Kokthansogreta.nu - Nyhetssök / News Search ! » Andreas Ekström (738 unread)

« Expand/Collapse

Andreas Ekström (75 unread)

Skip to page: 1 2 3 ... 10

June 20, 2020
20:58
Alltid i rörelse
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Finns inget i musikväg som jag älskar så mycket som en musiker som söker sig vidare och ändå inte slutar att göra sin grej. Bruce Hornsby kan vara det bästa exemplet. Här är nya singeln. Alldeles ny, helt omisskännlig.
8:30
Gris
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Fru K läser den där nya boken av en svensk veterinär om hur ett modernt, bra svenskt slakteri gör när de slaktar grisar.

Vilken helveteshistoria.

Men det är ju inga nyheter. Vi har vetat det länge, det har gjorts ett solitt journalistiskt avslöjande per vartannat år i årtionden om detta. Även Krav-grisar behandlas sådär. De förstår vad som händer, de har dödsångest och smärtor i flera minuter när de slaktas. Ingen del i detta är riktigt rimlig för vad vi får i gengäld.

Vi äter allt mindre kött överlag i familjen. Vår äldsta dotter driver på, och vi själva inser gradvis orimligheten, framför allt i att äta just gris. Jag tycker mycket om smaken, och gillar ju att laga alla sorters mat, men… jag köper aldrig bacon längre. Aldrig fläskfärs eller blandfärs eller påläggsskinka, och det var många år sedan jag köpte fläskkött i stora bitar, filéer eller kotletter eller så. Någon enstaka gång unnar jag mig leverpastej eller salami, som jag älskar, men annars – nej.

Nötkött känner jag inte lika starkt för, av skäl som kanske bara bottnar i egen okunskap. Lamm är inga smarta djur, och det är omöjligt att föda upp lamm under alltför hemska omständigheter, de växer helt enkelt inte då. Jag äter lamm, men så gott som enbart från min kusins gård.

Kycklingar är fåglar, jag äter dem.

Viltkött är förstås helt överlägset om man nu vill äta kött. Gott, hyggligt nyttigt. Det är dessutom nödvändigt att hålla djurstammen under kontroll, för att ta hand om skog och jordbruk. Fria liv, ett jaktskott och omedelbar död.

Vad är det mer för saker jag egentligen vet och egentligen inte skulle behöva flera år till på mig att bestämma mig för? Att jag skulle kunna öka vår välgörenhetsbudget lite till och ändå ha det bra. Att jag i jobbet flyger orimligt mycket. Att jag mår bra av träning, och borde kunna göra det även utan att tvinga mig med något slags pliktkänsla.

Jaja. Jag är väl helt enkelt en trög jävel.

Jag ser fram emot de insikter om tillvaron som komma skall.
June 18, 2020
8:09
Titeln är ju lämplig i politiska sammanhang, det medges
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Tidningen Norra Halland har storyn: Pappa gav min bok ”Gör nu bara exakt som jag säger!” i present till en nyvald politiker i Kungsbacka vid fullmäktigemötet i förrgår. Titeln har onekligen gåvopotential! (Vill du beställa ett eget exemplar så följer du instruktionerna här.)
6:00
A shocking read
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

So read it.
June 17, 2020
14:49
Jo, jag tjatar
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Kamrater, jag vill hemskt gärna att ni sajnar upp för mitt månatliga nyhetsbrev. Jag tror på en framtid där vi alla äger våra egna kanaler, och blir mindre beroende av sociala medier, särskilt ett, för att nå ut med det vi vill säga.

Det är därför jag under flera år har byggt ”Question of the Month”, som ett sätt för mig själv att regelbundet skriva något litet på engelska, som ett sätt att hålla kontakten med vänner och läsare utanför Sverige, som ett sätt att få utlopp för de tankar om digital samhällskunskap och digital humaniora som jag brottas med dagligen. Det är en högkvalitativ grupp prenumeranter jag har – jag får många mejlsvar. I statistiken ser jag att de flesta som väljer att vara prenumeranter också väljer att läsa det korta jag har att säga, och inte sällan replikera med smarta frågor och strålande invändningar. Jag lär mig saker varenda gång.

Så, om du inte redan är prenumerant – klicka här och använd det superenkla formuläret. Utskick kommer den förste i varje månad. Vi hörs!
June 16, 2020
6:00
Weiron lever
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Hörde ni Medierna i P1 i helgen som gick? Jesus Maria Christ on a cracker, vilken enorm sekundärskam som drabbar lyssnaren.

Idén var ju inte så dum: Finns det kulturskillnader mellan journalistiken i Göteborg och journalistiken i Stockholm? Det gör det ju säkert, det är ganska små världar. Men det här reportaget fick alla medverkande att framstå som sådana totala clowner.

Mediernas redaktion räknas in i clownligan, låt mig bara vara mycket tydlig med det. Man ringer alltså JANNE JOSEFSSON för att få bekräftat att journalister i Göteborg inte är Weiron i ottan, varpå man naturligtvis får bekräftat att journalister i Göteborg i själva verket ÄR Weiron i ottan. Är det verkligen så, att Janne Josefsson är det ”Medierna” tänker på om man säger ”journalist i Göteborg”? Har det öppnat sig ett hål i rumtiden?

Det slutar inte där. Josephine Freje, som har jobbat åt Medierna under våren, blir nu redaktionens nästa val av intervjuobjekt. (Det är ju praktiskt, hennes nummer har vi ju!) Hon hävdar på sin göteborgska – som är så utpräglad att hamnsjåarna på Eriksberg på sjuttiotalet låter som Gustav III vid en jämförelse – att göteborgska journalister inte är så ”skitnödiga”.

Det samlade intrycket: Antiintellektualism som ledstjärna. Ett slags arbetarklassposerande, ett tvångsmässigt underdoggeri.

Jag var tvungen att sluta med mina små gummibandsövningar och stanna upp så att jag verkligen kunde använda hela min varelse till att avsky det jag hörde.

Och varför det då? För att det inte stämmer, det som reportaget visar? Eller för att det stämmer?

Både och!

Jag står inte ut. Avgå alla.
June 15, 2020
12:13
Mitt livs bästa måltid
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Hattarna? Jag vet inte. Jag vet verkligen inte.
Vilken måltid är mitt livs bästa?

Frågan är omöjlig, jag får den ibland, jag ställer den ofta.

Jag har bestämt mig för ett svar. Det är inte på grund av att maten var den godaste nånsin, även om den var fantastisk. Utan på grund av hela måltidens tillkomst.

Vi åkte sju vänner som känner varann sedan decennier till Mallorca hösten 2015 för att fira våra 40-årsdagar. Vi lämnade barnen hemma, och hade tillgång till ett storartat hus som tillhör en av vännernas bror.

Vi var inne i Artà och handlade vid lunchtid. Vi hade inte bestämt vad vi skulle göra till middag, bara att vi skulle göra ”en massa goa grejer”. Så vi lassade på. Jag köpte dorados, denna perfekta grillfisk som oftast kallas havsabborre på svenska. Stora färska räkor. Majs och massor av andra grönsaker. Jag minns inte ens hälften, men jag minns att jag i vagnen till slut la den största gullök jag hade sett i hela mitt liv.

Framåt eftermiddagen började vi kollektivt, inte uppstyrt, att laga maten. Löken ställde jag i ugnen på lite grovsalt och bakade på låg värme i ett par timmar. Jag stod länge vid den magnifika murade grillen och försökte göra mitt bästa; jag är ingen mästerlig grillkock på något sätt.

Som genom magi blev det mesta klart samtidigt. Saker kom från ugnen, kylen, skafferiet och grillen. Musslor med vitlök och vitt vin i ett enormt tråg. Vi satt i en kväll som blev natt och åt och pratade om det som har varit och det som komma skall. Marcus, Sara, Anastazia, Magnus, Anders, Lisa och jag. Mitt livs bästa måltid.
June 14, 2020
10:23
Bra etta
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Ingen tidning är lika inflytelserik i världen, som stilbildare, som The New York Times. De gjorde en suverän etta för ett tag sedan, med namn efter namn på de döda i pandemin. DN gjorde i dag en version med porträtt. Också bra.
June 12, 2020
9:42
Debatt i Lund i går
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Klimatsäkrad debatt! Coronasäkrad debatt! Så väldigt roligt att få hänga på sig kostymen och fira tioårsjubileum som programledare för Debatt i Lund – för första gången utan livepublik, och med en tv-produktion som milt sagt såg annorlunda ut än den brukar.

Kan ses på tuben ovan, kommer att kunna ses på Kunskapskanalen senare.
June 08, 2020
9:26
En essä
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Lisa har skrivit en strålande essä i Svenska Dagbladet, som förebådar hennes bok ”Liv ur döden” som utkommer på Natur & Kultur nästa år. Det handlar om organtransplantationer och organdonationer, och därmed också om mig och oss.
June 05, 2020
20:50
Helt vanlig svensk dagstidning – så funkar det
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Den här texten måste för en van tidningsläsare kännas en smula surrealistisk att läsa. Men sådant som vi som arbetar i mediebranschen har tagit för självklart är i våra dagar så ofta missförstått, avsiktligt vantolkat eller helt enkelt okänt för många människor att vi måste försöka göra något åt det.

Jag skriver alltså detta för att förklara hur de flesta av våra vanliga svenska dagstidningar fungerar. Kanske kan det göra någon nytta. Sprid gärna texten, kopiera den och använd den i undervisning om du är lärare och tror att det kan vara värdefullt! Och läs den gärna om du är en helt vanlig tidningsläsare som har börjat tro att Sveriges Television drivs av en vänsteragenda, eller att alla nyheter i Sydsvenskan måste stötta liberala idéer, eller vad det nu kan vara.

Är ni med? Koncentration nu, så börjar vi.

• Många tidningar drivs som ett företag, för att ägarna ska tjäna pengar. Intäkterna kommer oftast från betalande prenumeranter och från annonsörer.

• Men många tidningsägare vill en sak till: De vill bidra till samhället och samhällsdebatten, och kanske också påverka den. Detta gör man traditionellt på två sätt: Man låter en självständig nyhetsredaktion ta reda på saker och berätta det i tidningen, så att medborgarna blir välinformerade och kan fatta bra beslut inom demokratins ramar. Och så har man en ledarsida, som oftast bara består av en eller kanske två sidor i tidningen. På ledarsidan skriver oftast några anställda skribenter, och de driver opinion – de tycker saker, argumenterar för saker, kritiserar saker. De undertecknar oftast med sina namn, men ibland inte, men oavsett detta så räknas det som publiceras där som ledarsidans kollektiva uppfattning. Och den ska stämma någorlunda med det som ägarna har tänkt sig. LO äger en liten del av Aftonbladet och uppdrar åt ledarsidan att driva socialdemokratisk opinion. Resten av tidningen omfattas inte av sådana direktiv.

På ledarsidor medverkar också ibland fristående kolumnister, de omfattas inte av uppdraget att förvalta tidningens linje.

(Min tidning Sydsvenskan ägs av familjen Bonnier, som äger många tidningar, där det också finns skillnad på de olika politiska profilerna, men där liberala idéer oftast är grunden. Man kan alltså som anställd ledarskribent på Sydsvenskan inte gärna skriva att kommunism är ett bra samhällssystem. Men om du inte får skriva detta på Sydsvenskans ledarsida, så betyder inte det att din yttrandefrihet är hotad. Du är fri att yttra dig – men du har ju inte automatiskt rätt till fritt spelrum på vilken plattform du själv behagar. Du är heller inte censurerad. Censur är att få sina yttranden granskade i förväg, och inskränkta med hot om straff från myndigheter. De här skillnaderna är stora, grundläggande och avgörande.)

• Till detta kommer ett par sorters åsiktstexter till. Dels på kultursidan, där personer med speciella ämneskunskaper skriver om olika kulturyttringar och bedömer dem. Här finns också utrymme för viss filosofisk och samhällsorienterad reflektion, kan man säga. Dels på tidningens olika debattplatser, där utomstående personer – alltså vanliga läsare och politiker och företrädare för organisationer och företag – kan skriva och säga sin mening om en fråga.

Så långt är det väl inga konstigheter? Nej, verkligen inte. Om ni inte har fler frågor så kan ni sluta här.

Men nu börjar vi komma in på områden som omgärdas av en del missförstånd och desinformation.

• En vanlig konspirationsteori om i stort sett alla massmedier är att någon som är inblandad i medieproduktionen, på något sätt, luras. Att nyhetsreportrar vet saker som de inte berättar om, eller att nyhetsurvalen görs för att skydda eller sätta blåslampa på enskilda makthavare. Det finns många exempel på sådana här konspirationsteorier. Nästan alla bottnar i försök att tysta medier, inte tvärt om: det finns starka krafter som inte vill läsa något negativt om till exempel Sverigedemokraterna. Om en tidning då avslöjar något som är sant och relevant och uppenbart dåligt om Sverigedemokraterna, då blir deras mest hängivnas taktik att försöka skjuta budbäraren: ”Det är inte sant, det var ju Sveriges Radio som berättade om det”. Det här har gjorts så intensivt så länge av så många att det har börjat få effekt. Detta har varit Donald Trumps taktik under hans politiska år, och han har lyckats. Hans supportrar går visserligen ofta med på att tv-kanalen Fox News är långt åt höger, kanske till och med propagandistisk – men har samtidigt bestämt sig för att världens kanske bästa nyhetstidning, The New York Times, är till vänster på motsvarande sätt. Det är den inte, den framför bara åsikter på ledarplats. Nyhetsredaktionen där är neutralt rapporterande och tufft granskande. Detta debattknep pågår för övrigt i Sverige också; ett ganska lyckosamt försök att förskjuta allt som är mitten och neutralt till en plats där det går att avfärda som ”vänster”. Det är inte en extremistisk fråga; helt vanliga borgerliga kommunalråd upprepar (oftast mot bättre vetande) precis sådana här saker, för att underminera maktgranskning som de inte vill utsättas för.

• Ingen som arbetar som vanlig nyhetsreporter på en svensk dagstidning behöver redovisa sina privata politiska uppfattningar. Det pågår ingen sådan styrning, det ställs inga sådana frågor. Det är, brukar man säga, vattentäta skott mellan ledarsidan och resten av tidningen.

Så. Då har vi rett ut det.

Varför har det blivit så här då? Finns det inga fler skäl än att många makthavare vill underminera det som hotar dem?

Jo. Det smärtsamma är att svenska medier delvis har sig själva att skylla för de här problemen – också. Medieredaktioner har lagt för lite kraft på att pedagogiskt redovisa sitt arbete och sina principer, och har dessvärre en olycklig vana att låta olika ”blandgenrer” få allt mer plats. Ett enkelt exempel är hur SVT matchar fram Mats Knutson som sin politiske kommentator. Det är till Mats Knutson vi ska vända oss för att få politiska utspel tolkade – han blir kanalens egen expert, och eftersom han i den rollen måste dra en del slutsatser uppfattas han då som en åsiktsjournalist mer än en vanlig journalist. Det är inte så konstigt. Massmedierna borde inte göra så, enligt min mening. Man bör i stället låta Mats Knutson verkligen vara reporter, och helt enkelt intervjua olika experter och redovisa vad de säger. Slutsatserna bör lämnas till tittaren.

• Kulturjournalistiken har också syndat, och där är jag själv i högsta grad medskyldig: kulturbegreppet har vidgats till att alltför ofta handla om raka och konkreta politiska frågor. Det har publicerats texter på svenska kultursidor det senaste decenniet som inte går att skilja från texter på ledarsidan. Jag har själv skrivit sådana, och med facit i hand borde jag inte ha gjort det. Jag kan bara försvara mig genom att säga att rågången är svårare i en ny värld. Det som Google gör, är det ekonomi? Ja. Politik? Absolut. Kultur? Självklart. Världen stämmer helt enkelt inte alltid med hur svenska dagstidningar har sina sidor och sina traditioner ordnade, och vi har inte tillräckligt modigt lyckats göra om för att följa det.

• Så vad göra nu? Vi borde göra om, och vi borde börja radikalt, med en åtgärd som i sig vore oöverträffat folkbildande. Jag skrev om det i en serie blogginlägg för mer än fyra år sedan. Den som vill kan läsa med start här. I korthet: Svenska papperstidningar måste göras om. ”News” och ”views” måste publiceras på helt olika ställen i tidningen – även om ämnet är samma. Låter det konstigt? Klicka på länken och fundera.
May 31, 2020
11:53
New showreel – do watch until the very end…
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

New showreel – do watch until the very end…
May 25, 2020
21:19
Betygstider
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]
Det här tre staplarna är snittbetyg för tre olika saker. Betygskalan är 1-5. Talaragenturen jag har arbetat mest med de senaste åren har minutiöst utvärderat mig, och alla andra, som de har skickat på uppdrag. Frågorna som ställdes var:
1. Tycker ni att talaren motsvarade era förväntningar?
2. Var talaren trovärdig?
3. Var talaren engagerande?
Tack till alla er som har anlitat mig. Ni har gett mig rätt förutsättningar, rätt briefing, rätt inramning, rätt tekniskt stöd, rätt logistisk hjälp, rätt uppföljning och väldigt mycket bra fika. Vi ses, out there, snart igen!
May 23, 2020
18:39
En fantastisk historia ändå
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Flygande Jakob HAR faktiskt en upphovsman. Här är hela historien.
May 18, 2020
11:49
Jonathan Franzen, ”Här slutar världens ände”
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

I sin av Johan Nilsson välöversatta essäsamling ”Här slutar världens ände” skriver Jonathan Franzen om fåglar och fågelskådning. Och en del annat förvisso, men mest fåglar.

Till slut hör jag kvitter från hans avgrundsdjupa monomani.

Det är märkligt att jag aldrig har märkt det förut, jag har ju uppskattat ”Tillrättalägganden” och verkligen gillat ”Frihet”, men… Jonathan Franzen saknar ju humor. Detta visar sig vara bokens verkliga ärende, att beskriva det. Alltså inte författarens svartsynthet eller depressiva läggning, utan av hur ogärna han skrattar åt någonting alls. Vilken olidlig tråkmåns han verkar vara.

Å andra sidan gör han upp med samtidens autofiktionella tendenser redan i inledningen, så vad vet man, han kanske bara sköter sitt jobb, romanförfattarens jobb: Att ljuga bra.

Men jag läste med intresse. Franzen har nästan allt en god essäist behöver: han tänker associationsrikt, han är mästerlig med språket, han har läst mer än han har skrivit, han observerar som de bästa bland reportrar men saknar självförtroende där; vid flera tillfällen betonar han hur bra han inte är på journalistik.

Jo, pyttsan.

Jag sörjer essägenren, den är på väg att dö ut. Folk köper inte böckerna, vill inte läsa så. På min lokala bokhandeln är essäerna nu förpassade till en halv hylla, varav hälften av titlarna är på engelska och andra hälften handlar om skogen eller någon död person och där sannolikheten att Kerstin Ekman är författare är 50/50.

Jag är restriktiv med vilka böcker jag behåller numera, men trots eller tack vare känslan när jag var klar med ”Här slutar världens ände” var det inget att tveka på:

Den får bo här.
May 12, 2020
11:41
Nu är den här!
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Nämen titta vad som just kom från tryckeriet! Så rykande hot off the presses att jag borde ha grytlappar!

”Gör nu bara exakt som jag säger!” heter den, och den har en undertitel som inte får plats här.

Sugen på ett exemplar? Hundra spänn ink moms OCH frakt!

Du swishar till 123 074 57 52 (Upphovsrättsindustrin AB) och skriver din postadress i meddelandet. Sen kommer en diskret försändelse i posten om en dag eller två. Så enkelt är det.

Så här står det på baksidan:

Andreas Ekström är journalist, författare och föreläsare. Han jobbar normalt sett med något helt annat. ”Gör nu bara exakt som jag säger” är hans åttonde bok. Den består av en samling texter om mat – recept, minnen och medelgoda råd. I allt väsentligt skrevs den under en knasig helg i april 2020. Men researchen? Den är livslång.
May 10, 2020
16:16
Lövbiff med klor
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Jag gör en Stroganoff-variant på lövbiff med kort datum i dag.

Kommer att tänka på att Sverige hade många fler kommuner förr. Det var opraktiskt. Som mest hade Sverige mer än 2 500, mot dagens knappt 300. Den stora sammanslagningen på sjuttiotalet fick en lustig effekt: alla tidigare småkommuner såg till att tömma sina kassor, för att vara säkra på att pengarna skulle stanna där, i den egna bygden. Vissa kommuner investerade i gatubelysning.

Men Fjärås, där jag växte upp, och som sögs upp i Kungsbacka kommun – där byggde de en simhall. Sex banor, tjugofem meter. Två meter som djupast.

Jag lekte där jämt. Vi hade ett familjekort, det kostade 400 kronor för hela familjen för ett helt år.

Oftast var jag där själv eller med kompisar, men på fredagarna kom jag hem efter skolan och mötte min syster och min pappa. Tillsammans tog vi bilen upp den korta biten till simhallen. Anna och jag kastade oss i vattnet och lekte. Pappa sprang ett varv på motionsslingan, satte sig en stund i bastun, och avslutade med att komma ut och doppa sig och hämta oss. Pappa är ingen storsimmare. Han blåser upp kinderna när han simmar. Jag tror att han känner att det ökar lyftkraften i vattnet.

Sedan åkte vi hem till mamma, som inte gillade simhallen något vidare, och som skämde bort oss med färdig middag. Den bästa fredagsmaten: potatisgratäng i ganska tjocka skivor och gradvis imatad grädde. Lövbiff, serverad med vitlökspress på bordet för den som ville.

Men – jag kan inte återskapa den rätten, hur bra lövbiff jag än steker. För att den verkligen ska smaka av min barndom måste den också ha en liten liten doft av klor.
May 09, 2020
13:55
Klass, rakt igenom klass
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Klass, rakt igenom klass
9:59
Papperstidningen, vårt sociala medium
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Njuter så av både Sydsvenskan och DN på papper till frukosten – och allt mer av ett mycket speciellt skäl:

Barnen. De ser tidningarna, kollar förstasidan, ställer plötsligt en fråga: ”vem är det?” eller ”har han ingen mat?” eller ”hur får tidningarna veta vad som ska visas på tv?” eller ”kolla, det är ju Tindra, hon går i min parallellklass, varför är det bild på henne?”

Ibland jagar vi på dem, pekar på en artikel, läs den där så får jag höra vad du tycker. (I går: skatt på plastpåsar.)

Samtalen vid frukosten handlar om hela världen, stort och smått. På sommaren när L och jag läser tidningarna i telefonen eller via paddan uppstår inga sådana frukostsamtal av sig själva.

Vem hade kunnat ana det: Papperstidningens kraft som socialt medium?
May 02, 2020
20:50
Till den det vederbör
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Till den det vederbör
10:52
Värdighet i ämbetet!
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Gud vad jag avskyr brist på värdighet i ämbetsutövning. Poliser som twittrar om vad de känner. Kungligt närstående verksamheter som tillverkar memes. Riksdagsledamöter som inte kan uttrycka sig med precision. Kommunkontor som ska skoja till det. Ämbetsmannaskap handlar inte om individer. Alls.

Region Västernorrlands Insta-konto (om det funnes ett) är ingen plats för en kommunikatörs kreativa personlighet att blomstra. Finlands statsminister Sanna Marin verkar så vettig på just detta sätt: Hon betonar att uppdraget inte handlar om henne, utan om ett ämbete, som hon förvaltar. Bortom sin person.
May 01, 2020
9:09
A recovery program
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

WeWillRecover – an amazing Danish initiative – has gone live. My contribution is of the personal kind.
April 29, 2020
11:31
S som sossar
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Det kommer att finnas en enorm förståelse för varje politiskt initiativ att höja landstingsskatten de närmsta åren. Samtidigt: stark reaktion mot privat vård, friskolor och utförsäljningar (96 procent röstade emot om energin i Hbg, helt otroligt!).

Vilket guldläge att vara S. Det vill säga: om S var intresserat av traditionell socialdemokratisk politik. Det verkar ju si och så med det. Och kompetensen både bland ministrar och topptjänstemän uppfattas som låg. Att åka på så mycket stryk i lagrådet? Då kan man ju inte hantverket.

Men vår utskällde statsminister behåller makten, har krossat sin koalitionspartner, splittrat oppositionen och styrt över en superstabil ekonomi. Kanske kan man försiktigt ana att han kommer att uppvärderas i framtiden. Han skrev några sorgeord över PO Enquist på Instagram. Stavade fel på författarens efternamn, skrev gränslöst platt att han ”definitivt” kommer att lämna ett tomrum. Mina inälvor går sönder av sådan tafflighet. Men han är motsatsen till en karismatisk politiker, och jag tror kanske inte att karismatiska politiker är vad världen behöver mest av allt just nu.

Reinfeldt gjorde vad han kunde för att dölja sin utstrålning, men det gick inte alltid. Naturligt briljant talare som han är. Är Åkesson karismatisk? Nej, han är den tråkigaste jäveln som har gått i ett par skor. Utmärkt, så vinner man val i Sverige. Ingvar Carlsson hålls mycket högt. Han var ju fascinerande grå på ytan.

Så… kanske vinner Löfven ett val till, och tragglar sig vidare. Alla klagar, men det mesta går egentligen ganska bra – och allt fler ropar på stensäkra sossereformer. Det är en intressant tid, detta. Hade jag varit sosse nu hade jag gjort sossarna så grå som möjligt. Betonat ordning och reda och förvaltningskultur och diarienummer och långbänkar och kompromisser.

Jag hade gått hur långt som helst med min makeover: jag hade gjort Bosse Ringholm till minister igen. ”Nej, vi är inte så jävla roliga, ni kan väl titta på TV4 om det är tråkigt, vi ska faktiskt ändra typsnitten på Fiskeriverkets handlingar den här veckan och Bosse har räknat ut att det kommer att spara en bra peng som vi kan ha till vårdskolaomsorg.”

Massor av människor skulle rösta på det. Grå tråkig stabilitet i en tid som man har upplevt som starkt föränderlig och hotfull.
April 24, 2020
9:22
Your only beacon of truth
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Imagine your life like that: believing that scientists, scholars, historians, economists, and journalists have devoted their entire lives to deceiving you, while a reality tv star with decades of fraud and exhaustively documented lying is your only beacon of truth.
April 22, 2020
22:18
Dagar som flyger
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

En del säger att det är segt med hemmavarandet, att det är långsamt.

Mina dagar flyger förbi.

Jag går upp, tränar i en timme (det är sant!), äter många dagar knappt nån frukost längre, men läser förstås DN och Sydsvenskan, duschar och gör mig i ordning och sköter mina tänder minutiöst med stickor och trådar och borstar och fluor – utan immunförsvar framöver är problem med tänderna cirka det sista man vill ha, och tandhygienisten som annars alltid nynnar medan hon spettar loss tandstenen var rätt skarp senast.

Sedan försöker jag att sätta mig vid datorn en stund och göra något slags nytta. Skriva något. Läsa något.

Lunchen lagar jag, och vi äter den tillsammans, vi gör ju allt tillsammans, och sedan går jag ofta till torget eller till affären och kompletterar något inför det jag tänker göra till middag. Efter det behöver jag sannolikt ta det lite lugnt, så då gör jag det. Pratar i telefon. Småstädar förmodligen, gör något litet ärende. Hämtar D i skolan vid fyra, lagar mat med eller utan assistans av ungarna, äter middag med klanen, vi sanerar köket tillsammans, jag är ofta rätt färdig vid sjutiden och ligger sedan uthälld på lämplig möbel och rör mig lite obestämbart mellan barnen och Youtube och Messenger och Wordfeud. Dricker te, L skämmer alltid bort mig och gör teet åt oss båda när barnen är lagda. Sedan sover jag, sällan mindre än nio timmar nu, ibland mer.

Så… de flyger förbi, mina dagar. Och – jag har det jättebra. Tempot är lägre, men dagarnas innehåll… det är bra.

Snart är det 2021!

***

Bilden tog min bästa, noggrannaste och mest generösa läsare i dag när vi åt en glass i Botan. Vi har blivit vänner eftersom hon har skrivit till mig om allt möjligt, och jag har svarat. Hon är 87 bast och ett rent nöje att hänga med.
April 18, 2020
20:16
En charlatan i arbete
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

I avdelningen knäppa grejer som drabbar kroniker har vi nu kommit till en sak som jag på sätt och vis skäms lite för. Jag är nämligen en väldigt stark anhängare av behandlingar vars effektivitet går att bevisa. Så fort någon säger till mig ”en del patienter har sagt att de upplever en viss förbättring av x, men…” så slutar jag lyssna.

Anekdoter nej, doktorsavhandlingar ja.

När jag fick veta att min PSC hade utvecklats till cirrhos, och att det skulle bli nödvändigt med en levertransplantation, drabbades jag av en mindre krisreaktion. Detta finns skildrat i sista kapitlet av ”Att hitta”. En sak som jag inte berättar där är att jag faktiskt, en enda gång, la tid och kraft på att besöka en person som utger sig för att med okonventionella metoder och strikta kostregler kunna hjälpa människor med olika åkommor.

Varför gick jag till honom? Av två skäl. Det viktigaste skälet var att en bekant hade tagit hjälp, fått bestämda kostråd, och blivit bra från sina magproblem. Jag hade alltså ett slags kvitto på att han kunde åtminstone något. Det andra skälet var… tja, jag vet inte. Min rationalitet slogs väl ut av rädsla. Vilket jag verkligen avskyr, för det är i exakt det utrymme som uppstår där, mellan rädsla och rationalitet, som charlataner kilar in sina små fakturor.

Väl på den pampiga anläggningen var jag med om en klassisk uppvisning i charlataneri, i stort och smått. Undersökningarna var renaste hokus pokus. Jag fick ta fram all min yrkeserfarenhet för att hinna sortera i den enorma ordfloden som vällde fram över mig, och för att kallt liksom titta på när han manipulerade mig fram till vad som kunde ha blivit köp av dyra kosttillskott. ”Jag har öppnat den där burken till dig nu”, är en särskilt minnesvärd mening.

När han var klar sa jag tack så mycket, jag ska be att få gå hem och begrunda detta en smula innan jag köper eller börjar ta några tillskott, är du här i morgon?

Den dittills vänlige mannen blev då… teatralt arg. Smart som han är vägrade han också att ta betalt för sin tid – trots att jag försökte insistera. Hans tid hade jag ju faktiskt tagit i anspråk. Men hade han tagit betalt hade han ju riskerat en anmälan till allmänna reklamationsnämnden eller något i den stilen, och han kände väl vittringen av någon som inte var tillräckligt rädd.

Jag gick därifrån ledsen och skakad, och det tog mig flera veckor att sluta att känna mig illa till mods. Inte så mycket för min egen skull, men för att jag hade fått en glimt av utrymmet mellan rädsla och rationalitet, och förstått vad det kan ställa till med. Det finns väl sannolikt i oss alla.
April 17, 2020
2:00
Tokfransar
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Det journalistiskt ansvarsfulla nu, efter hennes blåljugande, är att helt sluta att ge plats åt Cecilia Söderberg-Nauclér. Det är INTE news om hon blir skvatt galen, det är INTE av allmänintresse. Summan av knas är tillräcklig. Journalistiken nu bör handla om sakfrågan.

Om man lämnar henne åt sidan, så kan man associera vidare: Över huvud taget är detta journalistikens kanske svåraste gren. För vad gör man om en offentlig person faktiskt möjligen har… en skruv lös? Man kan inte skriva det i tidningen. Jag ser ingen annan råd än att journalistiken bara sakta backar ut ur rummet.

Vi har haft exempel med tongivande riksdagsledamot, tongivande debattör, tongivande offentlig tjänsteman… flera fall av knasbolleri som går bortom att vara egensinnig eller udda. Journalistiken blir mycket villrådig. Jag förstår verkligen det.

Men lösningen kan inte vara att amplifiera dessa personer som om inget hade hänt – när tio reportrar efter en presskonferens sitter och skakar på huvudet och säger ”X har ju fan blivit… galen?”. Jag har inget bra svar på hur man borde göra.
April 16, 2020
14:20
Lisa om statistik
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Debatten om hur bra det egentligen går med virusbekämpningen klarar inte ens det mest grundläggande, konstaterar Lisa på Facebook. (Vetenskapsjournalist. Min fru.)
April 15, 2020
21:45
Victor!
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Kanske har ni redan läst Victor Malm i Expressen – han är stenhård, men det är påkallat, och rent stilistiskt är detta min favorittext på… ganska länge.
6:00
Ett lågintensivt bedrägeri
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

DN skriver intressant om att influerares marknadsmöjligheter krymper.

En subjektiv åsikt: Jag kan inte tänka mig en bättre nyhet från det fältet! Influerarfenomenet är ett idiotiskt kulturuttryck, tomt på värde. Genren bygger på ett slags låginstensivt men konsekvent bedrägeri.
April 14, 2020
13:12
All vår väntan bliver mer väntan
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Liten hälsouppdatering i väntan på levertransplantationen:

Den goda nyheten är att jag är hyggligt stabil, på mina 75 sjukskrivna procent. Samma gamla ointressanta symtom, plus en tilltagande svårighet att koncentrera mig. Tack och lov helt smärtfri ännu.

Den dåliga nyheten är att en rad samverkande omständigheter – antalet leversjuka med min blodgrupp, intensivvårdens särskilda läge etc – har gjort att jag måste ställa in mig på att vänta längre än jag hade hoppats.

Man kan aldrig veta när. Det kan fortfarande bli i eftermiddag om exakt rätt organ dyker upp som passar mig bättre än någon annan. Men ytterligare minst två månaders väntan får jag nog räkna med, till att börja med.

Som förut uppfattar jag att jag är i extremt goda händer, och känner mig på det hela taget vid gott mod. Jag borde dock verkligen inte ha gjort omelett till lunch, bara för att det råkade passa med rester och befintliga förråd. Jag gillar nämligen inte omelett något vidare. Äggvitors menlösa krisp gör ingen lycklig. Revansch i kväll, men frågan är med vad!
April 12, 2020
18:50
En smidig adapter
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Läser att Apple nu tillverkar en miljon skyddsvisir i veckan! Vad bra!

Mycket snart kommer de inte att funka med de gamla ansiktena. Då finns dock en smidig adapter för 349 plus moms att tillgå.
16:53
Ett bra decennium
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Inser just att det är på dagen tio år sedan: Weyler förlag släppte min reportagebok ”Google-koden”. Den förändrade mitt yrkesliv och hade inte kommit ut eller ens blivit till om inte Svante Weyler hade sett till att det blev så, genom nyfikna frågor och en insikt i vad jag själv ville göra som var djupare än min egen. Jag är så himla tacksam, och glömmer aldrig vad en bra förläggare kan göra för en författare.

(Boken är slutsåld, i stora delar inaktuell, kanske bara i vissa delar ännu läsvärd, och kommer inte att uppdateras eller komma i nyutgåva – det hör till ämnets natur att saker och ting förändras för fort och för mycket för det.)

Svante hänger inte på Facebook längre. Jag ska messa honom, jag har tackat många gånger förut, men det kan man inte göra för mycket. Tacksamhet är ändå en av mina favoriter bland de kristeliga dygderna.
April 10, 2020
21:13
Down with John
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

John Fogerty jammar lite med familjen hemma i karantänen. Han är jämngammal med min far, en dag yngre för att vara exakt, men har rätt bra tryck i den där spettiga tenoren fortfarande.

Jag gjorde förresten en telefonare med Fogerty för femton år sedan när jag jobbade på Dagens Nyheter. Jag fick mitt livs roligaste artikelslut helt gratis:

”Och så är den korta intervjutiden slut:
– Tack ska du ha, Dagens, säger John Fogerty som har fått både tidningens och reporterns namn på en lapp, och det må väl vara honom förlåtet att han inte med självklarhet vet vilket som är vilket.”

Sedan dess är min korrekta titel Mr Nyheter.
April 09, 2020
10:24
Ägg ”en cocotte”
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Det är påsk! Klart ni ska prova att göra ägg ”en cocotte”, alltså i en liten gryta eller eldfast form! Suveränt gott.

• Smörj en liten form.

• Lägg i några goa grejer. Tre minimala tärningar av en rökt whiskykorv, ett par bitar röd paprika, en klick crème fraîche…

• Knäck ett ägg och häll över, med hel gula. Här ett fint ankägg från en skånsk uppfödare.

• Ställ i vattenbad i ugnen på 200 grader i tolv-femton minuter. (Sedan är det klart, även om det ser misstänkt glansigt ut!)

• Lite flingsalt, svartpeppar och persillade på det och sedan är det bara att äta. Du kommer att vilja ha två.
April 06, 2020
19:30
Att vinna val
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

För några månader sedan ville den politiska ledningen i Helsingborg sälja kommunens kraftbolag. Det ordnades med folkomröstning. 96 procent var emot. Nittiosex procent!

Jag undrar om inte detta är en inrikespolitisk händelse av större betydelse än vad många riktigt har uppfattat.

Om det är rätt eller fel vet jag inte – men vi kommer vid nästa val att ha en bred folklig acceptans för offentlig drift av nödvändiga verksamheter, och för rejäla höjningar av landstingsskatten.

Det är ett enormt underbetyg till näringslivet som helhet, förstås, som inte genom alla avregleringar i alla branscher har lyckats presentera alternativ som riktigt har övertygat. För att uttrycka sig diplomatiskt.

Moderaternas kommunalråd i Lomma skrev för en liten tid sedan en debattartikel om det olämpliga i att lägga ut äldrevården på entreprenad. Detta efter Sydsvenskans avslöjanden om det katastrofala läget i Lommas nuvarande privatdrivna omsorg.

Det är potentiellt en stor kursändring i samhället i vardande. Man kan möjligen vinna val om man förstår hur man ska exploatera den.
April 04, 2020
22:09
Kroppsmedveten
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

En gång tänkte jag att jag ser fram emot att slippa vara så kroppsmedveten när transplantationen är gjord.

Det var innan jag hade tänkt efter.

För visserligen lämnar jag blodprover ofta och väger mig och gör ultraljud och MR-åkningar och koloskopi och gastroskopi och får behandling mot benskörhet och vätskeansamling i kroppen och åderbråck i matstrupen och ser hur kroppen förändras i takt med att leverns kapacitet minskar – gulare ögonvitor är det senaste, det matchar min gröna färg rätt bra! – men… det blir nog inte mindre sedan.

Var tolfte timme resten av livet ska jag ta immunhämmande medicin. Lika ofta kommer jag förstås vara ofrivilligt observant på mitt mående, trots att jag är så vansinnigt vansinnigt ointresserad av medicin, läkekonst, sjukdomar och allt som har med det här att göra. Eviga kollar och uppföljningar. Kanske en eller två levertransplantationer till, det beror på hur aggressiv min underliggande PSC visar sig bli.

Jag var aldrig helt bekväm med min kropp förrän jag var… säkert minst 35. Det är konstigt. Men så är det. I dag slogs jag av det när jag såg mig själv i spegeln: så skönt att jag inte är nitton, så skönt att jag har något slags känsla av att den här kroppen ändå är okej, ser okej ut, trots att den är ett sådant internmedicinskt fiasko. Jag har inget emot det ärr jag kommer att få.

Kroppsharmoni! Det är kanske ett slags vinst? Kanske på det hela taget något som väger tyngre än den irriterande rutinmässiga service jag måste låta läkarna ge.
April 02, 2020
11:10
Bamse ger ett gott råd
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Ok, jag har inte glömt hur Bamse assisterade Migrationsverket på ett jävligt tveksamt sätt, men vad gäller tvätt av ramar så litar jag på denna björn.
April 01, 2020
22:09
Bäst i dag
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Läs Anna Gullberg. Samhället behöver en utjämning. Så är det bara.
March 31, 2020
11:03
Ett torp åt alla?
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Några ord från mitt tangentbord om nationens litenhet i dessa tider.
6:00
Att stilla begrunda
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Här skriver Hynek Pallas, en av mina favoritskribenter, stillsamt om en viktig erfarenhet som många svenskar saknar.
March 28, 2020
19:57
Paus?
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

I Stockholm har man nu pausat en del transplantationer som inte är akuta och omedelbart livräddande. En njure kan ofta vänta några veckor om man har levande donator, till exempel. Och vi som är leversjuka dör heller inte knall och fall, det är en fråga om hur länge man väntar, och det finns stor marginal uppåt och nedåt för när man verkligen måste genomföra en transplantation.

Jag har blivit sämre, men är av allt att döma ändå inte nära den bortre gränsen än.

Jag har inte hört något särskilt från Sahlgrenska, men förutsätter att läkarna där används i intensiv- och akutvård så mycket som möjligt. Jag tycker också att det är rätt att göra så, med tanke på vad som väntar de kommande månaderna, och är absolut redo att vänta så länge som det krävs för att det akuta livräddande arbetet inte ska belastas för tidigt med någon som faktiskt KAN vänta.

Så… på’t igen, som pappa brukar säga när det finns ett eller ett par dagsverken som väntar. Det är bara att ta greppet om veckan som kommer och laga massor av fantastisk mat. Sugen på klassiskt fransk-svensk bistromat, det som jag också möjligen tycker om att laga allra mest. Kål. Smör. Färsk fisk. Bönor. Vitlök. Grädde, sa jag det, grädde. Det här kan bli kul, lilla magen, som Katten Gustaf sa. (Han sa också ”den enes slurk, den andres klunk”, och det är en mycket användbar replik när man dricker upp barnens saft framför ögonen på dem eller så.)
March 27, 2020
19:47
Essä att inte missa
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Läs gärna vår vän medicinhistorikern Maria Josephson i Expressen!
March 24, 2020
10:44
Bakpå
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

En vän och medpappa som har tonårsson messade i går:

”Han kom in sent, salig efter att ha åkt moppe bakom en kompis som fått moppekörkort i dag. Han hade kalla kinder och doftade vår och bensin. Kändes livsfarligt men också livsbejakande.”

Jag hade inte moped. Pappa, särskilt, var angelägen om att jag skulle låta bli det. Jag lärde mig därför heller aldrig att köra en. Men en sommarkväll åkte jag bakpå Wennermarks trimmade Honda på småvägarna ner till stranden i Åsa. Wennermark ingick inte i min närmsta krets, men vi var ett helt gäng som skulle ner, och ville improviserat lösa transporten.

Mellan Fjärås och Åsa finns gamla E6. Och så finns ”småvägarna”.

”Jag kan småvägarna”, sa Wennermark, och då konkluderade vi att vi kunde åka. E6 trafikerades ju av polisen ibland.

Han hade en extra hjälm. Jag tyckte det var otroligt läskigt och höll i honom så hårt att han nästan blev generad å mina vägnar.

”Det känns ju livsfarligt första gången”, sa han snällt överslätande när vi kom fram.

Det är en speciell sorts snällhet, tonårskillar emellan: att inte driva med den andres svaghet, utan snabbt navigera förbi den bara.
March 23, 2020
9:00
Morfar och JFK, födda 1917
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Sånt totalt Kennedy-läge nu. Vad kan du göra för andra? Corona väcker en del bra krafter i oss. Den här nya förmågan till samling och oegennytta och omsorg om andra kan vi komma att ha bra nytta av.

Och ärligt talat: morfar gjorde flera år i beredskap under Andra världskriget. Han var i Boden och han var Helsingborg, och berättade hur de kunde se de tyska kanonerna på andra sidan, men själva inte hade vapen. Ibland hade han permission, då var han hemma och byggde på huset som mormor och han sedan bodde i under mer än femtio år.

Min beredskapsinsats? Nysa rätt, tvätta händerna, dela med mig lite extra samt hjälpa folk som behöver lite extra hjälp. Morfar var inte typen som gnällde. Så det tänker inte jag heller göra, för en uppoffring som är på nivån en bråkdel av vad han behövde klara.
March 22, 2020
11:14
Inställda begravningar
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Som många av er vet tjänstgör jag ibland ideellt som ceremoniförrättare. Jag leder borgerliga begravningar, avskedshögtider för personer som inte vill ha en sådan i en religiös kontext.

Just nu gör jag det inte, eftersom jag ju varje minut riskerar att behöva ställa in, och den osäkerheten behöver inte sörjande familjer.

Men jag blir alldeles bedrövad när jag läser nyheten om att en del begravningar ställs in, att en del väljer ”i kretsen av de närmaste” i stället för det större arrangemang de hade planerat.

Jag tror in i märgen på värdet i att samlas när det är något. När ett barn har fötts, när en kärlek ska firas, när någon har dött.

Det finns två alternativa sätt, och alla kanske inte har tänkt på det:

För det första kan man välja att kremera genast, eftersom man då har ett helt år på sig att ordna med gravsättning – vid kistbegravning är den lagliga gränsen fyra veckor. Då är det ju fullt möjligt att avvakta med en större ceremoni tills världsläget tillåter det.

För det andra kan man välja att gravsätta genast, i kretsen av de närmaste, men ändå se till att ordna precis den ceremoni man önskar vid ett annat tillfälle. Det måste inte ske i en kyrka eller i ett konfessionsneutralt kapell – det kan man ha på en restaurang eller i en föreningslokal också.

Allt jag vill säga är: låt inte bli helt. Det stämmer inte med den mänskliga erfarenheten.
March 21, 2020
11:13
Solidaritet
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Solidaritet var ett tomt ord när jag växte upp. Något som uttalades närmast zombieartat av ett socialdemokratiskt parti som förolämpade oss genom att leka underdog den 1 maj, samtidigt som de var nära egen majoritet i riksdagen.

Ibland hörde man ordet i rapportering från Polen, Lech Walesa grundade en fackföreningsrörelse med det namnet och blev senare Polens president.

Jag gillade honom, möjligen mest för att han var lite lik Hasse Alfredson.

I takt med stigande ålder började jag förstå lite lite mer om vad privilegier är. Jag noterade att jag hade väldigt många själv: snälla och friska föräldrar som alltid hade jobb och därmed garanterade en trygghet för min syster och mig som aldrig behövde sakna något grundläggande alls. Mor- och farföräldrar som var kärleksfulla och levde länge, jag var 27 när mormor dog, och hon var den första vi förlorade. God hälsa i det lilla, även om jag ju fått en allvarlig sjukdom senare. Jag hade också betydande fördelar av att vara vit, att ha tillgång till avgiftsfri utbildning och av att skaffa min första egna bostad i början av en historiskt lång lågränteperiod.

Och här kommer då kontrollfrågan: FÖRTJÄNADE jag dessa privilegier?

Arbetade jag hårt för att få dem? Det obönhörliga svaret på den frågan är nej.

Man kan säga att generationer före mig gjorde jobbet åt mig.

Jag hade… tur.

Det ankommer på alla människor att titta nyktert på sina privilegier, och sedan fundera över vilken slutsats som är den mest rimliga. Här är en:

Att visa solidaritet med dem som inte har samma privilegier.

Det vill säga att betala skatt, erbjuda skydd åt dem som är på flykt, göra ideella insatser, försöka finnas till hands för fler barn än sina egna – och att tvätta händerna, i solidaritet med dem som inte har samma grundhälsa, med dem som arbetar dag och natt i sjukvården, med våra äldsta.

Jag tycker om det där ordet numera.
March 19, 2020
11:35
Med full halv kraft
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Gläder mig åt allt jag KAN göra. Alltså inte bara i pandemitider, utan som allvarligt kroniskt sjuk.

Jag är trött, men mitt immunförsvar är inte svagare än någon annans. Jag tränar styrka och promenerar. Jag lagar all mat i hushållet, tvättar och städar en del. Jag hjälper Lisa med att läsa manus till hennes kommande bok om organdonationer och organtransplantationer. Jag tackar nej till att medverka i olika saker som har med det att göra och hänvisar vidare; jag har gjort min grej i och med föreställning – bättre att Lisa deltar när djupare kunskap efterfrågas.

Jag är rekordmycket med mina barn. Jag har städat lådan med random elprylar i köket. (Alla har en, min möter nu alla standarder, AAA och AC/DC men framför allt OCD.) Jag pratar länge i telefon med människor jag tycker om, och har många chattar och Wordfeud-partier i gång. Jag kollar minst ett klipp om dagen med Chef John, min vägledare och mitt ljus i mörkret. Jag gör iste med olika smaksättningar, handlar åt min svärmor, gör ärenden.

Koncentrationen sviker mig på grund av sjukdomen. Jag ser ibland att jag har skrivit fel i sms, jag brukar vara noga med att inte göra det. Det är som om hjärnan inte riktigt har samma koll.

I dag? Hämtar ut lamm för korvproduktion vid tre. Och vid fem kopplar jag upp mig mot sakkunskapen i Milano och får mig en livelektion i parallell-gnocchi.

Lev vidare, klokt och med full kraft! Det är ju kul ju!
8:50
Att hålla fortet
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Lita på Jenny Maria när det gäller att hålla kvar en kritisk blick på omvärlden. Detta är och förblir så sjukt pinsamt.
March 18, 2020
19:02
Lunds saluhall
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Lundabor: ta hand om er saluhall! Jag bor jättenära, har varit pappaledig i totalt två och ett halvt år, jobbar ofta hemma och är extremt matintresserad. Handlar där ständigt. TRO MIG när jag nu tipsar om vad ni särskilt ska stötta där:

• Vi börjar vid ingången från Mårtenstorget, och tar direkt höger. Där har vi Gateau. Deras bästa bröd heter just Gateau. Testa! De gör också fantastiska små tårtor. (De stavar ofta prinsesstårta med c, men man måste ju inte köpa just dem.)

• Några steg till och vi är framme vid Viet Cuisine, vars phó, alltså nudelsoppa, blir min lunch säkert en gång i veckan. Otroligt stabila och rika buljonger.

• Sen har vi Wasabi på vänster hand – ett av Lunds tre bästa sushiställen. Alltid redo att ordna specialare för dem som behöver.

• Vidare förbi norra ingången – Petersborgs gårdsbutik! Ta lite tid på dig där, de har fantastiska skånska saker. Senap, inläggningar, söt och salt och syrligt. Och mjölk från Wapnö i Halland. Plus: Monika som jobbar där har rosa snickarbyxor.

• Tre steg till och vi är framme vid den verkliga klassikern: Holmgrens, Lunds enda högklassiga charkuterist sedan Widerbergs stängde. De har egen tillverkning, bland annat en suverän lökkorv, och en bra leverpastej. Och stort stort kontaktnät bland uppfödare. De tar hem vadhelst; i morgon hämtar jag EXAKT det lamm jag önskar för att göra egen korv. Här finns också färdigrätter av en särskild typ: härliga grytor och långkok. Du tar hem, värmer, och så kokar du potatis själv.

• In mot mitten finns också Ahlgrens, alla sorters högoktanigt godis, men särskilt bra choklad. Gräddbullar, marsipanstänger, lakrits av bästa sort… Du hittar något du gillar, och något du inte visste att du ville ha.

• Så har vi grillmästarna på Farm Shack, och här vill jag rekommendera två saker: Köp deras vakuumförpackade brisket, och följ tillagningsanvisningarna. Och så pepparmajonnäsen, OMFG, jag vill äta den med SKED.

Framåt nu mot Malmstens fisk, som dels har en strålande lunchservering, dels en generös saludisk. Här är personalen kunnig, och är du öppen för förslag ska du fråga vad som är bra för dagen. Det finns stenbit några veckor till, för den som vill testa en klassisk stenbitssoppa!

Mitt emot Malmstens har vi Vegeriet. Deras lasagne är i toppklass, men titta också på deras lilla men noga utvalda utbud av udda konserver.

Sedan på hörnet finns Gröna deli – smørrebrød av toppklass, och en riktigt svingod mangosmoothie. Och den som heter något med blåbärsrazzamatazz ska ni inte missa heller.

Nu går vi förbi ingången mot Filmstaden, och där finns veganska Minú, som jag dessvärre inte vet något om. Vi passerar sedan Thai Way, som inte är dåligt, men som heller inte lockar just mig.

Och då har vi gått varvet runt och är hos Osthuset. Heeeelt suveränt utbud, och personal som insisterar på att man smakar och väljer efter säsong och kvalitet för tillfället. Har fått mig att hitta många sorter jag inte ens visste fanns.

Till detta finns en restaurangdel, burgare, italienskt, persiskt och till det bistro av fransk typ.

Nu är det ni som tar och spritar händerna och går dit i morgon. De öppnar vid tio.
March 16, 2020
17:10
Inget ont om PW, men…
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Peter Wolodarski är på alla sätt som jag kan överblicka både en bra opinionsskribent och en bra ansvarig utgivare.

Men av principiella skäl bör han inte verka som bådadera samtidigt. Här en spalt om det i all hast.
March 15, 2020
22:29
I salute you
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Many muslims put hand on heart, rather than shaking hands. In times of Covid-19 (which still sounds like a weird web conference by the way), I have taken on that habit.

Also? Every little thing that tells the world that Muslims aren’t any different from other people is worth doing.
March 13, 2020
6:00
Lite högre grad av försiktighet
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Min levertransplantation närmar sig – men påverkas den av virusläget i världen? Jag vet inte det. Sahlgrenska har inte gått ut med några särskilda direktiv till oss som står långt fram i kön, och vi kan alltså leva som vanligt.

Lisa och jag har ändå bestämt oss för att vara lite extra försiktiga nu. Dels eftersom man inte får genomgå en transplantation om larmet råkar komma just när man har en rejäl feber eller influensa, dels eftersom vi har goda skäl att ta samhällsansvar:

En nytransplanterad person har INGET immunförsvar. Alltså INGET. Man hålls helt isolerad på sjukhus den första tiden, och sedan isolerad i hemmet i tre månader. Inga besök. Verkligen rigorösa rutiner.

Jag hamnar alltså, postoperativt, i ett slags riskgruppernas elitserie.

Nu i mars hade jag fyra talaruppdrag inbokade, jag har haft ett i veckan under vintern, det har varit lagom för vad jag har orkat. Dessa fyra är nu i alla fall tillfälligt inställda, och det är nog rätt bra det. Jag lagar mat, försöker träna, och jobbar lite lite pytte med nästa manus. Allt som går att städa är städat, allt som går att ha i ordning är i ordning. Märkligt nog är väntan i sig inte stressande. Jag känner mig redo när de är redo, det är inte mer med det.

Men alltså: lite förstärkta rutiner från och med nu, och kanske lite färre middagsgäster i vårt kök under mars månad.

Det var allt. Seså, tvätta händerna nu.
March 12, 2020
12:33
Omsorgskonspirationen
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Let me tell you about one thing that happened when I found out that I was going to need a liver transplant to survive. It was eight years ago.

I decided to see a therapist. Just to sort of… double-check my state of mind. To see if there was something I was missing, or didn’t understand emotionally.

I told her: ”I have to find a way to deal with this without digging a hole for myself, or I will be terrible company for my wife and kids”.

The therapist looked at me, not trying to hide her reaction at all. She said: ”Meh.” In Swedish, that sort of means… ”but seriously, dude”.

She continued: ”Try this: You are about to go through something that potentially could kill you. Perhaps this is the time for your close ones to be there for YOU, not the other way around? Did that occur to you?”

Then I started to cry. Because it hadn’t occurred to me.

Now, getting really close to the transplant, I have actually learned to not carry everything. I let a group of my best people look after me. I call them ”The Care Conspiracy”.

Omsorgskonspirationen.
March 10, 2020
13:09
PM om PM
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Hans politiska radikalisering är förstås bedrövande, men måste han talla på journalistikens fundamenta också? Tydligen. Det är ej bra.
March 09, 2020
9:23
Leverläget
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Jag får många frågor om organdonation och organtransplantation och min egen hälsa dessutom. Ska vi ta ett litet race där, finns det intresse för en Q&A? Har ni frågor så ställ dem, så svarar jag så gott jag kan med de begränsade kunskaper jag har.

Den verkliga auktoriteten på området är dock inte jag, utan Lisa Kirsebom som är vetenskapsjournalist och skriver en reportagebok om frågan. Hon vet mer än jag.

Inga frågor är för dumma. (Utom en, som jag har fått: Kan man inte klara sig med EN lever? Jo. Det kan man. Men man HAR bara en. Det är njurar man har två av.)

En annan fråga som märkligt nog återkommer då och då är ”har du fått ett datum för transplantationen?”. Och… det har jag ju förstås inte. Jag behöver en lever. Min donator måste således dö. Det kan man inte planera.

Eller det kan man, men det är jätteolagligt.

Vad heter sjukdomen som jag har? Primär skleroserande cholangit, kallas ofta PSC. Den har utvecklats dåligt och sedan åtta år möter jag kriterierna för levercirrhos, alltså skrumplever. Men först sedan i december möter jag kriterierna för att stå på skarp väntelista.

PSC uppstår ofta hos personer som har någon av de ganska vanliga inflammatoriska tarmsjukdomarna – som ulcerös colit och Crohns sjukdom. Jag har Crohn, men den besvärar mig inte alls. Kan äta allt. Har aldrig ont.

Förmodligen bygger allt detta på autoimmunitet. Jag är inte så intresserad av medicin. Men om det stämmer kan man väl säga att detta är ett slags biologiskt extremt uttryck för självhat.

Så hur funkar det med donationer och sådär då? Det funkar… inte tillräckligt bra. Lisa sufflerar: I Sverige har vi drygt tjugo donatorer per miljon invånare per år. I Spanien dubbelt så många.

Och varför det? Är det på grund av att vi inte har ett tillräckligt tydligt opt out-system? Det bidrar, men det är inte det viktigaste skälet. Det är mycket mycket mer komplicerat. Det är därför Lisa skriver en bok. Den kommer att behövas.

Så länge är det dock väldigt bra om så många som möjligt gör sin vilja känd. 16-17 procent av svenska folket har sagt ja eller nej i donationsregistret. Resten är lata och oansvariga strutsare som förtjänar en box på näsan samt ingen efterrätt.

Och har man barn bör man förstås skriva in dem också. Ja eller nej. Gör det tydligt! Lämna inte era anhöriga att försöka tolka er vilja när världen har rasat in över dem för att ni klantigt nog har gått och dött!

Det dör en person i veckan i Sverige i väntan på organ. Organ som finns. Organ som vi eldar upp.

Jag fick beskedet om att jag inte skulle kunna bli gammal utan en transplantation vid ett mycket dåligt tillfälle: Sex dagar innan vårt tredje barn föddes. Jag var ledsen och chockad och hade svårt att glädjas åt hans ankomst.

Men det är åtta år sedan nu. Jag har haft gott om tid på mig att förbereda mig, och jag är redo nu. Jag ska bara dricka upp mitt te så kan jag dra till Sahlgrenska. Min larmtelefon ligger laddad och sådär varannan vecka testringer jag den.

Eftersom jag är den jag är har jag en checklista klar. Jag tänker inte slarva med det jag kan påverka. Så när det ringer tar jag fram den, följer den, och gör exakt vad transplantationskoordinatorn säger att jag ska göra. Jag är bra på att lyda vårdrelaterade instruktioner.

En fråga till: Kan jag hållas frisk med dialys? Nej, alltså… igen: NJURAR behöver dialys. Levern jobbar inte så.

Vilka restriktioner väntar efteråt? Tre månaders isolering, först på sjukhus, sedan hemma. Man har inget immunförsvar alls i början, för att inte stöta bort det nya organet. Måste äta pastöriserat förstås.

Och pomelo! Pomelo får jag inte äta. Nånsin mer i livet. Det är något med pomelo som kan slå ut immunhämmande mediciner, så en pomelo kan bokstavligt talat bli livshotande. Jag farväl-äter pomelo varje vecka för tillfället. Det är en fantastisk frukt.

Alkohol då? Jag har aldrig druckit alkohol, aldrig gillat det, och ska inte börja nu heller. Men jag tror inte att det finns några direkta restriktioner på det sedan för en levertransplanterad.

Rädd? Nej. Jag är ibland lite… emlig. En del stavar det ordet med ä. Det betyder… lite småynklig. Kanske. Och den känslan handlar då uteslutande om hur det kommer att kännas de första tio dagarna efter operationen. Det blir ingen picknick, det är de mycket tydliga med.

Pratade med fysioterapeuten och jag sa: du kan inte peppa när du ska se till att jag tränar. Du måste ge order. Annars kommer jag inte att göra det. Hon skrev sedan i journalen tre legendariskt roliga ord: ”Pat. visar självinsikt.”

Man måste upp. Man måste gå. Man måste träna. Man måste röra sig. Man måste få igång magen. Man måste ”ha pannben”, som nån av dem sa på Sahlgrenska. Jag har inget jävla pannben, jag har skelett av wafers och muskler av filéade blåmaneter.

Men snart har jag en ny lever!
March 05, 2020
14:46
Tack, Lena
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Satt med min allra första klippbok, inte på jakt efter mina första journalistiska saker, utan en gammal bild – min första klippbok tjänade som fotoalbum, arkiv, och allmän ordningspärm för en redan då lätt OCD-anstruken gosse som jag.

Där ser jag en artikel ur GP:s nöjesbilaga, GP Aveny, som jag har skrivit. Den första. Det som är speciellt med den är hur den hamnade i tidningen:

Jag gjorde prao. Jag fick följa med reporter och fotograf ut på ett förhandsjobb. Reportern var snäll och uppmuntrande, och föreslog att jag skulle ta egna anteckningar och skriva en egen version av artikeln, och så kunde vi titta på den tillsammans sedan. Det gjorde jag, och lämnade texten.

”Det här är roligare att läsa än min version, vi tar din i stället”, sa hon då, och utan att ens vänta på min reaktion tog hon några steg bort till bilagans redaktör och informerade. Lite justeringar, sedan var saken klar.

Så OTROLIGT generöst. Så OTROLIGT viktigt för mig, som var tonåring och ville detta så väldigt mycket. Detta är en händelse jag helt enkelt aldrig glömmer.

Lena From heter denna reporter. Hon arbetar på Statens konstråd i dag, tror jag, och jag är henne evigt tacksam.
11:03
Möjligheternas gåband
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

På de sätt som är möjliga försöker jag förbereda mig på transplantationen. Tränar lite lite styrka på morgnarna, så lite att en normal person inte ens skulle märka att det hände. Och så har min fru ”snällt” lånat ett gåband och ställt i ett litet extrarum som vi har där det ryms… ja, ett gåband och ett kylskåp.

”Jag ser många möjligheter öppna sig här”, sa hon glatt.

Möjligheter. Jaså du.

”Var det så lätt att få in det?”, undrade jag.

”Ja, man kan inte ha tur jämt”, sa hon då, bara en liten smula… godmodigt sardoniskt.

Jag har apterat en gammal dator med en dvd-spelare och tittar på Vita Huset, från början. Jag orkar kanske tjugo minuter som mest. Men nu går jag där i alla fall. På möjligheternas gåband.
March 04, 2020
17:03
Aktuellt om psykopati
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Lena Anderssons snart sju år gamla text har plötsligt fått viss aktualitet. Läs särskilt det sista stycket.
March 01, 2020
8:42
Raseri från en Twittertråd
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Vad spelar det för roll, jag ropar ut i ingenstans. Men.

Jag ser att Moderaternas gruppledare i riksdagen Tobias Billström hashtaggar med ”Aldrig mer 2015”. I en normal värld hade hans budskap sedan handlat om vad politiken kan göra för att rädda krigsoffer.

Men Tobias Billström har inget att säga om det.

Denna sjuka sjuka historieskrivning som gör gällande att det var SVENSKAR det var synd om under decenniets värsta flyktingkris. Denna massiva oanständighet!

Den som vill förbjuda flyktingar att fly är skyldig att presentera andra åtgärder som också akut kan rädda liv.

Men den sortens moral besitter inte Tobias Billström, och heller inte många många andra som liksom har internaliserat detta: det var oss det var synd om.

Du vill förbjuda tiggare från att tigga? Utmärkt, men jag tror inte på din medmänsklighet och din moraliska kompass förrän du samtidigt presenterar förslag om hur människor bäst lyfts från den utsattheten.

Låt oss bli konkreta. Jag vill betala mer i skatt för att rädda liv. Jag vill att mina barns skolklasser ska bli större för att rädda liv. Jag vill att tåg ska bli försenade oftare för att rädda liv. Jag vill att vi inte skaffar vågmaskiner till våra badhus för att rädda liv.

Jag behöver en ny lever för att inte dö. Jag vill vänta längre på den, för att rädda liv. DET ÄR NÄMLIGEN INTE MIG DET ÄR SYND OM.

Men jag skriker ut i ingenstans, ut i ingenting.

Så länge tar min europeiska union fram tårgasen för att få ha fredagsmyset ifred. Ibland har jag känt ett slags kallt raseri inför denna massiva cynism, men i dag är det tusen grader varmt.
February 26, 2020
6:00
Läsebok
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

När jag skrev ”Ordlekar” under 2003 och 2004 var det allt mer tydligt att jag hade ett särskilt motiv: Att få vara ifred med vad jag skrev. Jag ville göra allt själv, och gjorde det också, inklusive den tekniska produktionen. Jag tog hjälp med omslaget och behövde fråga en snäll kollega om några detaljer i det grafiska – men annars var ”Ordlekar” rakt igenom min, bara min.

Det var så annorlunda mot att ingå i ett stort tidningsmaskineri, som jag visserligen alltid älskar, men som har sina mallar och former.

”Ordlekar” består av runt åttio texter som är helt fria från sådant. Jag älskade att skriva dem, och utan jämförelser i övrigt är det precis den känslan jag minns när jag nu snabbt läser Per Wästbergs lilla ”Läsebok”, en alldeles ny samling miniessäer, eller minnesanteckningar, om läsning och skrivning och möten med författare.

Wästbergs språk är inte tillräckligt hyllat. Så vansinnigt vansinnigt bra han skriver. Det är laddat men inte överdrivet dramatiskt, det är påhittigt men inte krystat, det är koncist men inte slarvigt i detaljerna för det.

Ibland påminner han om Herbert Tingstens sista böcker, de dagboksliknande noteringar som kom efter memoarerna. Bara godmodigare. Jag tänker läsa om snart, och lägga in en notering i kalendern om några år att läsa den igen då.

Några memoarer skulle jag aldrig i livet skriva, men om jag lever och har hälsan när jag är sådär åttiosex år, som Wästberg är nu, så ska jag försöka skriva något i samma genre som ”Läsebok”.

Det finns, näst människor, ändå till slut inget som har spelat lika stor roll i mitt liv som text.
February 25, 2020
11:20
Jahn Teigen död
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Med anledningen av artisten Jahn Teigens bortgång i dag publicerar jag en bit ur ”Främling. En bok om Carola” som Johanna Koljonen och jag skrev, och som gavs ut på Weyler förlag 2012. Texten handlar om Carola – men lika mycket om Jahn Teigen.

***

Carola firade sin trettioårsdag på Café Opera. Det var 1996, och trångt av folk. Många höll tal. Jahn Teigen tröttnade på deras plattityder och serviliteter. Varför kunde folk inte säga något på riktigt? Han tog en penna, började skriva på duken, fick ihop några rader och bad om ordet. Han började:

»Carola är ingen popstjärna.«

Det blev tyst i lokalen. Obekväm stämning. Detta kan ju bli farligt. Vem är han, är det han norrmannen som hon sjöng med?

Han fortsatte:
»Hon är faktiskt en människa.«
Och så pratade han inte om, utan till Carola. Inga scenminnen eller musikerskämt. När han slutade fick han en stående ovation och två personer kom fram och frågade honom beundrande om han någonsin hade predikat i religiösa sammanhang.

Långt senare är det sommar på Olof Viktors bageri och café i skånska Glemmingebro. Vid ett litet bord inne på går- den sitter Jahn Teigen, norsk schlagerlegend som sedan några år bor i lilla Ingelstad. Han är lite fårad nu, en bit över sextio år, påtagligt smal, och med fingrar som ser knotigt böjda ut. Han har bågar med blåtonat glas och ett explosivt rörelsemönster.

Olof Viktors är hans stamhak. Konditorn Jan Hedh gli- der förbi med en Egg Benedict som blivit över från en mat- fotografering och undrar om vi vill smaka.

Jahn Teigen är, liksom Carola, en svårplacerad eller i varje fall svårbeskriven musikalisk gestalt. Lite kultstatus har han, eftersom han med Mil etter mil lyckades få noll poäng i Eurovision Song Contest 1978. Men han kan inte avfärdas som bara en skojig typ heller. En krogshowliknande föreställning med hans största hits från en snart fyrtioårig karriär har gått för utsålda hus i två år i Norge. Under åren sedan genom- brottet har han sålt två miljoner skivor, blivit dubbad till rid- dare av den norske kungen, skrivit filmmanus och musikaler och haft roller i opera och musikal i både England och Österrike. Sommaren 2012 avtäcks en staty av honom i Tønsberg, staden där han föddes.

År 1983 fick Jahn Teigen – trots den historiska floppen 1978 – en ny chans att representera Norge i Eurovision Song Contest. Där, i München, träffade han Carola för första gången.

»Jag älskar folk som kan något. Och där stod hon, med världens röst och världens utstrålning. Man kan inte lära sig sånt på Idol. Så det var en fantastisk första upplevelse.«

Men Carolas bibel trodde han först inte på.

»Jag kommer själv från en familj som hade Bibeln på bordet. Min pappa hade tron med sig i varje ord han sa. Så jag får erkänna att jag trodde att hennes religion mest var ett trick. Jag har också gjort trick, ett split-hopp på scen som folk pratade om, mycket mer än de pratade om själva sången. Det var ett bra trick, en röd bibel … Men så förstod jag att den skulle vara med hela vägen.«

Senare samma år gjorde Jahn Teigen ett antal spelningar med Totte Wallin och Gösta Linderholm i Sverige, och Carola kom ofta och tittade.

»Det ena ledde till det andra, och vi gjorde en tv-show ihop.«

Carola så in i Norden hette den. Jahn Teigen minns det som i går:

»Det fanns liksom inga gränser för vad Sveriges Televi- sion var beredda att göra för att det skulle bli bra. Och det märkte ju Carola. Hon föreslog något – och så blev det så. Hon fick en idé – och då genomfördes den. Kan vi ha ett rött draperi där? Javisst. Kan jag göra mina egna stuntgrejer? Självklart. Och … dagen före genrepet föreslog hon att vi skulle krydda ett nummer med en elefant. Hon ville ha en elefant i programmet.«

Jahn Teigen konstpausar och fnittrar till.

»Vi spelade ju in på Cirkus på Djurgården, alldeles vid Skansen. Så hon tänkte väl att det kunde ha gått, att det var värt att ställa frågan i alla fall. Men det var nån scenograf som tog sig om huvudet och sa ‘elefanter måste man förbe- ställa’. Jag har alltid trott att om hon hade fått ja på den där elefanten … då hade hon varit statsminister nu.«

Jahn Teigen sammanfattar Carola som »underfundig«, och »mer intelligent än de flesta«. Men också som en flyktig person som är svår att lära känna.

»Vi artister är som vi är. De värsta stunderna är alltid när man är ensam. Då finns det ingen där som man får visa upp sin ensamhet för, det problemet är inbyggt. Man är ju exhibitionist. Det måste man vara. Och ju större en artist blir, desto större blir den ensamhetskänslan. Min pappa hade samma ensamhet i sin tro. Han hade ingen att prata med, för han visste ju i djupet av sitt hjärta att han hade rätt, att han hade fattat. På så vis blir en starkt troende stor artist den mest ensamma människa jag kan tänka mig.«

Jahn Teigens egna erfarenheter av att ha varit som ett skakigt aktieindex för det norska folket – upp, ner, upp, ner igen, föremål för ständig spekulation och mångas stora investeringar – präglar hans förståelse av Carola.

»Carola verkar ofta ha definierat sig själv genom män på olika sätt. Jag har stor förståelse för det. Det är alltid någon som ska ha tag i ens namn, utan att betala, det är alltid nå- gon som ska förstå vad man har menat när man egentligen har sagt något helt annat. Det är därför jag älskar att läsa noter. På ett notblad står det vilken ton som ska höras, och om den tonen inte hörs, då har du läst fel. Musiker som är riktiga konstnärssjälar älskar noter för att de kan göra sig förstådda på ett sätt som inte går att misstolka.«

Jahn Teigen tror på en strålande artistisk framtid för Carola. Även den analysen grundar han i sina egna erfarenheter.

»Jag fick fans för trettiofem år sedan. De var tio år gamla då och äldre, de är fyrtiofem nu eller femtio, eller femtiofem. De har varit med hela vägen. Men mitt i den perioden, när de var mellan tjugofem och trettiofem kanske, då blev de kära. De bildade familj och gjorde konkurs och skilde sig. De hade inte tid för kulturkonsumtion på samma sätt, och då gick min popularitet ner. Sedan gick den upp igen. Det kommer vända upp ännu mer för Carola, men … jag vågar inte snacka med Carola om det här. En del säger att man inte kan prata med henne om sånt, för hon vet ju bäst. Men det gör hon inte. Hon borde väl flytta kanske! Jag drog till Italien, sålde allt och flyttade, gjorde mig fri och försvann, lät min frånvaro skapa en efterfrågan. Så kan hon också göra. Hon behöver inte sjunga så jäkla bra varje gång. Vi vet att du kan, Carola! Kan du inte berätta en historia nu i stället, med bara en gitarr? Lägre frekvens och register? Det är ju det det rör sig om. Ska Carola vinna den där slutliga värmen från publi- ken, då måste vi få lära känna henne lite bättre. Kanske tycka lite synd om henne till och med. Carola finner inte kärleken, hon tvingades genomlida skilsmässan från den där galne Runar …«

Jahn Teigen låter möjligen cynisk, men han vet vad han pratar om. Han bjöd in sin exhustru, artisten Anita Skorgan, till sina egna jubileumsshower.

»Och folk kan ju vår historia. När de ser att vi fortfarande är vänner och att vi sjunger tillsammans, då gråter de. Jag talade med ett par som såg oss fjorton gånger. De upplever en äkthet hos oss, i vår berättelse.«

Jahn Teigen inser att han genom det här resonemanget sällar sig till den stora skara av personer – inte sällan män – som vill lösa »Carolaproblemet«.

»Det är inte bra alltså. Men det är väl ett uttryck för att många tycker om henne och vill hjälpa. Jag längtar ju också efter en slutlig manifestation över Carolas artisteri. Jag vill se henne kasta de där blommorna under Allsång på Skansen, för det är inte beräkning, det är äkta. Jag vill se vad som helst som griper tag, som en idrottsprestation! Något som gör att vi ser att detta är helt äkta, lika äkta som första gången vi såg Främling. Det är det som behövs.«

Jahn Teigen pausar en stund – och underkänner allt han har sagt.

»Det här håller ju inte egentligen. Jag kan ju inte ge Carola några råd. Varför är kvinnor mysterier? Edith Piaf, Monroe, Carola, Garbo? Jag har inget svar till dig, men jag ser ju skillnaderna: Jag är man. Jag kan sitta här och röka och ta ett glas vodka. Det skulle bara vara förväntat. Jag är ju artist. Tänk dig rubriken om Carola hade gjort samma sak. Egentligen borde det vara helt självklart: En sån människa som Carola kan göra vad hon vill, för hon kan sjunga och hon kan uppträda. Det är oantastligt. Hon är en helt annan artist än Lill-Babs till exempel, hon verkar i en annan tid för att säga det lite elegant. Jag har stor respekt för Lill-Babs och det sätt som hon har vågat vara lite som Oprah Winfrey. Det är verdensklasse, att hon har vågat det. Och både Carola och Lill-Babs kommer nära mig som publik, men inte lika nära som den som sjunger sitt eget material.«

Carola och Jahn Teigen har stått på scen tillsammans i den norska melodifestivalen två gånger, 1990 med Carola i kören och 2001 med de två som programledare. De träffades också vid ett tillfälle då Jahn Teigen just hade köpt sin skånska gård. Carola sa att hon gärna vill komma och hälsa på. Det har inte hänt ännu.

»Det är ju sånt man säger när man pratar, men … hon kommer nog en dag!«
February 24, 2020
11:32
Sventon och Sverigedemokraterna
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Det blev äntligen av att vi tittade klart på den bitvis lysande, bitvis hackiga nygjorda tv-serien om Ture Sventon.

Det var väldigt mycket som var väldigt bra gjort och bra tänkt. Stort frimod visavi de ursprungliga böckerna verkade till produktionens fromma.

Johan Glans som jag annars tycker är toppen var dock inte lyckad som Ville Vessla, och det är ju för att han är komiker och inte skådespelare.

Men det som fick hela denna i Lund boende familj att explodera i hånskratt var scenen då en gosse skulle gestalta Ville Vessla som barn. Eftersom den vuxne Vessla ju talar skånska, så måste rimligen den lille också göra det. Och det gjorde han så häpnadsväckande dåligt att skamsköljningen dränkte vardagsrummet här.

Och det var ju synd om honom, kanske, att han inte kunde det.

Men produktionsteamet förstår inte, jag menar det verkligen, de förstår alls inte, vad det där spelar för roll politiskt.

Jag är gravallvarlig nu.

Om man vill göda idéer om en kulturelit som bara anlitar sina egna, om man vill öka på konflikten mellan huvudstad och resten av riket – då ska man ta nån unge från Södermalm och acceptera att han talar usel skånska, i stället för att ringa Malmöoperan och be att få låna en grabb från deras många barnproduktioner som kan komma upp en dag, sätta rollen och åka hem.

Sånt där får folk att rösta på SD.
February 21, 2020
2:00
Lekplats/arbetsplats
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Jag älskar att det finns ett pingisbord på ett kontor, några gemensamma platser för att äta lunch eller bläddra i en tidning – det gör arbetsplatsen trevlig. Men när jag något försenat läser DN:s utmärkta reportage om den fritidsgård Spotify i Stockholm har förvandlats till känner jag att det nog ändå finns en gräns där verksamheten inte riktigt känns seriös längre.

Ett karaokerum…? Gethefuckout.
February 20, 2020
9:20
YLE
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Får vara med och säga några ord om riktade skatter i YLE i Finland, jag är med med start 20:40.
February 18, 2020
14:55
Shopping
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

One thing about waiting for a new liver: I am uncertain of my future body shape. Will I gain or lose weight? When my spleen shrinks back to normal, will that make a difference? I have enough clothes, that’s for damn sure – but I am certainly not getting any new ones right now.
February 15, 2020
22:27
The pig
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

This is a wonderful piece about food, heritage and ambivalence. Read it. I can relate, I think, in parts. But also – I am a true globalist, I am happy eating any sort of food, any time of day, I am not allergic to anything and like almost everything.

That loving and unproblematic relationship to foods is one of the biggest blessings in my life.

I don’t think I will fundamentally change as a person if I stop eating the lamb that my cousin so skillfully is raising on a family farm where he is the fourth generation. I would miss doing it, I enjoy it, I love that the tradition continues – but would it really change me if I decided to from now on only eat the amazing fruit and vegetables they also produce there?

No.

But nevertheless. Read that piece, it’s great.
February 14, 2020
21:37
Gurkmeja
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Goda vänner i USA har fått svarta nyheter om sitt barns hälsa, cancern i hjärnan är tillbaka och det ser svårt ut med behandlingsalternativ.

En person i den gemensamma vänkretsen tipsar vänligt om en webbcharlatan som med gurkmeja och peppiga seminarier hjälper människor att bli fria från cancer.

Det är så fruktansvärt. Föräldrarna har riktiga problem just nu. En jävla kryddburk och lite positivt tänkande kommer inte att hjälpa deras barn. Att utsätta föräldrar i den situationen för välmenta ”tips” av den sorten är att göra aktiv och direkt skada.

Och det leder mig till en annan sak: Jag har sluppit sånt där, i allt väsentligt. Kanske totalt fem gånger att vänliga personer har sagt något om något kosttillskott eller vad det kan vara. Jag tillbakavisar det genast, tackar för omsorgen och säger att jag känner mig trygg med skolmedicinen. Men min flumstubin har brunnit kortare, jag känner det tydligt.
February 13, 2020
20:28
Influensahumor
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Läs alltid smarta Marie Pettersson i Sydsvenskan!
February 11, 2020
15:18
Diane Warren!
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Why is the Polar Music Prize to songwriter Dianne Warren something that professionals of all kind should talk about? Because her career is about thoughtful work, not about some sort of vague artistic magic.

She has worked harder than anyone, constantly reinventing herself, putting her ego aside when needed, trusting her experience and yet always being open to new influences. She is a role model for anyone who thinks about how to be a better professional – no matter the profession.

Now if you’ll excuse me, I’ll be blasting this for the rest of the afternoon:
February 10, 2020
17:16
Grobianer
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Sverigedemokraternas genomruttenhet manifesterar sig ständigt på nya sätt. Detta är ovanligt slående.
February 05, 2020
7:43
Talargalan – igen!
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

På väg hem från Stockholm alldeles för tidigt eftersom jag har en rutinundersökning på sjukhuset inbokad.

I går, i natt: Talargalan i Stockholm. För ett år sedan såg det ut så här:

Nu har jag lämnat stafettpinnen vidare, och det gjorde jag så gärna. I de olika klasserna var det bara svinduktiga nominerade så långt ögat kunde nå, och när Christer Olsson, vinnare i herrklassen, tog emot sitt pris påpekade han hur speciell vår bransch är: hur generös den är, hur yrkestalare aldrig tycks missa en chans att hjälpa varann med råd och dåd.

Han har så otroligt rätt i det.

Och… det smärtar mig lite att säga det, men skillnaden mot den traditionella journalistiken är enorm. Det beror inte på att journalister är ogina typer, men vi är så skolade i kritiskt tänkande att vi ibland förvandlar ett kritiskt förhållningssätt med ett negativt förhållningssätt. Det är inte så konstigt, kanske. Men talare är nästan alltid extroverta typer som antingen vill utbilda eller underhålla eller beröra, och, viktigast av allt: deras research handlar oftare om framtiden än om det förgångna.

Det är klart att det gör skillnad. Talargalan är årets roligaste fest, varenda gång.

Jag älskar dessutom att se hur talaryrket professionaliseras. I går var det inga kändisar som fick pris, bara superproffs, och när Kjell A Nordström fick ta emot hederspris för sina banbrytande insatser höll han ett kort och anspråkslöst tal som enkelt och koncist framhöll vårt bästa redskap: förberedelsen. Ni har sett bilder på hans fantastiska uppsättning ringar på manikyrskötta fingrar, eller höjt på ögonbrynen åt hans klädsel, och trott att han inte var the real deal?

Så otroligt fel i så fall.

Han hade för övrigt en magnifik läderjacka i går.

På middagen efteråt har jag skapat en tradition, en grej som verkligen bara går att göra precis där: jag väljer ut en kollega, företrädesvis någon som har någon av värdarna till bordet, och äskar tystnad i höjd med efterrätten, och ber den utvalda att hålla det traditionella tacktalet för maten, som god borgerlig tradition påkallar.

Men inga förberedelser. Den utpekade vet inte i förväg.

BARA på Talargalan har du en uppsättning middagsgäster som alla utan undantag fixar att få en sådan passning. I går gick den till Colin Moon, som är en levande legend. Jag kan inte förklara honom bra nog, han är… ett kapitel för sig.

Med en och en halv sekunds ställtid tog han scenen, och rev av ett improviserat tacktal på fem minuter som hade oss skrattandes i små små högar över borden.

Geni. Proffs.

Lisa sa efteråt: ”Han var så bra att det nästan verkade fejkat att han inte skulle ha vetat i förväg”. True that.

Sedan pratade jag med Colin en lång stund om hans nya liv som delvis pensionerad, med barnbarn nära och nya insikter om hur han vill leva och vem han vill vara. Varje minut var en lyx.

Christina Stielli ledde galan och var makalöst nedskruvat rolig. Christina Rickardsson insisterade på ett riktigt samtal när hon stannade vid vår bordsände i höjd med efterrätten, så fantastiskt klok och smart. Olof Röhlander och Maria Berghagen och Robert Karjel pratade om vad som kan vara livshotande, och hur man förhåller sig till det. Robert vet, han är bland annat helikopterpilot och en av landets mer erfarna militärer. Han har gjort många farliga saker i farliga lägen. När man träffar honom utstrålar han ett lättsamt vardagligt lugn. Han skulle kunna vara expert på skördetröskor eller skattejurist eller gymnasielärare precis lika gärna.

Stefan Hyttfors, kamrat och förebild, hann jag förstås prata med, liksom Anna Olin Kardell och Elin Eriksson, min viktigaste kollega, som producerar allt mitt grafiska material och dessutom driver fram innehåll. Och Ami Hemviken förstås. Och Beata Wickbom. Och Johnny Sundin. Och Tobias Karlsson, som kvällen före hade tagit storslam på QX-galan. Och Katarina Blom och hennes man Per, som Lisa och jag på natten blev stående och pratade barnnamn och föräldraskap med medan vi höll på att frysa ihjäl, men det var för roligt att prata för att sluta genast. Och alla dessa vänliga skickliga medarbetare på agenturen Talarforum. Och många många andra. Årets roligaste fest. Världens finaste kollegor.
Mattan är röd, hennes skor är röda, men mina skosnören är orange.
6:00
Välförtjänt
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Ser att Dagens Nyheter har delat ut Dagens Nyheters kritikerpris till kritiker i Dagens Nyheter, och att detta denna gång har gått till Leif Zern, mycket välförtjänt. Leif Zern är liksom samtliga tidigare pristagare utom en kritiker i Dagens Nyheter. Dagens Nyheters redaktion sitter i juryn, samt en före detta medlem av samma redaktion.

Utvecklade mina tankar om detta i en liten spalt för ett år sedan, som ändå – på grund av årets absolut oomtvistligt välförtjänta vinnare – kanske inte har riktigt samma relevans.
February 04, 2020
14:17
My first day as an official hasbeen!
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

My wife Lisa and I are soon in Stockholm, to party ALL night at the annual speakers’ award gala. I won last year, and I am proud and excited to pass the Speaker of the Year torch tonight – I have seen several of the nominees live, and I know that they all are absolute kick ass speakers. (And yes, I am still waiting for a much needed liver transplant, which hopefully will take place soon. But… if it can wait until midnight, I’d be grateful!)
2:00
Maria Montelius!
» ‎ Andreas Ekström

Tags: [edit]

Utmärkt bra i Expressen Kultur, som innehåller många läsvärda texter varje vecka.

Skip to page: 1 2 3 ... 10

← Anders Lundgren Androidtips.se →

Kokthansogreta.nu - Nyhetssök / News Search ! » Andreas Ekström

Feeds

Andreas Ekström (75 unread)

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]

Tags: [edit]