Kokthansogreta.nu - Nyhetssök / News Search ! » Andreas Ekström (658 unread)

« Expand/Collapse

Andreas Ekström (75 unread)

Skip to page: 1 2 3 ... 9

January 21, 2020
15:20
Challenge accepted
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

It is a special day. I have signed a contract to give a keynote in Germany in November. All new content.

It is the first gig I am booking to take place after my liver transplant. Which means I seem to have decided that I will not only be back in shape to work by November, but also able to deliver a whole new presentation.

Bring it on.
January 19, 2020
23:20
Träningsskam
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Jag har väl talat om det i skämtsamma termer, men i kväll inser jag att det inte är något roligt med det. Min oerhörda pinsamma oförmåga att träna fysiskt är att jämföra med ett slags missbrukarbeteende.

Jag skäms.

Mitt läge är detta: Om några dagar eller veckor eller månader, på sin höjd, kommer jag att få ett larmsamtal. Då ska jag inställa mig på Sahlgrenska sjukhuset för en levertransplantation.

Det är ingen picknick.

Det vill säga: så gott som alla överlever. Jag har realistiska skäl att tro att jag kan bli lika gammal som någon annan. Men det beror väldigt mycket på hur jag själv sköter mig.

Jag har klara och tydliga instruktioner: Jag bör förbereda mig på transplantationen genom att upprätthålla hygglig allmänkondition, samt genom att se till att inte tappa i arm- och benstyrka. Jag har talat med fysioterapeuten på Sahlgrenska och gjort klart för henne vem jag är: Det funkar inte att de säger ”det vore bra om”, de måste säga ”nu ska du”. Lika tydligt som en läkarorder att lägga sig på en brits för en röntgenbild.

I min journal antecknade hon lakoniskt efter samtalet: ”Pat visar självinsikt”.

Det kan man kanske kalla det.

I november, när jag visste att jag snart skulle sättas upp på den skarpa listan, skrev jag in ett fast kroppsvårdspass per dag i kalendern. Jag tänkte mig hundra minuter om dagen, men inklusive dusch och rakning och allt ständigt jävla pysslande som en kropp kräver.

Jag tänkte att jag kan bestämma att jag ägnar mig åt att liksom aktivt sköta om mig själv fysiskt hundra minuter om dagen, och så leva resten av livet som vanligt. För att klara detta skrev jag alltså in det i min kalender. Och inte nog med det: jag skrev in ett dagligt motiverande skäl. Jag tänkte att om det någon gång känns segt, så ska jag titta där, och så står det något där, något unikt för varje dag, som ger mig skäl att leva länge och bra. Mina barns namn, till exempel. Jag skrev in dem, på olika dagar.

Och sedan tränade jag inte.

Sedan tränade jag inte en enda gång.

Jag hade annat att göra bara. Valde att glömma det.

Jag måste slutligen inse att mitt missbruk inte handlar om alkohol eller droger, utan om ett slags… tja, fysisk lättja. Bekvämlighet. Inte ens vetskapen om att jag kan förbättra mina hälsoprognoser och förkorta min rehabiliteringsperiod och snabbare finnas till hands för mina barn igen har fått mig att bara göra det där lilla som jag borde göra.

Vilket för övrigt inte är några ultramaraton. Vi talar här om raska promenader eller cykelturer, och väldigt blygsam styrketräning.

Jag gör det inte.

Min hjärna prioriterar min kortsiktiga fysiska bekvämlighet framför mitt ansvar som pappa.

Den säger ”så stor skillnad gör det nog inte”. Den ser till att hålla sig upptagen med annat.

Jag skäms.

Vi tittade på nån broschyr nu i kväll, min fru har läst den noga, den handlar om livet efter transplantationen. Jag tycker sådant är så ointressant att jag inte riktigt orkar engagera mig i det, nämligen, så hon gav mig en liten dragning.

Vi pratade då förstås om detta. För det återkommer överallt – hur viktigt det är, hur mycket jag själv kan påverka, före och efter.

Jag bad om ursäkt för min rakt igenom fascinerande och obegripliga oförmåga. Hon tar det med ett slags frustrerat jämnmod, men också med en enkel åtgärd:

Hon kommer nu inte bara att påminna mig, det har hon gjort tidigare utan större framgång, utan med start klockan nio i morgon träna MED mig. Övervaka mig, eller själv göra något i träningsväg samtidigt. Inte gå därifrån förrän jag har gjort det.

Lite som när man övervakar ett litet barn eller en missbrukare som ska ta sin antabus. ”Efter transplantationen gör jag det tre gånger i veckan resten av våra liv, eller tills du klarar det själv”, sa hon.

Jag skäms.

Vi börjar i morgon. Hennes påminnelseklocka ringer vid nio.

Jag satte en egen, på 08.59, för att ha en minut på mig att stå ut med skammen över att behöva ta av hennes tid och kraft för något som jag, till slut och ändå, tycker att jag borde kunna själv.
January 16, 2020
20:40
Om Zlatan igen
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Isobel skriver i Sydsvenskan, det första med lite esprit i frågan på ett tag…
January 13, 2020
15:08
Stim
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

En sista grej efter uppsättningen av ”Min nästa lever” – tid att göra en redovisning till Stim, Svenska tonsättares internationella musikbyrå.

Om man arrangerar något där musik ingår, och man tar betalt för att folk ska komma och lyssna eller titta, då ska man redovisa vilken musik man har använt. Det gör man halvårsvis på en enkel blankett. Sedan betalar man en liten liten peng för att man har använt musiken, en peng som kommer kompositören till del.

Jag älskar det här systemet.

Det är lättskött, det är billigt, det är hederligt, det är ett sätt att värdera och respektera resultatet av konstnärligt skapande som kommer andra till nytta. Och min föreställning hade varit så otroligt mycket plattare utan Rebecka Törnqvists fantastiska sånger. Och utan U2:s dunder och kanoner alldeles mot slutet. Om ni inte orkar se hela föreställningen, så se sista fem minuterna, förbli applåderna, så förstår ni.
9:43
Mer samhällskunskap
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Man måste läsa Patrik Oksanen, dels för att förstå vad som händer, och dels vilka dessa oansvariga idioter är i svensk offentlighet.
January 09, 2020
22:05
Fjanterier
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

GP:s kulturchef skrev visst en fjantig krönika om manlighet, ett klassiskt clickbait, och till dags dato har TRE skribenter i DN känt sig nödgade att svara.

Om någon undrar över varför offentligheten intresserar sig för fel saker ibland, liksom spårar ur och bort, så kan ni närstudera detta fall.

Eller gör inte det förresten. Läs en bok i stället. Jag rekommenderar gärna Juli Zehs senaste, även om jag har börjat tycka att hon är lite översmart konstruerande i sina romanbyggen.
January 08, 2020
23:11
Jag tror att nästan ingen läser
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Jag skriver här ibland, men har inget sätt att mäta om någon tittar. Nästan ingen kommenterar någonsin. Undrar hur många som använder RSS och faktiskt följer? Undrar hur många som regelbundet tittar hit?

Eller… nej, det undrar jag inte sådär jättemycket ändå. Jag trivs hur som helst tusen gånger bättre här, där just den sortens kunskap inte ställer sig i vägen för vad jag råkar vilja lägga ut. Inga tummar som kan påverka. Saknar jag mina flöden på Insta, Twitter, Facebook och LinkedIn? Nej. Nej, inte ett smack. Förlåt. Jag märker däremot att jag saknar vissa individer, och de mig, och då skickar man meddelanden och pratar lite i stället. Det är så trevligt så.

Jag kommer inte tillbaka anytime soon.
21:15
Vakna, Spotify!
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Den här får man lyssna på via Youtube, och lyssna det måste man. Lisa Stansfield innan hon blev soloartist. Absolut underbar åttiotalshit, detta.
January 07, 2020
8:15
I kväll sänds en dokumentär om Clark Olofsson
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Den borde inte ha gjorts, av följande enkla skäl – texten handlar om en annan skurk, men är relevant ändå.
January 04, 2020
20:26
It’s Prof Galloway! Again!
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

My new favorite writer and thinker strikes again.
January 03, 2020
6:00
Religionskritik ska tas på allvar
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

DN skrev en slapp ledare. Jag kände mig nödgad att påpeka en sak.
January 02, 2020
6:00
Min kusins lammuppfödning
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Äter enastående högkvalitativt lamm som nyårsmiddag. Råvaran är perfekt, och jag har själv sällan lyckats så bra med tillagningen som just denna gång. Det är min kusin Carl som föder upp lammen, han vill vara bäst i Sverige på det, och om han är eller kan bli det kan jag inte bedöma – jag vet bara att jag aldrig har hanterat bättre lammkött än det jag har köpt av honom.

Så läser jag Thomas Steinfeld i Svenska Dagbladet. Food for thought, som man säger på engelska.
January 01, 2020
6:00
Rätt avgörande medborgarkunskap
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Gott nytt år! Jag tycker nog att varje ansvarsfull medborgare bör läsa Peter Wolodarskis text om Franz von Papen, och så sedan backa upp med lite historia signerad Per T Ohlsson.
December 31, 2019
6:00
En favorit skriver
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

I gårdagens Sydsvenskan skriver nationalekonomen Anne-Marie Pålsson en som vanligt läsvärd krönika på Sydsvenskans ledarsida.

Jag delar dock inte hennes slutsatser eller oro inför globaliseringen. Mitt ”svar” på denna text skrev jag redan i somras i mitt nyhetsbrev, och tack vare min vän den smarte fysikern är det en av mina favorittexter ur den (måttliga) egna produktionen från det gångna året.
December 30, 2019
8:42
We’re hiring!
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Lisa and I are proud and excited to share some news: We are hiring, for the first time!

We have decided to try to work more pro bono – charging more when we can, so that we also can use some of our time for projects that are less likely to be immediately profitable.

My personal mission statement, if there can be such a thing, has for many years been to try to educate for digital equality. That is what I do when I speak, that is what I do when I write, that is what I do when I do corporate training of all kinds. And I can’t think of a more important place to do that than in politically unstable areas.

Such as the Middle East.

Such as Syria.

Rabaa Khatib, 26, is a Syrian refugee, now a culturally well established Swede, a bit of a language genius, and all in all an amazing person. We will work with her to navigate how we best can go about digital education and enlightment with all of the cultural and linguistical challenges that may arise, and we are starting as soon as we can.
December 29, 2019
17:42
Först kraschade allt – men sedan…
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

I dag är jag en av många som skriver i Sydsvenskan på temat ”Det glada 20-talet”. Mitt uppdrag var alltså att skriva optimistiskt om allt bra som väntar oss i det digitala samhället under decenniet som kommer. Jag daterar texten i december 2029, och gör det som en tillbakablick.

Innehåller: Ett totalt Messengerhaveri, Mark Zuckerbergs direktsända självmord, ett amerikanskt kuppförsök samt en europeisk uppryckning. Kan man säga. Läs hemskt gärna!
December 10, 2019
10:26
Här är den
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Nu finns ”Min nästa lever” på YouTube, klar med licenser och allt, och jag blir så tacksam om ni både tittar och sprider.
December 08, 2019
8:28
Efteråt
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

I dag är det söndag, och några dagar sedan jag i sällskap med de skickligaste och snällaste vänner och kollegor man kan tänka sig satte upp performanceföreläsningen ”Min nästa lever – en transplantationsmonolog på liv och död” på Lunds stadsteater.

Jag försöker minnas allt.

Det var massor av människor där som jag kände sedan tidigare, många många som sa fina saker och som hade rest långt. Vad som gjorde starkast intryck? Vet inte. Kanske kvinnan i knappa sextioårsåldern som sa:

”Jag ska göra en exit snart, och skulle gärna ge dig min lever, men jag vet inte om det är möjligt, för detta ska ju ske utomlands.”

En ”exit”?

Hon skulle alltså åka till en självmordsklinik i Schweiz. ”Men jag menar det. Jag vill ge den till dig. Jag ska fråga dem, det kan ju inte vara första gången de får frågan.”

Jag kramade henne och önskade lycka till. Jag visste liksom inte vad annat jag kunde göra.

Under dagen tänkte jag mycket och kände lite. Jag försökte hålla det så, för att det skulle bli så bra som möjligt. Kvart över sju stängde jag om mig i den lilla logen och la mig på soffan. Gick igenom mina två små ritualer som jag sparar till väldigt speciella tillfällen, och märkligt nog fungerar de. Det är nog mer än två år sedan jag använde dem senast. Det gäller att inte ladda ur dem.

Med sju minuter kvar tog jag på mig mina kläder, hällde upp ett glas vatten och gick bakom kulisserna till andra sidan scenen. Fick mitt headset, ställde mig på huk, skrattade lite för mig själv. Shit. Nu gör vi detta. Såg till att andas och sjunga med lite i ”I let mine go”, när bandet började spela.

Under tiden oroade jag mig inte för NÅGONTING som inte var mitt ansvar. För jag VET att Jakob och Elin inte kommer att missa. Tanken slog mig inte ens.

Väl ute på scenen försökte jag komma ihåg att inte njuta. När jag hade mina pauser, då bandet spelade, satt jag och lät aktivt bli att lyssna på dem. Jag gick igenom vad jag skulle göra direkt efteråt i stället, och det fortsatte jag med ända till applådtacket. Det var teoretiskt sett en helt fantastisk stund, ”Where the streets have no name” dundrade ut i lokalen, scenen badade i rött ljus, 350 människor stod upp och applåderade… Men det gick inte alls att ta in. Jag tänkte bara: ”fyra sekunder här, och så över till andra sidan, och så fram och buga med musikerna, och så ut, och så in igen”.

I lobbyn fick jag hundra kramar. Det var fantastiskt. Vänner och familj var där, men också en tjej i tjugoårsåldern med samma diagnos som jag, som hade rest från Göteborg, och en man från Västerås som hade sett mig föreläsa en gång tidigare och ville se mig igen. Otroligt.

Men inte förrän vi hade lastat ut och fyllt bilen med blommor och skräp och allt annat som skulle hem, och jag skulle till att stänga bagageluckan sa jag till Elin och Lisa som råkade vara där just då: ”Vi nailade det va?”. Då fick jag ett par kramar till.

Sedan körde jag de tre minuterna hem, och vid Lunds nation brast det. Då grät jag en aning och liksom segerjublade lite för mig själv.

Att det ändå GICK.

Väl hemma i köket gjorde Lisa te och packade upp bukett efter bukett. Sedan satt Elin och Jakob och Lisa och Jakobs kameraman Omar där och pratade och åt chips som jag hade fått av Mim medan vi drack fläderdryck från Kivik – det blev en del över, trots att vi bjöd hela teaterpubliken efteråt. Jag hade nog tagit i lite i beräkningarna av hur mycket som behövdes.

Nästa förmiddag åkte jag till Stockholm för årets sista vanliga gig. Jag la alla de fyra timmarna på att svara på meddelanden och mejl från kända och okända.

Jag är jätteglad för hur det blev, tacksam för allt.

Och nu får min nya larmtelefon gärna ringa. Den får komma när den vill, min nästa lever.
Under sista sången, ”Short and sweet”. Rebecka Törnqvist har skrivit den, liksom resten av musiken vi använde, och vi fick använda den med varmt och benäget tillstånd. Patrik från Lunds stadsteater fixar med tekniken. Cecilia Salazar och hennes guldklimp Viktor kollar ljudet medan David Andersson står redo med sin kontrabas. Att se detta på en affischpelare i centrala Lund några dagar före föreställningen var smått surrealistiskt. Liksom detta, vid själva teatern. Sydsvenskans förhandsintervju såg ut så här. Under första låten, innan jag har gjort entré. Det absolut sista publiken såg. Den där textraden dök upp på skärmen precis när Bono sjunger de orden i ”Where the streets have no name”, och jag kunde kliva åt sidan och peka. Sedan lämnade jag.
December 05, 2019
9:10
Vad man egentligen kan göra på 23 dagar
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

God morgon. Det är nu tjugotre dagar sedan jag bestämde mig för att sätta upp monologen ”Min nästa lever” på Lunds stadsteater.

När jag bestämde mig hade jag… ingenting.

Inte titeln, inte en konkret idé, inte ett datum, inte musiker, inte någon bildproduktion, inte någon teknik, ingen regissör, ingen idé om marknadsföring och framför allt inte ett manus.

Nu har jag, vi, allt det.

Producenterna Elin Eriksson och Jakob Rubenson har dragit i fler trådar än jag visste att det finns, och rest hit från Stockholm och Karlstad. Lisa Kirsebom har redaktörat manuset. Eva Westerling har regisserat mig hemma i vardagsrummet. David Andersson, Cecilia Salazar och Dennis Rosendahl har repat in låtar, och Rebecka Törnqvist, som har skrivit dem, har mejlat och i de varmaste ordalag gett detta sin välsignelse. Lunds stadsteater har varit snabba och tillmötesgående, Socialstyrelsen har skickat ett litet paket med donationskort och jag har köpt 47 liter dryck från Kivik och en tjock märkpenna, och så har jag lånat ett bord från skolan som finns i samma hus som teatern. Mina döttrar knatade iväg och hämtade menyer från AO Thai, så att vi kan ordna mat till hela teamet efter sista repet. De hämtar sin lillebror i eftermiddag också, och mormor Eva möter upp hemma och fixar käk och får iväg alla i god tid.

Och Giorgos har messat och frågat om han kan göra något. ”Ja”, skrev jag, ”det finns en sak. Kom till teatern i riktigt god tid. I fall det är något.”

Giorgos är disputerad kärnfysiker, pianist på yrkesnivå, stark, teknisk, handlingskraftig, bra på mat samt snäll.

Ja tack. Jag har gärna ett universalgeni på plats, bara utifall att.

Och oavsett hur det går, denna enda föreställningskväll, i kväll, så är jag helt säker på en sak: jag kommer att minnas de här tjugotre dagarna för alltid.
December 03, 2019
7:52
Två dagar kvar
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

På tåget mot Stockholm, där jag pratar på E-hälsodagen i dag. Det kommer nog att delvis förvandlas till ett slags genrep. I ÖVERMORGON ÄR DET! Kom nu till ”Min nästa lever”. Det finns främst plats på de fyra bakersta raderna, men man ser och hör bra där också.
November 29, 2019
12:37
En interiör från livet som kroniker
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Jag vaknar 06.15. Vet att taxi till flyget hämtar 08.45, jag måste flyga inrikes i dag vilket jag i och av princip annars helst inte gör. Det är precis att det kan gå – om jag tar min vätskedrivande medicin på fastande mage och rör lite på mig, så kan jag hinna gå på toa de fem-sex gånger jag behöver för att medicinen ska göra sitt jobb och rensa kroppen från överflödig vätska.

Tar medicinen.

Kollar mobilen. Flighten inställd, jag är ombokad till en TIDIGARE flight. Medicinen är redan svald. Gör matten. Inser att jag som tidigast kan vara medicinskt processad vid boarding. Bokar av taxin, tar bilen i stället, för att kunna stanna och pinka i vägdiket på väg till Sturup. Så blir det också. Går sedan tre gånger i snabb följd på flygplatsen, tack och lov är planet lite sent, och jag får således inte det där panikläget när jag är fastspänd under uttaxning och takeoff och inte kan gå på toa – för de här två medicinerna som jag tar, de är inga lallare. De har varit med förr. När de säger att det är dags, så är det dags. Jag brukar alltid vid tveksam tajming noga informera flygvärdinnorna – om vi blir sittande och inte kommer iväg, så måste ni göra ett undantag för mig. De brukar vara tacksamma för det.

Ja, den här kroppen har verkligen ballat ur på en rad intressanta vis. Min aptit är ju ett kapitel för sig – hittills i dag ett antal leverpastejmackor, apelsinjuice, äppeljuice, svart vinbärsjuice, te, en stor pommes från McDonalds, en cola, en låda ”solfrukt” från Pressbyrån, ett rejält lass California rolls, och en skål miso. Detta är så så underbart. Jag förstår inte hur jag ska kunna vänja mig tillbaka till en normal människas ätande sedan.

Den som kommer och ser ”Min nästa lever” på torsdag – det är dags att boka biljetter nu om ni vill ha hyggliga platser! – kommer att få höra mer om det här. De bisarra symtomen är de som ger bäst möjlighet till… teatral utlevelse.
November 26, 2019
21:43
Ett speciellt genomdrag
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Lite bävade jag för den här stunden, men den var nödvändig: mina barn har just suttit i vardagsrumssoffan och tittat och lyssnat på ett genomdrag av ”Min nästa lever”. De ska ju vara där på teatern nästa torsdag, och vi kände att de måste veta precis vad som väntar.

Nu är vi klara. De har sagt och frågat och berömt, och hon som är teaterintresserad har gett precis regi, samtidigt som hon torkade bort någon liten tår. Fantastiska älskade ungar.
November 23, 2019
10:58
Köp era biljetter nu!
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Andra gör det! Här är länken till biljettsajten. Världens enda gång som ”Min nästa lever” framförs…

Här är artikeln i Sydsvenskan också.
November 19, 2019
19:09
Så fint
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]
November 18, 2019
21:55
Nu så
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Här finns FB-eventet. Biljettsläpp i morgon tisdag klockan 11!
9:33
Arbetets fortskridande
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Min performanceföreläsning ”Min nästa lever” sätts upp på Lunds stadsteater den 5 december klockan 19.30. Vi räknar med att kunna släppa biljetterna i morgon. Jag återkommer med det.

Föreställningens namn är självklart. Egentligen var det en idé till en boktitel som Svante Weyler kom med för rätt många år sedan. Undertitel till affischen har vi brottats med, och efter att Niklas Orrenius justerat ett avgörande ord kommer det nu att stå: ”En transplantationsmonolog på liv och död, av och med Andreas Ekström”. Elin Eriksson, who else, har gjort affischen och arbetar för fullt med hela den grafiska produktionen. Jakob Rubenson är något så ovanligt som en teknisk producent som kan innehåll precis lika bra som han kan teknik. Snart ska dessutom Eva Westerling få titta på mig under ett genomdrag, och börja peta på armar och ben och ansiktsuttryck och rörelsemönster. Sånt som regissörer gör.

Och mitt i allt detta ser jag själv till att hålla mig kvar i mitt eget grundhantverk: föreläsningens form, det som jag gör varje dag, mina frågor, mitt språk. Jag använder segment från ”Att hitta”, för att de passar, för att jag tycker om dem, för att jag vill. De andra fick råmanuset i morse, jag har skrivit scenanvisningar och planerat musiken och väntar nu på att de utan pardon ska säga som det är. Jag hatar att bli peppad i det här läget. Den enda som räknas nu är att vi försöker göra det lite lite bättre om vi kan.
November 17, 2019
14:27
Ett första genomdrag
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Min teatermonolog ”Min nästa lever” sätts upp på Lunds stadsteater torsdagen den 5 december 19.30. Biljetter släpps om några dagar.

Sedan jag bestämde mig för att göra detta för… eh… knappt fem dygn sedan, så har jag egentligen inte tänkt på något annat. Skrivit i många timmar. Pratat med de tre musiker som kommer att spela. Skaffat ett styck rekvisita, och i singular borde det väl heta rekvisitum då antar jag. Alldeles nyss har jag gjort ett första genomdrag med Lisa som enda publik, denna briljanta textperson som omedelbart utan minsta sentimentalitet ser oklarheter och otympligheter, och vad man kan göra åt dem.

Sjutton dagar kvar.
November 15, 2019
20:36
Barn välkomna
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Min teatermonolog ”Min nästa lever” sätts upp på Lunds stadsteater torsdagen den 5 december 19.30. Kan man ta med barn, har vissa undrat. Ja. Det kan man absolut. Det vill jag gärna. Men jag tror att de kanske ska ha fyllt tio år eller nånting i den stilen?

Biljetter släpps nästa vecka. Då ska ni också få se en affisch, och en undertitel. Tills vidare: förvandla era eventuella blyertsanteckningar i kalendern till bläck. Det finns inget jag är mer rädd för än en blaskigt halvtom teater…
November 14, 2019
8:41
Åfyfanåfyfanåfyfan svindeln
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Tärningen är kastad. Nerför ett stup, faktiskt. Jag kommer att behöva precis allt stöd för att gå i land med det här.

Boka in torsdagen den 5 december klockan 19.30 på Lunds stadsteater. Föreställningen heter ”Min nästa lever”. Jag tänker framföra den en enda gång.

Jag återkommer med länkar och mer information för biljetter etc. Jag ska bara sluta hyperventilera först.
November 12, 2019
14:36
Kvotering, mångfald och representation
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

En spännande diskussion om representation och kvotering i en styrelse som jag samtalar med i dag. Jag kör ett gammalt argument, som jag har fått mig till livs av många sakkunniga, och delar det med er:

• Premiss: Att ha en viss erfarenhet är ibland likställt med att ha en viss kompetens.

• Exempel: Om en grupp människor ska försvara pressfriheten, men alla i gruppen har växt upp med pressfrihet, så saknar gruppen en avgörande kompetens – nämligen den att veta hur det är att växa upp utan pressfrihet.

• Slutsats: En enda man i en stor grupp kvinnor är inte ”inkvoterad”. Han är där på grund av sin erfarenhet av att vara man, en erfarenhet som resten av gruppen saknar.

• Igen, premissen: Erfarenhet är ibland en kompetens.

• Förtydligande och viss fördjupning: Kompetens och erfarenhet är inte samma sak. Det finns erfarenheter man inte har någon särskild nytta av i vissa sammanhang. Kompetens också. Man kan vidare vara mycket kompetent inom ett område där man saknar egen erfarenhet.

• Min slutsats: Att se till att en styrelse, eller ett annat sällskap som ska representera andra, har en hyggligt bred sammansättning är inte bara oftast bra för mångfaldsfrågan, som i sig är nog så värdefull. Det är OCKSÅ ofta bra för själva kompetensen i gruppen.
November 10, 2019
15:49
Några bilder
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Jonatan Fernström heter den skicklige fotografen i Göteborg som tog bilderna till porträttet av mig i Big Think Magazine.
November 08, 2019
15:56
Om organdonation
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Lisa skriver på GP:s debattsida i dag.
November 06, 2019
9:10
Just give me three minutes
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Just give me three minutes for this one. That’s all I am asking.

Big Think Magazine made an impressive effort – coming to Sweden to talk to me, and they made this – five clips and a long interview. You can find it if you click further.
November 04, 2019
2:00
Brita, hundra år i dag
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

En av de första gångerna jag som alldeles ny pojkvän i Lisas liv blev inbjuden till hennes mormor Brita – det bör alltså ha varit 1996 – så skulle vi äta middag på Warholms väg i Lund där hon bodde.

Brita ville testa mig lite, kolla vilken nivå av borgerlig uppfostran jag hade fått kanske. Så när vi hade satt oss till bords sa hon vänligt:

”Vill kanske Andreas fatigera salladen?”

Tack och lov hade jag ju läst franska, och vet att fatigue betyder trött. Aha! Trötta ut salladen! Alltså blanda ner dressingen så att bladen mjuknar! Så det gjorde jag, alltmedan Lisa diskret men ivrigt vevade med händerna bakom Britas rygg, för att visa vad som förväntades.

När jag sedan noterade att hon brukade duka med såssked, för att man säkert skulle kunna få i sig varje droppe, blev jag uppsluppet glad.

Man kan nog säga vi redan då, över en tröttkörd sallad och en väldigt god sås, landade i en vänskap som alltid kändes självklar och rolig. De små skav och konfliktytor som säkert kunde och kan finnas i oss båda riktade vi i varje fall aldrig mot varann.

I helgen samlades klanen efter henne – barn och barnbarn och nu fjorton barnbarnsbarn om jag räknar rätt i hastigheten – för att minnas henne. Det var härligt att se alla.
November 01, 2019
16:23
Farsot och bot
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Samhället har drabbats av ett nytt kommunikationsproblem. Det är inte en övergångsperiod, det är en djupgående kulturförändring, och jag märker att många reagerar.

Vi kan kalla det ”obetänksam hänsynslöshet”.

Eller mer exakt: Det handlar om icke-svarande. Detta säger man mig, och jag har frågat många många personer för att säkerställa att jag inte ägnar mig åt farbror-gnäll:

• Det svaras väldigt dåligt på fest- och arrangemangsinbjudningar. Sent, eller otydligt, eller inte alls, eller ett svar som sedan inte visar sig gälla. Det ställer till ett elände för den som försöker ordna en middag eller fest – bortsett från den signal mottagaren ju därmed skickar om inbjudarens ringa värde. Detta undergrävs av diverse påhittade och hemsnickrade teorier: ”om man inte svarar så kommer man” eller ”om man inte svarar så kommer man inte” eller… Magdalena Ribbing gör en 360 i sin grav, jag försäkrar er. OSA betyder ”om svar anhålles”, alltså ”jag ber er att svara, och det alldeles oavsett om ni svarar ja eller nej”.

• Det svaras väldigt dåligt på vanliga mejl. Om svaren ens kommer. Folk ställer tre frågor, men får svar på en. Någon helt annan gång. Människor svarar dessutom alla möjliga människor i långa trådar – fortfarande! – i stället för att göra jobbet och se till att inte störa.

• Det svaras väldigt dåligt på vanliga snabba tillrop och gratulationer. ”Bra jobbat!” eller ”Grattis på födelsedagen!” i ett sms bör ju självklart bemötas med ett ”Tack!”. Men… ingenting? Ja, det är tydligen allt vanligare. Vid födelsedagar klumpar man ihop det och skriver ett allmänt tack på Facebook i stället, som kanske hälften av dem som har gratulerat ser.

Den som beter sig så här menar säkert inget illa. Han eller hon orkar inte riktigt bara, det kommer så mycket, man har ingen styrsel på flödet, men… I’ve got news for you:

Det är dig det är fel på.

Det är du som inte tar hand om din korrespondens som gör fel.

Du kan behöva göra på olika sätt för att lösa det – det finns tusen modeller och metoder, olika korgar, system, autosvar, mallar, välj bara.

Men varje gång som du låter en inbjudan eller ett meddelande förbli obesvarat så säger du: Jag struntar i dig som skrev till mig, du är lågprioriterad, jag vill inte förbinda mig att komma till din utställning/fest/middag eftersom något roligare kanske dyker upp. Du. Är. Inte. Viktig.

Det är klart att det inte är acceptabelt att bete sig så mot sina medmänniskor.
October 31, 2019
10:38
Dags för ny utgåva
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Den som vill ha mitt korta nyhetsbrev skickar sin mejladress till mig. Utkommer i morgon!

If you want my short newsletter, please send your e-mail address to me. New edition tomorrow!
2:00
Det goda humöret, det uppriktiga språket
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

I dag läser jag, med uppsluppen glädje, hårdingen Maureen Dowd i The New York Times.
October 30, 2019
2:00
Nygren har ingen ågren
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Något fick mig att tänka på den gamle toppsossen Jan Nygren. Han var påtänkt som statsminister när det i stället blev Göran Persson. Ett år efter det valet fick jag, 21 och ett halvt, en idé. Sålde in den till Göteborgs-Postens helgmagasin Två Dagar.

Jag publicerar den här nu, för att jag tog fram den ur arkivet, och… jag måste få säga att jag är lite stolt över att jag kunde prestera detta när jag var 21.

***

15 Mar 1997

Ett år har gått sedan Jan Nygren inte blev statsminister. Nu är han informationsdirektör på Riksbyggen. Ett jobb som ger honom tid att umgås med sonen Daniel. Med 365 dagars perspektiv är Jan Nygren säker: han ångrar sig inte.

*

Jan Nygren är 47 år. Mitt i livet. Så här i mars jobbar han på som vanligt på sin nygamla arbetsplats. Arbetar hårt och mycket, men sliter inte ihjäl sig. Han har i alla fall hyfsat regelbundna arbetstider.
Och så väntar han på värmen, på att få ta ut den där 400-kubikaren.
– Jag skulle ha köpt lysrör egentligen. Men expediten hade en Honda CMT att sälja, så jag köpte den i stället. Jag var nära att ta fram den i går.
Det är säkert tolv grader i Stockholm. Eftermiddagssolen lyser över Strömmen och Jan Nygren tittar upp mot riksdagshuset på Helgeandsholmen. Han ångrar inte sitt beslut, säger han, och vem skulle göra det. Göran Persson är den minst populäre statsministern någonsin, enligt en ny opinionsundersökning.
– Det är med vemod jag ser nidporträtten av Göran Persson. Kritiken mot honom är orättvis för han är en kunnig politiker med förmåga att tänka systematiskt. Men just nu tycks hans jobb aningen otacksamt.
Mark Earthy tar bilder på Jan Nygren och tre flickor i de mellersta tonåren frågar vem han är, den snyggt klädde mannen med det alldagliga men sympatiska utseendet.
– Han blev inte statsminister när Göran Persson blev det, förklarar vi, och 25-öringarna trillar ner.
Händelsen är signifikativ – för Jan Nygren är och förblir rätt anonym. Han har inget emot att berätta om sig själv, tvärtom, men skandalerna och sensationerna saknas. Ingen tycks heller tycka att Jan Nygren är en otrevlig typ.
– Jag tror att man kan vara politiskt aktiv och bestämd i sina åsikter utan att behöva uppföra sig som en tölp mot folk, säger han – bestämt och eftertänksamt på en gång.
Typiskt Nygren.
Sällan eller aldrig hårt ansatt i debatt eller satir. Sällan eller aldrig utsatt för krav om avgång, ändring, räfst eller rättning, påstår vi och han protesterar inte utan säger sig bara vara glad att kunna konstatera att det är så.
– Samtidigt ska man komma ihåg att jag inte har varit någon spjutspets i den offentliga debatten. Min uppgift i regeringen var ju att hantera interna frågor.
Häromveckan var han på kalas hos Mona Sahlin som fyllde 40. Han pratar ofta med Ingvar Carlsson. De två står honom närmast i den gamla regeringen.

*

Daniel Nygren är 16 år. Till hösten börjar han på det naturvetenskapliga programmet på gymnasiet. Han har fått frågan förr, men vill absolut inte vara med i tidningen.
I dag mår Daniel utmärkt – och han är nöjd och lättad över sin fars beslut. En del medier gjorde gällande att det fanns ett ”kontrakt” mellan far och son som gick ut på att pappa inte skulle tacka ja till ett eventuellt erbjudande att bli statsminister.
– En tidningsanka. Så går det givetvis inte till i en familj. Det var jag, själv, som fattade beslutet. Jag la inte det ansvaret på min son. Hans åsikter hade stor betydelse, men det var mitt beslut och ingen annans.
Jan Nygrens familj består inte bara av Daniel numera. I somras gifte han sig med Gudrun Lundgren.
– Jag har ju inte tid att springa på krogen så vi träffades genom jobbet. Nu bor vi ihop alla fyra, Gudrun och hennes dotter Anna, och så jag och Daniel. Och det funkar utmärkt, säger han med påtaglig glädje och kanske lite lättnad.
Hade du tackat ja till statsministerjobbet om du hade vetat att du skulle bilda ny familj?
– Det vet jag inte och det lönar sig inte att spekulera i heller. Det fanns de som sa att ”nu var det ju lugnt, nu skulle han ju gifta sig” – men jag har faktiskt inte äktat ett hembiträde heller. Det är inte det det handlar om.
Sådana uttalanden gör Jan Nygren populär. Det händer inte sällan att han får ryggdunkar (”ibland så att jag nästan blir lite generad”) och uppmuntrande ord för att han som man i karriären satte familjen främst.
– Om mitt beslut har betytt något för jämställdhet är det bra. Men det var inte på något sätt därför jag gjorde som jag gjorde. Min situation är min och jag vill inte säga att det inte går att kombinera krävande jobb och familj, för det går visst. Om man har disciplinen och ett jobb som är något sånär bundet till en plats.
Vid något tillfälle sa Jan Nygren att han trodde på en förändring av statsministerjobbet, att det skulle kunna bli mindre krävande och mer mänskligt.
– Det tror jag inte i dag. Jag har insett att det är som det är.

*

Det finns flera, och för Jan Nygren själv mycket viktiga, detaljer i livet som inte är särskilt kända. Men de präglar honom mycket. Hans mamma är polsk judinna, till exempel.
– Ja, jag står ju faktiskt som invandrare i statistiken. Min mors berättelser om Lodz-gettot i Polen och om tiden i Auschwitz har kanske givit mig en förmåga att veta hur upprörd man kan bli över olika saker, och möjligen en aning om vad som är viktigt i livet. Mamma hade tur som klarade livet.
Många ”kanske”, många ”möjligen” och många ”enligt min mening”. På så vis talar den gängse bilden av honom sant igen – en ödmjuk person som hellre kompar än spelar solo, som hellre tar en diskussion än en konfrontation.
Dessutom är han vältalig (med ett förflutet som talskrivare på LO). Varje ord verkar noggrant utvalt.
– Få saker är så oviktiga att de inte förtjänar en stunds eftertanke. Om de är så oviktiga kan man väl lika gärna låta bli att säga något.
Det är svårt att inte få intrycket av att Jan Nygren är en ständigt lycklig och harmonisk person. Sansad och klok, en vanlig man med vanliga intressen. Men det stämmer inte riktigt heller.
– Jag har i varje fall mött tillräckligt många svårigheter för att inse att livet inte bara är solsken. Det är klart att jag har gått på pumpen ordentligt några gånger.
Fast sedan blir han lite förtegen och nämner bara hur han blev gruvligt nedröstad på en SSU-kongress i början av 80-talet. Hellre talar han om vad som är viktigt för honom i dag.
– Det är viktigt att kunna se sig själv i spegeln utan att skämmas alltför mycket. Jag vill inte på något vis sätta mig på höga hästar, men jag tycker att det är så. Man måste ha någon form av privatmoral i botten.
Tror du på Gud?
– Nej, jag är rätt ateistisk i min grundsyn på det andliga. Det kärleksbudskap som de flesta religioner predikar i grund och botten är ju okej. Men jag ser med förtvivlan på de bieffekter som religioner kan ge, om det så gäller talibaner eller något annat.
Ryggdunkar kommer inte bara från jämställdhetsivrarna. De som önskar att han hade tackat ja gör sig påminda emellanåt. Det frågas och föreslås, tisslas och tasslas.
Ska du tillbaka till politiken?
– Det är inte det första jag tänker på i nuläget. Men jag lämnade ju inte i vredesmod på något sätt. Kanske. Inte snart, och definitivt inte som statsminister. Nej, den tiden är nog förbi.
Vad ser du fram emot just nu?
– Familjens försenade sportlov. Vi ska åka till Österrike och åka skidor, om det finns någon snö kvar.
På Strömbron kommer en bekant fram och hälsar. Jan Nygren stannar, skakar hand, pratar en stund. Det låter rätt vardagligt. ”Vi måste träffas, hälsa, ha det.”
Undrar just om en statsminister har tid till sådant.

***

Visste du att:
• Hans fullständiga namn är Jan Ture Karl Nygren, och han föddes i Trollhättan för 47 år sedan. Stockholmare har han varit i 24 år, och favoritlaget är Hammarby. (Jan Nygren kan ”bli mycket glad en lång stund” av att lira boll.)
• Helst av allt äter han hårt stekt färsk makrill med dill och smör och tar gärna en ljus öl till. Anrättningen bör njutas på familjens sommarresidens nära Hamburgsund i Bohuslän.
• Han gillar att köra sin Honda CMT och att vara på sjön. Han spelar
gitarr – på 60-talet i Trollhättans country & western-stolthet Threetown singers, tillsammans med bland andra Lisebergs VD Mats Wedin.
• Jan Nygren har haft ett välansat skägg sedan 1968, men det är inte heligt. ”Jag är bara van. Min gamle far kände inte igen mig när jag tog bort det, så det får nog bli kvar.”
• När han hinner löser han gärna korsord, och längtar efter mer tid att läsa skönlitteratur och gå på bio.

Politisk karriär:
· Ordförande i SSU 1978-1984.
· Sakkunnig i försvarsdepartementet 1984.
· Statssekreterare i försvarsdepartementet och civildepartementet 1986.
· Samordningsminister i Ingvar Carlssons regering 1994-1996.

Jan om Jan:
”Jag är ganska trygg, tror jag, och faktiskt lite av en tävlingsmänniska även
om det kanske inte syns. Jag är bra på att hålla samman och organisera och
utnyttja medarbetares kunskaper. På så sätt är jag väldigt prestigelös. Jag
skulle dock önska att jag ibland hade mera tid att fördjupa mig i detaljer.”
October 29, 2019
2:00
Linas present
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Jag är inte mycket för föremål. Grejer. Samlarobjekt. Minnessaker. Jag har en enda låda med sådant.

Men så har jag också den här:

En av mina bästa vänner har en stark tro, och tycker att jag är orimligt hård mot mig själv många gånger. Du måste ge dig själv en liten smula nåd ibland, har jag fått höra, och det kanske stämmer. En dag på en konstutställning fanns hur som helst den här kakelplattan. Eller ja, det fanns många, de var präglade med olika ord.

Den här fick jag, och det är nog den finaste present jag någonsin har fått. Jag tänker på det i dag, som är min 44-årsdag.
October 28, 2019
7:50
En riktigt bra nyhet
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Detta är ett strålande reformförslag. Stöd det. Och tills vidare, anmäl dig själv och dina nära till Donationsregistret.
2:00
Det finns ingen reformerad fascism
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Res på er. Markera. Tala högt om vad som är viktigt. Förstå att fienden inte bär armbindel. Förstå att den som vill låtsas att det finns en avgörande konfliktlinje mellan C och L är beredd att låtsas vad som helst för att legitimera SD och skapa ett starkt konservativt block och därmed säkra personlig makt. Protestera direkt mot den som viftar bort, slätar över, ursäktar. Förstå hur oerhört nära vi är en absolut intellektuell och samhällelig katastrof. Det finns ingen reformerad fascism, det finns bara fascism.
October 27, 2019
2:00
Fuck you. That’s why.
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Fuck you. That’s why.
October 26, 2019
10:40
Mediadag i Malmö
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Det var mediadag i Malmö i torsdags. Jag var programledare. Massor av branschfolk på ett utsålt Palladium – teatern där Carola vann Melodifestivalen 1983 med ”Främling”. I källaren finns en loge döpt efter henne. Den la jag rabarber på. Jag var nämligen så vansinnigt trött att jag visste att jag verkligen skulle behöva sova. Inte bara ligga ner och vila lite.

Lisa packade då ner en ny snajdig och helt osannolikt bra luftmadrass hon har skaffat, och en kudde och en filt och en t-shirt att sova i. Och i ett omysigt hörn direkt på klinkergolvet sov jag som en stock hela lunchen. Jag ställde ett exemplar av ”Främling” där på bordet också, och markerade att den ”tillhör Carola-logen”. Hoppas den får stå kvar.

Eftersom jag var så sliten var jag osäker på hur bra det skulle kunna bli, men jag fick nyss följande mejl från den ansvarige, Jocke Örnelid, och… ja, klinker, Carola och en middagslur är tydligen den rätta medicinen.
October 25, 2019
2:00
Hittat på LinkedIn
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Det är så fascinerande att ibland ingå i en språkvärld som är mig helt främmande. Jag är inte säker på att jag förstår vad som menas med det som beskriver vad jag har lovat göra. (Jag vet givetvis vad jag ska göra, det är kodorden som känns så fjärran och utelåsande.)

Med det sagt: Detta är ett drömgig. Ju starkare utbildningsinslag, desto större mening.
October 24, 2019
2:00
Bra Texas!
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Per ”Texas” Johansson är en av de bästa fotbollsskribenter jag vet. Det är lite konstigt att han inte i nuläget används av någon tidning – såvitt jag vet i alla fall. Det här reportaget handlar om hans sista år som professionell. Det är så makalöst roligt, nära och sorgligt och medryckande och precist.
October 23, 2019
2:00
Debatt i Lund om språk
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Förra veckans debatt. Det känns som samtalsprogrammens egen slowfood, det där, vi är så väldigt lite publikfriande. Det roar mig!
October 22, 2019
2:00
Om omvärlden bara förstod
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Som utbildare i digiala frågor – som sällan pratar teknik, utan i stället samhälle och demokrati – är det få saker som frustrerar en lika mycket som omvärldens gäspningar inför enormt avgörande nyheter.

Som den här.

Det kommer att bli omöjligt för alla västerländska företag att verka i Kina. Det kommer att bli helt orimligt för privatpersoner att röra sig där också. Och under tiden låter vi kinesiska intressen investera i Sverige? Som om det bara rörde sig om lite trevlig internationell handel?
October 21, 2019
2:00
Google Books – back from the dead
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

I really thought Google had let go of all efforts in bringing Google Books forward. But a new design – obviously better – indicates that they actually are doing at least something. I will follow it closely, and so should you. Here is the update from the developers.
October 20, 2019
2:00
Detta är sanningen om eliten och folket
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Läs Jonas Gardell, här är han på sin absoluta hemmaplan.
October 19, 2019
2:00
Frida, en trotjänarinna
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Vilken makalöst fin dokumentär detta är. Varma gratulationer till Marianne Gillgren – även om det är 21 år sedan filmen gjordes.
October 18, 2019
2:00
Kanonisering
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Det är fascinerande med landssorgen över Sara Danius – en författare som nu har långt fler sörjande än hon någonsin hade läsare. Jag undrar så vad hon tyckte om ikoniseringen av sig själv. Hon som alltid granskade texter i detalj, vände och vred, analyserade, tycktes föredra understatements framför överdrifter.

Skulle hon inte ha blivit en gnutta besvärad vid beskedet att Nationalmuseum nu ställer ut hennes knytblus?

Ja, vad vet man. Ibland tyckte jag att det var så konstigt, det där killarna-mot-tjejerna-narrativet i bråket kring Svenska Akademien. De första som ställde sig upp i något slags protest mot en gammal kultur var ju nämligen Kjell Espmark, Peter Englund och Klas Östergren. Men dramaturgin kräver alltid sitt. Alltid alltid alltid.

Sara Danius var hur som helst kul att läsa, särskilt när hon valde att skriva för en bredare allmänhet. Hennes essä ”Den blå tvålen” är däremot bitvis väldigt svår att följa, det tycker jag också, och jag är inte helt ovan vid sådana texter. Så får jag rekommendera något? I så fall, ta den här makalöst roliga och infallsrika komparativa studien av Bonniers kokboks olika utgåvor. Den är fullkomligt strålande.
October 17, 2019
2:00
Om, always
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Om Malik is one of the wisest persons I have ever read. This short piece is something I will return to. It hits home with me like you wouldn’t believe.
October 16, 2019
2:00
The definition of a ”luxury problem”
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Too much too fast? He is not complaining. But he is saying something about what it is like. Such a fascinating read.
October 15, 2019
2:00
Hihi
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Hihi
October 14, 2019
16:57
How to get the book
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

We are getting towards the bottom of the boxes! Weyler publishing and myself are excited to announce that we are expecting both ”Att hitta” and ”On Finding” to be selling out rather soon.

We don’t know at this point if we will print more, but I just wanted to once again provide some different options for getting your hands on a copy:

• ”Att hitta” is available through several Swedish online bookstores, such as Adlibris and Bokus.

• ”Att hitta” is also available as an audio book, with yours truly reading it. Get it here.

• Should you wish to get a signed copy of ”Att hitta”, please send me an e-mail at atthitta at andreasekstrom dot se and I will reply with further instructions. The cost will be about the same.

• If you want to get a copy of the English translation, ”On Finding”, you can do that here if you live in the Nordics and here if you live in North America.

• If you live anywhere else, please send me an e-mail at onfinding at andreasekstrom dot se and I will reply with further instructions.
October 13, 2019
19:40
Excellent excellent excellent
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Because Rebecca Solnit.
October 12, 2019
2:00
En stunds akademisk tillgänglighet
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Det här seminariet ledde jag på Bokmässan, det var kul!
October 11, 2019
2:00
Saker hon gör
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Läser tidningen så koncentrerat att det uppstår tre sekunders fördröjning när man söker kontakt med henne, som om hon var en korrespondent som stod tyst och stirrade in i kameran och väntade på att ljud ska komma igenom. Packar. Håller koll på livets detaljer. Gillar det som hon gillar det, allt från opera till halsband till kryddningar. Te. Lever obekymrad om småttigheter i andra människor och andras eventuella åsikter. Är mamma. Slår in paket som en konstnär. Skriver texter som utmärks av pedagogisk klarhet. Plockar isär mina, och mig. Talar med oöverträffad energi, oöverträffat krisp. Sjunger med visst vibrato. Nudelsoppor. Tänker efter före. Kämpar med att prioritera sin tid och läser mindre än hon egentligen vill. Har en nära relation till sin mor, sin far och sin syster. Följer under 23 år och utan en sekunds tvekan min familj och min släkt på precis alla sätt med en enorm smidighet och mognad. Missar aldrig en deadline och har en ängels tålamod när hon preppar sina scenjobb, jag vet, för jag sitter i samma arbetsrum. Hanterar bara de problem hon är säker på att hon har, och går bara över broar när hon är framme vid dem, och genererar därmed enorm avund hos mig. Är så makalöst game, säger så otroligt sällan nej till en kul idé. Pratar för mycket när hon tillrättavisar barnen för att hon vill förklara varför hon gör det. Använder alltid många ord, folk blir trötta av intensiteten ibland, men hon anser att hon har goda skäl oftast, och andra gånger sparkar hon på sig själv när hon tycker att hon har tagit upp för mycket syre. Tränar eftersom hon har bestämt sig för det. Har en solid integritet och viker inte undan. Lever med en kroniker utan att vara rädd. Använder fortfarande sina tjugoåriga slitna clamdiggers och de är så fina på henne tycker jag. Har oerhört låga krav på vad en lunch måste vara, men väldigt mycket högre krav på en middag. Använder sin hjärna som om den bestod av tusentals färgglada postit-lappar på en whiteboard, med pilar och associationer, och så går allt jämnt upp till slut. Berikas och plågas av sina höga ambitioner. Tänder levande ljus och drar på sig mitt absoluta raseri om hon glömmer att släcka dem. Tuggar fradga av vansinnig ilska inför vetenskaplig dumhet.

Och fyller 44! I dag!
October 08, 2019
10:25
Resultaten snackar
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Läser att Zlatan Ibrahimovic har synpunkter på den etniskt-kulturella sammansättningen i fotbollslandslaget under Janne Anderssons tid.

Utöver det faktum att Alexander Isak och Robin Quaison är givna anfallare så innehåller den senaste truppen också Ken Sema och Riccardo Gagliolo och Muamer Tankovic och John Guidetti. Nya och gamla, som inte heter Svensson. Jimmy Durmaz är dock inte med den här gången.

Ska dessa spelare räknas som lite… halvsvenska? Är det efternamnen? Är det hudfärgen? Är det attityden? Jag undrar lite försiktigt vad Zlatan menar och hur han definierar. Det är hur som helst tydligt att han i intervjun i Expressen tycker att Janne Andersson, i sin första trupp åtminstone, borde ha tagit ut någon spelare med mer ickesvensk bakgrund, av symboliska skäl. Det är rätt häpnadsväckande, får jag säga.

Och ett vet jag:

Resultaten snackar. Sverige med Zlatan Ibrahimovic i laget gick aldrig till kvartsfinal i VM. Jag tror nog att vi kan vara rätt lugna med att Janne Andersson är bäst skickad att bedöma hur vi vinner. Och jag för min del finner tanken på att Janne Andersson skulle vara lite smygrasist för… tja, skrattretande?
October 06, 2019
20:16
På fotbollscup
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Min son spelar fotboll. Jag brukar cykla med honom till träningen, som pågår i en och en halv timme, och så cykla hem igen, och sedan hämta honom. Annars får man stå där utomhus och frysa ihjäl.

I går stod jag utomhus och frös ihjäl. Så här var det:

Samling tjugo i jävla åtta på en parkeringsplats, bilar och barn och föräldrar. Sedan till Lödde. Lätt 400 bilar, jag överdriver inte, parkeringsvakter, skyltar, Swish för parkering, korv och sådana där hemska burgare med pressat slaktavfall, ett antal omklädningsrum, skor, kläder, benskydd.

Min sons lag har en underbar tränare. Absolut underbar. Att hon orkar som hon gör. Att ge instruktioner till ett sådant gäng är som att försöka dressera katter. Och OJ vad de bleksiktiga akademikerungarna från Lund – som ungefär heter Sixten och Östen och Torsten och Karsten – får stryk av Neo och Teo från Dösjebro! Grabbar som är fem kilo tyngre, förstår spelets grunder och talar riktig skånska. Det var magnifikt att se på så många sätt. Och alla som var där verkade älska det. Barnen var jättefina mot varandra. Jag gick upp halv sju men blev ändå stressad, kanske för att jag sa åt mig själv att göra en sallad Niçoise att ta med. Tanken på alternativen motiverade mig. Jag gjorde också en termos rooibos. Så mycket jag kunde var jag inne i omklädningsrummen i min vinterjacka, men frös ändå som en hund.

När jag kom hem duschade jag i tjugo minuter och smorde in mina fötter med något som luktade gran och lavendel som jag har fått på ett flyg någon gång. Ett sådant främlingsskap, kombinerat med sådan tacksamhet gentemot föreningssverige, det var märkligt trångt inuti huvudet denna dag.
October 04, 2019
15:47
Det stora mörkret…
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

…som sänker sig över en efter ett par dagar med roliga gig: man upptäcker att smörrebrödsstället på Stockholms central har ersatts av fucking Urban Deli. Man har två härligt snacksaliga fintanter bredvid sig på tåget, och en kille som pratar om sin ”GD” hela tiden framför en. ”Jag tänkte bara återkoppla…” Han talar också stockholmska, och jag har inget emot stockholmska, men när stockholmska talas av en dryg eller hänsynslös person blir den heeelt outhärdlig.

Men! Solen skiner, tåget åker söderut med god fart, snart får jag en kramputt av den minste och i morgon är det samling tjugo i åtta för matcher i Lödde! Frisk luft hela dagen! Ska hämta upp vinterjackan samt eventuellt grädda pizza och slakta ett lamm till frukost.
October 03, 2019
16:04
A whole pile
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

A client bought an amazing 325 copies of ”On Finding” to give away to the crowd when I see them soon. Blown away. But also amazing: DHL picked the boxes up and delivered them the very next day. Via a sorting station in Leipzig, Germany. Which wasn’t exactly on the way. Oh the mysteries of logistics!

But nevermind that: follow their lead, get not only your personal copy, but order a whole pile of them for your staff or your guests or your clients. Get in touch, and I will sweet talk the publishing house to get you a great discount!
September 30, 2019
17:36
UPS yours, UPS
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Do you want to hear another horror story about the world’s possibly worst company? That is unable to deliver, unable to knock on doors, unable to track parcels, unable to call regular cell phones, unable to give consistent answers?

I didn’t think so.

You already know. Everybody knows. Here is something we don’t know though:

For how long will the delivery business be broken?
September 28, 2019
2:00
All in from the Brits
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Yesterday, I spent THREE hours with a British web based magazine and pod channel. They interviewed me for tv, and took so many pictures of me that the flashes from the camera now physically has bleached my skin to finally being completely transparent.

They were seven people on the team, one of them a make up artist. Some of them came from England only for this. They rented a humongeous studio.

It was fun of course, but also fascinating. With the right sponsors, you can still create ambitions media products.
September 27, 2019
2:00
Sånt man hittar på LinkedIn
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]
2:00
Om vargen
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Ni som läser mig vet att jag talar mig varm om Lars Berges bok om ”Vargattacken” på Kolmården. Nu finns vårt samtal i samband med en prisutdelning tillgängligt på Spotify. Medverkar gör också bland andra min briljanta förlagskollega, författaren Helena Granström. Men först och främst: unna er att läsa Lars Berges bok.
September 26, 2019
2:00
Finland
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Fick härom dagen medverka i den svenska delen av finska YLE i en kort intervju, i samband med att Googles Sundar Pichai besökte Finland.
September 25, 2019
2:00
Ja, det är ju bara att lyssna
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Ja, det är ju bara att lyssna
September 24, 2019
2:00
In Palanga
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Small Talk in Lithuania, what is that all about? I’ll tell you: They create the Tipping Point conference. It is an incredibly ambitious seminar, held in Palanga, just on the Baltic. And all in all one of the most friendly and well-organized events I have had the pleasure of attending in my years as a speaker. The levels of questions was excellent, and the determination to make Lithuania a digitally modern society is impressive. After having spent some time down in the old town of Palanga – immensely beautiful, a peculiar architectonial mix between east and west, old and new – I left determined to make it back. And as always, sort of surprised about how close it is; a quick one hour hop from Copenhagen.

Apparently, I looked a bit like this on stage. I’ll see you again!
September 23, 2019
2:00
Tidernas comeback
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Var på fantastisk födelsedagsfest. Ett av talen återgav hur jubilaren en gång gick på stan med en cigg i mungipan och sin son hängande i en Babybjörn. En välmenande dam kom fram och påpekade det olämpliga i detta. Jubilaren blinkande inte ens:

”Det är lugnt. Det är inte mitt barn.”
September 22, 2019
12:01
Ett nytt avsked
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

I morgon leder jag mitt livs tredje begravning i rollen som borgerlig officiant. Det är en märklig känsla att se fram emot ett sådant tillfälle, men jag märker att jag gör det: Det skänker en känsla av djup mening att få vara med när anhöriga och vänner tar farväl av en älskad bortgången.

Nu har jag gjort i ordning mitt griftetal och min tunna pärm med de papper jag behöver, och tror att allt ska vara på plats. Sedan kommer jag till kapellet i mycket god tid, kanske 45 minuter före, och ser till att jag har vatten vid min plats. Jag tittar en ordentlig stund på kista och blommor och kort. När ceremonin är klar och besökarna har lämnat, så går jag tillbaka till kistan och böjer huvudet lite och säger ett tack.

Detta förstås för min egen skull; jag tror ju att döda människor verkligen är borta. Men jag tror också att vi ordnar den här sortens ceremonier lika mycket av respekt för dem som är kvar, och för oss själva. Det är viktigt för mig att uttala mitt lilla tack, för det blir ett slags enkel påminnelse om det allvar och den omsorg som ska genomsyra relationen till våra nära.
September 21, 2019
2:00
Böghatarpartiet
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Att SD får en enda röst av en enda anständig människa… Läs om partiets solida avsky mot personer som – igen, surprise surprise! – inte passar in i partiets trånga syn på vad som är normalt och godkänt.
September 20, 2019
2:00
Fullt minne
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Telefonen säger till: lagringsutrymmet nästan fullt. Det är bilder och små filmklipp som dominerar. Rensar lite. Inser att det jag har bilder på är familjen och mat och vänner. En del platser och en del jobbminnen, men mest detta: familjen och mat och vänner. Tittar tillbaka på mitt 2019 och kan inte förstå att jag har fått vara med om allt som jag har varit med om. Så många roliga dagar. Tänker att detta kanske är förklaringen till lugnet jag känner inför min vacklande hälsa. Skulle mitt liv ta slut för tidigt så har jag ändå levt hela.

Men jag vill gärna fortsätta, för jag vill ha mer av familjen, mer mat och mer av mina vänner. Det är meningen med livet, det vet ni va? Att ha meningsfulla relationer, att försöka lämna saker lite bättre än man fann dem och så att äta fantastisk mat, gärna i sällskap. Jag vet inte vad mer det kan finnas.
September 19, 2019
7:03
The Funky Operator är borta
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Manusförfattaren och musikern Hans Ingemansson har dött, läser jag i en TT-notis. Och eftersom jag älskade hans sätt att spela orgel så blir jag så himla less när TT och andra medier kallar honom ”pianist och låtskrivare” i The Creeps. Det var Robert Jelinek som skrev låtarna, till att börja med. Men framför allt: The Creeps lät som de gjorde på grund av Hans Ingemanssons orgelsound.

Han spelade på en Hammond B3 och en Hammond L100. Jag kan tycka att den tröttaste notisskrivare som landet kan uppbringa borde kunna förstå skillnaden på begreppen organist, pianist, keyboardist och klaviaturspelare.

Någon av de där orglarna hade Hans Ingemansson stående på gigantiska gångjärn, så att han kunde tippa dem framåt. Han kan vara den enda klaviaturspelare jag någonsin sett som har varit hundra procent cool på scen.

Vi som har koll och respekt nog att sammanfatta hans gärning som musiker får väl nynna introt till ”Ooh – I like it” och fundera på hur det hade låtit utan Hans Ingemansson.
September 17, 2019
13:10
Going north
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Just got off the stage here in Cape Town, South Africa, after an exciting couple of days with a keynote presentation in front of a huge crowd, and informal talks with journalists, activists, business leaders and tech specialists.

As I am waiting to head north again this afternoon, I am contemplating a discussion I had with an impressive gentleman working for the government, hired by former prime minister Thabo Mbeki. We talked about ambition, social inequality and greed. South Africa has the highest Gini coefficient in the world. It just can’t continue like that. What is integrity, and what is morality? Which is which? When can we afford to be persons of integrity and high ethical standards, and when can we not?

This will take some time.

But for now, to the people I did meet – thank you so much. You have made a difference in my life this very morning.