestämmer att ses i Lomma.

Men vi kan inte köra dit heller. Ryggsäckarna är klara, vi har en dator, vi har ett kompakt förråd av mat och lite vatten, alla kontanter vi har hittat, en ficklampa och en tunn presenning. Mycket mer är det inte.

Vi tar cyklarna och en stulen cykelkärra ner genom S:t Larsparken och börjar följa Höje å ut mot havet.

Klockan är två på natten när vi kommer ner till stranden och nästan genast ser Stefan. Han har inte gått ända in riktigt, det är långgrunt. Vi bär varsitt barn ut, den stora får gå själv och hon klagar inte, trots att vattnet inte kan vara mer än tio grader.

– Jag är bara orolig att jag inte har nog med bränsle. Men annars är det prima liv, säger Stefan med den där okuvliga positivismen som alltid har präglat honom.

Vi tar oss ombord, barnen ner i ruffen, och Stefan drar iväg rakt ut i det svarta med oss.

Vad vi ska göra om vi kommer i land i Tyskland? Jag vet inte. Jag vet verkligen inte. Jag vet bara att Lund som vi kände det inte finns mer och jag slår bort tankarna på vårt bröllopsalbum, min bas, min glassmaskin, alla böcker och kläder och vänner som jag inte vet om de lever eller är döda.

Vi får se om de släpper in oss i Tyskland, eller om de tycker att de har en kris av något slag, eller kräver ”värdighet i mottagandet” på ett sätt som gör att vi nekas gå i land. Vi får se. En katastrof i taget.

Nu ska vi bara klara natten.
August 07, 2018
12:01
Shit just got REAL
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Nu så, minsann, finns ”Att hitta” att köpa i bokhandeln! Kolla här bara.
August 02, 2018
8:03
Förlagskontrakt och iste
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Skickar iväg det påskrivna förlagskontraktet för ”Att hitta”, som bör komma från tryckeriet i dag. Älskar att vi inte har kommit loss och fixat det förrän nu. Älskar Weyler förlags enkelhet, litenhet och tillit. Älskar att jag inte ens visste vilken förstaupplaga och royaltyprocent som gäller nu för tiden. (”Hur investerar du pengarna”, som en vän till en författarvän av smala fackböcker sa. Hon slutade skratta först något år senare. Det är inte riktigt därför man skriver smala fackböcker.)

Jag skulle bli djupt tacksam och ganska förvånad om ”Att hitta” säljer mer än ett par tusen exemplar. Vad jag kan hoppas på är att läsarna tycker om den. Jag längtar efter att hålla i det första fysiska exemplaret, det är alltid speciellt.

Med start i morgon ska jag dutta ut små textbitar här, tänkte jag, eventuellt. Eller så gör jag bara mer iste.
July 11, 2018
11:55
A talk, the text version
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

A couple of years ago, The Angle Journal in England published an edited version of my TED talk, ”The myth of the unbiassed search result”. If you have nothing better to do on a lazy summer day – here it is.
July 02, 2018
13:49
Notering från Visby
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Vad gör mig arg, politiskt? Inte så mycket egentligen. Jag kan brusa upp när man talar om ”pressad situation” för Sverige i flyktingfrågan, eftersom jag tycker att man slarvar med att komma ihåg för vem situationen verkligen verkligen är pressad. Jag kan bli frustrerad över uppenbar dumhet, principlöshet och överdrivet taktikspel. Jag kan få huvudvärk av dålig retorik.

Men ska jag säga en sak som gör mig riktigt rödglödgat urförbannad, så är det de hot och det hat som riktas mot alla människor som RFSL slåss för – folk som inte råkar motsvara en absolut pinnsmal definition av normalitet, folk som råkar bli kära i personer av samma kön, folk som väljer att skaffa barn själva, folk som… ja, folk som gör som de vill, som de måste, som de känner, som de ÄR.

Nu har alltså några satans rövhattar i någon sorts svensk heilarklubb fått tillstånd att demonstrera rakt över gatan här i Visby från där RFSL står. RFSL:s medlemmar försöker inte tvinga någon annan att bli bög. Lugna er, världen. De vill bara ha samma rättigheter och skyldigheter som alla andra. De är världens rimligaste förening med världens rimligaste ambition. Varför är jag inte medlem, jag ska genast bli medlem, och om det behövs ska jag ta min vita medelklassiga heteronormativa daddy body och ställa mig mellan horstwesslorna och de ytterst rimliga. Far åt helvete. Avgå alla.

***

UPPDATERING: Skrev några mer sansade ord i tidningen om samma sak.
July 01, 2018
21:49
Sign up!
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

This is what my ”Question of the month” newsletter looks like today, in a lazy summer version. Get me your e-mail address, and I shall sign you up! No spam – and unsubscribing is easy should you get tired of me.
9:09
Begår insändare
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Kan inte minnas när jag skrev en insändare senast. Kan det ha varit när jag klagade på Def Leppards höga ljudnivå 2003, under en konsert i Halifax, Nova Scotia, och utan prut fick pengarna tillbaka efter tre låtar? (Suverän service, jag kände att det var nödvändigt att tacka arrangören i lokalpressen.)

Nå. Nu är det i alla fall dags igen. Här är några rader i Norra Halland. Hembygd! Tidningsmagi! Nostalgi!
June 23, 2018
20:28
En fri man i stan
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

I min allra sista söndagskrönika – jag tänkte mig fem år, det blev lite drygt det – skriver jag om kroniskt gnäll. Men nu är det alltså färdiggnällt, åtminstone för min del! Jag skriver förstås i Sydsvenskan även framöver, det är bara Lundakrönikorna som nu har blivit så många, en bra bit över 200 stycken, att det verkligen är hög tid att lämna syret till någon annan. Trevlig sommar!
June 20, 2018
9:59
PS om PS
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

I underlaget för den nya decennieplanen för public service uppmanas SVT, SR och UR att hjälpa traditionella privatägda tidningsföretag genom att koncentrera sig på ljud och bild, och ägna mindre kraft åt text.

Som om det var distributionsform eller redaktionell presentation som var grejen med public service.

Public service finns för att innehåll som inga kommersiella aktörer bryr sig om ändå ska skapas. Smala kulturyttringar, nischade ämnen, händelser som annars aldrig skulle ha beskrivits eller bevakats, eftersom de inte genererar någon ekonomiskt lönsam journalistik eller kultur – där finns det bakomliggande kulturpolitiska skälet.

Men i vilken form detta nischade, kulturbevarande och kulturberikande innehåll ska presenteras bör bara vara en redaktionell fråga. Vissa berättelser passar bäst i ljudform. Andra är oslagbara i text. Ytterligare något kanske passar bäst i ett interaktivt webbformat. Att i public service-direktiven detaljstyra det – för att skona lokalpress från alltför besvärande konkurrens – har så väldigt lite med framtidens journalistiska arbetssätt att göra.

Så varför har det blivit så här bakvänt? Kanske är det illojalt av en medarbetare i ett tidningsbolag att påpeka det, men so be it: De traditionella tidningsföretagen har lyckats väldigt bra med sitt lobbyarbete.
June 17, 2018
7:56
The final countdown
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Veckans Lundakrönika är den näst sista! Den handlar om… dödsrunor.
7:56
The final countdown
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Veckans Lundakrönika är den näst sista! Den handlar om… dödsrunor.
June 10, 2018
6:31
Om skånska gymnasiers segregationsproblem
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Veckans spalt. Nu blir det bara två till, sedan har jag gått i mål – fem år, varje söndag, lite drygt fem år till och med. Det är lite vemodigt men samtidigt en stor lättnad; mina åsikter om denna älskade stad börjar verkligen ta slut.

***

Och så fick jag tyvärr skriva minnesord om Anthony Bourdain. Det är sällan man bör svära i tidningsprosa, men i det här fallet tyckte jag att det var motiverat. Den gamla intervjun med Bourdain från 2005 har inte funnits på nätet tidigare, men nu gör den. Betalväggad, och, om jag får säga det, värd att betala för.
6:31
Om skånska gymnasiers segregationsproblem
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Veckans spalt. Nu blir det bara två till, sedan har jag gått i mål – fem år, varje söndag, lite drygt fem år till och med. Det är lite vemodigt men samtidigt en stor lättnad; mina åsikter om denna älskade stad börjar verkligen ta slut.

***

Och så fick jag tyvärr skriva minnesord om Anthony Bourdain. Det är sällan man bör svära i tidningsprosa, men i det här fallet tyckte jag att det var motiverat. Den gamla intervjun med Bourdain från 2005 har inte funnits på nätet tidigare, men nu gör den. Betalväggad, och, om jag får säga det, värd att betala för.
June 06, 2018
12:47
Här är förordet – boken ”Att hitta” utkommer 15 augusti
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Jag har ett underbart lokalsinne. Jag har minnen av mitt lokalsinne, jag kan berätta historier om det. Hur jag återvände till min frus släktingar i Ramlösa för andra gången, kanske fem år efter det första tillfället, tog sväng för sväng in i villaområdet med en kombination av intuition och minne som enda stöd. Hur jag stod i en korsning i München och kände vartåt järnvägsstationen måste ligga. Hade jag kunnat löpa hade jag varit en orienterare av klass. Vi körde bil från Boston till Vancouver, 984 svenska mil, om vi någon gång blev osäkra lade jag bort kartan i stället för att titta närmare på den.

Min pappa hittar i tiden. Han ligger och snarkar på en strand, orörlig sedan flera timmar, bara ljuden avslöjar att han inte har gått ur den tid han i själva verket mäter. Jag petar honom i sidan med en ekströmskt lång stortå och frågar vad klockan är. ”Tjugo i två”, hörs nere från den turkosa handdukens bylsiga kudde. Det blev en sport, men bara för min syster och mig, en åskådarsport. För utövaren är orienteringen i tiden automatisk.

Min mobiltelefon har – brukar jag säga – inte påverkat min förmåga att tänka snabbt. Den har däremot skadat min förmåga att tänka långsamt. Den har dessutom skadat mitt lokalsinne. Inga roamingavgifter längre. Obegränsad surf. Jag går oftare vilse, stirrandes på Google Maps och den blåa skuggning som ska visa mig i vilken riktning ut från kroppen min egen näsa pekar. Jag brukade veta det av mig själv.

För nära ett decennium sedan skrev jag boken ”Google-koden”. Den är ett reportage som utan tesdrivande, åtminstone avsiktligt sådant, berättar tre saker: hur Google blev till, vad som händer när Googles idéer och kärnvärden kolliderar med verkligheten, och så slutligen vad Google kommer att förvandlas till. Att boken kom att fullständigt förändra mitt yrkesliv har jag vant mig vid. Att de fenomen den skildrar skulle förändra mig som person hade jag nog däremot ingen djupare beredskap för. Jag trodde i alla fall inte att jag skulle bli sämre på att hitta.

Den här boken – egentligen bara en början, en samling frågor för den som vill komma vidare med nya angreppssätt, problem och lösningar – handlar om att hitta. Det som Google lovade att de kunde hjälpa oss med, det grundläggande mänskliga problemet som skulle lösas en gång för alla. Den handlar i tre kapitel huvudsakligen om internet, och i tre huvudsakligen om annat. Den ger inga definitiva svar, gillar att hitta men är långt mer intresserad av att gå vilse, och om sådant inte roar er avråder jag bestämt från läsning.

Ni som blir kvar ska få testa några idéer, och dessutom stanna till hos personer som har hjälpt mig och andra att hitta saker i bokstavlig och bildlig mening. En örlogskapten. En kartritare. En musiker.

Och så Konstantina, läkaren som blev misstänksam och hittade en obeveklig sengångare inne i min kropp.
June 03, 2018
20:30
Några ord om välstånd
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Veckans spalt, inte bakom betalvägg.
May 27, 2018
9:02
Borde väl varit en genomtänkt artikel
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Egentligen borde det här väl vara en genomtänkt tidningsartikel men nu är det inte det, so be it, läs eller låt bli. Det började med att jag tänkte på värdet i att freda sin smak, jag har ofta tänkt på det på olika sätt, och upplevt det som ett slags kamp under rätt många år i kultur- och opinionsjournalistiken. Ni vet, det är en klassiker för mig: jag råkar ha en musiksmak som är lite annorlunda än många andra kulturskribenters. Det har satt så mycket myror i huvudet på intelligenta personer att jag inte riktigt alltid gillar en del musik som jag förväntas gilla att det är direkt skrattretande. Det råder alltså en smakmässig konformism i svensk kulturkritik. Alla gillar inte samma, men man delar upp det efter genre och uttryck: personer som gillar hårdrock gillar samma hårdrock, personer som gillar jazz gillar samma jazz, personer som gillar svensk lyrik gillar samma svenska lyrik, personer som gillar ny arkitektur gillar samma nya arkitektur. Hårdraget. Men det här är inte en genomtänkt tidningsartikel, stå ut bara eller skrolla vidare. Uppgiften då är att försöka att freda sin smak. Att störa ut all annan påverkan, att BARA BARA BARA lyssna på musiken och bestämma sig för om man tycker att den i någon mening är bra eller inte. ”My job begins and ends there: is it GOOD?”, som kocken och författaren Anthony Bourdain sa när jag en gång intervjuade honom. Detta är alltså svårt. Jag vet att en av landets mest respekterade kritiker, Jan Gradvall, har kämpat med det där men verkligen beslutat sig för att försöka lyssna på ett ”fredat” sätt, och ta sig an ny musik med fräscha öron. Det ska han ha heder av, eftersom det säkert har kostat lite kredd här och där. Allt detta – projektet att skydda sin egen smak – försvåras enormt mycket av vad man slarvigt kan kalla identitetspolitik, det vill säga vem och vilka utövare jag som vit och svensk och man och pappa och Lundabo och så vidare i social mening ”får” kritisera. Jag har sällan hört sämre dynga än det som Swedish House Mafia släpper ifrån sig, och det har jag förstås skrivit någon gång i en uppgiven Twittersuck om samtidens musikaliska obegripligheter, och jag tycker samma om genrekollegerna Rebecca & Fiona, och det har jag förstås skrivit någon gång i en uppgiven Twittersuck om samtidens musikaliska obegripligheter – men då fick jag veta att en av mina Twitterföljare inte ville följa mig längre eftersom jag kritiserade två kvinnor, och jag avskyr verkligen när man känner lukten av det där: hur väldigt vällovliga projekt, romaner, filmer, antologier, vad ni vill, får liksom snirkligt positiv kritik för att recensenten av politiska skäl inte vill säga sanningen så som den egna smaken förmedlar den: jag tycker att det här är illa redigerat, dåligt tänkt, oklart skrivet – eller vad det nu kan vara. Det är liksom viktigare att vara ”snäll” mot något som är politiskt vällovligt. Detta är själva definitionen av kulturell ryggradslöshet, enligt min mening. Och det slog mig alldeles nyss att detta påminner om något annat, nämligen hur vi uppfattar politiska diskussioner. I en tråd hos mig på Facebook diskuteras nu en krönika som förre KD-ledaren Alf Svensson skrev i tidningen Dagen – en fin text, retoriskt stark, och politiskt enormt ovanlig i dag eftersom den helt och hållet utgår från en personlig övertygelse. Hans Blix sa i något sammanhang att politiskt ledarskap inte bara kan reduceras till ett känsligt avlyssnande av folkopinionen, utan dessutom måste innehålla ett mått av just ledarskap: besjälade, sakkunniga personer som med personlig övertygelse som viktigaste drivkraft försöker vinna gehör för en idé. Sådan vill man ju vara! Jag känner det enormt starkt i frågan om människor som är mindre lyckligt lottade än infödda svenskar. Jag anser att Sverige bör öka sina flyktingkvoter och radikalt öka sitt bistånd – eftersom det är det moraliskt rätta att göra. Allt annat är bara administration. Alla de praktiska frågor som måste lösas som en konsekvens av en sådan hållning kan man debattera och mäta och testa och vända och vrida på hur mycket som helst. Men jag för min del viker inte från grunduppfattningen: vissa barn blir sjuka, anfallna i krig, får inte gå i skolan, förlorar föräldrar och syskon. Mina barns största problem är att de inte får leka på äventyrsbadet tillräckligt ofta. Detta är inte rimligt. Alltså försöker vi i vår familj freda vår smak, och hålla oss till ett högre biståndsmål än vad staten Sverige just nu förmår. Jag har aldrig så intensivt som nu avskytt den retorik som desperat famlar efter precis vad som helst som kan utmåla vanliga människor från andra länder som ett hot mot vår existens. Ett böneutrop tre minuter i veckan i Växjö, låt dem hållas, ingen mat och dryck under ramadan, låt dem hållas, det finns mig veterligen inga fall beskrivna då detta skulle kunna leda till något slags farlig situation för någon – jag åkte elmoppetaxi med en tjej med sjal i Stockholm häromdagen som förklarade läget: islam är inte så benhårt med fastan. Den som jobbar, den som reser, den som är sjuk, den som har mens, den som är barn, den som är gravid får göra undantag. Man kan skjuta lite på ramadan vid behov, eller göra andra goda gärningar som väger upp. Detta är modern, ofarlig islam, anpassad efter människors vardagsverklighet. Jag fortsätter givetvis min ambition att kulinariskt appropriera all rolig mat från hela världen, det blir amerikansk Thanksgiving i november som vanligt, och torsdagen den 14 juni är det dags för eid al-fitr, eller om vi tar det på fredagen, det är en bättre festdag. Till och med ICA har trevliga receptsamlingar för den som vill fira eid eller bara låna in det bästa från en annan kultur. Get over it! Jösses, folk! Gå till kärnan i er själva. Lyssna på den musik ni tycker om. Låt övertygelsen vara grundad i något som är på riktigt, som inte är en nervös pejling av senaste tyck på Facebook. Vi har åtta partier i riksdagen, jag kommer att behöva fatta mitt valbeslut efter uteslutningsmetoden, en gång för inte länge sedan lyckades jag utesluta alla åtta med min metod. Det är lätt hänt. Tänk om Stefan Löfven fredade sin smak, och testade socialdemokrati? Tänk om Jan Björklund hade fredat sin, och testat att bry sig om forskning, eller bara… tja, varit liberal? I dagsläget är det Jimmie Åkesson och Jonas Sjöstedt som talar ur personlig övertygelse, och kanske Annie Lööf ibland, men det räcker inte. Fredrik Reinfeldt gjorde det egentligen i en enda fråga: han var övertygad om att framtiden är internationell, att idén om att göra skillnad på folk och folk är fundamentalt fel. För detta får han – Sveriges kanske mest framgångsrika statsminister i modern tid, näst Ingvar Carlsson – ständigt hån. Det är inget vackert betyg på samtiden.

Nå. Jag ska nu raka huvudet. Helt oavsett vad Hakelius skrev om sådana frisyrer häromdagen. Jag ska sedan hålla mig inomhus. Helt oavsett hur fint väder det är och hur mycket jävla snack det är om värdet av motion. Jag ska sedan leta upp nån obskyr liveplatta med Toto, kanske den från Montreux 1991, och lyssna på medan jag städar lite. Samtid, leave me och min smak och min politiska hållning the fuck alone. Och kram till alla som läste ända hit.
0:00
Om uppdragsutbildningarna på Lunds universitet
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Sånt här är stort i Lund.
May 20, 2018
8:47
Vårmys med karneval und alles
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Veckans spalt har ni här. Ej inlåst, vad det verkar!
May 13, 2018
0:00
Lite universitetsfifflerier
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Veckans krönika om en händelse som kanske borde uppmärksammas lite mer.
May 06, 2018
11:02
Fel dag för vaccin
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Tur att folk var trevliga; systemet var otrevligt.
April 29, 2018
16:11
Akta dig för akutvården
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Själv har jag mest positiva erfarenheter av vården – men så har jag också sällan varit akut sjuk. Veckans spalt handlar om det.
16:11
Akta dig för akutvården
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Själv har jag mest positiva erfarenheter av vården – men så har jag också sällan varit akut sjuk. Veckans spalt handlar om det.
16:11
Akta dig för akutvården
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Själv har jag mest positiva erfarenheter av vården – men så har jag också sällan varit akut sjuk. Veckans spalt handlar om det.
April 19, 2018
5:15
Att hitta
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Nu ska ni få se! Detta är en flummig bok som jag inte alls vet om någon mer än jag själv vill läsa. Den heter och den handlar om att hitta. Det går inte att förklara så jättemycket tydligare. Att hitta, helt enkelt. På olika sätt, abstrakta och konkreta. Det står en del saker om internet i den här boken, men också om kartor och konst, och om det personliga och det kollektiva minnet.

Och så ska jag för första gången berätta om den sjukdom som jag tyvärr bär på, och som jag ska överleva – är det tänkt – med hjälp av ett alldeles speciellt hittande. Jag publicerar förordet inom kort, det förklarar kanske lite bättre. 15 augusti kommer boken ut, och här ser ni Sebastian Larsmos fina omslag. Wish me luck!
April 15, 2018
11:44
Für alle
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Veckans inlåsta handlar om blåst och tyska och norska schlagers.
April 08, 2018
14:31
Veckans
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Om mat, igen. Och så en sorts analys av läget i Svenska Akademien.
April 01, 2018
8:13
Rubriken, rubriken
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Ändå bra rubrik, om jag får säga det själv, den som ackompanjerar veckans spalt. Som handlar om Astrid Lindgren, en charkuterist med såg, en styckmästare med kniv, vädret och så två grisar: den som styckas på bilden hos Widerbergs och det ombyggningshotade kvarteret som heter Galten.
March 31, 2018
7:47
Påskafton
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Påskafton
March 28, 2018
6:03
Doktorn kom hit när han var här
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

I går var det så här: Vid halv sex kom doktorn på hembesök, han bor inte i Lund längre, han är här på jobb och övernattar hos sin bror som inte är jag (folk tror det ibland eftersom vi båda är bleka och har samma efternamn). Vi åt bibimbap och sen älgade jag iväg till AF för att leda Studentafton. Jag tror det var min femte. På scen där har jag intervjuat Mel C från Spice Girls, Åsa Romson, Edward Snowden, Magdalena Andersson, och så i går Youtube-fenomenen Axel Palm och Ella Grundel samt statsvetaren Nils Gustafsson – det var otroligt roligt, panelen drog i positiv mening i väg åt massor av olika håll när vi pratade om medier och underhållning och juridik och politik och pengar. Jonas Birgersson satt i publiken och ställde en viktig och precis fråga om nätneutralitet. Frågestunden blir alltid bra på Studentafton.

Jag hoppade över eftersitsen som i och för sig brukar vara trevlig – det serveras pytt royal, det vill säga pytt i panna med béarnaise, den fick sitt tillbehör och sitt namn när drottningen av Danmark var gäst, true story – eftersom jag är trött av mig och eftersom jag hoppades att doktorn skulle vara kvar. Det var han.

När han gick kom jag med en uppmaning på närmast metafysisk nivå: ”kom hit när du är här”. Den formuleringen får mig förresten att associera till en fråga som fotbollsdomaren Jonas Eriksson i sin roll som knattereporter i Barnjournalen på åttiotalet ställde till fotbollsspelaren Johnny Ekström, som jag inte heller är släkt med: ”Du är ju väldigt lång och stor. Var du lika lång när du var liten?”
March 25, 2018
6:33
Demokratisk instinkt
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Veckans spalt handlar om elever som ger hopp om framtiden. Och lite nedräkning nu. Tolv sådana här till ska jag få ihop, sedan har jag skrivit ungefär 250 stycken på söndagar under fem års tid, och ska hålla mitt löfte att lämna syret i spalten till nån annan. Men först en händelserik vår: överraskande SM-guld till Lugi, en fantastisk karneval, spännande ideologiska och respektfulla debatter om lokalpolitik och så säkert nya byggprojekt som den här ständigt expansiva staden kan få nöjet att gräla om.
March 22, 2018
16:38
Glad efter svårt och roligt gig
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]
8:39
Beesley
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

I miss you, Beesley.

I have missed you for so long.

It’s not going to get better.

I don’t know where to begin, so I’ll start in Washington state in the summer of 1994. That shyness that turned out to be integrity that turned out to be understated sarcasm that turned out to be a sense of humor that always struck me as Canadian. We were instant friends. We would sit together on travel days and talk about what we wanted in life. I would eat half her sack lunch, I was always hungry, she rarely was. We kept in touch after the time on the road as Up With People students, met at the reunion, I got to talk to her husband and I liked him just as instantly. I never got the chance to meet her daughter, that now nine year old girl who always smiles in pictures with those brand new adult teeth she’s got. Sierra.

Sierra’s mother is gone now. Cancer was all over her, brutally and relentlessly, and she died peacefully in Ontario this morning. I have been looking at the chat column on Facebook, out on the right, like I was monitoring an ECG curve. Every day. Online recently, still with us.

Now it says 1d next to her name and there is no making that shorter.

Brenda, by the way. Brenda Beesley. I sometimes called her by last name since she sometimes did with me. She was now Brenda Ridgway as married. She got 45 years, and lots of friends who remember exactly how she laughed when she laughed really hard.
March 20, 2018
19:33
Lite om Facebook och Cambridge Analytica
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Det brådskar med en lösning för att köpa enskilda artiklar, det märker jag i vänkretsen. Men för er som är prenumeranter, här en text från Sydsvenskan kultur som jag skrev i dag. Citat med lite salt i: ”Om det inte vore så fasligt inopportunt att kräva något i kunskapsväg av någon alls så skulle jag kalla världens uppkopplade population för intellektuella latmaskar som inte orkar lägga två strån i kors för absolut avgörande framtidsfrågor.”
March 18, 2018
12:41
När princip ställs mot princip
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Veckans krönika är för tillfället inte premium. Betyder det att den är sekunda?
March 11, 2018
11:49
Spex med mera
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Lite enkel lokal kulturanalys i söndagsspalten i dag.
March 10, 2018
7:09
Annie fråm Amurka
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Inspirerad av senaste poddutsändningen av ”Snedtänkt” spanar jag i dag över hela internet efter Julia Caesar. Denna magnifika dam! Jag hade av någon anledning som jag inte minns ett kassettband med ett inspelat radioprogram från tidigt åttiotal som jag lyssnade på gång på gång. Kan det ha varit en sorts minnesspecial över ”Svensktoppen” med Eddie Bruner som programledare? På ett gult BASF? (Förmodligen. Jag har 150 kassettband i en låda i källaren. De är givetvis sorterade. Det bör gå att hitta.)

Nå. På detta band fanns hur som helst Julia Caesars enda svensktoppshit, ”Annie fråm Amurka”, som gjorde entré på listan när Julia Caesar var 82 bast. Hon bör väl rimligen vara den äldsta artisten med placering där.

Spana in det här klippet. Min mormor berättade om hur hon hade sett Julia Caesar livs levande på scen en gång vid sextiotalets slut, säkert vid någon Stockholmresa med morfar. Hon kunde knappt stå, sa mormor, men hon sjöng så att det dånade.

Ålderns begränsningar jobbar produktionen runt utan problem. Julia Caesar står vid sin stol, och kan hålla i den. Och hon har en sångsufflös, en vänligt superkoncentrerad dam som sitter alldeles bredvid och är redo att fylla i varje sångfras. En vers mot slutet blir fel, men har man stått på scen sedan man var tonåring tappar man ju inte fattningen av sådant, hon skrattar sig förbi det, börjar om, och orkestern sätter ettan i takten som om inget hade hänt. Det ser ut som ett litet spontannummer men är motsatsen.

Tanter. Proffs. Tanter som är proffs. Det blir ju inte bättre.

Rock on, Julia!
March 06, 2018
7:24
Bra och viktigt i DN
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

DN, we’ve got a problem. Tittar jag på DN:s förstasida i dag är den utomordentligt skicklige reportern Kristoffer Örstadius dagens viktigaste person. Läser jag vidare i tidningen ser jag att inte mindre än två DN-medarbetare har fått fina och kristallklart välförtjänta priser. Detta omskrivs givetvis rejält.

Mitt flöde är för övrigt och som vanligt fullt av DN-medarbetare som länkar till olika artiklar i DN med orden ”oj, så bra och viktigt i DN” alternativt ”DN är bäst på att vinna Årets bild” eller förstås ”DN är bäst på att vinna På spåret”.

DN har sannolikt aldrig varit bättre än nu. Men branschen är pressad. Vi har näst intill ett ettidningssamhälle om jag får vara lite spetsig. Det gör DN, och den journalistik som fortfarande görs på andra håll, otäckt sårbar.

Hur då?

Jo, och till sist kommer en sorts huvudpoäng: När en tidning så hårt lyfter fram medarbetare som är ”vanliga” skickliga reportrar, så är det den reportern, snarare än det redaktionella kollektivet, som kan utsättas för politiska misstänkliggöranden.

Det är absolut livsfarligt.

Och det har börjat ske i stor skala, som det tycks utan eftertanke. Den omdömesgille Erik Helmerson refererade på ledarplats inte till en nyhet i DN häromdagen, utan i stället till en nyhet publicerad av reporter X och reporter Y, med namn. Hela tiden detta. Varpå knasdebattörer kan avfärda enskilda reportrars avslöjanden av något slags politiska skäl, påhittade skäl eller inte, det spelar ingen roll. Man lämnar en blotta för angrepp mot enskilda, snarare än angrepp mot institutionen.

Syftet bakom den här trenden är förstås gott. Det är klart att duktiga kolleger ska lyftas fram och marknadsföras. Men nu har det alldeles slagit över.

För övrigt skulle jag vilja rekommendera DN:s systematiska granskning av politiska sakfrågor som inleds i dag.
March 04, 2018
11:48
Draghundar
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Bister vinter i veckans krönika.
February 27, 2018
8:54
Ström av medvetenhet
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

En vanlig dag i vargavintern, det är väl ytterst osäkert om jag kommer att lyckas återvända från Norrköping med draghundarnas liv i behåll, men sådana har ju slaktats på köldens altare förr. Jag får någon sorts fullständigt irrelevant reklam och avregistrerar mig och deras system är sådant att det liksom avslöjar vad mejllistan heter: ”Influencers Sweden”. Eftersom jag inte magiskt kan göra detta osett så vill jag nu klösa ut mina ögon. Kan jag bara få säga detta en gång för alla: böcker för recension skickas bäst till tidningsredaktioner, inte enskilda individer, och alla som försöker flytta på gränserna för normal konsumentjournalistik och kulturjournalistik kommer på sikt göra både journalistiken och de kommersiella ambitionerna en björntjänst av grizzlystorlek. Och vad mer, jo, jag funderar på detta mantralika mässande om mediers historiska ”mörkande” av invandringens kostnader, som några tongivande medieprofiler har ägnat mycket kraft åt på sistone, jag minns särskilt en ledarskribent som var så självkritisk och ordrik i detta ärende att hon närmast landade i slutsatsen att hon inte går att lita på alls. Fascinerande. Jag har ju nämligen under mitt kvartssekel i denna bransch aldrig sett, märkt, hört talas om eller på annat sätt noterat detta fenomen, det vill säga fenomenet ”kanske bäst att inte skriva om invandringen, det kan få dumma effekter”. Eller jo, förresten, kanske ändå, i ett fall: Sverigedemokraterna. Detta parti har sannerligen underbevakats de senaste tjugo åren. Alla vet ju att inga andra partier skulle komma undan så lättvindigt med så osannolika grejer som sker i Sverigedemokraterna varje vecka. Undrar varför svenska medier överlag är så toleranta mot just SD, varför det i det längsta var enskilda sakkunniga reportrars roll att skildra partiet medan andra inte brydde sig. Får kontemplera detta ihop med mina draghundar från Statens järnvägar, som jag förresten försökte ringa i går för att göra en lite speciell bokning, inte hundarna alltså, utan järnvägarna. Efter 49 minuter gav jag upp, och då hade jag ändå placerats i priokö. Jag säger det för miljonte gången: digitalisering, robotisering, gör-det-självifiering av service är bra för sådär 80 procent av befolkningen. Ett digitaldemokratiskt samhälle ser till att ha lösningar som verkligen fungerar även för de äldsta, även för dem som inte rör sig över digitala prylar med samma bekvämlighet som de flesta av oss. Man måste fortfarande kunna ringa till SJ. Ok, nu var det inget mer, återgå.
February 25, 2018
15:27
Terrorism, trots allt
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Veckans spalt finns här, för den som prenumererar.
February 20, 2018
15:56
Julklapp
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Syrran och jag. Våra yngsta barn, de små kusinerna som älskar varann så mycket, får sin julklapp. Två dygn på äventyrsbadet i Fredrikshavn, en oändlig mängd sarkasm, jag har inte skrattat så mycket på länge. Hon fyller 39 i år och tillträder snart som prefekt vid sin institution, min lilla lilla syster. Vi är som de där två mössen som sitter nos mot nos och pratar ikapp på sista uppslaget i Sven Nordqvists ”Var är min syster”, den vackraste bok jag har sett, och vi driver med våra ungar, det ska man ju inte, men de märker inget, de leker och plaskar och på färjan sjunger en dansk trubadur ”Tears in heaven”, men det låter mer som ”Tears in haven”, det vill säga ”tårar i trädgården”, vilket får oss att skratta i tio minuter, jag redogör för de tre mest intressanta flygolyckorna jag vet medan hon tittar på mig med något som liknar medlidande, och så säger hon ”det var då RÖVEN vad kallt det är här, känn på min näsa” och jag gör det, helt normalt, och en tant en bit bort läser högt ur sin tidning för sin man: ”CLAES MALMBERG. CLAES MALMBERG ska vara med i Let’s dance”.

Ja nu går skam på torra land.

Det är smart av danskarna i Fredrikshavn, man kan köpa en biljett för båt, hotell och äventyrsbad i ett paket, och hotellet ligger på gångavstånd från färjan, genialt, och det är så ironiskt gemytligt och danskt där i Fredrikshavn, stort som Varberg gissar jag, men ett Varberg i Norrland, det diffar inte ens på hundra personer i storlek men är folktomt som efter atombomben, och hon sätter i gång och förhör mig om svenska kommuner i storleksordning (går hyfsat) och svenska landskapsdjur (går kasst) och svenska landskapsblommor (går sämst, men jag lanserar ”rövhatt” som möjlig kandidat för Västmanland).

Middag på Firenze, de spelar Modern Talkings greatest hits och man kan ju texten till de flesta låtarna, normal bildning, och det kommer in spaghetti och köttfärssås till ett av barnen. Maten ser verkligen ut att ha legat på en annan tallrik tidigare, men den smakar bra. Femtio kronor för en kanna postevand, det är vatten från vattenposten det, kranvatten alltså, men allt annat är billigt och inredningen heeeelt obetalbar so let’s call it even. Han den lille håller en ordrik obegriplig monolog, det är ett citat ur en bok, och hans faster tittar klentroget på honom och säger att hon skulle vilja praoa där inne i huvet på honom. Jag med.

Lukten vid färjeläget är lukten av min barndom: minisemester till Grønhøj Strand i Løkken med familjer som hette Andersson, Carlsson, Eriksson och Jansson, diesel, tång, saltvatten, frityr, rökt fisk. Klor från simbassänger. Äkta danskt gelatin från Haribo. Googlar Stena Jutlandica, skeppet vi reser på är det fjärde som har hetat så, just det här har varit i drift i drygt tjugo år. ”Jag har några vetenskapliga artiklar jag skulle kunna läsa”, säger hon doktorn, drabbad av en kort elchock av självbedrägeri. Fan vad godis vi äter, det är helt makalöst. På färjan hälsar de välkomna och påannonserar ”vårt populära vin- och spritlotteri”. Det spelas också bingo.

Den lille ramlar ur sängen två gånger men vaknar ingen av dem. Man sover nämligen som en klubbad säl efter sex timmar vågmaskiner och vattenkanoner och invasiv reggae.
February 18, 2018
13:15
§
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Nu gäller det att rätt byråkrat läser rätt paragraf – med viss förvaltningsmässig elegans dessutom.
February 11, 2018
17:58
Nougatvinter
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Kom på ett bra ord.
February 06, 2018
11:54
Yrket
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Inför Talargalan i kväll i Stockholm (jag är prisnominerad men helt helt trygg med att jag inte vinner…) tror jag bestämt att jag måste förklara vad mitt yrke går ut på.

Det som föder denna vilja är en rolig krönika av Katrine Marcal i DN. Den handlar om TED, den kommersiellt framgångsrika och vid det här laget rejält etablerade föreläsningskonferensen som varje år hålls i Kanada, och som genom fenomenet TEDx ger oberoende aktörer, ofta universitet, chansen att ordna små ”mini-TED”. Observationen att TED är ett slags folkpartism – en normalitet, en lagomhet, något nästan alla kan stå ut med – är, som man brukar säga, ”funny because it’s true”.

Men om man är lite uppmärksam på hur det talas om föreläsningsformen som fenomen kan man konstatera att den står rätt lågt i kurs hos en del. Framför allt hos skrivande journalister.

Vad kan det bero på, tro?

Jag tycker mig ana att det finns två huvudsakliga skäl. Jag kan ha fel.

• För det första uppfattas en föreläsning som något ytligt. Särskilt en som går att hålla på en kvart. Det är egentligen jättekonstigt. På en kvart hinner man förmedla ungefär motsvarande 15 000 tecken text, kanske med bra bildstöd därtill. Det är mer än vad en understreckare i Svenska Dagbladet förmår, och sannerligen mer än vad en krönika på 2 800 tecken gör. Tänk då när man gör 45 minuter. Eller en timme. Eller en och en halv med paus.

• För det andra blandas alla föreläsare och föreläsningar ofta ihop till en enda gröt. Det betyder att den slarviga kritikern inte gör någon större åtskillnad på en underhållare och en disputerad forskare som anstränger sig för att göra en maximalt pedagogisk förklaring av sitt material. Eller för all del på dem som är bra och dem som är dåliga.

Jag känner igen kritiksorten från 2005: bloggar, det kan väl ändå inte vara något? Och från 2010: poddar, det kan väl ändå inte vara något?

Svepande. Kategoriskt. Okunnigt.

En seriös föreläsare – och de flesta kolleger jag lyssnar på är det – förtjänar kritik och utvärderingar precis som vilken essäskribent som helst. Men också åtminstone viss respekt: vi har gjort mer med vår essä. Vi har lärt oss den utantill, vi har slitit med dramaturgin, vi har gjort anpassningar för olika publikgrupper, vi har överkommit olika sorters demoner och nervositet för att kunna hantera ett auditorium och vi har tränat tränat tränat. Jag har lyssnat på råd från mamma och pappa, som båda var lärare under sina yrkesliv. Jag har bett en kompis som är skådis titta på hur jag rör händerna. Jag har tagit sånglektioner för att rösten ska orka. Jag har tagit hjälp för att skapa ett riktigt kraftfullt visuellt material, eftersom det är en kompetens i sig, som jag inte besitter. Jag har slutat försöka se smal ut på scenen, och det var det svåraste av allt, för jag är kroppsnojig, men märkte att jag hade träningsvärk i mellangärdet efter föreläsningar för att jag hade gått där på scenen och hållit in magen.

Allt detta av ett enda skäl, och exakt samma skäl som jag har lusläst skribenter jag beundrar och sedan skrivit artikel efter artikel där jag har försökt kopiera deras stil: för att lära mig att presentera mitt innehåll så bra som möjligt.

Det går olika bra olika dagar. Men, huvudpoäng: de dagar de går dåligt, så är det inte för att den genre jag är verksam i skulle vara på något sätt suspekt eller sämre än någon annan berättargenre. Då beror det på att jag har formulerat mig dåligt, eller inte begripit det jag berättar om tillräckligt bra, eller inte tillräckligt väl förstått vem det är som ska ta till sig innehållet. Precis som i alla andra berättargenrer.
February 04, 2018
10:16
Ålmilkshake?
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Ett av många möjliga recept i veckans spalt.
February 03, 2018
9:37
I tusen liv
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Ni vet att jag skriver om Henrik ibland, men nu ska jag skriva om Hanna. Hanna är hans lillasyster och hon var nio när hon bröt armen i samma olycka som tog hennes storebrors och hennes pappa Staffans liv. Det var trettio år och fem månader sedan.

Nu – eller för några få år sedan, rättare sagt – har också Hannas mamma Lena dött. Hon fick cancer och dog vid 65.

Om detta, och om sorg och om kärlek och om mycket annat, har Hanna skrivit. Säkert inte med någon tydlig idé om att det skulle bli en bok – men det blev det. Avskalad strålande kraftfull lyrik. I går samlades vi, säkert femtio vänner och kolleger och familjemedlemmar, på restaurang Ester i Kungsbacka för att fira bokens ankomst. Jag hade så roligt, jag är så stolt över Hanna, denna enastående människa som lever sitt liv med sådan resning och ryggrad och värme, och jag tycker så oerhört mycket om hennes man, och deras tre söner som alla påminner om Henrik på var sitt sätt. Och pappa Staffans alla systrar, alla de där små minnena vi kan ge varann, minnen från olycksnatten, men ännu mer små händelser från vardagslivet, platser, möbler, språkliga egenheter som uppstår inom familjer men som också jag, som var där varannan dag mellan sex och tolv års ålder, fick tillgång till. Ett andra hem. En andra familj. När Hanna gick på toa passade jag på att bryta ihop lite bakom Linas axel, Lina som jag knappt känner, men som klappade på mig, och hade en servett.

Jag kan förstås inte säga något sådär svalt objektivt recenserande om boken. Jag läste den sent i går på tåget hem. Den är fantastisk. Och den är… användbar! Jag tror att den går att liksom… använda. För den som sörjer något, eller den som lär sig vad det är att vara människa. Och ibland är metaforiken bara helt ljuvlig.

En dikt, ”Råö”, låter i sin helhet så här:

Vi slår upp ditt tält
över våra huvuden
Mellan oss och dig
finns bara den tunna tältduken
som en andra hud
January 28, 2018
12:06
Surdeg
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Veckans kolumn handlar om surdeg och elektricitet. Om inte det får er att teckna en digital prenumeration så vet jag inte…
January 21, 2018
11:10
Sture är död
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Så självklart är han ämnet för veckans spalt.
January 14, 2018
12:25
Bad, muffins och särskriven mat
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Survival of the fattest, är en av de bärande idéerna bakom veckans historiett.
12:25
Bad, muffins och särskriven mat
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Survival of the fattest, är en av de bärande idéerna bakom veckans historiett.
January 13, 2018
9:46
Bostad sökes
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Lunds bästa, eventuellt världens bästa, person söker en ny bostad. Vi talar förstås om Roger Nilsson, som de senaste åren varit inneboende hos oss, i en del av vår konstigt planerade ihopbyggda lägenhet.

Varannan vecka bor dessutom hans dotter Ella hos honom. Ella går i lågstadiet på våra barns skola.

Vi känner Roger genom hans jobb som barnskötare på vår yngstes förskola, och nu dessutom som granne och vän sedan flera år. Jag skulle kunna räkna upp alla hans fina egenskaper (som att han är grym på att laga mat och på att spela gitarr och på att ta hand om barn och på att vara en varm och trevlig människa) men det behövs ju inte. Det räcker med att jag säger att han är bäst.

Idealiskt söker han en trerummare, men allt är av intresse. Och det är inte akut bråttom – så den som inte har något att tipsa om nu får gärna minnas detta om något dyker upp senare. Den som vill ha godheten att sprida detta budskap får guldstjärna samt eventuellt, vid uppnått slutmål, sprit.
9:46
Bostad sökes
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Lunds bästa, eventuellt världens bästa, person söker en ny bostad. Vi talar förstås om Roger Nilsson, som de senaste åren varit inneboende hos oss, i en del av vår konstigt planerade ihopbyggda lägenhet.

Varannan vecka bor dessutom hans dotter Ella hos honom. Ella går i lågstadiet på våra barns skola.

Vi känner Roger genom hans jobb som barnskötare på vår yngstes förskola, och nu dessutom som granne och vän sedan flera år. Jag skulle kunna räkna upp alla hans fina egenskaper (som att han är grym på att laga mat och på att spela gitarr och på att ta hand om barn och på att vara en varm och trevlig människa) men det behövs ju inte. Det räcker med att jag säger att han är bäst.

Idealiskt söker han en trerummare, men allt är av intresse. Och det är inte akut bråttom – så den som inte har något att tipsa om nu får gärna minnas detta om något dyker upp senare. Den som vill ha godheten att sprida detta budskap får guldstjärna samt eventuellt, vid uppnått slutmål, sprit.
January 07, 2018
10:09
Diverse i veckans
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Jag blir alltmer road av att skriva ofokuserade krönikor som handlar om en massa olika saker samtidigt. Så då gör jag det.
December 31, 2017
13:43
Gott nytt år!
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Veckans spalt handlar ohjälpligen om det år som väntar.
December 24, 2017
21:04
Julaftonskrönika
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

…finns här, och den är i nuläget inte premium!
21:04
Julaftonskrönika
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

…finns här, och den är i nuläget inte premium!
21:04
Julaftonskrönika
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

…finns här, och den är i nuläget inte premium!
December 17, 2017
14:16
Veckans julmys…
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

…handlar uteslutande om julmys. Samt en polsk karpköpare. (Premium. Så prenumerera med er.)
December 15, 2017
11:36
Om nätneutralitetskatastrofen i går
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Här en text från Sydsvenskan kultur som jag skrev sent i går kväll.
December 11, 2017
19:12
Hösten
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]
December 10, 2017
6:19
En liten önskelista
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Lund har förlorat ett klassiskt gatukök, och var nära att bli av med mitt favoritfik i samma veva. Sådant föder idéer om en önskelista, som publiceras i veckans krönika.
December 03, 2017
15:14
Bra rubbe den här veckan
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Tycker jag i alla fall. Här är veckans krönika. (Hälsningar från Indien, förresten, jag är i Mumbai när detta skrivs – i ett trafikmässigt och stadsplaneringsmässigt kaos som jag aldrig sett maken till. Det är så galet att det är roligt.)
November 26, 2017
6:11
Graden av vansinneskänsla
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Vad skulle hända om gamla tingsrätten revs och blev till en enda stor gerillaodling? Veckans spalt tar upp detta tema. Som oftast är det vad vi kallar ”premium”-publicering, det vill säga material bakom betalvägg. Även jag vill ha ett Spotify för tidningar, även jag vill att alla texter ska kunna nå alla alltid. Branschen har inte knäckt det än bara. Så tills vidare: prenumerera digitalt! Det är inte ens dyrt.
November 19, 2017
10:59
Separatistdrama
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Veckans kolumn tar upp Lunds nya separatiströrelse.
November 12, 2017
8:38
Veckans lilla kåseri
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Jaha, Mårten Gös är inblandad. Och en snökanon.
November 05, 2017
7:27
Deep state Lund
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

På sätt och vis har jag nog skrivit lite för lite om kommunal ekonomi och sådant under mina år som Lundakrönikör. Lättja, okunskap, andra intressen, jag vet inte riktigt vad jag ska skylla på. Lite också kanske på att sådant material sällan lever. Men i veckans krönika finns lite av det i alla fall.
October 29, 2017
8:17
Mer om döden
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Har skrivit mycket om döden på sistone, och det är väl för att jag har tänkt mycket på den. Här är veckans spalt, som trots dödstemat då publiceras på min födelsedag…
October 22, 2017
9:04
Avloppsrening och ett krematorium
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Veckans spalt handlar om hus, den gör ofta det.
October 15, 2017
10:02
Farväl till Magnus, 56 och ett halvt
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Har skrivit några rader om en man som många av er kände. Och kände ni inte honom, så kände ni någon som han.
October 09, 2017
17:47
Om ni letar efter ett stänk ödmjukhet…
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

…så är ni för dagen på fel ställe. Ha! I RULE! Grid 2017 gick rätt okej.

Skip to page: 1 2 3 ... 6

← Anders Lundgren Androidtips.se →

Kokthansogreta.nu - Nyhetssök / News Search ! » Andreas Ekström

Feeds

Andreas Ekström (75 unread)

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]